2008:2 · 2009-10-07 · patrick mcguire 221 vasastatens adliga ... och utifrån grundantaganden i...

innehåll

2008:2

151 Redaktören har ordet

Uppsatser

153 Liselotte Eriksson, Finansiell verksamhet som ett socialt projekt – Liv-

försäkringsrörelsen och de gifta kvinnorna under det sena 1800-talet

(Summary: Financial activities as a social project: the life insurance

industry and married women in the late 19th-century. p. 175)

177 Anne-Li Lindgren, Varför inrätta kulturnämnd? Lokal kulturpolitik i

två kommuner (Summary: Why establish a local government commit-

tee of culture? Cultural policy in two municipalities. p. 201)

Översikt

203 Per Grau Møller, En moderne landbrugshistorie Per Grau Møller, En moderne landbrugshistorie Per Grau Møller

Avhandlingsrecensioner

215 Church and nation: a fresh approach

Biörn Tjällén, Church and nation, anm. av fakultetsopponent Brian

Patrick McGuire

221 Vasastatens adliga statstjänare och jordägare

Bo Eriksson, Statstjänare och Statstjänare och Statstjänare jordägare, anm. av fakultetsopponent

Svante Norrhem

227 Hädelse, folklig kultur och individuella strategier

Soili-Maria Olli, Visioner av världen, anm. av fakultetsopponent Per

Sörlin

233 Putting Lithuania on the map in imperial Russia

Vytautas Petronis, Constructing Lithuania, anm. av fakultetsopponent Constructing Lithuania, anm. av fakultetsopponent Constructing Lithuania

Theodore R. Weeks

238 The Emergence of an Estonian landed elite

Johan Eellend, Cultivating the rural citizen, anm. av fakultetsopponent

Toivo U. Raun

242 The European car industry and the drive to the single market, 1970–

2003

Jan Andera, Driving under the infl uence, anm. av fakultetsopponent

Larry Neal

Kortare recensioner

245 Jan Patocka, Kätterska essäer om historiens fi losofi , anm. av Martin

Wiklund

247 Robert Aldrich (red.), Gay, anm. av Lars GarpenhagGay, anm. av Lars GarpenhagGay

249 Ingemar Karlsson, Regionernas Europa, anm. av Fredrik PerssonRegionernas Europa, anm. av Fredrik PerssonRegionernas Europa

250 Thomas Wallerström, Vilka var först?, anm. av Samuel Edquist

252 Roland Poirier Martinsson, Arkimedes, anm. av Martin Kjellgren

254 Magnus Källström, Mästare och minnesmärken, anm. av Thomas Lind-

kvist

256 Dick Harrison & Kristina Svensson, Vikingaliv, anm. av Anders Carls-Vikingaliv, anm. av Anders Carls-Vikingaliv

son

258 Gunnar Nordanskog, Föreställd hedendom, anm. av Annika SandénFöreställd hedendom, anm. av Annika SandénFöreställd hedendom

260 Per-Axel Wiktorsson, Skrivare i det medeltida Skara stift, och Johnny Skrivare i det medeltida Skara stift, och Johnny Skrivare i det medeltida Skara stift

Hagberg (red.), Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift, anm. av Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift, anm. av Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift

Dick Harrison

262 Douglas Hay & Paul Craven (red.), Masters, servants, and magistrates

in Britain & the Empire, 1562–1955, anm. av Maria Ågren

264 Svante Norrhem, Kvinnor vid maktens sida 1632–1772, anm. av Karin

Sennefelt

266 Jannicke Andersson, Konsten att leva länge, anm. av Åsa Andersson

268 Madison Smartt Bell, Lavoisier och kemin, anm. av Hjalmar Fors

269 Olle Krantz & Lennart Schön, Swedish historical national accounts

1800–2000, anm. av Jan Bohlin

271 Jennifer L. Weber, Copperheads, anm. av Patrik Winton

273 Håkan Lindgren, Jacob Wallenberg 1892–1980, anm. av Hans Modig

275 Renée Frangeur, Pojkar, pli och pedagogik, anm. av Esbjörn Larsson

278 Hans Bonde, Gymnastics and Politic, anm. av Kristian GernerGymnastics and Politic, anm. av Kristian GernerGymnastics and Politic

280 Reinhard Bollmus, Das Amt Rosenberg und seine Gegner, anm. av Das Amt Rosenberg und seine Gegner, anm. av Das Amt Rosenberg und seine Gegner

Andreas Åkerlund

282 Lars M. Andersson & Mattias Tydén (red.), Sverige och Nazityskland, Sverige och Nazityskland, Sverige och Nazityskland

anm av Wilhelm Agrell

285 Emma Eldelin, ”De två kulturerna” fl yttar hemifrån, anm. av Simon

Lars son

286 May-Britt Öhman, Taming exotic beauties, anm. av Carin Martiin Is-

raelsson

288 Sverker Oredsson (red.), Jönköpings kommuns historia, anm. av Lars Jönköpings kommuns historia, anm. av Lars Jönköpings kommuns historia

Nilsson

Meddelanden

291 Litteratur inkommen till redaktionen

294 Medverkande i detta häfte

historisk tidskrift 128:2 • 2008

Redaktören har ordet

När jag skriver dessa rader är jag nyss hemkommen från Svenska historiker-

mötet i Lund. Det har varit tre mycket upplyftande dagar, fyllda av intres-

santa sessioner och samtal. Dessa möten är oerhört betydelsefulla för upp-

rätthållandet av en levande dialog inom det svenska historikersamfundet. Att

mötena fungerar så bra beror också på att det är i hög grad arbetande konfe-

renser – en mycket stor andel av deltagarna har också bidragit med egna ses-

sioner och presentationer. Talande för mötenas betydelse är också att delta-

garantalet ökar från gång till gång. Det var på förhand svårt att tro att delta-

garantalet från Uppsala 2005 skulle kunna överträffas, men så blev nu fallet.

Att historikermötet blev på alla sätt lyckat beror inte minst på det idoga

arbete som Yvonne Maria Werner lagt ned. Hon har förvisso haft en organi-

sationskommitté vid sin sida men hennes personliga insatser är svåra att

överskatta. Det är en enorm arbetsbörda hon axlat och utan henne hade det

aldrig blivit en så välplanerad och varierad konferens som det blev. Alla del-

tagare har därför anledning att tacka henne!

Under historikermötet avhölls Svenska Historiska Föreningens årsmöte.

Vid detta tillfälle delades också Emil Hildebrands pris till bästa uppsats i

Historisk tidskrift 2007 ut. Prissumman är på 15 000 kronor och tilldelades

Maria Sjöberg för uppsatsen ”Stormaktstidens krig – och kvinnor: något om

betydelsen av perspektiv”. Priskommittén har haft undertecknad som sam-

mankallande och bestått av professor Christina Carlsson Wetterberg, profes-

sor Ulf Jonsson samt professor emerita Eva Österberg. Prismotiveringen för-

tjänar att citeras i sin helhet:

Uppsatsen är ett välskrivet och uppslagsrikt bidrag till ett föga undersökt område: kvinnors roll i 1600-talets krigföring. Genom att öppna för nya frågor och perspektiv kan Maria Sjöberg tillföra ny kunskap till ett sedan länge centralt forskningsfält inom den äldrehistoriska forskningen och hon vidgar den traditionella krigshistorien till att även omfatta social- och kulturhistoriska infallsvinklar. Uppsatsen är en pilotstudie till ett större projekt och även om svaren därför ännu så länge bara kan skisseras kom-mer hennes studie helt säkert att verka genererande även på andra forska-res undersökningar. Med sin tydligt tesdrivande framställning har hon därför lyckats med ett av den vetenskapliga uppsatsens viktigaste syften: att provocera fram nya tankesätt och i förlängningen ny kunskap.


152152152 Redaktören har ordet

Maria Sjöbergs uppsats är inte årgångens empiriskt mest genomarbetade bi-

drag, men just genom sin prövande och nytolkande karaktär har den en dra-

maturgi som lämpar sig väl för artikelformen och förhoppningsvis har den

därför också intresse för dem som inte känner sig omedelbart lockade av te-

matiken stormaktstidens krig.

Just hur en mer allmän relevans skall värderas och uppnås inom historie-

forskningen var annars en av de frågor som diskuterades under historikermö-

tet vid den session som Historisk tidskrift ordnade. Debatten rörde tillståndet Historisk tidskrift ordnade. Debatten rörde tillståndet Historisk tidskrift

inom svensk historieforskning och tidskriftens förhållande till detta. Inläggen

var många och nyttiga och en utförligare rapport om diskussionerna och hur

vi inom redaktionen förhåller oss till framförda synpunkter kommer i ett

senare nummer.

I vår strävan att så långt omständigheterna tillåter ligga i framkant bland

svenska vetenskapliga tidskrifter har Historisk tidskrift i mars i år tecknat Historisk tidskrift i mars i år tecknat Historisk tidskrift

avtal med EBSCO Publishing, världens största leverantör av digitala forsk-

ningsresurser. EBSCO:s databaser fi nns tillgängliga vid de fl esta större uni-

versitet och forskningsbibliotek världen över och de innehåller avancerade

sökverktyg som ger tillgång till abstracts, nyckelord och fulltextmaterial. I

dagens forskningspolitik mäts framgång allt oftare i olika typer av digitalt

genomslag och samarbetet är ett sätt för oss att följa med utvecklingen på

området. I skrivande stund är de tekniska arrangemangen ännu inte avklarade,

men Historisk tidskrift kommer att vara fullt inkorporerad i EBSCO:s resur-Historisk tidskrift kommer att vara fullt inkorporerad i EBSCO:s resur-Historisk tidskrift

ser senare under året.

Jonas Nordin


Finansiell verksamhet som ett socialt projektLivförsäkringsrörelsen och de gifta kvinnorna under det sena 1800-talet∗

Av Liselotte Eriksson

Livförsäkringsrörelsen uppkom i en tid av stor ekonomisk och social föränd-

ring, som utmanade det förindustriella samhällets traditionella föreställ-

ningar och reciprocitet. Det var en tid när det traditionella ansvarstagandet

mellan generationerna inom samhället förändrades. Löneinkomsternas och

mannens roll som familjeförsörjare ökade i betydelse på bekostnad av den

fasta egendomen, som tidigare garanterat försörjningen av familjens medlem-

mar. Denna förändring ökade behovet av försörjning i händelse av familjeför-

sörjarens bortgång, vilket öppnade för livförsäkringen som en ersättning för

det sociala ansvarstagande mellan generationerna som utmärkt jordbruks-

samhället.1

I den internationella litteraturen framhåller bland andra ekonomhistori-

kern Richard Sylla att fi nanssystemets och livförsäkringsrörelsens utbredning

föregick den ekonomiska moderniseringen i fl era länder.2 Den ekonomiska

moderniseringen var dock inte ett isolerat fenomen, utan intimt samman-

kopplad med modernisering på samhällets alla områden.3 Enligt historikern

Keith Thomas var även försäkringssystemets uppkomst en av fl era viktiga

förutsättningar för framväxten av det moderna, riskreducerande samhället.4

Liselotte Eriksson, f. 1978, är doktorand vid Ekonomisk-historiska institutionen, Umeå universitet, och ingår i forskningsprojektet ”Den enskildes risk, det gemensamma åtagan-det”, fi nansierat av Jan Wallanders och Tom Hedelius samt Tore Browaldhs Stiftelse. Eriksson har tidigare publicerat ”Livförsäkringsmännen och kampen för gifta kvinnors äganderätt”, Nordisk försäkringstidskrift (Nordisk försäkringstidskrift (Nordisk försäkringstidskrift 2006).

Adress: Ekonomisk historia, Umeå universitet, 901 87 UmeåE-post: [email protected]

∗ En första version av denna artikel presenterades vid det sjunde Svenska ekonomisk-historiska mö-tet, Stockholm 12–14 oktober 2007.

1. Livio Di Matteo & J.C. Herbert Emery,”Wealth and the demand for life insurance: evidence from Ontario, 1892”, Explorations in economic history 39, 2002, s. 446–469.

2. Richard Sylla, ”Financial systems and economic modernization”, Journal of economic history 62:2, 2002, s. 281.

3. Allan Pred & Michael J. Watts, Reworking modernity: capitalism and symbolic discontent, New Reworking modernity: capitalism and symbolic discontent, New Reworking modernity: capitalism and symbolic discontentBrunswick & New Jersey 1992, s. 9–11.

4. Keith Thomas, Religion and the decline of magic, New York Religion and the decline of magic, New York Religion and the decline of magic 1971, s. 651–656.


154154154 Liselott Eriksson

Trots att internationell forskning har betonat livförsäkringens socioekono-

miska betydelse har den svenska livförsäkringsforskningen främst fokuserat

på försäkringsindustrins ekonomiska och institutionella utveckling.5 Samspe-

let mellan livförsäkringsrörelsen och de sociala omvälvningar som skedde

under slutet av 1800-talet har således inte undersökts.

I Sverige startades Skandia 1855 som det första rikstäckande försäkrings-

bolaget baserat på vetenskapliga försäkringstekniska principer. Skandia åtfölj-

des av Svea och Skåne, vilka, precis som Skandia, var så kallade kompositbolag,

vilket innebär att de hanterade en kombinerad liv- och brandförsäkring. Med

livförsäkringsaktiebolaget Thule i spetsen uppkom under 1880–1890-talen en

mängd livbolag, ofta baserade på ömsesidiga principer.6 Kritiken i Norden

mot det privata patriarkatet började parallellt med samhällets modernisering

och vann även politiskt genomslag.7 Livförsäkringsbolag slog därmed upp sina

portar samtidigt som kvinnor allt kraftigare började hävda sina rättigheter,

arbetare började organisera sig och traditionella normer allt mer kom att

ifrågasättas. Dessa fenomen var alltså inte bara synkrona utan fl era män i

styrelseposition i livförsäkringsbolagen (livförsäkringsmän) var aktiva i

kampen för olika gruppers samhälleliga rättigheter, bland annat i Föreningen

för gift qvinnas eganderätt (GKÄ).

Syftet med denna uppsats är att studera hur livförsäkringsmän rörde sig

mellan sociala, politiska och ekonomiska arenor i slutet av 1800-talet. Det

sker genom att studera hur gifta kvinnors äganderättsliga villkor påverkade

livförsäkringsrörelsen och hur livförsäkringsmän agerade i riksdagen gällande

gift kvinnas äganderätt. Därmed bidrar artikeln till att öka förståelsen för

hur ekonomiska och sociala rörelser integrerats och givit förutsättningar för

social och ekonomisk förändring.

Livförsäkringsmännens engagemang i GKÄ har inte berörts i tidigare

forskning, och utifrån grundantaganden i neoklassisk teori skulle bakgrunden

till deras engagemang ha varit att maximera sina ekonomiska intressen. Då de

5. Om den svenska försäkringsindustrins institutionella och ekonomiska utveckling, se t.ex. Magnus Lindmark, Lars Fredrik Andersson & Mike Adams, ”The evolution and development of the Swedish insu-rance market”, Accounting business and fi nancial history 16:3, 2006, s. 341–370; Mikael Lönnborg, Inter-nationalisering av svenska försäkringsbolag: drivkrafter, organisering och utveckling 1855–1913, Uppsala 1999; Mats Larsson, Den reglerade marknaden: svenskt försäkringsväsende 1850–1980, SNS occasional papers 77, Stockholm 1991; Karl Englund, Försäkring och fusioner: Skandia, Skåne, Svea, Thule, Öresund, 1855–1980, Stockholm 1982; Bengt Bergander, Försäkringsväsendet i Sverige 1814–1914, Lund 1969.

6. Thule var ett aktiebolag men införde ömsesidiga principer; Englund 1982, s. 46.7. Kari Melby, Anu Pylkkänen, Bente Rosenbeck & Christina Carlsson Wetterberg, Inte ett ord om

kärlek: äktenskap och politik i Norden ca 1850–1930, Lund 2006, s. 167.


155155155Finansiell verksamhet som ett socialt projekt

var aktieägare i bolagen skulle en ökad kundstock, minskade risker eller ett

stärkande av tilliten till livförsäkringsrörelsen ha gynnat deras egna privateko-

nomiska intressen. Men argumentet i denna studie är att livförsäkringsmän-

nens deltagande i GKÄ även kan ha varit ett uttryck för socialt engagemang,

en strävan efter förbättringar för marginaliserade grupper i samhället.8

Som teoretisk utgångspunkt för uppsatsen fungerar antagandet att indu-

striell upplysning var en viktig del av den industriella revolutionen. Denna

uppfattning har framhållits av ekonomhistorikern Joel Mokyr, som menar att

den industriella upplysningen innebar att ekonomisk tillväxt även kom att

innefatta ett engagemang till förbättring på sociala och moraliska områden,

vilket inkluderade demokrati- och jämlikhetssträvanden.9 Detta antyder i sin

tur att vinstmaximering inte nödvändigtvis är en realistisk utgångspunkt för

att förstå företagares ställningstaganden. Trots att industrialiseringens kapi-

talägare var intresserade av att öka sin vinst innebär det inte ovillkorligen att

vinstmaximering är en tillräcklig förklaring och utgångspunkt för att förstå

företagares ställningstaganden i olika frågor.

Historikern Ben Griffi n har studerat de engelska politikernas argumenta-

tion gällande gift kvinnas äganderätt. Hans studie visar att politikerna förde

en till synes inkonsekvent linje i kvinnofrågan.10 För att förstå de samtida

svenska aktörernas handlande är det nödvändigt att beakta att det i slutet av

1800-talet var mer regel än undantag med parallella karriärer vid sidan av

riksdagsarbetet. Därför måste man även studera riksdagsmännens handlande

utifrån deras andra roller i samhället, exempelvis intressen i företag, delaktig-

het i sociala rörelser och personliga relationer. Männens handlande kan alltså

även förklaras utifrån existensen av fl era lojaliteter.

GKÄ fungerade som ett slags lobbyorganisation som arbetade direkt mot

riksdagen. Mäns deltagande var därför viktigt för verksamheten, men kopp-

lingen mellan föreningen och riksdagsdebattörerna har inte fokuserats i tidi-

gare forskning.11 Historisk och ekonomhistorisk forskning har däremot stude-

8. Livförsäkringsmännens engagemang innebär här deltagande främst i GKÄ men även ett allmänt engagemang i andra frågor och sociala rörelser.

9. Joel Mokyr, ”The intellectual origins of modern economic growth”, Journal of economic history 65:2, 2005, s. 290f.

10. Ben Griffi n,”Gender, class and liberalism in parliament 1868–1882: the case of married women’s property acts”, The historical journal 46:1, 2003, s. 60f.

11. Se t.ex. Melby, Pylkkänen, Rosenbeck & Wetterberg 2006; Ulla Manns, Upp systrar, väpnen er! Kön och politik i svensk 1800-talsfeminism, Stockholm -talsfeminism, Stockholm -talsfeminism 2005; Ulla Manns, ”En man för sin sak: Lars Hierta, Oscar Stackelberg och Fredrik Borg”, i Yvonne Svanström & Kjell Östberg (red.), Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år, Stockholm år, Stockholm år 2004.



rat hur kvinnor agerat utifrån lagar och normer som bland annat begränsade

deras ekonomiska rättigheter.12 Genom att även studera hur livförsäkringsrö-

relsen påverkades av och hanterade kvinnors begränsade rättigheter, tydlig-

görs betydelsen ytterligare av att inkludera kvinnor och kvinnors villkor även

i ett fi nanshistoriskt perspektiv.

En mängd ekonomiska och historiska studier har även behandlat kvinnor

som ekonomiska aktörer och kritik har riktats mot uppdelningen i offentlig

och privat sfär, då uppdelningen osynliggör kvinnors ekonomiska och sociala

agerande.13 Uppdelningen i privat och offentligt innebär även en begränsning

av vad ekonomisk verksamhet förväntas innebära. Historikern Karin Wider-

berg menar exempelvis att lagförändringar som bidrog till kvinnors utökade

rättigheter aktualiserades genom en önskan att sänka transaktionskostnader,

eftersom den rådande lagstiftningen hindrade den borgerliga ekonomins ut-

veckling.14 Ekonomhistorikern Anita Göransson sammanfattar debatten om

ogifta kvinnors myndighet i Sverige som att antingen ha handlat om en önskan

att reducera transaktionskostnader genom bibehållandet av kvinnors äkten-

skapliga ställning eller att skydda egendom från borgenärer genom att utöka

gifta kvinnors egendomsrättigheter.15 Det var ekonomins behov som i vissa fall

kom att överensstämma med kvinnorörelsens mål. Den växelverkan som ägde

rum mellan näringsliv och kvinnorörelse kom alltså att gynna dem båda.

Förändrade sociala förhållanden och den ekonomiska utvecklingen bidrog

naturligtvis på olika sätt till ett ifrågasättande av gamla förhållanden som

underlättade kvinnors emancipation. Men att karakterisera ekonomisk verk-

samhet som endast vinstmaximerande och hänförd till offentlig sfär är en

alltför ensidig framställning av ekonomisk aktivitet. Ett allmänt antagande om

ekonomin som drivkraft i olika demokratiseringsprocesser bidrar även till ett

osynliggörande av enskilda ekonomiska aktörer, företag och branscher som

utan synbart ekonomiskt intresse uppmuntrade kvinnors delaktighet i ekono-

12. T.ex. Ann Ighe, I faderns ställe: genus, ekonomisk förändring och den svenska förmyndarinstitu-tionen ca 1700–1860, Göteborg 2007; Karin Widerberg, Kvinnor, klasser och lagar 1750–1980, Stock-holm 1980; Janette Rutterford & Josephine Maltby, ”The widow, the clergyman and the reckless: women investors in England 1830–1914”, Feminist economics 12:1–2, 2006, s. 111–138.

13. Se t.ex. Leonore Davidoff & Catherine hall, Family fortunes: men and women of the English middle class 1780–1850, London 1994; Kvinnovetenskaplig tidskrift 2001:2; Joan W. Scott & Debra Keates (red.) Going public: feminism and the shifting boundaries of the private sphere, Urbana 2004.

14. Anita Göransson,”Gender and property rights: capital kin, and owner infl uence in nineteenth- and twentieth-century Sweden”, Journal of business history 35:2, 1993, s. 14, 20–22; Widerberg 1980, s. 45–52.

15. Göransson 1993, s. 21.



min. Detta trots att det fanns branscher som gynnades av kvinnans underord-

nade ställning. Demokratisering, medborgarskapets spridning till fl er grupper

i samhället eller kvinnors juridiskt utökade rättigheter är processer som är

svåra att förklara endast utifrån konstaterandet att den industriella ekonomin

gynnades av förändringarna. På en strukturell nivå har forskningen förklarat

kvinnors utökade rättigheter främst som en konsekvens av borgerliga ekono-

miska intressen. I det följande vill jag i stället undersöka hur tolkningen på-

verkas om man studerar lagförändringar på aktörsnivå utifrån den kontext

aktörerna befann sig i.

Livförsäkringens förutsättningar före 1874

Trots att den framväxande fi nansmarknaden till stor del gynnades av att

traditionella, patriarkala förhållanden förändrades, byggde efterfrågan på

livförsäkringar länge på det borgerliga idealet med mannen som familjeför-

sörjare.16 Den propaganda för livförsäkringar som spreds grundade sig på det

borgerliga hemmafruidealet, där arbetande kvinnor som gifte sig fi ck lämna

sin anställning och där änkans möjlighet till arbete hindrades, då hennes

klasstillhörighet inte medgav vilket yrke som helst.17 Livförsäkringsrörelsens

främsta kundgrupp under hela 1800-talet var borgerliga män och fortfarande

år 1898 utgjorde köpmän över 20 procent av alla försäkrade både i Skandia

och i Thule. Kvinnors betydelse för livförsäkringsrörelsen som livförsäkrings-

tagare var obetydligt och uppgick i Thule endast till 7,2 procent och i Skandia

till 3,8 procent år 1898.18 Kvinnor hade lägre dödlighet än män, förutom i den

mest reproduktiva åldersgruppen där dödligheten i stället var mycket hög.

Detta i kombination med att de borgerliga kvinnorna sällan hade större för-

värvsinkomster gjorde att försäkringsbolagen troligen inte såg kvinnor som en

särskilt lönsam grupp att försäkra. Åren 1900–1920 ökade andelen livförsäk-

rade kvinnor något, men ökningen skedde främst bland ogifta kvinnor.19 De

gifta kvinnornas roll som mottagare av livförsäkringsbrevet var desto vikti-

16. En studie över efterfrågan på livförsäkringar i Ontario 1892 visar att efterfrågan på livförsäk-ringen var högst bland dem utan sparat kapital eller förmögenhet men med lönearbete. Studier visar också att familjer med en familjeförsörjare hade högre livförsäkringstagande; Di Matteo & Emery 2002, s. 464.

17. I den tidiga argumentationen gällande livförsäkringen var idealpersonen för försäkringsbolag den framgångsrike mannen med familj och många år av förvärvsarbete framför sig, men utan kapital; Jan Kuuse & Kent Olsson, Ett sekel med Skandia, Stockholm Ett sekel med Skandia, Stockholm Ett sekel med Skandia 2000, s. 100.

18. Sven Palme, Lifförsäkringsaktiebolaget Thule, 2: 1873–1898, Stockholm 1898, s. 14.19. Först under mellankrigstiden började livförsäkringsbolag på allvar att vända sig till gifta kvinnor

då kvinnors yrkesarbetande ökade; Kuuse & Olsson 2000, s. 99.



gare. Denna relation var grundläggande för livförsäkringsrörelsen, då livför-

säkringens idé framställdes med sikte på främst borgerliga kvinnors behov av

försörjning i änkeståndet. Trots detta började Thule redan under 1870-talet

att se kvinnor som en potentiellt viktig kundgrupp.

Thule, som startades 1873, använde redan från början kvinnliga agenter,

utarbetade prospekt riktade särskilt mot kvinnor och anställde Sveriges första

kvinnliga läkare, Karolina Widerström, som försäkringsläkare för att locka

kvinnliga kunder.20 Kvinnliga agenter rekryterades bland annat från kvinno-

rörelsen där Hanna Palme, hustru till Thules direktör Sven Palme, och andra

kvinnor med kopplingar till försäkringsrörelsen var verksamma.21 Thule utma-

nade således föreställningen om kvinnor som endast livförsäkringsförmånsta-

gare, en ordning som livförsäkringsrörelsen i grunden gynnades av.

Gifta kvinnor och livförsäkringen

När det första livbolaget startade hade ett inledande steg mot att frigöra

kvinnan från mannens förvaltningsrätt tagits tio år tidigare med införandet

av lika arvsrätt år 1845.22 Under 1800-talet reglerades äktenskapet efter 1734

års giftermålsbalk och bestod av en samäganderättsliknande egendomsge-

menskap mellan makar. Detta innebar ett samfällt bo där ägandet var gemen-

samt oavsett vem som fört in egendomen i boet efter äktenskapets ingående.

Makarna fi ck del i varandras egendom, som övergick i samfälld egendom när

de gifte sig (giftorätt). Detta gällde dock inte enskild egendom förvärvad före

äktenskapets ingående eller sådan egendom som förvärvats genom arv.23

Formellt hade således den gifta kvinnan äganderätt, men mannen var hus-

truns målsman och hade förvaltningsrätt över boets tillgångar. Mannens

förvaltningsrätt var emellertid begränsad gällande hustruns enskilda fasta

egendom, som inte fi ck säljas eller förpantas utan hennes samtycke.24

Livförsäkringen var dock inte juridiskt defi nierad och dess funktion kunde

inte enkelt hänföras till befi ntlig lag eller juridisk praxis. Livförsäkringen var

ett kontrakt mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget och skulle ut-

betalas till de förmånstagare som nämndes i livförsäkringsbrevet. Alltså

20. Palme 1898, s. 35.21. Birgit Persson, ”Tolfterna: ett systerskap över klassgränserna”, Arbetarhistoria: meddelande från

arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 56–57, 1990, s. 13–24.22. Åsa Karlsson-Sjögren, Kvinnors rätt i stormaktstidens Gävle, Uppsala 1998, s. 71.23. Fats egendom på landet hänfördes till detta och efter 1898 även fast egendom i stad; Tottie 1990,

s. 99.24. ”Förslag till giftermålsbalk IV”, Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa

delar av ärvdabalken (LB), Stockholm LB), Stockholm LB 1918, s. 166, 236.



måste skillnad göras mellan den som ägde livförsäkringen (de inbetalade

premierna) och den som ägde livförsäkringssumman (utfallen livförsäkring).

Då förmögenhetsrätten vid denna tid var relativt outvecklad verkar livförsäk-

ringen ofta ha betraktats som värdepapper och som gåva från försäkringsta-

garen till förmånstagaren.25 Men giftermålsbalken stadgade att makar inte

kunde ingå giltiga förmögenhetsrättsliga eller äktenskapsrättsliga avtal med

varandra. De kunde heller inte, under bestående äktenskap, ge varandra gåvor

som kunde vara till borgenärens förfång.26

Under senare delen av 1800-talet hanterades troligen livförsäkringen ägande-

rättsligt på två olika sätt. I det första fallet betraktades livförsäkringen och det

utfallna beloppet som mannens egendom och blev efter hans död hans kvarlå-

tenskap. I det andra fallet ansåg man att den utfallna livförsäkringen skulle

tillfalla hustrun som förmånstagare och bli hennes samfällda egendom.

Att livförsäkringen tolkades på lite olika sätt spelade marginell roll i de fall

makarnas bo inte var skuldsatt, eftersom försäkringssumman i vilket fall som

helst tillföll änka och efterlevande. Men om det samfällda boet var skuldsatt

innebar båda tolkningarna att borgenärer kunde göra anspråk på livförsäk-

ringen och livförsäkringssumman.

Skulder delades upp i enskild och samfälld gäld. Enskild gäld avsåg skulder

som hänförde sig till enskild egendom och för sådan gäld svarade endast den

enskilda egendomen. För hustruns skulder svarade i allmänhet bara den

egendom som stod under hennes förvaltning. För övriga skulder – mannens

samfällda skulder, med andra ord – var utgångspunkten att all egendom i boet

svarade för skulderna.27 Men hustruns enskilda egendom svarade i regel inte

för mannens skulder och hustrun kunde undandra sin enskilda egendom

makens konkurs. Men i de fall då mannens samfällda och enskilda egendom

inte täckte skulderna, kunde hustruns enskilda egendom belastas av mannens

skulder.28

Det som därför möjligen kunde undandra borgenärerna livförsäkringen till

hustruns förmån var om livförsäkringen blev hennes enskilda egendom. I den

första tolkningen av livförsäkringen måste äganderätten till livförsäkringen

på något sätt överföras och göras till hustruns enskilda egendom. För att göra

25. Lars Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., Stockholm 1990, s. 207.26. Örjan Teleman, Bodelning, Stockholm Bodelning, Stockholm Bodelning 1993, s. 21.27. Monica Burman, ”Den farliga familjen och borgenärerna”, i Monica Burman & Åsa Gunnarsson

(red.), Familjeföreställningar: om familjens betydelse inom juridik, ekonomi och forskning, Uppsala Familjeföreställningar: om familjens betydelse inom juridik, ekonomi och forskning, Uppsala Familjeföreställningar: om familjens betydelse inom juridik, ekonomi och forskning 2001, s. 63.

28. LB 1918, s. 169f.



detta var mannen tvungen att anordna två gåvohandlingar. Detta innebar att

mannen fi ck överlåta livförsäkringen till en tredje person, som i sin tur överlät

livförsäkringen till hustrun med villkor att den skulle tillhöra henne enskilt.

Att göra livförsäkringen till hustruns enskilda egendom utifrån den andra

tolkningen var endast möjligt genom tecknande av äktenskapsförord före äk-

tenskapet.29 Under äktenskapet kunde boskillnad sökas, vilket innebar en

upplösning av giftorättsgemenskapen. Här gällde att mannen skulle kunna

skänka hustrun livförsäkringen att bli hennes enskilda egendom.30 Men rätts-

praxis varierade gällande en sådan transaktions giltighet.31 Det viktigaste ur

livförsäkringssynpunkt var således att livförsäkringssumman kunde bli hus-

truns enskilda egendom, då denna i regel inte svarade för mannens skulder.

De reformer som under 1800-talet riktades mot kvinnor rörde främst de

ogiftas förhållanden. År 1858 kunde ogifta kvinnor bli myndiga vid 25 års

ålder efter ansökan i domstol, och 1863 blev de automatiskt myndiga. Detta

tillsammans med att yrken öppnades för ogifta kvinnor under 1850–1860-

talen var förändringar som tillkom för att många borgerliga ogifta kvinnor

stod utan försörjning. De ogifta kvinnornas civilrättsliga status höjdes allt

mer, i kontrast till de gifta kvinnornas, vilket var en av anledningarna till

tillkomsten av den första föreningen för kvinnors rättigheter i Sverige, Fören-

ingen för gift qvinnas eganderätt (GKÄ) 1873.32

Den svenska Försäkringsföreningen, som grundades 1875 för att arbeta för

en försäkringslagstiftning, kommenterade inte de gifta kvinnornas ägande-

rättsförhållanden förrän 1883, efter genomförandet av den engelska lagen

”Married Women’s Property Act”. Den engelska lagen, som utgick ifrån särä-

gande och enskild förvaltning, avhandlade i en särskild paragraf hur livför-

säkringar skulle hanteras, och lagstadgade den gifta kvinnans rätt till försäk-

ringssumman. Flera svenska livförsäkringsmän ansåg dock att en liknande

svensk lag inte behövdes, då endast 0,32 procent av rikets befolkning var

livförsäkrade. De problem som kunde uppstå mellan gifta kvinnor och borge-

närer ansågs således inte akuta för livförsäkringsrörelsen, samtidigt som

29. ”Om möjligheten för gift man att genom lifförsäkring betrygga sin familjs uppehälle”, Försäkrings-föreningens tidskrift (FFT) FFT) FFT 1893, s. 147

30. Lag om framtida förvärv från 1862; LB 1918, s. 141.31. LB 1918, s. 275f.32. Inbjudarna till bildandet av GKÄ var Anna Hierta, Ebba Lind af Hageby (f. Hierta), Anna Wal-

lenberg, Hulda Sohlman, Fredrika Limnell, Carl Limnell och Ellen Ankarsvärd. Lars Johan Hierta, på-skyndare av reformen för gift kvinnas ägande, avled 1872, innan man hunnit konstituera föreningen; Tidskrift för hemmet 3, 1885, s. 161f.



försäkringsföreningen påpekade att det rådande förhållandet kunde bli ett

framtida problem.33 Livförsäkringsmännen kom att hantera frågan om gift

kvinnas äganderätt på tre sätt.

För det första arbetade man för en total upplösning av 1734 års giftermåls-

balk och förordade antingen särägande och enskild förvaltning eller egen-

domsgemenskap och samförvaltning i äktenskapet. Detta gavs uttryck för i

riksdagen och i GKÄ. Ett tillägg behövdes dock för att livförsäkringen inte

skulle betraktas som mannens kvarlåtenskap. För det andra arbetade några

livförsäkringsmän för ett tillägg i giftermålsbalken där en livförsäkring tagen

på mannens liv till hustruns förmån skulle undandras egendomsgemenskapen

för att i stället bli den gifta kvinnans enskilda egendom. För det tredje kunde

försäkringsmännen i en särskild lag om försäkringsavtal verka för att livför-

säkringen inte skulle ses som den försäkrades kvarlåtenskap och inte användas

för att betala dennes skulder. Försäkringsföreningens syfte var att verka just

för en sådan försäkringslagstiftning.

Den första strategin, att arbeta för gifta kvinnors förvaltningsrätt, låg helt

i linje med kvinnorörelsens syfte och utgångspunkter. Däremot var detta inte

tillräckligt för att livförsäkringsbolagen skulle kunna garantera den gifta

kvinnans rätt till livförsäkringen. För att lagen skulle gynna livförsäkringsrö-

relsen behövdes ett tillägg i giftermålsbalken gällande hur livförsäkringar

skulle hanteras. De två senare strategierna syftade direkt till att maximera

livförsäkringsrörelsens ekonomiska intressen, och hade liten eller ingen

koppling till kvinnorörelsen. Trots detta arbetade livförsäkringsmännen ge-

nom GKÄ i hög grad för gift kvinnas äganderätt utifrån den första strategin.

Två män från livförsäkringsrörelsen innehade ordförandeskapet i GKÄ under

föreningens tjugoåriga verksamhet och dess första ordförande var generaldi-

rektör Gustaf Fridolf Almquist, som även var styrelseledamot i Skandia.

GKÄ:s andra ordförande var professor Hugo Gyldén, en av Thules grundare

och sedermera bolagets aktuarie. I Thules styrelse av år 1883 var fem av sju

styrelseledamöter även ledamöter i GKÄ.34 I Victorias styrelse var fyra av

åtta styrelseledamöter medlemmar i föreningen.35

33. ”Försäkringsföreningens förhandlingar år 1883”, FFT 1884, s. 15f.34. Medlemmarna var H. Gyldén, F. Beijer, C. G., Boivie, P. G. Fagerström, S. Palme; Förteckning över

ledamöter i Stockholmsföreningen 1873–1893, medlemsförteckning 1887, Föreningen för gift qvinnas eganderätt, vol. 3, Fredrika-Bremer-Förbundets (FBF:s) arkiv, Riksarkivet (RA); ”De svenska försäkrings-aktiebolagens styrelser och agenter i Sverige år 1883”, FFT 1883, s. 19–45.

35. Medlemmarna var G. Mittag-Leffl er, J. H. Palme, J. Leffl er, C. O. Ekman; Föreningen för gift qvinnas eganderätt, vol. 3, FBF:s arkiv, RA; FFT 1883, s. 43.



GKÄ ville undanröja mannens förvaltningsrätt inom äktenskapet, vilket

var ytterst kontroversiellt i 1870-talets Sverige, där många fortfarande höll

hårt på mannens husbondevälde reglerat i 1734 års lag. Ganska snart uppkom

en motsättning inom föreningen, där en grupp ville behålla egendomsgemen-

skapen med samförvaltning mellan makar och den andra krävde särägande

och en total uppdelning av förvaltning och ägande bland gifta par.36

Efter stiftandet av GKÄ presenterades en rad motioner i riksdagen gäl-

lande frågan om gifta kvinnors äganderätt. När frågan behandlades fanns det

inte mindre än tio GKÄ-medlemmar i riksdagen: Gustaf Fridolf Almqvist,

André Oscar Wallenberg, Oscar Julius Mörner, Wilhelm Walldén, Emil Key,

Bernt Oscar Stackelberg, Karl Johan Svensén, Leonard Magnus Nordenfeldt,

Knut Gillis Bildt och Olof Wijk d.y. Av dessa var Walldén, Almquist, Wal-

lenberg och Wijk livförsäkringsmän.

Debatt i riksdagen om gift kvinnas förvaltningsrätt

Den mest omfattande debatten ägde rum efter Walldéns motion 1873. Efter

det lade Nordenfeldt och Philipsson 1874 var sin motion i ämnet. Philipssons

motion styrktes på vissa punkter av lagutskottet och ledde till lagen 1874.

Gällande motionerna 1874 var debatten ringa eller frånvarande, varför fokus

i den följande analysen är på debatten 1873. Reformsträvan fortsatte dock,

vilket illustreras av motioner från 1884.

De fl esta GKÄ-medlemmarna i riksdagen argumenterade för att kvinnors

utökade rättigheter skulle motiveras med att främst gifta kvinnor inom arbe-

tarklassen var i behov av skydd. Walldéns motion 1873 utgick från att män ur

arbetarklassen var de som oftast utnyttjade sin makt. Den gifta kvinnan

borde dock inte använda sin äganderätt i de äktenskap där mannen skötte sina

ekonomiska plikter, utan då lämna över ansvaret till mannen.37

Egendomsgemenskapens företrädare utgick främst från att kvinnor och

män av naturen var annorlunda och hade olika uppgifter i samhället och fa-

miljen. De fl esta av GKÄ-medlemmarna ville, liksom Nordenfeldt i en motion

från 1874, bibehålla den traditionella ordningen i familjen med mannen som

överhuvud.38 Kvinnans rätta plats var i hemmet och enbart i undantagsfall

krävdes en lag för att värna kvinnans inkomst och förmögenhet. Därför ut-

36. Om den gifta qvinnans eganderätt 6:3, 1874, s. 7.37. Motion AK 1873:92, s. 2f.; Första kammarens protokoll 1873:13, s. 49.38. Motion FK 1874:6, s. 15–17.



gick även Philipssons motion samma år från att kvinnor i ett sunt äktenskap

skulle lämna över det ekonomiska ansvaret till sina män.39

Det fanns emellertid riksdagsledamöter som önskade en mer radikal om-

daning av egendomsförhållandet i äktenskapet. Dessa var bland andra livför-

säkringsmännen Gustaf Fridolf Almqvist och André Oscar Wallenberg, och

bland GKÄ-medlemmarna Emil Key. Almqvist förordade i debatten i första

kammaren full likställighet mellan mannen och kvinnan i egendomsrättsligt

avseende: ”Jag har åtminstone icke kunnat fi nna något skäl dertill, att den ene

skall betyda allt och hafva rättighet öfver allt och den andre betyda intet och

sakna all rätt öfver jemväl det hon redan en gång förut ensam egt.”40 Almqvist

menade vidare att äktenskapets dåvarande ordning inte var naturlig, utan

kvinnans underordning härstammade från gamla tider. Han ifrågasatte också

egendomsgemenskapens princip, som visserligen kunde låta vacker men var

betydelselös.

Det spelade heller ingen roll om kvinnan hade giftorätt i mannens egendom

när det bara var mannen som hade förvaltningsrätt. Orsaken till att förhål-

landet mellan kvinnor och män fortfarande bestod i över- och underordning

var, enligt Almqvist, att mannen i äldre tider varit helt suverän. Den ställning

han en gång intagit såg han som naturlig och bekväm och var således ovillig

att lämna ifrån sig. ”Såsom det en gång var, så bör det alltjämt förblifva; man-

nen har en gång varit verkligt suverän och hustrun en rättslös slaf.”41 Almqvist

hävdade att det fanns historiska bevis för att kvinnan haft betydligt större

infl ytande på den gemensamma ekonomin. Under medeltiden drog mannen ut

i krig och kvinnan blev lämnad kvar att förvalta och sköta egendomen. Så

kunde det fortfarande vara, främst inom allmogeklassen, framhöll han.

Almqvist menade vidare att äktenskapsförordet endast var en detalj som

förhindrade frågans verkliga lösning. Han påpekade att lagen borde moderni-

seras eftersom man efter 1734 års lag erkände den gifta kvinnas egendomsrätt

över fast egendom på landet. Vid sekelskiftet 1900 kunde en kvinnas kapital,

enligt talaren, vara omfattande men inget behövde vara fast egendom.

Emil Key vände sig mot ordningen att det var mannens frånfälle som gav

kvinnan kapacitet att sköta sina angelägenheter. Ogifta kvinnor kunde inneha

viktiga tjänster, men när hon gifte sig skulle hon inte ens tillåtas att hantera

sina egen egendom. Att en gift kvinna skulle vara omyndig då den ogifta

39. FK protokoll 1873:13, s. 21f.; Motion AK 1874:10, s. 19–24.40. FK protokoll 1873:13, s. 25.41. FK protokoll 1873:13, s. 26.



kvinnan vid en viss ålder var myndig, såg Key som en anomali och som orätt-

färdigt: ”Jo, hon slösar med kärlek, ty hon har gjort offret af sin lagliga själv-

ständighet, emedan lagen alltjemt så fodrar, och derföre skall hon fortfarande

ställas i beroende av mannen!”42 Key ansåg att lagen behandlade den gifta

kvinnan synnerligen orättvist och att lagar om kvinnans rättigheter alltid

tillkommit när tiden varit övermogen. Detta berodde, enligt Key, på farhågor

om oönskade effekter av reformer gällande kvinnans ställning. Ingen av de

farhågor man trodde att lagen om ogift kvinnas myndighet vid 25 års ålder

skulle medföra hade emellertid besannats, så varför skulle de göra det i detta

fall? År 1884 lade Wallenberg i första kammaren och Stackelberg i andra

kammaren var sin motion där de önskade att ”utan äktenskaps förord, man

och hustru komme till all den rätt, som nu genom sådant kan dem beredas,

att råda hvar öfver sin före eller under äktenskapet ärfda eller förvärfda

egendom”.43 I andra kammaren stöddes motionen av Stackelberg, Norden-

skiöld, Hedin, A. Key och Andersson (Östergötland). Motionerna skapade

förhoppning bland landets kvinnorörelser och lagberedningen tog drygt två år

på sig att utarbeta ett förslag utifrån motionerna.44 Ett förslag som dock bi-

behöll mannens målsmanskap.

Alla livförsäkringsmän som var medlemmar i GKÄ var naturligtvis inte

riksdagsledamöter. Deras exakta uppfattning i gifta kvinnors egendomsför-

hållanden är därför svåra att utröna, dock önskade alla en utökning av den

gifta kvinnans rättigheter. Två livförsäkringsmän önskade även särägande och

enskild förvaltning.

Det framstår som att livförsäkringsmännen i riksdagen snarare gick kvin-

norörelsens ärenden än livförsäkringsrörelsens. De framförde exempelvis

aldrig livförsäkringsrörelsens fi nansiella intresse av att defi niera äganderätten

och förändra skuldreglerna i giftermålsbalken.45 Tydligast illustreras detta av

att livförsäkringsmännen inte pläderade för ett tillägg i giftermålsbalken om

hur livförsäkringar skulle hanteras mellan makar, något som hade krävts även

om särägande och enskild förvaltning hade vunnit stöd i riksdagen.46

42. FK protokoll 1873:13, s. 15.43. Motion FK 1884:25, s. 7; Motion AK 1884:64, s. 5.44. ”Om gift qvinnas eganderätt enligt nya lagberedningens förslag”, Dagny 1886, 1:11, s. 257–260.45. Motion AK 1883:42; Motion FK 1884:25, s. 7; Motion AK 1884:64, s. 5. Dessa motioner lades

eller stöddes av den Skandia anknutne André Oscar Wallenberg, Thules försäkringsläkare Axel Key och Johan Andersson sedermera inspektor i Skandinavien.

46. ”Försäkringsföreningens förhandlingar år 1883”, FFT 1884, s. 16.



Försäkringsmännen förordade visserligen en individualisering av ägande-

rätten och försvarade transaktioner av typen boskillnad, som upplöste äkten-

skapet som ekonomisk enhet. Trots detta kan man inte hävda att livförsäk-

ringsmännen agerade i egenskap av livförsäkringsmän då de sammanfatt-

ningsvis menade att de gifta kvinnornas omyndiga ställning var oförenlig med

den pågående demokratiseringen av samhället. Argumentationen rörde

främst vad den gifta kvinnan kunde. Hennes omyndighetstillstånd berodde

inte på ringa förmåga utan på gamla traditioner. Därför ansåg man att den

gifta kvinnan borde få delta i ekonomisk aktivitet på samma sätt som ogifta.

Man kan inte heller hävda att livförsäkringsmännen hade en gemensam

agenda, då det rådde olika uppfattningar om hur gifta kvinnors äganderätt

borde vara utformad. Det innebär att det antingen var oklart vilken lagstift-

ning som bäst gynnade livbolagen, eller att livförsäkringsmännens politiska

idéer saknade direkt koppling till deras ekonomiska intressen i livförsäkrings-

industrin.

Philipssons motion 1874 styrktes av lagutskottet på vissa punkter och

lagutskottets förslag kom sedan att bifallas utan votering och debatt, till

förvåning för GKÄ:s styrelse.47 Lagen blev en besvikelse för många medlem-

mar, som ansåg att den partiella framgången med 1874 års lag i praktiken var

ett hinder för fortsatta reformer. Trots att fl era motioner presenterades, av-

slogs dessa i riksdagens lagutskott utan någon debatt. Bland föreningens

kvinnor ökade kritiken mot riksdagsmännen, vilka betraktades som fega och

utan engagemang.48 Föreningens styrelse ansåg att frågan om gifta kvinnors

äganderätt hade större möjligheter att drivas framgångsrikt inom Fredrika-

Bremer-Förbundet (FBF), som grundats 1884. FBF hade också en mer heltäck-

ande agenda för kampen för kvinnors rättigheter och slutligen anslöt sig GKÄ

till FBF 1895.

Livförsäkringen och gift kvinnas äganderätt efter 1874

1874 års lag om gift kvinnas rätt att förvalta sin egendom innebar för den

gifta kvinnan att hon genom äktenskapsförord kunde undandra mannen för-

valtningsrätten och fi ck rätt att förfoga över sin egen inkomst. En gift kvinna

kunde även vinna förvaltningsrätt om hon förvärvade egendom genom gåva

eller arv, med villkor att hon enskilt skulle handha egendomen. Lagen bibehöll

47. Om den gifta qvinnans eganderätt 6:6, 1874, s. 6.48. ”Om den gifta qvinnans eganderätt”, Tidskrift för hemmet 6, 1878, s. 10–17.



dock mannens överordning i äktenskapet, då kvinnan hade möjlighet att av-

säga sig sin myndighet.

Försäkrings-inspektörs-föreningen49 lade i Försäkringsföreningen 1893

fram giftermålsbalkens juridiska konsekvenser för livförsäkringen.50 Det enda

lagen 1874 innebar var att den gifta kvinnan nu hade möjlighet att få förvalt-

ningsrätt över sin enskilda egendom. Men detta förbättrade inte möjlig-

heterna för gifta kvinnor att skydda livförsäkringar från borgenärer och

gynnade därför inte livförsäkringsrörelsen. Livförsäkringen behövde fort-

farande bli kvinnans enskilda egendom för att vara någorlunda skyddad från

borgenärer. För att åstadkomma detta krävdes samma transaktioner som före

lagen om gift kvinnas förvaltningsrätt. Men här innebar det, som tidigare

nämnts, att hustruns enskilda egendom, dit livförsäkringar kunde hänföras

via äktenskapsförord eller gåva, i vissa fall ändå kunde svara för den sam-

fällda skulden.51

Till skydd för hustrun infördes 1898 regler om sådan skuld som mannen

orsakat det samfällda boet och det blev även lättare för hustrun att vinna

boskillnad. Förändringarna påverkade dock inte skuldfrågan nämnvärt.52

Det är anmärkningsvärt att det fortfarande framemot sekelskiftet 1900 var

oklart vilka rättsverkningar som kunde förväntas av de ovannämnda transak-

tionerna, både för gifta kvinnor och för borgenärer. Exempelvis var det osä-

kert vad resultatet blev om borgenären vidhöll ett äktenskapsförords ogiltig-

het, och om det var borgenären eller förmånstagaren som hade bevisbördan.

En annan fråga var hur stor del av en livförsäkring en borgenär var berättigad

till. Oklarheterna rörde framför allt om borgenären hade rätt till hela försäk-

ringssumman eller bara de inbetalade premierna.53 Samtidigt nämns inga

konkreta rättsfall i Försäkringsföreningens tidskrift, där problemen för en gift Försäkringsföreningens tidskrift, där problemen för en gift Försäkringsföreningens tidskrift

kvinna och borgenärers krav på försäkringssumman hade aktualiserats.54 Ju-

risten Lars Tottie menar att lagstiftningsåtgärderna i giftermålsbalken under

1800-talet ledde till ett svåröverskådligt system. Därför är det inte säkert att

livförsäkringsmännen hade alla juridiska fakta klara för sig kring hur livför-

49. Försäkringsinspektörer hade ansvar för försäkringsagenter på fältet och svarade mot huvudkon-toret.

50. Detta blev sedan en motion lagd 1895 av Wavrinsky.51. FFT 1893, s.143, 149; LB 1918, s. 148.52. LB 1918, s. 148f.53. FFT 1893, s. 143f.54. Däremot hänvisade Försäkringsföreningen 1884 till ett rättsfall i Finland där en gift kvinna fi ck

rätt mot en borgenär; ”Försäkringsföreningens förhandlingar år 1883”, FFT 1884, s. 14.



säkringar skulle komma att hanteras, då det fanns en mängd potentiella juri-

diska scenarier.55

Före 1903 års försäkringslag var livförsäkringsrörelsen självreglerad, vilket

innebar att det av försäkringsbolaget och försäkringstagaren upprättade

kontraktet vägde tungt samtidigt som bolagen hade att ta hänsyn till rådande

lagstiftning, bland annat gällande transaktioner som reglerades av egendoms-

gemenskap.56 Det hade betydelse inte minst därför att livförsäkringar inte

enbart behövde vara ämnade för änkan och barnens försörjning. Eftersom

livförsäkringar även kunde nyttjas som säkerhet vid exempelvis banklån, då

säkerheten kunde tas i anspråk i händelse av låntagarens frånfälle eller kon-

kurs, var även villkoren för borgenären viktiga för livförsäkringsrörelsen.

Mot en lag om försäkringsavtal

Det fanns således problem med att den gifta kvinnans och borgenärens rätt

till livförsäkringssumman inte var juridiskt defi nierade, något som försäk-

ringsinspektörerna, vars yrke innebar att övervaka försäljningen av livförsäk-

ringar, uppmärksammade i Försäkringsföreningen år 1893.57

År 1895, två decennier efter tillkomsten av lagen om gift kvinnas förvalt-

ningsrätt, lade Edvard Wavrinsky, styrelsemedlem i Allmänna understödsför-

eningen för Lifförsäkring, en motion i andra kammaren gällande livförsäk-

ringens ställning att tilläggas i giftermålsbalken. Han önskade att livförsäk-

ringar skulle undandras egendomsgemenskapen mellan makar. Om en livför-

säkring tagits på mannens liv till hustruns förmån skulle den bli hennes en-

skilda egendom. Motionen krävde inga övriga förändringar av makars egen-

domsförhållanden.58 Motionen stöddes inte av övriga försäkringsmän i riks-

dagen och motionen avslogs utan debatt. Sven Palme lade däremot samma år

och i samma kammare som Wavrinsky en motion med syfte att verka för en

reglering av utländska bolags verksamhet i Sverige samt för en ökad statlig

kontroll av försäkringsbranschen.59 Palme var alltså främst intresserad av att

motverka utländsk konkurrens och det som uppfattades som oseriösa försäk-

ringsbolag på marknaden. I slutet av 1800- och början av 1900-talet var alltså

55. Tottie 1990, s. 99. Inga prejudicerande fall i frågan redovisas under avdelningen prejudikat i ”Alfabetiskt sakregister till årg. 1878–98 af Försäkringsföreningens tidskrift”, FFT 1898, s. 99f.

56. ”Riksdagens skrivelse till konungen i anledning af väckt motion ang. utarbetandet af lag om för-säkringsaftal”, FFT 1905, s. 154.

57. FFT 1893, s. 139–153.58. Motion AK 1895:159, s. 17.59. Motion AK 1895:16.



regleringar gällande premiereserver, omkostnader och bolagsordningar samt

begränsningar av utländska försäkringsbolags verksamhet i Sverige betydligt

viktigare frågor än livförsäkringens ställning i relation till äktenskapslagstift-

ningen.60 Det ansågs mer angeläget att stävja det som uppfattades som illojal

konkurrens från oseriösa bolag, vilket riskerade att underminera hela bran-

schens trovärdighet, än att klargöra frågor som gällde potentiella civilrätts-

liga konfl ikter angående rätten till ett livförsäkringsbrev där bolaget redan

fullföljt sina förpliktelser mot förmånstagaren. Vidare kunde en livförsäk-

ring, trots att en borgenär fi ck rätt till delar av dödsboets tillgångar, förhindra

att änka och barn behövde lämna hus och hem. Majoriteten av försäkrings-

männen ansåg därför att frågan om gift kvinnas äganderätt inte var av högsta

prioritet.61

I den första lagen för försäkringsväsendet i Sverige från 1903 sattes främst

fokus på etableringskontroll gällande livbolagens kapitalförvaltning. Men re-

dan 1905 lades en motion för att verka för en försäkringsavtalslag som bland

annat skulle reglera förmånstagares och borgenärers rättigheter. Lagutskottet

menade dock i sitt utlåtande att en sådan lag inte var helt önskvärd, då bo-

lagen själva gjorde upp avtal och eftersom redan existerande lagar var till-

räckliga.62

Sven Palme var av samma åsikt som utskottet och menade att avtalsutform-

ningen mellan försäkringsbolag och försäkringstagare ännu inte vunnit stadga

och fortfarande var i en livlig utveckling. Han menade även att missförhål-

landena inte var av sådant art att en sådan lag påkallades och att det i 1903

års lag om försäkringsrörelse bland annat föreskrevs att vissa av de viktigaste

försäkringsvillkoren skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Han ansåg att ”privat-

rättsliga förhållanden bäst utvecklade sig i frihetens lifgivande luft”.63

1903 års lag innebar även att kontraktet mellan livförsäkringsbolag och

försäkringstagare fi ck visst lagligt stöd och praxis gällande livförsäkringsbre-

vets upprättande, syfte och innehåll infördes inom de olika bolagen i början

av 1900-talet.64 Att den gifta kvinnan 1921 likställdes med mannen inom

äktenskapet innebar att det samfällda boet upplöstes och att makarna kunde

ingå avtal med varandra. Först 1927 defi nierades livförsäkringen juridiskt i

60. Lindmark, Andersson & Adams 2006, s. 355.61. ”Till kungl. Försäkringsinspektionen”, FFT 1906, s. 34–36.62. Lagutskottets utlåtande 1905:63.63. ”Lagstiftning om försäkringsaftalet”, FFT 1905, s. 161f.64. Mats Larsson, Mikael Lönnborg & Sven-Erik Svärd, Den svenska försäkringsmodellens uppgång

och fall, Stockholm och fall, Stockholm och fall 2005, s. 55.



förmånsfrågan i försäkringsavtalslagen, och förmånstagarens och borgenä-

rens rätt till livförsäkringen reglerades. Det försäkringsbelopp som utföll

skulle inte ingå i försäkringstagarens kvarlåtenskap. Borgenärer kunde få rätt

till försäkringsbeloppet om försäkringstagarens kvarlåtenskap inte täckte

skulden och om försäkringstagaren inte förbundit sig till förmånstagaren att

förordnandet skulle stå vid makt.65

Lagen om försäkringsavtal, som tillkom 1927 och reglerade förmånstaga-

rens rättigheter, hade möjligen uppkommit tidigare om det samfällda boet

upplösts i ett tidigare skede. Före 1921 hade en lag om den gifta kvinnans

äganderätt till livförsäkringen gått emot den rådande giftermålsbalken med

egendomsgemenskap och villkorad förvaltningsrätt för gifta kvinnor. Samti-

digt stred 1874 års lag om gift kvinnas förvaltningsrätt enligt Karl Staaf mot

lagen om näringsfrihet från 1846.66 Därför är det svårt att mer exakt avgöra

hur betydande frågan om gift kvinnas äganderätt var för att livförsäkringsrö-

relsen skulle kunna garantera gifta kvinnor i alla fall en del av livförsäkrings-

summan efter mannens död.

Frågan om gift kvinnas rätt till livförsäkringen måste dock bedömas ha

varit av marginellt intresse för livförsäkringsrörelsens dagliga verksamhet. De

fl esta livförsäkringstagare hade troligtvis inte skulder som hotade ruinera

änka och barn om inte livförsäkringssumman kunde undandras borgenärerna.

Vidare var gifta kvinnors utökade förvaltningsrätt ovidkommande för livför-

säkringsrörelsen, så länge livförsäkringar kunde betraktas som mannens

kvarlåtenskap och borgenärer fortfarande kunde komma åt livförsäkringssum-

man på änkans bekostnad. Däremot skulle den gifta kvinnans äganderättsliga

ställning stärkas i och med en utökad förvaltningsrätt. Men i de fl esta fall var

i stället försäljningen av livförsäkringar gynnad av den gifta kvinnans svaga

ställning. Hemmafruidealet och de försörjningskrav som sattes på en rättrå-

dig make även efter hans död, gynnade troligen livförsäkringens förutsätt-

ningar mer än en lag som stärkte gifta kvinnors förvaltningsrätt.

Utifrån detta är det tveksamt om männen inom livförsäkringsrörelsen

stödde GKÄ av hänsyn till egna ekonomiska intressen, särskilt som livförsäk-

ringsmännen Edvard Wavrinsky, Arvid Gumaelius, Hugo Gyldén, Axel Key,

Johan Palme och Gösta Mittag-Leffl er även blev medlemmar i FBF efter att

GKÄ anslutit sig till förbundet 1895.67

65. Första lagutskottets utlåtande 1927, 14:III: Om livförsäkring, § 104, § 116, s. 47f.66. Om den gifta qvinnans eganderätt 4:4, 1892, s. 55–57.67. ”Fredrika-Bremer-Förbundets medlemmar”, Dagny 4:5, 1895, s. 199, 205–221.



Livförsäkringsmännen och den sociala dimensionen

För att förstå livförsäkringsmännen och deras handlande bör det noteras att

de inte främst var försäkringsmän. De hade fl era ekonomiska, sociala och

politiska identiteter, och bland dem som besatt olika poster inom livförsäk-

ringsrörelsen återfanns vetenskapsmän, militärer, fi nansmän och riksdags-

män. Aktörerna från livförsäkringsrörelsen tillhörde i stor utsträckning den

framväxande borgarklassen. Enligt historikern David Tjeder kan borgarklas-

sen under 1800-talet defi nieras som en konturlös sammansättning av män och

kvinnor i diversifi erad ekonomisk ställning, som i kraft av delade kulturella

ideal lyckades dominera det offentliga samtalet i Sverige.68 För många i bor-

garklassen innebar detta delaktighet inom en mängd olika sociala och ekono-

miska rörelser med liberala förtecken.69

Engagemanget för sociala frågor åskådliggörs även i försäkringsmännens

roller som riksdagsmän och i deras politiska aktiviteter. Försäkringsmännen

motionerade för statlig arbetareförsäkring, för moderskapsförsäkring och för

allmän folkpensionsförsäkring. André Oscar Wallenberg motionerade för

sänkt kvinnlig myndighetsålder och för gift kvinnas förvaltningsrätt, och Ed-

vard Wavrinsky för kvinnlig rösträtt. Försäkringsmännen Carl Johan

Malmsten och Gustaf Fridolf Almqvist, båda ledamöter i Skandia, Hugo

Gyldén och Sven Palme, aktuarie respektive direktör i Thule, Anders Lind-

stedt, aktuarie i Allmänna Lif, samt yrkespolitikern Adolf Hedin satt även i

olika kommittéer som rörde ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, allmän

pensionsförsäkring och arbetareförsäkring.70 Det var Gyldén, Hedin och

Lindstedt som genom sina platser i kommittén för arbetareförsäkring låg

bakom den moderna socialförsäkringen. Redan 1884 lade Hedin och Gyldén

en motion i frågan. Den yngre Lindstedt tog sedan över arbetet och fi ck se

frågan realiseras 1913, då Sverige blev det första landet i världen att införa

allmän folkpension.71 Pläderandet för ett utökat statligt försäkringssystem var

omfattande trots att det kunde innebära förlorade marknadsandelar för den

privata försäkringsrörelsen. Folkpensionen kom mycket riktigt att bli ett argu-

68. David Tjeder, ”Framgång med förpliktelser”, i Tomas Nilson & Martin Åberg (red.), Företagaren som kulturbärare: perspektiv på företagarkultur 1800–2000, Lund 2007, s. 40.

69. I Sverige anses den ekonomiska liberalismens genombrott ha ägt rum kring 1820 och den poli-tiska liberalismens genombrott kring 1830; Hans Abelius, Det självpåtagna uppdraget: en undersökning av medborgarprojektet kring Östgötha correspondenten 1840–1870, Göteborg 2007, s. 25.

70. Svensk rikskalender, Stockholm Svensk rikskalender, Stockholm Svensk rikskalender 1908, s. 600.71. Karl Englund, Skandiamän och andra försäkringsmän 1855–1970: femtio biografi ska studier, : femtio biografi ska studier, : femtio biografi ska studier

Stockholm 1993, s. 122–124.



ment för potentiella kunder att inte ta en privat livförsäkring.72 Viljan bland

försäkringsmän att delta i någon av dessa kommittéer var stor, trots att för-

säkringsmännen knappast saknade pengar eller alternativa arbetsuppgifter.73

Man skall inte heller underskatta det infl ytande som kvinnor hade på för-

säkringsmännen. De försäkringsmän som var med i GKÄ hade i regel an-

tingen fruar, systrar eller döttrar som var aktiva i föreningen. I försäkrings-

männens nätverk ingick ledande kvinnor inom kvinnorörelsen som Anna

Hierta, Sveriges första kvinnliga professor Sonja Kovalevsky, Ellen Key och

Anna Wallenberg, hustru till André Oscar Wallenberg. Aktuarien i Victoria

Gösta Mittag-Leffl ers syster Anne Charlotte Leffl er var författare och skrev

dramat ”Sanna kvinnor”, som påstods ha fått stort infl ytande på opinionen i

frågan om gift kvinnas äganderätt.74 Grundarna av GKÄ värvade medlemmar

främst ur sitt eget sociala nätverk, från det borgerliga sällskapslivet och från

föreningslivet i Stockholm.75

Inom borgerligheten frodades även ett bildningsideal som omfattade män

och kvinnor ur alla samhällsskikt, bäst illustrerat av Stockholms arbetarein-

stitut.76 Även här var försäkringsmännen aktiva. Hugo Gyldén var exempelvis

inspektor på institutet 1883–1896 och Edvard Wavrinsky tog initiativ till

arbetarinstitutet i Göteborg och blev dess första föreståndare.77

Wavrinsky startade också Göteborgs fredsförening och anordnade det

första nordiska fredsmötet i Göteborg. Ett år senare blev han även ordenschef

i Godtemplarorden, där han ville reformera rörelsen i mer sekulär riktning.78

Gustaf Fridolf Almqvist var även ledamot i styrelsen för Hemmet för frigifna

72. Borgh tar upp argument och föreställningar om livförsäkringen och motiverar varför man bör lösa livförsäkring trots folkpension; Per Borgh, Försäkringspraktik: populära skrifter om lifförsäkring, Växjö Försäkringspraktik: populära skrifter om lifförsäkring, Växjö Försäkringspraktik: populära skrifter om lifförsäkring1913, s. 7f.

73. Englund beskriver hur Hugo Gyldén (aktuarie Thule) och Gösta Mittag-Leffl er (aktuarie Victo-ria) konkurrerade om en plats i kommittén för arbetareförsäkring; Englund (1993) s. 65.

74. Svenska män och kvinnor, Svenska män och kvinnor, Svenska män och kvinnor 2, red. Nils Bohman, Stockholm 1942, s. 506.75. Studentföreningen Verdandi, Dräktreformföreningen, Fredrika-Bremer-Förbundet, Idun, Nya

Idun, Kråkorna och Handarbetets vänner. Om dessa föreningar, se t.ex. Gurli Linder, Sällskapsliv i Stockholm under 1880–1890-talen, Stockholm 1918.

76. Iwan Bolin, Stockholms arbetareinstitut 50 år: 1880–1930, Stockholm 1930, s. 7.77. Andra försäkringsmän aktiva i Stockholms arbetareinstitut: Axel Key, försäkringsläkare Thule,

Sven Palme, Thule, Karl Arvid Gumaelius, Allmänna Lifförsäkringsbolaget i Stockholm, H. Lamm, för-säkringsläkare Skandia, Wilhelm Walldén, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, Johan Leffl er, Victoria, Fabian Wrede, Skandia; Bolin 1930, s. 130–133; ”Försäkringsföreningens ledamöter år 1875”, FFT 1875, s. 1–3; ”Försäkringsföreningens ledamöter år 1880”, FFT 1880, s. 1–3; FFT 1883, s. 20–45.

78. Waldemar Skarstedt, Nykterhetens banerförare: biografi er af nutida svenska nykterhetskämpar, Nykterhetens banerförare: biografi er af nutida svenska nykterhetskämpar, Nykterhetens banerförare: biografi er af nutida svenska nykterhetskämparStockholm 1903, s. 51–59.



qvinnor i Stockholm.79 Flera livförsäkringsmän i styrelseposition var således

aktiva i fi lantropiska sammanhang.

Gösta Mittag-Leffl er, som också var matematiker, förde dock idén om

bildningsidealet en nivå högre och lyckades under hårt motstånd styra så att

en kvinna för första gången i Sverige blev professor. År 1889 blev Sonja Kova-

levsky professor i matematik och den första kvinnliga medlemmen i försäk-

ringsföreningen 1885. Det var även ett ingripande av Mittag-Leffl er i Kung-

liga Vetenskapsakademien som möjliggjorde att Marie Curie tillsammans

med sin make och en medarbetare tilldelades Nobelpriset år 1903.80 Kritiken

mot Mittag-Leffl ers handlande var hård i akademiska kretsar, medan han själv

såg sitt bidrag i tillsättandet av Sveriges första kvinnliga professor som en av

sina främsta livsgärningar.81

Enligt Tjeder betraktades företagande och ekonomisk egennytta som

omoraliskt under tidigt 1800-tal. Efter sekelmitten började dock denna före-

ställning att förändras, men enligt det borgerliga idealet var det viktigt att

ekonomisk vinstmaximering och framgång även skulle komma det resterande

samhället till del. Traktandet efter snöd rikedom var alltså problematisk och

den som nådde framgång var förpliktigad att söka förbättra sina medmän-

niskors villkor och hela sin samtids förkovran.82 Även för livförsäkringsrörel-

sen blev det viktigt att övertyga allmänheten om att verksamheten präglades

av socialt patos.83 Detta var en av anledningarna till att den ömsesidiga bo-

lagsformen blev dominerande bland de nya bolagen i slutet av 1800-talet.84

Man ville ge intryck av att livförsäkringsrörelsen skilde sig från annan vinst-

maximerande verksamhet. Det bolag som främst representerade den solida-

riska livförsäkringen var Thule, som trots att det var ett aktiebolag införde

ömsesidiga bolagsformer genom att bolagsordningen begränsade utdelning-

arna både procentuellt och absolut. Detta innebar att en gradvis större andel

av vinsten tillföll försäkringstagarna.85 Fastän Thulemännen var aktieägare i

79. Anna Jansdotter, Ansikte mot ansikte: räddningsarbete bland prostituerade kvinnor i Sverige 1850–1920, Eslöv 2004, s. 57.

80. Inger Hammar, ”Alma maters sedliga döttrar”, i Eva Österberg & Christina Carlsson Wetterberg (red.), Rummet vidgas: kvinnor på väg ut i offentligheten 1880–1940, Stockholm 2002, s. 119.

81. Gunnel Weidel Randver, Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, Stockholm Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning, Stockholm Sonja Kovalevsky: en levnadsteckning 1981, s. 99.82. David Tjeder, The power of character: middle-class masculinities, 1800–1900, Stockholm 2003, s.

230–232.83. Vivian A. Zelizer Rotman, Morals and markets: the development of the life insurance in the United

States, New York 1979, s. 94.84. Lönnborg 1999, s. 63. 85. Englund 1982, s. 148f.



det egna bolaget var möjligheterna att tjäna pengar på livförsäkringsrörelsen

begränsade genom deras försorg. De kan alltså inte ha företrätt egna aktieä-

garintressen genom sina likställighetspolitiska ställningstaganden.

Den bolagsform som lanserades av Thule fi ck stort genomslag inom livför-

säkringsbranschen och Thule blev med tiden ett av Nordens största livförsäk-

ringsbolag. I likhet med Thule antog de nästkommande livbolagen olika ömse-

sidiga principer i sina bolagsformer.86 Samtidigt kom de rent ömsesidiga bola-

gen att stöttas av fristående aktiebolag som kunde skjuta till pengar i hän-

delse av svag soliditet. Bolagens vinster vann således social acceptans genom

att de maskerades i fi lantropiska termer. Konkret motsvarades det av att vin-

sterna i aktiebolagen bara i ytterst begränsad utsträckning tillföll aktieägarna,

medan vinsterna i de ömsesidiga bolagen helt tillföll försäkringstagarna.

Detta kan ses som ett uttryck för att den borgerliga kulturen under denna

tid föreskrev att ett framgångsrikt företagande även innebar ett socialt an-

svarstagande. De liberala strömningarna och den borgerliga kulturen som

spreds i Sverige kring sekelskiftet 1900 gav således upphov till en allmän och

förpliktigande strävan att förbättra marginaliserade gruppers villkor och att

förbättra och modernisera samhället i stort. Mycket tyder på att ett socialt

engagemang symboliserade en, i vissa kretsar, eftersträvansvärd progressiv

och modern inställning till samhället. Att försäkringsbolagen ville framstå

som en del av den moderna kulturen, och att företagskulturerna formades av

de rådande idéströmningarna, är därför inte särskilt förvånande.

Livförsäkringen som aktiv socialpolitik

Förklaringen till livförsäkringsmännens engagemang i sociala frågor kan inte

på ett enkelt sätt kategoriseras som antingen socialt patos eller vinstmaxime-

ring. Å ena sidan var de goda affärsmän som troligen använde sitt sociala

intresse för att legitimera sin rörelse genom en progressiv framtoning.87 Det

är troligt att de värderingar som låg till grund för livförsäkringsmännens

sociala engagemang i förlängningen också bidrog till att göra bolagen fram-

gångsrika, då det var av betydelse att kunna motivera ekonomisk verksamhet

som en samhällsförbättrande insats. Att gifta kvinnor saknade äganderätt var

86. Livförsäkringsaktiebolaget Victoria införde ett ännu generösare vinståterbäringssystem än Thule. Victorias försök med arbetarförsäkring blev dock inte speciellt framgångsrikt utan det var det ömsesi-diga livbolaget Trygg som år 1899 införde den första framgångsrika folkförsäkringen; Kuuse & Olsson 2000, s. 65. År 1901 startade bl.a. Thule och Skandia, efter engelskt mönster, Lifförsäkrings-Aktiebolaget De Förenade, för att konkurrera på marknaden för arbetsförsäkring; Englund 1982, s. 230.

87. Tjeder 2003, s. 230–232.



inte ett stort problem för livförsäkringsrörelsen, men det är möjligt att en

snabb lösning på deras äganderättsliga problem hade gynnat livförsäkringen

ytterligare.

Å andra sidan var livförsäkringsmännens engagemang mer än ett spel för

gallerierna, då deras syn på kvinnors rättigheter och delaktighet i samhället

måste tolkas som progressiv. Eftersom livförsäkringar även fyllde rollen som

säkerhet vid låntagande och skuldsättning behövde änkans försörjning heller

inte vara livförsäkringens enda syfte.88 Livförsäkringsmännens deltagande i

GKÄ visar snarare att kvinnor och kvinnors villkor var integrerade i den fi -

nansiella utvecklingen på andra sätt än i vinstmaximerande syfte. Detta un-

derstryks ytterligare av att livförsäkringsmännens önskan att hävda gifta

kvinnors rätt till livförsäkring inte hade krävt ett medlemskap i GKÄ.

Många av livförsäkringsmännen var även föregångsmän i frågor som allmän

rösträtt, sänkt myndighetsålder för ogifta kvinnor och införandet av folkpen-

sion, reformer som knappast kunde generera direkta ekonomiska fördelar för

aktörerna. Med hjälp av Joel Mokyrs begrepp den industriella upplysningen

kan livförsäkringsmännens agerade med parallella aktiviteter på sociala om-

råden tolkas som att de ansåg att ekonomiska förbättringar även förutsatte

förbättringar på sociala och moraliska områden i samhället. Folkbildning,

bland annat genom arbetareinstituten, skulle ge moralisk förbättring bland

befolkningen och generera värderingar som gynnade den moderna fi nansiella

utvecklingen.89 De ekonomiska och sociala verksamheterna sågs som integre-

rade, vilket visas genom livförsäkringsmännens arbete för olika rättvisefrågor.

Engagemanget för gifta kvinnor var alltså del i en större strävan till förbätt-

ring av samhället genom motarbetandet av konservativa värderingar som

hörde det förindustriella samhället till. Integreringen av det sociala och det

ekonomiska innebar att livförsäkringsmännen kunde framställa och konstru-

era själva livförsäkringsverksamheten som ett socialt projekt och som en so-

cial innovation. Livförsäkringsrörelsens idé motiverades således utifrån en

samhällsförbättrande funktion på samma sätt som arbetarrörelsen, kvinnorö-

relsen och nykterhetsrörelsen, och den var en del av det liberala, borgerliga

projektet för modernisering och demokratisering av samhället.

88. Clark 1997, s. 28–35.89. Mokyr 2005, s. 290f.



Summary: Financial activities as a social project: the life insurance industry and married women in the late 19th-century

This article investigates the involvement of life insurance brokers in the

fi rst Swedish organization for women’s rights: the organization for married

women’s property rights. The social commitment of these men meant that

the same persons were involved in idealistic movements and the pursuit

of economic gain. This fact, in turn, points towards an interdependence

between social and fi nancial activities during the second half of the 19th-

century. Therefore, this study criticises the dominant assumptions both that

19th-century businessmen were driven by self-interest to maximize profi ts

and that economic interests fostered the democratic process. Instead this

study argues that social commitment was integrated with, and considered

a part of, economic growth and contributed to economic and social change.

This implies that 19th-century life insurance business cannot be understood

by present-day assumptions of economic behaviour.


Varför inrätta kulturnämnd? Lokal kulturpolitik i två kommunerAv Anne-Li Lindgren

Sedan 1970-talet har de fl esta svenska kommuner inrättat kulturnämnder

men frågan om hur och varför de kom till har inte uppmärksammats av

forskningen. Den här artikeln syftar till att lyfta fram de förhandlingar om

kulturpolitikens och kulturlivets villkor som ägde rum när två kulturnämnder

skulle inrättas. Som jag kommer att visa fanns det stora skillnader mellan hur

de kommuner som här exemplifi eras – Linköping och Norrköping – gick till

väga. Men det var också helt olika kulturnämnder med skilda befogenheter

som inrättades och det tog i det ena fallet ett par år att komma till beslut i

frågan medan det i det andra exemplet tog närmare 14 år. Vad var det som

gjorde att kulturnämndsfrågan behandlades så olika i två grannkommuner?

Geografi skt ligger de båda kommunerna nära varandra. I dag tonas skillna-

derna mellan dem ned, medan situationen var närmast motsatt i slutet av

1960-talet, den tidpunkt då frågan om inrättandet av kulturnämnder restes.

Norrköping omskrevs som arbetarstaden medan Linköping var tjänsteman-

nastaden med en identitet knuten till att vara stiftstad och stå för lärdom.

Efter det har städerna profi lerat sig olika: Linköping som universitetsstad i

en jordbruksbygd och Norrköping som en storstadsprofi l med ett antal stat-

liga verk och med starka kulturinstitutioner. En studie om den lokala politiken

i de två kommunerna hävdar att det funnits en skillnad i vilken kultursyn som

varit dominerande. Linköping har präglats av ett smalt kulturbegrepp där

konstarterna utgjort en organiserande enhet för kulturpolitiken. I Norrkö-

ping har ett brett kulturbegrepp, med en idé om kultur för folket av folket,

haft ett tydligare genomslag.1

Docent Anne-Li Lindgren, f. 1965, är lektor vid Tema Barn, Linköpings universitet. Bland hennes senaste publikationer kan nämnas Två kulturstäder: kultur och politik på lokala arenor (tillsammans med Lena Gemzöe och Johan Fornäs, arenor (tillsammans med Lena Gemzöe och Johan Fornäs, arenor 2006), ”Förmännen på Bona: om att vara nära, dela förtroenden och samtidigt utföra sitt arbete med nit, omdöme och vak-samhet”, i Renée Frangeur (red.), Pojkar, pli och pedagogik – om den statliga Bonaanstaltens fostran av vanartiga pojkar 1905–1948 (2007) och Från små människor till lärande indivi-der: föreställningar om barn och barndom i utbildningsprogram 1970–2000 (2006).

Adress: Anne-Li Lindgren, Tema Barn, Linköpings universitet, 581 83 LinköpingE-post: [email protected]

1. Lena Gemzöe, Anne-Li Lindgren & Johan Fornäs, Två kulturstäder. Kultur och politik på lokala arenor, Linköping arenor, Linköping arenor 2006, s. 28f., 215–217.


178178178 Anne-Li Lindgren

I början av perioden hade Norrköping drygt 13 000 fl er invånare än Lin-

köping, vilket jämnat ut sig år 1987 då kommunerna hade samma folkmängd

på ett tusen personer när. Det betydde 117 800 invånare i det mindre Lin-

köping. Bägge kommunerna har också präglats av en likartad åldersfördelning

under perioden.2 I båda kommunerna har socialdemokraterna varit det en-

skilt största partiet med fl est mandat i kommunfullmäktige från 1970-talets

början till mitten av 1980-talet. Partiet har dock varit starkare i Norrköping

än i Linköping medan vänstern haft ungefär samma utveckling i kommunerna.

I Norrköping har andelen röster på socialdemokraterna i valen till kommun-

fullmäktige pendlat mellan 48 och 53 procent medan siffrorna för Linköping

legat mellan 42 och 44 procent. Bland mitten-/högerpartierna var centern det

mest framgångsrika i båda kommunerna under första halvan av 1970-talet. I

början av 1980-talet tog dock moderaterna en ledande position bland höger-

partierna på bägge håll. Sett över perioden 1970 till början av 1980-talet har

den generella trenden i kommunerna varit att moderaterna stärkt sin position

medan socialdemokraterna tappat stöd.3 Linköping har under hela perioden

haft 79 ledamöter i fullmäktige. Norrköping övergick till 85 mandat i full-

mäktige vid valet 1973. Den kvinnliga representationen har varit något högre

i Linköping än i Norrköping.4 I fråga om valdeltagande har kommunerna skilt

sig åt. I Norrköping har valdeltagandet i kommunala val gradvis minskat från

1970-talets början och framåt medan utvecklingen varit motsatt i Linköping,

där valdeltagandet varit högre jämfört med Norrköping i både riks- och kom-

munalval.5

Kulturpolitik i forskningen

På 1970-talet formulerades en statlig kulturpolitik i Sverige. Utgångspunk-

terna togs i utredningen Ny kulturpolitik och den därpå följande propositio-Ny kulturpolitik och den därpå följande propositio-Ny kulturpolitik

nen Den statliga kulturpolitiken.6 Tidigare forskning har beskrivit målsätt-

ningen med kulturpolitiken som att kultur skulle spridas till större delar av

2. Statistisk årsbok för Linköping, Statistisk årsbok för Linköping, Statistisk årsbok för Linköping 24, Linköping 1974, s. 210; s.st., 34, 1987, s. 209.3. Statistisk årsbok för Linköping, Statistisk årsbok för Linköping, Statistisk årsbok för Linköping 21, Linköping 1970, s. 229; s.st., 24, 1974, s. 203; s.st., 32, 1984, s.

199; s.st., 34, 1987, s. 201; Norrköping Statistisk årsbok, 35, Norrköping 1970, s. 177; s.st., 39, 1974, s. 205; s.st., 49, 1984, s. 236; s.st., 52, 1987, s. 236.

4. 1970 hade Linköping 12 kvinnor i fullmäktige och 1985 blev siffran 30 fördelat på 79 mandat. I Norrköping var siffran 15 för 1970 och 30 1985, från 1973 fördelat på 85 mandat. Om den kvinnliga representationen, se även Sten Andersson, i Hans Nilsson (red.), Norrköpings historia: 1900-talet, Linkö--talet, Linkö--taletping 2000, s. 270–273.

5. Andersson 2000, s. 287–291.6. SOU 1972:66; Prop. 1974:28.


179179179Varför inrätta kulturnämnd?

befolkningen och skillnader i förutsättningar mellan kommuner skulle jämnas

ut. Stat, kommuner och landsting erbjöds en likartad och till varandra rela-

terad struktur för att hantera kulturfrågor.7 Varje nivå skulle ta ansvar för sitt

eget område och beslutsfattande, vilket skulle göras synligt via lokalt fast-

ställda mål och riktlinjer för kulturverksamheten. För kommunernas del

skulle detta verkställas genom inrättandet av kulturnämnder.8

Med få undantag9 har tidigare forskning om svensk kulturpolitik endast

intresserat sig för den statliga kulturpolitiken och det är statliga utredningar,

propositioner, motioner och riksdagsdebatter som studerats.10 Internationellt

har den kulturpolitiska forskningen – cultural policy researchhar den kulturpolitiska forskningen – cultural policy researchhar den kulturpolitiska forskningen – – också domi- cultural policy research – också domi- cultural policy research

nerats av samtidsperspektiv och nationell kulturpolitik. Det nationella har

defi nierats som det lokala i ett internationellt samfund.11 I en genomgång av

den forskning som gjorts på fältet har framför allt historiska perspektiv ef-

terlysts men också studier på lokal – i meningen kommunal eller regional –

nivå.12 I den svenska forskningen om kulturpolitik fi nns, och har det funnits,

ett starkt intresse för vilken kultursyn den statliga kulturpolitiken burit

fram. Vissa har hävdat att kulturpolitiken, genom att bli ett politikområde

och en del av den offentliga sektorn, fl yttat fram kulturens plats i samhället.

Kulturpolitiken har satt sociala mekanismer i rörelse som medfört att det

genererats såväl mer kulturpolitik som mer kultur.13 Staten har velat bedriva

7. Sven Nilsson, Kulturens vägar: kultur och kulturpolitik i Sverige, Malmö 1999, s. 317.8. Sven Nilsson 1999, s. 314, 317, 453f.; Sven Nilsson, ”Plats för enskilda initiativ”, i Bengt Sandin

(red.), Från Toronto till Moskva: kulturpolitik i åtta länder, Stockholm Från Toronto till Moskva: kulturpolitik i åtta länder, Stockholm Från Toronto till Moskva: kulturpolitik i åtta länder 1992, s. 268–272. Se även Dorte Skot-Hansen, ”Tendenser i kulturpolitiken 1960–1988”, i Sandin (red.), 1992, s. 396–404, 406.

9. David Karlsson, En chimär av endräkt: ideologiska dimensioner i kommunal kulturpolitik, Göte-borg 2003. Karlsson har studerat hur nutida kulturpolitiker ser på och förstår vad ”kulturpolitik” är. Grunden i avhandlingen är en enkätundersökning. Även om resultaten är intressanta i ett lokalpolitiskt sammanhang är perspektivet nutid och därför inte relevant för den här artikeln.

10. Ett färskt exempel är Tobias Hardings avhandling Nationalising culture: the reorganisation of na-tional culture in Swedish cultural policy 1970–2002, Linköping 2007. Harding studerar på vilka sätt kulturpolitiken skapat föreställningar om en nationell identitet. Se även Katja Lindqvist, ”Public govern-ance and art organisations in Sweden: strategic implications”, International journal of cultural policy 13:3, 2007, s. 303–317; Tony Bennett, ”Cultural policy – issues of culture and governance”, Culture, society and market: the Swedish research seminar held at Sigtuna, Stockholm and market: the Swedish research seminar held at Sigtuna, Stockholm and market: the Swedish research seminar held at Sigtuna 2000, s. 13–28.

11. Se exv. Anna Upchurch, ”Linking cultural policy from Great Britain to Canada”, International journal of cultural policy 13:3, 2007, s. 239–254.

12. Adrienne Scullion & Beatriz Garcia, ”What is cultural policy research?”, International journal of cultural Policy 11:2, 2005, s. 117, 122, 123f. Författarna skiljer ut cultural policy som något annat än cultural policy som något annat än cultural policycultural theory eller cultural theory eller cultural theory cultural studies. Grundtexter inom fältet cultural policy research är Justin Lewis & cultural policy research är Justin Lewis & cultural policy researchToby Miller, Critical cultural policy studies: a reader, Oxford Critical cultural policy studies: a reader, Oxford Critical cultural policy studies: a reader 2003; Jim McGuigan, Culture and the public sphere, London 1998; Toby Miller & George Yúdice, Cultural policy, London Cultural policy, London Cultural policy 2002.

13. Hans Fredik Dahl, ”Kulturpolitikkens mekanismer”, Nordisk kulturpolitisk tidskrift 1, 2004, s. 7.



en tydlig kulturpolitik utan att för den skull nödvändigtvis behöva defi niera

vad kultur är och utan att kontrollera dess resultat. När den statliga kultur-

politiken formulerades i början av 1970-talet var ambitionen att få in kultur-

perspektiv på alla områden. Senare decenniers behov av att styra kulturpoli-

tiken via budgetmål med en beställar- och utförarorganisation har dock be-

gränsat den progressiva potentialen.14 Men även den motsatta synpunkten

har framförts, nämligen att den statliga kulturpolitiken gjort att kultur blivit

en avskild verksamhet. Kulturen har inte offentliggjorts utan den har tvärtom

privatiserats och isolerats från storpolitik. Kulturen har blivit en egen sfär

med egna normer, strukturer, logiker och diskurser. Det var den borgerliga

fi nkulturen som spred sitt kulturideal i takt med att folkhemmets hegemo-

niska diskurs bredde ut sig.15 En studie om lokal kulturpolitik i Göteborg ger

stöd för tolkningen att kulturpolitiken gynnat fi nkultur. De kulturdemokra-

tiska ambitionerna till trots handlade det länge om att den goda kulturen,

som skapades av professionella kulturproducenter, skulle hitta nya vägar till

sin publik. Publiken skulle upplysas av en initierad skara kulturförmedlare.16

Det populära som intresserade ”alla” räknades inte som kultur.17

Tidigare forskning ger även olika svar på frågan om utgångspunkten för

den statliga kulturpolitiken. Å ena sidan hävdas att kommuner och landsting

”drogs med” i det statliga initiativet.18 Å andra sidan uppges att idéerna redan

fanns formulerade på lokal nivå. Kommuner och städer inrättade folkbiblio-

tek, musikskolor, teatrar och museer samtidigt som de kommunsammanslag-

ningar som initierades på 1950-talet och slutfördes kring 1970 gjorde att den

lokala kulturpolitiken blev tydligare. I den processen strävade kommunerna

på eget initiativ mot att öka tillgången på kultur, öka kunskapen om kvalita-

tiva alternativ, driva opinion mot skräpkulturen, tillvarata de utövande

14. Skot-Hansen 1993, s. 396–406; Sven Nilsson 1993, s. 268–272; Rolf Hugoson, Vad är kulturpoli-tik? En fråga om retorik, Umeå 2000, s. 43f., 55f.

15. Geir Vestheim, ”Theoretical refl ections”, International journal of cultural policy 13:2, 2007, s. 217–236; Anders Frenander, ”No discord, or, an area without signifi cant political stakes?”, International journal of cultural policy 13:4, 2007, s. 393–406; Anders Frenander, Kulturen som kulturpolitikens stora problem: diskussionen om svensk kulturpolitik under 1900-talet, Hedemora -talet, Hedemora -talet 2005. Se även Lars Göran Karlssons recension av Frenander 2005 i Nordisk kulturpolitisk tidskrift 1, 2006, s. 210–217.

16. Jenny Johannisson, ”Lokal kulturpolitik – ett senmodernt identitetsprojekt?”, i Sverker Sörlin (red.), Kulturen i kunskapssamhället: om kultursektorns tillväxt och kulturpolitikens utmaningar, Nora Kulturen i kunskapssamhället: om kultursektorns tillväxt och kulturpolitikens utmaningar, Nora Kulturen i kunskapssamhället: om kultursektorns tillväxt och kulturpolitikens utmaningar2003, s. 139f., 153f. Se även Geir Vestheim, ”Kulturpolitikk, demokrati og legitimitet”, i Sörlin (red.), 2003, s. 266f.

17. Sverker Sörlin, ”Kunskapssamhället och kulturen”, i dens. (red.), 2003.18. Sven Nilsson 1999, s. 377. Se även Christer Knuthammar & Sven Hellström, Landsting i föränd-

ring, Linköping ring, Linköping ring 1980, för exempel på ett landstings kulturpolitik.



konstnärernas verksamhet, främja folkligt kultur- och bildningsarbete liksom

att inrätta kulturnämnder.19 Ett tredje perspektiv lyfter fram att det pågick

ett förankringsarbete både på lokal och på central nivå av dem som var dri-

vande för att få till stånd en statlig kulturpolitik. Processen liknas vid en

pendelrörelse där lokalt och centralt påverkade varandra i ett växelspel. De

aktörer som i slutändan fi ck tolkningsföreträde tenderade dock att befi nna

sig i Stockholm eller ha försänkningar i själva utredningen. De var också

gärna uppbackade av stora institutioner som till sist fi ck den starkaste posi-

tionen i kulturpolitiken. Inledningsvis var förespråkare för de fria gruppernas

situation, med idéer om betydelsen av att sprida resurser från kulturinstitu-

tionerna, mer framträdande. Resultatet blev att de fria grupperna skulle

knytas till institutionerna för att därigenom få tillgång till nya resurser. Insti-

tutionerna skulle också vinna på detta genom att förnyas och radikaliseras.

Företrädare för fria grupper var således framgångsrika i att föra fram sitt

perspektiv i inledningen av utredningsarbetet men förlorade slutligen en stor

del av sitt infl ytande till förmån för institutionerna.20

Det är mot bakgrund av den tydliga fokuseringen på statlig kulturpolitik

som jag i denna artikel ger mig i kast med lokal kulturpolitik i ett historiskt

perspektiv. Den följer hur diskussionerna gick när kulturfrågan skulle hante-

ras i samband med kommunsammanläggningsreformen. En övergripande

problemställning handlar om vad som borde ingå i en kulturnämnds befogen-

heter och varför. Detta studeras genom att jag följer hur aktörer i den lokala

politiken relaterade till andra lokala aktörer och till den nationella diskursen.

Jag kommer särskilt att leta efter på vilket sätt den statliga kulturpolitiken

gjordes närvarande i det lokala liksom vilken roll kulturinstitutioner och fria

grupper fi ck. Vilken sorts hänvisningar gav legitimitet och vilka gjorde det

inte? I artikeln följer jag frågan om inrättande av kulturnämnd från att förslag

lagts till att beslut fattats. Det betyder att materialet till största delen består

av offentligt tryck. I genomgången har jag även använt nämndprotokoll, men

här syns det enbart i de fall då dessa på ett tydligt sätt gett någon form av

extra information utöver handlingarna i fullmäktige.

I det följande behandlas kommunerna först gemensamt i frågan om när

utredning och förslag om beslut lades. Därefter följer ett avsnitt om Norr-

köping eftersom frågan blev mest belyst och utdragen där.

19. Sven Nilsson 1999, s. 453, 457.20. Rikard Hoogland, Spelet om teaterpolitiken: det svenska regionteatersystemet – från statligt initia-

tiv till lokal realitet, Stockholm tiv till lokal realitet, Stockholm tiv till lokal realitet 2005, s. 51–56, 70–74, 90.



Linköping och Norrköping: skilda utredningsuppdrag och förslag

I slutet av 1960-talet var städerna indragna i en process för att ombildas till

större kommuner. I samband med den omorganisationen restes frågor om hur

kulturpolitiken – eller kulturverksamheten, som man vid den tidpunkten

kallade det – skulle hanteras. I Linköping tillsattes en enmansutredning för

att komma med ett förslag om hur en kulturnämnd kunde organiseras.21 I

Norrköping tillsattes i stället en grupp om åtta utredare med företrädare från

olika delar av den kommunala verksamheten.22 Initiativet hade tagits av bild-

ningskonsulent Gösta Moberg tillsammans med två andra motionärer.23 I

Linköping tog utredningen två år och beslut fattades i enlighet med utreda-

rens förslag även om viss kritik framfördes. En kulturnämnd inrättades den

1 januari 1970.24 I Norrköping tog utredningen fyra år och den ledde inte till

beslut om inrättande av en kulturnämnd. Ett reviderat förslag togs fram som

även det förkastades. I stället inrättades en kulturgrupp för att samordna

kulturverksamheten.25 År 1980 motionerades på nytt om att införa en kultur-

nämnd. En ny utredning tillsattes som resulterade i ett beslut om att inrätta

en nämnd med start i januari år 1983.26 Sammantaget tog således processen

i Norrköping fjorton år.

I Linköping kom den tidigare ansvarige för kulturroteln, Gunnar Arkehed,

med förslaget att den nya kommunen borde inrätta en kulturnämnd. Han fi ck

också uppdraget att utreda frågan. I det ingick att ange mål för verksamheten

och att föreslå en organisation. När förslaget presenterades i kommunfull-

mäktige var Arkehed påtagligt entusiastisk till sitt förslag: ”Jag har själv en

positiv inställning till samordning av kulturella verksamheter inom en central

kulturnämnd.”27 Enligt utredningen hanterade kommunen kulturfrågorna

bra. Den enda ”bristen” ansågs vara avsaknad av ledning och samordning.28

21. Linköpings stadsfullmäktiges protokoll och handlingar nr Linköpings stadsfullmäktiges protokoll och handlingar nr Linköpings stadsfullmäktiges protokoll och handlingar 36, 11A/1969, Linköping 1969, s. 140. (De tryckta protokollen benämns i det följande LSH.) Utredare var Gunnar Arkehed, ansvarig för kultur-LSH.) Utredare var Gunnar Arkehed, ansvarig för kultur-LSHroteln.

22. Norrköpings Kommunfullmäktiges handlingar nr Norrköpings Kommunfullmäktiges handlingar nr Norrköpings Kommunfullmäktiges handlingar 28C, 1976, Norrköping 1976, s. 4. (Hänvis-ningar görs i det följande till NKH.) Utredare var: bildningskonsulent Gösta Moberg, ordförande, kom-NKH.) Utredare var: bildningskonsulent Gösta Moberg, ordförande, kom-NKHmunalråd Lena Lundblad, studieombudsman Sten Engstrand, redaktör Gunnar Henrikson, sektionschef Christer Nilsson, läroverksadjunkt Olle Anderberg, sekreterare Ulla-Britta Platin. Byråchef Dick Dermé var sekreterare. Moberg fi ck titeln kulturombudsman när han tillträdde utredningen.

23. De andra motionärerna var Maj-Lis Landberg och Rune Rosenqvist, NKH, Bilaga NKH, Bilaga NKH 1, nr 28A, 1976, s. 6–7.

24. LSH 16/1970, s. 2.25. NKH nr NKH nr NKH 28A, 1976, s. 1–5.26. NKH § NKH § NKH 235, 1982, s. 2–3.27. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 141.28. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 152.



Gösta Moberg, ordförande i Norrköpingsutredningen, äskade medel till

Skådebanan i samband med att det nya biblioteket invigdes. Medlen skulle

användas för att förmedla kontakter mellan föreningar och institutioner och

stimulera föreningarna till att ta vara på de resurser som fanns på institutio-

nerna. Moberg såg detta som ”försöksverksamhet” inför ett eventuellt tillska-

pande av en ”central kulturnämnd”.29 Moberg och Arkehed delade således

visionen om en ”central” kulturnämnd.

I Norrköping hann inte utredningsförslaget ut på remiss förrän kritik

framfördes. En av utredarna bifogade själv en reservation till utredningen.

Reservationen fi ck stor betydelse eftersom ett fl ertal remissinstanser anknöt

till den. Det var skolstyrelsens ordförande Lena Lundblad (m) som valde att

öppet gå emot utredningen.30 Hon ställde sig därmed på samma sida som

kommunstyrelsens ordförande och kulturinstitutionernas företrädare. I stora

drag sammanfattar reservationen hur frågan om inrättande av en kultur-

nämnd hanterades i Norrköping. Beskrivningen antyder att frågan väckte

starka reaktioner mot inrättande av en nämnd. Förutom kritik från remissin-mot inrättande av en nämnd. Förutom kritik från remissin-mot

stanserna reserverade sig företrädare för Moderata samlingspartiet, Center-

partiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet kommunisterna ett fl ertal gånger,

vilket visar att frågan var djupt ideologiskt laddad. Partierna motionerade

också om att fattade beslut borde rivas upp.31

I bägge kommunerna föreslogs i stort sett samma antal nämndledamöter:

sju i Linköping och nio i Norrköping, med fem suppleanter i vardera nämnd.

På fl era punkter sammanföll synen på vad nämnden skulle ägna sig åt, exem-

pelvis anslagsfördelning till studieförbund, val av kultur- och folkhögskoles-

tipendiater, infl ytande i plan- och byggnadsärenden, namnberedning och

hembygdsvård.32 I Linköping angavs också att nämnden skulle inrätta en

speciell delegation för konstinköp och att anslagen för sådana förvärv borde

dubbleras. Nämnden skulle även verka för ett givande vänortsutbyte, vilket

dittills saknats. Den skulle vidare ta sig an och utreda frågan om inrättandet

av en kommunal biograf, vilket bland annat diskuterades med Norrköping som

exempel där museibiografen Harlekinen höll på att bli allt mer känd natio-

nellt. Den folkbildnings- och föreläsningsverksamhet som bedrevs av studie-

29. NKH, Skrivelse NKH, Skrivelse NKH 202, 1971.30. NKH nr NKH nr NKH 28C, 1976, s. 30–32. År 1968 valdes Lena Lundblad (m) både till skolstyrelsens första

kvinnliga ordförande och till ett av Sveriges två första kvinnliga kommunalråd; se Andersson 2000, s. 270f.

31. NKH § NKH § NKH 235, 1982, s. 2–3; nr 212B, 1982, s. 43–45; nr 57, 1985, s. 1–5.32. NKH nr NKH nr NKH 28C, 1976, s. 20–30; LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 146–150.



förbunden hölls fram som positiv och Arkehed redovisade att verksamheten

fi ck lika mycket anslag från staden som från staten. Särskilt påpekades att

Linköpings föreläsningsanstalt för arbetare var ”en gammal och inarbetad

institution i stadens kulturliv” som lyckats behålla sin ställning trots konkur-

rens från televisionen.33 I Norrköping talades i stället om att stödet till olika

”utomstående sammanslutningar” skulle infogas i nämnden. En uppgift skulle

vara att ge ”organisationer förutsättningar att själva utforma och driva kul-

turverksamhet. Kulturellt program i kommunal regi bör endast ordnas då

speciella omständigheter påkalla detta”.34 Till gruppen ”utomstående” hörde

fria grupper och aktiva i icke-kommunala föreningar. Enligt förslaget borde

de ges ökat stöd. Än viktigare – och en avgörande skillnad jämfört med Lin-

köping – var att företrädare för dessa också skulle ges infl ytande i kultur-

nämndens arbete. De skulle således få makt över kulturpolitiken.

Men det fanns också delar av kulturverksamheten i Linköping som inte

ansågs passa i nämndens verksamhet. Arkehed drog slutsatsen att biblioteken

och den del av musei- och utställningsverksamheten som drevs av Östergöt-

lands och Linköpings stads museum inte kunde inordnads i en kulturnämnd.

Som skäl angavs att museet redan hade två styrelser och en gemensam för-

valtningsnämnd. Länsmuseiverksamheten var under statlig utredning, vilket

även gällde Stifts- och landsbiblioteket, som nyligen bildat ett samrådsorgan

tillsammans med universitetsfi lialen vid Linköpings högskola. Teatern var

också den under översyn och frågan om dess huvudmannaskap – i relation till

Norrköping – lämnades åt den pågående utredningen. En ny kulturnämnd

skulle endast överta den del av museiverksamheten som gick under Vallasty-

relsen. När olika statliga och lokala utredningar var färdiga, skulle det vara

kulturnämndens uppgift att verkställa de åtgärder som föreslogs.35

I Norrköping gick utredarna betydligt längre. Förutom att ge fria grupper

en tydligare position skulle biblioteks- och museinämnderna ingå i nämnden,

som skulle ledas av en förvaltningschef. Medan kulturinstitutionerna lämna-

des utanför nämndorganisationen i Linköping skulle de således inordnas i

Norrköpings kulturnämnd och underställas en nyinrättad förvaltningschefs-

tjänst. Förslagen såg således mycket olika ut och deras påverkan på kulturpo-

33. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, cit. s. 142.34. NKH nr NKH nr NKH 28C, 1976, s 5, 19, cit. s. 20. Se även Bilaga 6, nr 115, 1973, s. 23, där musikföreningen

Crescendo menar att ”en radikal omfördelning av nu tillgängliga resurser måste göras”.35. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 146-148. Arkehed ansåg att organisationsformerna för kulturinstitutio-

nerna inte gjorde en centralisering möjlig, ”även om detta skulle anses lämpligt.”, s.st. s. 146.



litiken varierade. Att effekterna skulle bli störst i Norrköping var helt klart.

Remissomgången vittnade i sig också om att reaktionerna var störst i

Norrköping där fyra av tjugo remissinstanser gav oreserverat stöd åt försla-

get. Sexton instanser yrkade på avslag. I Linköping gav fem av elva instanser

sitt bifall utan reservationer och av dem som hade invändningar var ingen helt

emot att en nämnd inrättades.

Samordning för centralisering eller decentralisering

I båda kommunerna framfördes åsikten att kulturnämndens syfte och funk-

tion var alltför vagt beskrivet. Därför fanns inte tillräckliga motiv att införa

en nämnd med de centraliserande effekter det skulle innebära.36 Särskilt i

Linköping formulerades kritiken mot förslaget i termer av huruvida samord-

ning krävde centralisering eller inte. Här kan man anta att utredaren Arkeheds

eget sätt att uttrycka sig kring samordning och inrättandet av en ”central”

kulturnämnd gav återklang i remissvaren. De som var motståndare till försla-

get menade att samordning inte var liktydigt med centralisering: ”Den sam-

ordning, som är önskvärd och erforderlig, bör kunna åstadkommas utan ge-

mensam huvudstyrelse.”37 Fler exempel på samma sorts kritik var att det var

möjligt att samordna kulturlivet utan att genomföra en ”centralisering av

beslutsfunktionerna”,38 att en kulturnämnd skulle ”stimulera det kulturella

livet och icke till varje pris centralisera det”,39 eller att utredningen präglades

”alltför mycket av centraliseringssträvanden”.40 Biblioteksstyrelsen betraktade

hela förslaget som en överloppsgärning eftersom biblioteket redan fyllde den

samordnande och informativa funktion kring olika kulturarrangemang som

nämnden skulle ha. Det vore mer effektivt att utveckla bibliotekets verksam-

het ytterligare än att inrätta en ny nämnd, enligt styrelsen.41 Kritiken fram-

fördes av företrädare för förvaltningar som beskrev sig själva som både

självständiga och initiativkraftiga. Arkehed har i en särskild skrivelse bemött

det motstånd mot centralisering som kommit fram i remissomgången. Upp-

fattningen att nämnden skulle ägna sig enbart åt samordning delades inte av

36. LSH nr 36, 11A/1969, s. 161, 163, 165, 169; NKH nr NKH nr NKH 28 B, 1976, s. 3–5, 12; nr 28C, 1976, s. 30–32.

37. LSH nr 36, 11A/1969, s. 178.38. LSH nr 36, 11A/1969, s. 160.39. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 169.40. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 178.41. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 171.



Arkehed, som ansåg att ”en blivande kulturnämnd i första hand [måste] vara

något mer än en samordnande mellaninstans”. Kulturnämnden skulle även

fungera ”aktiverande” och ägna sig åt ”all sådan kulturell verksamhet som kan

åläggas dem”.42

I Norrköping yttrade Arbetarnas bildningsförbund, ABF, att det ”var

nödvändigt med ett samlat grepp i form av en kulturnämnd”. Kommunstyrel-

sens agerande beskrevs som självsvåldigt och utan helhetsperspektiv. Styrelsen

”sitter och beslutar, prutar och prioriterar för varje nämnd och verksamhet

för sig”, vilket inte ansågs acceptabelt.43 Här kunde centralisering och samord-

ning råda bot på problemen. Men ABF var en av få positiva röster. De nega-

tiva argumenten var i klar majoritet och de anknöt inte sällan till den reserva-

tion utredaren Lena Lundblad hade lagt till förslaget. Lundblads synpunkter

– som enligt henne själv inte beaktats tillräckligt i det liggande beslutsförsla-

get – handlade om att ge argument för att bibehålla en decentraliserad modell

för kulturverksamheten. Hon hänvisade till en nyligen genomförd undersök-

ning där Kommunförbundet drog slutsatsen att kulturnämnderna inte fått

den betydelse de avsetts få när de inrättades. I fl era fall hade de endast i

uppgift att handlägga ”några få aktiviteter av smärre omfattning”.44 Hon

hänvisade också till fullmäktige i Malmö, där man gjort bedömningen att en

kulturnämnd inte innebar en effektivisering av verksamheten utan att den

tvärtom riskerade att öka byråkratin. Slutligen gjorde Lundblad en direkt

jämförelse med grannkommunen Linköping som inrättat en nämnd utan att

dra in biblioteket, länsmuseet eller teatern.

Reservationerna fi ck betydelse för det motstånd som byggdes upp mot

förslaget. Flera remissinstanser kom att framföra likartad kritik och den

handlade om att göra motstånd mot en centraliserad kulturpolitik. Svenska

folkbibliotekarie- och museimannaförbundets skrivelse beskrev detta från ett

personalpolitiskt perspektiv. I skrivelsen framhölls att en nyinrättad befatt-

ning som förvaltningschef – överordnad musei- och biblioteksnämndernas

chefer – skulle innebära ”slitningar och sammanstötningar mellan befattnings-

havarna, vilket i det här fallet kan få negativa konsekvenser för hela kultur-

produktionen”.45

I både Linköping och Norrköping gav företrädarna för kulturinstitutioner

42. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, samtliga cit. s. 172.43. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 23.44. NKH nr NKH nr NKH 28C, 1976, s. 31.45. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 29.



och förvaltningar klart uttryck för att de inte önskade att inordnas i en

nämnd, däremot kunde de mycket väl tänka sig att samarbeta med en. Sättet

att argumentera visar att kulturinstitutionerna värnade om sin självständig-

het i den lokala kulturpolitiken. Även om det fanns skillnader i kultur-

nämndsförslagen fanns en likhet mellan kommunerna i det att nämndförsla-

gen innebar en centralisering av kulturpolitiken och kulturlivet och att sam-

ordning i båda fallen lyftes fram som en väg att nå detta. En närläsning av

materialet visar dock att aktörerna gjorde skilda tolkningar av varför samord-

ning var något positivt. Utredarna såg samordning som en väg till centralise-

ring medan de som var motståndare till en nämnd – eller som var för en

nämnd men själva inte ville ingå i den – såg samordning som en väg att bibe-

hålla en decentraliserad modell. De som var motståndare till centralisering

– i båda kommunerna – lade således en annan betydelse i begreppet samord-

ning jämfört med utredarna. Kulturpolitiken borde bestå av fl era centrala

punkter och inte av en – det var den goda effekt som samordning på lokal nivå

kunde uppnå. Det var en motsatt vision jämfört med den som bars fram av

kulturnämndsförespråkarna. Att centraliseringstendenserna var starkare i

Norrköping visar sig i att här ville man inordna såväl kulturinstitutioner som

fria grupper i nämnden, det vill säga inkludera både kulturinstitutionerna

och de fria kulturutövarna. I Linköping frambars inga sådana ambitioner.

Det fanns således en grundläggande likhet mellan kommunerna både i ut-

redningsförslagens positiva inställning till samordning som centralisering och

i den kritik som detta väckte. Det fanns också en likhet i föreställningar om

att samordning kunde vara bra – men endast om det var en strategi som gyn-

nade en decentraliserad modell för kulturliv och kulturpolitik på lokal nivå.

Den avgörande skillnaden – och den som avgjorde varför en nämnd inrättades

i det ena men inte i det andra exemplet – låg i hur långt driven centralise-

ringen var i de olika modeller som presenterades. Ett annat sätt att uttrycka

det på är att Linköpingsutredningen gjorde en mjuk tolkning av begreppet

”central nämnd” medan Norrköpingsutredningen gjorde en stark tolkning av

vad ”central nämnd” borde innebära. I Linköping, till skillnad från Norrkö-

ping, inkluderades varken fria grupper eller de stora kulturinstitutionerna

och kulturförvaltningarna i förslaget. Därför fanns inget incitament att bygga

ett motstånd mot förslaget i Linköping, vilket blev fallet i Norrköping. Men

innan jag går in på det skall ännu en likhet tas fram, nämligen i synen på

deltagande och demokrati.



Representativitet och engagemang: kulturpolitik som deltagande

Ett annat argument som hängde samman med frågan om centralisering, men

som presenterades som ytterligare en aspekt av diskussionen, handlade om

deltagande. I Linköping framfördes att den rådande modellen, där fl era frågor

med anknytning till kultur engagerade ett ”betydande antal personer”, ansågs

gå förlorad om en kulturnämnd med ett fåtal ledamöter inrättades. I Norr-

köping togs faktiska siffror fram; det handlade om att gå från 36 ordinarie

ledamöter och 15 suppleanter, till en nämnd med 9 ordinarie ledamöter och

5 suppleanter.46 Utredningsdirektivens ambitioner att effektivisera kulturpo-

litiken genom att samordna och centralisera beslutsfattandet till ett fåtal

personer betraktades av kritikerna som en tydlig försämring av demokratin.

Det gick på tvärs mot nationella och lokala strävanden att bredda det med-

borgerliga deltagandet. Men det vinklades även som en fråga om kunskap och

engagemang. Ett fåtal ”kulturnämndsledamöter” kunde inte ägna varje sakom-

råde samma ”helhjärtade engagemang” som de personer som ägnade all sin tid

åt området.47 Förmågan att ”tränga in tillräckligt i alla frågor” riskerade att

gå förlorad bland annat därför att det blev väldigt många frågor som ett fåtal

förväntades ta ställning till.48 I Norrköping var demokratifrågan ett tungt

vägande argument i kommunstyrelsens förslag att inrätta en kulturgrupp i

stället för en kulturnämnd.49 Den återkom även som en invändning efter att

en ny kulturutredning gjorts i början av 1980-talet.50 I Linköping förut-

spådde ett remissorgan att nämnden, om den bildades, snart skulle komma

att få behov av att bilda särskilda utskott för att bereda vissa ärenden.51

Frågan om deltagande, kunskap och engagemang gjordes på ett påtagligt

sätt till en fråga om politisk demokrati i lokalsamhället när frågan om kultur-

nämnder behandlades. Det framställdes som att deltagande i kulturpolitiken

också var en form av deltagande i kulturlivet och i kommunpolitiken. Det är

ett annat sätt att närma sig deltagandeaspekten av kulturlivet än den som

senare skulle tas upp i den statliga kulturpolitiken (och som även till viss del

46. NKH nr NKH nr NKH 28C, 1976, s. 31. Den kulturnämnd som slutligen inrättades fi ck elva ordinarie ledamö-ter och lika många suppleanter; se NKH nr NKH nr NKH 212A, 1982, s. 2.

47. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 160, 164, 165, 166f., 169, 178, cit. s. 160.48. LSH nr 36, 11A/1969, cit. s. 178; NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 16, 17, 20, 25.49. NKH nr NKH nr NKH 28A, 1976, s. 2.50. NKH Bilaga NKH Bilaga NKH 6, nr 212A, 1982, s. 7-8.51. LSH nr 36, 11A/1969, s. 165. Förutsägelsen visade sig senare infrias eftersom kulturnämnden

redan första året delades upp i ett antal delegationer och antalet ledamöter successivt (men långsamt) ökade till 1990-talet då nya sparkrav satte ny press på organisationen.



berördes i Linköping och Norrköping).52 I den statliga kulturpolitiken blev

deltagande en distributionsfråga, nämligen om hur fl er medborgare skulle få

tillgång till och delta i kulturlivet. I Linköping och Norrköping handlade det

om att bibehålla engagemang och kunskap på lokalpolitisk nivå – även för

kulturfrågor. Som nämnts ovan fanns det en skillnad mellan kommunerna i det

att Norrköping, enligt förslaget, ville inkludera fl er aktörer i kulturnämndens

arbete jämfört med Linköping. Den skillnaden till trots fanns en stor sam-

stämmighet i synen på att centralisering minskade medborgarnas representa-

tion och möjlighet att delta i utformningen av den kulturella verksamheten.

Ett lägre engagemang minskade i sin tur kunskaperna inom kulturområdet.

I Linköping fi ck den här sortens kritik inte annat gehör än att kulturnämn-

dens förste ordförande i sin årsberättelse lyfte fram att särskilt barn och

ungdomar engagerats i kulturverksamheten på ett tydligt sätt. Han nämnde

även att utbildning var ett område där deltagandeaspekterna blev särskilt

viktiga, och att det var en framtidsfråga att närma utbildnings- och kultur-

frågorna till varandra. Kulturnämnden delades också upp i tre delegationer

– som blev fl er med tiden – med ansvar för olika kulturområden, en strategi

som skulle göra det möjligt att hantera den stora mängd ärenden som ström-

mat in till nämnden. Indelningen i delegationer följde med ett undantag

konstarterna (musik, konstköp och Valla fritidsområde) och fi ck i sig en

konserverande effekt på kulturlivets utformning eftersom frågor blev place-

rade i särskiljande fack hellre än att de gavs möjlighet att skapa nya gräns-

överskridande praktiker. Kulturnämndens reglemente lyfte också fram

konstarterna då dess roll var att främja konst- teater- och musiklivet samt den

litterära verksamheten.53 Det är två förklaringar till att Linköpings kultur-

verksamhet präglats av att så kallad fi nkultur utvecklats i reservat parallellt

med mer populära – och marginaliserade – kulturyttringar. På kulturpolitisk

nivå har den organisatoriska strukturen försvårat för nya kulturformer att

utvecklas och hindrat populära uttryck att höja sin status genom att bli en del

av kulturpolitiken. Det dröjde till 1990-talet innan en ny struktur fi ck ge-

nomslag och man kan i dag börja skönja dess effekter – framför allt inom

52. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 160, 162, 178. I Linköping blev de diskussionerna mest framträdande när Skådebanans verksamhet beskrevs. Arkehed ville ge Skådebanan ökade resurser och fl er uppgifter, vilket stötte på stort motstånd från aktörer som menade att Skådebanans verksamhet snarast var att betrakta som konkurrerande med kulturnämndens.

53. LSH nr LSH nr LSH 36, 11A/1969, s. 176. Biblioteksstyrelsen arbetade in att ”litterär” verksamhet skulle ingå i skrivningen men fi ck inte gehör för förslaget att ”allmänkulturell verksamhet” också skulle ingå, s. 171, 175.



områden som barn- och ungdomskultur och fritidsverksamheter.54 Trots lik-

heter mellan hur kulturnämndsförslagen diskuterades i de båda kommunerna

blev utfallen inte desamma. Jag skall nu uppehålla mig vid den mer utdragna

process som föregick inrättandet av nämnden i Norrköping.

I Norrköping fi ck frågan om deltagande och engagemang en annan fortsätt-

ning. Som redan nämnts var det ett faktum att Norrköpingsförslaget innebar

att kulturnämndens uppdrag blev mer omfattande jämfört med Linköpings-

förslaget: i Norrköping skulle kulturinstitutionerna och fria grupper inklude-

ras i nämnden. Eftersom de fria grupperna inte hade någon röst i kulturpoli-

tiken hade de heller inget egentligt infl ytande över hur frågan hanterades. Det

hade däremot företrädarna för kulturinstitutionerna. Förutom att liggande

förslag skulle underminera deras självständiga ställning och direkta relation

till kommunstyrelsen,55 reagerade företrädarna för kulturinstitutionerna mot

kulturnämndsutredningens sätt att presentera de verksamheter de förestod.

Intrycket är att det starkaste motståndet mot att inrätta en nämnd kom

från musei- och biblioteksnämnderna. De insatser som gjorts av kulturinsti-

tutionerna tillmättes inte det värde de borde i utredningen. Just museinämn-

den var tydlig i sitt sätt att beskriva institutionerna som präglade av öppenhet

och frigörelse.56 Museets verksamhet förbands med positiva egenskaper som

radikalitet, breddat deltagande och nyskapande på ett helt annat sätt än vad

som framkom i utredningen. Den kommunala biografens verksamhet upp-

märksammades särskilt, liksom ett samhällskritiskt måleri, barnverksamhet

och relationerna med både fria grupper och bildningsorganisationer.57 Biblio-

teksnämnden beskrev sin verksamhet som bred och med hög kvalitet.58 Liksom

i Linköping var teaterverksamheten under utredning men det betonades i

Teaterstyrelsens yttrande att kulturnämnden i Linköping inte hade någon

”befattning med stadsteaterns angelägenheter”.59 I grunden fanns således hos

54. Gemzöe, Lindgren & Fornäs 2006, s. 167f. Utredaren Arkehed tycks dock ha varit mer progressiv än den ordförande som övertog hans arbete i kulturnämnden. Arkehed ville inrätta ett ”kommunalt kulturråd”, bland annat för att öka intresset för lokalt självstyre. Rådet skulle ägna sig åt områdena tea-ter, musik, konst och fi lm. Att fi lm lyftes fram får ses som progressivt, men det hände inget med den frågan i den nyinrättade nämnden.

55. Det ansågs som en fördel av företrädarna att kulturinstitutionerna var direkt underställda kom-munstyrelse och fullmäktige.

56. Museinämndens protokoll 1971–1973, A1:1, Stadsarkivet i Norrköping (NSA). Även NKH Bilaga NKH Bilaga NKH6, nr 212A, 1982, s. 7-8.

57. Se remissyttranden i NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976. Se även protokoll 24/9 1971 och 25/10 1972, Musei-nämndens protokoll 1971–1973, A1:1, NSA.

58. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 3–7.59. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 23.



institutionerna själva en tydlig idé om att de försökte leva upp till idealet att

fungera som kulturhus med uppdrag att nå en bred publik. Museichefen skrev

i klartext att museinämnden ansåg att kulturnämndsutredarnas presentation

av kulturinstitutionerna var missvisande. Utredarna gjorde problem av poten-

tialerna:

Den variationsbredd och verksamhetsdifferentiering som kännetecknar dagsläget ses som något negativt [i kulturnämndsförslaget]. Jag vill hävda motsatsen: det är rikedomen i utbud och fl exibilitet i verksamheten som är grunden i ett dynamiskt kulturliv. Och det är viktigt att materialet handhas och formas av den institution som äger sakkunskap att göra detta.60

Kulturinstitutionernas självbild var en helt annan än den bild utredarna skrev

fram och detta var ett incitament till konfl ikt. Kulturinstitutionernas själv-

bild delades uppenbarligen av fl er eftersom majoriteten av remissvaren var

mycket kritiska till utredningsförslaget. Man ansåg att fria kulturutövare

borde få bidrag och bättre möjligheter att samverka med institutionerna men

en kulturnämnd var ingen lösning. En kulturnämnd skulle enbart skapa byrå-

krati och driva upp kostnaderna, argumenterade många.61 I stället gavs för-

slaget att inrätta ett särskilt distributionsorgan för att ge stöd åt fria kultur-

utövare utan att rådande organisation behövde ändras:

Museinämnden betvivlar värdet av en allt övergripande kulturorganisation i en kommun av Norrköpings storlek med en sedan lång tid prövad insti-tutionell organisation på fl era av kulturlivets områden, vilken fört fram till att kommunens kulturinstitutioner är välkända över hela landet för verk-samhetens höga kvalitet. Den ökning av samarbetet mellan dessa institu-tioner, som kan fi nnas önskvärd, bör kunna åvägabringas enklare och mindre kostnadskrävande än genom inrättande av en kulturnämnd och raserande av en beprövad organisation. Utan tvivel är det önskvärt att det icke institutionella kulturarbetet, representerat av organisationer och en-skilda kulturutövare, ges även organisatoriskt stöd och goda möjligheter till kontakt med kommunens kulturinstitutioner. Detta bör emellertid kunna ske t ex genom kommunala bidrag till ett distributionsorgan.62

60. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 14.61. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 3, 6, 10, 12, 18, 21.62. NKH nr NKH nr NKH 28B, 1976, s. 12.



Museinämndens ordförande Sven Lutteman, som hade samma roll i Teater-

styrelsen, hade undertecknat remissvaret. Till stora delar var texten inspire-

rad av ett utlåtande som museichefen Bo Sylvan presenterat för museistyrel-

sen. Där lyftes kulturinstitutionernas ”självständighet” fram som en betydel-

sefull faktor som gjort institutionerna kända och omtalade ”i landet”.63 I de

utlåtanden som vid denna tid lämnades in till kommunfullmäktige angående

den statliga utredningen Ny kulturpolitik drev fl era av nämndordförandena Ny kulturpolitik drev fl era av nämndordförandena Ny kulturpolitik

samma sorts argument. De kombinerades med framskrivningar av Norrköping

som regionens givna huvudort när det handlade om var de stora kulturfrå-

gorna borde förläggas.64 Vad institutionsföreträdarna gjorde var att de tog

den bild som lades på deras verksamhet och fl yttade över den till kultur-

nämnden. Det underliggande budskapet blev att institutionerna stod för

sakkunskap, kvalitet och nationell status medan en nämnd gjordes liktydig

med byråkratisering. Det var en argumentering som fi ck många med sig men

som också ledde till starka motsättningar.

Det inrättades ingen nämnd utan i stället skapades en ”kulturgrupp” direkt

underställd kommunstyrelsen.65 Gruppen skulle få till stånd den samordning

som efterfrågades utan att verksamheten centraliserades. Det betydde också

att de fria kulturutövarna fortsatte att stå utan infl ytande över kulturpoliti-

ken. Men frågan var inte död. I september 1980 motionerade Sten Engstrand,

en av de ursprungliga kulturnämndsutredarna, om att en ny utredning borde

tillsättas. Nu ställdes föreställningarna om kulturinstitutionernas roll i kul-

turverksamheten på sin spets.

Kulturinstitutioner som kulturhus eller kolosser på lerfötter?

I Engstrands motion framfördes kraven på en kulturnämnd på ett delvis nytt

sätt. Grundargumentet, att det handlade om att nå nya publikgrupper och

göra den icke institutionsbaserade kulturen delaktig i kulturpolitiken, låg i

linje med de argument som framförts tidigare. Men de ramades nu in på ett

annat sätt. Motionen inleddes med en beskrivning av kulturens roll för indi-

viden i hennes förståelse av sig själv och samhället. Det relaterades till kultu-

rens, och mer specifi kt den statliga kulturpolitikens, påverkan på samhälls-

utvecklingen. Kulturens status upphöjdes således av motionären samtidigt

63. Bilaga 25/10 1972, Museinämndens protokoll 1971–1973, A1:1, NSA.64. NKH nr NKH nr NKH 115, 1973. Museinämnden betonade sin ”mycket framskjutna ställning bland landets

konstmuseer”, s. 17. Samtliga instanser välkomnade att ett ökat statligt ansvar omsattes i ökade anslag.65. Innan kulturgruppen inrättades hade utredarna fått i uppdrag att ta fram ett reviderat förslag

men inte heller det antogs. I stället inrättades kulturgruppen.



som han gjorde direkta referenser till den nationella kulturpolitiken för att

ge kraft åt argumentationen. Det demokratiska perspektivet återtogs men nu

i en annan version än den som framförts fyra år tidigare. Endast den kultur-

verksamhet som låg utanför institutionerna kunde ge förutsättningar för ökat

deltagande och demokrati:

Den nya kulturpolitiken innebär en medveten satsning på organisationer och folkrörelser som aktiva medel att nå fl er människor med konstnärlig och folkrörelser som aktiva medel att nå fl er människor med konstnärlig och folkrörelser som aktiva medel att nå fl er människorverksamhet och stimulera till kulturell aktivitet.66

Engstrand, som valde att nämna andra aktörer än kulturinstitutionerna,

skapade på detta sätt föreställningar om att det rådde en direkt relation

mellan demokrati och kultur. Därför kunde dessa frågor inte heller separeras

från varandra, såsom man gjort i Norrköping. Där hade kulturinstitutionerna

fortsatt att styra kulturpolitiken utan beaktande av de deltagandeperspektiv

vars vikt framhållits i argumentationen för att inrätta en kulturgrupp i stället

för en kulturnämnd (se nedan). Den nationella kulturpolitikens förvänt-

ningar på kommunerna, att de skulle inrätta kulturnämnder, åberopades

också. De kommuner som följt den nationella politiken hade erfarit ”den

kommunala expansionen inom kulturområdet”.67 Efter denna positiva bild av

vad som hänt bland de kommuner som inrättat kulturnämnder följde en

mindre positiv passus om utvecklingen i Norrköping:

I Norrköping ligger tyngdpunkten i kulturlivet på de traditionella kultur-traditionella kultur-traditionellainstitutionerna vilket har medfört att verksamheterna utanför de etable-rade institutionerna organisatoriskt blivit svävande i kläm mellan olika svävande i kläm mellan olika svävande i klämansvarsområden, och ansvaret vilat på ingen eller alla i en tid då kultur-ansvaret vilat på ingen eller alla i en tid då kultur-ansvaret vilat på ingen eller allasektorn mer än någonsin upplever kommersialismens verkningar.68

Motionen lyckades alltså vända på perspektiven. De föreställningar om den

lokala kulturpolitikens kvalitet som haft tolkningsföreträde fyra år tidigare

framställdes nu som föråldrade – ja, rent av traditionella. De kommuner som

inte följt de nationellt formulerade målen beskrevs som förlorare. De var

exkluderade från den expansion som skett på kulturområdet. Än värre var

att de bidragit till att det som nu var i centrum för intresset – den icke-insti-

tutionsbundna kulturen – hamnat utanför kulturpolitiken. Den svävade inte

66. NKH motion NKH motion NKH 10/9 1980, här cit. efter nr 212B, 1982, s. 38, min kursivering.67. NKH motion NKH motion NKH 10/9 1980, här cit. efter nr 212B, 1982, s. 37.68. NKH motion NKH motion NKH 10/9 1980, cit. efter nr 212B, 1982, s. 37, mina kursiveringar.



fritt, vilket möjligen skulle ha kunnat tolkas positivt, utan den befann sig som

citatet ovan visar ”i kläm”. Här återskapades föreställningar om att institu-

tioner var stora tunga klossar som tryckte ned allt som inte liknade dem

själva. De skrevs även fram som ”traditionella”, vilket är en skarp kontrast till

bilden av ett nyskapande och progressivt kulturhus som institutionsföreträ-

darna burit fram. Den kritik mot institutionerna som framfördes i den första

utredningen gavs således stöd i motionen. Men fokus låg inte längre på själva

institutionerna utan på de fria kulturutövare och föreningslivet som ansågs

nå fl er medborgare, vilket innebar en viktig förskjutning av diskussionen.

Motionären hänvisade sedan till de organisatoriska förändringar som skett

eller var på väg att genomföras i regionen och de återverkningar förändring-

arna skulle få i Norrköping. Han anknöt till tidigare argument om betydelsen

av kulturlivets utveckling och samordning, men det gjordes också klart att det

måste göras på ett nytt sätt. Ett ”bredare perspektiv” krävdes och det innebar

att ge studieförbund, föreningsliv, kulturarbetare och allmänhet ”den service

de har rätt att kräva”.69 Samtidigt utnyttjade motionen en vid denna tid po-

tent hotbild, nämligen att kommersialismen var en stark fi ende som alla i en

offentligt fi nansierad kultursektor borde bekämpa gemensamt.

Som slutkläm positionerade sig motionären politiskt. Han angav, vilket inte

varit legio tidigare, att han talade för ”den socialdemokratiska gruppen i

kulturgruppen”.70 Med detta markerade han ett politiskt ställningstagande, att

han representerade mer än en enskild individuell uppfattning, och att det

fanns stöd för kraven på en kulturnämndsutredning i den sittande kultur-

gruppen. Det sista fi ck extra kraft i och med att Engstrand i motionen redan

hade liknat kulturgruppens uppdragsbeskrivning med sådana som brukade

gälla för en kulturnämnd. Han skapade således en föreställning om att Norr-

köping i princip redan hade en kulturnämnd – men utan dess befogenheter.

Ett drygt halvår senare var direktiven för en utredningsgrupp formulerade.

Arbetsgruppen inkluderade personer från biblioteks- och museinämnden,

det vill säga från de områden där motståndet mot en kulturnämnd tidigare

varit starkast. Dessutom användes en referensgrupp med representation från

cirka 30 kultur- och bildningsorganisationer.71

69. NKH motion NKH motion NKH 10/9 1980, cit. efter nr 212B, 1982, s. 38.70. NKH motion NKH motion NKH 10/9 1980, cit. efter nr 212B, 1982, s. 38.71. Personerna var förutom Moberg: Lars G Ottosson (s), Åke Englund (s), Ulla Pettersson Carvahlo

(s), Nanna Nilsson (m), Lars Lindkvist (c), Pia Holmgren-Borgvall (fp), stadsbibliotekarie Anna-Lena Höglund, bitr. stadsbibliotekarie Conny Äng, museichef Bo Sylvan, bitr. museichef Bengt Nyström och kultursekreterare Anders Åkesson.



Frågan om inrättande av en kulturnämnd fortsatte således att engagera. I

det tredje utredningsförslag som lades föreslogs en pyramidliknande organisa-

tion. Kulturnämnden utgjorde toppen, därefter följde en kulturchef, en biträ-

dande kulturchef (även museichef), ett kansli samt en fotografi sk avdelning

(fl yttad från museiorganisationen). Basen utgjordes av tre avdelningar med var

sin chef: Stadsbibliotek, en Allmänkulturell avdelning och Museerna.72

Utredarna följde motionären Engstrands sätt att argumentera. Det fram-

ställdes som en brist och ett undantag att inte ha en kulturnämnd. Utredarna

jämförde med andra kommuners kulturnämnder med avseende både på deras

ansvarsområden och på budget – något fl era kritiker menat saknades i den

tidigare utredningen. Nu satt fl era av de tidigare kritikerna i utredningen,

vilket förklarar varför denna brist nu rättats till. Utredarna gjorde en sam-

manfattning av den tidigare kulturnämndsutredningen och de resultat som

kommit ut av den. De ansåg inte att kulturgruppen kunnat förverkliga sitt

uppdrag att få till stånd en samordning. Avsaknaden av egna befogenheter och

egen budget angavs som de främsta orsakerna till att gruppen inte nått målen.

Kulturinstitutionerna hade inte heller initierat några ärenden, enligt utred-

ningen. Detta var argument som stödde den tidigare analysen, nämligen att

Norrköping hade en uppdelad organisation där ”ett samlat kulturpolitiskt

ansvar” inte togs. Kritiken var hård: ”Idag fi nns inget naturligt forum för

kulturpolitisk diskussion, helhetssyn och samordning.”73 Kulturgruppen hade

således inte lyckats uppnå samordning med en decentraliserad modell, vilket

tidigare hade hävdats vara fullt möjligt. Praktiken hade visat att den teorin

inte höll när den prövades.

Återigen lyftes föreningarnas perifera position fram. Deras främsta kon-

takt med kommunen var när de sökte bidrag, menade utredarna. Något som

hade nämnts i tidigare utredningar, men som nu gavs en mer central plats, var

behovet av att införa en gemensam PR- och marknadsföringsavdelning för hela

det kulturpolitiska fältet. En sådan funktion skulle dels knytas till kulturin-

stitutionerna, dels ses som ett led i de uppgifter som ansågs viktiga för en

kulturnämnd, nämligen att följa utvecklingen inom medieområdet.74

72. NKH nr NKH nr NKH 212B, 1982, s. 27. Chefsbenämningarna var: stadsbibliotekarie/bibliotekschef, avdel-ningschef (kultursekreteraretjänsten) och museichef.

73. NKH nr NKH nr NKH 212B, 1982, samtliga cit. s. 11.74. NKH nr NKH nr NKH 212B, 1982, s. 22. Medier och marknadsföring blev ingående diskuterat i det kulturpo-

litiska program som antogs 1989. Kraven på deltagande och därtill knutna behov av att närma sig publi-ken och låta den vara utgångspunkt stod i ambivalent förhållande till kraven på kvalitet och expertkun-skap. För en vidare diskussion se Gemzöe, Lindgren & Fornäs, 2006, s. 153–155, 157–159, 175.



Det nya förslaget var på fl era sätt mer långtgående jämfört med sina före-

gångare. Kulturinstitutionerna underordnades kulturnämnden och en kul-

turchef och de gjordes jämbördiga med en Allmänkulturell avdelning. Ansva-

ret för fl era funktioner skulle fl yttas till kulturnämnden eller den allmänkul-

turella avdelningen, exempelvis fi lmverksamheten på konstmuseet och det

fotografi ska arbetet. Förslaget presenterades som en oproblematisk och

självklar förändring i en kommuns utvecklingsarbete. Genom att anknyta till

en modernitetsdiskurs där förändring ingick som en naturlig drivkraft

framstod inrättandet av en kulturnämnd nu som det enda möjliga och

själklara valet. Det invanda och ”traditionella”, den position som kulturinsti-

tutionernas företrädare intagit, blev liktydigt med ett irrationellt alternativ.

Det rationella var att förändra, effektivisera och modernisera. Det traditio-

nella relaterades till den kultursyn och politik som kulturinstitutioner stått

för, medan en ny modern kultursyn relaterades till den nationella kulturpo-

litiken, och i den ingick att inrätta kulturnämnd.

När förslaget om den nya kulturnämndsorganisationen gick på remiss blev

det dock tydligt att de fl esta personer i verksamheterna anknöt till en tradi-

tionell diskurs. På så sätt liknade remissomgången de tidigare. En skillnad var

att frågan politiserades på ett nytt sätt. Varje remissinstans var delad i dem

som gav stöd åt liggande förslag respektive dem som reserverade sig. Reser-

vationerna anknöt till de argument som motståndarna mot en kulturnämnd

fört i de tidigare remissomgångarna. Socialdemokrater var för förslaget

medan de andra partiernas företrädare reserverade sig. Av protokollen

framgår att de fl esta remissyttringar föregåtts av omröstningar och reserva-

tioner. Stöd för förslaget kom således från socialdemokraterna, som också var

det största partiet med fl est mandat i fullmäktige.75 På samma sätt drevs

också frågan igenom i fullmäktige, där Vänsterpartiet kommunisterna stod

för fl est reservationer.76 Eftersom socialdemokraterna var i majoritet röstades

förslaget ändå igenom.

Ytterligare en skillnad jämfört med tidigare var att de personer som satt

på för kulturverksamheten centrala positioner bytts ut. Förutom en ny full-

mäktigeordförande, som för övrigt ingått i den första utredningen, hade både

biblioteks- och museinämnderna nya ordföranden. För museinämnden var

75. NKH nr NKH nr NKH 212 A, 1982, s. 4, 9, 13, 19, 20, 21, 22, 34, 36; nr 212B, 1982, s. 43–45. De i utrednings-gruppen som reserverar sig företrädde m, fp och c. Även i kulturgruppen yrkade företrädare för (m), (c) och (fp) på avslag, Bilaga D, nr 212A, 1982, s. 13.

76. NKH § NKH § NKH 235, 1982.



det Gösta Moberg, samma person som initierat 1970-talets kulturutredning.

Länsteaterns styrelse, med Gunnar Arkehed från Linköpings kulturnämnds-

utredning som ordförande, stödde också förslaget. Fritidsnämndens ordfö-

rande satt i utredningen och gav sitt bifall. Kulturgruppens eget yttrande har

undertecknats av Sten Engstrand, som var drivande i 1970-talets kultur-

nämndsutredning och som hade motionerat för att tillsätta liggande utred-

ning. Biblioteksnämnden, med Conny Äng som ny ordförande, beslutade att

godkänna förslaget.

En ny remissinstans, Konstnärernas Intresseförening i Norrköping, som

bildats år 1977, påpekade det ekonomiskt ogynnsamma klimat kulturen be-

fann sig i. Det var skäl nog för att inrätta en kulturnämnd. I det trängda läget

måste kulturinstitutionerna slå vakt om sina egna intressen och de tvingades

till ökade arbetsbördor. Det skulle leda till ”mindre tid och pengar till övriga

intressegrupper utanför institutionerna”.77 Därför var det ”nödvändigt” med

en kulturnämnd och en allmänkulturell avdelning som kunde värna om andra

intressegruppers behov.

En formell politisk förmedlingsfråga kan också ha haft betydelse för att det

tredje utredningsförslaget fi ck gehör. I tillägg till remissyttrandena har en

sammanfattning tagits fram för att yttrandena var ”relativt många”, ”omfat-

tande” och för att ”underlätta utskottets beredning”.78 Det betyder att utre-

darna kunde välja hur yttrandena skulle sammanfattas och kritiska synpunk-

ter tenderade att mildras när de kortades ned, togs bort eller fi ltrerades ge-

nom utredarnas egna ordval.

Företrädare för höger- och mittenpartierna följde upp och kritiserade

beslutet. Drygt ett år efter att nämnden inrättats lades en motion med förslag

om att nämnden borde upphöra, eftersom den inte uppfyllt målen med

verksamheten.79 Motionen ledde inte till någon åtgärd men kulturnämndens

svar fullföljde det kritiska tonfallet mot institutionerna och lyfte fram

nämndens betydelse:

Man kan ju inte heller vänta sig att de kulturella behoven alltid ska följa institutionsgränserna; endast en samlad kulturnämnd och en gemensam förvaltning kan överblicka de totala behoven och göra en samlad priori-tering.80

77. NKH nr NKH nr NKH 212A, 1982, s. 29.78. NKH nr NKH nr NKH 212 A, 1982, s. 36–45.79. NKH nr NKH nr NKH 57, 1985.80. NKH nr NKH nr NKH 57, 1985, s. 4.



Som dessa exempel visar föregicks den tredje kulturnämndsutredningen av

att fl era nyckelpersoner som varit kritiska till inrättandet av en kulturnämnd

ersatts av personer som länge drivit frågan. Tidigare kritiker blev också utre-

dare, vilket sannolikt minskade deras förmåga att driva sin tidigare linje. De

nya nyckelaktörerna kunde på så sätt etablera bilden av kulturinstitutionerna

som traditionella och resursslukande verksamheter som överlevde på andras

bekostnad. De nya utredarna, varav fl era var institutionsföreträdare och

deltagare i den alternativa kulturgruppen, tvingades nu erkänna att den de-

centraliserade modellen med en kulturgrupp som samordningsorgan inte

hade presterat särskilt mycket. De gjordes på så vis delaktiga i kritiken av den

organisationsform de tidigare hållit fram som framgångsvägen. Institutioner-

nas företrädare kunde inte heller hävda att man anknöt till en nationell kul-

turpolitik och samtidigt vara motståndare till att inrätta en kulturnämnd –

som vid den här tiden blivit till den nationella kulturpolitikens signum.

Samtidigt blev frågan partipolitisk både i remissinstanserna och i kulturgrup-

pen. Den ideologi som motionären Sten Engstrand menade fanns i kulturen

fi ck här ett konkret uttryck och en tydlig effekt – inrättandet av en kultur-

nämnd.

Kulturnämndsfrågan: konsensus och konfl ikter

Det har blivit dags att sammanfatta och ge svar på den fråga som ställdes

inledningsvis om vad det var som gjorde att frågan om att inrätta en kultur-

nämnd behandlades så olika i två grannkommuner. Vad var det som hände när

förslagen presenterades?

Oavsett kommun väcktes en diskussion som i grunden handlade om huru-

vida den lokala kulturpolitiken skulle centraliseras eller decentraliseras. I

förslagen drev frågan om att centralisera i kulturpolitiken – men det gjordes

i olika hög grad. I Linköping innebar förslaget en viss centralisering, men de

stora kulturinstitutionerna och förvaltningarna skulle ha kvar sin självstän-

dighet. I Norrköping var centraliseringen starkare och både institutioner och

fria grupper skulle inordnas i nämnden, som skulle besättas med en ny

chefsbefattning. De som var kritiska till förslagen – oavsett kommun – me-

nade att samordning inte behövde betyda centralisering. Med högre grad av

samordning borde en decentraliserad modell vara mer framgångsrik. Den

argumentationslinjen fi ck starkt stöd i Norrköping, där den användes för att

göra motstånd mot att nämnden inrättades. Efter ett reviderat utrednings-

förslag och en ny remissomgång beslutades att tillsätta en kulturgrupp i



stället för en nämnd. Kulturgruppen skulle verka för just den samordning

som det lagts sådan vikt vid i diskussionerna. På det sättet bibehölls den ti-

digare modellen där kulturinstitutionerna verkade direkt mot kommunsty-

relsen – inte mot en kulturnämnd. Decentraliseringsperspektivet lyckades

således bibehålla tolkningsföreträde i den lokala kulturpolitiken. Motståndet

mot att centralisera på lokal nivå för att möta en decentraliserad statlig kul-

turpolitik var alltså tydligt i början och mitten av 1970-talet.

I båda kommunerna menade kritikerna också att en nämnd skulle minska

deltagandet, engagemanget och kunskaperna i kulturverksamheten. Bred

kunskap hotade att tränga ut djup kunskap, och det var djup som förbands

med kvalitet. I Norrköping bidrog dessa föreställningar till att någon nämnd

inte inrättades, medan de i Linköping fördes fram utan att få någon bety-

delse för den lokala kulturpraktiken. De lämnade inte tillräckliga skäl för att

sänka förslaget.

Den här artikeln har haft fokus på vilka argument som framfördes. Men

den har också beaktat vilka aktörer som drev olika frågor. Det var tydligt att

det bredare utredningsuppdraget i Norrköping inte fi ck den förankrande ef-

fekt som var avsikten. I stället ledde det till att kritik framfördes från ett

brett kulturområde. Det var först när gamla aktörer – förespråkare för infö-

randet av en kulturnämnd – intagit nya positioner i den lokala kulturpolitiken

som frågan kunde drivas igenom. En väsentlig skillnad jämfört med tidigare

utredningsomgång var också att frågan nu politiserats på ett påtagligt sätt.

Socialdemokraterna var i maktställning och drev inrättandet av kulturnämn-

der, medan andra partier reserverade sig men utan att bilda en stark enad

front. Med facit i hand är det också tydligt att en negativ effekt av den ut-

dragna och ideologiskt laddade striden kring kulturnämndens inrättande i

Norrköping var att det segmenterades en konfl ikt kring synen på institutio-

nernas roll i relation till det fria kulturlivet. Därmed skapades ett motsats-

förhållande mellan de olika aktörerna som knappast gynnade samarbete och

gemensamma initiativ. Ytterligare en negativ effekt var att det skapades en

åtskillnad mellan personal och ledning när ledningen, nu med ett antal nya

företrädare, till slut gav vika och accepterade att inordnas i en kulturnämnd

mot personalens vilja.

Sammanfattningsvis kan hävdas att den lokala politik som studerats här var

drivande i den typ av satsningar som senare skulle benämnas ”den statliga

kulturpolitiken”. Lokala aktörer tog tag i frågan om kulturnämnder i ett tidigt

skede och det skapades debatt. Det är också tydligt att det fanns påtagliga



skillnader mellan kommunerna i vilka befogenheter och vilket ansvar som

skulle ges en kulturnämnd och att dessa variationer i sig fi ck konsekvenser för

den framtida utvecklingen. Linköping inrättade snabbt en nämnd med små

befogenheter och bidrog på så sätt till att den nationella kulturpolitiken gavs

stöd underifrån. I Norrköping fördes däremot ett starkt och utdraget mot-

stånd mot den nationella kulturpolitiken även om man på en övergripande

nivå var ense om att decentralisering var att föredra. Dock var man inte villig

att centralisera på lokal nivå för att möta den statliga kulturpolitikens mål

kring decentralisering. Frågan om centralisering kontra decentralisering

kunde således ges olika betydelse beroende på vilken nivå i det politiska

systemet aktörerna befann sig på.

Det var också tydligt att kulturinstitutionerna inte alltid blev vinnare i den alltid blev vinnare i den alltid

lokala kulturpolitiken, vilket de blev i den statliga, enligt Hoogland. Med

historien bakom sig kan det i dag fi nnas fog för att förhålla sig kritisk till hur

den lokala kulturpolitiken hanterats eftersom den skapat klyftor mellan olika

verksamheter hellre än att närma dem till varandra. Man kan också fråga sig

om det är en gynnsam strategi att inrätta kulturnämnder – och visa följsam-

het gentemot statlig kulturpolitik – när nämnderna har så små befogenheter.

Det vore intressant att genomföra liknande studier som denna för alla landets

kulturnämnder. Ett sådant underlag skulle ge en mer heltäckande bild av

kulturnämndernas tillkomst än vad som varit möjligt att åstadkomma här.

Lika intressant skulle det vara att studera kulturnämndernas faktiska verk-

samheter för att se på vilka sätt olika organisatoriska modeller får konsekven-

ser för kulturpolitik och kulturliv på lokal nivå.



Why establish a local government committee of culture? Cultural policy in two municipalities.

Since the 1970s most Swedish municipalities have created committees of culture. The present article investigates negotiations over cultural policy and conditions of cultural life when local government committees of culture were established in the cities of Linköping and Norrköping. The committees were equipped with different powers in the two cities and the decision to establish a committee of culture took a few years in Linköping but close to fourteen years in Nor-rköping.

The establishment of cultural committees was part of the national cultural policy in Sweden and local governments responded differently to the issue. Vari-ations in the responsibilities given to cultural committees in different cities had consequences for the future. The local government in Linköping created a com-mittee with limited powers and thus helped build a national cultural policy from below. In Norrköping there was strong and lengthy opposition to the national policy. Thus the investigation shows that there existed both local acquiescence and strong opposition to the national cultural policy. The question of centraliza-tion versus decentralization was given different meaning depending on the actors’ position in the political system.

The study shows that in contrast to the national policy cultural institutions did not always gain from the local cultural policy. In the political rhetoric, the institu-tions were described as too traditional and as impediments to change. Local ac-tors who early on worked to establish committees of culture could later on assume new positions and carry through the issue. Compared to the earlier report the question became more politicised. The Social Democrats strove to establish committees of culture whereas the other parties registered their reservations. In Norrköping, the site of a drawn-out and ideologically charged confl ict, the ques-tion of the role of institutions in the city’s cultural life became polarized. Further-more, there was disagreement between the staff and the direction when the direc-tion fi nally agreed to become part of a committee of culture. In retrospect, there is reason to criticize the handling of local cultural policy because it drove apart local actors rather than bring them together.

Keywords: cultural policy, citizen participation, devolution, co-operation


översikt

En moderne landbrugshistorieAv Per Grau Møller

Det svenska jordbrukets historia, vetenskaplig huvudredaktör Janken Myrdal, Det svenska jordbrukets historia, vetenskaplig huvudredaktör Janken Myrdal, Det svenska jordbrukets historia

bildredaktör Ann-Sofi e Forsmark, Stockholm: Natur och Kultur/LTs förlag i

samarbete med Nordiska Museet och Stiftelsen Lagersberg, 1998–2003.

Band 1: Stig Welinder, Ellen Anne Pedersen & Mats Widgren, Jordbrukets

första femtusen år 4000 f. Kr.–1000 e. Kr., 1998, 504 s.; band 2: Janken Myr-

dal, Jordbruket under feodalismen 1000–1700, 1999, 407 s.; band 3: Carl-

Johan Gadd, Den agrara revolutionen 1700–1870, 2000, 415 s.; band 4: Mats

Morell, Jordbruket i industrisamhället 1870–1945, 2001, 392 s.; band 5:

Iréne A. Flygare & Maths Isacson, Jordbruket i välfärdssamhället 1945–2000,

2003, 391 s.

I årene 1988–1989 fi k Danmark sin landbrugshistorie i fi re bind, Norge fi k i

2002 sin også i fi re bind, og i årene 1998–2003 udkom den svenske landbrugs-

historie/jordbrukshistoria i fem bind. Umiddelbart giver det grundlag for

sammenligninger mellem så nye oversigtsværker, selv om anmeldelsen ikke skal

lægge op til dybtgående komparation, men kun trække linier til Danmark.

Det svenske værk er redigeret af Janken Myrdal, Nordens eneste professor

i agrarhistorie ved Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. I forordet til bind

1 proklamerer redaktøren, hvad indholdet i værket skal være: ”jordbrukets

produktion och dess människor”. Temaerne der forfølges er: Vad är jordbruk?

Vem är jordbrukare? Vilka redskap användes och hur brukades jorden? Vilka

var odlingsväxterna och husdjuren? Andre teman rör bondeideologi och

livsmönster, social struktur och regionale skillnader. Så enkelt kan spørgsmå-

lene stilles og alligevel komme rundt om et vidt spektrum af emner omkring

landbrug.

Lad det være sagt med det samme: kadencen holdes gennem alle bindene.

Alle forfattere lever op til at svare på redaktørens spørgsmål, uanset om det

drejer sig om landbrug i bronzealderen eller i det 20. århundredes velfærds-

samfund. Hvad man ikke kan læse ud af spørgsmålene er, at landbrugssekto-

ren i alle bind sættes ind i et helhedsperspektiv i det svenske samfund. Det

giver ikke de store problemer for forhistorien, men i den anden ende af histo-


204204204 Per Grau Møller

rien er det ikke selvklart. Men intetsteds står sektoren alene – til alle tider

bliver den sat ind i et helhedsperspektiv, så det næsten bliver en Sverigeshi-

storie der bliver fortalt, med det klare mål, at det rumlige perspektiv, eller

landsbygden, spiller en væsentlig rolle, og de regionale forskelle som naturligt

er til stede i et så stort landområde som det svenske bliver fremhævet. Det

bliver samtidig en syntese af svensk strukturhistorie hvor der fokuseres på de

lange tidslinier frem for enkeltbegivenheder og personer. Ikke at disse er fra-

værende, men de ses i lyset af det som er hovedmålet: at skildre hvordan og

hvorfor landbruget fungerede som det gjorde og forklare, hvorfor der skete

forandringer. Det geografi ske udgangspunkt er det nuværende Sverige.

Først nogle ord om de formelle rammer: formatet på bøgerne er 17x24

centimeter, hvilket giver en læseværdig bogside der samtidig rummer plads

til illustrationer, især da klummen levner plads på udvendig side til små, af-

lange illustrationer eller fi gurtekster. Værket er rigt og vel illustreret, hvilket

må tilskrives den gennemgående billedredaktør Ann-Sofi Forsmark. Til alle

bind er det lykkedes at fi nde illustrationer, der understøtter teksten – enten

samtidige fotos, billeder af genstande (musealt), kort der illustrerer udbre-

delsen af forskellige temaer, grafer (der gennemgående bruges i stedet for

tabeller), tegninger med videre. Især for de ældre perioder er der nogle fi ne

tegninger hvor man forestiller sig en bondefamilie fungere i et givet jord-

brugslandskab, som erstatter de fotos man ikke kan tage for denne periode.

Illustrationssiden er med til at give værket en høj formidlingsværdi. Desuden

rummer hvert bind bagerst en kommenteret litteraturoversigt (i det første

bind er det dog placeret efter hvert hovedafsnit), en bibliografi , oversigt over

illustrationer og bilag samt sagregister. Det må være udtryk for et funktionelt

samarbejde mellem forfatter, redaktør og forlag.

Landbrugets første fem tusind år

Det første bind er delt i to halvdele, hvor stenalderen og bronzealderens

landbrug er behandlet af arkæologen Stig Welinder, mens jernalderen har

været i hænderne hos parret Ellen Anne Pedersen og Mats Widgren. Hun er

arkæolog, han er kulturgeograf med speciale i dyrkningslandskabet fra jern-

alder og frem. Bindet spænder over 5 000 år og er det fyldigste af de fem, men

alligevel forekommer det naturligt at samle dem. De har jo et fælles kildema-

teriale at basere analyserne på og dermed ensartede metodiske problemstil-

linger. Indførslen af landbruget til Sverige skete i tidlig neolitikum (ca. 4000

f. Kr.), hvor korndyrkning samt husdyrhold (kvæg og grise) langsomt spredtes.


205205205En moderne landbrugshistorie

Innovationerne kom først til sydsvenske sletteområder og Mälardalens tilsva-

rende, senere ud i det der med et senere udtryk hedder skovbygden, men ikke

før yngre bronzealder nord for Mälar-området. Langsomt intensiveredes

agerbruget, hvilket Welinder forklarede med dels økologiske faktorer (klima-

ændringer), dels befolkningstilvækst. Samtidig dannedes der også nye sociale

grupper gennem bronzealderen, stormænd som ernæredes gennem andres

overskud.

En gennemgående faktor over de mange årtusinder var langhuset. Ganske

vist ændredes dets størrelse, men konstant dannede det rammen om et hus-

hold, der stod for landbruget. På overgangen mellem yngre stenalder og

bronzealderen blev huset markant større, samtidig med at nærliggende ud-

huse (hytter) forsvandt. Formentlig integreredes de i langhuset, men om der

var tale om stald kan ikke afgøres. Alle disse udsagn om det ældre landbrug

baserer Welinder på arkæologiske kilder (genstande og spor efter hustomter)

samt pollenanalyser, der kan give udsagn om bevoksningen i nærområder,

herunder også forskellige kornsorter. Desværre fi ndes ingen fossile spor efter

kulturlandskabet (agre mv.) bevaret før yngre bronzealder. Men disse vidnes-

byrd præsenterer forfatteren i al deres mangfoldighed og specielt regionale

variation og får spundet trådene til et sammenhængende mønster om det

ældste svenske jordbrug.

Allerede i yngre bronzealder skete afgørende forandringer, begyndende i

Skåne: landbruget intensiveredes med vægt på både animalsk og vegetabilsk

produktion. De ydre tegn herpå var faste (permanente) agre, der var ryddet

for sten, som blev samlet i røser eller stenstrenge. Desuden blev engene skabt

gennem rydning af kær og etablering af høslæt- og græsningsarealer, og mar-

kerne blev gødet med husdyrgødning. Det havde til formål at skabe foder til

en voksende bestand af (malke-)køer, som der også var behov for at opstalde

om vinteren, det vil sige husene fi k også et nyt udseende med stalde (fæhus-

revolutionen). I det øvrige Sverige skete denne forandring først i jernalderen.

Ligeså blev jern også anvendt til redskaber, især høstredskaber som segl. Ar-

kæologiske vidnesbyrd kan belægge denne udvikling, men først med rig do-

kumentation fra 200-tallet f. Kr., hvor redskaber lagdes i gravene som gaver.

Enestående er velbevarede levn af fossile agre i kulturlandskabet, der giver et

lige så godt billede af agerbruget som 1600-tallets landmålerkort. Mats

Widgren har gennem årene lavet et stort registreringsarbejde blandt andet i

Västergötland og hælder til den forklaring, at de nye typer marker var pro-

duktionsmæssigt begrundet i og med, at de formodes at kunne give et højere



afkast gennem en mere intensiv jordbearbejdning. Men der var meget store

regionale forskelle, så store at Widgren tvivler på om man kan tale om en

svensk landbrugshistorie i denne periode.

Ved overgangen mellem ældre og yngre jernalder i 500-tallet e. Kr. skete

store forandringer i bebyggelsesbilledet: var der tale om krise eller omstruktu-

rering? Forfatterne er overbeviste om, at det sidstnævnte var tilfældet. Der var

tale om, at nye magthierarkier etablerede sig, som regionalt betød store foran-

dringer med bebyggelsesfl ytninger, nedlæggelser og gengroning, mens der var

ekspansion andre steder. Ved vikingetidens slutning var kystområdet i Norr-

land bebygget og opdyrket. Samtidig kan konstateres et forandret konsumti-

onsmønster med større vægt på luksusvarer. Ligeså skete i yngre jernalder en

forøgelse af jernproduktionen og en koncentration af fremstillingen af jernred-

skaber, som betød mere ensartede redskaber. I vikingetiden indtrådte også en

afgørende forandring, idet langhuset, der havde været dominerende op gen-

nem jernalderen, blev afl øst af en fl erhed af bygninger på en gårdsenhed.

Landbruget under feudalismen

I Janken Myrdals feudalisme-bind kunne overskriften på sammenfatningen,

”Mat och makt”, passende udtrykke den gensidige vekselvirkning, der var og

kan dokumenteres i denne nu skrifthistoriske tid mellem landbruget og

samfundet. Det var godsejerne, som sad på magten og bestemte i samfundet,

specielt da staten endnu var ret ineffektiv. Kvinder og mænd i familiebruget

udførte næsten alt arbejde i (landbo-)samfundet. Der var gennem middelal-

deren en formentlig stigende ekspansion i fødevareproduktion. Den var dels

funderet på udviklingen gennem vikingetiden, dels på de teknologiske spring

i perioden 1000–1200, der koncentrerede sig til øget anvendelse af jern, ny-

opdyrkning samt forbedret jordforarbejdning. Det sidste er brug af spade i

jordbehandlingen et eksempel på. I forhold til danske forhold forekommer det

enestående med en så intensiv drift – først fra 1800-tallet kender anmelderen

til, at husmænd blev opfordret til at anvende spader i deres drift.

Væksten fortsatte til senmiddelalderen, hvor en krise – eller måske ret-

tere langsommere vækst – satte ind. Ingen tvivl om at der var tale om befolk-

ningsmæssig nedgang som følge af pesten, der ramte det meste af Europa.

Nedgangen har traditionelt overskygget for den bagvedliggende udvikling til

kun at fokusere på krise. Men spørgsmålet som Myrdal rejser er, om der var

tale om en produktionsmæssig krise før pesten, således at der var kommet et

misforhold mellem madproduktionen og befolkning, hvor pesten ramte hår-



dere, men samtidig var med til at betyde en tilpasning af produktionen. Der

er belæg for hungersnød i årene før 1350, hvor pesten for alvor ramte. Ligeså

kendes et antal ødegårde frem til cirka 1450 (bedst belyst fra et af de store

godskomplekser: Vadstena kloster). Men Myrdals tese er, at det snarere skal

ses i lyset af tilpasning, hvor områder med dårlig jord blev opgivet, og hvor

der også samtidig var områder med ekspansion. Men en følge var også en

omlægning til en mere ekstensiv drift – i tråd med hovedtesen. Dermed

fl yttes fokus fra det dramatiske (den sorte død, digerdöden) til den agrare digerdöden) til den agrare digerdöden

produktion.

Efter år 1500 steg både befolkning og fødevareproduktion igen og fulgtes

ad til engang i 1600-tallet, hvor befolkningstallet steg mere end produktionen

ifølge Myrdals overbevisende model (noget som fi k konsekvenser i det føl-

gende århundrede). Men i mellemtiden var ekspansionen også sket i landska-

bet, idet de mere perifere regioner var blevet mere intensivt opdyrket, selv

om Norrland fortsat var tyndt befolket og med klar vægt på husdyrhold.

En særlig svensk problematik er anvendelsen af pløjeredskab. (Hjul-)ploven

spredte sig i middelalderens begyndelse sydfra til Skåne, Bohuslän og Väster-

götland, men nåede aldrig til det østlige Mellemsverige, selv om jorden her var

slettelandskabet, der ikke nødvendigvis fordrede en ard til at pløje i stenrig

jord. Med hjulploven kan jorden pløjes op i ryggede agre. Myrdals forslag til

forklaring er, at forsommeren her er mere tør, hvilket gør arden mere velegnet

som pløjeredskab. Besynderlig er også Östergötland, hvor ploven havde vundet

indpas i 1500- og 1600-talet, men hvor arden igen herefter tog over. Skiftet er

vanskeligt at forklare, men kan paralleliseres med Mecklenborg hvor en stærk

godsøkonomi bevirkede et redskabsskifte – samtidig med at hestene skiftedes

ud med stude. Östergötland kan dog ikke hævdes at være stærkt godsdomine-

ret, hvorfor fænomenet redskabsskifte fortsat er en gåde. I Danmark anvend-

tes traditionelt hjulploven, som i visse egne kunne suppleres med arden, der

specielt anvendtes til at bryde jord, der længe havde været upløjet.

For en dansker er det slående, at de svenske bønder fortsat havde en vis

politisk indfl ydelse. Trods det absolutistiske system skulle bondestanden

vælge herredsmænd til stænderforsamlingen, hvor de havde mulighed for at

blive hørt. Det er enestående i europæisk sammenhæng – kun Schweiz havde

en lignende repræsentation. Selv om deres indfl ydelse var minimal, var det

dog en ventil for eventuelt bondeoprør, som der i senmiddelalderen havde

været fl ere af i Sverige – i perioden mellem Dackeoprøret i 1542–1543 og

Daloprøret i 1743 var der dog ingen store revolter i Sveriges vestre dele.



I 1600-tallet udvidedes de sekundære erhverv som håndværk og industri.

Jern og kobber blev store eksportartikler – således dækkedes 40 procent af

behovet i England i 1600-tallet af import fra Sverige. I skovbygderne i Mel-

lemsverige og den sydlige del af Nordsverige fungerede bjergdrift side om side

med landbruget, idet de lagde cirka to måneders arbejde i metaludvinding.

Samtidig voksede markedet for kornhandel i landet, så meget at det blev

nødvendigt at indføre korn, men heldigvis erobredes områder med kornover-

skud (de baltiske områder, Pommern og Skåne).

Den agrare revolution

I bind 3 fortsætter den økonomiske historiker Carl-Johan Gadd i Myrdals

spor. De fører frem til den agrare revolution, som Gadd opfatter som en klar

forudsætning for industrialiseringen og moderniseringen af samfundet. Men

en forudsætning for gennemførelsen af den agrare revolution ser forfatteren

tilsvarende i en ændring i ejendoms- og skatteforholdene, som gav jordbru-

gerne økonomisk incitament til at øge produktionen. Dermed er den økono-

misk-historiske linie slået an i bindet.

En af de centrale faktorer er befolkningsudviklingen. Helt fra før bindets

begyndelse i 1700 var befolkningen i vækst. Men de agrare strukturer var

formelt låst, hvilket betød, at befolkningsoverskuddet måtte opsuges på andre

måder. Det skete dels gennem hemmansklyvning, hvor gårdbrugene deltes hemmansklyvning, hvor gårdbrugene deltes hemmansklyvning

mellem fl ere brugere, således at skatteenheden hemman’et bevaredes, mens

fl ere bedriftsenheder hørte ind under det. Det var modsat udviklingen i

Danmark, hvor godserne holdt fast i deres gårde med en gårdfæster på hver.

Her måtte befolkningsvæksten i stedet slå sig ned i huse, hvilket også skete i

Sverige, men under andre vilkår. Her skete udviklingen i torparne. Egentlig var

lovgivningen restriktiv, idet de kun skulle sikre arbejdskraft til kronen og

godserne, men presset var for stort, og mange oprettedes i løbet af 1700-tal-

let – mellem 1750 og 1800 øgedes deres antal med 130 procent. De fl este blev

ikke skatansatte, men i stedet skulle de anlægges på jord, der hørte under en

hovedgård eller en bondegård, og hvortil de jurisdiktionelt regnedes. De fl e-

ste steder betalte torparen en pengeafgift til ejeren. Torparne blev som regel

anlagt i udmarken, hvilket betød en ekspansion i kulturlandskabet. De relativ

fl este torpar blev anlagt i de gode jordbrugsegne, hvor også godserne havde

deres største udbredelse, det vil sige Skåne, Mälarbygden og Östergötland,

samt i mindre grad Västergötland og Småland. Efter 1800 voksede også ind-

siddernes antal (backstugusittarna og backstugusittarna og backstugusittarna inhysehjonen), og i de godsrige områder inhysehjonen), og i de godsrige områder inhysehjonen



i Østsverige statarna – en social klasse af helårsansatte, naturalieafl ønnede statarna – en social klasse af helårsansatte, naturalieafl ønnede statarna

landarbejdere, som ikke kendes fra Danmark, og som fi k sin udbredelse i det

godsrige Stockholmområde.

Reformtiden var karakteriseret ved, at staten ikke bare så landbruget som

skatteobjekt, men også var villig til at fremme landbrugets udvikling for at øge

statens velstand. Det kom til udtryk i udskiftningsreformerne, som i Sverige

modsat Danmark trak ud i det meste af et århundrede og havde fl ere faser i

form af storskifte, enskifte og enskifte og enskifte laga skifte, hver med sin lovgivning. Modsat

Danmark blev resultatet en høj grad af udfl ytning – Gadd nævner tal på 40

procent, lokalt mere, hvilket overstiger de danske resultater. Udskiftningsre-

formerne lagde grunden til et mere rationelt landbrug, der skulle give store

produktionsstigninger fremover. Ejendomsforholdene blev ikke ændret ved

lov, men ændrede sig i retning af, at fl ere bønder blev selvejere – som i Dan-

mark og det meste af Nordvesteuropa. I 1845 var således 59 procent af jorden

ejet af bønderne selv, mod 30 procent i 1700-tallets begyndelse. Dertil kom-

mer, at der fortsat var bondebrug i fæste hos kronen og adelen og ikke-adelige

godsejere.

Gadd ser to nøglefaktorer i udviklingen. Den første er arbejdskraften, som

var til stede på landet og kunne opsuges af landbruget. Den bagvedliggende

årsag var den demografi ske transition der i 1800-tallet førte til stor befolk-

ningsvækst på grund af aftagende dødelighed, især for børn, og fortsat høj

fødselshyppighed. Den agrare revolution er udtryk for, at det svenske land-

brug kunne gøre nytte af arbejdskraften, hvilket bevirkede, at der i 1870

boede det højeste antal mennesker som hverken før eller siden i den svenske

landsbygd. Et karakteristisk udtryk for Gadds syn på sammenhængen er at

betragte de mange nye redskaber af jern ikke som arbejdsbesparende (der var

rigeligt med hænder), men som jordbesparende – eller rettere mere effektive

til at dyrke jorden.

Den anden faktor er netop det dyrkede areal, som i perioden blev kraftigt

udvidet. I svensk sammenhæng betød det for eksempel, at agerarealet i den

östgötske agerbygd blev udvidet fra 20 procent i 1640 til 45 procent i 1850,

mens engen indskrænkedes en smule fra cirkaa 25 procent til 20 procent og

udmarken indskrænkedes fra 55 procent til 35 procent. Denne udvikling

dækker over mere intensiv udnyttelse af både ager og eng med mere effektive

redskaber (bl.a. le til høst) og vekseldrift på markerne med integration af fo-

derafgrøder. Men en konsekvens heraf blev, at forskellene i de regionale kul-

turlandskaber svandt ind – som følge af at svensk landbrug og industri inte-



greredes mere i det europæiske marked. Landskabet prægedes på den ene

side af stendiger, der havde tre funktioner: samling af sten som stenrøser, hegn

(i driften) og grænsemarkeringer. Dertil kom i 1800-tallet udgrøftningen af

landskabet for at sikre afvandingen til gavn for en mere intensiv dyrkning.

Begge faktorer bevirkede, at kulturlandskabet lokalt var under kraftig foran-

dring. Efter 1870 blev dræning (täckdikning) meget mere udbredt og afl øste täckdikning) meget mere udbredt og afl øste täckdikning

de åbne grøfter.

Alt i alt bevirkede den agrare revolution dybe forandringer i det agrare

samfund. Gadd peger ikke på en enkelt årsag hertil, men fremhæver, at der

var en fl erhed af faktorer, der førte frem til denne dybtgående menneskelige

påvirkning af landskabet og samfundet.

Landbruget i industrisamfundet

I bind 4 beskriver Mats Morell, som også er økonomisk historiker, perioden

1870–1945, der i indledningen af hovedredaktøren kaldes for ”jordbrukets

klassiska tid” – eller Bullerby-tiden, som alle nordiske børn er vokset op med.

Til gengæld har det ikke afspejlet sig i forskningen, hvor perioden sjældent er

blevet behandlet under ét og set i samfundsmæssig kontekst. Morell følger i

Gadds fodspor og ser jordbrugsekspansionen som en af grundstenene i det

industrielle gennembrud. Samtidig mindskedes landbrugets relative betyd-

ning: andelen beskæftigede i ernæringen faldt fra cirka 72 procent til 27

procent, og andelen af bruttonationalproduktet faldt tilsvarende fra 40 pro-

cent til cirka 12 procent. Til gengæld er disse tal også udtryk for, at landbru-

get blev langt mere effektivt, da stadig færre kunne forsørge fl ere. Landbruget

blev også industrialiseret, og de to sektorer kom ifølge Morell til at leve i

symbiose med hinanden. Landbruget efterspurgte maskiner og redskaber,

som industrien kunne fremstille.

Kriser for landbruget udviklede sig nu fra at have været problemer med

tilstrækkelig produktion til at være afsætningskriser. Samtidig blev madfor-

syningen til hele det svenske samfund forbedret – man nærmede sig ”söte-

brödsdagar”, som Myrdal kalder det i indledningen. På trods heraf var der

stadig forskel på industriarbejdernes kost og almuekosten på landet, men nu

til fordel for bysamfundet: her kunne man nemt få madvarer ind via den

forbedrede infrastruktur til søs og på jernbane, og der var bedre indkomst-

grundlag.

Socialt set var landbruget bredt stratifi ceret. Der var store godser, der i

visse områder blev drevet af statare som arbejdskraft. Statarne levede med



deres familie på godserne og var med til at gøre, at godserne fortsat var store

enheder i samfundet. Først i 1945 ophørte statar-ordningen. I øvrigt gør

Morell her fi nt brug af citater fra den righoldige skønlitteratur om netop

statare. Under godserne fandtes forskellige størrelseskategorier af brug, hvor

de ”mindre bondejordbruk” var familiebrug, som stort set kunne klare sig selv

– også netop som umekaniserede brug i denne periode, mens ”småbruk” ikke

kunne leve af landbruget alene, men måtte ernære sig ved beskæftigelse ved

siden af. De to sidste kategorier voksede i perioden, blandt andet som følge

af egna hem-lovgivningen, der var kopieret efter den danske statshusmands-egna hem-lovgivningen, der var kopieret efter den danske statshusmands-egna hem

lovgivning. Deres antal i årlige oprettelser kulminerede i 1929 i en bevægelse,

der blev støttet politisk af de store bønder, da det kunne hindre socialismen

at få fodfæste, når man fi k foden under eget bord. Selv i Norrland blev egna

hem anlagt, som støttejordbrug for skovarbejdere. I det hele taget blev denne

husmandsbevægelse kaldt en ”praktfi asko” – da denne type brug jo havde en

stakket frist, hvilket man begyndte at erkende i slutningen af trediverne.

En interessant betragtning bringer Morell, når det gælder det at forlade

erhvervet: i dårlige tider er det de store bønder, som økonomisk tvinges ud af

det, mens det i gode tider er de små jordbrugere, som frivilligt søger over i

andre erhverv, hvor der er beskæftigelse at fi nde.

Fortsat udvidelse af det dyrkede areal var også et mantra i denne periode,

hvor ängens omdannelse til agerjord vandt frem og dyrkning af foderafgrø-ängens omdannelse til agerjord vandt frem og dyrkning af foderafgrø-ängens

derne på indmarken. Ängens tilbagegang blev ifølge Morell ligefrem et symbol

på industrisamfundet. Det var et led i intensiveringen af landbruget. I Lapp-

land førte det dog til problemer i forhold til samernes rensdyrhold: i 1870

måtte der for at beskytte de sidstnævnte laves en administrativ grænse, inden

for hvilken der ikke måtte ske opdyrkning. I Norrland fi k industrisamfundets

vilkår et særligt udtryk, der blev kaldt Norrlandsfrågan. Selskaber opkøbte

skove i Norrland for at afdrive dem og siden leje jorden ud til skovarbejdere

– ofte tidligere bønder som de havde afkøbt skovretten. Det blev i 1906 for-

budt, fordi man ønskede at sikre jorden på bondehænder – i tråd med den

ellers førte jordpolitik.

Som også i Danmark rettede hele det svenske produktions- og forædlings-

apparat sig ind efter den animalske produktion – det var den der var afsæt-

ning på – selv om det svenske landbrug siden middelalderen var et pløjebrug.

Fodervæksterne var vigtige i vekseldriftens tilrettelæggelse, og staldfodring

forekom fra 1880’erne mere og mere. Slut var sultfodring om vinteren – nu

kunne der produceres og opbevares nok foder til en intensiv animalsk pro-



duktion. På forædlingssiden udvikledes fl ere store andelsselskaber, herunder

Mjölkcentralen, der blev den største af sin art i Europa.

Bindet gør god brug af det nye medie, som er dukket op: fotografi et. Sam-

tidige fotos fortæller deres egen historie, som falder fi nt i tråd med den

skriftlige fortælling. Til gengæld er der sparet på kortene i denne fremstilling,

som kan illustrere den rumlige udbredelse af fænomener. For eksempel savner

anmelderen et kort over den nationale udbredelse af egna hem, ligesom den

såkaldte administrative grænse i Lappland også kunne have været illustreret.

Landbruget i velfærdssamfundet

Bind 5, som behandler perioden fra 1945 og frem til nutiden, har to forfat-

tere, der begge er historikere, nemlig Iréne Flygare og Maths Isacson. Bindet

står i forandringens tegn, men man får skildret et meget dybtgående billede

af ”Jordbruket i välfärdssamhället”, som bindet hedder, der slet ikke kigger

sekterisk på landbruget som en selvstendig sektor. Der er rige perspektiver i

beskrivelsen, som der også er i de andre bind, men samtidig bliver der her

trukket lange tidsperspektiver bagud uden at det virker som en opsamling.

Endvidere er der mange kulturelle vinkler på det landbrugsmæssige, som gør

at bindet kommer meget langt omkring.

Som nævnt er landbruget efter 2. verdenskrig kendetegnet ved meget store

forandringer. Trenden fra foregående periode fortsatte med en vigende andel

af befolkningen og nationalproduktet i og fra landbruget, samtidig med at

produktiviteten steg og mekaniseringsgraden øgedes. Det betød også, at det

dyrkede areal indskrænkedes til de allerførst opdyrkede områder – et udsagn

for en proces, der stadig er i gang, og som ikke er resultat af en detaljeret

kulturlandskabsanalyse, men et ganske tankevækkende udsagn. Tilsvarende

betyder den økonomiske udvikling nu, at mælkeproduktionen er fl yttet læn-

gere mod syd i landet. Hvad forfatterne ikke mener er forandret, er den”agrara

ideologin”. Den baserer sig på to tilknytningspunkter mellem menneske og

jorden, nemlig hævden til brugen af jorden og slægtens rolle heri. Uden at

kunne bevise det trækker de tråde langt tilbage og generaliserer, forstået som

en tese til yderligere underbyggelse.

Men de største forandringer er sket på de indre linier i landbrugssamfun-

det. Således spiller sociale og kulturelle forestillinger nu en langt større rolle

ved generationsskifter end økonomiske forandringer. Interessant er i den for-

bindelse også betragtningen om, at det sidste store generationsskifte fandt

sted i 1970’erne, hvor man kunne regne med, at en ny generation kunne



overtage gården og drive den videre. I denne proces indgår det multigenera-

tionelle landbrug, hvor fl ere generationer er fælles om driften og de vigtige

beslutninger. Men udviklingen betyder generelt det, som forfatterne kalder

en øget maskulinisering i landbruget: i takt med behovet for færre hænder i

landbruget søgte kvinderne ud i andre erhverv, hvorfor mændene blev alene

tilbage i bedriften – selv om det formelt fortsat var familiebrug (ejendoms-

mæssigt), var det ikke tilfældet driftsmæssigt.

Efter 1945 påbegyndte staten sit moderniseringsprojekt, der også inddrog

landbruget. I 1947 vedtoges på Riksdagen ”jordbrukspolitikens Magna

Charta”, der havde tre hovedmål: 1. en subsidieret indkomst for landbrugere

som gjorde at de kunne leve af sit erhverv; 2. en strukturrationalisering frem

mod mere effektive landbrug, hvilket indebar nedlæggelse af de mindste og

mest uproduktive– 10–20 hektar var nævnt som et mål; 3. en produktion, der

sikrede Sverige selvforsyning lige oven på verdenskrigen. Dermed var landbru-

get langt fra at være et frit, liberalt erhverv, men en del af velfærdssamfundet,

kraftigt understøttet af egne organisationsfolk.

Hverdagslivet spiller særligt en rolle i mange afsnit i dette bind. Det er også

tilstede i de andre bind, men der er selvsagt andre kildemæssige muligheder

for etnologiske studier i denne periode. De bliver fi nt udnyttet til at bringe

eksempler på mikroniveau af, hvordan det opleves at være landbruger i dagens

samfund. Specielt det amerikanske begreb ”the agrifamily” betones her, hvor

hele familien står bag ved bedriften, selv om de fl este har erhverv uden for.

Igen en betegnelse, der kan række langt tilbage i tid, hvor alle var beskæftiget

ved bedriften.

Såvel i denne periode som i alle tidligere er landbruget karakteriseret ved

at være stedbundet – til den dyrkbare jord. Det står i modsætning til den

postmoderne tendens, hvor stedet ingen rolle spiller for det moderne men-

neske. Her er i hvert fald et punkt hvor landbruget ikke er blevet moderne!

Konklusion

Alt i alt er det en moderne landbrugshistorie, som Sverige har fået med

denne fornemme udgivelse. Som bekendtgjort indledningsvis har den redak-

tionelle linie holdt hele vejen igennem værket. Det skyldes selvfølgelig koncep-

tet fra starten i kombination med den vedholdende redaktør. Men der må også

peges på, at forfatterne har to ting fælles: de er stort set alle økonomiske

historikere (bortset fra første binds arkæologer/kulturgeografer), og de er alle

opvokset på landet. Det sidste giver en god indføling med landbrugsrelate-



rede problemstillinger, især set fra et nutidigt perspektiv, men er jo slet ingen

garanti for, at værket rummer så brede perspektiver, som det gør. Dette gælder

i mange henseender, såvel indplaceringen af landbruget i et svensk samfund,

der er i forandring og som gensidigt påvirker landbruget, som fokus på det

brede spektrum af problemstillinger inden for landbruget: overordnede øko-

nomiske udviklingstræk, dyrkningsmæssige metoder koncentreret om redska-

ber, jordbehandling og kulturlandskab, social lagdeling, kønsspecifi kke

spørgsmål, kulturel orienterede problemstillinger. Det hele bliver samlet i en

syntesepræget, letskrevet fremstilling baseret på den nyeste forskning.

Bagved det hele ligger vægt på at skildre strukturerne – ”la longue durée”

– som præger landbruget og dets udvikling i de forskellige perioder, og på at

se på bondens hverdagsliv i lyset af disse strukturer. Dette er vægtet i forhold

til mere personfi kserede og begivenhedsfi kserede fremstillinger – ikke at per-

soner og hændelser ikke er omtalt, men deres rolle er nedtonet og sat ind i en

større strukturel sammenhæng – gennem alle bind. Anmelderen kan nævne,

at den cirka 10 år ældre danske landbrugshistorie ikke kan leve op til disse

karakteristika. Til gengæld er der mange udviklingstræk, som går igen, og

netop forandringsaspektet som de nordiske landbrug har gennemløbet i hvert

fald de sidste 200 år kan få en til ikke at være uenig med Mats Morell, når han

i bind 3 hævder, at de nordiske jordbrugere er mere omstillingsparate.

I et så stort land som Sverige vil der være store regionale forskelle, som gør,

at det til tider kan være problematisk at tale om én svensk landbrugshistorie,

som Mats Widgren påpeger. Men som hovedregel er der et godt balanceret

blik for at der er regionale forskelle, som bliver beskrevet og forklaret. Dog

fi nder anmelderen grund til at nævne et område, hvis særegne træk ikke synes

tilstrækkelig forklaret, nemlig øen Gotland. I bind 3 beskrives denne tidligere

så rige ø som fattig på såvel adel som torpare. Hvorfor var bebyggelsesstruk-

turen så særegen her? Der er fl ere eksempler på, at øen falder uden for for-

klaringsmønstret – så bliver det ikke kompenseret ved, at et detaljeret mikro-

studie i bind 5 er placeret her på øen. Denne mindre indvending skal ikke

skygge for et stort tillykke til Sverige med denne i alle måder vellykkede

landbrugshistorie.


avhandlingsrecensioner

Church and nation – a fresh approach

Biörn Tjällén, Church and nation: the discourse on authority in Ericus Olai’s Chronica regni Gothorum (c. 1471)1471)1471 , Stockholm: Department of history, 2007. 152 pp. (Duplicate, available at: <http://www.diva-portal.org/diva/getDocument? urn_nbn_se_su_diva-7176-2__fulltext.pdf>.) (Sammanfattning på engelska, utan titel.)

Ericus Olai is, so far as I can tell, by no means the same ”household word” that Saxo is in Denmark. But the historian and canon of Uppsala cathedral has been central in the formation of early modern Swedish identity, and so one might think that every schoolchild would know his name. But perhaps in Sweden there has been the same process of collective forgetting of the past that took place in Denmark from the 1970s onwards. In any case Biörn Tjällén’s dissertation is a welcome contribution to a Scandinavian and perhaps even European effort to make a useable past that can shed light on present day questions of nationality, identity and religious belief.

In his introduction Tjällén discusses the concepts of liberty of church and realm. He reviews the chaotic period from the deposition of Erik of Pomerania through the on-again off-again rule of Karl Knutsson and then the aftermath of the Battle of Brunkeberg. Thanks especially to the work of Erik Lönnroth, nation-alistic explanations for events in this period have been replaced by a search for ”constitutional aspects of the concept of the realm” (p. 12). Tjällén, however, criticizes Lönnroth’s work as ”conceptually opaque” and refers to Olle Ferm’s understanding of the community of the realm. Ferm looked to ”the formation of a community of a national kind”.

Biörn Tjällén’s contribution to this discussion is to see the members of the higher clergy as ”members not only of the realm but also of an international ec-clesiastical hierarchy” (p. 19). He thus implies that earlier scholarship has ignored the special and separate identity of the elite group to which Ericus Olai belonged. As Tjällén writes, traditional interpretations have failed to distinguish ”between the lay actors and the clerical within the political class” (p. 15). Here one might compare the Danish tendency to make Saxo almost into a secular magnate instead of considering his place as a cleric and probably also a priest. Ericus Olai fi nds his role in this dissertation as a defendant of both church and nation in a concern for ecclesiastical liberty and the patria.

In the fi rst of four main chapters, ”Text, author and institutional context”, Tjällén considers the manuscript tradition and then refl ects on who could have


216216216 Brian Patrick McGuire

been a ”model reader” of the work. We are provided with the biographical facts about Ericus Olai and follow the development of the archbishopric of Uppsala (called here ”arch see”, a term that is not English). Finally Tjällén reviews the tradi-tion for writing history within the archdiocese of Uppsala, with the fascinating decision of a 1474 synod that each diocese was to appoint someone to write annals (p. 43), an indication of a sense among the members of the higher clergy that it was in their interest to make sense of the chaotic events of the Sweden of their time.

Biörn Tjällén concludes that for Ericus Olai, history basically meant ”a history of salvation” (p. 48). Ericus took on his project in order to edify the canons of Uppsala cathedral. His authorial intention was thus not only political. He wrote history and considered it to be for ”edifi cation, entertainment and as an historical account […] of an ongoing history of salvation” (p. 50).

In the second main chapter, ”Social and discursive orders”, Tjällén goes ahead with his ”discourse analysis” the contents of what Ericus called ”a compendium” providing ”national and institutional history”. We get a good sense of the sources that Ericus used, especially Martin of Troppau’s universal history. The history of the realm of Sweden is placed within the larger history of salvation. God elected Uppsala as the fountainhead of salvation. Clerics have a dignity that should be respected, but Olai does not provide a dualistic model in which the sacred sphere controls the secular one. He uses the traditional model of the sun and moon to distinguish between religious and secular powers but does not thereby make the king dependent on the priest. Ericus was a moderate.

He also used history in order to moralize. His concern was not constitutional matters (p. 67). He criticized political and economic developments in Sweden, as in lamenting domestic strife as the result of foreigners. He saw Stockholm as a city of newcomers or foreigners (civitas convenarum, p.civitas convenarum, p.civitas convenarum 70). It was God’s intention that Sweden be given to the Goths.

Ericus Olai saw authority as being divided into paternal and political. Here Tjällén criticizes Lönnroth for making his famous distinction between regimen regale and regale and regale regimen politicum without taking into account that Ericus Olai was also regimen politicum without taking into account that Ericus Olai was also regimen politicumtrying to defend ecclesiastical liberty. Tjällén discovered that Ericus was depend-ent on Duns Scotus’s discussion of ownership and property rights. As for the concept of consent, Lönnroth saw Ericus’s account as supporting an electoral monarch while Tjällén qualifi es the idea: ”This may be true, but it is also impor-tant to note that in the eyes of Ericus the process of election in itself did not constitute a guarantee for the legitimacy of the candidate extolled” (p. 76).

The dissertation’s third main chapter, ”Patrons of archdiocese and realm”, is its longest and, in my mind, most original contribution. Tjällén admits that most of the Chronicle is a straightforward narrative, but he does time and again fi nd the use of language and persons to characterize Olai’s understanding of rightful au-thority. Here the two saints Erik and Henrik are central fi gures. Tjällén considers


217217217Church and nation: a fresh approach

the liturgy for Saint Erik’s feast, which included the biblical image of the holy mountain of Zion. Uppsala became the Lord’s mountain, Mons Domini, the Zion of the North (p. 82). Bishop Henry was thought to have lived at the same time as Saint Erik. So we have a bishop and a king who were believed to have worked to-gether to bring Christianity to the North, as indicated in a disappeared altar front in Uppsala cathedral.

The cult of Saint Erik was central in the Chronica regni Gothorum, which has Chronica regni Gothorum, which has Chronica regni Gothorumdirect quotations from the legend of Erik. Ericus Olai admitted he had problems in establishing an unbroken line of kings in Sweden, but Saint Erik had a special role in sanctifying the monarchy. At the same time, however, the historian did not claim that the saint held patronage over the church. Here it was convenient to maintain dualism with the legend of Saint Henrik.

Tjällén points out that Ericus Olai completed his chronicle relatively soon after the deaths of Karl Knutsson and Archbishop Jöns Bengtsson in 1467 and 1470. He considers Lönnroth’s suggestion that the struggle between the two was not meant to be ”homogeneous with the rest of the historical narrative, it was a concluding example, a theological-historical meditation on the theme of discord” (p. 99). This is a fascinating possibility, and I wish that Tjällén made clearer whether he was in agreement with Lönnroth. The latter is a constant presence in this dissertation, and it is not always apparent, at least to this reader, to what extent Tjällén is following him and to what extent he rejects Lönnroth.

The question of tyranny is one that was central for Ericus Olai, especially because of his dislike for Erik of Pomerania, who is compared to the Babylonian king Nebuchadnezzar. In the fi gure of Engelbrekt Ericus provided reminiscences from the Apocryphal Book of Maccabees (p. 104). King Erik was especially hate-ful because he deprived the church of Uppsala of its rights and liberties. Thus the national cause and that of Uppsala joined each other. In Karlskrönikan King Karl Karlskrönikan King Karl KarlskrönikanKnutsson was seen as God’s chosen instrument in Swedish independence. Ericus Olai disagreed with the praise given King Karl and instead lauded Engelbrekt. Karl Knutsson is accused for having acted as a tyrant. For Ericus, the Goths were ”eager to be extolled but inept to govern”.

In this attempt to praise good government and defend ecclesiastical authority, Ericus Olai had a problem with archbishop Jöns Bengtsson, who was regent in 1457 and again in 1465–66. Jöns claimed to be defending ecclesiastical liberty, but he was at the same time a central player in secular politics. Tjällén points out that Ericus did his best ”to lessen Jöns’s responsibility”. Ericus tried to defend the archbishop’s actions and the Chronicle never deals directly with ”the mix of spiritual and temporal leadership in his person” (p. 118). The archbishop is not condemned for engaging in warfare, even though elsewhere in the Chronicle the combination of episcopal offi ce and war is criticized, as in the career of the Dan-ish archbishop Absalon.



Tjällén’s conclusion is that Ericus’s discourse on authority is characterized by ”ambiguities and complexity” (p. 120). Political authority necessitated strong kingship for him, and so Tjällén does fi nd a ”nationalist trajectory”. Ericus’s de-nunciation of Erik of Pomerania came in connection with the king’s misuse of the electoral rights of Swedish cathedral chapters. So in the Chronicle ”the matters of the liberty of the church and of the liberty of the realm were conterminous” (p. 121).

Tjällén thus provides a portrait of Ericus Olai seen through his Chronicle as a cathedral canon with a fi erce devotion to liberty in both church and realm. ”Liberty” might have been more closely defi ned as respect for rights and privi-leges so that different social groups could carry out the tasks entrusted to them by God. But all is not so simple: ”there are confl icts in authority discourse” (p. 121). Devotion to the cathedral of Uppsala and its bishop ”and perhaps per-sonal loyalties” led Ericus Olai to deemphasize the responsibility of Jöns Bengts-son for his contradictory actions.

The fi nal main chapter, ”Dualism and monarchy in 1528” looks back on the Chronicle in terms of the events of the Swedish Reformation. Tjällén shows deftly how the coronation oath was changed in order to eliminate the Church as a special body that the king was encharged with protecting. The Chronicle played a momentary roll in an attempt to use it to defend ecclesiastical privilege. The Uppsala prebendary Laurencius Laurencii copied the full text of the Chronicle. His marginalia show interest in Ericus Olai’s view of Uppsala ”as a Zion in the north, a place of special importance in the history of the salvation of the realm” (p. 129).

Tjällén concludes this chapter in conceding that Ericus Olai, Olaus Petri and Gustav I ”were all propagandists taking recourse to historiography as a political means”. Ericus had insisted that kings had to limit themselves and respect the prerogatives of the Church, while King Gustav felt no such restrictions. He saw the Chronicle of Ericus Olai as ”too benevolent towards the idea of authority as shared between a secular and an ecclesiastical lordship” (p. 132).

In his general Conclusion, Tjällén points out that the discussions about politi-cal and ecclesiastical power which took place among Swedish churchmen in this period ”have so far received little attention”. For myself as an outside reader who has not been brought up in Swedish medieval and early modern history, this statement is quite amazing. How can one avoid such a central discourse?

Tjällén suggests the answer in the change from a nationalist to a constitution-alist interpretation of the Swedish rebellion against the Kalmar Union monarch (p. 133). Thus the fi gure of Erik Lönnroth has played a central role in escaping the old nationalism. Instead he used Ericus’s Chronicle to represent a ”republican conception” of the state.

It is the achievement of this dissertation to challenge Lönnroth’s reading and


219219219Church and nation: a fresh approach

to insist that clergymen such as Ericus Olai had their own independent agenda which was more than an assertion of political power for the magnates against the king. Tjällén claims he is on virgin ground here, because of ”the dearth of studies of Swedish clergy as a separate power elite”. In making use of Ericus Olai’s Chronicle Tjällén insists on ”the educational concerns of the Uppsala institution”. It was Ericus Olai’s intent to educate fi rst of all his fellow canons and secondly anyone else who could read Latin. ”A history of the vicissitudes of the realm written from the perspective of the Uppsala arch see provided principles to dis-pose its members to act for the benefi t of their institution” (p. 135).

Tjällén shows here that the writing of history in a medieval context was more for edifi cation and education than for entertainment. We think today of history as an activity either for research or for fun (the two are, alas, all too rarely com-bined). But in the Middle Ages, history was the story of God’s dealings with hu-mankind, and Uppsala was prophetically placed as the Zion of the North. Here history could be told in the right context.

It is the thesis of this important dissertation that it is wrong ”to equate ec-clesiastical with aristocratic concerns” (p. 135). At the same time it is necessary to return to ”the importance of national thought in fi fteenth-century politics”. Tjällén sees ”nationalist and dualist assumptions […] at the core of the Chronica’s Chronica’s Chronicanarrative structure”. He argues for a via media in the Chronicle between monar-chic and papalist claims.

Surely, as Tjällén himself implies, this attempt to reconcile nationalism and constitutionalism is an aftermath of the conciliarist debates of the fi rst half of the fi fteenth century. The author might have considered in greater detail the link between the Swedish ecclesiastics who attended the councils and their succes-sors. In medieval studies in general the conciliarists have been isolated in their corner, but a dissertation like this one opens up a perspective that deserves fur-ther work.

Tjällén ends his dissertation with the reception of the Chronicle in 1528. The attempt to make use of Ericus Olai in order to counter the claims of the new Swedish monarchy invites the question how it was possible that the entire struc-ture of late medieval political thought, with all its subtleness, so easily could be dismantled. This dissertation does not ask such a question but merely shows what happened. Was Ericus Olai ultimately just a loner whose thoughts and discourse are peripheral to political and intellectual developments in late medieval and early modern Sweden? Or is he a neglected fi gure whose understanding of history is relevant for Swedish identity?

Tjällén implies that Ericus Olai is a forgotten giant, one who has been prima-rily appreciated in terms of constitutionalism. This dissertation can be seen as a challenge to Erik Lönnroth’s tendency to secularize the late medieval church in Sweden and see it as almost solely a part of the political aristocracy. Tjällén



builds on a foundation of new insights begun by his thesis supervisor Olle Ferm.I would question the notion of discourse analysis, which Tjällén considers to

be a basis for his work. So far as I can tell, what Tjällén has done is to read the Chronicle of Ericus Olai carefully and to look upon it in relation to the person behind it. The result is the discovery of Ericus Olai as a canon at Uppsala cathe-dral, a man who had a vision of Swedish history in terms of the salvation of a people. At the same time Ericus Olai’s Chronicle ”fostered allegiance to an imper-sonal, perennial political entity”. Tjällén sees ”institutional interests” identifi ed with ”national concerns”. Thus the church of Uppsala and the Swedish nation are defended and celebrated, as in the cults of Saints Erik and Henrik.

Would it be too bold to ask whether the rejection of a nationalist element in Ericus Olai was a refl ection of a vision of post-World War II Sweden which cherished its international role and suspected nationalistic feeling? If so, it is Tjällén’s achievement to return to ”national concerns” in trying to understand the Chronicle, while also insisting on a religious element. The defence of the liberty of the church was the special mark of Ericus’s position at Uppsala. He was even willing to go easy on Archbishop Jöns Bengtsson for combining his roles as reli-gious and secular leader.

In the end the vision of authority, monarchy, people and church was replaced by the ironclad new monarchy of the sixteenth century. As Tjällén ends his dis-sertation: ”The Swedish state authority that Ericus did much to support national-ized the church whose autonomy he had intended to protect” (p. 142). Tjällén provides no explanation for how this process happened so relatively quickly and easily. Again one would like to ask if this development indicates that Ericus Olai’s intellectual construction was a weak one that had no roots outside of Uppsala. Here, of course, the place of Vadstena might have been considered, but that would have been another dissertation.

In spite of a few occasional infelicities of language, Biörn Tjällén writes excel-lent English and brings his subject alive with clarity and incisiveness. I congratu-late him on a study of history that does much-needed justice to the church of Uppsala and one of its most distinguished and all-too-little known clerics.

Brian Patrick McGuire*

* Faculty opponent


Vasastatens adliga statstjänare och jordägare

Bo Eriksson, Statstjänare och Statstjänare och Statstjänare jordägare: adelsideologi i Per Brahe den äldres Oeco-nomia, Stockholm: Dialogos förlag, nomia, Stockholm: Dialogos förlag, nomia 2008. 304 s. (Summary in English: Civil serv-ant and landowner: aristocratic ideology in the ”Oeconomia” of Per Brahe Sr.)and landowner: aristocratic ideology in the ”Oeconomia” of Per Brahe Sr.)and

Ämnet för Bo Erikssons avhandling är ”1500-talets adliga föreställningar om samhället och människan”. Med utgångspunkt i Per Brahe den äldres Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk är det övergripande syftet att ”komma åt de eller Hushållsbok för ungt adelsfolk är det övergripande syftet att ”komma åt de eller Hushållsbok för ungt adelsfolkideologiska föreställningar han som adelsman var bärare av” (s. 11). Till detta kopplas tre delsyften:

1. ”att identifi era den adelsideologi som han därvidlag ger uttryck för”2. ”att bestämma dess bärande element”3. ”samt relatera den till tiden för vasastatens framväxt”

I det första av sju kapitel får vi en presentation av författaren till den text som Bo Eriksson utgår från i sin studie. Upphovsmannen är Per Brahe den äldre och texten hans Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk som skrevs i början av Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk som skrevs i början av Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk1580-talet. Per Brahe, som levde mellan 1520 och 1590, var en av landets främsta adelsmän med stort politiskt och socialt infl ytande och i sitt arbete satte han på pränt dels hur ungt adelsfolk skulle uppfostras, dels hur gods och gårdar skulle skötas. Sammanlagt kan man säga att här presenteras en adelsideologi så som Brahe formulerade den mot slutet av 1500-talet.

I sin teoridel kommer Eriksson fram till att han ser begreppen social roll och ideologi som viktiga och användbara verktyg i sin analys. Begreppet social roll fångar in de förväntningar Per Brahe skrev in angående adelns sätt att leva och vara, och ideologi utgör själva tankestrukturen bakom motiveringarna av de so-ciala rollerna och resurserna.

Metoden som använts är hermeneutisk. Med detta avser Eriksson att han skall tolka texten och presentera uttolkningen. Hans metod är således kvalitativ. Teori och disposition har fått styra vilka utdrag i källmaterialet som ansetts relevanta att tolka, medan tolkningarna styrs av syfte och frågeställningar.

I kapitel 2 beskrivs hur Brahe delade in världen i sociala ordningar, av Eriksson benämnda makroordningen, mellanordningen och mikroordningen. Med makro-ordningen avses världen och dess samhällen, med mellanordningen adeln i samhäl-let, eller politiken, och med mikroordningen avses hushållet. I samtliga dessa ordningar återfanns adeln och ordningarna var sinsemellan beroende av varandra. Adelns roll i mellanordningen var främst att inte bara tjäna utan också att inneha tjänst, det vill säga att ta ett politiskt ansvar för sitt land. Mikroordningen, eller


222222222 Svante Norrhem

hushållet, ansåg Brahe vara samhällets minsta beståndsdel men en helt central sådan. I hushållet liksom i politiken var mannen norm. Den adliga kvinnan om-fattades till exempel inte av tjänsteidealet, men däremot av idealet att alla, hög som låg, kvinna som man, skulle tjäna sina medmänniskor och ytterst Gud på något sätt.

I det tredje kapitlet analyserar Eriksson vilka roller adeln skulle ha i de olika ordningarna mera i detalj och försöker se vilka roller och dygder som kommer till ytan. Han presenterar också vilken ideologisk innebörd dessa dygder hade i Per Brahes föreställningsvärld. Människan kategoriserades av Brahe efter stånd, kön och ålder. Eriksson uttrycker det så här: adeln var satt att styra över ofrälse, man-nen placerades över kvinnan och den äldre skulle leda den yngre. Människan i allmänhet ansågs vara syndfull, dessutom lat och försumlig, och måste därför genom uppfostran formas till att bli en god samhällsmedborgare. Fostran var en del i en ständig kamp mellan människornas inneboende vilja att leva ett lastbart leverne och idealet att hålla sig till samhälleligt godtagbara dygder. För adelsman-nen ställdes detta exempelvis på prov när han var hovman: hovmiljön ansågs av Brahe uppmuntra till lastbarhet och den adlige hovmannen måste därför vara väl förberedd på att visa självdisciplin. I kapitlet pekar Eriksson på hur olika rollkon-fl ikter uppstod och där den mellan adelsmannen och hovmiljön var en.

Ideologiskt säger kapitlet en hel del om Brahes syn på kön: mannen skulle vara vältalig, rådig, manlig och inrikta sig på att verka i offentlighetens ljus. Kvinnan däremot skulle vara fåordig, blygsam, värna om sin jungfrulighet och vara inriktad på att stå vid mannens sida eller strax bakom.

Adliga resurser är temat för kapitlen fyra, fem och sex. Resurserna kan ses som de medel som adeln hade till sitt förfogande för att kunna agera på det sätt som Per Brahe ville. Här talar Eriksson om givna, symboliska, sociala och ekonomiska resurser. Med givna resurser avses börden, det faktum att man fötts in i adels-skapet. Eriksson undersöker dock också om det kan ha funnits ett slags adlig es-sens, men fi nner att så inte var fallet.

Med symboliska resurser avser Eriksson kultur, bildning och erfarenheter. Alla dessa var förvärvade och var därför viktiga för adeln att överföra från en genera-tion till en annan. Genom att göra dem exklusiva kunde de användas för att skilja den högre adeln från den lägre, och från ofrälse grupper. Eriksson ger exem-plet riddarövningar, som blev en exklusiv och kostbar sysselsättning som enbart de med stora ekonomiska tillgångar hade råd med. Genom att göra denna sys-selsättning till en viktig kulturell aktivitet blev den en resurs uteslutande för högadeln. Ett annat exempel rör bildning: genom att bara mycket förmögna släkter kunde skicka sina söner utomlands blev det en viktig tillgång för sönerna i högadeln medan kvinnorna och män i lägre sociala grupper saknade samma möjlighet och därmed samma bildningsresurs.

I samband med de sociala resurserna lyfts tre teman fram: ett är familjeband,


223223223Vasastatens adliga statstjänare och jordägare

klienter och vänner, ett annat hovkretsarna och ett tredje äktenskapsstrategier. Alla tre teman knyter an till vikten av goda sociala kontakter och vikten av att vidmakthålla och utveckla sådana kontakter – så att de förblev viktiga resurser för adelsmannen. De sociala resursernas ideologiska innebörd menar Eriksson låg i att de cementerade en social över- och underordning i samhället. Genom att sluta sig socialt med arrangerade äktenskap inom den högsta eliten, genom att bevara starka familjeband och genom att odla kontakter vid hovet, dit bara samhäl-lets elit hade tillträde, skulle andra sociala grupper hållas utanför.

Ekonomiskt var frälsegodset centralt som resurs. Det måste skötas noga för att ge avkastning och avkastningen gav den ekonomiska grund som möjliggjorde upprätthållandet av adelsmannens sociala roller.

I avhandlingens sjunde och avslutande kapitel vill Bo Eriksson knyta samman sina resultat i en avslutande diskussion. Här kopplar han Per Brahe till tiden – ti-den för Vasastatens framväxt. Eriksson menar sig ha visat att det är möjligt att tala om en ideologi i Per Brahes bok och att det fanns tydliga sociala roller som var förknippade med adelns liv. Tjänandets ideal som skulle genomsyra allt ut-gjorde enligt Eriksson en social norm som också var kärnan i ideologin. Tjänandets ideal byggde på en kristen grund och handlade om att man skulle tjäna sina medmänniskor och ytterst Gud. Med tjänandet som grund formades adelns ideo-logi och med hjälp av för ståndet unika resurser skulle högadeln inta en särskild position över andra sociala grupper i samhället. Varje människa ingick i ett större sammanhang och hade betydelse för helheten, men samtidigt fanns en hierarki som skapade ordning och högt upp i denna fanns adeln. Det ställdes krav på adeln för att denna position skulle kunna vidmakthållas – den var inte given utan måste erövras och erövras igen hela tiden. Resursskapande och resursanvän-dande var centralt för att positionen och privilegierna skulle bibehållas.

Bo Eriksson menar att Vasastatens framväxt skedde i en brytningstid och därmed uppstod också ett behov för adeln att refl ektera över sin ställning och legitimitet i samhället. En anpassning till nya politiska förhållanden måste göras men också motiveras ideologiskt. Författaren avslutar med att konstatera att hans studie klarlägger hur Brahes adelsideologi såg ut och hur den motiverade och le-gitimerade ståndets anpassning till de förändrade villkor som följde med framväx-ten av Vasastaten.

Kopplingen till tiden för Vasastatens framväxtDen tidsepok avhandlingen rör sig i är således tiden för Vasastatens framväxt. Någon närmare angivelse än så fi nns inte i avhandlingen. Min utgångspunkt har varit att det bör handla om större delen av 1500-talet, det vill säga från Gustav Vasas makttillträde till dess att Oeconomia fanns färdig i det tidiga Oeconomia fanns färdig i det tidiga Oeconomia 1580-talet. Som en motivering till varför Per Brahe och hans ideologi är värd ett närmare studium anger Bo Eriksson ”att dess författare var en förebild och nestor för den



efterföljande generationen mäktiga adelsmän, där fl era gjorde sig kända för att författa politiska skrifter” (s. 12). Särskilt anges Hogenskild Bielke, Erik Sparre och Göran Holgersson Gera som personer som antas ha inspirerats av Brahe. Här pekar Eriksson på Brahes betydelse för senare tider utan att egentligen återkomma till frågan. Det brukar anses orättvist att framföra synpunkter på sådant som en avhandlingsförfattare inte har tagit upp, men eftersom det antyds att Brahes text hade påverkan på senare politiska textförfattare hade det ändå varit intressant att få en tydligare motivering till varför detta inte behandlas mer.

Ett större problem än att Eriksson inte diskuterar effekterna av Oeconomia är Oeconomia är Oeconomiaatt han inte heller gör någon riktigt systematisk koppling till tiden för Vasastatens framväxt – en sådan intention fi nns annars nedtecknad som ett av syftena i av-handlingens början. När man läser Per Brahes text slås man av att de råd han gav för uppfostran och det han ville uppnå i hög grad skilde sig från den verklighet som fanns runt omkring honom. Av detta drar Eriksson slutsatsen att Brahe ville uppnå förändring, att Brahe reagerade mot något i samtiden. Så långt är det lätt ha hålla med Eriksson. Frågan blir då vad det var Brahe reagerade mot, det vill säga i vilket sammanhang hans text skall förstås. Brahe gav bland annat uttryck för ett närmast meritokratiskt tänkande även om det bara handlade om en inom-adlig meritokrati. Adeln måste vinna sin ställning och vinna den igen hela tiden (s. 151). Ett sätt att tolka detta meritokratiska synsätt är att se Brahes text som ett politiskt program. Det kan ses som en maning till högadeln att manifestera sitt (möjligen inte självklara) bördsförsprång med meriter – ett sätt att distansera sig från menige adeln och ofrälse. Genom att visa hur resurser användes för att göra Brahes egen sociala grupp högadeln mer exklusiv kan Eriksson här driva hem poängen att detta var en adelsideologi i förändring och en reaktion mot nya tider – en tid som exempelvis tillät användandet av ofrälse krafter i statens tjänst. Eriksson visar hur det hos Brahe fanns en motsättning mellan ofrälse och adel, och mellan menige adel och högadel som måste hanteras.

När det gäller könsrelationer inom adeln blir Eriksson däremot luddigare. När Brahe uppenbart beskrev en verklighet som inte stämmer med vad forskningen visat om relationer mellan kvinnor och män i högadeln under 1500-talet borde detta ha lett till frågor hur detta skall tolkas. Var det en reaktion mot kvinnors betydelse i gruppen? Här lämnar Eriksson inget svar. Han konstaterar bara att Brahe såg mannen som överordnad och kvinnan som underordnad, men det för-klarar inte varför Brahe beskrev en kvinnoroll som på väsentliga punkter avvek från hur den såg ut. Exempelvis sade Brahe att en adelsman skulle välja hustru utifrån en rad olika faktorer, men förbisåg helt att äktenskapens ingående var rätt invecklade släkthistorier där både kvinnor och män spelade centrala roller. Om vi historiker har rätt borde Brahe ha vetat detta. Hur skall man tolka Brahes sätt att skriva?

Genom en starkare koppling till befi ntlig forskning om tiden för Vasastatens


225225225Vasastatens adliga statstjänare och jordägare

framväxt hade en tydligare kontextualisering uppnåtts och därmed hade resulta-ten fått större vidd. Det är uppenbart att Eriksson är intresserad av könsaspekter, men utan en mer systematisk metod för att analysera dessa blir resultatet på den punkten förenklat.

Tjänandets ideal och tjänsteidealetTill de intressantaste delarna i avhandlingen hör de som behandlar det som Eriks-son beskriver som den braheska ideologins kärna: tjänandets ideal. Alla skulle tjäna sina medmänniskor och ytterst Gud, men högadelns män omfattades därtill av ett tjänsteideal genom vilket de tog del i – och hade ansvar för – politik. Här gör Eriksson en poäng av skillnaden mellan att vara statstjänare och att vara jordägare, vilket i sin tur kunde leda till rollkonfl ikter. Jordägaren var den själv-ständiga och mer privata rollen, medan statstjänaren var den offentliga rollen som samtidigt försatte adelsmannen i en underordnad ställning. Här visar Eriksson att begreppen ”privat” och ”offentligt” kan användas också för denna tid, även om de också är beroende av varandra.

AdelsbegreppetMed tanke på att begreppet adel förekommer så ofta i Per Brahe den äldres text – och också i Bo Erikssons avhandling – hade det varit en fördel om Eriksson in-ledningsvis tydligare defi nierat hur han tolkar och använder begreppet. Nu talas det allt som oftast om ”adel” i avhandlingen, men tidvis dyker ”(hög)adelns” (s. 48), ”högadelns” (s. 75) och ”äkta frälse” (s. 224) upp. En viss oklarhet infi nner sig då läsaren skall förstå vad då begreppet ”adel” innefattar i de sammanhang där det används mer allmänt. Inbegriper det då all adel, det vill säga både hög och låg? Det har betydelse för läsningen. Detsamma gäller ur en könsaspekt. Hur Brahe såg på kvinnans ställning inom adeln är oklart när man läser källtexten, och Eriks-son lyckas inte heller i sin analys klargöra hur han som sentida betraktare tolkar Brahe.

Ordningar och resurserDet sätt Eriksson använder resursbegreppen på fungerar väl och hjälper förfat-taren att synliggöra centrala delar av Brahes ideologi. Vad gäller indelningen i ordningar som Eriksson utgår från fungerar också dessa i huvudsak väl. Dock hade det varit bra med en mer sammanhållen diskussion om gränserna mellan ordning-arna. Exempelvis kan man säga att adelskvinnans deltagande i mellanordningen skedde med bas i hushållet. En fråga som kunde ha diskuterats är om ordningarna också fungerar för analys av kvinnliga adelspersoner. Ett exempel på det är patro-natsrätten. Den var direkt kopplad till hushållet men är också en del av mellan-ordningen.



Avhandlingens form, språk och akribiAvhandlingen är drygt 300 sidor lång vilket mer allmänt sett inte är något att säga om. I det här fallet menar jag dock att Eriksson hade vunnit på att korta texten på fl era ställen. Författaren är stundtals väl noggrann med att övertyga läsaren om sina poänger, vilket leder till upprepningar. Dessutom avslutas varje kapitel med en sammanfattning som i det stora hela inte tillför något nytt utöver det som redan sagts. Med detta sagt vill jag ändå framhålla att Eriksson skriver väl och med god språkhantering tydliggör sina poänger. I allt väsentligt är också akribin god. Jag reagerar dock mot att Eriksson moderniserar Per Brahes språk men trots det kallar moderniseringarna för citat. Jag har inga invändningar mot att man genom omskrivningar moderniserar och förenklar äldre språkbruk, men begreppet citat menar jag bör reserveras för exakta avskrifter.

Sammanfattande synpunkterI avhandlingen löser Bo Eriksson uppgiften att identifi era den adelsideologi som Per Brahe gav uttryck för. Eriksson analyserar också vad som tycks ha varit denna ideologis bärande element. Så långt vill jag bara ge avhandlingen goda omdömen. Däremot menar jag att kopplingen mellan Per Brahes ideologi och tiden för Vasas-tatens framväxt behandlas styvmoderligt. Här hade avhandlingen vunnit åtskilligt på en tydligare kontextualisering. Detta i samverkan med en mer genomarbetad struktur för analysen av genus hade kunnat bidra med fl er intressanta slutsatser angående Per Brahe och hans adelsideologi. Avslutningsvis vill jag ändå framhålla att avhandlingens förtjänster väger tyngre än dess tillkortakommanden och den utgör ett välkommet bidrag till den alltför sällsynta moderna svenska 1500-tals-forskningen.

Svante Norrhem*Svante Norrhem*Svante Norrhem

* Fakultetsopponent


Hädelse, folklig kultur och individuella strategier

Soili-Maria Olli, Visioner av världen: hädelse och djävulspakt i justitierevisionen 1680–1789, Skrifter från Institutionen för historiska studier 17, Umeå: Umeå universitet, 2007. vi+194 s. (Summary in English: Visions of the world: blasphemy and devil’s pact in the ”Judiciary Inspection”, Sw. Justitierevisionen 1680–1789.)

Soili-Maria Ollis avhandling behandlar hädelsebrott i Sverige från sent 1600- till sent 1700-tal. Syftet med avhandlingen är inte främst rättshistoriskt utan att belysa hur samhällsgrupper och individer har förhållit sig till religionen, särskilt i vilken utsträckning de anklagades uttalanden, handlingar och förhållningssätt kan återspegla folkliga attityder som skilde sig från eller sammanföll med överhe-tens. Avhandlingen har en mentalitetshistorisk inriktning, där en viktig proble-matisering är att folkliga attityder kunde vara uttryck för antingen en kollektiv mentalitet eller enskilda individers subjektiva världsåskådningar.

Således tas en utgångspunkt i den välbekanta diskussionen om förhållandet mellan så kallad elitkultur och folkkultur under tidigmodern tid. Men avsikten är nu inte att ta upp de kulturella nivåernas inbördes relation ur ett konfl iktperspek-tiv och betrakta dem som varandras motpoler utan att analysera dem och de förhållningssätt de uttryckte som en helhet av samma världsbild. Begreppsparet elitkultur–folkkultur framstår här snarast som metodologiska verktyg för förfat-taren. Frågan hur människorna på ett individuellt plan förhållit sig till religionen analyseras med hjälp av Pierre Bourdieus habitusteori, och dess antagande att varje individ har ett system av socialt förvärvade dispositioner som bestämmer hur en individ handlar, tänker och värderar i givna sociala sammanhang. Olli menar sig härigenom kunna nalkas en annan bekant inom forskningen, nämligen förhållandet mellan aktör och struktur. I avhandlingen förekommer vidare en del mycket distinkta iakttagelser beträffande de anklagades kön varför genusteori tillämpas på delar av undersökningen.

Avhandlingen är disponerad i sju kapitel. Efter inledningskapitlet följer ytter-ligare ett introducerande kapitel som behandlar defi nitioner och kategoriseringar litet mer utförligt. Författarens indelningar av de olika slags hädelse som uppträ-der i Justitierevisionen motsvarar i stort sett samtida kategorier: 1. hädelse mot Gud, 2. hädelse och missbruk av sakrament, 3. förskrivningar till djävulen, 4. övriga hädelser såsom föregiven besatthet. Undersökningen omfattar mer än ett hundra mål, varav knappt hälften rörde den första gruppen. Förskrivningar till djävulen var också talrika med omkring en fjärdedel av målen.

Det tredje kapitlet ägnas den rättsliga behandlingen av hädelse i Justitierevi-


228228228 Per Sörlin

sionen. Här presenteras vilka som fungerade som angivare och görs en genomgång av statsmaktens kontroll- och disciplineringssystem. Själva bestraffningen tas också upp. Vidare undersöks de anklagades sociala tillhörighet, yrke och kön. Fler än nio av tio av de anklagade var män. Bland dessa var i sin tur omkring hälften personer med anknytning till militär verksamhet. Beträffande djävulsförskriv-ningarna var samtliga anklagade män. Angivelserna kom endast i ringa mån från vanligt folk; aktivare i den rollen var föga överraskande präster och offi cerare. När det gäller bestraffningen av hädelse understryker författaren tendensen till straffl indring under perioden. Endast ett tiotal åtalade kom slutligen att avrättas. Avrättningarna var koncentrerade till perioden före 1700-talets mitt. De fl esta dödsdomarna ersattes med mildare straff såsom gatlopp, spöslitning, fängelse, förvisning och fästningsarbete.

I det fjärde kapitlet kommer författaren in på sina hjärtefrågor och en modell redovisas för varierande folkliga förhållningssätt till religionen. Modellen bygger på belägg för den effekt ”kristianiseringen” verkar ha haft bland människorna. Enligt författaren går det att urskilja fyra olika mentala skikt eller strata beträf-fande kristianisering. De tre första rör sig från en grupp som uttryckte synsätt som till stora delar sammanföll med den offi ciella läran via en mellangrupp till den tredje innefattande personen vars åsikter radikalt avvek från överhetens. Den fjärde gruppen innehåller individer som uttryckt ett likgiltigt förhållningssätt till kristendomen utan att för den skull vara ateistiska i ordets moderna bemärkelse. Därmed ges en uppsättning attityder som visar varierande folkliga förhållnings-sätt till religionen. Därutöver företas en undersökning av kristna idéer och hur dessa har fungerat som gemensamma kontaktytor. Det rör sig om föreställningar om Gud, om Djävulen, om nattvarden och om frälsningen samt därtill om livet efter döden. Alla dessa frågor möter i källmaterialet och kunde ge upphov till både likartade och olikartade förhållningssätt inom elit- och folkkultur.

I det femte kapitlet behandlas bland annat hädelse som en folklig protestgenre. Allra först diskuteras begrepp som mentalitet, strategi och världsbild, vilka Olli nyttjar för en senare analys av religiösa uppfattningar. När det gäller hädelse som protest poängterar hon att denna tolkning i de fl esta fall inte håller som förklaring till smädelserna. Dessa uttryckte inte alls individuella protester och dessutom var somliga hädelser uttryck för en kollektiv blasfemisk tradition. Hädelser som ut-trycktes inom denna – exempelvis att profanera och byta ut religiösa uttryck i en psalm under pågående gudstjänst – behöver inte ha varit medvetna provokationer. Dessa iakttagelser är betydelsefulla i relation till de religiösa strategier som främst analyseras i kapitlet.

Via litteraturen diskuterar Olli nämligen religionens individualisering och fö-rekomsten av en religiös kultur. I början av 1700-talet pågick en individualise-ringsprocess som innebar att var och en förväntades inta ett personligt förhåll-ningssätt till religiösa ting. Denna tendens har studerats främst inom väckelserö-


229229229Hädelse, folklig kultur och individuella strategier

relsernas framväxt. Utvecklingen initierades dock genom att överheten under 1700-talet ställde allt strängare krav på den enskilde individen att visa sin tro. Men i relief till denna utveckling urskiljs också en individuell tro som inte upp-kommit enbart som respons på överhetens ökade krav på personlig religionsutöv-ning. Denna personliga tro kunde existera inom den folkliga kulturen som alter-nativa världsbilder. Detta blir också temat för fortsättningen på kapitlet. Världsbilden var människocentrerad, holistisk, situationsorienterad och selektiv på ett sådant sätt att den tillät ett stort mått av individuella anpassningar av strategisk natur. Särskilt män verkar ha utvecklat strategier till djävulsdiskursen. Vanligen rörde det sig om seriösa och noggrant förberedda försök till kontakt med Djävulen, om än de var relaterade till akuta kriser. Förskrivningar hade vanligen till syfte att få pengar.

I det sjätte kapitlet fortsätter frågan om manliga och kvinnliga strategier att sysselsätta författaren. Hädelse utgjorde ett manligt brott, för att uttrycka det lindrigt. Inom internationell forskning har man talat om en manlig hädelsekultur kopplad till en vidare kontext av aggressionsriter och överträdelser. De sociala sammanhang och miljöer som hädelserna har förekommit i har haft betydelse för vilka typer av strategier som använts. De förra var av två slag: en allmogemiljö och en militärmiljö. Författaren diskuterar hädelse ur ett genusperspektiv men fi nner att Bourdieus habitusteori och individuella strategier har bättre förklaringsvärde.

Det sjunde och sista kapitlet sammanfattar avhandlingen. En av undersökning-ens viktigaste resultat är att den folkliga kulturen inte kan ses som enhetlig och stående i opposition mot elitkulturen. Vad mer är: den var inte heller passiv. Flertalet handlingar och yttranden som dömts som hädelse kan tolkas som rena strategier. Mentaliteter beskrivs ofta som opersonliga tankekomplex. Både inom den lärda eliten och i den folkliga kulturen har denna typ av opersonliga tankar baserade på någon sorts opersonligt gemensamt psyke förekommit. När eliten har uppvisat en kollektiv mentalitet kan agerandet tolkas som en strategi. Överhetens kollektiva tankevärld bestod oftast av klara idéer med tydligt formulerade syften och tillämpningar. De attityder, förhållningssätt och handlingar inom bondeallmo-gen som var uttryck för en kollektiv mentalitet, kan däremot svårligen ses som strategier. I stället kan uppfattningar som baserade sig på bondesamhällets kol-lektiva mentaliteter ses som utslag av en blasfemisk tradition, en skrattkultur. Det var en sorts folklig genre, speciellt bland soldater, där hädiskt tal blev ett sätt att handskas med svårförståeliga religiösa dogmer. Spår av detta fi nns även i Ollis källmaterial, trots att de fl esta förhållningssätt som framträder, både statliga/kyrkliga och folkliga, kan betraktas som utpräglade strategier.

Det går inte att bortse från att avhandlingen karaktäriseras av uppseendeväck-ande många fel och egendomligheter. Det gäller såväl löptext och noter som lit-teraturangivelser och hänvisningar. Lyckligtvis har det mestadels inte inneburit att innehållet fördunklats. Undantaget är siffermaterialet, där motstridiga upp-



gifter ger ett minst sagt förvirrande intryck. Detsamma gäller karakteristiken av Bourdieu, som delvis tycks bygga på missförstånd av Donald Broadys presentation av Bourdieus tänkande. Somliga inslag i avhandlingens formalia framstår i relief till slarvet å andra sidan som överdrivet petiga. Författaren har exempelvis för vana att ofta placera noter inne i meningarna, som om det inte var tillfyllest att placera dem vid punkt. Framställningen i stort präglas också av oklarheter och brist på självständighet.

Avhandlingens tre första kapitel sägs vara introducerande och de två sista sammanfattande, däremellan återfi nns två analyskapitel. De sammanfattande kapitlen avviker starkt från varandra; ett av dem har en uppbyggnad med littera-turdiskussioner och källhänvisningar som ger intryck av ett förfl utet som ordinärt avhandlingskapitel. Tittar man däremot på de enskilda kapitlen fi nner man att de saknar varje försök till sammanfattningar, vilket i realiteten inneburit att delar av avhandlingen över huvud taget inte blivit föremål för systematisk överblick av författaren. Läsaren, lämnad ensam bland alla dessa hädare, riskerar att i allt för hög grad själv bli delaktig i tolkningarna. Inuti de enskilda kapitlen bryts ibland den logiska ordningsföljd som själva rubriksättningen anger för framställningen, och inte blir det bättre av att inledningskapitlets dispositionsavsnitt, som skall vägleda läsaren, i sig innehåller felaktigheter.

Otydligheten förstärks av författarens framställningssätt. Viktiga delar av litteraturen diskuteras inte i forskningsöversikten utan på plats i avhandlingen. Det kanske låter sig göras, men litteraturgenomgångarna – som är väl allmänt hållna – har en benägenhet att dominera på de egna undersökningarnas bekostnad. Ibland liksom smygs den egna empirin in i stället för att bilda ett självklart centrum.

Metodangivelserna är knapphändiga men i inledningskapitlet heter det att av-handlingen är kvalitativ till sin inriktning. Konkret innebär detta att materialet endast undantagsvis presenteras i sin helhet och att analysen fortgår med hjälp av diverse exempel. Källmaterialet är emellertid av relativt enhetlig karaktär – rätte-gångshandlingar – och hade med fördel kunnat bli föremål för mer heltäckande redovisning. Förutom att leva ett liv i skuggan av litteraturdiskussioner har ned-slagen i källorna negativa förtecken. Där författaren hade kunnat belysa ett feno-men, låt säga hur kontrollsystemet fungerade för att åstadkomma angivelser av hädelse till domstolarna, ges i stället exempel på hur det misslyckats. Varianter på detta uppträder gång på gång: straffsystemets avskräckande funktion belyses med en situation där man inte tillämpat denna, en lång redogörelse lämnas rö-inte tillämpat denna, en lång redogörelse lämnas rö-interande en anklagelse om hädelse som kanske utgjorde en komplott mot en fi ende, kanske utgjorde en komplott mot en fi ende, kanskeden holistiska världsbildens krav på att också hädelser skulle ”passa in” illustreras med ett fall som inte togs på allvar, en same som inte togs på allvar, en same som inte eventuellt etablerat kristna idéer eventuellt etablerat kristna idéer eventuelltjämte sin egen religion används för att illustrera synkretism. Det sistnämnda ex-emplet är illa valt också med hänsyn tagen till att mannen i fråga skulle avrättas


231231231Hädelse, folklig kultur och individuella strategier

genom att brännas på bål och som ett led i förberedelserna bereddes inför döden av präster. En situation präglad av dödsångest och tvång används alltså för att il-lustrera synkretism och ytterst individuella strategier.

Avhandlingen igenom förekommer utsagor av kvantifi erande natur. I själva verket bygger bokens huvudsakliga resultat på en kvantifi erande utsaga baserad på förhållanden i Justitierevisionen, nämligen att en majoritet av hädelserna var uttryck för individuella strategier och inte för en opersonlig kollektiv mentalitet inom folkkulturen. Frågan om hädelsemålens förekomst i domstolar på skilda nivåer i rättssystemet är alltså betydelsefull för de teser som författaren driver, om generaliserbarhet skall råda. Möjligheten fi nns att hädelser med ett visst innehåll systematiskt kan ha undanhållits Justitierevisionen, vilket är viktigt för den bild av folklig religiositet som framträder. En möjlighet kan vara att indirekt hädelse (skapelsen, den lutherska läran, gudstjänsten, bönen, prästerskapet, kyrkoordningen etc.) inte underställdes i samma utsträckning som direkt hädelse av Gud. En annan är att hädelse av heliga föremål, så kallad sakrilegium, inte underställdes. En tredje gäller mer hädarna än hädelserna: att yngre personers förbrytelser inte gått upp till revisionen. Jag tänker kanske i första hand på skol-gossar som ingick förbund med den Onde. När det gäller perioden före 1680

borde det vara essentiellt att åtminstone bilda sig någon uppfattning om den tid som föregick överhetens försök till religiös individualisering.

Olli skriver övergripande att hädelse förefaller har varit ett ganska sällan beiv-rat brott i jämförelse med andra liknande brott som sedlighetsbrott, trolldom och magi. Ett faktum är att det inte hade varit särskilt betungande att undersöka detta närmare. Ett kortregister existerar över Svea hovrätts exekutorial till läns-styrelserna för delar av 1600- och 1700-talen. Göta hovrätts serie Criminalia är intakt för stora delar av 1600-talet, och för 1700- och 1800-talen fi nns brottmåls-rotlar att tillgå. Hädelse var ett långt vanligare brott än man kan tro, visar en hastig undersökning företagen av undertecknad. Om de mål granskas som aldrig nådde Justitierevisionen visar det sig att de ofta gällde indirekt hädelse och blasfemiska handlingar. Här kanske man kan förvänta sig att återfi nna just den typ av kollektiv blasfemisk tradition som författaren menar överfl yglades av de med-vetna strategierna. Vidare visar en granskning av djävulsförskrivningar i Göta hovrätt att ålder var avgörande för vilka mål som gick ända upp till Justitierevi-sionen: yngre missdådare kom aldrig så långt och där övervägdes inte ens döds-straff.

Författarens tes om människornas trots allt individuella strategier i skuggan av de opersonliga mentaliteterna skulle också kunna ha formulerats som en invänd-ning mot uppfattningen att individualiseringen skulle ha uppstått genom överhe-tens ökade krav på en personlig hållning i religionen. Denna möjlighet tycks Olli emellertid inte ha uppmärksammat eller beaktat. Nu är emellertid inte heller den torgförda tesen invändningsfri ens om man bortser från den vidare kontexten av



hädelse i de lägre domstolarna. De två kategorierna hädelse mot Gud och hädelse och missbruk av sakramenten förefaller vara mer genuina som exempel på smä-delse medan djävulsförskrivningar och föregiven besatthet inte riktigt har samma karaktär. Genom att inte hålla fast vid sin egen kategorisering som analysverktyg har författaren missat möjligheten att etablera vissa typer av mönster, kan man misstänka. Det är bland de två första man hellre borde kunna återfi nna uttryck för en äldre kollektiv hädelsekultur, medan de två sistnämnda eventuellt skall betraktas som en sorts nykomlingar på scenen. Djävulsförskrivningarna var åt-minstone förbundna med en lärd, skriftlig kultur. Dessutom kan man argumen-tera för att djävulsförskrivningarnas strategiska karaktär är överdriven. Om än de utgick från krissituationer, och därmed var klart målinriktade i sina försök att skaffa pengar eller lycka, kan man med fog hävda att själva berättelsekomplexet som sådant inkluderade det som i efterhand framträder som individuella motiv. Det påminner inte så litet om en trolldomssekvens, som inbegrep både föregiven skada och en konfl ikt med en potentiell magisk skadebringare, där delarna så att säga förutsatte varandra.

Soili-Maria Ollis avhandling behandlar ett väsentligt och hittills föga uppmärk-sammat inslag i Sveriges tidigmoderna historia. Upplägget att inom samma pärmar rymma både en hädelsebrottets och en folkreligionens historia är ambitiöst men har bidragit till avhandlingens svaga sidor. Avhandlingen präglas av otydlighet i dispositionen, vilket förstärkts av ett framställningssätt som i allt för hög grad låtit sig domineras av annan forskning. Det egna källmaterialet hade kunnat ges en mer systematisk behandling och framträdande presentation. Vidare hade ett upplägg kunnat övervägas som inneburit undersökningar av andra kompletterande källor och arkiv. Där fi nns tyvärr också ett betydande moment av slarv och di-rekta felaktigheter. På pluskontot ligger att författaren har väckt till liv väsentliga mentalitetshistoriska problem i sin avhandling. Om vi än inte med föreliggande avhandling har fått en heltäckande hädelsens historia, så har vi åtminstone nu fått en hädarnas historia.

Per Sörlin*

* Fakultetsopponent


Putting Lithuania on the map in imperial Russia

Vytautas Petronis, Constructing Lithuania: ethnic mapping in tsarist Russia, ca. 1800–1914, Stockholm studies in history 91, Stockholm: Acta universitatis Stock-holmiensis, 2007. 302 pp. (Sammanfattning på engelska, titel saknas.)

Vytautas Petronis’s dissertation, recently defended at Södertörns högskola, is a signifi cant and novel discussion of the place of the Lithuanian ethnicity within the context of imperial Russia. To quote the author, the main task he set himself here was the ”conceptualization of Lithuanian ethnic space on Russian imperial maps” (p. 18). In other words, Petronis’s work is vitally concerned with how Rus-sian science (in particular ethnography, geography, and cartography) ordered and spatially ”fi xed” Lithuanians both on paper (on maps) and as part of constructing a mental image of the Russian Empire. As Petronis convincingly shows, these data and images were then taken up by the Lithuanian national movement for aims quite different from those of the imperial Russian government. One may say that this dissertation contributes to our understanding of Lithuanian and Russian history, but also more broadly to our conceptions of how ”knowledge” is ordered and utilized by ”power”. This dissertation is primarily a work of history but combines an interest in a variety of fi elds (and should be of interest to specialists in those areas): ethnography (e.g., who were the Lithuanians? What differentiated Lithuanians from their neighbors and what characteristics were shared by all member of the Lithuanian ethnicity?), cartography (how do maps refl ect and distort reality? How was ethnicity represented on maps and what pitfalls can their be in these representations?), geography (along the lines of German historian Karl Schlögel’s ”spatial turn”), political history (how were Lithuanians administered and ruled by St. Petersburg?), and Lithuanian national history (the construction of the Lithuanian nationality and its location in space).

The dissertation’s focus is quite broad, both chronologically and geographi-cally. While its title mentions Lithuania alone, this work also shows how Russian administrators, ethnographers, and cartographers described and ”positioned” Belarusians and Ukrainians. The time frame reaches back to the mid-eighteenth century with Catherine II’s provincial reforms, but the main story begins with the fi rst two partitions of Poland (especially the second) during which these lands – later known as the ”Western provinces” – became part of the Russian Empire.

The dissertation operates on at least two levels. On the fi rst, macro, level this is the story of how the Russian Empire – both offi cials and semi-private organiza-tions like the Imperial Russian Geographical Society and Vilna Archeological Commission – tried to ”make sense” of the ethnically-mixed territory that had


234234234 Theodore R. Weeks

been annexed into the Russian Empire at the end of the eighteenth century. They did this by gathering information, translating that data into maps, and making arguments about the ethnographic data that they had collected. On the ”micro” level the story here concentrates on the Lithuanian example, considering such questions as how Lithuanians were defi ned, counted, and fi xed in spatial terms within the Russian Empire. Further, the dissertation provides information on how Lithuanian self-image as a nation was infl uenced by the data collected and maps created by these agents of the Russian Empire.

The source base used by the author is broad and appropriate for the questions investigated here. While the bulk of the dissertation is based on published sources, many of these are rare and hard-to-obtain maps and atlases. The bibliog-raphy of secondary sources includes titles in a half-dozen languages dealing with cartography, national policy in Russia, policies of russifi cation, and works on the various national groups that fi gure here: in particular Belarusians, Ukrainians, Lithuanians. There are some surprising omissions, however: one would have ex-pected to fi nd used here the works of the German historian Karl Schlögel on the ”spatial turn” in history and Timothy Snyder’s The Reconstruction of Nations: Po-land, Ukraine, Lithuania, Belarus, 1569–1999 (2003). On the whole, however, recent historiography is appropriately used and cited. These published works are admirably supplemented by two main sets of archival sources: the Archive of the Russian Geographical Society in St. Petersburg and the North-western section of this organization, housed at the Vilnius University manuscript division. Petronis’s use of these archival fi les allows him to delve deeper into the specifi c organiza-tional and methodological issues that confronted the fi rst ethnographers who embarked upon study of this region, as well as their motivations and prejudices.

The dissertation’s fi rst chapter follows the traditional pattern of providing a methodological introduction. Here Petronis also explains the chronological and topical limits of this thesis. He points out correctly that this is not a work spe-cifi cally on Lithuanian or Russian nationalism, though indirectly it may help in understanding the development of those phenomena. While recent authors have tended to stress language and vaguely-defi ned ”ethnicity” (not to mention ”imag-ined communities” and ”invention of tradition”) in their works on nationality, Petronis wants to stress the connection (not inevitable but common) between nationality and territory. Here he draws on recent works by the Finnish scholar Jouni Häkli as well as more familiar scholarship by Anthony D. Smith, Charles Tilly, Aleksei Miller, and others. Petronis’s introduction also discusses the theory and methodology of cartography, describing in terms understandable to the lay-man the basic elements of how maps are made and how specifi cally ethnographic maps consists (like other ”thematic maps”) of a ”base map” and ”thematic overlay” (p. 29). Taking this analysis a step further, Petronis considers how maps can rep-resent a biased and even ”propagandistic” view of the world.


235235235Putting Lithuania on the map in imperial Russia

The fi rst substantive chapter looks at the development of administrative divi-sions in the so-called Western Provinces (territory taken by the Russian Empire during the fi rst two partitions of Poland) from the late eighteenth to the mid-nineteenth century. Petronis uses Leonid Gorizontov’s concept of an ”Empire of Regions” to stress the diversity of administration and even legal norms in this territory compared with, say, the Baltic provinces (Estland, Kurland, Livland) or central Russia while at the same time noting the Russian Empire’s ”urge to central-ize”. Included in this chapter are not only administrative reforms and the setting down of provincial boundaries, but also discussions of plans for a more sweeping reform (usually in a centralizing direction) by Mikhail Speranskii, Nikolai Nov-osiltsev, and the Decembrists. The chapter concludes with a discussion of the Vilna Educational District (under Polish domination, 1803–1825) and efforts to survey the Northwest provinces during the reign of Nicholas I (1825–1855). In this chapter Lithuanians do not appear per se: the purpose here to is to set the political-administrative stage for further discussion.

Chapter three proceeds to consider the efforts of Russian scholars (in particu-lar ethnographers and geographers) to gather data and map the diverse ethnicities of the Western provinces. In particular Petronis concentrates on the Imperial Russian Geographical Society (IRGS), set up in 1845 to gather geographic and ethnographic information about the peoples inhabiting the Russian Empire. The IRGS defi nitely deserves more study as a locus of information-gathering about the borderlands of the empire (it was also active in the Caucasus and elsewhere) and Petronis’s work provides both a good introduction to the organization, its aims and methods, and its role in pushing (or at least supporting) a centralizing and at least implicitly russifying imperial agenda. In the Western provinces the IRGS sup-ported, as Petronis details, the ethnographic expeditions of Aleksandr Chiuzh-binskii (mainly concentrating on the Southwestern Ukrainian provinces), Ivan Sprogis, Iulii Kuznetsov (Kalejs), Eduard Wolter (Vol’ter; Wolteris), and (prima-rily in the Belarusian area) Sergei Maksimov. As will be noticed, the discussion here is not exclusively about ethnographic expeditions investigating Lithuanians: Belarusians and Ukrainians receive considerable attention. The inclusion of the Belarusians does make sense in view of their close proximity with Lithuanians; the inclusion of the Ukrainians seems less justifi ed. However, Petronis’s basic point is to emphasize how Russian scholars worked together (directly or indi-rectly) with tsarist authorities to investigate and ”map out” non-Russians in the Western provinces. In this sense, the inclusion of Belarusians and Ukrainians is both justifi ed and adds to the work’s overall perspective.

In chapter four we pass from the gathering of ethnographic data to the actual ”presentations of the Lithuanians on […] Ethnographical Maps”. At fi rst glance it may appear surprising that Petronis begins with Pavel Joseph Safárik’s Safárik’s ˇ Slovansky Zeml evid (Zeml evid (Zeml evid 1842). Safárik was, after all, neither Russian nor directly involved in Safárik was, after all, neither Russian nor directly involved in ˇ


236236236 Theodore R. Weeks

imagining Russian imperial space. But, as Petronis makes clear, Safárik’s famous Safárik’s famous ˇ

map, the fi rst to attempt the ”Slavic world” as a whole, had an important impact in Russia as well as elsewhere. As the only major Slavic state, the Russian Empire ipso facto played a central role in the imaginings of panslavs like ipso facto played a central role in the imaginings of panslavs like ipso facto Safárik, even if Safárik, even if ˇ

the tsarist government remained on the whole cool toward panslavic enthusiasms. More to the point, Safárik was a serious scholar who attempted to present – as Safárik was a serious scholar who attempted to present – as ˇ

much as possible – a map based on the latest information available and according to modern scientifi c methods. Lithuanians, to be sure, are not Slavs, but they also found their place on Safárik’s map which then became the point of departure for Safárik’s map which then became the point of departure for ˇ

other ethnographic maps discussed in this chapter. The three main maps/atlases discussed here are those of Peter Koeppen (1851), Roderic von Erckert (1863), and Aleksandr F. Rittikh (1875). In all cases Petronis carefully analyses the complex interplay between ideology (all of these men, despite their non-Russian surnames, were dedicated to the Russian imperial project) and scholarship. The case of Erckert’s ethnographic atlas is particularly telling: Petronis demonstrates how differences in the Russian and French versions of this atlas (both published in the year of the Polish ”January Insurrection”, 1863) demonstrate the scholar’s bias. In the Russian publication, Erckert downplayed Polish settlements in the Northwest provinces to show the region’s fundamentally ”Russian” (for us, of course, Bela-rusian) character while the French translation showed extensive Polish settlement there, arguing that the presence of these disloyal Poles (usually in ”ethnic islands” surrounded by Belarusian or Lithuanian peasants) justifi ed strict policies from the central government to protect the ”original Russian” population. It must be noted that in neither case did Erckert have to falsify out of the whole cloth: the ethnic situation in this region is complex enough to allow such ”diverging inter-pretations” though of course in this case the ”interpretations” were carefully formulated to buttress specifi c political arguments.

In the dissertation’s last substantive chapter Petronis considers the ”construc-tion” of the ”Lithuanian national territory”, mainly in the scant decade between the 1905 revolution and the outbreak of World War I. Interestingly, among the fi rst modern cartographic depictions of Lithuania in the Lithuanian language were works authored not by geographers or cartographers but by engineers. The fi rst of these was by Petras Vileisis, sis, ˇ A Short Geography or Description of the Earth (1898), basically a translation into Lithuanian of other works with expanded coverage of the Lithuanian ethnographic area. The second of these pioneering works by engineers was the fi rst ”large format Lithuanian map” which appeared in St. Petersburg in 1900, prepared by Antanas Maciejauskas. Interestingly, the map (published in 2 000 copies) could be sold legally in the Russian capital but could not be offered for sale in the Western provinces. It was not until after the abolition of the prohibition on publishing Lithuanian in Latin letters (1904), however, that the fi rst Lithuanian-language geography textbooks appeared. The fi rst of these


237237237Putting Lithuania on the map in imperial Russia

was also authored by Maciejauskas (1905) and covered both Latvian and Lithua-nian lands. In the same year Jadvyga Juskyte’s skyte’s ˇ Short Readings for Children ap-Short Readings for Children ap-Short Readings for Childrenpeared. While this was not strictly speaking a geography book it included readings on ”our fatherland” and a map of ethnographic Lithuanian territory (reproduced here on p. 249). The chapter concludes with a discussion of Juozas Gabrys-Parsaitis’s saitis’s ˇ Textbook on Geography (Textbook on Geography (Textbook on Geography 1910). Taken together, the analysis of these earliest attempts to describe the place of Lithuanians in geography represent a signifi cant contribution to our understanding of the development of Lithuanian national identity and Lithuanian nationalism.

As with any work of scholarship, one may discern various weaknesses in this dissertation. For example, the fi rst (methodological) chapter is, in a sense, de-tached from the rest of the work: the methodologies described here are not in fact pursued in subsequent chapters’ analysis. One may also question Petronis’s rather stereotyped portrayal of russifi cation as a quite systematic attempt to turn Poles and Lithuanians into Russians, a view generally discarded (or at least nu-anced) in recent historiography. In his effort to depict the growing importance of Russian policies of centralization (something no one, I think, would deny), Petro-nis at times neglects to place these policies – which were on the whole rather uncoordinated and ineffective – in proper perspective. All of these cases, how-ever, are in great part a matter of interpretation and in no case did the author commit any serious errors of fact or interpretation.

To sum up, Vytautas Petronis’s Constructing Lithuania is a pioneering study of Constructing Lithuania is a pioneering study of Constructing Lithuaniahow geography and cartography were used to defi ne, count, and fi x Lithuanians during the nineteenth and early twentieth century in the Russian Empire. It provides little-know information about Lithuanian ethnic mapping and uses an interdisciplinary (geography, ethnography, history) approach that will make it a useful works for scholars in different fi elds. This work is particularly recom-mended for those interested in nationality in the Russian Empire, in Lithuanian history, and in the intersection of ethnography, geography, and ethnicity.

Theodore R. Weeks*Theodore R. Weeks*Theodore R. Weeks

* Faculty opponent


The emergence of an Estonian landed elite

Johan Eellend, Cultivating the rural citizen: modernity, agrarianism and citizen-ship in late tsarist Estonia, Studia Baltica, Serie II:ship in late tsarist Estonia, Studia Baltica, Serie II:ship in late tsarist Estonia 1, Södertörn doctoral disserta-tions 18, Huddinge: Södertörns högskola 2007. 247 pp. (Sammanfattning på engelska, utan titel.)

Although much is known about the process of modernization in Estonia in the late nineteenth and early twentieth centuries, the transformation taking place in the rural sector has yet to be researched in any substantial depth. Especially missing have been studies that investigate the consequences of socioeconomic change in the countryside at the local level, that is, the parish (Est. kihelkond, Ger. kihelkond, Ger. kihelkondKirchspiel), the rural township (Est. Kirchspiel), the rural township (Est. Kirchspiel vald, Ger. vald, Ger. vald Gemeinde), or the individual Gemeinde), or the individual Gemeindefarmstead. Thus, Johan Eellend’s dissertation is a welcome addition to the exist-ing historical literature on the Estonian rural world in an era of rapid change. The subject is well chosen and certainly deserves thorough treatment.

Applying Habermas’s notion of the public sphere to the rural sector, Eellend seeks to elucidate how networks of communication and increasing interaction were created in the Estonian countryside, focusing on the last two decades before World War I. The most dramatic event in this period was the Revolution of 1905, when the tsarist regime was thrown off balance for nearly the entire calendar year. But throughout these years the central government was faced with growing grass-roots mobilization in a modernizing and restive society. As one of the most devel-oped parts of the Russian empire, the Estonian areas in the northern half of the Baltic Provinces participated strongly in this process. To structure the argument Eellend makes use of the following three concepts: modernity (used here inter-changeably with ”modernization”), agrarianism, and citizenship. The most fully developed and useful of the three is agrarianism, which the author defi nes as a ”rural ideological response to modernization” (p. 19). The rural nn sector was par-ticularly challenged by industrialization and urbanization, and one of the goals of agrarianism was to ”preserve and defend peasant virtues within modernizing so-ciety” (pp. 31–32). Socially, the focus of the dissertation is on an emerging rural elite, the growing class of landed Estonian farmers whose numbers expanded considerably following major mid-nineteenth-century agrarian reforms. A smaller group of renters seeking entrance to this elite is also part of the picture while the great mass of landless peasants, whose land hunger would only be satisfi ed by the sweeping reform of 1919, remains on the fringes of the study.

Eellend analyzes the emergence of a rural public sphere in the Estonian coun-tryside by means of several vehicles: an expanding Estonian-language agricultural literature, especially instructional books and journals; the activities of various


239239239The emergence of an Estonian landed elite

local agricultural societies and cooperatives whose numbers burgeoned in the years under study; and the role played by attempts at establishing a larger or-ganizational base (agricultural congresses in 1899 and 1905 as well as the All-Estonian Congress, also meeting during the revolutionary year of 1905). The evo-lution of agricultural literature in Estonian generally paralleled the development in other fi elds as well.

An initial breakthrough, for example the works of Carl Robert Jakobson in the 1860s and 1870s, was followed by increasingly sophisticated and professional approaches which by the 1890s included translation of foreign models. An impor-tant example of this trend was the Norwegian agronomist N. Ødegaard’s Jord-brugslære (brugslære (brugslære 1893), which appeared in numerous Estonian printings beginning in 1899. Nor should the role of agricultural sections and columns in weekly newspa-pers and other periodicals be underestimated. With its strong Lutheran tradition the Estonian-speaking population had achieved near-universal reading ability by the end of the nineteenth century. By the mid-1890s specialized agricultural journals, edited by highly educated individuals such as Aleksander Eisenschmidt (Ph.D in agronomy at the University of Königsberg), began to appear and achieved a substantial circulation, for instance Põllumees (The Farmer) and later Põllumees (The Farmer) and later Põllumees Põl-lutööleht (The Agricultural Journal).lutööleht (The Agricultural Journal).lutööleht

The dominant rhetoric in the Estonian agricultural literature focused on the need to overcome backwardness – especially the legacies of serfdom – through modernization and applying rationality as well as a scientifi c approach to farming. As international awareness grew, models from the more advanced parts of Europe and the United States were increasingly appealed to. The envisioned ideal type in the Estonian rural world remained the sturdy individual farmer, that is, the male head of the household, who embodied a strong work ethic and a powerful sense of responsibility to his family and the farmstead. Eellend argues that the empha-sis on the independent and self-reliant role of the individual farmer contributed to an ideal of active citizenship and participation in the life of the community. The goal of modernity was also refl ected in the growing idealization of the nu-clear family, a departure from the traditional practice in the Baltic region. Not surprisingly in an era that increasingly emphasized female domesticity, a strict gender coding of tasks was depicted in the literature. The well-known stereotype of an ”external” male sphere and an ”internal” female one dominated, although ethnographic studies on this period suggest that in practice patriarchal norms were at times sidestepped. Nevertheless, the key difference was that the male sphere was depicted as being tied to modernization and development while the female one embodied stability and sameness.

Despite the authoritarian nature of the regime and the growing fear of popular activism in offi cial ranks, voluntary associations became the most important in-stitutional means for social mobilization in the Baltic region during the late


240240240 Toivo U. Raun

tsarist era. Following the earlier model established by the Baltic German elites, the Estonians and Latvians took extensive advantage of the opportunities for self-organization. To be sure, the professed aims were limited and strictly apoliti-cal, for instance, music, temperance, sports, and fi refi ghting, but in practice these societies clearly contributed to the development of civil society. Among the most signifi cant of these organizations in the Estonian lands were the local agricul-tural associations whose numbers mushroomed from seven in 1893 to eighty in 1911. In his study Eellend chooses to focus on the experience of fi ve agricultural societies, selected in part for their geographical representativeness, but also for the relatively rich archival record that remains extant in each case. Among the membership, ethnic Estonian farm owners clearly dominated, but also repre-sented were the local intelligentsia (teachers, in particular), farm renters, artisans, and a few estate owners (both Baltic Germans and Estonians). Eellend rejects the Soviet-era view that the Baltic German presence was merely an obvious attempt to exercise control over these organizations. He argues that the agricultural as-sociations were also able to make effective use of the Baltic German elite’s con-nections to higher authority for their own purposes. In addition, the presence of both Estonian and Baltic German landowners refl ected growing class solidarity in the countryside, but the sharpening of ethnic divisions as a result of the Revo-lution of 1905 led many Baltic Germans to leave the agricultural associations. In terms of activities the associations focused on agricultural instruction and practical work, most typically in the form of monthly lectures with a strong edu-cational emphasis. Also of increasing importance were periodic agricultural ex-hibitions which displayed farm animals, various agricultural products, and handicrafts.

As the number of agricultural associations expanded, the question of coordi-nating their activities for mutual benefi t arose along with the possibility of estab-lishing formal ties. The fi rst attempt to move in this direction came at an agricul-tural congress in 1899 on which the tsarist authorities cast a wary eye. Despite some fears that a formal organization would lead to too much centralized control, the congress agreed to the formation of a central association, located in Tartu, but governed by a board whose members in the majority came from the local organiza-tions. A second agricultural congress met during the very changed atmosphere of July 1905 in which the ability of the central government to limit the range of topics discussed had largely withered away. The striking focus on the rights of agricultural workers refl ected a new social radicalism that clashed with the inter-ests of the landed farming elite. A few months later, during the crescendo of the revolutionary mood in November, the All-Estonian Congress, representing the rural townships, the cities, and the voluntary associations, was called together in Tartu. In view of the rural background of great majority of the delegates, agricul-tural issues were very much on the agenda, but they were overshadowed by the


241241241The emergence of an Estonian landed elite

sharp ideological struggle between liberalism and socialism as well as the pressing issue of the future form of the Russian state.

The fi nal substantive chapter of the dissertation focuses on the agricultural cooperative movement, which fl ourished in the freer post-1905 atmosphere and which Eellend views as a kind of natural extension of the activities of the agricul-tural societies. In addition to their propagation in Estonian agricultural publica-tions, the groundwork for acceptance of the concept of cooperatives was also laid by increasing awareness of their success in neighboring countries, especially in the Nordic lands. The leading agronomist Aleksander Eisenschmidt set the tone by arguing that cooperatives would compensate for the disadvantages of small farms and also keep in check the negative tendencies that inevitably resulted from an emphasis on individualism in the rural sphere. Learning to cooperate, however, was a challenge, and many of these organizations struggled in their fi rst years. Despite the opposition and interference of the tsarist authorities, one solution that emerged was to pool the resources of individual cooperatives into a larger network, such as savings and loan associations and consumer cooperatives.

The dissertation could have been strengthened by placing its major focus on agricultural societies into the larger framework of Estonian grass-roots mobiliza-tion in the late tsarist era, thus providing a broader context for understanding the role of the rural sector in the process of modernization. It is puzzling that impor-tant nearby models of agrarianism, among them Finland and Denmark, are only discussed in a fragmentary manner while distant East European examples receive more systematic treatment. Although the qualitative analysis here is very solid, complementary quantitative data – statistics on landholding, the agricultural as-sociations, and the size of the emerging rural public sphere in general – are largely missing. That said, Eellend’s work deserves praise as an original approach to the study of the Estonian rural sector which makes effective use of a wide range of archival and other primary sources. The focus on the three sub-themes of modernity, agrarianism, and citizenship provides a nicely coherent structure for the argument. Particularly noteworthy is Eellend’s sensitivity to gender issues and his innovative treatment of the role of women in the changing Estonian rural world. He has taken an important step toward providing us with a more nuanced and complex picture of that world.

Toivo U. Raun*

* Faculty opponent


The European car industry and the drive to the single market, 1970–2003

Jan Andera, Driving under the infl uence: strategic trade policy and market integra-tion in the European car industry, Lund studies in economic history tion in the European car industry, Lund studies in economic history tion in the European car industry 42, Stockholm: Almquist & Wiksell International, 2007. xiv + 329 pp. (Sammanfattning på svenska, utan titel.)

Since 1992, the European Commission has published surveys of car prices across the European Union. This was done in response to widespread consumer com-plaints of the difference in car prices across the Single Market, which was sup-posed to eliminate non-tariff barriers to trade in manufactured products across the entire European Union beginning in 1992. Surveys of car prices was the only instrument available then to the Commission, as the auto industry was allowed to maintain a Community-wide quota on the import of foreign (especially Japa-nese) vehicles for a period of 10 years. When the quota ended in 1999, the Commission found that price dispersion had achieved low and stable levels that remain to the present. Even so, the standard Peugeot sedan remains over 30 per-cent more expensive in France than in Finland at the end of 2006.

In his thesis, Jan Andera asks when did the dispersion of car prices diminish across Europe, by how much, and in what sectors of the industry. Given the vari-ety of industrial policies pursued within the main producing nation-states, espe-cially after the oil shocks of the 1970s, what effect did the various policies have on integration of the European auto industry, both before and after the Single Market initiative? To answer these questions, he has pushed the Commission’s price surveys (which tabulate over 1,800 prices within the EU-27 across 85 sepa-rate vehicles classifi ed into 7 categories) back to 1970. Using published price lists for the fi ve major auto-producing countries – France, Germany, Italy, the Nether-lands, and the United Kingdom – Andera has collected 5,780 price observations on similar models for the period 1970 to 2003. Analyzing his data, he fi nds that price dispersion has been a permanent feature of the European car market over this period. Nevertheless, it has increased during periods when protective policies were in effect, especially before the Single Market initiative of 1985. Price disper-sion has also decreased gradually when these policies have eased, whether from national initiatives (the UK case) or from pressure by the European Commission (the French, German, and Italian cases after 1992).

To place these quantitative results in a policy-oriented context, Andera pro-vides the reader with an overview of the academic theory of the strategic trade policy as it has evolved in response to the initiatives of the various European member states. Chapter 2, ”Strategic Trade Policy in Developed Countries”, gives


243243243The European car industry and the drive to the single market

a sophisticated analysis of how strategic trade policies – whether initiated in re-sponse to the demands of politically effective interest groups or to social concerns about the distribution of income within the society – end up restricting foreign trade. The empirical question remains, of course, to what extent do the trade restrictions achieve the intended goals, whether for the relevant interest groups or the overall distribution of income. Chapter 3, ”The European Motor Vehicle Industry”, then reviews the history of the European auto industry in stages from postwar recovery through the oil shocks of the 1970s, and then in reluctant re-sponse to the Single Market initiative. Special attention is paid to the performance of major car producers within each period, as their concerns drove national poli-cies at each stage.

Chapter 4, ”Strategic Trade Policy at the National Level”, presents a series of case studies of industrial activism by various national governments, mainly in response to the general shock of the 1970s and mainly characterized by elaborate protective schemes to maintain the viability of existing ”national champions”. These proved to be very expensive drains on the national budgets and ultimately ineffective. A counterfactual exercise to determine how allowing an early exit of less effi cient fi rms would have allowed consolidation of production among the most effi cient fi rms highlights the futility and expense of the national policies that existed up to 1992. Chapter 5, ”Strategic Trade Policy at the Community Level”, argues that the Commission retained the initiative on trade policies throughout, while changing radically its orientation. From promoting the ”na-tional champions” policies of the member states by formalizing the selective and exclusive distribution system in the 1960s, the Commission negotiated voluntary export restraints with the Japanese auto producers in the 1970s, and fi nally moved, with the approval of the member states, to eliminate direct state aid to the industry by the late 1980s. In the process, while the role of the member states diminished, the infl uence of the European auto producers on the Commission increased. Currently, the Commission relies on the cooperation of the various European auto fi rms to develop harmonization of technical standards.

Chapter 6, ”International Price Dispersion”, presents the author’s data set of 5,780 prices of various car models across fi ve countries for the period 1970–2003

from various angles. First, the price differences among identical car models in Germany, France, Italy, and the United Kingdom relative to the prices in the Netherlands (always the lowest price country) did respond as expected to the national and Community policies described in the preceding chapters. These show that the long-term effect of the quantitative restrictions imposed mainly at the national and then at the Community level after 1992 translated into a 5–7

percent rise in price levels. Short-term effects were usually much more pronoun-ced, however. ”For example, the net effect of the ’Gentleman’s Agreement’ bet-ween the UK and Japan in 1975 was an increase of the relative British price level


244244244 Larry Neal

of between 16 and 35 percent.” (p. 298). Andera fi nds, however, that the short-term effects were short-lived by international comparison, which leads him to conclude that despite the extensive protection and market segmentation that has characterized the European car industry throughout its history, prices have tended to converge fairly rapidly toward a constrained version of the Law of One Price. The high speed of convergence suggests to him ”that the European car market has been less fragmented than expected” (p. 299).

Figure 6.1 (p. 271) shows the evolution of the coeffi cients of variation of the car prices within the fi ve producing countries for the period 1970–2003. A technical diffi culty for interpreting his results, which confounds as well other similar efforts by previous investigators, is how to separate out the effects of exchange rate fl uctuations on the price dispersions. To what extent did car manufacturers in the various European countries ”pass through” the exchange rate fl uctuations to their customers or absorb them internally by hedging on the foreign exchange markets? Andera acknowledges that his results and his conclu-sions would be altered with different assumptions about the extent of pass-through than the zero rate he uses.

Chapter 7 concludes that strategic trade policy when enacted in the real world by the various European governments did not work out in any relevant respect for the case of the European auto industry. As autos are the single most important industry in terms of total value added and employment for each of the countries in his study, this fi nding should give current policy makers in Europe some pause before they apply strategic trade initiatives in other sectors. Meanwhile, price dispersion continues at its new, lower level within Europe, with later entrants to the European Union consistently showing the lowest prices. The residual effects of the ”selective and exclusive distribution” system for European auto manufac-turers, however, appear to limit further market integration.

Larry Neal *

* Faculty opponent


kortare recensioner

Jan Patocka, Kätterska essäer om historiens fi losofi , Göteborg: Daidalos, 2006. 205 s.

Den tjeckiske fi losofen Jan Patocka (1907–1977) var en av initiativtagarna till Charta 77 och det är nog som sådan hans namn främst är bekant i Sverige. Som fenomenolog och historiefi losof är han tämligen okänd. Hans Kätterska essäerkännetecknas av ett påtagligt moraliskt allvar och berör historiefi losofi ska och politiska såväl som existentiella grundfrågor utifrån ett fenomenologiskt perspek-tiv. De riktar kritik mot historiematerialismen och positivismen och mot all-männa drag i det moderna västerländska samhället, såsom teknikens makt, tom-heten, den ensidiga inriktningen på arbete och trygghet samt bristen på verkligt engagemang för frihet. Essäerna, som i introduktionen beskrivs som ”idégrunden till Charta 77”, blev Patockas sista större verk innan han dog i en hjärtattack i samband med polisförhören efter publiceringen av chartan.

Historiefi losofi förknippas ofta med abstrakt, dogmatisk spekulation i motsätt-ning till empirisk förankring. Fenomenologin försöker dock undvika förutfattade meningar och teoretiska konstruktioner och gör dessutom anspråk på att vara mer trogen erfarenheten än traditionell empirism. Historien skall inte bedömas eller konstrueras utifrån abstrakta principer utan undersökas som fenomen. Det feno-menologiska tillvägagångssättet handlar i det här fallet å ena sidan om att tolka den grundläggande förståelse av världen och livet som dominerat under olika epoker, och å andra sidan om att utläsa dessa epokers betydelse i mänsklighetens historia. Resultatet är en historiefi losofi sk berättelse om mänsklighetens nutida historiska situation och den moderna världens kulturella kris.

Den egentliga ”Historien” börjar enligt Patocka när grunden för den övergri-pande meningen i en kultur problematiserades så att de övergripande målen och värdena blev föremål för refl ektion och beslut, vilket påstås ha skett i de antika grekiska stadsstaterna inom fi losofi n och politiken. Ett sanningssökande och ifrågasättande tänkande utmanade traditionerna och uppenbarade människans grundläggande frihet och meningens problematiska karaktär. Patocka är naturligt-vis medveten om att det fanns stora civilisationer före den grekiska, men han menar att de bör kallas förhistoriska i den meningen att de inte strävade efter att nå utöver sig själva eller att problematisera meningen, utan att upprätthålla världens ordning och helhetens mening. Dessa civilisationer var organiserade som stora hushåll och hade inget annat högre mål än ”livet själv”, att bara leva.

Med kristendomen skedde en vändning mot å ena sidan en inre värld och å andra sidan en transcendent varelse, Gud, för att garantera mening och värden.


246246246 Kortare recensioner

Medan den kristna eran präglades av omsorg om den inre världen och relationen till Gud, karakteriseras det moderna Västerlandet av omsorg om den yttre värl-den och en vilja att behärska den. Den rationalistiska och matematiska världsbil-den reducerar världen till en samling ting att förfoga över.

Det moderna Europas vetenskap, som har möjliggjort enorma framsteg i teknik och industri, har tömt världsbilden på mening och värden och medfört en trivia-lisering av tillvaron. Människor försöker övervinna alldagligheten på olika sätt, bland annat genom orgiastiska utbrott, vilket utgör en skillnad gentemot kristen-domens och platonismens icke-orgiastiska meningspraktiker. Den moderna värl-dens trivialisering och frånvaro av högre värden utgör en bakgrund till 1900-talets karaktär av krig och driften att krossa sina motståndare fullständigt och utan barmhärtighet, tydligast manifesterat i världskrigen och de totalitära rörelserna. Att nazismen uppstod i en tid präglad av nykterhet och rationalism framstår i detta perspektiv inte som en motsägelse, utan som en konsekvens av den natura-listiska rationalismens irrationalism på ett kulturellt och existentiellt plan. Den moderna civilisationen befi nner sig dock inte i ett ensidigt förfall, eftersom den också skapat fredliga samhällen med en utbredd jämlikhet i möjligheter. Dessa har dock en tendens att förfalla till den förhistoriska inriktningen att ”bara leva”, det vill säga att sakna högre värden eller ett frågande förhållningssätt.

Patockas kritiska syn på den moderna rationalismen är inspirerad av bland annat Husserl och Heideggers fenomenologiska kritik av naturalistisk objektivism och Nietzsches livsfi losofi ska förnuftskritik. Men till skillnad från Nietzsche och Heidegger återvinner han förnuftsidealet inom en fenomenologisk och livsfi loso-fi sk ram och artikulerar den existentiella visdomen i Platons rationalism. Det sokratiska livsidealet motsvarar ett öppet men ansvarsfullt sökande efter sanning och det goda, där friheten och öppenheten i relation till meningens problematiska karaktär bibehålls.

Man kan rikta invändningar mot berättelsens starka fokus på just Europa och meningsfullhetens historia och bedömningen av det moderna samhället. Fast även om man inte låter sig övertygas av Patockas berättelse fi nns det något i det feno-menologiska perspektivet på historisk mening som är intressant i relation till nu-tida diskussioner om berättelsers giltighet. Vi har en tendens att se mening som något som endast projiceras på det förfl utna. Det är enligt Patocka ett utslag av den nihilism som den moderna rationalismen medfört. Det är värt att överväga huruvida idén om att utläsa historiska fenomens mening kan utgöra en motvikt till tendensen att reducera mening till en ren projektion eller något som uteslu-tande är beroende av den berättelse som fenomenet sätts in i.

Volymen är försedd med en upplysande inledning, vilket är lovvärt eftersom boken knappast är särskilt lättillgänglig, i synnerhet inte för läsare som inte tidi-gare bekantat sig med den fenomenologiska traditionen. Boken kan rekommende-ras till dem som är intresserade av en historiefi losofi sk diagnos av det moderna


247247247Kortare recensioner

västerländska samhällets sjukdom eller av ett försök att bedriva historiefi losofi med fenomenologiska utgångspunkter.

Martin Wiklund

Robert Aldrich (red.), Gay: en världshistoria, Stockholm: Natur och kultur, Gay: en världshistoria, Stockholm: Natur och kultur, Gay: en världshistoria 2007. 382 s.

Synen på sex och åtrå mellan människor av samma kön har skiftat under historiens gång. I Gay tar en rad forskare sig an den svåra uppgiften att koppla ett samlat Gay tar en rad forskare sig an den svåra uppgiften att koppla ett samlat Gaygrepp kring den samkönade sexualitetens historia i ett internationellt perspektiv. De vill också popularisera modern forskning om detta relativt sent uppmärksam-made utsnitt av historien. Antologins redaktör Robert Aldrich är professor i modern europeisk historia vid universitetet i Sydney, med sexualitetshistoria som ett av sina specialområden. De övriga bidragsgivarna är humanister, samhällsve-tare och språkvetare från Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland.

Aldrich skisserar i sin inledning ett samlande program för antologin, där han vänder sig mot hur forskare tidigare försökt ställa upp en homosexualitetens ge-nealogi. Han tar avstånd från tendensen att i historien leta efter föregångare till samtidens homosexuella och knyter i stället an till ett konstruktivistiskt synsätt. En viktig utgångspunkt är således antagandet att vår förståelse av sexualiteten är kulturellt betingad, och därför historiskt skiftande. Aldrich betonar också vikten av att skriva en global historia, som berättar om hur samkönad sexualitet gestal-tat sig även bortom Västvärlden och dess urbana centra.

Tretton nedslag görs sedan i historien. Bidragen bär essäns form och är trots en ofta tydlig forskningsanknytning berömvärt lättillgängliga. Större delen av bi-dragen behandlar kronologiskt avgränsade delar av Västerlandets historia från antiken och framåt, med störst fokus på män. Insprängda bland dessa återfi nns två essäer som exklusivt ägnas kvinnlig sexualitet. Två bidrag om kultursfärer utanför Västvärlden har inkluderats, ett om Asien, och ett om Arabvärlden. Det ges också välkomna inblickar i relationen mellan sexualitet och imperialism i ar-tiklar som uppehåller sig vid västerländska betraktelser över sexualitetens plats i andra kulturer. Det hela landar i en samtidshistorisk utblick mot den moderna gaykulturen.

Förändring är ett genomgående tema i den sexualitetshistoria som förmedlas, men självklart saknar den inte tydliga mönster. Ett sådant rör en ständigt närva-rande vilja att dra upp gränslinjer för den sexuella kulturen. Antologin är fylld av berättelser om hur makthavare försökt beivra sådana sexuella praktiker som an-setts bryta mot gudomliga eller världsliga påbud och normer, och hur människor på grund av detta övervakats, förföljts och straffats. Läsaren får dock också en glimt av hur individer utifrån varierande tankemönster refl ekterat över sina rela-



tioner, känslor och handlingar i förfl uten tid. På så vis blir det inte bara en histo-ria om förtryck, utan också om hur sexualiteten betraktats som något positivt. Över lag presenterar författarna tidigare forskningsresultat på ett lyckat och in-tresseväckande sätt. Antologin innehåller också ett rikt bildmaterial, som på ett utmärkt vis kompletterar texten.

Gay är dock som helhet behäftad med problem som förtjänar en djupare dis-Gay är dock som helhet behäftad med problem som förtjänar en djupare dis-Gaykussion. För det första rymmer studiet av sexualitet i ett historiskt perspektiv begreppsliga problem, något som Aldrich också uppmärksammar. Hur kan homo-sexualitet defi nieras som studieobjekt, och med vilka ord kan den beskrivas? Om dagens dominerande tolkning av homosexualitet som en form av läggning eller identitet är påfallande modern, beroende av en syn som grundlagts under 1800-talet, hur ska man då tala om och på ett riktigt sätt begripliggöra sexuella prak-tiker tidigare i historien? Dessa frågor är svåra att besvara, och har vållat debatt inom sexualitetsforskningen. Utifrån detta ter sig redan antologins titel långt ifrån självklar. Ordet gay är politiskt laddat, och starkt knutet till den kamp för homosexuellas rättigheter som förts under 1900-talet. Det är därför problema-tiskt att i samband med det tala om en världshistoria, och det förblir boken ige-nom oklart vad en antik pederast eller en prostituerad man i Tokugawaperiodens Japan egentligen har gemensamt med denna rörelse eller med människor som i dag betraktar sig som homosexuella.

Flertalet bidragsgivare tar problematiken på allvar och lyckas väl med att lösa den. Historikerna Laura Gowings och Leila J. Rupps essäer om kvinnlig sexualitet är värda att framhålla, då de genomsyras av ett teoretiskt medvetet språkbruk. Ett annat gott exempel är historikern Michael Sibalis bidrag om upplysningen, där han väljer att anamma dåtidens språk och begrepp, och så gott som uteslutande tala om sodomiter. Alla författare visar tyvärr inte samma engagemang för dessa frågor, vilket i vissa fall resulterar i att det inledningsvis annonserade konstrukti-vistiska perspektivet begränsas i räckvidd. Ett tydligt exempel på sådana tenden-ser återfi nns i språkvetaren Charles Hupperts essä om homosexualitet under an-tiken, där begreppsdefi nitionerna är högst oklara. När han diskuterar den athen-ska kulturen slår han fast att sexuella handlingar män emellan där inte betraktades som något avvikande, men fortsätter likafullt att resonera i termer av homo- och heterosexualitet. Hupperts tycks här applicera moderna tankemönster snarare än att lyhört återge hur Athens fria män organiserade sina sexuella liv. Resultatet kan inte bli annat än anakronistiskt. Om samkönat sex var en integrerad del av vad som ansågs vara en normal manlig sexuell praktik är det knappast rimligt att skilja ut sådana handlingar eller att tala om utövarna som en särskild form av sexuella subjekt.

För det andra kan invändningar riktas mot antologins urval och inbördes pro-portioner. Den världshistoria som presenteras är som antytts selektiv. Att samt-liga författare är västerlänningar kan i sig tyckas problematiskt, men värre är att



skildringarna av kvinnlig och icke västerländsk sexualitet i så stor utsträckning förpassats till några få egna bidrag, något som resulterar i en besvärlig slagsida åt det västerländskt manliga. Urvalet kan visserligen till viss del rättfärdigas. Käll-läget gällande kvinnlig samkönad sexualitet är för många historiska perioder mer knapphändigt än det som rör män. Det saknas dock inte studier kring kvinnor som uppfattats som avvikande, och inte heller förklarar det varför detta tema till så stor del behandlas i separata essäer. Även om forskningen kring samkönad sexu-alitet i andra kultursfärer än den västerländska är mindre omfattande, inte sällan av politiska skäl, framstår det likaledes som olyckligt att den tillerkänns så liten plats. Att på ett rättvist sätt återge tusentals år av kinesisk, japansk och indisk historia – eller som i fallet med muslimsk kultur runt 1 500 år – på samma ut-rymme som i andra essäer ägnas några hundra år av europeisk är helt enkelt ett omöjligt företag. De praktiska problem som omger urvalet kunde åtminstone ha ägnats en mer genomgripande diskussion, då antologin med dessa brister i åtanke svårligen kan karakteriseras som en välbalanserad global historia.

Det sammanfattande omdömet är således blandat. Gay är ett ambitiöst projekt som på ett lättillgängligt vis ger en bild av hur människor genom historien åtrått och haft sexuella relationer med människor av samma kön. Dessa känslor och aktiviteter placeras dessutom in i en kulturell och social kontext. Samtidigt är det en historia som till oproportionerligt stor del uppehåller sig vid västerländska män, och i vissa stycken tenderar att befästa essentialistiska samband snarare än att problematisera dem.

Lars Garpenhag

Ingemar Karlsson, Regionernas Europa, Pocketbiblioteket Regionernas Europa, Pocketbiblioteket Regionernas Europa 19, Stockholm: SNS förlag, 2006. 94 s.

Regioner och regionalism har under de senaste decennierna kommit att inta en allt mer central plats i det politiska samtalet. Det slagordsmässiga och frekvent använda uttrycket ”Regionernas Europa” är ett tydligt exempel på detta.

Häri fi nns utgångspunkten för diplomaten och sakprosaförfattaren Ingemar Karlssons bok med samma namn. Det lilla formatet till trots är det en informa-tionsrik introduktion till ett ämne kring vilket det fi nns en omfattande och äm-nesöverskridande forskning.

Med lätt hand belyser Karlsson allt från Belgiens federalistiska författning, det asymmetriska maktförhållandet mellan olika spanska regioner, förekomsten av regionala partier och intresseorganisationer samt en rad EU-organ som på olika vis arbetar på den subnationella arenan. I anknytning till denna inventering åskådliggör Karlsson hur EU har fungerat som en katalysator för den svenska re-giondebatten. På ett mer övergripande och europeiskt plan förmår han dock inte



till fullo fånga EU:s i sammanhanget viktiga funktion som ekonomisk pådrivare. De regionala strukturfonderna utgör exempelvis sedan 1988 en tredjedel av EU: s totala budget och den enskilt största utgiftsposten efter jordbrukspolitiken. Fonderna har förutom att vara ett viktigt utjämningsinstrument främjat framväx-ten av regionala administrativa enheter och samtidigt skapat ett samband mellan den över- och undernationella nivån som så att säga går vid sidan om national-staten.

Karlsson för också en diskussion kring olika typer av regioner, eller snarare kring olika sätt att kategorisera regioner. Han talar bland annat om historiska re-gioner, makroregioner, administrativa regioner, funktionella regioner och frontre-gioner. Tankegångarna framförs dock utan begreppslig och teoretisk stringens. Författaren arbetar exempelvis outtalat och orefl ekterat med olika kategorise-ringsprinciper, vilket gör att både uppdelningen och resonemanget bakom den blir föga fruktbart.

Av diskussionen om olika regiontyper kan man också utläsa att Karlsson menar att det faktiskt föreligger givna historiska regioner. Detta syns inte minst i påstå-enden som att nationalstaterna har rivit upp äldre naturliga gränser, att nordöstra Frankrike är ”rasmässigt mera germansk” än södra Tyskland och att sammanslag-ningen av Malmöhus och Kristianstad län till en skånsk region var ”naturlig”. Trots ett par mindre reservationer står det också klart att Karlsson ser regionalismen som en idé bättre skickad än nationalismen att effektivt och tolerant möta det senmoderna samhällets utmaningar.

Ovanstående anmärkningar vittnar om författarens regionalistiska politiska tendens, men framför allt om att Regionernas Europa är en bok, som trots vissa förtjänster, är av större värde för en byråkrat på Brysselplanet än för en vetgirig historiker.

Fredrik Persson

Thomas Wallerström, Vilka var först? En nordskandinavisk konfl ikt som historisk-arkeologiskt dilemma, Refl ektioner kring fornlämningar i samhället arkeologiskt dilemma, Refl ektioner kring fornlämningar i samhället arkeologiskt dilemma 7, Stockholm: Riksantikvarieämbetet, 2006. 159 s.

Denna bok av arkeologen Thomas Wallerström ingår i en skriftserie från Riksan-tikvarieämbetet som syftar till att presentera historiebruksfrågor för en vidare allmänhet. Den kan läggas till den allt längre raden av studier av de förförståelser som lett till att även de mest samvetsgranna vetenskapliga studier projicerar vår tids nationalitetstänkande på epoker då de var otänkbara. Wallerströms exempel är hämtat från Nordkalotten, där nybildade organisationer slåss för att lansera de fi nsktalande ”kvänerna” som en urbefolkning i området, framför allt i konkurrens med samerna. Det är fråga om en etnisk mobilisering där historien används enligt



välkänt mönster. Osäkra skriftliga belägg från svunna sekler i kombination med arkeologiskt fyndmaterial kramas ur en viss önskad betydelse: ”Vi var här först!”

Författaren diskuterar de närmast oöverstigliga svårigheterna i att dra paral-leller mellan nutida etniska och nationella kategorier och tänkta motsvarigheter under medeltiden eller ännu tidigare. Det var först under tidig europeisk medel-tid, skriver han och stöder sig på internationell forskning (Patrick Geary, Walter Pohl m.fl .), som de etniska myter uppstod vilka sedan traderats vidare i skriftlig form. Sentida konstruktörer av nationella och etniska myter har tagit fasta på de skriftliga källornas etnonymer, det vill säga namn på grupper av människor. Dessa kan dock ofta ha betecknat något helt annat än etniska grupper i senare bemär-kelse. Wallerström visar med fl era exempel hur exempelvis ordet ”fi nnar” från början – på nordiska språk – torde ha betytt icke-jordbrukande jägare och sam-lare, som även fanns i Sydskandinavien.

Wallerström lutar sig, som så många andra, emot Thomas Hylland Eriksens defi nition av etnicitet som något subjektivt. Det etniska kan därför manifesteras på vitt skilda och inte sällan oerhört subtila sätt. Wallerström betonar att etnici-tet i ”verkligheten” alltid är fl ytande, att identitetsbegreppet i sig är historiskt – det fi nns mycket som talar för att det är en påfallande modern företeelse som hänger samman med en skriftlig kultur som i sin tur skapar ett abstrakt och enhetligt subjekt.

Det innebär att man ofta inte kan urskilja etnicitet genom bestämda, ”objek-tiva” kriterier som språk, seder och materiell kultur. Det blir därför omöjligt att kunna dra några slutsatser alls om etniska gruppers existens utifrån arkeologiskt källmaterial. Vi kan med andra ord inte veta någonting alls om etniska identitets-kategorier i äldre tider.

Dagens etniska mobilisering och nationalism bygger till stor del på rena myter och fantasier om ett forntida storslaget förfl utet som inte kan säkerställas veten-skapligt. Men det mytiska innehållet ligger till stor del i själva kontinuitetstänkan-det; att förhållanden för så mycket som tusen år sedan skulle ha någon bäring för vår tids människor. Man kan därför fråga hur stor roll det egentligen spelar hur det ”verkligen” var under forntiden och medeltiden? Tänk om det skulle dyka upp ett hittills okänt källmaterial som bevisade att det verkligen existerade ett kvänskt rike under vikingatiden. Skulle det betyda att man i dag skulle få ändra på rättigheter till land och så vidare? Vore inte det ett lika patologiskt förhåll-ningssätt till det förfl utna, som när föreställningarna om historien saknar fakta-mässig grund?

De frågor som aktualiseras genom Wallerströms bok handlar därför i grunden inte så mycket om arkeologi som om vår samtids förhållningssätt till historien. Möjligen skulle Wallerström ha kunnat ägna ännu mer uppmärksamhet än vad han gör åt just den kvänska rörelsens framväxt i dag, dess aktörer och så vidare. Han diskuterar dock utifrån teoribildningar om det senmoderna samhället, vilka



brukar inskärpa att de traditionella nationalstatsprojekten utmanas av etnisk och regional mobilisering. De samiska, tornedalsfi nska och nu senast kvänska identi-tetspolitiska projekten är förstås en del av det mönstret.

Och i detta kraftfält befi nner sig dagens vetenskap. Wallerström noterar att många forskare som bemödar sig om att dekonstruera äldre nationella kategorier, och som vill närma sig alternativa sätt att skriva historien utifrån en sorts demo-kratisk strävan, samtidigt stödjer andra etniska identitetsprojekt. Många arkeolo-ger har tenderat att se exempelvis belägg för en ”samisk” etnicitet under järnåldern eller tidigare som en metod att driva en påle i den storsvenska kolonialismens historia. Författaren för här en intressant diskussion om Fredrik Barths berömda teori om etnicitet, som ofta uppfattats som konstruktivistisk i det att den betonar att etnicitet skapas genom konstruktion av skillnader mellan grupper. Ironiskt nog skillnader mellan grupper. Ironiskt nog skillnaderhar dock många arkeologer använt denna teori, menar Wallerström, för att be-lägga etniska grupper ur arkeologiska fynd som anses ha ”signalerat” sådana skillnader.

Någon gång känns det som att Wallerström inte riktigt vågar fullfölja sitt eget resonemang. Lite pliktskyldigt hävdas att det trots allt är värdefullt om minorite-ter hjälps till ”en stärkt kulturell identitet” genom arkeologiska vetenskapliga be-lägg (s. 100). Är man inte då tillbaka på ruta ett? Nå, det är en petitessanmärkning som inte får skymma det faktum att Wallerströms bok i de fl esta avseenden är en nyttig kritik av etniskt och nationellt tänkande. För även om temat må vara på gränsen till uttjatat inom det vetenskapliga fältet, kan det knappast vara det på ett mer övergripande plan.

Samuel Edquist

Roland Poirier Martinsson, Arkimedes: matematiker, vapenmakare, stjärnskådare, Stockholm: Norstedts, 2006. 300 s.

Det kan se ut som om Roland Poirier Martinsson försökt göra det omöjliga. I princip går det inte att skriva en biografi om Arkimedes: källmaterialet är för tunt. Med ledning av de skrifter som bevarats till eftervärlden går det visserligen att få en någorlunda sammanhängande bild av Arkimedes’ matematiska tänkande. Dedikationerna i hans avhandlingar ger ett fåtal sporadiska data om hans kontak-ter bland samtida intellektuella i Syrakusa och Alexandria, men det är också allt. Vad vi i övrigt tror oss veta om Arkimedes hör legenden till.

Men Poirier Martinsson har inte haft som ambition att skriva en historieveten-skaplig avhandling. Strängt taget är det heller inte frågan om en biografi . Snarare är det en text där Arkimedes’ matematiska författarskap står i centrum, insatt i kulturella och sociala sammanhang som rör sig från Arkimedes’ egen tid fram till i dag. Det traditionella stoffet och anekdoterna om Arkimedes fi nns med – ofta i



varierande versioner från olika århundraden – men tillåts inte spela huvudrollen. Snarare lyfts de fram för att visa på hur eftervärlden har fascinerats av Arkimedes som gestalt.

Själv invänder Poirier Martinsson ständigt mot källorna och sin egen framställ-ning. Även i bokens centrala delar om Arkimedes’ matematiska författarskap och vetenskapliga verksamhet fi nns tydliga källkritiska invändningar. Att Arkimedes tänkte i nya banor runt Eudoxos’ och Euklides’ matematiska och geometriska system står utom allt tvivel, liksom att hans matematiska tänkande kunde appli-ceras på praktiska problem. Så vitt vi vet var Arkimedes den förste att matema-tiskt beskriva hävstångsprincipen och principen om kroppars fl ytkraft i vätska. Däremot är det högst osäkert om han var det tekniska, experimenterande geni som eftervärlden velat se i honom. Antika historiker – i första hand Polybios, som i sin tur citerades av Plutarchos och Titus Livius – har tillskrivit Arkimedes äran för fl era uppseendeväckande krigsmaskiner som skall ha använts vid försvaret av Syrakusa mot romarna under belägringen 214–212 f. Kr. Att detta i hög grad är ett led i en legendbildning är tydligt: katapulter och griparmar med lyftanord-ningar som sattes in mot fi entliga galärer må vara en sak, men att Arkimedes skall ha antänt romarnas fl otta med hjälp av brännspeglar är defi nitivt en skröna. Detsamma gäller historien om hur han mätte guldhalten i en krona genom att sänka den i vatten och mäta hur högt vattenytan höjde sig. Det låter sig helt enkelt inte göras i sinnevärlden – skillnaden skulle knappast vara mätbar.

Bland de praktiska uppfi nningar som tillskrivits Arkimedes är en mekanisk, geocentrisk modell av planetsystemet den som säkrast kan knytas till hans person. Den togs som krigsbyte till Rom 212 f. Kr., och alltför många oberoende skriben-ter har vittnat om dess existens och proveniens för att den helt ska kunna avfärdas som en myt. Däremot är det högst osäkert om Arkimedes verkligen uppfann den antika pump eller vattenskruv som bär hans namn.

Den stora behållningen i Poirier Martinssons bok är den ambition som redo-visas i efterordet och som genomsyrar hela texten – att i någon mån överbrygga klyftan mellan humaniora å den ena sidan, och naturvetenskap och matematik å den andra. För att utgå från mig själv: som obotlig humanist har jag alltid haft svårt att förstå matematikens subtiliteter. Ingen har tidigare kunnat förklara för mig vad talet π egentligen representerar. Inom skolgeometrin minns jag det som ett magiskt tal, en oförklarlig deus ex machina som löste problemen i övnings-deus ex machina som löste problemen i övnings-deus ex machinaboken genom en tryckning på en tangent på miniräknaren. Här ger Poirier Mar-tinsson i stället en praktisk bild av hur någon med en snörstump kan ha mätt förhållandet mellan en cirkels diameter och dess omkrets, och uppskattat det till dryga tre gånger, alltså talet π. Detta är bara ett enkelt exempel, men genom att applicera Arkimedes’ matematiska tänkande på levande praktik botar Poirier Martinsson åtminstone mig från något av min humanistiska enögdhet.

Självklart fi nns det invändningar. Jag är inte alldeles säker på att det verkligen



går att skilja ut den pytagoreiska uppfattningen att världen kan förklaras utifrån matematiska förhållanden mellan talvärden, från vad som avfärdas som ”senare tiders vidskepliga fascination inför talens dolda samband” (s. 157) – varmed bland annat avses kabbalans bruk av talmystik. Synsättet riskerar, om det förs för långt, att dra upp anakronistiska gränser mellan ”riktig” vetenskap i det förfl utna och vad som i dag uppfattas som vidskeplighet. Men denna invändning dämpas något av resonemangen om vår tendens att ”läsa in alldeles för mycket av vår tids be-grepp i de gamla grekernas idéer” (s. 216), och om det vanskliga i att betrakta den grekiska fi losofi n som den moderna vetenskapens direkta föregångare.

Andra invändningar handlar mest om skönhetsfl äckar, som när den 26-årige Julius Caesar kallas för kejsare på sidan 95 – en titel han aldrig bar av givna skäl och i synnerhet inte då, när han fortfarande var en relativt obemärkt ädling och ämbetsman i den romerska republiken. Men detta är enbart fråga om småsa-ker. Sammantaget har Poirier Martinsson skrivit en tät text som överraskar genom att hela tiden vara intressant – även i partierna som rör matematisk teori. Och för historikern fi nns ett par läsvärda partier om källforskning och arkivfynd som ökat vår kunskap om Arkimedes. Plötsligt kan den egna forskningen och pusslandet mellan olika källor uppfattas som inte bara meningsfullt, utan också intressant i sig.

Martin Kjellgren

Magnus Källström, Mästare och minnesmärken: studier kring vikingatida runris-tare och skriftmiljöer i Norden, Stockholm studies in Scandinavian philology, new series 43), Stockholm: Acta universitatis Stockholmiensis, 2007. 442 s.

Runorna och runinskrifterna är den tidigaste empiriska manifesteringen av skrift och skriftlighet i Norden. Runinskrifterna är därför ett viktigt och i forskningen rörande vikingatid och tidig medeltid ofta utnyttjat och åberopat källmaterial bland historiker. Runinskrifter har använts för att diskutera till exempel arvsför-hållanden, social struktur och militära följen. Så gott som alla inskrifter är ut-givna och ibland stundom utförligt kommenterade och diskuterade i vetenskap-liga editioner (främst Sveriges runinskrifter). Runologi är en specialdisciplin och Sveriges runinskrifter). Runologi är en specialdisciplin och Sveriges runinskrifteren väsentlig sådan; dessutom är det en disciplin som defi nieras utifrån sitt eget källmaterial. Och detta källmaterial är relativt begränsat; det fi nns ungefär 3 600

runinskrifter och de fl esta av dem är mycket korta. Även om runologin i allt vä-sentligt är – och bör vara – en språkvetenskaplig specialisering ligger den inom ett viktigt tvärvetenskapligt fält där inte minst arkeologer och en och annan histori-ker har varit fl itigt verksamma. Runristningarna är såväl text som ting. Daterings-problematiken är ett återkommande kontrovers- och diskussionsämne inom run-forskningen. I vad som ibland hamnat inom ett interdisciplinärt cirkelresonemang



har språkvetenskapliga och stilistiska kriterier brukats för att urskilja exempelvis spridnings- eller innovationsförlopp och utvecklingslinjer.

Magnus Källströms avhandling i nordiska språk behandlar frågor om vem som ristade runorna och frågan om skriftmiljöer. Undersökningsområdet är Norden och här dras in material från såväl Danmark och Norge som de brittiska öarna. Det är dock i Sverige och framför allt Mälardalen, enkannerligen Uppland, som de fl esta runinskrifterna och i synnerhet de som är signerade fi nns.

Syftet med avhandlingen är att undersöka de medeltida runristarna, de som oftast är kända genom sina namn i ristarformler. Detta är en språkvetenskaplig avhandling och det är en språkvetenskaplig metod som ligger till grund. Stort ut-rymme ägnas en ingående undersökning och diskussion av ordval i ristarformler, ristarformlernas placering i inskriften och på ristningsytan. Det är en grundlig och metodologiskt mycket väl refl ekterande studie.

I undersökningen läggs alltså ett aktörsperspektiv. Det är runristarna som står i centrum för intresset. Inte minst diskuteras den fl itige och kände runristaren Åsmund Kåreson. Han skall – det är en övertygande tolkning som Källström ger – ha börjat sin bana som runristare i Gästrikland; troligen tidigast verksam med en Sven som mentor och läromästare. Åsmund var senare verksam i Uppland. De språkliga egenheter som har kunnat iakttas i hans inskrifter stammar uppenbarli-gen från det förhållandet att han hade sina rötter och därmed sitt språk längre norrut. Han, liksom Fotr och Öpir, har varit bland de mest produktiva av de kända runristarna.

Runstensseden har etablerats av lokala män; inte minst visas detta utifrån Ulv i Borresta. Sigtuna har ibland pekats ut som innovationscentrum i Uppland. Inget uniformt innovationsspridningsförlopp kan dock enligt Källström urskiljas. Ur samhällshistorisk synpunkt är detta en viktig slutsats. Källströms undersökning utesluter defi nitivt hypotesen att det skulle vara en liten begränsad grupp som en liten begränsad grupp som enintroducerat runristarseden i Uppland. Strävan att fi nna en monokausal förkla-ring till runstensresandet och runstensristandet är vanlig inom forskningen. Men genom att utgå från ristare och studera deras individuella egenheter – språkliga såväl som andra – ges en mångfasetterad och sammansatt bild av denna skriftlig-hets och detta monumentresandes etablering.

Förhållandet mellan olika ristare studeras. Uttryck som ”Fots arvinge” tyder på att skriftligheten och konsten att rista runor var något som gick i arv eller kanske var det snarare så att runristarkonsten lärdes upp i specialiserade kretsar.

Relationen till familjen som beställde inskriften diskuteras. Om den enda re-lationen mellan dem är att runristaren har fått en beställning kan man räkna med en viss grad av professionalisering. Det är här svårt att urskilja något tydligt mönster enligt författaren. Oftast förekom att runristare och stenresare eller monumentbeställare var identiska eller att det förekom en nära relation mellan dem.



Vanligt tycks ha varit att en runristare var bunden till en begränsad lokal trakt. Tio sådana upplänningar granskas närmare i undersökningen. De var ofta produk-tiva. Ulv i Borresta och Torsten var två utlandsfarare som blev runristare i hem-bygden. De kan ringas in till ett högre socialt skikt, vilket visar att bland runris-tarna fanns de som hade erfarenhet att vistas i främmande länder med en troligen mer utbredd skriftlighet än i hembygden. Det har funnits lokala ristare samtidigt som det existerat mer yrkesmässiga mästare.

Det är en mycket välskriven avhandling och den förtjänar att uppmärksammas även av de historiker som sysslar med den tidiga medeltiden. Framställningen är hela tiden väl relaterad till forskningsläge och äldre hypoteser och teorier. Genom inte minst en utmärkt katalogdel är framställningen väl dokumenterad. Käll-ströms avhandling innehåller många intressanta resultat och ger en fördjupad kunskap om etableringen av den äldsta kända skriftligheten i Norden.

Thomas Lindkvist

Dick Harrison & Kristina Svensson, Vikingaliv, Stockholm: Natur & Kultur, Vikingaliv, Stockholm: Natur & Kultur, Vikingaliv 2007. 384 s.

Dick Harrison, historikerprofessor och Kristina Svensson, arkeolog, historiker och vetenskapsjournalist, har tillsammans skrivit boken Vikingaliv. Boken har tio kapitel, samt prolog och epilog. Varje kapitel är uppbyggt kring en historisk per-son från vikingatiden, fem kvinnor och fem män. Samtliga tillhörde eliten, bör kanske tilläggas. Kvinnorna är spåkvinnan, völvan, Torborg på Grönland, gårds-frun Ragnfrid från Hyppinge i Uppland, den beresta Gudrid från Island/Grönland/Vinland, den anonyma völvan/”drottningen” i Oseberg från Vestfold och den kristna gårdsfrun Estrid från Vallentuna. Männen är den norske vikingen och kungen Harald Hårdråde, handelsresanden Ottar från Hålogaland, runrista-ren Torbjörn skald från Svealand, hjälten Hengest från danernas land (folkvand-ringstid, dock) och den danske kungen Harald Blåtand från Jelling. Personerna utgör var och en den centralgestalt från vilken författarna tillåter sig att göra omfattande utvikningar åt olika håll. Det är en intressant form som fungerar väl. Boken är lättläst, välskriven och rikt illustrerad med väl valda bilder. Källor och litteratur är utförligt presenterade och ett omfattande register fi nns. Framställ-ningen känns aktuell och i linje med den senaste forskningen kring ”nordbornas liv på den tid det begav sig”, för att citera prologen.

Boken inleds med Harald Hårdråde. Här kastas vi omedelbart ut i vikingarnas krigiska värld. Vi får följa Harald i slaget vid Stiklestad 1030, som väring i österled och under hans tid hos kejsaren i Konstantinopel samt under hans kamp om makten i Norge, Danmark och England, och slutligen hans död i slaget vid Stam-



ford Bridge 1066. Under resans gång får vi livfull information om dynastiska förbindelser mellan de skandinaviska rikena inbördes och mellan dessa och sla-viska områden, inte minst Kiev. Tiden i Konstantinopel ges en dramatisk skildring och belyses även utifrån bysantinska skriftliga källor. Kapitlet om Harald tar också upp spår efter Mälardalsbor som varit österut, i ”Grekland”, med vilket avses det bysantinska riket. Spåren är mest runinskrifter. Inskrifterna visar på omfattande, intrikata och vidsträckta släktskapsförbindelser på hemmaplan och goda kontakter utomlands, vilket gör att vi kan förstå hur vikingafärdernas om-fattning praktiskt möjliggjordes. Vikingafärder i västerled behandlas också. Vi får följa krigståg, tribututkrävning och erövring eller förläning av landområden. Haralds maktsträvanden blir begripliga mot den bakgrund som skissats. Vi får dock också läsa hur myten om Haralds storhet redan under hans livstid förstärk-tes mer och mer genom skaldediktning. Men, myt och verklighet går här hand i hand. Vill man låta sig imponeras av krigiska vikingar är Harald ett gott val.

Handelsmannen Ottar blir en kontrast till Harald. Den bild som presenteras av vikingastäder som Skiringssal i Norge, Birka i Sverige samt Hedeby och Ribe i Danmark känns mindre lyckad. De framställs som smutsiga, stinkande, osunda platser som bara och närmast av tvång besöktes för att bedriva verksamhet (han-del) i rent ekonomiskt profi tsyfte. Så gick det inte till. Platserna kontrollerades av kungar och åtnjöt oerhörd social och religiös prestige. Där ville man vara! Det gav ära. Detta visas av spektakulära gravfynd och stora hallbyggnader i anslutning till platserna. Skiringssal, till exempel, betyder den skimrande salen, så långt från denna del av bokens bild av platsen man kan komma.

Däremot får vi i kapitlen om Ragnfrid och Estrid helt andra, mer rättvisande, bilder av vikingastäderna. Ragnfrids platåhusgård med hall och många andra hus avser kanske att efterlikna stadens bebyggelsemönster med stadsgårdar, menar författarna, vilket signalerar elitens närhet till kungamakten i staden. Staden – här Sigtuna – som förebild, med andra ord. Ragnfrid framställs som moder till Björn i Granby, efter vilken hon rest en runsten. Ragnfrid reste även runstenar efter Björn vid Ängby i Lunda. Platserna är spännande då de utgör vadställen med monumentala resta stenfasader sju kilometer ifrån varandra längst huvudvägen från Vallentuna till Lunda. Detta kan stärka den annars inte självklara slutsatsen att det är samma personer som avses och att Ragnfrids nätverk och kontroll över kommunikationsleder var betydande. I kapitlet om Estrid diskuteras kristendo-men. Där kan vi läsa om dottern till den fromma Frideborg, som skulle skänka moderns silver som allmosor till fattiga i staden Birka. Då det inte fanns några fattiga där fi ck silvermynten skänkas till fattiga i den frisiska staden Dorestad. Birka som en rik stad, alltså. Dessutom tror jag att en anledning till att dottern inte lyckades var att silver inte skulle erhållas på detta sätt, utan förvärvas på rätt sätt av rätt personer inom sociala nätverk. Silvermynt cirkulerade inte hos gemene man och användes inte så som vi i dag hanterar pengar. Birka var inte i första hand



en kommersiell plats, utan en stad för avancerat hantverk och sociala relationer. Under Estrids egen tid var det Sigtuna som gällde. Sigtuna beskrivs, som sagt, som en tilldragande social träffpunkt. Stadsgårdar med hallar kunde erhållas som gåva av kungen. Det var också viktigt att begravas intill staden, både i Birka och i Sig-tuna. Estrid begravdes emellertid hemmavid, men på kristet vis.

Völvor är viktiga i Vikingaliv. Torborg och ”drottningen” i Oseberg är två ex-empel. De kunde se in i framtiden och även påverka den. Att väva och att spinna var viktiga magiska sysselsättningar. ”Völvestavar” är en fyndkategori som allt mer kommit att uppmärksammas i kvinnogravar. Stavarnas korgliknande skaft liknas vid motsvarande på sländor och kopplas till vävande och spinnande som metafor för sejd, särskilt att kvinnorna ”väver fram” utgången av strider och därmed deltar aktivt i dessa. Vävstolen och sländan som vapen, alltså.

Torbjörn skald ristar runor över döda personer. Det viktiga är att minnet av de döda och de dödas ära står i centrum för ristandet. Så gott som alla runristare är män, vilket är svårt att förstå. Kanske männen hade hand om förfäderna och kvinnorna om framtiden, så som har föreslagits. Män fi ck heller aldrig i sin tur völvestavar i sina gravar.

Sammanfattningsvis skall sägas att boken lyckas levandegöra vikingarna. Det är en livfull bok som varmt rekommenderas till läsning.

Anders Carlsson

Gunnar Nordanskog, Föreställd hedendom: tidigmedeltida skandinaviska kyrk-portar i forskning och historia, Lund: Nordic Academic Press, portar i forskning och historia, Lund: Nordic Academic Press, portar i forskning och historia 2006. 414 s.

Varför har medeltida kristna kyrkportar utsmyckats med motiv från den för-kristna mytologin? Är de spår av en kamp mellan den framväxande kristna kyrkan och en vital hedendom, eller är de rester av en ålderdomlig hantverkstradition? Gunnar Nordanskogs arkeologiska avhandling Föreställd hedendom syftar till att problematisera de i forskningen hävdvunna bilderna av den smidiga övergången till medeltidens kristna föreställningsvärld och kyrka. Det är i första hand konst-vetare som tidigare analyserat de kyrkportaler och dörrar från 1100- och 1200-talet som utgör avhandlingens källmaterial. Järn och trä har setts som omoderna material för dessa sekel. Detta tillsammans med dörrarnas hedniska motiv har format bilden av medeltidskonsten som ålderdomlig och provinsiell. De förkristna inslagen har också bidragit till tolkningen att kontinuiteten var stark och över-gången komplikationsfri från den förment hedniska kulturen till den kristna. Författaren tar spjärn mot detta forskningsläge och menar att det hedniska insla-get inte var en rest av en gammal hantverkstradition och så kallad folkkonst, utan inte var en rest av en gammal hantverkstradition och så kallad folkkonst, utan inteatt det tvärtom var en stilmässig innovation.



Nordanskog tar ett brett grepp. Författaren ser också konstvetenskap, historia, fi lologi, etnologi som viktiga discipliner för studien. Då olika discipliner har olika källmaterial och angreppssätt, leder det ofta till radikalt olika inställningar till det förfl utna, menar han. När artefakterna vittnar om förgänglighet och torftiga levnadsförhållanden kan texter från samma tid kännas levande och allmänmän-skliga. Den medeltida konsten har estetiska inslag som inte särskilt appellerar till oss i dag. Detta menar författaren har påverkat tolkningarna – de medeltida texterna är intellektuella medan bilderna har ansetts vara ålderdomliga. Denna klyfta vill Nordanskog överbrygga genom att visa att bilderna kan sättas in i ett för tiden litterärt och intellektuellt sammanhang. Avhandlingen förs framåt ge-nom hypotesen att kyrkan som institution växte i sin samhälleliga status och att den anlitade professionella smedjor för att föra ut lämpliga bildprogram med di-daktiska budskap till menigheten.

De empiriska delarna disponeras i tre delar efter respektive material: järn, trä och sten. Den första delen behandlar järnornamentiken på kyrkdörrar i stora delar av Sverige, men i huvudsak på den så kallade Rogslösagruppen. Denna utgör exempel på en smidestradition som tycks ha varit dominerande runt Rogslösa i Östergötland. Nordanskog har analyserat 150 dörrar och fem kistor från den ro-manska perioden, ”eftersom de bedöms ha störst relevans för avhandlingens frå-geställningar”. Då undrar jag förstås vad det är för dörrar som inte har ansett ha något värde för undersökningen. I trä-delen analyseras de norska stavkyrkorna, i synnerhet den välkända stavkyrkoportalen i Hylestads kyrka. Det här materialet är inte lika omfångsrikt som i de andra materialgrupperna, men kan enligt förfat-taren liksom de andra materialgrupperna sättas in i ett större tolkningssamman-hang. I sten-delen studeras några av de många stenportaler som fi nns i framför allt Sverige och Danmark. Även dessa tolkas som uppkomna i ett behov av politisk legitimering men med motiv som knöt an till en förkristen mytologi.

Att dörrarna skulle ha formats av världslig eller kyrklig aristokrati i en form-mässig Interpretatio Christiana avfärdar Nordanskog. Dörrarna skall inte associe-Interpretatio Christiana avfärdar Nordanskog. Dörrarna skall inte associe-Interpretatio Christianaras med gamla vikingatida ideal, utan med en ny kyrkopolitisk situation. Nordan-skog menar att inititivtagarna sannolikt tillhört samhällets högsta skikt och att bilderna både ikonografi skt och genom sitt praktfulla utförande fungerat i en le-gitimitets- eller samhörighetsskapande process. Vidare tolkas järnsmidesdörrana i Rogslösagruppen – och denna tolkning gäller även för trä- och stenromaniken – som ”ett uttryck för de lokala potentaternas förmåga till anpassning och fort-satta infl ytande efter det att sockenmenigheten formellt fått större infl ytande, vilket i sin tur var ett resultat av kyrkans strävan efter frigörelse från den världs-liga makten” (s. 219f). ”Kyrkdörren kunde därför användas som ett medel, inte bara för att exponera status, makt och kristen kosmologi, utan också för att un-derstryka att det var här som en rad betydelsefulla sociala aktiviteter ägde rum.” (s. 220).



Det förefaller troligt att det var så. Nordanskog vill inte tala om bilderna som opinionsbildning, men slår fast att de tjänade syftet att tala till folket. Det verkar rimligt att kyrkan bekostade utbyggnader, dörrar och portaler av professionella smeder och träsnidare, om den sökte vidga sin makt i det världsliga landskapet. De dendrokronologiska analyserna visar att det inte är fråga om en koninuitet i användandet av de förkristna bilderna. Så här hade de inte använts tidigare. Men om det nu var så att de hedniska bilderna inte var av folket, utan för folket, som för folket, som förförfattaren formulerar saken, måste det ha funnits allmänna föreställningar om vad det hedniska betydde. Nordanskog vänder sig mot antagandet att kristendo-men skulle ha medfört ett religionsskifte. Det hedniska saknade ett homogent system – det var i stället fråga om en samling traditioner med rituella inslag. Det var ett hävdvunnet sätt att leva och berörde inte personliga trosföreställningar. Det förefaller mig vara ett tämligen spekulativt antagande. Det är min bestämda uppfattning att religion som tro var – och är – mycket tätt sammanvävd med sedvänja och religiös kultur. Det hänger mindre ihop med religion som samhälls-element, men desto mer med existentialism och integration. Oavsett vilket upp-fattar jag att poängen med aristokratins ekonomiska satsningar vore poänglös om innebörden inte var förankrad. Arkitektoniskt och konstnärligt är det utan tvekan fråga om ett brott. Men måste den hantverks- och konstmässiga så kallade nymo-digheten stå i motsättning till tanken om en trosmässig assimilering? Gunnar Nordanskogs avhandling är under alla omständigheter utomordentligt genomarbe-tad och mycket välskriven. Frågorna är angelägna. Den ger en ny bild av den kristna kyrkans kosmologiska och liturgiska framväxt i Sverige, som på allvar ifrågasätter generella föreställningar om övergången mellan vikingatid och medel-tid i Sverige.

Annika Sandén

Per-Axel Wiktorsson, Skrivare i det medeltida Skara stift, Skara stiftshistoriska Skrivare i det medeltida Skara stift, Skara stiftshistoriska Skrivare i det medeltida Skara stiftsällskaps skriftserie 24, Skara: Skara stiftshistoriska sällskap, 2006. 201 s.

Johnny Hagberg (red.), Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift, Skara Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift, Skara Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stiftstiftshistoriska sällskaps skriftserie 25, Skara: Skara stiftshistoriska sällskap, 2006. 192 s.

I genomgången av litteratur utgiven under 2006 blir man som medeltidshistoriker synnerligen upprymd när man riktar blicken mot Västergötland. Dessvärre, på grund av den beklagliga bristen på medeltidshistoriskt intresse vid våra universi-tet och högskolor, lär böckerna knappast bli kioskvältare, men för oss som tillhör den krympande skaran svenska medievalister är det bara att tacka och ta emot. Det rör sig om Per-Axel Wiktorssons Skrivare i det medeltida Skara stift och Skrivare i det medeltida Skara stift och Skrivare i det medeltida Skara stift



källsamlingen Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift. Båda böckerna ingår i Skara stiftshistoriska sällskaps utgivning, vilken samma år kröntes med den praktfulla folianten Skaramissalet, i redaktion av Christer Pahlmblad.Skaramissalet, i redaktion av Christer Pahlmblad.Skaramissalet

Per-Axel Wiktorssons bok är en pedagogisk och välskriven paleografi sk redo-görelse för samtliga 116 identifi erade skrivare som kan länkas till det medeltida Skara stift. Enbart för Brynolf Gerlakssons episkopat (1477–1505) känner vi till 25 skrivare. I diplom efter diplom skärskådar Wiktorsson handstilar och igenkän-ningstecken på jakt efter verkliga personer. Ibland visar sig materialet vara påfal-lande rikt, som i det brev daterat den 20 augusti 1278 (DS 650) som berättar om valet av Brynolf Algotsson till biskop. Förutom att använda sina sigill har utfär-darna signerat dokumentet med autografer. Ett annat exempel är den så kallade Johannitmunken, en skribent som är känd sedan tidigare. Wiktorsson tror sig till och med kunna avgöra munkens landskapstillhörighet: ”han är västgöte. Han uppvisar nämligen det västliga språkdraget sänkning och skriver o för o för o u och u och u e för e för ei: bastobastobast wo för ’bastu’ och wo för ’bastu’ och wo brebrebr nder för ’brinner’” (s. nder för ’brinner’” (s. nder 39).

Med utgångspunkt i sådana konkreta textexempel växer Wiktorssons arbete ut till en veritabel katalog över västsvensk skrivkunnighet under medeltiden. Det är förvisso ingen bok som lämpar sig för sträckläsning, men att det rör sig om en betydande personlig grundforskningsgärning är bortom varje tvivel. Det är dess-utom en vacker liten volym med mängder av bilder av originalurkunder och en kortfattad men god inledning om skriftspråkets utveckling i Sverige.

I Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift (red. Johnny Hagberg) kommer Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stift (red. Johnny Hagberg) kommer Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stiftvi källmaterialet ännu närmare. Samtliga kända avlatsbrev från det medeltida Västergötland – ett femtiotal – har publicerats på latin med svensk översättning. Det är den första inventeringen och utgivningen av avlatsbrev från ett svenskt stift, och tack vare översättningen görs materialet tillgängligt för den majoritet av medeltidshistoriskt intresserade svenskar som inte längre läser latin. Flertalet dokument stammar från 1400-talet och början av 1500-talet, men de tre äldsta tillkom redan 1292, utfärdade av påven Nikolaus IV för kyrkor i Fässberg, Fal-köping och Skövde.

Eftersom gemene mans uppfattning om avlatsbrev är präglad av fördomar stammande från reformationstidens kritik mot de värsta missbruken av systemet (avlatshandel) är det utmärkt att volymen inleds med en längre redogörelse av Carl-Gustaf Andrén. Avlat var i grund och botten inte ett sätt för snikna prelater att berika sig på syndfulla men förmögna människors längtan efter frälsning utan snarare en utveckling av bikten, med rötterna i fornkyrkan. Sitt egentliga genom-brott fi ck avlaten i Frankrike och Spanien på 1000-talet. Den som biktade sig inför en präst ålades att göra bot för sina synder, till exempel läsa ett antal böner. Bo-tens omfattning stod inte bara i relation till de begångna synderna utan också till botgörarens möjlighet att genomföra boten. Avlat var en vidareutveckling av systemet, ett sätt för den enskilde att få eftergift för pålagda andliga straff. Bisko-



par, påvar, kardinaler och legater kunde utfärda brev som specifi cerade reglerna, framför allt med angivelse av vilka kyrkor som hade rätt att skänka avlat, på vilka datum avlat kunde ges och för hur många dagar avlaten gällde.

Avlatsbreven från det medeltida Västsverige faller inom ramen för det ur-sprungliga syftet och har inga beröringspunkter med de senmedeltida missbruken i Rom. Dokumenten skänker oss goda inblickar i senmedeltidens andliga liv och illustrerar väl hur Sveriges lärda elit interagerade. När ärkebiskopen i Uppsala utfärdade avlatsbrev tillsammans med sina suffraganer framträder samhörigheten i den svenska kyrkoprovinsen tydligt. Via breven kommer vi också lokalsamhället nära. En av avlatsbrevens funktioner var ekonomisk: det kunde till exempel gälla insamling av medel för att reparera en kyrka eller anskaffa mässböcker och litur-giska kärl. Samtidigt var avlatsbreven centrala i sockeninvånarnas tros- och fromhetsliv. De stärkte kyrkobyggnadernas ställning i det rumsliga medvetandet.

Publiceringen av den här typen av forskning och källor är värd all uppmuntran den kan få. Antalet forskare som i dag förmår tillgodogöra sig medeltida texter i original blir allt färre. Skara stiftshistoriska sällskap utför en kulturgärning som manar till efterföljd.

Dick Harrison

Douglas Hay & Paul Craven (red.), Masters, servants, and magistrates in Britain and the Empire, 1562–1955, Chapel Hill: University of North Carolina Press, 2004. 592 s.

Arbetsrätten är gammal. I Sverige uppträdde den 1664 i form av den så kallade tjänstehjonsstadgan, men redan hundra år tidigare (1562) hade motsvarande engelska förordning, the Statute of Artifi cers, trätt i kraft. Denna förordning har haft ett förbluffande stort infl ytande i världen, och det är om detta infl ytande som denna volym handlar. Boken är resultatet av ett stort forskningsprojekt lett av Douglas Hay och Paul Craven. Den förre är känd för sina studier av den brit-tiska straffrättens historia (en snabb läsning av den svenska domboksforskningen visar på receptionen av hans arbeten). I det sammanhanget analyserade Hay varför så många brott belades med dödstraff i England under 1700-talet; svaret – att det var ett sätt för överheten att skrämma underklassen till lydnad – var säkert inspi-rerat av Hays lärare, E. P. Thompson.

Mot denna bakgrund är det lätt att förstå varför Hay har intresserat sig för ”the master–servant relationship”, eller den tidiga arbetsrättens historia. Denna låg nämligen mycket nära straffrätten. I sin introduktion pekar Hay ut tre karakteris-tiska drag i tjänstehjonsrelationen: den byggde på ett kontrakt mellan herre och tjänare som innebar att den senare förband sig att lyda den förres order; den övervakades på ett summariskt sätt utan insyn från högre rättsinstanser; den



inbegrep bestämmelser om bestraffning av den tjänare som inte uppfyllde kon-traktet – bestraffning i form av piskning, fängelse, eller tvångsarbete, inte skade-stånd, som man annars kunnat förvänta sig när det gäller kontraktsbrott. Allra viktigast är kanske att alla, som saknade egen förmögenhet eller annan inkomst-källa, var tvungna att ingå ett tjänstehjonskontrakt. Man kan därför fråga sig om det är meningsfullt att tala om fritt arbete under tidigmodern tid, och Hay mar-kerar sin uppfattning genom att sätta citationstecken kring ”free labor” (s. 1).

The Statute of Artifi cers återspeglar den situation som rådde i England efter den senmedeltida krisen. Det var svårt att få tag på arbetskraft och de som efter-frågade sådan fi ck stöd från staten genom de repressiva bestämmelserna i förord-ningen (som dock även innehöll bestämmelser som betonade arbetsgivarens patri-arkala ansvar). Men dessa bestämmelser, som alltså uppstått i en speciell situation i ett litet land, kom att spridas kring stora delar av världen, i takt med att England blev ett imperium som solen aldrig gick ned över. Det är en stor förtjänst hos projektet att man lyckats kartlägga hur denna spridning gått till.

Ett viktigt metodiskt redskap har varit en datorstödd analys av de många ar-betsrättsliga förordningar som återfunnits i det forna imperiets olika delar (695

st., varav 657 kunnat användas). Genom att låta ett dataprogram analysera hur centrala nyckelord (t.ex. apprentice, whipped) omnämns i förordningarna, har man whipped) omnämns i förordningarna, har man whippedlyckats fastställa de sannolika beroendeförhållandena mellan förordningarna. Metoden, som kallas dwic (domain word in context), har varit oumbärlig (s. domain word in context), har varit oumbärlig (s. domain word in context 15); eftersom denna typ av lagstiftning i samtiden uppfattades som oviktig och juri-diskt ointressant, har överföringen mellan länder satt få spår i källorna. Man kan tänka sig, att utresande handelsmän och kolonialtjänstemän tog med sig en för-ordningstext som de råkade ha till hands och sedan modifi erade den så att den passade i det nya område de slog sig ner i. Genom dwic-analysen går det att se, att 1562 års förordning fi ck en efterföljare i Nordamerika och fyra i Västindien. I Västindien har sedan dessa fyra omvandlats till en stor mängd nya varianter, och en av dessa har i sin tur spritt sig till Indien (s. 22).

Boken innehåller 15 detaljstudier av olika delar av imperiet: från det område som skulle bli USA, via New Foundland och Kanada, Västindien och Sydafrika, till Hong Kong, Indien, Assam och Kenya. Det låter sig inte göra att sammanfatta alla resultat i en kort recension, men det står klart att det är en grupp mycket skick-liga historiker som nått fram till värdefulla resultat inom komparativ arbetsrätts-historia. Ett tema som går igen i fl era uppsatser är spänningen mellan förordning-arnas föreskrifter om underordning och ofrihet, som i princip skulle gälla alla, och de praktiker som utvecklades, där man verkar ha undvikit att göra vuxna vita män till föremål för detta tvång. Tjänstehjonsstadgorna uppfattades ofta som något som främst gällde ung arbetskraft eller svart arbetskraft (se bl.a. Tomlins artikel).

Särskilt intressant är M. K. Bantons artikel om the Colonial Offi ce under pe-rioden 1820–1955. Banton visar vilken roll den enskilde individen kunde spela



när det gällde hur denna lagstiftning kom att se ut i imperiets olika delar. Förslag på nya förordningar skickades nämligen vid denna tid till the Colonial Offi ce, där de granskades – med varierande grad av noggrannhet. Till de mer samvetsgranna tjänstemännen hörde James Stephen och Sir Frederick Rogers. Den senare marke-rade 1858 sitt missnöje med ett förslag som syftade till att tvinga människor att acceptera dåliga lönevillkor, vilket skulle beröva arbetaren ”the legitimate advan-tage which he possesses in a thinly populated country” (s. 263) – just den fördel som den elisabetanska förordningen ville avskaffa. Andra var mindre noga: den exceptionellt hårda lagstiftningen i Kapprovinsen (som förebådade apartheidsys-temet) verkar ha passerat, eftersom tjänstemännen (felaktigt) antog att den hade hävd.

Maria Ågren

Svante Norrhem, Kvinnor vid maktens sida 1632–1772, Lund: Nordic Academic Press, 2007. 214 s.

Genom sin bok om riksrådshustrurs makt under 140 år har Svante Norrhem an-gripit en av svensk historieforsknings märkliga empiriska luckor. I sin undersök-ning byggd på material kring riksrådshustrur från 1632 till 1772 frågar sig Norrhem om kvinnor utmanade sin hävdvunnet underordnade roll genom att ut-öva makt. Han fi nner att så inte var fallet. Kvinnor hade visserligen makt och in-fl ytande på en mängd olika områden – de agerade äktenskapsmäklare, de funge-rade som mellanhänder i kontakter med manliga makthavare eller kungliga perso-ner, de utövade makt i lokalsamhället där släktgodset var beläget, antingen som innehavare av godset eller som välgörare. Men kvinnors maktutövning var i de allra fl esta fall en del av deras roll som hustru i ett vad Norrhem i en användbar benämning kallar ”politiska hushåll”. Mannens statstjänst var en del av det som hushållet hade att förvalta. Hustrurna deltog i denna förvaltning genom att be-fordra sina manliga släktingars karriärer och sina kvinnliga släktingars giftermål. Kvinnorna tog också aktiv del i att hävda den yppersta adelns intressen gentemot andra grupper i samhället och de främjade själva ståndsreproduktionen. Allt detta skedde företrädelsevis i informella kontakter brevledes eller genom person-liga möten. I denna ställning kunde kvinnor inte bara förmedla makt, de kunde utöva makt själva också.

I det starka inledande empiriska kapitlet redogör Norrhem för de demogra-fi ska resultaten av sitt stora källmaterial. Han visar att den jordägande bördsadeln dominerade bland riksrådshustrurna fram till 1660-talet varefter andelen stadigt minskade för att endast utgöra en knapp fjärdedel 1772, då i stället nyadlade släkter dominerade gruppen. Norrhem visar också att giftermålsmönstren beva-rade bördsstatus: Riksrådsdöttrar gifte sig av hävd med riksråd, ”gammaladel”



gifte sig med gammaladel under hela undersökningsperioden, även om gruppen som helhet försvann allt mer bland riksrådshustrurna. Utifrån detta säger Norr-hem att det är fel att tala om ståndsupplösning under 1700-talet, dock utan att ta spjärn mot dem som beskrivit den sociala utvecklingen på det sättet. Den äldre adeln såg till att behålla sin exklusivitet, även om den utmanades på höga posi-tioner i samhället. Norrhem menar vidare att ståndscirkulationen inte bara minskade riksrådshustrurnas roll i politiken, utan att deras minskade jordägande var till förfång för hela ståndet.

Denna bild ändrades under den tid som studeras. Kvinnor förlorade makt på lokal nivå för att deras jordägande i allmänhet minskade. Professionalisering av statstjänsterna liksom patron–klient-systemets försvagning bidrog till att sepa-rera kvinnor från de sfärer där politik diskuterades, men av detta syns lite i Norrhems källmaterial. 1600-talets kvinnor diskuterade gärna befordringsären-den i sin korrespondens, 1700-talets kvinnor gjorde det mera sällan. Å andra sidan menar Norrhem att riksrådshustrurnas kontakter med politiskt betydelsefulla personer ökade under 1700-talet, vilket han menar beror på att kvinnorna allt mer framträdde som individer i det politiska livet.

Någon förklaring till varför 1700-talets riksrådshustrur skulle ha framstått mer som individer, utan att för den delen handla självständigt, har inte Norrhem. En förklaring skulle kunna vara umgängeskulturens förändring under perioden. Ett könsblandat umgänge med betoning på förfi ning och konversation under 1700-talet kan förklara denna synbara minskning av kvinnors politiska diskus-sioner. Kanske reproducerade de sin sociala ställning lika väl genom korrespon-dens med framträdande personer inom litteratur och konst, och pratade om po-litik vid andra tillfällen? Säkerligen förklarar kulturförändringen den minskade ”ilska” i kvinnornas korrespondens som Norrhem lägger märke till. (s. 155)

Senare avsnitt i boken är mindre väl belagda än det inledande och gör att boken balanserar mellan gott akademiskt hantverk och mera anekdotiska skildringar från riksrådshustrurnas liv. Enstaka exempel får ibland representera en hel tid eller ett sätt att agera. Norrhem har nyttjat ett gediget och omfattande källmaterial från godsarkiv, diplomatisk korrespondens och memoarer och det är därför tråkigt att notapparaten ibland är ohjälpsam med att visa vad slutsatserna bygger på och re-ferenser saknas ibland helt trots generaliserande uttalanden (t.ex. s. 42, 59, 139).

Norrhem understryker fl era gånger sin viktiga slutsats att kvinnors maktutöv-ning var en naturlig del av deras roll i ett politiskt hushåll och ingick i ansvarsför-delningen mellan man och hustru. Han säger vidare att det har varit svårt att fi nna exempel på vad som hände när kvinnor överträdde sin hävdvunna aktions-radie. En konsekvens, som Norrhem nämner men inte gör så mycket av, är att deras politiska deltagande sexualiserades. Såsom exemplen Hedvig Catharina Lillie och Charlotta von Liewen visar, ledde kvinnors självständiga politiska ställningstaganden till att rykten uppstod om hemliga omfamningar med politiker



eller sexuella relationer utanför äktenskapet. Norrhem konkluderar att ”den poli-tik kvinnor deltog i handlade sällan om kön, men däremot i hög utsträckning [!] om klass” (s. 160). Hans empiriska genomgång visar emellertid något annat, vilket också stämmer överens med hans breda defi nition av maktutövning i inledningen: Kvinnors agerande var inte bara var ett sätt att befordra släktens och adelns ställ-ning, utan också ett medel att reproducera deras ställning som hustru. Lycko-samma utövare av denna konst blev mönster för sitt kön. Om ett politiskt avsteg var samstämmigt med ett äktenskapsbrott tycker jag att det antyder att kön likväl som klass ständigt måste bevakas i alla dessa hustrurs göranden och låtanden – även de politiska.

Karin Sennefelt

Jannicke Andersson, Konsten att leva länge: föreställningar om livets förlängning i handböcker 1700–1930, Stockholm: Carlssons, 2007. 282 s.

Med Konsten att leva länge läggs ytterligare ett bidrag till det växande antalet Konsten att leva länge läggs ytterligare ett bidrag till det växande antalet Konsten att leva längehistoriska studier inom åldrandeforskningen. Avhandlingen, som är tillkommen vid Tema äldre och åldrande vid Linköpings universitet, behandlar rådgiv nings-litteratur/handböcker om livets förlängning, från år 1700 och fram till det tidiga 1900-talet. I bakgrundsteckningar till den egentliga undersökningsperioden be-skriver författaren summariskt antikens biologiska teorier, som i vissa stycken levde kvar inom den västerländska medicinen under den period hon studerat och där bland annat tankar om en ”livslåga” – en utmätt mängd livsenergi – och balans mellan olika egenskaper, substanser eller principer var centrala. Handböckerna ger – i enlighet med föreställningarna om en begränsad mängd livsenergi – råd som i hög grad går ut på måttfullt leverne och vad som kan betecknas som energibespa-ring. Förutom dylika konkreta råd och anvisningar för att förlänga livet diskuteras i Anderssons avhandling olika legender om långlevnad som fl orerat genom histo-rien. Bland annat blir den extremt långa livslängden hos de i Bibeln omtalade patriarkerna föremål för diskussion. Hur kunde det till exempel komma sig att Noa levde i 950 år, då människor i samtiden inte blev ens i närheten så gamla, är prov på en fråga som ställts i historien. I förklaringarna fanns idéer om en para-disisk tillvaro långt tillbaka i tiden som tagit slut i och med syndafallet, men även teorier om att den miljö patriarkerna levde i var gynnsam för ett långt liv. Detta kopplar avhandlingsförfattaren till en kristen diskurs för förståelsen av männis-kans levnadslopp. Fortfarande för 1700- och 1800-talets människor avgjorde synden människans bestämmelse som dödlig varelse. Den kristna förståelsen av människolivet kom under 1800-talet att samsas med en medicinsk diskurs. Det gemensamma för medicinen och den kristet präglade uppfattningen var dock att man diskuterade människans eget ansvar för åldrandeprocessen i termer av av-



vikelser från den rätta vägen. Jannicke Andersson redogör även för hur legender om långlevnad har inspirerat till olika praktiker. Ett exempel är berättelser om ungdomens källa som tycks ha gett impulser till idéer om intag av vatten eller kurbad som positiva för ett långt liv. Naturen har varit en annan inspirations-källa till praktiker. Att leva nära och/eller i harmoni med naturen har varit ett vanligt råd för ett långt liv.

Temat för avhandlingen är onekligen högaktuellt och mycket intressant. Som läsare förstår man att det spännande källmaterialet har gett rikligt med associa-tioner. Anderssons redogörelse för hur källurval och syfteformuleringar hanterats är tilltalande. Beskrivningen av den inledande forskningsprocessen lyckas hon dessutom framställa nästan i form av en cliff hanger, när hon omtalar cliff hanger, när hon omtalar cliff hanger 1800-talets tystnad som ”just så intressant som en forskare kan hoppas på”.

De invändningar jag har rör framför allt svagheter i framställningen som får innehållsliga konsekvenser. Många gånger framstår rubriksättningen som inadek-vat och vägledande övergångar mellan olika teman saknas ofta. Som exempel på icke fungerande rubriksättningar kan nämnas avsnittet om syndafl odslegender som främst handlar om syndafallssom främst handlar om syndafallssom främst handlar om synda legender, och i det parti som behandlar ”Tiden fallslegender, och i det parti som behandlar ”Tiden fallssom vän eller fi ende” diskuteras (med referens till Foucault) tid och rum som angelägna att kontrollera för att skapa ordning i samhället. Men någon explicit koppling till rubrikens ”vän eller fi ende” görs aldrig. I avsnittet om ”Äldre som vetenskaplig kategori” ger Andersson en allmänt hållen översikt över 1800-talets vetenskapliga utveckling och anger även några medicinska upptäckter och den institutionaliserade sjukvårdens framväxt som orsaker till att vetenskapliga teo-rier om åldrande utvecklats. Läsaren får dock inte veta i vilka konkreta samman-hang det sker och hang det sker och hang hur det går till och därför framstår slutledningen att ålderdo-hur det går till och därför framstår slutledningen att ålderdo-hurmen förknippades med degeneration som ogrundad. Vad som är ytterligare un-derligt just här är att Andersson hänvisar till historikern Pat Thanes Old age in English history, men till ett avsnitt som inte alls diskuterar English history, men till ett avsnitt som inte alls diskuterar English history 1800-talets vetenskap-liga teorier om åldrande, utan bilden av äldre i litteratur från det förmoderna England.1 Här hade man förväntat sig en annan referens, förslagsvis till sociologen Stephen Katz’ redogörelse för hur ålderdomen – bland annat genom medicinaren Jean Martin Charcot – successivt under 1800-talet medikaliserades och blev ett vetenskapligt spörsmål.2 Exempel på bristfälliga övergångar och introduktioner av nya begrepp och teman i avhandlingen fi nner man bland annat i ett avsnitt där begreppet hyperboréer dyker upp – men aldrig får sin förklaring. I ett annat parti förekommer begreppen naturtillstånd och naturrättstänkande men kopp-lingarna mellan dessa två idéer tydliggörs inte. Det här är bara några exempel på framställningsmässiga svagheter som gör boken otydlig, rörig och därmed svår att

1. Pat Thane, Old age in English history: past experiences, present issues, Oxford 2002, s. 64.2. Stephen Katz, Disciplining old age: the formation of gerontological knowledge, Charlottesville &

London 1996, s. 80f.



överblicka. Tråkigt nog dras intrycket även ner något av att texten bitvis innehål-ler en avsevärd mängd korrekturfel. Avhandlingen behandlar ett angeläget ämne och bör vara av intresse för alla som vill veta mer om historiska tankegångar om åldrandet men den hade vunnit på en framställningsmässig uppstramning och noggrannare korrekturgranskning.

Åsa Andersson

Madison Smartt Bell, Lavoisier och kemin: den nya vetenskapens födelse i revolu-tionens tid, Nora: Nya Doxa, tionens tid, Nora: Nya Doxa, tionens tid 2006. 180 s.

Den franske skatteindrivaren Antoine Laurent Lavoisier avrättades i Paris år 1794

genom halshuggning. Särskilt konstigt ter det sig inte. Han hade mäktiga fi ender, bland andra själve Jean-Paul Marat. Han bar även huvudansvaret för en mycket impopulär tullmur som uppförts kring Paris. Lavoisiers död skulle antagligen blivit en fotnot i historien, om han inte, förutom skattebyråkrat, även varit en av sin tids mer framstående kemister. Lavoisier gjorde anspråk på att ha revolutione-rat hela den kemiska vetenskapen och på att ha satt den på en ny och sundare fot. Föreliggande biografi har, som många andra före den, tagit fasta på Lavoisiers dramaturgiskt eleganta död och byggt upp en berättelse om den kemiska veten-skapens födelse kring den. Historien berättas huvudsakligen med utgångspunkt i Jean-Pierre Poiriers djuplodande Lavoisierbiografi från 1993. Denna senare och mer populära biografi s främsta styrka ligger i det delvis vältecknade historiska sammanhanget. Smartt Bell visar hur Lavoisier passade in i och framgångsrikt navigerade sig fram genom det franska samhället decennierna före 1789. Efter revolutionen förändras så allt för Lavoisier. Hans framstående position och för-mögenhet låg honom nu till last, och en serie missbedömingar av det nya läget ledde honom fram till giljotinen.

Biografi n gör dock även anspråk på att behandla Lavoisiers vetenskapliga insats, och här är den svagare. Den har en tämligen gammaldags historiesyn. Senare forskning, i den mån den konsulterats, har tyvärr inte avsatt några större spår. Recensenten hade gärna sett att Lavoisier personliga betydelse hade tonats ned, att hans krets av medarbetare fått ett större utrymme i berättelsen, samt att ke-min före Lavoisier inte så lättvindigt hade avfärdats som ofärdig och dunkel. Be-svärande är också en del anakronismer, till exempel då författaren blandar sam-man kemisk terminologi från olika perioder och påstår att John Mayow ”frigjorde syre genom att upphetta kaliumnitrat i vakuum [år] 1674 – ett helt århundrade innan någon funnit en kontext att defi niera detta i” (s. 92). Där kan man verkligen fråga sig om det i så fall var detta Mayow gjorde, och vilka betydelser det han gjorde skall tillmätas i sitt eget historiska sammanhang. Noteras kan även en



bitvis anmärkningsvärd kvinnosyn, som då Lavoisiers hustru beskrivs (s. 112): ”I dessa avseenden tycks Marie-Anne Lavoisier ha varit en närmast fulländad hus-tru – om än aldrig moder- en idealisk medhjälpare och forskarkollega.”

Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att de läsare som anser att historien skall återge stora mäns livsöden och framhålla vikten av deras insatser antagligen gillar denna bok. Den som vill sätta sig in i ett spännande livsöde kring den franska revolutionen kan antagligen också ha en behållning av den. För den vetenskapshis-toriskt intresserade kan den dock inte rekommenderas.

Hjalmar Fors

Olle Krantz & Lennart Schön, Swedish historical national accounts 1800–2000, Studies in Economic History 41, Lund: Almqvist & Wicksell International, 2007. 93 s.

Swedish historical national accounts 1800–2000 har sin bakgrund i ett projekt som bedrevs vid ekonomisk-historiska institutionen i Lund på 1980-talet med uppgift att ta fram nya historiska nationalräkenskapsdata för 1800-talet samt att revidera tidigare serier för första hälften av 1900-talet. Från projektet har publicerats åtta volymer för sju olika sektorer. I det föreliggande arbetet ställs de tidigare publi-cerade serierna, i en del fall kraftigt reviderade, samman till en bild av BNP:s utveckling perioden 1800–2000. Bokens första del ger en kort översikt av tidigare framställningar av svenska historiska nationalräkenskaper samt hur det egna projektet skall placeras in i det sammanhanget. Vidare anges summariskt en del av de ändringar som gjorts jämfört med de tidigare publicerade serierna. Av dessa bör nämnas att man vid fastprisberäkning nu tillämpat dubbeldefl atering, det vill säga produktionsvärdet från en sektor och insatsvaror till densamma har defl ate-rats med olika prisindex. Ett fastprisberäknat förädlingsvärde för varje sektor kan sedan fås fram genom att från det fastprisberäknade produktionsvärdet subtra-hera fastprisberäknade insatsvaror.

Den andra och mest omfattande delen av boken består av en tabellsamman-ställning. Tabellerna, i mer detaljerad form, fi nns också tillgängliga på internet <http://www.ehl.lu.se/database/LU-MADD>. Jämfört med de tidigare publice-rade serierna är den bild som ges av de långsiktiga utvecklingstendenserna i svensk ekonomi i stort sett densamma, men det fi nns skillnader. I löpande priser ligger BNP till faktorpris enligt den nya serien cirka 15 procent lägre i början av 1800-talet än den BNP-siffra man kan få fram ur de tidigare volymerna. Denna skillnad krymper sedan fram till ungefär 1915 då de befi nner sig på ungefär samma nivå. Därefter hamnar den nya serien på en högre nivå och i slutet av 1900-talet ligger den 15–25 procent över den gamla. En viktig anledning till



detta är att man gjort en nyskattning av bostadssektorns bruttoproduktionsvärde och därmed också dess bidrag till BNP. Det anges i bokens inledning inte att denna omfattande revidering gjorts, och följaktligen inte heller hur den nya serien konstruerats. Revideringen förefaller hur som helst välgrundad. Enligt Krantz’ gamla serie föll bostadskonsumtionens andel av BNP mer eller mindre kontinuer-ligt sedan början av 1800-talet. Enligt den nya serien ökade tvärtom bostadskon-sumtionens andel av BNP över tid, vilket är rimligt. Andra skillnader mellan den nya och den gamla BNP-serien i löpande priser härrör framför allt ur att föräd-lingsvärdeandelarna i de olika sektorerna nyberäknats. För enskilda sektorer fi nns det på grund av detta avsevärda skillnader mellan de tidigare publicerade seri-erna och de nya. Privata tjänsters bidrag till BNP i löpande priser ligger genomgå-ende högre, för större delen av 1800-talet med cirka 20 procent. Offentliga tjänsters bidrag till BNP ligger å andra sidan lägre; under en stor del av 1800-talet 10–15 procent lägre. För transporter och kommunikationer har förädlingsvärdet sänkts för en stor del av 1800-talet med cirka 10 procent.

I de gamla serierna baserades beräkningen av förädlingsvärdets andel i fl era av sektorerna på undersökningar eller kvalifi cerade gissningar av hur stor andel av bruttoproduktionsvärdet insatsvarukostnaderna utgjorde. Ett alternativt sätt att beräkna dessa är att utgå från den allokering av sektorernas produktionsvärden till olika användningar som redovisas. Förädlingsvärdet i varje sektor kan då be-räknas som skillnaden mellan värdet av bruttoproduktionsvärdet och värdet av de till sektorn allokerade insatsvarorna. I de tidigare publicerade serierna fanns det för en del sektorer stor diskrepans mellan dessa alternativa sätt att beräkna för-ädlingsvärdet i en sektor. I den föreliggande sammanställningen har man eftersträ-vat att göra de sektorsvisa förädlingsvärdena som presenteras förenliga med vad som framkommer ur input–output-data. För att kunna kontrollera om så är fallet skulle vi förutom de publicerade tabellerna också behöva en uppställning över importens fördelning på insatsvaror i olika sektorer och slutlig användning, vilket inte redovisas. Den samlade importen inklusive tull som redovisas i tabell 3 av-viker en del från den som ges av Östen Johansson i The gross domestic product of Sweden, 1861–1955 (1967), men avvikelserna är inte större än att Johanssons fördelning av importen på olika användningsområden borde kunna användas för att tillsammans med tabellerna 6–12 pröva hur pass väl de sektorsvisa förädlings-värden som redovisas i tabell 1 stämmer med produktionens och importens för-delning på olika användningar för perioden 1861–1950. Det visar sig då att de förädlingsvärden som kan framräknas ur input–output-data stämmer bra med dem i tabell 1 för fyra sektorer. Undantagen är privata tjänster, bostadsutnytt-jande och transportsektorn. Här är avvikelserna så stora att de knappast kan förklaras av att förädlingsvärdena i tabell 1 utrycks i faktorpriser och inte i marknadspriser. Anledningen tycks vara att man av misstag redovisat insatsva-rorna till bostadssektorn i privata tjänster samt att man uppenbarligen använder



sig av en annan fördelning av importen än Johansson. Det hade underlättat för användaren om man i en tabell hade redovisat importens fördelning på olika an-vändningsområden.

Det är en imponerande forskningsprestation som summeras i denna lilla bok. Det är att beklaga att någon egentlig redogörelse inte presenteras för hur de olika serierna tagits fram. I stället hänvisas till de tidigare preliminära publikationerna, men dessa är ju på svenska och till föga glädje för den internationella läsekrets som man uppenbarligen vänder sig till.

Jan Bohlin

Jennifer L. Weber, Copperheads: the rise and fall of Lincoln’s opponents in the North, New York: Oxford University Press, 2006. 286 s.

Det amerikanska inbördeskriget (1861–1865) var en omvälvande konfl ikt som berövade hundratusentals människor livet och orsakade omfattande materiell förödelse. Samtidigt ledde kriget exempelvis till slaveriets avskaffande och en större federal statsapparat. Dessa händelser har av naturliga skäl tilldragit sig ett ansenligt intresse från amerikanska historiker. Hundratals böcker har skrivits om den militära konfl ikten och dess olika slag, om den politiska utvecklingen på både nord- och sydsidan samt om vad som hände på hemmafronten under kriget. Det har dock funnits en tendens att undersöka dessa aspekter av kriget var för sig utan att förstå att arméerna, den politiska eliten och folkopinionen påverkade varan-dra. Inte heller har det motstånd som existerade mot kriget analyserats i lika stor omfattning.

I Jennifer Webers intressanta bok, som är baserad på hennes doktorsavhandling från Princeton, undersöks de så kallade Copperheads, vilka var kritiska till kriget och president Abraham Lincolns politik. De tillhörde i regel det demokratiska partiet och kom från olika nordliga delstater som Illinois, Indiana, New York och Ohio. I Webers framställning analyseras denna rörelse kronologiskt från kri-gets början till dess slut. Analysen bygger på olika typer av källmaterial, såsom offi ciella federala dokument, privata brev, tidningar och pamfl etter, vilket gör det möjligt för författaren att utforska både ledande politikers agerande i Washing ton och lokala händelser i samband med exempelvis utskrivning av solda-ter. Hon undersöker även den militära utvecklingens inverkan på opinionen. Upplägget visar på ett bra sätt komplexiteten i förhållandet mellan vad som hände i huvudstaden, det som utspelade sig på lokal politisk nivå och vad som skedde vid fronten.

Rörelsens utveckling indelas i tre faser som i stort sammanfaller med det all-männa händelseförloppet under kriget. Den första fasen innefattar sydsidans utträde ur unionen och starten av kriget samt de politiska åtgärder som vidtogs



för att fi nansiera bland annat trupperna och deras materiel. Weber visar att även om det existerade ett starkt stöd för presidenten att upprätthålla unionen i början av konfl ikten fanns det dock redan tidigt demokrater som inte stödde kriget. De menade att utträdet var legalt riktigt, samtidigt som de utifrån en traditionell republikanism kritiserade en ökad centralisering av makten kring presidenten, höjda skatter, en växande statsskuld och en expanderande krigsmakt. Alla dessa åtgärder hotade den frihet som man menade att republiken var grun-dad på.

I nästa fas, som inträdde 1862 och 1863, hade den första krigsentusiasmen bedarrat till följd av en ökad insikt om att det kunde bli en lång och blodig kon-fl ikt. Nordsidans arméer drabbades av förluster och motgångar, vilket minskade antalet frivilliga och gjorde det nödvändigt att börja skriva ut soldater. Sådana åtgärder krävde samtidigt en ökad förvaltningsapparat. Vid denna tid utfärdade även Lincoln sin proklamation om att slavarna skulle friges. Alla dessa omständig-heter gjorde att Copperheads mer högljutt började kritisera Lincoln och hans Copperheads mer högljutt började kritisera Lincoln och hans Copperheadsförda politik i tidningsledare, pamfl etter och tal. De hävdade att kriget var ett slöseri med människoliv och resurser och att det följaktligen skulle avslutas så snart som möjligt. De menade att sydsidan skulle återgå till unionen om bara nordsidan tillät dem. De kritiserade också presidentens proklamation genom att framhålla att han gick emot konstitutionen då han frigav slavarna. Weber visar tydligt att de också använde rasistiska argument för att kritisera beslutet och för att mobilisera stöd för sin linje.

I den tredje och avgörande fasen, som tog sin början under 1864 och sträckte sig fram till krigets slut 1865, fortsatte krigsförlusterna. I synnerhet Grants of-fensiv i Virginia ledde till över 60 000 stupade på bara två månader. Kriget krävde ett ständigt tillskott av män, vilket i sin tur innebar mer utskrivningar. Dessa möttes på många håll av protester. Ett stort antal personer fl ydde också från tjänstgöringen. Den stora blodspillan stärkte samtidigt Copperheads i deras Copperheads i deras Copperheadskrav på fred. Vid demokraternas konvent på hösten 1864 lyckades fredsanhäng-arna exempelvis få sin kandidat, George Pendleton, nominerad till vicepresident-kandidat. Händelserna vid fronten, där nordsidan var allt mer framgångsrik, gjorde dock att Lincoln gick segrande ur presidentvalet och att Copperheads fi ck Copperheads fi ck Copperheadsdet allt svårare att nå ut med sitt budskap. Weber tydliggör här den betydelse krigslyckan hade för den politiska processen och hur omöjligt det blev för krigs-motståndarna att agera när sydsidan var på väg att förlora.

Sammanfattningsvis ger Jennifer Webers bok nya perspektiv på det amerikan-ska inbördeskriget genom att fokusera på en av de rörelser som gick förlorande ur konfl ikten. Styrkan i framställningen ligger i sättet som händelser vid fronten, beslut i Washington och åtgärder på lokal nivå sammanvävs på. Svagheten är att själva organiserandet av motståndet mot kriget inte lyfts fram mer. Här hade det varit givande om författaren inriktat en större del av analysen på de olika strate-



gier som användes för att påverka opinionen. Denna kritik förtar dock inte in-trycket av att detta är en intressant och läsvärd bok om de politiska gränserna för krigsmotstånd i USA vid mitten av 1800-talet.

Patrik Winton

Håkan Lindgren, Jacob Wallenberg 1892–1980, Stockholm: Atlantis, 2007. 557 s.

Den historiska biografi n upplever onekligen en renässans. Biografi ns roll i den historiska vetenskapen är under debatt, varvid bland andra Johan Asplund hävdat att biografi ns centrala uppgift är utgöra ”snedstrecket mellan individ och samhälle”. Biografi n skall undersöka och skildra samspelet mellan liv, verk och samtid.

Håkan Lindgren, professor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stock-holm, har skrivit en biografi i denna anda om Jacob Wallenberg. Det är ingen psykologiserande bild Lindgren tecknar, utan porträttet av en man som verkat i en ytterligt föränderlig värld och i skeenden som påverkat – i varje fall indirekt – många människor. Det är fascinerande interiörer som skildras, såväl i förhand-lingsrummen som i familjelivet.

”Jag kan väl också få gifta mig, jag skall väl inte vara den ende som inte får gifta mig.” Detta lär den nästan 60-årige Jacob Wallenberg ha utbrustit i början av 1950-talet, när familjen Wallenberg motsatte sig ett planerat äktenskap med en 25 år yngre kvinna, som han hade förälskat sig i. Jacob Wallenberg var vid denna tidpunkt ordförande i Enskilda Banken tillika ordförande i de banken närstående investmentbolagen Investor och Providentia. Han hade själv 30 år tidigare varit familjens redskap för att förhindra ett äktenskap som hans yngsta syster plane-rade. Det ger i blixtbelysning miljön för en av landets mest infl ytelserika personer. I kraft av sin position, sin kunskap och sitt kontaktnät var han en maktfaktor. Men han var i lika hög grad ett barn av sin tid – och sin familj. I hela sitt liv var Jacob Wallenberg trogen de ideal som inpräntats i honom sedan barnsben. Det gällde först och främst att förvalta arvet efter tidigare generationer, att slå vakt om fa-miljens ställning i svenskt näringsliv och att förmera familjeförmögenheten. Han var fjättrad i konventioner och familjens förväntningar. Inre och yttre sammanhåll-ning i familjen var ledord.

Jacob Wallenberg växte upp med fem syskon på Strandvägen 27 i Stockholm, där han bodde i 70 år. Han fl yttade ur jungfrukammaren i barndomshemmet när han var nära 30 år, men bara några trappor upp i samma hus. Han var starkt bunden till sina föräldrar – särskilt modern. De sex barnen fostrades i högborger-lig anda. Jacob, som var äldste son, uppfostrades för att gå in i familjebanken. Efter Brummerska skolan och Nya Elementar följde Sjökrigsskolan i sex år. Den nystartade Handelshögskolan i Stockholm blev hans universitet och Eli Heckscher en av hans viktigaste lärare. Under första världskriget skickades den då 22-årige



Jacob ut på bankpraktik i Schweiz, Frankrike, Storbritannien och USA. Praktik-perioderna hade noggrant förberetts av fadern Marcus Wallenberg. Det inpränta-des i Jacob att språkstudier var viktiga, men lika viktigt var att odla sociala kon-takter, det vill säga att skapa nätverk för framtiden.

I början av september 1918, några månader före första världskriget slut, an-ställdes Jacob, då 26 år gammal, i familjebanken, som biträdande direktör och med plats i den verkställande ledningen. Hans far, som då var VD, blev under större delen av 1920-talet av regeringen engagerad i det europeiska ekonomiska återuppbyggnadsarbetet, vilket gjorde att Jacobs arbetsbörda och ansvar i banken växte avsevärt. I det tidiga 1920-talet genomgick Sverige en svårartad ekonomisk kris med många konkurser som följd. Även banksystemet var i gungning. Enskilda banken gick emellertid stärkt ur krisen genom god likviditet och sunda fi nanser. Dessa erfarenheter kom att prägla Jacob livet ut.

Jacob följde i hög grad sin fader i spåren. Han blev starkt internationellt enga-gerad i det internationella rekonstruktionsarbetet efter Kreugerkraschen. Han deltog på högsta nivå i de internationella förhandlingarna med Tyskland under 1930-talet efter den tyska fi nanskrisen 1931, där syftet var att säkerställa utbetal-ning av räntor och amorteringar på de internationella tyska lånen. Den allt mer reglerade handeln med Tyskland ledde också till komplicerade bilaterala förhand-lingar mellan Sverige och Tyskland, där Jacob Wallenberg spelade en viktig roll inte minst under andra världskriget. Lindgrens skildring av detta är ett viktigt bidrag till historieforskningen.

Kunskap om vad som faktiskt hände i Tyskland, särskilt under kriget, var givet-vis hårdvaluta. Utrustad med diplomatpass och med ställning som representant för den svenska regeringen företog Jacob Wallenberg under denna tid 17 resor till Berlin, fl ertalet för förhandlingar som kunde ta fl era veckor i anspråk. Han utnytt-jade vid besöken sina tyska kontakter för information och han blev informatör åt UD och den svenska regeringen. Beskrivningen av kontakterna med representanter för den tyska motståndsrörelsen är spännande läsning och bygger delvis på tidi-gare icke använda källor.

Den så kallade Boschaffären har beskrivits av fl era författare. Håkan Lindgren gör det ur Jacob Wallenbergs perspektiv. Jacob blev syndabocken, vilket brodern Marcus utnyttjade. Bland annat genom Boschaffären och genom att hota med avgång ur banken såg han till att Jacob fl yttade från VD-posten och blev ord-förande i banken, och han själv ny VD.

Ett av slutkapitlen i boken är träffande rubricerat ”Bror min och jag”. Bröderna Jacob och Marcus var mycket olika personligheter. Jacob var den lugne, lite säv-lige och eftertänksamme, medan Marcus gillade att besluta och att rusa på. Marcus var också sju år yngre. I grunden hyste de två bröderna stor respekt för varandra, men mot slutet av deras levnad gnisslade det betänkligt, vilket blev alldeles tydligt i samband med fusionen mellan Enskilda banken och Skandina-



viska Banken. Jacob ansåg att Marcus svek familjens tidigare och efterkommande generationer. Därför beslöt sig Jacob för att offentligt demonstrera oenigheten mellan bröderna, vilket han något patetiskt gjorde på bolagsstämman 1971.

Det verkar också vara vid denna tid Jacob Wallenbergs tidigare hämningar släppte något. Tydligast visas detta genom att han adopterade och öppet erkände sin biologiske son Peder Sager, född 1935.

Att en historiker skrivit denna biografi märks tydligt. Att författaren hyser stor sympati och respekt för huvudpersonen är också märkbart, trots att texten inte uttrycker mer än källorna bär. Detaljrikedomen är stor. Man får till exempel veta hur Jacob placerade sig i olika segeltävlingar och vilka som regelmässigt inbjöds till olika släktmiddagar. Men man får också en snabbkurs i den svenska samhälls-utvecklingen under åtta decennier och Wallenbergsfärens roll i denna. Lindgrens biografi är onekligen ”ett snedstreck mellan individ och samhälle”.

Hans Modig

Renée Frangeur, Pojkar, pli och pedagogik: vanart och manligheter på Bonaanstal-ten 1905–1948, Stockholm: Carlssons, 2007. 318 s.

Genom denna bok avrapporterar Renée Frangeur sitt av Vetenskapsrådet fi nan-sierade projekt Pojkar, pli och pedagogik – om den statliga Bonaanstaltens fostran av ”vanartiga gossar” 1905–1948. Som framgår av såväl forskningsprojektets namn som bokens titel är det en central institution inom svensk anstaltsvård som be-handlas – tvångsuppfostringsanstalten Bona. Under den undersökta perioden skickades över 3 500 pojkar till Bona med stöd av lagen om tvångsuppfostran. I och med att Bona var den enda institution som skapades som ett resultat av denna lag, och sedan avvecklades när lagen upphävdes, kan institutionen i sig ses som ett konkret resultat av samhällets försök att stävja ungdomskriminalitet un-der 1900-talets första hälft.

Boken är indelad i tio kapitel, varav sex är författade av Frangeur, som även skrivit förord och inledning. Bland övriga medförfattare återfi nns Anne-Li Lind-gren, Maria Sundkvist och Klas Sondén. Därtill framgår att kapitel fem (”Bona-pojkarnas brev”) bygger på en magisteruppsats vid Linköpings universitet, förfat-tad av Kerstin Wallman Svensson.

I bokens inledning låter Frangeur studien ta sin utgångspunkt i fem personers egna upplevelser av Bona, varvid läsaren får stifta bekantskap med två tidigare elever, den siste direktörens fru samt två tidigare anställda. Dessa informanter ger helt skilda bilder av Bona, vilket föranleder Frangeur att analysera anstalten utifrån de positioner som informanterna representerar. Studiens övergripande syfte verkar dock ha varit att ge en bakgrund till vår tids samhällsproblem. vår tids samhällsproblem. vår tids



Frangeur skriver: ”Genom att studera en stor statlig anstalt i ett historiskt per-spektiv kan vi spegla och problematisera mycket av dagens diskussion om tvångs-vård av unga kriminella.” (s. 11).

I kapitel ett presenterar Frangeur studiens teoretiska utgångspunkter och de frågeställningar som varit vägledande. Efter hävdandet att tidigare forskning om vanartiga barn främst intresserat sig för klass, väljer Frangeur att i stället belysa Bona i ett genusperspektiv. Detta genomförs genom att studien kopplas till man-lighetsforskning. Frågeställningarna knyter bitvis an till frågor om manlighet, men många av de frågor som ställs saknar teoretisk förankring.

Studiens andra kapitel ägnas den statliga diskursen rörande vanartiga ungdo-mar såsom den kom till uttryck i de beslut som styrde verksamheten på Bona. Kapitlet fungerar även som ett slags bakgrund i och med att såväl anstaltens upphov som dess avveckling diskuteras. Frangeur ser här en utveckling mot en allt mer liberal syn på vården av de aktuella pojkarna och år 1922 ses i samman-hanget som en brytpunkt.

Klas Sondén gör i kapitel tre en genomgång av hur Bonaanstalten behandlades i både riks- och lokalpressen. Det är svårt att se hur denna delstudie passar in Frangeurs genusteoretiska ramverk, då Sondén bara refererar bilden av verksam-heten på Bona utifrån argument pro et contra.

I kapitel fyra tar sig Maria Sundkvist an pojkarna som kom till Bona och deras tillvaro. Sundkvists teoretiska utgångspunkt är Erving Goffmans begrepp totala institutioner. Tråkigt nog används begreppet bara som en inramning, vilket gör att Sundkvist kommer fram till det föga överraskande resultatet att Bona var att be-trakta som en total institution. Om Sundkvist däremot hade ställt verksamheten på Bona mot de karakteristika som skilde de totala institutionerna från livet ut-anför deras murar hade inte bara pojkarnas situation kunnat problematiseras, utan Goffmans begrepp hade också fått en välbehövlig genomlysning. Resultatet blir nu i stället en studie av deskriptiv karaktär, där pojkarnas bakgrund och ak-tiviteter beskrivs.

Även kapitel fem är deskriptivt till sin karaktär. Sundkvist och Sondén presen-terar här Bonapojkarnas brev. I likhet med kapitel tre blir det emellertid inte mycket mer än ett återberättande av vad som skrevs till föräldrar och andra nära och kära.

I det sjätte kapitlet är det återigen Frangeur som håller i pennan. Nu är det anstaltsledningen, eller snarare anstaltens direktörer, som granskas. Teoretisk inspiration hämtas från Robert Connells begrepp genusregim. Det faktum att Bona bara hade två direktörer under sin verksamhetstid gör emellertid att Frang-eurs bild av Bonas två genusregimer blir allt för personcentrerade. Förändring-arna ses närmast som ett uttryck för direktörernas personliga inställning, vilket gör att år 1935 lyfts fram som en brytpunkt i anstaltens historia.

Disciplinering och kontroll utgör ämnet för bokens sjunde kapitel. Frangeur



lämnar här genusperspektivet och hämtar i stället stöd i Michel Foucaults Över-vakning och straff. I likhet med Sundkvists användning av Goffman fungerar vakning och straff. I likhet med Sundkvists användning av Goffman fungerar vakning och straffFoucault i denna delstudie främst som en bakgrund, vilket leder till att kapitlet i första hand blir en redogörelse för anstaltens arkitektur och den inrutade dagen. Här hade studien tjänat på en tydligare problematisering i förhållande till Fou-caults studier av fängelsestraffet. Detta gäller inte minst när Frangeur tar upp agan, som avskaffades vid Bona först 1938.

I kapitel åtta är det prästerna och den religiösa fostran som står i fokus. Frangeur tar nu hjälp av Elin Kvandes tankar om genusskapande för att problema-tisera prästernas verksamhet. Halvvägs in i kapitlet övergår Frangeur dock till en mer rättfram beskrivning av undervisningen och andra verksamheter vid Bona. Kapitlet avslutas med exempel på alternativa manlighetsideal med utgångspunkt i bland annat den teaterverksamhet som bedrevs under en kortare period av den dåvarande anstaltsprästen.

Anne-Li Lindgren tar i det nionde kapitlet upp förmännen på Bona och ger en bild av såväl anstaltens rekryteringsstrategier som hierarkin bland personalen. Detta är i mina ögon det bäst fungerande kapitlet i boken, eftersom det på ett tydligt sätt problematiserar relationerna mellan olika personalkategorier. Det är dock svårt att se hur resultaten av denna studie skall relateras till verkets övriga delar.

Svårigheten att skapa en helhet av bokens delstudier visar sig även i den otyd-liga resultatmarkeringen i det avslutande kapitlet. Frangeur ägnar i stället större delen av kapitel tio åt att relatera de olika delstudierna till tidigare forskning. Bristen på tydliga resultat i en studie som trots allt sträcker sig över 300 sidor har av allt att döma två orsaker: dels bristen på ett tydligt syfte med studien, dels verkets ambivalenta utformning som en blandning mellan monografi och antologi.

När det gäller bristen på syfte kan detta härledas till studiens närmast explo-rativa karaktär. Redan i valet att undersöka Bona utifrån en rad olika perspektiv frånskriver Frangeur sig möjligheten att genomföra en tesdriven studie. I stället styr källmaterialet framställningen i alltför hög grad. Om studien haft utgångs-punkt i en tydligare problemställning hade denna styrning kunnat undvikas.

Intrycket av bristande resultat kan också förklaras med att verket presenteras som en sammanhållen studie, trots att en del av kapitlen saknar tydlig koppling till varandra. Här borde huvudförfattaren ha varit mer bestämd vid utformningen av boken. Antingen skulle de olika kapitlen ha integrerats mer påtagligt inom bokens ram eller så skulle den sammanhållna ambitionen i inledande och avslu-tande delar ha nedtonats.

Trots de brister som påpekats kan Pojkar, pli och pedagogik likväl ses som ett Pojkar, pli och pedagogik likväl ses som ett Pojkar, pli och pedagogikmatnyttigt bidrag till forskningen om den svenska tvångsvårdens historia. Genom presentationen av en lång rad källkategorier visar författarna på den potential som vilar i det källmaterial som verksamheten på Bona lämnat efter sig. Förhoppnings-



vis kan detta verk fungera som en nyckel till och utgångspunkt för vidare studier av denna både skrämmande och fascinerande företeelse i svensk historia.

Esbjörn Larsson

Hans Bonde, Gymnastics and Politics: Niels Bukh and Male Aesthetics, Köpen-hamn: Museum Tusculanum Press, 2006. 376 s.

Hans Bondes analys av gymnastikens roll i dansk offentlighet och i statens förhål-lande till omvärlden under förra hälften av 1900-talet är ett koncentrat av förfat-tarens avhandling, en biografi över Niels Bukh (1880–1959) från 2001.1 Den nya versionen är anpassad till en internationell marknad genom att den danska folk-högskoletraditionen och viktiga omständigheter i dansk politisk historia presen-teras. Till boken hör en DVD med stillbilder och fi lmklipp ur Bukhs liv och kar-riär. Boken är illustrerad med många foton, vilka fortlöpande analyseras i texten. Gymnastics and Politics är en multimedial produkt.Gymnastics and Politics är en multimedial produkt.Gymnastics and Politics

Niels Bukh hade rötter i det rurala Danmark och folkhögskoletraditionen. Det övergripande temat i Bondes berättelse är hur den gymnastikkultur som Bukh utvecklade lät sig förenas med det tidiga 1900-talets växande intresse för estetik, idrott och nationalism. Bukhs gymnastik var både en vidareutveckling av och antites till Linggymnastiken. Den nya gymnastiken kallades av sin skapare ”primi-tiv”. Utövandet av den var våldsammare och mer dramatisk, samtidigt som sam-ordningen, exaktheten och disciplinen gjorde den väl lämpad för spektakulära massuppvisningar. Hälsoaspekten var nedtonad, något som kan synas märkligt när det handlade om kroppsövningar. Det var kroppen i sig som stod i centrum.

Estetiken var det mest framträdande draget i Bukhs strävan att göra truppgym-nastiken till ett uttryck för en självmedveten danskhet. I avhandlingen på danska har Bonde ”ideologisk” i titeln, och den engelska versionen framhäver ”politics”. Detta är visserligen motiverat i den bemärkelsen att Bukhs gymnastik förvisso hade politiska och ideologiska implikationer som gjorde att den väl passade in i en tidsanda med vurm för det danskt nordiska och för det germanska i nazister-nas version. Emellertid visar Bonde att Bukh genom sin uppväxt på den fynska landsbygden och sin läggning snarast var programmerad för sin roll. Hans ideo-logi var estetisk i vid mening.

Politiskt utmärkte sig Bukh för ett storhetsvansinne som gick långt bortom politik i inskränkt betydelse. Han såg sig själv som Hitlers läromästare när det gällde att organisera massuppvisningar. Han beundrade Hitler därför att denne

1. Avhandlingen med titeln Niels Bukh: en politisk-ideologisk biografi recenserades av Jens Ljunggren Niels Bukh: en politisk-ideologisk biografi recenserades av Jens Ljunggren Niels Bukh: en politisk-ideologisk biografi i Historisk tidskrift 123:4, 2003, s. 676f. Hela avhandlingen har givits ut som CD-ROM, med medföljande DVD, på Museum Tusculanums Forlag 2007.



hade resurser att i stor skala förverkliga Bukhs egna idéer. Beundran var reciprok. I ett brev till Hitler uttryckte Bukh sin höga uppskattning av Berlin-OS, där Bukh hade en uppvisning med sin trupp. Ett par år senare belönades i sin tur den danske gymnastikledaren med första klassens Tyska Örnens Orden.

Bonde delar in Bukhs karriär i tre faser. Den första varade från 1900-talets början till början av 1930-talet. Bukhs gymnastik utvecklades då till att framstå som en symbol för det danska. Han startade 1920 i sin hemtrakt på Fyn sin folkhögskola för gymnastik, som tog upp elever från hela Danmark och redan från början gav han sig ut på turnéer i Europa och USA med sin trupp. 1930 skrev Nationaltidende att ”dansk Bukh är en lika god exportvara som danskt bacon”. Nationaltidende att ”dansk Bukh är en lika god exportvara som danskt bacon”. NationaltidendeÅret efter, 1931, var tiden mogen för en turné jorden runt, vilken sponsrades av det danska utrikesministeriet. Japan, Kina och Sovjetunionen hörde till resmålen. Bonde redogör för en tankeväckande omständighet beträffande besöket i det se-nare landet. Bukh gav efter hemkomsten tidningsintervjuer där han beskrev nöden på landsbygden, en nöd som var en direkt följd av det tidiga skedet av kollektivi-seringen. Bonde understryker att varken Bukh eller hans danska publik insåg vidden av det som Bukh rapporterade: ”Without being aware of it, Niels Bukh and his gymnasts were witnessing what in Stalinist terminology was called ’the liqui-dation of the kulaks as a class’ [...] the most brutal state injustice perpetrated against a rural population in the history of the 20th century.” (s. 110f.)

Den andra fasen i Bukhs bana är förknippad med den andra stora totalitära staten i mellankrigstidens Europa, Nazityskland. Bukhs ”primitiva” gymnastik fi ck efterföljare i tyska frivilliggymnastikorganisationer under Weimartiden, och efter nazisternas maktövertagande upphöjdes den till en modell för det nya Tysklands ungdom, särskilt den manliga. Bukhs gymnastik vann insteg i SS och SA, i rörelsen Kraft durch Freude och i Kraft durch Freude och i Kraft durch Freude Reichsarbeitsdienst. Bukhs estetik var väl förenlig med Albert Speers arkitektoniska idéer. Bonde menar att Bukh i likhet med Speer hade en homoerotisk dragning till den karismatiske Hitler. Visserligen var Bukh homo-sexuell, men det var inte poängen här. Termen ”homoerotisk” syftar på att nazis-men upphöjde förbindelsen mellan – enbart – män i politik, krig och idrott till ett ideal.

Nazisterna förlorade kriget och nu kom den tredje fasen i Bukhs avklingande karriär. Han fi ck stå till svars för sitt intima samröre med nazismen. En dryg vecka efter Danmarks befrielse greps han av motståndsrörelsen. En presskampanj inled-des mot kollaboratören. Man påminde om att Bukh 1933 i en intervju förklarat att han ville se sig själv som ”Danmarks Hitler” och om att han samarbetat med den nazistiska arbetstjänsten. I juni 1945 inledde polisen en undersökning av Bukhs pronazistiska aktiviteter under ockupationen, som inbegrep resor till Tyskland. Han kunde inte bindas vid någon landsförrädisk gärning och anklagades inte juridiskt, men han fi ck aldrig upprättelse från de väl underbyggda anklagel-serna i pressen. De förblev den moraliska domen över Niels Bukh. Tiden hade



runnit ut för Bukhs gymnastik. Den framstod som alltför strikt och disciplinerad och hade dessutom kommit att förknippas med den antidemokratiska ideologi som Bukh öppet hade bekänt sig till redan under 1930-talet. Den tredje fasen blev den sista.

Avslutningsvis diskuterar Bonde kroppens och kroppskulturens politiska bety-delse. Han hävdar att man måste vara på sin vakt mot ledare som utnyttjar idrotten för att bygga upp sin image och stärka sin popularitet. Detta kan ske på två sätt, vilka i och för sig kan kombineras. Dels kan stora sportevenemang – sär-skilt OS, som exemplen Berlin 1936, Moskva 1980 och förberedelserna för Peking 2008 visar – brukas för att demonstrera statens fysiska styrka och ledarnas legi-timitet hos sitt folk. Dels kan ledare själva söka framstå som idrottsliga superhjäl-tar. Bonde jämför Benito Mussolini, som poserade som idrottsman, racerförare och pilot, med Vladimir Putin, som har framträtt i judodräkt med svart bälte och låtit sig avbildas i uniform på kommandobryggor och i stridsfl ygplan. Relevansen i Bondes påpekanden om den vältränade kroppens roll som symbol för politisk kraftfullhet och idoluppbyggnad stämmer väl in på både Mussolini och Putin. Båda har låtit sig avbildas med bar överkropp under sin ämbetsutövning som na-tionens ledare. Mussolini byggde en olympiastadion i Rom under 1930-talet. Putin har personligen förtjänsten av att Sotji i Ryssland får Vinter-OS 2014.

Hans Bonde har placerat in en mycket dansk företeelse, traditionen från Grundtvig och den danska landsbygdskulturen, i ett stort kulturhistoriskt per-spektiv. Idrotten, och här särskilt truppgymnastiken, framstår som ett betydelse-fullt inslag i ideologisk mobilisering och legitimering av den politiska makten i det moderna samhället. Boken har dessutom pedagogiska förtjänster inte minst tack vare det medföljande bildmaterialet i form av foton och journalfi lmer. Den kan med fördel brukas i undervisning om 1900-talets kultur och politik.

Kristian Gerner

Reinhard Bollmus, Das Amt Rosenberg und seine Gegner: Studien zum Macht-kampf im nationalsozialistischen Herrschaftssystem, Studien zur Zeitgeschichte kampf im nationalsozialistischen Herrschaftssystem, Studien zur Zeitgeschichte kampf im nationalsozialistischen Herrschaftssystem1, München: R. Oldenbourg Verlag, 2006 (1970). 375 s.

Das Amt Rosenberg und seine Gegner är Reinhard Bollmus’ doktorsavhandling och Das Amt Rosenberg und seine Gegner är Reinhard Bollmus’ doktorsavhandling och Das Amt Rosenberg und seine Gegnergavs första gången ut 1970. Efter att i många år ha varit slut på förlaget och även i det närmaste omöjlig att köpa antikvariskt har denna avhandling nu kommit i en nyutgåva. Den är i det närmaste identisk med originalet och endast en bibliogra-fi sk essä, skriven av Stephan Lehnstaedt, samt ett kort efterord av författaren själv har lagts till.

Alfred Rosenberg skrev Der Mythus des 20. Jahrhunderts, en av den tyska na-



tionalsocialismens viktigaste ideologiska skrifter vid sidan av Hitlers Mein Kampf, Mein Kampf, Mein Kampfmen hade under de år då nationalsocialisterna satt vid makten snarare en undan-skymd position. Rosenbergs roll inom och betydelse för nationalsocialismen är därför omstridd. Joachim Fest kallade honom till exempel för en ”bortglömd medlöpare”, medan Paul Nolte i sin nyutkomna biografi hävdar att Rosenberg hade ett stort ideologiskt infl ytande på den nationalsocialistiska rörelsen, framför allt under de tidiga åren på 1920-talet.1

Faktum är att Rosenberg efter det nationalsocialistiska maktövertagandet ut-sågs till övervakare av den nazistiska ideologin. Med den pompösa titeln ”Beauf-tragter des Führers für die Überwachung der gesamten geistigen und weltanschu-lichen Schulung der NSDAP” följde det ministerium som i allmänt språkbruk kallades ”Amt Rosenberg”. Detta ministerium var inte särskilt stort, men till skillnad från många andra ministerier och organisationer, vars arkiv delvis förstör-des under det Tredje rikets sista tid, är dess arkiv nästan fullständigt bevarat. Att Reinhard Bollmus’ undersökning har fått klassikerstatus beror delvis på att han var en av de första som försökte ta ett helhetsgrepp på ett av det nationalsocia-listiska Tysklands ministerier och därför gjorde en grundlig genomgång av detta unika arkiv.

Bokens indelning är tematisk. I kapitel 2 behandlas Amt Rosenbergs tillkomst ur det ”Kampförbund för tysk kultur” som leddes av Alfred Rosenberg före maktövertagandet och hur Rosenberg till slut av Hitler fi ck det övervakningsupp-drag som ledde till ministeriets grundande. Därefter behandlas i kapitel 3 konfl ik-terna mellan Alfred Rosenberg, ledaren för ”Deutsche Arbeitsfront” Robert Ley och propagandaministeriet under Joseph Goebbels. Här blir framför allt Rosen-bergs svaga position gentemot dessa större organisationer tydlig. Bollmus går se-dan, kapitel 4, över till att analysera Amt Rosenbergs försök att påverka skolan och tidningsväsendet samt det infl ytande det hade över ockupationspolitiken. I kapitel 5, slutligen, beskrivs infl ytandet över den prehistoriska forskningen och konfl ikterna med universiteten å ena sidan, och SS forskningsstiftelse Ahnenerbe å den andra.

Bollmus’ studie av Alfred Rosenbergs ministerium är, som den korta genom-gången visar, konfl iktorienterad, och häri ligger ytterligare en grund till bokens klassikerstatus. Bollmus var nämligen en av de första som med sin undersökning ifrågasatte den för tiden förhärskande bilden av den nationalsocialistiska dikta-turen som ett genomstrukturerat och välfungerande system. I sin studie visar han tydligt hur felaktig denna bild var och att den nationalsocialistiska statens för-valtning snarare var ett organisatoriskt kaos där de olika ministrarna och funktio-

1. Joachim Fest, ”Der Vergessene Gefolgsmann”, i dens., Das Gesicht des Dritten Reiches: Profi le einer totalitären Herrschaft, München totalitären Herrschaft, München totalitären Herrschaft 1963, s. 225–240; Paul Nolte, Alfred Rosenberg: Hitlers Chefi deologe, München 2005.



närerna kämpade mot varandra om Hitlers gunst och det infl ytande över politiken som denna förde med sig. Denna bild har senare forskning fördjupat och korrige-rat, men i grund och botten är Bollmus’ slutsatser fortfarande giltiga. Tillsammans med Michael H. Katers studie av Heinrich Himmlers forskningsorganisation ”SS-Ahnenerbe”2 är Bollmus’ bok dessutom ett viktigt bidrag till Tredje rikets veten-skapshistoria. Det organisationshistoriska perspektivet gör dock att vissa aspekter inte kan behandlas utförligt. Till exempel ägnar Bollmus exakt 10 sidor åt Rosen-bergs Mythus des 20. Jahrhunderts, vilket naturligtvis är alldeles för lite för att sätta detta verk i sitt idéhistoriska sammanhang eller för att analysera dess infl y-tande på den nationalsocialistiska ideologin. När det gäller personen Alfred Ro-senberg kan Das Amt Rosenberg und seine Gegner därför inte sägas vara mer än en viktig delundersökning rörande en av nazismens främsta ideologer.

Bokens stora behållning har alltså inte med Rosenberg som person att göra, utan är den inblick i nazistpartiets interna konfl ikter och den förståelse för den medföljande instabiliteten inom den statliga apparaten som Bollmus’ ingående analys lägger i dagen. Den som vill veta mer om den nationalsocialistiska statens kaotiska förvaltning på detaljnivå och den interna maktkampens betydelse och följder kan med fördel fortfarande läsa Bollmus’ bok, trots att den alltså är snart 40 år gammal.

Andreas Åkerlund

Lars M. Andersson & Mattias Tydén (red.), Sverige och Nazityskland: skuldfrågor och moraldebatt, Stockholm: Dialogos, och moraldebatt, Stockholm: Dialogos, och moraldebatt 2007. 421 s.

För drygt 20 år sedan, 1986, publicerades den av Stig Ekman redigerade antologin Stormaktstryck och småstatspolitik. Aspekter på svensk politik under andra världskriget. Volymen var en slags sammanfattning och avrundning av det då av-världskriget. Volymen var en slags sammanfattning och avrundning av det då av-världskrigeslutade stora SUAV-projektet som resulterat i 21 publicerade avhandlingar kring olika delfrågor. Titlar som Sverige inför Operation Barbarossa, Sverige inför Operation Barbarossa, Sverige inför Operation Barbarossa Så stoppades tysk-tågen och tågen och tågen Flyg i beredskap återspeglar ett traditionellt perspektiv i valet av fråge-Flyg i beredskap återspeglar ett traditionellt perspektiv i valet av fråge-Flyg i beredskapställningar, det var den militära upprustningen, folkförsörjningen, utrikespoliti-ken och kriserna som stod i centrum. Att idag läsa om denna SUAV-projektets avslutande antologi förstärker intrycket av hur starkt den första vågen av svensk historisk forskning om andra världskriget var präglad av den då ännu dominerade offi ciella bilden av krigsåren; perspektivet är helt och hållet svenskt och grundhy-potesen att de eftergifter som gjordes mot Tyskland var nödvändiga och försvar-liga. I bakgrunden skymtar också ett element av nationell stolthet, som kan exem-

2. Michael H. Kater, Das ”Ahnenerbe” der SS 1935–1945: ein Beitrag zur Kulturpolitik des Dritten Reiches, Stuttgart 1974.



plifi eras av två bildtexter. Den första avser en sommarklädd tennisspelande mo-nark: ”Kung Gustav V blev liksom Per Albin Hansson en nationell samlingsgestalt. Här slår den 82-årige monarken ett slag för fred, neutralitet och frihet i maj 1941

i Djursholm utanför Stockholm.” Och om Christian Günther: ”Samlingsregering-ens utrikesminister Christian Günther gick en skicklig balansgång mellan de krigförande.”

Några år senare kom Maria Pia Boëtius debattbok På heder och samvete och På heder och samvete och På heder och samveteingenting blev längre som förut. Utan att egentligen lägga fram några nya sakupp-gifter eller omtolkningar av specifi ka skeenden vände hon på hela perspektivet, betraktade den svenska politikens resultat för de andra och ställde frågan om detta varit moraliskt försvarbart. Omtolkningen handlade alltså inte om att förstå dynamiken i det historiska skeendet på ett nytt sätt utan om ett ifrågasättande av värdegrunden för den dittills dominerande svenska självbilden, den hållning som av Alf W. Johansson fått beteckningen småstatsrealism.

Successivt kom Sveriges relationer med Nazityskland att framstå som den självklara centralfråga i det som utvecklade sig till en klassisk historiestrid mellan olika skolor i synen på Sveriges agerande inför och under kriget. Begreppet Sverige kom också att breddas från samlingsregeringen, UD och de militära staberna till hela samhället, dess institutioner, eliter och enskilda. Bakom denna förskjutning i perspektiv fanns också en stark påverkan från forskningen kring Förintelsen och det svenska samhällets roll, något som i småstatsperspektivet bara funnit med i marginalen kopplat till insatser av Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte.

Denna perspektivförskjutning är det första som slår en läsare av den utmärkta och välbalanserade antologin Sverige och Nazityskland: skuldfrågor och moralde-batt, redigerad av Lars M. Andersson och Mattias Tydén. Utmärkt därför att den batt, redigerad av Lars M. Andersson och Mattias Tydén. Utmärkt därför att den battinnehåller en rad mycket intressanta inlägg, men framförallt därför att den sam-manfattar ett forsknings- och debattläge kring en fråga där ingen konsensus längre råder. Välbalanserad därför att alla kommer till tals, småstatsrealismens försvarare och kritiker, de traditionella forskningsfältens företrädare lika väl som de nya perspektivens, allt åtföljt av en diskussion kring historiens moralfrågor, lärdomar och eventuella domslut.

Två av författarna i Ekmans antologi från 1986 fi nns med även i Anderssons och Tydéns volym, Kent Zetterberg och Martin Fritz, den förstnämnde med en artikel om eftergifter och motstånd, den senare med ett bidrag om krigshandels-politiken, speciellt exporten av järnmalm och kullager till Tyskland. Varken Zet-terberg eller Fritz har ändrat ståndpunkt, tvärtom. Zetterberg försvarar med emfas den svenska balansgången mot dess kritiker: Sverige sålde aldrig sin själ, och de eftergifter som gjordes till Tyskland under krigets första del uppvägdes ”med råge” av eftergifterna till de allierade 1943–45, ett pluskonto på vilket man, enligt Zetterberg, också bör föra upp Sveriges humanitära insatser. Detta återspeglar tämligen väl hur samlingsregeringen på sin tid såg på saken och är som en beskriv-



ning av dåtida svensk självförståelse en rimlig tolkning; Sveriges humanitära in-satser hade inte primärt humanitära utan politiska syften, i enlighet med små-statsrealismens primat.

Det är denna etnocentriska småstatsrealism som fl era av de andra bidragsgi-varna söker problematisera. Just humanismens underordnande i förhållande till den utrikes och inrikes realpolitiken ledde till en ytterst restriktiv fl yktingpolitik i ett läge då förintelsepolitikens offer ännu hade fysiska möjligheter att söka sig en fristad. Regeringen var, som Klas Åmark påpekar, fånge i det trånga, exklude-rande folkhemmets föreställningsvärld, men gjorde heller inga ansträngningar att försöka rucka på den förhärskande inställningen.

Åmarks inlägg är centralt eftersom han gör ett försök att ta ett helhetsgrepp och systematiskt gå igenom de olika kontroverser som rör demokratin, neutralite-ten och moralen. Intressant är hans observation att den mest omdiskuterade och uppenbara svenska eftergiften och ”neutralitetsbrottet”, nämligen transitering-arna till och från Norge, sannolikt hade minst betydelse politiskt och militärt och därmed också moraliskt. Tyskarna pumpade in stora resurser i Norge av rädsla för en invasion som de allierade aldrig avsåg att genomföra. Sverige hjälpte alltså den tyska krigsmakten att dränera de verkliga krigsskådeplatserna på resurser till förmån för ett strategiskt bakvatten. Också de allierade, särskilt Storbritannien, hade stor förståelse för transiteringseftergiften. Problemen fi nner Åmark i andra delar av det svenska agerandet, i det han kallar småstatsrealismens reduktionism, med vilket han avser strävandet att framställa alla eftergifter till Tyskland som dikterade av nationellt nödtvång. Det fanns också andra strömningar i Sverige, strömningar som småstatsrealismen kommit att dölja. Åmark skriver om en vilja att inte bara bevara freden utan också att bevara goda och vänskapliga relationer till ett (förmodat) segerrikt Tyskland.

Åmarks, och kanske hela volymens, mest tänkvärda resonemang handlar inte om transiteringar och krigshandel utan om demokratin, det som hela den turbu-lenta världskonfl ikten gällde. Övervakningsapparaten, trycket mot politiskt olik-tänkande och de långtgående ingreppen i pressfriheten syftade, menar han, inte till att bevara freden utan till att Sverige skulle hålla sig väl med Nazityskland: ”Den moraliska lärdomen från Sverige under andra världskriget visar att man då inskränkte demokratin långt mer än vad som behövdes för att bevara freden – så långt att det egna agerandet blev ett hot mot de värden man påstod sig skydda.”

Är detta en lärdom som dagens politiska elit förmått ta till sig? Nej, svarar Åmark och pekar på de processer hotet från terrorismen underblåst i vårt sam-hälle. Kanske är det här, i bristen på historiska perspektiv och förmåga att dra lärdom som historiens mångomtalade domslut egentligen uppträder.

Wilhelm Agrell



Emma Eldelin, ”De två kulturerna” fl yttar hemifrån: C. P. Snows begrepp i svensk idédebatt 1959–2005, Stockholm: Carlssons bokförlag, 2006. 408 s.

Emma Eldelins avhandling från Tema kommunikation i Linköping handlar om det innehåll som begreppet ”de två kulturerna” hade i den svenska debatten från 1959, då läkaren och författaren C. P. Snows skrift The two cultures publicerades, till 2005, då tidskriften Axess hade ett temanummer betitlat ”de två kulturerna”. Axess hade ett temanummer betitlat ”de två kulturerna”. AxessI vilka sammanhang användes begreppet ”de två kulturerna” och på vilka sätt? Eldelin förklarar att ambitionen varit att återskapa substansen i och få en större förståelse för det svenska tolkningssammanhang som ”de två kulturerna” skrivits in i. Materialet är i huvudsak debatter i dagspressen, men även essäsamlingar och utbildningspolitiska utredningar förekommer. Urvalet har skett utifrån kriteriet att de två kulturerna ”begreppsliggjorts eller åberopats” i texterna, men en del underavdelningar förekommer också: redogörelser för olika syn på bildning, på kulturbegreppet och på vad en humanist är, samt en mindre biografi över C. P. Snow själv.

Det var under första halvan av 1960-talet som ”de två kulturerna” var som mest i svang. Begreppet fattades som en diagnos på samhällsomvandlingen. I det allt mer rationaliserade samhället befarade många debattörer att individen skulle reduceras till en ”expert utan hjärta”. Frågan kom att bli viktig i opinionsbild-ningen inför gymnasiebetänkandet 1963. Här framkom den stora skillnaden mellan Snows brittiska kontext och Sverige. I Sverige fanns näppeligen de kultur-konservativa surpuppor Snow skrev om och som elitistiskt höll fast vid ett mer transcendentalt betonat bildningsideal. När man i Sverige ville motverka specia-liseringen så var det med allmänbildning; både i naturvetenskap och i humaniora. både i naturvetenskap och i humaniora. bådeÄmnet naturkunskap blev obligatoriskt för humanister och samhällsvetare, och idéhistoria var tänkt att bli obligatoriskt även det, men så blev det inte. I England var den naturvetenskapliga expertisen radikalare än sina politiker, i Sverige verkar de ha varit på nivå med varandra. Naturvetarna framstår som mycket väl integre-rade under 1960-talet, med starka röster även på kultursidorna.

De kapitel som behandlar 1960-talet är avhandlingens bästa. Där fi nns en empirisk helgjutenhet som för med sig aspektrikedom. När Eldelin behandlar de två kulturernas återkomst under det sena 1980-talet och framåt blir resultaten tunnare. Debatterna framstår som enskilda individers smågnälliga positione-ringar. Det som inträtt är naturligtvis ”det postmoderna tillståndet”, diagnostise-rat av några av Eldelins kontrahenter, men inte av henne själv. Begreppet ”de två kulturerna” visar sig här något för smalt för att väcka intresse.

I mycket föregrep Snow den postmoderna betydelsen av kulturbegreppet, från en förväntan om enhetlighet i meningsskapandet för ett helt samhälle, till den moderna betydelsen: var grupp har sin egen kultur. Men i denna process har kulturbegreppet inte minskat i betydelse, tvärtom. Det är en hel del som är kul-



turaliserat nu som inte var det för 40 år sedan. Avhandlingen kunde vävts ihop av en teori kring denna process. Den refererande tonen och frånvaron av ledande synpunkter gör att omtagningarna blir väl många.

En annan tråd som hade varit intressant att följa upp är förändringen i förhål-landet mellan forskare och kulturredaktioner. Från 1960-talet när relationerna verkar ha varit goda, till 1990-talet när Expressens kultursida förklarade sig vara Expressens kultursida förklarade sig vara Expressens”humanismens sista sviktande bastion”. Författaren hade behövt sätta in sådant i ett eget tolkningssammanhang. Det framgår inte av Eldelins skildring huruvida de skämtar eller inte.

Avhandlingen avslutas med en genomgång av några gränsöverskridande förfat-tarskap. Det är något av en fristående del. Här rekapituleras bland andra Georg Henrik von Wrights, Elisabeth Hermodssons, P. C. Jersilds och Peter Nilsons författarskap. Det är ingalunda ointressant, astronomen Peter Nilsons rent av fascinerande, men författarskap på gränsen till det skönlitterära behöver en mer borrande och fi nkalibrerad analys för att öppna sig som historiska källor enligt min åsikt. Som det nu är stannar avsnittet vid en skiss till en avhandling i littera-turvetenskap.

Simon Larsson

May-Britt Öhman, Taming exotic beauties: Swedish hydropower constructions in Tanzania in the era of development assistance, 1960s–1990s, Stockholm papers in the history and philosophy of technology, Stockholm: Kungliga Tekniska högsko-lan, 2007. 340 s.

Ett stort vattenkraftprojekt i Tanzania, ”Ruaha-projektet”, har huvudrollen i May-Britt Öhmans avhandling från KTH. Under 1970-talet planerades och uppfördes ett stort vattenkraftverk i Ruaha-fl oden, ett bygge som var ett av de första riktigt stora svenska bilaterala biståndsprojekten. Men enligt författaren var biståndet dubbelbottnat och skall inte bara ses som uppförande av en anläggning för ener-giproduktion, utan framför allt som ett postkolonialt projekt och en överföring av ett svenskt teknoscience-paradigm. Varför kom fl oden att tämjas och hur gick det till? Vilka var de beslutande aktörerna och i vilken ideologisk kontext arbe-tade man? Aktörsperspektivet betonas starkt i denna fallstudie: svenska företag och myndigheter, tanzaniska politiker, Världsbanken och den i praktiken kvardrö-jande brittiska kolonialmakten.

Avhandlingen har, skriver Öhman i sin introduktion, både ett postkolonialt och ett feministiskt perspektiv. Det förstnämnda är emellertid betydligt mer framträ-dande, medan det feministiska perspektivet är mindre explicit och främst utgörs av en betoning av det manliga, ”the vision of the male colonial eye”. Den manliga teknologin har, enligt avhandlingstitelns sexistiska metafor, strävat efter att tämja



främmande älvar i exotiska länder, ”taming exotic beauties”. Jag skymtar ett sys-terskap mellan tanzaniska och samiska kvinnor, men detta utvecklas inte vidare. Det feministiska perspektivet har i stället främst fått generera en underliggande ton i författarens tolkning av fl oden och den kringliggande naturen som ett kvinnligt väsen, exploaterat av den manligt präglade teknologin.

May-Britt Öhman tar inledningsvis ett stort antal trådar i sin hand, så många att jag först blir orolig över hur allt detta skall kunna hållas samman: direkt och indirekt kolonialism, feminism, kraftverksteknologi, teknoscience, exploatering och ekologi. Många av de inslag som skisseras i början, kommer emellertid snarare att utgöra en klangbotten för den personliga form som avhandlingen givits. Det fokus på aktörer som studien fortsättningsvis begränsas till räcker gott och väl.

Vidare framhålls ett svenskt dubbelspel med en altruistisk framtoning å den ena sidan, och exportindustrins expansionsintressen å den andra. Genom bland annat 1950- och 1960-talens statsunderstödda insamlingskampanjer, ”Sverige hjälper”, skapades enligt författaren ett paradigm med starka länkar till det inter-nationella koloniala arvet. Dessa kopplingar var emellertid inte uttalade, utan snarare dolda i de kampanjer på skolor, gator och torg där en polariserad och hierarkisk inställning utvecklades till ett svenskt förhållningssätt: den rika, mo-derna hjälparen i form av manligt dominerad teknologi, kontra den fattiga mot-tagaren – barn och kvinnor i främmande världsdelar.

I avhandlingen appliceras dessa tankegångar på en fallstudie inom vattenkrafts-sektorn, ”Det Stora Ruaha-projektet” i Tanzania. Efter en kraftig men med tiden allt mer kritiserad kraftverksutbyggnad i Sverige, bland annat med exploatering av samiska områden, såg kraftindustrin behov av nya expansionsområden och blev positivt välkomnad av bland andra den tanzaniska regeringen. Det är detta möte mellan vattenkraftsteknologins exploatering av samiska tillgångar och övergrepp på ekologiska system, och de liknande övergreppen i Tanzania, som har varit en central drivkraft i avhandlingsarbetet. Likaså har den manligt präglade mått-stocken för utveckling – teknologi – förmedlad av ”svenska vatteningenjörer” varit av stor betydelse. Genom kraftverksprojektet utsattes Tanzania enligt författaren för en fortsatt kolonialism, dels genom svenska tekniker och svensk teknoscience, dels via den svenska personalens personliga kontakter med tidigare brittiska ko-lonisatörer.

Författaren förmedlar en fascination för avhandlingsämnets möte mellan vat-tenkraftsbygget och de många trådar som kan dras ut därifrån och använder bland annat bilder och poem för att framhäva det manligt präglade teknologiska projek-tets länkar till ekologiska övergrepp och kvinnors vardag. På så sätt påminns läsa-ren kontinuerligt om att ett vattenkraftverk också är något helt annat än ett vat-tenkraftverk, det är en bärare av värdesystem och en symbol för tämjande av naturens krafter.

Öhmans egen förförståelse har haft stor betydelse för forskningsprocessen.



Hennes uppväxt vid Lule älv och ett delvis samiskt ursprung bidrar till att för-medla en ärlighet och intensitet åt berättelsen. Det är dock inte alltid tydligt för läsaren vad som är en referens och var författarens eget resonemang tar vid. Jag saknar en bredare genomgång av den hittillsvarande akademiska diskussionen kring svensk dubbelhet i biståndsverksamheten och hade gärna sett en mer omfat-tande redovisning av det internationella forskningsläget. Nu väljer författaren ibland att konstatera att det fi nns en diskussion, men går sedan direkt till sina egna argument. Trots detta ger May-Britt Öhmans avhandling och fallstudien av kraftverksbygget i Tanzania ett intressant bidrag till analysen av kolonialismens olika skepnader.

Carin Martiin Israelsson

Sverker Oredsson (red.), Jönköpings kommuns historia: de första 35 åren, Lund: Historiska media, 2007. 448 s.

Den klassiska stadsmonografi n har fått en efterföljare i kommunhistoriken. An-ledningen är lika enkel som självklar, kommunreformen 1971. Staden upplöstes då som administrativt begrepp och vi fi ck enhetliga kommuner istället för som tidi-gare städer, köpingar och landskommuner. När man idag skriver en stads historia för den senare delen av 1900-talet blir det ofta naturligt att utsträcka gränserna från själva staden till den större kommunala enheten, kommunblocket. Det fi nns fl era exempel på detta och ett av de senaste bidragen är kommunhistoriken över Jönköping 1970–2005 med Sverker Oredsson som huvudredaktör. Skillnaden mellan en stadsmonografi och en kommunhistorik är, bortsett från den geogra-fi ska utsträckningen och tidsperioden, i regel obetydlig om någon.

Jönköpings kommuns historia har fått undertiteln ”Jönköpings kommuns historia har fått undertiteln ”Jönköpings kommuns historia de första 35 åren”. Den åren”. Den årensyftar förstås på det kommunblock som bildades 1 januari 1971. Som kommun har Jönköping liksom andra städer funnits betydligt längre än så, nämligen ända från det att kommunbegreppet introducerades i Sverige, det vill säga 1862. Som stad sträcker sig Jönköpings existens bakåt till medeltiden. Namnet Jönköping dyker i skrift upp första gången 1278, och namnet är uttytt som ”handelsplatsen vid den icke-sinande bäcken”. Stadens utveckling från medeltiden och fram till den nya kommunbildningen 1971 behandlas i en inledande översikt av huvudre-daktören.

Kommunhistoriken över Jönköping består av 13 större bidrag från elva förfat-tare. Därtill kommer 15 specialartiklar, liknande faktarutor, varför det totala an-talet medarbetare uppgår till 18 stycken. Författarna är forskare, lärare, chefer inom kommunen och högskolan, journalister och lokalhistoriker, alla med någon form av anknytning till Jönköping.

Anslaget är brett. De teman som tas upp kretsar främst kring politik, demo-



grafi , näringsliv, skolor, kultur och fritid. Ett av de större avsnitten skrivet av Sverker Oredsson handlar om just kommunpolitiken. Där följs i kronologisk ord-ning de viktigare dragen i den kommunpolitiska utvecklingen och de stora besluten mot bakgrund av rikspolitiken. Som speciellt för Jönköping framhålls den allians mellan socialdemokraterna och centern som styrt kommunen sedan 1985. Artikeln kompletteras med faktarutor över bland annat kristdemokraternas förre ordfö-rande Alf Svensson och ”kommunalpampen” Åke Johansson. Den senare innehade fl era olika höga kommunala poster och beskrivs som ”ett unikum i Sverige”.

I den nuvarande Jönköpings kommun ingår tre tidigare stadskommuner – Jön-köping, Huskvarna och Gränna – och en köpingskommun – Norrahammar – för-utom nio landskommuner med rötter i 1952 års kommunreform. Det var ingen enkel uppgift att föra samman stridiga kommunala viljor i en gemensam enhet. Redan på 1940-talet framförde Jönköping och Huskvarna, som gränsar till varan-dra, anspråk på att få inkorporera delar av varandras territorium. Liknande pro-blematik fanns mellan Jönköping och Norrahammar också med gemensam gräns. De många och olika turerna i kommunblocksbildningen skildras initierat av Sven Larsson. Motsättningarna känns igen från studier över till exempel storkommu-nernas bildande i början av 1950-talet. Oredsson menar dock att tillkomsten av Jönköpings kommunblock 1971 kan ha varit den besvärligaste sammanläggningen någonsin.

Sven Larsson bidrar dessutom med ett kortare avsnitt om den demografi ska utvecklingen med tonvikt på fl yttningar. Optimismen var stor i Jönköping på 1960-talet, prognoserna pekade på en folkmängd omkring 120 000 i slutet av 1970-talet. Liknande förutsägelser fi nner vi för övrigt vid den tiden på många håll runt om i landet. Men Jönköping, liksom fl era andra städer, kom istället att avfol-kas under 1970-talet. Nivån på 120 000 nådde man först 2005. Kurvan vände för Jönköpings kommun uppåt på 1990-talet och då var det främst den centrala tätorten som stod för tillväxten. Det är ett exempel på vad som kallats ”stadens återkomst” även om inte Larsson anknyter till den litteraturen. Författaren lyfter förtjänstfullt fram de starka funktionella banden mellan Habo tätort, i gamla Skaraborgs län, och Jönköping. Det yttrar sig bland annat i en omfattande utpend-ling från Habo till Jönköping. Med rätta varnar han för långtgående slutsatser ur en befolkningsstatistik enbart efter administrativa gränser.

Näringslivet skildras av Sören Eriksson med betoning på tillverkningsindustri, handel och service i tätorterna Jönköping och Huskvarna. Glesbygdens jordbru-kare är i och för sig inte så många men borde ändå beröras något i en historik med anspråk på att skriva ”hela kommunens historia”. När framställningen kommer in på tätorter utanför Jönköping-Huskvarna handlar det främst om det som med tiden blivit framgångsrika stora och exportinriktade industriföretag. Den kända småländska småföretagsamheten sägs det inte mycket om och inte heller hur Jönköping tacklat avindustrialiseringen.



En annan näringslivsaspekt är utlokaliseringen av statliga ämbetsverk, som behandlas av Ulf Zander. Han lyfter fram de lokala aktörernas betydelse för att Lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen lite överraskande placerades i Jönköping. De gav, menar han, draghjälp åt den kommande högskoleetableringen och bidrog till att avfolkningen hejdades. Åter ligger tyngden på kommunens huvudort. Jönköpings tätort, inklusive Huskvarna, står också i förgrunden i Ingemar Thor-séns kapitel om bebyggelse och fysisk planering. Temat gör kanske en sådan inrikt-ning naturlig. Men ändå: Hur gick det för de små tätorterna och landsbygden?

En av vår främste kännare av det andliga livet i Jönköping och stadens skolvä-sende är Göran Åberg. Han bidrar här med ett avsnitt om kyrkorna och samfun-den i det sena 1900-talet och ett annat om utbildningar upp till gymnasium och folkhögskola. Kommunens kyrksamhet illustreras av att gudstjänsterna har en besöksfrekvens på 15 procent, vilket är ett av de högsta värdena i hela riket. Högskoleutbildningen, som i Jönköping startade 1977, får ett eget kapitel förfat-tat av Lars-Erik Engstrand och Clas Wahlbin.

Kultur- och fritidsfrågor ges ett rätt stort utrymme. Det längsta kapitlet av alla, drygt 50 sidor, och med Bengt Olov Albrektson som huvudförfattare, ägnas åt litteratur, konst, bibliotek, musik, teater, fi lm, dans med mera. Där ingår fak-tarutor över bland annat två av kommunens ”rikskändisar”, Alf Henrikson och Agnetha Fältskog. Idrottens utveckling, med storheter som HV71, Brahe basket, kanotisten Sofi a Paldanius och OS-guldmedaljören i skytte Jonas Edman belyses av Magnus Widell. Boken avslutas med en essä av Rakel Chukri där hon ger sin personliga bild av staden Jönköping. Det är ett rätt ovanligt grepp för en kom-munhistorik.

I huvudredaktörens inledning betonas att man vill skriva ”hela kommunens historia”. Boken skall inte ses som en fortsättning på de äldre stadsmonografi erna utan som något nytt. Vidare vill man se på samspelet mellan Jönköping och Sverige i stort. Framställningen är riktad, sägs det, till en bred läsekrets – en in-tresserad allmänhet – och inte primärt till professionella historiker. Ambitionen kan tyckas lovvärd. Texten är också mer berättande och beskrivande än analyse-rande. Samtidigt framstår Jönköpings kommuns historia mest som en fortsättning på de tidigare stadsmonografi erna. Och det är inget fel i det. Måste det inte rentav vara så. En kommunreform varken ändar eller startar historien. Staden lever vidare om än i ny kommunal skepnad. Ett annat bestående intryck är att tyngdpunkten trots allt ligger på staden Jönköping, medan kommunen i övrigt behandlas rätt sparsamt.

Lars Nilsson

291


Litteratur inkommen till redaktionen

Adolfsson, Mats, Bondeuppror och gatustrider: 1719–1932, Stockholm 2007

Adolfsson, Mats, Fogdemakt och bondevrede: 1500–1718, Stockholm 2007

Ampuja, Outi, Melun sieto kaupunkielämän välttämättömyytenä: melu ympäris-töongelmana ja sen synnyttämien reaktioiden kulttuurinen käsittely Helsingis-sä [summary: Tolerance of Noise as a Necessity of Urban Life. Noise pollution sä [summary: Tolerance of Noise as a Necessity of Urban Life. Noise pollution säas an environmental problem and its cultural perceptions in the city of Hel-sinki], Helsingfors 2007

Bartholdy, Nils G. (utg.), Adels- og våbenbreve udstedt af danske (unions-)konger indtil 1536, Köpenhamn 2007

Berend, Nora, Christianization and the rise of Christian monarchy: Scandinavia, Central Europe and Rus’ c. 900–1200, Cambridge 2007

Bergquist, Mats & Johansson, Alf W. (red.), Säkerhetspolitik och historia: essäer om stormaktspolitiken och Norden under sjuttio år: vänbok till Krister Wahl-bäck, Lund 2007

Bes, Lennart, Frankot, Edda & Brand, Hanno (red.), Baltic connections: archival guide to the maritime relations of the countries around the Baltic Sea (including the Netherlands) 1450–1800, vol. 1, Denmark, Estonia, Finland, Germany, Leiden & Boston 2007

Bes, Lennart, Frankot, Edda & Brand, Hanno (red.), Baltic connections: archival guide to the maritime relations of the countries around the Baltic Sea (including the Netherlands) 1450–1800, vol. 2, Latvia, Lithuania, the Netherlands, Leiden & Boston 2007

Bes, Lennart, Frankot, Edda & Brand, Hanno (red.), Baltic connections: archival guide to the maritime relations of the countries around the Baltic Sea (including the Netherlands) 1450–1800. vol. 3, Poland, Russia, Sweden, Leiden & Boston 2007

Björkman, Stig, Some Americans: de gav sina liv för Hollywood!!!, Stockholm 2008

Björkstrand, Gustav, En kyrkolag i samklang med tidens verkliga behov: den av ärkebiskop Jacob Tengström ledda kyrkolagskommitténs försök att utforma en ny kyrkolag för Finland i komparativt perspektiv, Helsingfors ny kyrkolag för Finland i komparativt perspektiv, Helsingfors ny kyrkolag för Finland i komparativt perspektiv 2007

Björne, Lars, Realism och skandinavisk realism: den nordiska rättsvetenskapens historia, del 4, 1911–1950, Stockholm 2007

Byskov, Søren, Dansk kystkultur under forandring: kystlandskab, kulturhistorie og naturforvaltning i det 20. århundrede, Esbjerg 2007

Dalin, Stefan, Mellan massan och Marx: en studie av den politiska kampen inom fackföreningsrörelsen i Hofors 1917–1946, Umeå 2007

Elzén, Ylva, Hattliv, Stockholm Hattliv, Stockholm Hattliv 2008

292


Englund, Peter, En välfärdsstats uppgång och fall: apropå en kommande bok, Stockholm 2007

Ericsson, Peter (red.), Gud, konung och undersåtar: politisk predikan i Sverige under tidigmodern tid, Uppsala under tidigmodern tid, Uppsala under tidigmodern tid 2007

Eskhult, Josef (red.), Andreas Norrelius’ Latin translation of Johan Kemper’s He-brew commentary on Matthew: edited with introduction and philological commentary, Uppsala 2007

Evjen, Bjørg & Hansen, Lars Ivar (red.), Nordlands kulturelle mangfold: etniske relasjoner i historisk perspektiv, Oslo relasjoner i historisk perspektiv, Oslo relasjoner i historisk perspektiv 2008

Grönlund, Anne & Halleröd, Björn, Jämställdhetens pris, Umeå 2008

Gustavsson, Tommy, En fi ende till civilisationen: manlighet, genusrelationer, sexu-alitet och rasstereotyper i svensk fi lmkultur under 1920–talet, Lund –talet, Lund –talet 2007

Hansen, Høgni Kalsø, The urban turn – and the location of economic activities, Lund 2008

Hasselberg, Ylva, Industrisamhällets förkunnare: Eli Heckscher, Artur Montgo-mery, Bertil Boëthius och svensk ekonomisk historia 1920–1950, Möklinta & Hedemora 2007

Homeros, Odyssén (tolkad och kommenterad av Ingvar Björkesson), Stockholm Odyssén (tolkad och kommenterad av Ingvar Björkesson), Stockholm Odyssén2008

Hybel, Nils & Poulsen, Bjørn, The Danish resources c. 1000–1550: growth and re-cession, Leiden & Boston 2007

Isacson, Maths, Industrisamhället Sverige: arbete, ideal och kulturarv, Lund Industrisamhället Sverige: arbete, ideal och kulturarv, Lund Industrisamhället Sverige: arbete, ideal och kulturarv 2007

Janson, Malena, Bio för barnens bästa? Svensk barnfi lm som fostran och fritidsnöje under 60 år, Stockholm år, Stockholm år 2007

Kofoed, Nina Javette, Besovede kvindfolk og ukærlige barnefædre: køn, ret og sædelighed i 1700–tallets Danmark, Köpenhamn 2008

Krüger, Joachim (red.), Wolgast in der Asche: Ausgewählte Quellen zur Lustration in der Stadt in der Dänenzeit (1715–1721)1721)1721 , Greifswald 2007

Lundberg, Urban & Tydén, Mattias (red.), Sverigebilder: det nationellas betydelse i politik och vardag, Stockholm i politik och vardag, Stockholm i politik och vardag 2008

Lundberg, Victor, Folket, yxan och orättvisans rot: betydelsebildning kring demo-krati i den svenska rösträttsrörelsens diskursgemenskap, 1887–1902, Umeå 2007

Lundblad, Stefan, Hedersam handelsman eller verksam företagare: den ekono-miska kulturens omvandling och de ledande ekonomiska aktörerna i Gävle 1765–1869, Uppsala 2007

Lundgren, Kurt, Kalmar slotts förrädare: blodbadet på Öland: ett 400 årsminne, Borgholm 2007

Meiner, Carsten (red.), Roland Barthes: en antologi, Köpenhamn 2007

Müller, Leos & Ojala, Jari, Information fl ows: new approaches in the historical study of business information, Vammala 2007

293


Nilsson, Mikael, Tools of hegemony: military technology and Swedish–American security relations 1945–1962, Stockholm 2007

Norberg, Erik, Mellan tiden och evigheten: Riksarkivet 1846–1991, Stockholm 2007

Nordenström, Jörgen, Evidence-based medicine in Sherlock Holmes’ footsteps, Oxford m. fl . 2007

Persson, Magnus, Coming full circle? Return migration and the dynamics of social mobility on the Bjäre Peninsula 1860–1930, Lund 2007

Petersson, Erik, Den skoningslöse: en biografi över Karl IX, Stockholm Den skoningslöse: en biografi över Karl IX, Stockholm Den skoningslöse: en biografi över Karl IX 2008

Poulsen, René Taudal, An environmental history of North Sea ling and cod fi sher-ies, 1840–1914, Esbjerg 2007

Prästeståndets riksdagsprotokoll, nr 13, 1751–1752 (på Riksdagens uppdrag ut-givna av Riksdagsförvaltningen genom Nina Sjöberg), Stockholm 2007

Rosenfeldt, Niels Erik, Lenin: en revolutionær fundamentalist, Köpenhamn Lenin: en revolutionær fundamentalist, Köpenhamn Lenin: en revolutionær fundamentalist 2008

Screen, John E O, The army in Finland during the last decades of Swedish rule (1770–1809)1809)1809 , Helsingfors 2007

Segerlund, Lisbeth, Making corporate social responsibility an international con-cern: norm construction in a globalizing world, Stockholm cern: norm construction in a globalizing world, Stockholm cern: norm construction in a globalizing world 2007

Shikalov, Yury, ”Ilona on käki metsässä, ilona on lapsi perehessä”: syntymä, im-eväiskuolleisuus ja aviottomat lapset Vienan Karjalassa ja Vienanmeren län-sirannikolla 1860–1910–luvuilla [summary: Viena’s families with children –luvuilla [summary: Viena’s families with children –luvuillabetween the east and west], Helsingfors 2007

Sivonen, Mika, ”Me inkerikot, vatjalaiset ja karjalaiset”: uskonnollinen integrointi ja ortodoksisen vähemmistön identiteetin rakentuminen Ruotsin Inkerissä 1680–1702 [summary: ”We Izhorians, Votes and Karelians” – Religiuos integra-tion and building the identity of the orthodox population in Swedish Ingria in the years 1680–1702], Helsingfors 2007

Sjökvist, Peter (red.), The early Latin poetry of Sylvester Johannis Phyrygius: ed-ited, with introduction, translation and commentary, Uppsala ited, with introduction, translation and commentary, Uppsala ited, with introduction, translation and commentar 2007

Steinsland, Gro, Fornnordisk religion, Oslo 2007

Sundin, Jan & Wilkner Sam, Social change and health in Sweden: 250 years of politics and practice, Solna 2007

Sundström, Olle, Kampen mot ”schamanismen”. Sovjetisk religionspolitik gentemot inhemska religioner i Sibirien och norra Ryssland, Uppsala inhemska religioner i Sibirien och norra Ryssland, Uppsala inhemska religioner i Sibirien och norra Ryssland 2007

Vikstrand, Per, Bebyggelsenamnen i Mörbylånga kommun, Uppsala 2007

Westergård, Ira, Approaching sacred pregnancy: the cult of the visitation and nar-rative altarpieces in late fi fteenth–century Florence, Helsingfors 2007

294


Medverkande i detta häfte:

Prof. Wilhelm Agrell, Lund, fi l. dr Åsa Andersson, Umeå, fi l. dr Jan Bohlin, Göte-borg, doc. Anders Carlsson, Stockholm, fi l. dr Samuel Edquist, Södertörn, fi l. mag. Liselotte Eriksson, Umeå, fi l. dr Hjalmar Fors, Stockholm, fi l. mag. Lars Garpenhag, Uppsala, prof. Kristian Gerner, Lund, prof. Dick Harrison, Lund, fi l. mag. Martin Kjellgren, Lund, agr. dr. Carin Martiin Israelsson, Stockholm, fi l. dr Esbjörn Larsson, Uppsala, fi l. mag. Simon Larsson, Södertörn, fi l. dr Anne-Li Lindgren, Linköping, prof. Thomas Lindkvist, Göteborg, prof. Brian Patrick McGuire, Roskilde, doc. Hans Modig, Lund, lic. phil. Per Grau Møller, Odense, prof. Larry Neal, Urbana, prof. Lars Nilsson, Stockholm, fi l. dr Svante Norrhem, Umeå, fi l. mag. Fredrik Persson, Lund, prof. Toivo U. Raun, Bloomington, fi l. dr Annika Sandén, Linköping, fi l. dr Karin Sennefelt, Uppsala, doc. Per Sörlin, Härnösand, prof. Theodore R. Weeks, Carbondale, fi l. dr Martin Wiklund, Göteborg, fi l. dr Patrik Winton, Uppsala, prof. Maria Ågren, Uppsala, M.A. Andreas Åkerlund, Uppsala.

2008:2 · 2009-10-07 · patrick mcguire 221 vasastatens adliga ... och utifrån grundantaganden i...

Documents