Miljonprogrammet 2.0?

Bostadsbrist, planering och medborgarinflytande i ett föränderligt

samhälle

The Swedish housing program 2.0?

Housing shortage, planning and citizen participation in a changing

society

Frida Svensson och Lovisa Borgström

Fakulteten för Humaniora och samhällsvetenskap

Kulturgeografi III Samhällsplanerarprogrammet

Kandidatuppsats 15 hp

Handledare: Mekonnen Thesfahuney

Examinator: Ida Grundel

Datum: 2017-06-16

Sammanfattning

Studien har utförts under våren år 2017 och behandlar, i en tid av bostadsbrist i Sverige, frågor

om demokrati och effektivitet i kommunerna Varberg och Skövde. Syftet har varit att utröna om

det går att kombinera ett högt medborgardeltagande och ett aktivt bostadsbyggande i ett allt mer

nyliberalt samhälle. En gyllene medelväg efterfrågas, där snabba planprocesser och högt

deltagande sammanfogas. Frågeställningarna rör lagändringar i plan- och bygglagen,

överklagandefrekvens och bostadsbrist, alla faktorer som sägs påverka en effektiv planprocess.

Det teoretiska ramverket fokuserar på en nyliberalisering av bostadsmarknaden och

kommunikativ planering, där tidigare forskning belyser dilemmat effektivitet kontra demokrati.

Studien påvisar ett tudelat spänningsfält, där medborgardeltagandet kan vara effektiv men ack så

problematiskt. För att kunna studera den komplexitet som frågan innefattar, har kvalitativa

metoder använts för att utröna skillnader och likheter mellan de två valda kommunerna, Skövde

och Varberg. Innehållsanalyser av strategiska dokument och intervjuer utgör den empiriska

grunden för att kunna besvara syfte och frågeställningar.

Resultaten pekar på att bostadsbristen, lagstiftning, överklagande och medborgardeltagande

hänger ihop och påverkar varandra. Medborgardeltagandet ses som viktigt för att kunna uppnå

effektivitet. Effektiviteten är avhängt av ett flertal faktorer där lagstiftningen i sig inte är ett

hinder, lagförändringar i plan- och bygglagen år 2015 och 2016 verkar dock inte leda till ökad

effektivitet, vilket var syftet med ändringarna. De begränsade planförfarandet har inte påverkat

medborgardeltagandet negativt, snarare tvärtom då det krävs en annan slags dialog för att finna

samstämmighet. Det finns dock andra förlorande parter, exempelvis länsstyrelsen som påverkas

negativt av ett snabbare förfarande. Att ha möjlighet att påverka är en demokratisk rättighet, så

även att kunna överklaga lagvunna beslut, dock bör vem som ska få överklaga ses över och så

även handläggningstid och instansordning. Överklagandet av detaljplaner påverkar

bostadsbyggandet, med det som stoppat upp byggnation i de valda kommunerna var den

dåvarande lågkonjunkturen. Marknaden har alltså en avgörande roll i bostadsbyggandet i

dagsläget och politiskt styre verkar inte påverka nybyggnation i de valda kommunerna.

Dilemmat som studerats, effektivitet kontra demokrati, tycks samspela och vara avhängt av

varandra i studerade kommuner.

Nyckelord: Medborgardeltagande, lagändring, överklagande, effektivitet, bostadsbrist

Förord

Denna kandidatuppsats inom det kulturgeografiska ämnesområdet, är en avslutande del av

samhällsplanerarprogrammet vid Karlstads universitet. En uppsats som har engagerat och väckt

många interna diskussioner författarna emellan. Författarna Frida Svensson och Lovisa

Borgström tackar varandra för gott samarbete. Tänk att man kan umgås så mycket och ändå inte

tröttna på varandra!

Tack vill även riktas till vår handledare Mekonnen Tesfahuney som hjälpt oss vidare i våra

resonemang och verkligen tagit sig tid till att leta allt från artiklar och litteraturtips till att

korrekturläsa. Våra respondenter i Skövde och Varberg är grundläggande för studiens resultat

och utan er medverkan, ingen uppsats - stort tack till er. Sedan vill vi även tacka alla våra flitiga

korrekturläsare, bland familj och vänner, speciellt tack till Ida och Cecilia som varit trogna

opponenter genom arbetets gång.

Vi hoppas på intressant läsning och att vårt engagemang i frågan lyser igenom!

Frida Svensson och Lovisa Borgström

Karlstad, juni 2017

Innehåll 1. Inledning .................................................................................................................................... 1

1.1 Problemformulering .............................................................................................................. 2

1.2 Syfte och frågeställningar ..................................................................................................... 3

1.3 Avgränsningar ....................................................................................................................... 3

1.4 Definitioner ........................................................................................................................... 4

1.5 Disposition ............................................................................................................................ 5

2. Lagstiftning ................................................................................................................................ 6

2.1 Plan- och bygglagen .............................................................................................................. 6

2.1.1 Detaljplanering ............................................................................................................... 6

2.1.2 Överklagande ................................................................................................................. 7

2.2 Bostadsförsörjning ................................................................................................................ 7

3. Teoretiskt ramverk ................................................................................................................... 9

3.1 Teori ...................................................................................................................................... 9

3.1.1 Nyliberalism ................................................................................................................... 9

3.1.2 New Public Management ............................................................................................. 10

3.1.3 Den nyliberala bostadsmarknaden i svensk kontext .................................................... 11

3.1.4 Varför bostadsbrist? ..................................................................................................... 13

3.2 Medborgardeltagande .......................................................................................................... 15

3.2.1 Från rationell till kommunikativ planering .................................................................. 16

3.2.2 Arnsteins deltagandestege ............................................................................................ 18

3.2.3 SKL:s Delaktighetstrappa och Fungs kub .................................................................... 19

3.3 Tidigare forskning ............................................................................................................... 21

4. Metod........................................................................................................................................ 25

4.1 Vetenskapsteoretiskt angreppssätt ...................................................................................... 25

4.2 Metodval ............................................................................................................................. 26

4.3 Fallstudie ............................................................................................................................. 26

4.3.1 Urval............................................................................................................................. 27

4.4 Textanalys av kommunala dokument ................................................................................. 28

4.4.1 Tillvägagångssätt och analys ....................................................................................... 29

4.5 Intervjuer ............................................................................................................................. 29

4.5.1 Urval............................................................................................................................. 29

4.5.2 Tillvägagångssätt ......................................................................................................... 30

4.5.3 Bearbetning av data ...................................................................................................... 31

4.6 Statistikredovisning ............................................................................................................. 31

4.7 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ......................................................................... 32

4.8 Etik ...................................................................................................................................... 33

4.9 Metoddiskussion ................................................................................................................. 34

5. Empiri ...................................................................................................................................... 35

5.1 Varberg................................................................................................................................ 35

5.1.1 Varberg - Vision 2025.................................................................................................. 35

5.1.2 Översiktsplan Varberg ................................................................................................. 35

5.1.3 Bebyggelsestrategi ....................................................................................................... 36

5.1.4 Kommunikationsstrategi .............................................................................................. 36

5.2 Skövde ................................................................................................................................. 37

5.2.1 Vision Skövde .............................................................................................................. 37

5.2.2 Översiktsplan - ÖP 2025 Skövde kommuns översiktsplan .......................................... 37

5.2.3 Boendestrategiskt program .......................................................................................... 38

5.2.4 Kommunikationspolicy ................................................................................................ 38

5.3 Sammanfattning kommunala plandokument ...................................................................... 39

5.4 Statistikredovisning ............................................................................................................. 39

5.4.1 Befolkningsutveckling ................................................................................................. 39

5.4.2 Nybyggnation ............................................................................................................... 40

5.4.3 Detaljplanering i Skövde och Varberg ......................................................................... 41

5.4.4 Övrig statistik ............................................................................................................... 42

5.5 Intervjuredovisning Varberg ............................................................................................... 42

5.5.1 Lagändringen i plan- och bygglagen år 2015 ............................................................... 42

5.5.2 Överklagande detaljplan .............................................................................................. 42

5.5.3 Bostadsbrist .................................................................................................................. 43

5.5.4 Medborgardeltagande ................................................................................................... 44

5.5.5 Effektivitet ................................................................................................................... 45

5.6 Intervjuredovisning Skövde ................................................................................................ 45

5.6.1 Lagändringen i plan- och bygglagen år 2015 ............................................................... 45

5.6.2 Överklagande detaljplan .............................................................................................. 46

5.6.3 Bostadsbrist .................................................................................................................. 46

5.6.4 Medborgardeltagande ................................................................................................... 47

5.6.5 Effektivitet ................................................................................................................... 48

6. Analys ....................................................................................................................................... 49

6.1 Bostadsbristen och medborgardeltagandet .......................................................................... 49

6.1.1 Kommunens roll ........................................................................................................... 50

6.1.2 Ansvar .......................................................................................................................... 51

6.1.3 Medborgardeltagande ................................................................................................... 52

6.2 Lagändringen ...................................................................................................................... 54

6.2.1 Vikten av dialog ........................................................................................................... 56

6.3 Överklaganden .................................................................................................................... 58

7. Slutsatser .................................................................................................................................. 60

7.1 Hur har de valda kommunerna arbetat för att lösa bostadsbristen? .................................... 60

7.2 Varför skiljer sig överklagandefrekvensen åt mellan valda kommuner? ............................ 61

7.3 På vilket sätt har lagändringen i plan- och bygglagen år 2015, som resulterat i nya

planförfaranden, påverkat valda kommuners arbete med medborgardeltagandet i

bostadsfrågor? ........................................................................................................................... 61

7.4 Rekommendationer för fortsatt forskning ........................................................................... 62

Författarnas ord .......................................................................................................................... 64

Referenslista ................................................................................................................................ 65

Bilagor .......................................................................................................................................... 73

Bilaga 1 - Planförfarande .......................................................................................................... 73

Bilaga 2 - Utdrag ur PBL .......................................................................................................... 74

Bilaga 3 - Urval av kommuner .................................................................................................. 76

Bilaga 4 - Intervjuguide ............................................................................................................ 77

Figur- och diagramförteckning

Figur 1 - Arnsteins deltagandestege och SKL:s delaktighetstrappa……………………………..18

Figur 2 - Fungs "kub"……………………………………………………………………………20

Diagram 1 - Befolkningsökning i Skövde och Varberg, åren 2005–2016……………………....39

Diagram 2 - Färdigställda lägenheter, åren 2005–2016 i Varberg………………………………40

Diagram 3 - Färdigställda lägenheter, åren 2005–2016 i Skövde……………………………….41

Diagram 4 - Överklagade och antagna detaljplaner, åren 2009–2016…………………………..41

1

1. Inledning I detta inledande kapitel introduceras läsaren till ämnet som valts att studeras.

Bakgrundsbeskrivningen leder vidare mot problemformulering, syfte och frågeställningar.

Kapitlet avslutas med en avgränsningsbeskrivning definition av centrala begrepp samt

disposition.

”Finns det någon gyllene medelväg där båda dessa aspekter [ett högt

medborgardeltagande och snabba planeringsprocesser] kan vävas samman? Om inte,

vilket ska egentligen prioriteras i strävan för en hållbar stadsutveckling?”

(Lanevi 2016)

Att husera befolkningen har återigen blivit en angelägen fråga. Boverket spår att

nybyggnadstakten bör ligga på ungefär 88 000 bostäder per år fram tills år 2025 för att kunna

täcka upp det förväntade behovet av bostäder (Eriksson 2016). I stort sett hela Sverige lider av

bostadsbrist, så även de mindre kommunerna Varberg och Skövde som utgör fallstudier i denna

uppsats. Åren 2015 och 2016 uppdaterades plan- och bygglagens kapitel för detaljplanering

vilket bland annat resulterade i ett enklare planförfarande och förändrad överklagandeinstans för

detaljplaner (SFS 2010:900). Ändringarna har syftat till att effektivisera planprocessen och

snabba på nybyggnation med en bibehållen demokratisk grund. Effektivitet och demokrati kan

ses som två motstående poler, som är minst lika viktiga för kommunala tjänstemän att beakta i

dagens bostadsplanering (Gilljam 2006). Anna Lanevi (2016) ifrågasätter medborgares

begränsade möjlighet till uttryck i kommunala planprocesser och menar för att en stad ska kunna

utvecklas hållbart, inte minst ur ett socialt perspektiv, måste invånarna involveras. Den sociala

hållbarheten blir allt mer viktig att beakta i dagens långsiktigt hållbara planering (From 2011,

Morrison & Xian 2016) samtidigt som bristen på bostäder kräver snabba processer.

Forskningsrådet Formas har kartlagt aktualiseringen av frågor som rör och problematiserar

medborgardeltagande. År 2011 tog rådet fram en rapport som föreslår framtida

forskningsområden inom den hållbara stadsutvecklingen. I rapporten framgår det att lokal

förankring och medborgarengagemang tidigt i processen kan vara avgörande för betydelsen mot

ett långsiktigt hållbart resultat. Trots forskares enighet om brukarinflytandets nytta för

uthållighet och acceptans för förändring, finns det få problematiserande studier av just

medborgardeltagandet som sådant. Skribenterna menar att frågor som hur den förändrade

samhällsstrukturen från statsstyre till nätverkssamhälle styr människors möjlighet till påverkan i

2

den fysiska planeringen, är ett relativt outforskat område (From 2011). Detta speciellt utifrån ett

kulturgeografiskt perspektiv, där medborgares rätt till påverkan styrs av rumsliga och kulturella

faktorer. Just denna förändring kan ses som ett resultat av de nyliberala strömningarna som

påverkat planeringsdiskursen och som har resulterat i en allt mer privatiserad och vinstdrivande

planeringssektor där den effektiva, entreprenöriella styrningen av bostadsmarknaden är ett

faktum (Sager 2016, Harvey 2011). Att studera hur effektiviteten och demokratin samspelar

inom den högaktuella bostadsfrågan och utröna om det finns någon gyllene medelväg som

Lanevi efterlyser är därför syftet med denna uppsats.

1.1 Problemformulering

Redan år 2005 skrev Forsberg att bostadsbristen kommer vara en framtida samhällsutmaning och

planerarens verktyg att lösa denna brist förändras i och med marknadens inträde i den

kommunala planeringen (Forsberg 2005). Ekonomiska intressen har fått en överordnad roll där

privata företag innehar stort utrymme i planeringsprocessen, kommunala planerare kan inte

längre enbart företräda allmänna intressen vid exempelvis bostadsbyggande (Stenberg 2010,

Sager 2016). Problematiken ligger i förhållandet mellan dels offentlig verksamhet beroende av

politiska intressen, privata aktörer styrda av ekonomiska intressen och medborgare med

demokratiska rättigheter. Var hamnar medborgarinflytandet i detta delade spänningsfält? Kan

deltagandet försinka nybyggnadstakten, i så fall vad blir följderna av ett minskat deltagande i

den långsiktiga hållbara planeringen?

Att studera hur medborgardeltagandet påverkas av en allt mer skyndsam planeringsprocess är av

forskningsintresse inte minst ur en planeringskontext. Det är av vikt att förstå den komplexitet

som råder i den aktuella frågan om bostadsbrist. Rådande diskurser syftar till att representera den

socialt skapade verkligheten på olika sätt, diskursen om den socialt hållbara stadsplaneringen

fokuserar på ett ökat medborgarinflytande. Aktuell forskningsöversikt efterlyser en

problematisering av deltagandet i den förändrade samhälleliga strukturen (From 2011). Ur en

kulturgeografisk kontext handlar det om att sätta problematiken i ett rumsligt sammanhang, att

upptäcka mönster och förstå hur olika rumsliga förutsättningar kan ge olika utfall i planeringen

gällande bostadsbrist och medborgardeltagandet. Storstäder hamnar ofta i fokus när

bostadsfrågan kommer på tal, där deras storlek och attraktionskraft lockar nya invånare som

leder till ett underskott på bostäder. Idag råder dock brist på bostäder i stort sett hela Sverige

(Boverket 2016a) vilket motiverar studier även i mindre kommuner. I våra förstudier till denna

uppsats upptäcktes en markant skillnad i överklagandefrekvens vad gäller detaljplaner trots

3

liknande storlek befolkningsmässigt. Medborgardeltagandet, bostadsbristen, planprocesser och

överklagandefrekvens hänger samman. Detta eftersom alla de planprocesser som idag rör

bostadsbyggande har ett krav på medborgerligt inflytande, överklagande ses som dels

demokratisk rättighet men dels även en försinkande faktor i bostadsprojekt (Fiskesjö 2013). Det

blir därför viktigt att förstå hur kommuner arbetar i denna komplexa problematik. Den kunskap

som genereras av denna studie ämnar till att kunna appliceras i andra kommuner med liknande

utmaningar.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med arbetet är i en tid av bostadsbrist i Sverige, undersöka om det går att kombinera ett

aktivt bostadsbyggande och ett högt medborgardeltagande i planprocesser som rör

bostadsbyggande. Detta ska studeras utifrån de två mindre kommunerna, Varberg och Skövde.

Uppsatsen ämnar utreda följande frågor:

- Hur har de valda kommunerna arbetat för att lösa bostadsbristen?

- Varför skiljer sig överklagandefrekvensen åt mellan valda kommuner?

- På vilket sätt har lagändringen i plan- och bygglagen år 2015 som resulterat i nya

förfaranden, påverkat valda kommuners arbete med medborgardeltagande i

detaljplaneprocesser?

1.3 Avgränsningar

Uppsatsen behandlar problematiken demokrati kontra effektivitet inom urbanplanering där tre

avgränsade aspekter, bostadsbristen, överklagande och medborgardeltagandet studeras i de två

mindre kommunerna, Skövde och Varberg (Se avsnitt 4.3.1 för urvalsbeskrivning). Detta utgör

studiens avgränsning geografiskt men även studiens inriktning mot specifika ämnesområden,

vilket har varit medvetet för att kunna besvara syfte och frågeställningar. Att enbart studera två

kommuner var medvetet då den tidsmässiga aspekten som uppsatsen ämnar att genomföras inom

är en begränsning. Att studera fler kommuner hade kunnat berika vår studie genom att undersöka

problematiken ur fler perspektiv. Medborgardeltagandet definieras i detta arbete som ett verktyg

kommunala tjänstemän använder för att kommunicera och förankra kommande bostadsprojekt

med ett fokus på överklagande som den yttersta kanalen för missnöje. Att utgå ifrån detta

perspektiv har varit medvetet för att kunna undersöka missnöje och även då överklagande anses

vara en anledning till en ineffektiv planprocess (Fiskesjö 2013, Cars & Thune-Hedström 2006,

Norberg 2016). Detta gör att fokus inte kommer riktas mot exempelvis ideella

4

intresseorganisationer eller offentliga forum på sociala medier som också är av betydelse för

opinionsbildning (Cars & Thune Hedström 2006). Ytterligare en avgränsning vad gäller tid är

den longitudinella tidsram som studeras som är beroende av lagändringarna i plan- och

bygglagen. De lagändringar som studerats är sådana som påverkar bostadsmarknaden med en

avgränsning mot främst plan- och bygglagens ändringar år 2015. Som inledningsvis nämnt finns

det spänningar mellan offentliga, privata och civila aktörer. För att kunna undersöka syfte och

frågeställningar inom ramen för uppsatsen krävs en avgränsning mot en av dessa aktörsgrupper.

Den offentliga inriktningen är passande för uppsatt syfte och anses ge en djupare förståelse för

hur kommunala planerare i den förändrade samhällsstrukturen kan hantera motstående intressen.

Vad gäller tidigare forskning inom ämnet har en avgränsning gjorts mot specifika artiklar och

texter som behandlar dilemmat demokrati kontra effektivitet och valda teorier, nyliberal- och

kommunikativ planering utgör ramarna för uppsatsens analytiska verktyg.

1.4 Definitioner

Att definiera centrala begrepp är av vikt för att läsare av denna uppsats ska förstå och få en

uppfattning av hur vi författare väljer att använda begreppen. Ofta har begrepp fler olika

förklaringar och kan ses utifrån olika perspektiv, vilket ger fog till denna redogörelse.

Medborgardeltagande - I detta arbete avgränsas medborgardeltagandet till inflytande från

medborgare i kommunala planprocesser.

Diskurs - En diskurs används i detta arbete som olika sätt att representera den socialt skapade

verkligheten (Loit 2014). Det är den rådande normen inom exempelvis valda studieområden som

samhället förhåller sig till. Uppsatsen behandlar begreppet diskurs i samklang med planering och

nyliberalisering.

Överklagande - I uppsatsen kopplas överklagandet alltid till kommunala detaljplaneprocesser,

exempelvis inte överklagande gällande olika typ av bostadsstöd.

Marknaden - Magnusson (2016) menar att marknaden är ett mångfacetterat begrepp som kan

ses som en social konstruktion med historisk anknytning som skapas för att fylla olika

funktioner. I detta arbete omnämns marknaden som den ekonomiska sfär som styrs av utbud och

efterfrågan

Nyliberala - praktiker, diskurser, samhällsordningar, strömningar, influenser, system,

processer, strukturer och principer - Begreppen används för att beskriva hur olika

5

samhällsområden exempelvis politik och planering nu mer styrs av ekonomiska krafter utifrån

marknadens logik. Begreppet nyliberal är centralt i uppsatsen och definieras mer ingående i

teorikapitlet.

Effektivitet - Begreppet används kopplat till de nyliberala praktikens önskan om en snabb

planprocess. Effektivitet kan mätas i andra termer exempelvis resultat eller graden av

måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning (Carlsson 2014), vilket visserligen diskuteras i

uppsatsen, men generellt likställs effektivitet med tidsåtgång.

1.5 Disposition

Kapitel 1 - I det inledande avsnittet presenteras uppsatsens inriktning i helhet och belyser den

problematik som uppsatsen behandlar. Här tydliggörs även syfte och frågeställningar, centrala

begrepp samt avgränsningar.

Kapitel 2 - I avsnitt två klargörs för de lagar som reglerar byggande, överklagande och

medborgardeltagande.

Kapitel 3 - I detta avsnitt följer först en teoretisk genomgång där nyliberala diskurser

presenteras i sammanhang med bostadsfrågan. Därefter redogörs för olika teorier kring

kommunikativ planering och medborgerligt inflytande. Efter detta presenteras tidigare forskning

kring dilemmat aktivt medborgardeltagande och effektivitet i planprocesser.

Kapitel 4 - I detta avsnitt redogörs först uppsatsens vetenskapliga angreppssätt, för att sedan

övergå till en presentation av uppsatsens metodval och tillvägagångssätt för datainsamling och

analys. Avsnittet avslutas med att diskutera etik, tillförlitlighet samt metodkritik.

Kapitel 5 - Här presenteras uppsatsens empiri. Först presenteras textanalyser av kommunernas

olika kommunala plandokument. Därefter redovisas betydande statistik för att få en djupare

förståelse för Skövde och Varbergs situation kring bostadsbrist och detaljplanering. Därefter

redogörs resultatet av intervjuerna var för sig.

Kapitel 6 - I detta avsnitt diskuteras och analyseras studiens empiri gentemot det teoretiska

ramverket och tidigare forskning.

Kapitel 7 - Här redogörs studiens slutsatser kopplat till syfte och frågeställningar, följt av

rekommendationer för framtida forskning.

6

2. Lagstiftning I detta avsnitt presenteras den lagstiftning som berör och påverkar bostadsbyggande,

överklagande och medborgarinflytande. Avsnittet ska bidra till en större förståelse för

detaljplanering samt vad lagändringarna år 2015 och 2016 resulterat i.

2.1 Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen (2010:900) avser bestämmelser om mark- och vattenanvändning samt

byggande. Lagen strävar efter att säkerställa en god hållbar och långsiktig utveckling, för dagens

och kommande generationer. Den äldre plan- och bygglagen från år 1987 uppdaterades år 2011,

med syfte att effektivisera och förenkla planprocessen och plansystemet (Nyström & Tonell

2012). Kommunen är ansvariga för planläggning i och med planmonopol och har därför

uppgiften att avgöra hur marken på bästa sätt ska användas utifrån både allmänna och särskilda

intressen. I dagens allt mer marknadsinriktade samhälle och så även inom den fysiska

planeringen är därför flera olika aktörer inblandade i kampen om att skapa den bästa staden. De

olika aktörerna är beroende av varandra och delar makten att förverkliga visioner (Cars &

Thune-Hedström 2006).

2.1.1 Detaljplanering

En detaljplan är juridiskt bindande och prövar markens lämplighet för bebyggelse och

bebyggelsemiljöns utformning samt anpassning till befintlig omgivning. Enligt Boverket är

bristen på detaljplanelagda marker en utmaning som kan begränsa bostadsbyggandet (Boverket

2015a). Den 1 januari år 2015 uppdaterades plan- och bygglagen specifikt inriktat på

detaljplanering, för att effektivisera plan- och bygglovsprocesserna. Detta resulterade i nya

planförfaranden; ett standardförfarande, ett begränsat förfarande och ett utökat förfarande som

avser en variation i planprocessens olika steg (Boverket 2015b). Kommunen kan välja att växla

mellan de olika förfarandena enligt plan- och bygglagen (2010:900), vilket tydliggör att

planförfarande kan anpassas utefter olika omständigheter. Standardförfarandet används, till

skillnad från det utökade förfarandet, när planen inte förmodas medföra betydande

miljöpåverkan. Planen antas inte heller vara av betydande intresse för allmänheten och går i linje

med översiktsplanens riktlinjer. Förfarandet kan utvecklas till ett begränsat planförfarande som

medför att enbart ett kommunikationssteg behöver innefattas, samråd. För beskrivande bild över

de olika förfarandena efter uppdateringen år 2015, se bilaga 1.

7

Inom ramen för detaljplanearbetet ska samråd genomföras med länsstyrelsen, lantmäteriet och

berörda kommuner, sakägare och grannar. Det framkommer i kapitel 5 §11 (SFS 2010:900) att

samråd inte behöver genomföras med exempelvis boende om förslaget inte antas ha någon

betydelse för berörda parter, vilket påvisar att kommunen kan begränsa samrådskretsen.

Planförslaget ska finnas tillgängligt för de som är intresserade under samrådstiden. Detaljplanen

måste även kungöras för att på ett tydligt sätt informera allmänheten om det aktuella

planområdet, vilket ger möjligheter till insyn och påverkan (SFS 2010:900).

2.1.2 Överklagande

I plan- och bygglagen kapitel 13 (SFS 2010:900) redogörs det för hur överklagandet av antagna,

ändrade eller upphävda planer och kommunala beslut genomförs samt vem som har rätten till att

överklaga (se bilaga 2 för utdrag av lagtexten). Överklagande av en detaljplan får endast ske om

den som överklagar är berörd av förslaget samt att denne har lämnat synpunkter under samråd

och granskning. Den 1 juni år 2016 gjordes en förändring i plan- och bygglagen där instanserna

för överklagande av detaljplaner förändrades, vilket resulterade i att ett instanssteg togs bort.

Detta tydliggörs i kapitel 13 §2a (SFS 2010:900), där Mark- och miljödomstolen nu utgör första

överklagandeinstans till skillnad från tidigare då länsstyrelsen stod som ansvarig. Enligt

förvaltningslagen (SFS 1986:233) är dock kommunen den allra första instansen och har som

uppgift att genomföra en rättidsprövning av överklagandet innan det skickas vidare till Mark-

och miljödomstolen, vilket innebär en granskning av att överklagandet inlämnats inom tre

veckor från det att planen antogs. I propositionen En kortare instanskedja för detaljplaner och

områdesbestämmelser (Kaplan & Corell 2015) framkommer det att denna instansförändring ska

resultera till att överklagade planer ska få kortare handläggningstider, vilket främjar effektivare

prövningar och därmed ska planen förhoppningsvis vinna laga kraft snabbare. Detta bidrar till att

bygglovsansökningar kan göras tidigare, vilket främjar ett mer effektivt och aktivt

bostadsbyggande, som är av betydelse för att råda bot på bristen av bostäder (Kaplan & Corell

2015).

2.2 Bostadsförsörjning

Kommuner har som tidigare nämnt ett ansvar för att främja bostadsbyggande och ska enligt

Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (SFS 2000:1383) sätta riktlinjer för

bostadsförsörjning. Detta för att säkerställa att invånarna i kommunerna ska ha tillgång till

bostäder och för att tillgodose en god byggd miljö. Efter varje mandatperiod ska

kommunfullmäktige anta kommunens riktlinjer kring bostadsförsörjningen, vilket styr

8

bostadsplaneringen de kommande åren. Exempelvis hur många bostäder som behövs för att

tillgodose den befolkningstillväxt och efterfrågan som finns på marknaden (SFS 2000:1383).

Formella instrument som planerare och andra offentliga aktörer bör förhålla sig till såsom lagar

och föreskrifter är bara en faktor som påverkar dessa aktörers arbete och beslutsfattning. Detta

avsnitt har förhoppningsvis bidragit till en djupare förståelse för hur lagstiftningen i Sverige

hanterar detaljplanering, medborgardeltagande, överklagande och bostadsförsörjning, eftersom

studien ämnar undersöka dessa ämnesområden tillsammans. Nedan följer en genomgång av teori

och tidigare forskning.

9

3. Teoretiskt ramverk I detta avsnitt kommer uppsatsen teoretiska ramverk och tidigare forskning att presenteras.

Först redogörs uppsatsens två övergripande teorier, den nyliberala och kommunikativa

planeringen som kan sägas vara konkurrerande. De är båda lika viktiga att förstå, för att kunna

undersöka hur kommuner kan arbeta med frågan bostadsbrist kontra medborgarinflytande. De

nyliberala planeringsteorierna används för att förstå bostadsmarknadens utveckling och den

kommunala planerarens förändrade roll. De kommunikativa teorierna diskuteras med ett fokus

på medborgardeltagandet som rättighet och demokratisk grund. Slutligen läggs ett fokus på

tidigare forskning som behandlar dilemmat kring ett aktivt medborgardeltagande och effektivitet

i planeringsprocesser.

3.1 Teori

3.1.1 Nyliberalism

Nyliberalism som teori, ideologi och samhällsordning är av vikt att diskutera i och med

marknadens intåg i den svenska bostadspolitiken. Nyliberalismen har rötter i liberalistiska tankar

om individens rättigheter och ekonomiska egenintresse, vilket Adam Smith redan på 1700-talet

var förespråkare för (Power 2012). Nyliberalismens intåg som politisk ideologi och

samhällsordning växte sig stark under 1970-talet som en motreaktion på keynesianismen som

kort handlar om statlig inblandning för ekonomisk välfärd. Motståndarna ansåg att marknaden

inte skulle regleras av statliga influenser utan skulle istället regleras av utbud och efterfrågan, en

logik som kräver snabba processer och beslut (Power 2012). Denna kapitalistiska världsordning

som Harvey menar råder, skapar ojämlika förhållanden samhällsklasser och platser emellan

(Harvey 2011). Själva ordet “nyliberalism” har blivit något av ett modeord som används för att

förklara diverse samhälleliga fenomen (Christophers 2013), för att inte riskera att använda ordet

som just detta kommer därför en teoretisk definition att redogöras för. Det är av vikt att förstå att

nyliberalism som övergripande teori bör förstås i sitt sammanhang, Peck & Tickell (2002) talar

om nyliberalism som beroende av plats, rum och politisk kontext. Just den nyliberala

samhällsordningen och hur den ter sig skiljer sig alltså åt platser emellan och är inte enbart ett

politiskt projekt, innebörden av begreppet ter sig olika exempelvis i en små- eller

storstadskontext (Peck & Tickell 2002). I denna studie används bland annat Brett Christophers

analyser av den svenska bostadsmarknaden där han använder sig av Loïc Wacquants (2010)

definition av nyliberalism, för att få en mer nyanserad bild vävs även Brenner et al. (2010)

definition av begreppet in. Wacquant (2010) beskriver nyliberalismen som ett transnationellt

politiskt projekt som syftar till att konstruera om marknaden, staten och medborgarskapet. Detta

10

projekt styrs av betydande chefer i högt uppsatta företag, statliga chefer och topptjänstemän som

ofta återfinns inom multinationella organisationer. Dessa aktörer favoriserar den kapitalistiska

världsordningen och främjar marknaden. Brenner et al. (2010) talar om de nyliberala praktikerna

bland annat som en marknadslogik där statlig omstrukturering är en viktig komponent. Från

statligt håll förmedlas en marknadsdisciplin som påverkar flera politiska prioritetsområden bland

annat bostäder. De menar även att nyliberalismen är historiskt kontextualiserad, leder till ojämn

utveckling platser emellan och är hybridiserad i den mening att nyliberalism i dess sanna anda

inte återfinns i alla samhällets delar (Brenner et al. 2010). Wacquant (2010) listar fyra

antaganden som samspelar inom den nyliberala praktiken:

- Ekonomisk avreglering för att främja marknaden, där det individuella ägandet

priviligeras och marknadens logik anses som mest effektiv. Detta medför ett avsiktligt

förakt mot olika typer av fördelningsåtgärder som främjar rättvisa och jämlikhet.

- Välfärdsstaten decentraliseras, individer ses som kunder på en marknad. Offentligt ägda

verksamheter privatiseras för att kunna drivas effektivt och företagsliknande.

- En typ av straffprocess som agerar mot de samhällsgrupper som redan har det svårt, där

de nyliberala strömningarna medför ökad ojämlikhet och motverkar att utsatta grupper

ska kunna förbättra sina livsvillkor. Denna straffprocess används för att minska

legitimiteten för offentligt förtroendevalda.

- Ett ökat individuellt ansvar att framhäva sig själv och jaget, ofta mot en entreprenöriell

anda. Marknaden tar således inte något ansvar för individer, istället blir det ett

individuellt ansvar att konkurrera mot andra i rätten om exempelvis kapital, arbete,

bostad, utbildning, bidrag med mera (Wacquant 2010, s. 213 - 214).

3.1.2 New Public Management

New Public Management (NPM) är en filosofi inom organisation och styrning och kan ses som

ett led i de nyliberala strömningarna som har kommit att generera i nya styrmodeller inom

offentliga verksamheter (Brenner et al. 2010). I en svensk kontext har kommuner i Sverige

påverkats av denna filosofi, vilket gör det relevant att redogöra för begreppet. I resterande text

kommer begreppet New Public Management belysas med förkortningen NPM. NPM kan ses

som ett påtagligt steg i hur bostadsmarknaden kan förstås och förklaras i ett större sammanhang

(Montin 2007). NPM har förändrat synsättet och arbetssättet, där marknaden och konkurrens

idag ses som en bidragande faktor till effektivitet och kvalitet. Detta kan liknas med ett allt mer

företagsliknande och affärsmässigt synsätt där målstyrning eftersträvas. Mer aktörer är numera

inblandade på marknaden, vilket tyder på privatisering, där privata aktörer med ett vinstintresse

11

hyrs in på entreprenad. Detta har bidragit till att gränsen mellan det offentliga och privata börjat

suddas ut. Ett led i NPM är att kommuner arbetar allt mer med kommunal bolagisering, där

bolagen ska drivas av affärsmässiga principer (Montin 2007). De demokratiska rättigheterna

påverkas ofta negativt av NPM-styrning, Montin (2007) menar att möjlighet till insyn i privata

företag minskar vilket ifrågasätter legitimiteten och rättssäkerheten.

I denna uppsats kommer begreppet nyliberalism främst att användas som förklaringsmodell för

att förstå hur kommuner idag styrs allt mer marknadsmässigt och för att förstå hur kommuner

kan göra avvägningar i frågor om demokrati kontra effektivitet. Nyliberalismen används även

för att förstå hur bostadsmarknaden har kommit att utvecklas och vad som kan förklara den

bostadsbrist som råder. Nyliberalism ses inte som någon övergripande ideologi som färgar alla

delar i vårt samhälle utan ska mer förstås i en kontext av marknadsmässig kommunal styrning

och den bostadspolitiska frågan som diskuteras nedan.

3.1.3 Den nyliberala bostadsmarknaden i svensk kontext

Denna breda definition av begreppet nyliberalism som presenterats ovan sätter ramarna för hur

bostadsplaneringen kan förstås som en produkt av nyliberalismens intåg i en svensk kontext.

Bostaden är en avgörande faktor för människors livsvillkor, bostaden som sådan anses vara en

fundamental grundpelare i välfärdssamhället. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning

för att den ekonomiska tillväxten ska fortgå (Boverket 2016a, Nybyggarkommissionen 2014).

Frågan om bostaden som en social grundläggande rättighet eller som en vara på marknaden är

omdiskuterad (Bengtsson 2013, Sahlin 2013, Gutzon Larsen et al. 2016), att hävda att

bostadsmarknaden har gått från statlig kontroll till att idag enbart tillhöra marknaden kan

problematiseras (Peck & Tickell 2002). Den svenska bostadspolitiken har internationellt prisats

för att vara både effektiv och funktionellt inbäddad i det civila systemet (Christophers 2013).

Christophers (2013) hävdar däremot att denna hyllning till den svenska bostadsmarknaden är

överdriven. Den drömbild om Sveriges bostadsmarknad som rättvis och fri från nyliberala

strömningar är inte verklighet. Detta är ett resonemang som belyses av Bengtsson (2013),

Christophers (2013) och Brenner et al. (2010) som alla menar att den svenska

bostadsmarknadsutvecklingen bör ses som ett resultat av både marknadens regler och statliga

influenser, en slags hybrid. En hybrid mellan å ena sidan centraliserade och reglerade krafter och

å andra sidan nyliberala strömningar med en avreglerad och marketiserad bostadspolitik.

Blandningen mellan den politiska och ekonomiska styrningen menar Christophers är en av

anledningarna till varför bostadsmarknaden inte fungerar (Christophers 2013). Bengtsson (2013)

menar vidare att denna hybridisering mot senare år har åsidosatt de mjuka värdena exempelvis

12

goda levnadsvillkor och jämlikhet, vilket har lett till en segregerad bostadsmarknad

(Christophers 2013, Clark 2013, Hedin et al. 2012). Historiskt har bostadsförsörjningen varit en

fråga för staten, men sedan planmonopolet infördes år 1947 har kommunerna fått ett allt större

ansvar, inte minst i frågan om mark och tillstånd (Bengtsson 2013). Ett tydligt exempel på

statens inblandning på bostadsmarknaden i samband med bostadsbrist, var det riksdagsbeslut

som år 1964 resulterade i miljonprogramsområdena. En vision om att bygga en miljon bostäder

på tio år, dessa områden har i efterhand har fått kritik för bristfällig fysisk utformning

(Söderqvist 2005). Miljonprogrammen må ha mött motstånd men lyckades effektivt häva

Sveriges dåvarande bostadsbrist (Sahlin 2013, Arnstberg & Bergström 2010). Idag talas återigen

om stor bostadsbrist i Sverige och en miljonprogramssituation där liknande antal bostäder som år

1964, spås behöva tillkomma inom en kort tidsram för att täcka upp det behov av bostäder som

finns (Barthel et al. 2016). Boverkets framtidsprognos spår att det krävs 700 000 bostäder fram

tills år 2025 för att lösa den bostadsbrist som råder i 255 av Sveriges 290 kommuner (Boverket

2017a). För att kunna förstå hur bostadsmarknaden har kommit att utvecklas och varför det

återigen talas om en miljonprogramssituation är det nödvändigt att föra en diskussion om

historisk och nutida bostadspolitik.

Generellt beskrivs den svenska bostadsmarknaden ha bestått av ett antal sammanlänkade

komponenter. Sveriges överordnade bostadspolitik gällande alla bostadsformer utan avkall för

speciella behov som tidigare varit styrande, har idag kommit att förändras. Christophers (2013)

menar att ett skifte från det neutrala boendet, där alla boendeformer skulle hålla en liknande

standard där olika typer av sociala skillnader sett till boende motades bort. Till att

besittningsmodeller idag har olika hög status, där hyresrätten ofta ses som en besittningsform

som kopplas samman med låg social status. Fram tills år 1993 gavs subventioner till

nybyggnationer av hyres- och bostadsrätter och själva äganderätten var oattraktiv och dyr för

både exploatör och köpare. Även en orättvis fastighetsbeskattning där småhusägare har gynnats

och en minskad pott för bostadsbidrag har bidragit till nyliberalisering av bostadsmarknaden och

så även det orättvisa systemet och det individuella ansvaret. Detta får dock ses i sin kontext, då

fastighetsbeskattningen skiljer sig åt mellan olika kommuner. En annan komponent handlar om

den historiskt höga andelen allmännyttiga bostäder. Dessa bostäder ägs idag numera av de

kommunala bostadsbolagen och styrs från politiskt håll. Privatiseringen har utvecklats gradvis

men fick genomslag år 2006 då den borgerliga regeringen upphävde den så kallade stopplagen

som innan gav länsstyrelser möjlighet att förhindra omvandlandet av allmännyttiga bostäder till

bostadsrätter (Granth 2007). En annan viktig händelse inom svensk bostadspolitik som kommit

att påverka de allmännyttiga bostadsbolagen är Fastighetsägarnas branschorganisations

13

hävdande år 2005. Branschorganisationen menade att de svenska kommunala bostadsbolagen

fortfarande tog emot statligt stöd (som var emot EU- lagen om statligt stöd till privata företag),

vilket skapade en snedvriden konkurrens (Christophers 2013). Detta överklagande ledde till en

lagförändring år 2011 i lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, där de

kommunala bostadsbolagen numera tvingas till att styras enligt handels- och affärsmässiga

principer (SFS 2010:879). Vilket kan ses som ett tydligt led i de allt mer nyliberala

strömningarna och NPM-styrningen som beskrivits innan. Den allmänekonomiska påverkan på

bostadsmarknaden har därför blivit allt mer påtaglig och finansiering sker utifrån marknadens

principer (Blücher 2006). De aktörer som går vinnande ur detta är kommunala bostadsföretag

och privata aktörer så som hyresvärdar och fastighetsägare, som ser bostadsbristen som ett sätt

att tjäna ett ekonomiskt övertag, då efterfrågan är större än utbudet (Sahlin 2013). Ytterligare en

komponent inom den svenska bostadsmarknaden handlar om en integrerad hyresmarknad där

både offentliga och privata aktörer erbjuder olika typer av bostäder med samma regleringskrav

på hyran. Hyresregleringen baseras även på kooperativa förhandlingar mellan hyresvärd och den

väletablerade hyresrättsrörelsen. I Sverige återfinns även ett stort antal bostadsrättsföreningar

som förhindrar enskilt ägande (Bengtsson 2013). Denna komponent handlar om Wacquants

(2010) och Brenners et al. (2010) resonemang om ekonomisk omfördelning där bostadsrättens

intåg på marknaden är ett exempel på denna trend. Bostadsrätten till skillnad från hyresrätten får

säljas till marknadspris och en tydlig tendens i svenskt bostadsbyggande kan ses, där allt fler

bostadsrätter byggs till stigande priser. Tidigare hyresrätter har även ombildats till just

bostadsrätter för att maximera vinst (Christophers 2013). Dessa resonemang som förts ovan

förstås som led i en förändrad bostadspolitik från statligt styre mot mer privat styrda former, där

den nyliberala influensen är tydlig inte minst för att förklara ombildningen till bostadsrätter och

de allt mer stigande bostadspriserna. Det saknas dock en diskussion kring varför just bristen på

bostäder uppstått vilket resoneras kring nedan.

3.1.4 Varför bostadsbrist?

Ett av de viktigaste problemen att ta itu med enligt Christophers är avsaknaden av hyresrätter

(Christophers 2013). Att det finns få hyreslägenheter driver upp priserna på bostadsmarknaden

speciellt i urbana områden, då förstagångsflyttare inte längre har något val än att köpa bostad.

Markpriser är en annan omdiskuterad fråga som både Christophers (2013) och Gutzon Larsen et

al. (2016) talar om som en faktor till dyra bostadspriser där kollektiva investeringar fångas

genom privat landägande, även markspekulation och privat ägande av stora arealer höjer

bostadspriserna. Lund Hansen et al. (2016) menar att det nyliberala systemet främjar de privata

fastighetsägarnas spekulation och fodrar dessa att maximera vinst för sin landareal. Så länge den

14

svenska bostadsmarknaden är styrd av dessa krafter kommer inte mycket att förändras då

fastighetsägare låser mark i väntan på rätt läge då byggnation ger störst ekonomisk utdelning.

Att bara skylla bostadsbristen på en utebliven produktion av nya bostäder skulle vara att blunda

för andra möjliga orsaker (Lucas & Sprängs 2015). Bo Söderberg menar att en av orsakerna till

bostadsbristen i kommunerna är dagens hyressättning, där bostäder i attraktiva lägen har en för

låg hyra för att främja nybyggnation och att de lägenheter som används inte utnyttjas på ett

effektivt sätt. Detta resulterar till att flyttkedjorna uteblir, då det inte är lönsamt för enskilda

individer att ge upp sin lägenhet med låg hyra i de mest attraktiva områdena. Söderberg som

skrivit rapporten Bostadsbristen och hyressättningssystemet - ett kunskapsunderlag ser

bruksvärdeshyran som en anledning till varför bostadsmarknaden fungerar som den gör och

menar att en marknadsmässig hyressättning hade gynnat omflyttningen (Söderberg 2013).

Söderberg baserar sina slutsatser kring en hämmad nyproduktion kopplat till

bruksvärdessystemet på Linds (2003) och Eriksson & Linds (2005) slutsatser kring denna fråga.

I korthet handlar deras slutsatser om att inflyttningshyrorna hålls nere med det

bruksvärdessystem som finns, vilket gör det svårt att få lönsamhet i nyproduktion. Den handlar

även om att det finns ett glapp i hyran mellan nya och gamla lägenheter, vilket ökar risken att

investera eftersom dessa nybyggda lägenheter blir vakanta om efterfrågan sjunker. Slutsatserna

riktar sig även mot en osäkerhet inför framtiden, där intressenter väljer att vänta med

nyproduktion tills en förväntad avveckling av bruksvärdessystemet infaller (Lind 2003, Eriksson

& Lind 2005 refererad i Söderberg 2013). Huruvida marknadshyror verkligen främjar

nyproduktion är en omdiskuterad fråga och flertalet röster har höjts om att denna koppling är

överdriven (Tyrens 2015, Orrenius 2002). De bruksvärdeshyror som omnämns i Boverkets

rapport härstammar som innan nämnts ur resonemang om att hyresgästen och den sociala

rättigheten som bostaden innebär sätts i fokus. Det andra alternativet, den marknadsmässiga

hyressättningen där hyran regleras av tillgång och efterfrågan gynnar som namnet antyder de

som äger bostäder (Bengtsson 2013) och är ett påtagligt steg i det nyliberala systemet som

bostadsmarknaden numera inhyses under (Mukhtar-Landgren & Grelsson Almestad 2013).

Förutom de ovannämnda orsakerna, hyressättningen och de uteblivna flyttkedjorna pekar

Nybyggarkommissionen år 2014 ut kommunala beslutsprocessser, en avsaknad av regional

planering kring bostadsfrågan, en brist på statligt ansvar och oligopol inom byggbranschen som

möjliga orsaker och problem som bör behandlas för att lösa utmaningen med bostadsbrist

(Nybyggarkommissionen 2014). Bostadsbristen kan ur detta resonemang förstås som ett

strukturellt fenomen som bygger på nyliberala strömningar inom såväl politik som ekonomi.

15

Sammanfattningsvis hävdar Christophers (2013) att den svenska bostadsmarknaden är i ett limbo

mellan antingen att reglera bostadsmarknaden statligt igen eller frigöra den till marknaden. Vad

som påverkar denna fråga är delvis politisk där Christophers menar att den senare tidens

borgerliga regeringar har styrt bostadsfrågan mot det nyliberala hållet. Förlorarna i den

nyliberala bostadspolitiken är som flertalet författare påpekar, de som redan är utsatta,

ekonomiskt svaga individer, unga och arbetslösa (Harvey 2011, Christophers 2013, Gutzon

Larsen et al. 2016, Fainstein 2010). Christopher talar om nyliberalismen som ett monster som

attackerar de sociala strukturerna och förstärker orättvisor och ojämlikheter. Bostadsbristen blir i

denna kontext otroligt viktig att lösa för att inte reproducera och förstärka dessa ojämlikheter. I

en sådan diskussion som förts ovan kan en känsla av hopplöshet infinna sig, om

bostadsmarknaden blir renodlat nyliberal finns inte mycket kvar åt de mjuka värdena i

bostadsfrågan. Christophers (2013) menar att vi inte är där än och en naturlig fråga att ställa sig

är om vi individer verkligen är helt försvarslösa inför denna omstrukturering? Att enbart beakta

nyliberalismen som överordnad struktur som inte går att påverka strider mot denna uppsatsens

grundvalar om medborgares rätt till påverkan, därför kommer nu fokus riktas mot teorier som

underbygger individens rättighet till inkludering i beslut som direkt påverkar dennes vardag

(Lasker & Guidry, 2009).

3.2 Medborgardeltagande

Medborgardeltagande är en demokratisk rättighet som är av vikt att beakta för att säkerställa

goda livsvillkor (Healey 1996). Montin (2007) belyser att deltagande, inflytande och delaktighet

är tre grundpelare för att främja ett lyckat medborgardeltagande. Medborgarinflytande och social

hållbarhet har fått allt större betydelse i dagens samhälle, där människan och dess behov sätts i

fokus (Nyström & Tonell 2012). Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) möjliggör för delaktighet

och insyn i planprocesser genom att medborgare har möjlighet till att ta del av planer via

utställningar och samråd. Den politiska styrning som återfinns på kommunal nivå och dess

inriktning på demokratiprocesser och medborgardeltagande skiljer sig åt mellan olika platser,

vilket påvisar att förhållningssättet till att införa delaktighet och medborgarinflytande i planering

kan variera (Raco & Flint 2001). Medborgardeltagandet bör därför arbetas med på olika på

nivåer för att säkerställa en god planering (Stenberg 2013), vilket även Velasquez (2005) och

Raco & Flint (2001) påpekar och syftar till att plats och geografiska rum på lokal nivå ofta

förbises. Att planera med medborgare har inte alltid varit aktuellt, det är främst mot slutet av

1900-talet som medborgarnas inflytande i den fysiska planeringen har diskuterats och blivit allt

mer vanligt. Nedan följer en förklaring till denna vändning.

16

3.2.1 Från rationell till kommunikativ planering

Under 1980-talet började det moderna samhällets bristfälliga förmåga att generera dialog mellan

institutioner och individer (Velasquez 2005) att kritiseras. Som en reaktion på detta och för att

fördjupa demokratin så talas om en kommunikativ vändning där medborgarnas delaktighet

förespråkas, teorier kring kommunikativ planering fokuserar på betydelsen av dialog mellan

medborgare och tjänstemän (Velasquez 2005, Healey 2006). Men för att kunna tala om en

vändning bör sammanhanget som vändningen uppstod inom redogöras för. Den kommunikativa

planeringen ses som en reaktion mot den tidigare rationella planeringen som kan beskrivas som

en process med tydligt avgränsade moment som följer en kronologisk tidsordning (Hermelin

2005, Lundström 2010). Mål för planeringen formuleras av politiker och planerarens roll blir att

undersöka vilka metoder som är lämpligast för att uppnå målen (Hermelin 2005). Själva

rationaliteten som ideologi fokuserar kring två aspekter, den första handlar om att det går att

skaffa tillräcklig kunskap för att kunna kalkylera vilken handling som är mest rationell. Den

andra utgångspunkten utgörs av tanken att människors handlande alltid styrs efter en strävan att

maximera vinst (Hermelin 2005). Inom den rationella planeringsteorin får planeringsinstitutioner

som sådana en stor tilltro att allt ska kunna redovisas och motiveras, inga beslut eller antaganden

får tas på känsla (Lundström 2010). Den kommunikativa vändningen kom att innebära ett

paradigmskifte för hur planeringens normativa väsen skulle komma att se ut. Från att tidigare ha

utgått ifrån en positivistisk rationell syn till en post-positivistisk syn som kritiserar det

teknokratiska angreppssättet och möjliggör för en kommunikativ och deltagande planering

(Hermelin 2005).

Den kommunikativa planeringen kan förstås som en strävan efter governance som är ett centralt

begrepp inom NPM. Governance kan beskrivas som en bottom-up eller gräsrotsstyrd planering

om man så vill, där andra aktörer exempelvis privat näringsliv och intresseorganisationer har fått

huvudansvar till skillnad från tidigare då offentliga institutioner (government) ansågs som

ansvariga (Loit 2014, Lundström 2010, Duckett et al. 2016). För att kunna möjliggöra för en

sådan typ av planering blir samtalet och inte minst processen som sådan avgörande för att kunna

kommunicera och utveckla nya förslag och idéer (Loit 2014). Loit (2014) menar att

medborgardeltagandet numera är ett medel för den sociala planeringsprocessen, där den

kommunikativa planeringen ofta syftar till att bredda perspektiven och hämta kunskap utifrån.

Viktiga utgångsvärden som öppenhet och jämlikhet gentemot samhällets alla individer bäddar

för en rättvis planeringsprocess (Loit 2014, Velasquez 2005). Den kommunikativa

planeringsteorin går att härleda till Habermas (1996) och hans teorier kring hur samhället som

sådant ska utvecklas. Habermas menar att vi som individer är fullt kapabla till att själva

17

diskutera, resonera och lyssna oss fram till konsensus. Det goda samtalet ses som det verktyg

som kan överbrygga sociala, kulturella och ekonomiska skillnader människor emellan, verktyget

som kan lösa svåra konflikter även planeringsmässigt (Loit 2014). Det krävs ett samspel mellan

de delaktiga i samtal, där de olika parterna är beroende av varandra för att kunna nå konsensus

och en lösning (Innes & Booher 2003). En lyckad kommunikativ planeringsprocess

kännetecknas av mångfald och öppenhet bland deltagarna, inga särskilda värderingar eller

intressen ska få extra stort utrymme i dialogen, detta för att utplåna de maktförhållanden som

kan antas finnas i sådana dialogsituationer (Loit 2014, Healy 1996).

Trots den kommunikativa vändningen och en tilltro till samtalet som verktyg, så kritiseras inte

minst deltagaraspekten. Den kommunikativa planeringens grundvalar om rättvisa, öppenhet och

jämlikhet kan utebli och bidrar snarare till att upprätthålla etablerade maktrelationer (Fainstein

2010, Gilljam 2006, Khakee 2006, Velasquez 2005). Den kommunikativa planeringen kan ses

som konkurrerande till den allt mer nyliberala diskursen och har vuxit fram under samma

tidsperiod, vilket i sin tur påverkar planeringen. Planeringsprocesser som bygger på

kommunikation kräver oftast tid, (Hassan et al. 2011, Agger & Larsen 2009) nyliberala

strömningar förespråkar däremot snabba processer eftersom det bidrar till en rörlig ekonomisk

marknad (Power 2012), vilket förklarar de båda planeringsidealens konkurrerande karaktär. Det

nyliberala synsättet har påverkat det kommunikativa planeringsidealet, som genererat fler

privatiseringar vilket i ett kommunikativt perspektiv kan ses som problematiskt. Insynen i

privata företags verksamheter blir således begränsad, vilket bidrar till en minskad transparens

och påverkar demokratiska rättigheter om möjlighet till insyn i planeringsprocesser (Sager 2011,

Montin 2007). Delaktighetsplaneringens för- och nackdelar kan läsas mer ingående om i tidigare

forskning, i avsnittet 3.3. Den kommunikativa vändningen har bidragit till ett antal teorier om

vad deltagande ska vara och på vilka nivåer av inflytande som deltagandet kan inordnas under.

Nedan följer Sherry Arnsteins teori om medborgardelaktighet som är en föregångare inom

planeringsforskning. Denna modell används som grund för att förstå hur Sveriges Kommuner

och Landstings egna delaktighetsmodell framarbetats som redogörs för i nästa avsnitt. Även

Archon Fungs modell belyses för att få ett samtida perspektiv på den komplexitet som råder.

Modellerna används i denna uppsats för att påvisa olika förhållningssätt av deltagande och ligger

till grund för att kunna analysera hur kommunerna arbetar med medborgardeltagande.

Modellerna ska inte förstås som en teori som appliceras utifrån hur väl medborgarna anser ha

inflytande, eftersom detta inte är någonting som denna studie ämnar studera.

18

3.2.2 Arnsteins deltagandestege

Planeringsforskaren Sherry Arnstein poängterade i slutet av 1960-talet att det är viktigt att alla

grupper i samhället ska ha möjlighet att påverka och ha inflytande över hur staden planeras.

Detta belyser Arnstein (1969) i artikeln A ladder of citizen participation och redogör för sin teori

om deltagandestegen. Modellen illustrerar olika steg för deltagandeprocesser, där

inflytandenivån och makten att påverka förväntas öka ju högre upp på stegen medborgarnas

inflytande befinner sig (Arnstein 1969). De två lägsta stegen riktar sig mot ett icke-deltagande,

där manipulation och terapi ligger i fokus (Arnstein 1969). Steg tre handlar om utövning av

envägskommunikation för att framföra information genom exempelvis medborgarkommittéer.

Tjänstemän har i detta steg ett visst maktövertag och förmedlar delvis redan förutbestämda

uppgifter och planer till medborgare. Steg fyra riktar sig mot konsultation, att medborgarna kan

ha möjlighet att delge sina åsikter. Dock betyder det inte i detta steg att synpunkterna kommer

att tas till hänsyn, utan att det ur ett tjänstemannaperspektiv ska verka som ett försök till

delaktighet (Arnstein 1969). Steg fem kännetecknas som pacificering som syftar till att ge

medborgarna mer makt, där utvalda grupper ur ett symboliskt perspektiv antas få vara med och

bestämma. De sista tre stegen kännetecknas som den del där medborgarna är delaktiga på ett mer

konkret sätt och kan då utifrån ett formellt inflytande påverka exempelvis beslutsfattandet. Steg

sex syftar till partnerskapsbaserat inflytande där medborgare tillsammans med makthavare kan

bidra till planering och beslut. Därefter ges medborgarna enligt det sjunde steget delegerad makt,

där beslutsfattandet sker utifrån en likgitlig maktnivå mellan medborgare och politiker, vilket

Arnstein poängterar kan ske genom exempelvis styrelser. På det översta steget redogörs det för

en medborgarkontroll, som syftar till att medborgarna har stor kontroll över hur utveckling ska

ske på ett demokratiskt sätt, vilket enligt Arnstein kan vara svårt att uppnå fullt ut. Alla steg bör

dock ses som ett medborgardeltagande som bedrivs utifrån olika nivåer av delaktighet som kan

anpassas till de olika stegen i Arnsteins modell (Arnstein 1969). Se figur 1 nedan för en

illustration av Arnsteins deltagandestege.

Figur 1 - Arnsteins deltagandestege och SKL:s delaktighetstrappa. (Castell 2013. ss, 37.)

19

3.2.3 SKL:s Delaktighetstrappa och Fungs kub

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har utifrån Arnsteins deltagandestege utvecklat en

liknande modell, delaktighetstrappan. Castell (2013) poängterar att modellen har fått en vid

spridning i Sverige. Modellen skiljer sig från Arnsteins där de två första stegen, manipulation

och terapi har utelämnats. Castell (2013) menar att detta beror på att dessa nivåer inte behandlar

medborgardeltagande i den bemärkelse som planerare i Sverige ofta förknippar med deltagande

och inflytande. I figur 1 ovan redovisas de olika stegen tillsammans med Arnsteins stege, vilket

kan tydliggöra den skillnad som finns mellan de två olika modellerna.Delaktighetstrappans nedre

steg är information och konsultation vilket liknar de steg som Arnstein använde i sin modell.

Khakee (2006) poängterar att informationssteget är ett viktigt steg i planeringen för att nå ut till

medborgarna, exempelvis via medier. Vilket Fung (2006) menar kan kopplas till 2000-talets

försök att tillämpa deltagande och dialog, som ofta resulterar i informationförankring. Nästa steg

i trappan är dialog, där medborgare får chansen att komma med synpunkter via exempelvis

öppna möten. Synpunkterna bör beaktas vid beslutsfattning av tjänstemännen, men det finns

inget belägg för att detta medför ökat medborgerligt inflytande vid kommunala beslut. Det fjärde

steget riktar sig mot inflytande, att medborgarna ska ha möjlighet att utöva delaktighet och

inflytande under hela planeringsprocessen. Dock är det tjänstemännen och politikerna som har

en avgörande och beslutande roll för hur väl medborgarna kan inkluderas. Det översta steget i

trappan är medbeslutande, som syftar till att medborgare ska vara delaktiga i beslutsfattning

genom exempelvis styrelser och råd och utgör genom detta högsta nivån att kunna påverka

beslut och planer (Boverket 2017b).

Castell (2013) poängterar skillnaderna mellan de två olika modellernas funktion, där SKL:s

modell mer ska ses som ett hjälpverktyg i den kommunala planeringen till skillnad från

Arnsteins modell som framstår mer som ett tolkningsverktyg och teori. Det framkommer tydligt

att de två olika modellerna har varierad inriktning där Arnsteins modell har ett större fokus på

makt, till skillnad från SKL:s modell som lägger större fokus på själva deltagandet. Detta

poängterar Castell (2013) kan bero på den inriktning och fokus som politiker och tjänstemän i

Sverige väljer att utgå ifrån, där den medborgerliga makten mer handlar om ett inflytande i

projekt som direkt påverkar medborgarnas vardag. Det har riktats kritik mot att Arnsteins modell

anses vara en aning föråldrad. Artikeln och modellen etablerades år 1969 och sedan dess har

teorier kring deltagande och dialog utvecklats utifrån rådande diskurser (Fung 2006). Både

Arnsteins modell och SKL:s delaktighetstrappa förenklade utformning kan problematiseras, just

eftersom modellerna bygger på stegliknande nivåer där A måste uppfyllas innan B. Detta kan ses

som ett linjärt arbetssätt som kan tendera till liknande utfall. Ofta ser inte deltagandet ut på detta

20

vis utan det kan ibland vara så att något steg hoppas över eller att endast ett steg används. Hur

modellerna är utformade sätter också agendan för hur exempelvis kommunala tjänstemän ser på

delaktighet och hur sådana processer ska gå till, något som kan skapa en rutinmässig riktning

och förhindra nytänk i dialoger.

Archon Fung (2006) har utvecklat en modell om deltagande, som benämns “kuben” (Illustreras i

figur 2) som påvisar att det finns tre dimensioner utifrån hur väl deltagande integreras i

planering, vilket kan illustrera ett annat tankesätt till skillnad från Arnstein och SKL:s modeller.

Denna modell är baserad på den komplexitet som råder kring deltagande i dagens samhälle och

motiverar detta med att det finns flera dimensioner att beakta och ta hänsyn till för att förverkliga

ett deltagande. Dessa dimensioner ligger ofta närmare hur man i verkligheten arbetar med

delaktighet. Den första dimensionen riktar sig mot vem det är som är delaktig i dialoger och

Fung belyser att det kan kännetecknas av öppenhet och slutenhet, vilket vidare bidrar till

antingen inkludering eller exkludering (Fung 2006). Detta är något som Velasquez (2005)

belyser i sin avhandling, där tjänstemän enbart bjöd in specifika medborgare till dialog för att

främja “medborgardeltagandet”, vilket Fung (2006) menar kan kännetecknas som ett elitbaserat

val och kan påverka representativiteten. Den andra dimensionen riktar sig mot hur väl

medborgarna har chansen att uttrycka sig, utbyta information och vara delaktig i beslutsfattning.

Figur 2 - Fungs "kub”. (Corkhill, E. (2013). ss, 46.)

Den tredje dimensionen riktar sig mot hur väl medborgarnas synpunkter och beslut används

inom den offentliga policyn och dess verksamhet (Fung 2006). Alla dessa dimensioner får

förstås som sammanhängande element och inte som i de andra modellerna där olika steg utgör

olika delaktighetsnivåer. Denna modell kan därför sägas vara ett bättre verktyg att arbeta med

för att förverkliga ett deltagande på olika nivåer, i jämförelse med de andra annars linjärt

21

inriktade modellerna. De två teorierna som presenterats i detta kapitel, nyliberal planeringsteori i

en bostadsmarknadskontext samt medborgardeltagandet och den kommunikativa planeringen får

ses som motstående. Detta eftersom den kommunikativa planeringen bygger på deltagande från

alla parter, något som tar tid och försvårar marknadsmässig styrning då dessa processer ofta

kräver snabba beslut. Den ena teorin utesluter inte den andra trots detta motsatsförhållande, i

svenska kommuner arbetas det idag flitigt med olika former av dialog trots den nyliberala

ordningen. För att fånga problematiken kring just effektivitet i planeringsprocesser och vad det

kan innebära för medborgardeltagandet, presenteras i nästkommande avsnitt vad tidigare

forskning har genererat för kunskap inom området.

3.3 Tidigare forskning

Dilemmat som studeras, där den nyliberala planeringsdiskursen beskyller medborgardeltagandet

som ett hinder vilket försinkar planprocessen har tidigare belysts. Exempelvis av Papadopoulos

och Warin (2007) som i sin artikel lyfter ett liknande dilemma där demokratin och effektiviteten

av medborgardeltagande och deliberativa processer i beslutsfattande studeras. Även om

problemet är samtida i den mening att det främst är under senare år som den nyliberala

bostadspolitiken blivit allt mer påtaglig så är grundproblemet demokrati kontra effektivitet

välgrundat. Platon var redan på sin tid kritisk till folkstyret och menade att få kompetenta ledare

styr fördelaktigare och att folkligt medbestämmande inte leder till rättvisa beslut. Sverige vilar

på demokratiska grunder och generellt känns Platons tankar något förlegna, nutida forskare

menar att varje individ besitter lokala kunskaper som ger god grund till delaktighet (Innes &

Booher 2003). Att uppnå och sträva efter en fullständig deltagardemokrati är något som tar tid,

speciellt om Innes & Boohers tankar om delaktighet från samtliga individer ska beaktas, men hur

mycket tid får egentligen demokratin i den marknadsinriktade bostadspolitiken?

Att effektivitet prioriteras högt förankras inte minst från en statlig utredning från år 2013 där

citatet: “Ju större medinflytande desto mer ökad byråkrati. Ett moderniserat och framsynt

beslutssystem bör vara inriktat på effektivitet och snabbhet” (SOU 2013:34, s. 182) återfinns, där

regeringen framhäver att medborgardeltagandet står i tydlig kontrast mot effektiviteten. Att så är

fallet, att deltagardemokratin får stå åt sidan för effektivare processer påvisar flertalet forskare

från dåtid till nutid exempelvis Arnstein (1969), Johansson & Khakee (2009), Falleth et al.

(2010) och Morrison & Xian (2016). Vad som anses ineffektivt är att dialoger och planering

kräver resurser, tid, kompetens, organisatoriska ansträngningar och en tydlighet i

kommunikation (Hassan et al. 2011). Agger & Larsen (2009) poängterar att det är svårt att finna

22

en balans mellan de ovannämnda faktorerna och att faktiskt uppnå effektivitet i planering och

beslutsfattning. Stenberg (2013) och Fung (2006) belyser att det krävs rätt kompetens hos

tjänstemän som arbetar med medborgardialoger eftersom dialogerna utförs genom en social

process, en bristfällig kompetens kan vara avgörande för hur rättvis och effektiv bedömningen

blir. Irvin & Stansbury (2004) har kartlagt situationer då medborgardeltagandet inte anses vara

ett effektivt verktyg. Dessa situationer är när allmänheten i regel är nöjda med det politiska styret

och där de offentliga aktörerna har rönt framgång utan att ha involverat medborgarna innan. Om

frågan som ska behandlas rör allt för många individer har inte medborgarna en individuell chans

att uttrycka sig, vilket anses påverka effektiviteten negativt och minska de demokratiska

rättigheterna. De sista situationerna som Irvin & Stansbury (2004) framhäver rör de offentliga

aktörernas inställning till medborgarnas åsikter. Om det på förhand finns en stor sannolikhet att

gruppens beslut kommer att ignoreras är det ingen idé att i förhand samla in förslag, så inte

heller när offentliga aktörers beslut kommer gå i linje med medborgarviljan.

Vad som menas med effektivitet och för vem kan också vara värt att belysa. Om planprocessens

längd är ett mått på effektivitet där den snabba processen föredras, finns det belägg för att tro det

motsatta, att en mer skyndsam planprocess bara förlänger genomförandetiden från idé till färdig

byggnation och leder till fler överklaganden (Henecke 2006). Att överklagande av planer leder

till förlängda processer fastslås bland annat av Henecke & Olander (2003). Henecke (2006)

skriver i sin avhandling att plankontroverser ofta gäller själva planprocessen, där kontrovers

uppstår på grund av bristfälligt kunskapsunderlag och att planens konsekvenser och alternativa

lösningar inte var tillräckligt utredda. Det framkommer även att deltagarnas synpunkter inte

heller har tagits i beaktande i större utsträckning, vilket ofta leder till konflikter som i sin tur

fördröjer processen. Det finns därför anledning att anta att om mer tid och resurser lagts på

själva utredningsarbetet och planprocessen som sådan hade kontroverser kunnat undvikas.

Överklagan som försenade faktor sägs kunna motverkas med genomarbetade dialogprocesser

(Stenberg 2013, Khakee 2000) där bland annat Eriksson & Nylander (2016) menar att en den

ekonomiska vinsten är beroende av genomförandetid, denna tid förkortas med hjälp av

dialogprocesser. Att överklaganden är en försenande faktor såväl som en demokratisk rättighet

är ett förankrat resonemang. Intressant blir dock att belysa vem som överklagar och vart, det

finns nämligen belägg att tro att det finns en generell överklagandekultur i vissa samhällen.

Björnberg (2014) menar att det generellt överklagas mest i kommuner med borgerligt styre där

inkomsten är hög. Hög andel fritidshus och kustnära samhällen är andra faktorer som verkar öka

överklagandefrekvensen (Björnberg 2014). Åberg (2015) skriver i en motion till riksdagen att

23

okynnesöverklaganden bör ses över, när redan negativt inställda medborgare överklagar “bara

för att” skapar onödiga kostnader, försenar byggnation och parasiterar på demokratins

rättigheter. Vidare menar Åberg att dessa överklagande bör förses med avgift. Resonemang som

gör att det blir en fråga om resurser, där alla samhällsmedborgare då inte kan ta del av den

demokratiska rättighet som överklagande i grunden innebär. En annan typ av effektivitet kan

mätas i vad själva processen resulterar i, Hamdi (2010) talar om resultateffektivitet där ett

bostadsprojekt i Tawara beskrivs. I projektet tog inte planerarna hänsyn till medborgarnas behov

vilket resulterade i förvirring och otrygghet hos platsens invånare som i sin tur bidrog till att

bygget fick göras om (Hamdi 2010). Medborgardeltagandet verkar i vissa fall vara avgörande för

effektiviteten och i svensk kontext får medborgardeltagandet ses som demokratisk rättighet. Att

utesluta deltagande för att främja en effektiv och snabb planprocess, skulle då vara att gå emot

Sveriges demokratiska grundvalar. Medborgardeltagandet ses från flera håll som nödvändigt

(Nordström 2008, Johansson & Khakee 2009). Khakee (2006) menar att när välfärdssamhället

fallerar på grund av den nyliberala samhällsordningen ställs krav på dialog, den gemensamma

värdegrunden är numera ifrågasatt och olika intressen samspelar. En marknadsorienterad

planering förvandlar medborgare till brukare vilket kan ses som ett led i NPM styrningen, där

kanaler för påverkan idag inte är detsamma. Dessa villkor tillsammans med förbättrat

beslutsunderlag och ökad legitimitet för kommande projekt menar Khakee (2006) är de främsta

skälen till dialog. Även Healey (2006) poängterar just dialogen som viktigt verktyg som

planerare kan använda för att legitimera och skapa förståelse för kommande beslut som annars

kunde ha gett upphov till opposition.

Hassan et al. (2011) tar deltagandet och den kommunikativa planeringen ytterligare ett steg och

poängterar att ett kommunikativt förhållningssätt leder till öppna, globala och hållbara

samhällen. De menar även att deltagande är ett effektivt verktyg för att motverka social

exkludering. Även om medborgardeltagandet anses som nödvändigt är ett lyckat medbeslutande

svårt att åstadkomma i verkligheten. Velasquez (2005) påpekar medborgarnas begränsade

möjlighet till påverkan och att dialogprocesser allt som oftast används för att förankra idéer

istället för att planera tillsammans med medborgarna. Något som även Morrison & Xian (2016)

belyser att en avsaknad av verklig dialog där medborgardialoger endast används för att uppfylla

lagkrav. Dessa dialoger blir mest tomma processer som istället för att bidra till ökad legitimitet,

minskar förtroendet och skapar frustration hos medborgarna som tagit sig tid att delta.

Medborgardialoger kan till viss del därför ses som symboliskt deltagande, där deltagandet ses en

faktor som måste genomföras men utan mening och mål (Papadopoulos & Warin 2007). Från

både folkligt och politiskt håll finns det alltså fog att påstå att dialoger som sådana kanske inte

24

uppfyller vad det egentligen syftar till, att låta medborgare ha en röst i frågor som direkt

påverkar deras vardag (Lasker & Guidry 2009). Det finns problematik kring vem som deltar i

dialoger där representation och jämlikhet påverkar utfallet. Demokratins legitimitet ifrågasätts,

där tillgång på resurser så som tid, pengar och makt samt minskad tillit är faktorer som påverkar

deltagandet (Papadopoulos & Warin 2007).

Forskningsfältet inom frågan är brett, kritiker och förespråkare återfinns inom de olika

ämnesfälten. Att deltagande är nödvändigt men problematiserat är en slutsats som kan dras efter

genomgången litteratur och vetenskapliga artiklar. En slutsats som vi som skribenter ställer oss

bakom. Att förstå effektivitetproblematiken och varför den uppstått som en följd av marknaden

intåg i svenska planeringssammanhang är viktigt och ger oss en grund för att förstå varför

planerare ser medborgardeltagandet som problematiskt. Att en snabb planprocess inte verkar

leda till kortare genomförandetider kan ifrågasätta lagändringens ambition om ökad effektivitet.

Att undersöka detta empiriskt blir därför av vikt, så även att skapa en förståelse för hur

kommunala planerare angriper dilemmat.

25

4. Metod I detta avsnitt redogörs först uppsatsens vetenskapliga angreppssätt, för att sedan övergå till en

presentation av uppsatsens metodval och tillvägagångssätt för datainsamling och analys.

Kapitlet avslutas med att diskutera etik och tillförlitlighet samt metoddiskussion.

4.1 Vetenskapsteoretiskt angreppssätt

För att kunna forma en ontologisk utgångspunkt, ett sätt att angripa och förstå sitt

forskningsproblem och dess tillhörande vetenskapsteoretiska utgångar menar Graham (2005) att

ett grundläggande vetenskapligt perspektiv bör beaktas. Detta är något som tenderar att bli ett

val mellan “det ena eller det andra” och bidrar till ett polariserat synsätt, vilket kan ses som

problematiskt om än nödvändigt (Cloke et al. 1991). Studier som rör medborgares rätt till

inflytande och ett problematiserande av detta bygger på antaganden om individens fria vilja, att

medborgare har rätt till och vill vara med och påverka. Arnstberg och Bergström (2010) menar

att västerländska samhällen odlar uppfattningen om individen som självklar enhet, där det

demokratiska samhället förutsätter att medborgarna behandlas som just individer. Vidare menar

författarna att individen som fri och rationell varelse med egen vilja är en socialt skapad och

tidsbunden konstruktion (Arnstberg & Bergström 2010). Detta för det vetenskapsteoretiska

angreppssättet mot det socialkonstruktivistiska ontologiska synsättet där verkligheten förstås

som en social konstruktion. De epistemologiska utgångspunkterna blir således styrda av att

förstå hur dessa konstruktioner bildats, vad de innebär och hur de kan samspela i ett större

sammanhang.

Inom det socialkonstruktivistiska synsättet ställer man sig som författare kritisk till förutfattade

kunskaper, vilket appliceras i denna studie genom att ha ett kritiskt förhållningssätt gentemot

tidigare antaganden exempelvis om medborgardeltagandet som ineffektivt. Inom

socialkonstruktivismen antas kunskap upprätthållas av sociala processer och en tro på att

kunskap och social handling hör ihop, vilket innebär ett samspel där social interaktion bidrar till

kunskap som är en viktig utgångspunkt att förhålla sig till (Loit 2014). Att vi som författare valt

att positionera oss inom den socialkonstruktivistiska ansatsen återspeglas i våra frågeställningar

som handlar om planering och demokrati, som kan ses som två socialt konstruerade

ämnesområden. Att förstå de bakomliggande processerna till dessa konstruerade ämnesområden

och hur dessa ter sig i praktiken för metodvalet mot en kvalitativ metod som kan gå på djupet

och identifiera skiftningar kommuner emellan. Just relevansen av vald ansats argumenterar Loit

(2014) för och menar i stöd av tidigare litteratur (Flyvbjerg 2001, Sager 2013 refererad i Loit

26

2014), att samhällsvetenskapen som sådan bör syssla med att kritiskt granska, avslöja och

ifrågasätta hur planeringen bidrar till processer som tar orättvisa för givet. Vilket är något som vi

ämnar studera då bostadsmarknaden idag kan ses som en orättvis marknadsdriven branch (Sager

2011, Clark 2013). Tätt sammankopplat med socialkonstruktivism är olika diskursteorier där en

diskurs kan ses som olika sätt att representera den socialt skapade verkligheten (Loit 2014).

Diskurs är ett begrepp som genomgående använts genom uppsatsen för att förklara just den

rådande verklighetsuppfattningen.

4.2 Metodval

För att uppnå syfte och frågeställningar användes en kvalitativ metod utifrån två fallstudier.

Kvalitativa intervjuer har kombinerats med en innehållsanalys av ett antal kommunala

plandokument (översiktsplan, bostadsförsörjningsprogram och strategier för kommunikation).

En mindre statistiksammanställning har även gjorts för att påvisa skillnader kommunerna

emellan. Frågeställningar rörande hur valda kommuner arbetar med att häva bostadsbristen och

ett behov av nybyggnation kräver nyanserad inblick i problematiken för att kunna förstå olika

praktiker och handlingar vilket motiverar valet av en kvalitativ ansats. Valentine (2005) menar

att kvalitativa studier ofta används när forskaren vill studera underliggande meningar och

uppfattningar och att dessa metoder syftar till att skapa överförbar kunskap. Studien ämnar

nämligen inte skapa universell kunskap som kan appliceras nationellt, utan vill söka svar på om

det utifrån ett kommunalt perspektiv går att kombinera ett aktivt bostadsbyggande och högt

medborgardeltagande i en tid av bostadsbrist, vilket antagligen ser olika ut i olika kontexter.

Därmed är avsikten med vald studie, att jämföra två kommuner för att kunna belysa

problematiken på lokal nivå. I arbetet används ett abduktivt förhållningssätt där en förståelse

skapas genom att pendla mellan teori och praktik (Patel & Davidsson 2003, Johannessen &

Tufte 2003).

4.3 Fallstudie

I denna studie har två kommuner studerats, Varberg och Skövde. Studien inriktar sig således på

två fallstudier för att kunna utröna samband, skillnader och likheter vilket Johannessen och Tufte

(2003) poängterar brukar vara vanligt vid flerfallstudier. Johannesson & Tufte menar vidare att

en fallstudie inte är någon egen metod i sig, utan används som en forskningsstrategi. Detta för att

finna unika särdrag och samla in mycket information inom varje avgränsat studieområde.

Johannessen och Tufte (2003) påpekar att en redogörelse över vad som kommer ingå och inte

ingå i studien, är av vikt för att säkerställa en transparens i arbetet och möjliggöra att studien ska

27

kunna genomföras vid andra tillfällen. Att studera två kommuner med varierande förutsättningar

blir väsentligt för att kunna genomföra en komparativ studie.

4.3.1 Urval

Urvalet av kommuner presenteras nedan och bygger på ett flertal faktorer som ansågs väsentliga

för att kunna jämföra kommunerna utifrån studiens syfte och frågeställningar. Först har ett fokus

mot mindre städer och kommuner efterfrågats i tidigare forskningsluckor, då det ofta är de större

kommunerna i Sverige som diskuteras när bostadsbrist omnämns. Det är dock viktigt att

påminna att det är 255 kommuner av Sveriges 290 kommuner som faktiskt uttalat säger sig ha

bostadsbrist (Boverket 2017a), vilket ger fog till att flytta fokus från storstäder mot att belysa

problematiken med bostadsbrist i mindre kommuner. Detta ger motiv till att nyansera den bild

som idag återfinns. Utifrån SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting)

kommungruppsindelning från år 2017 har 29 kommuner klassats som mindre städer/tätorter

(Åhlvik 2017), dessa kommuner har minst 15 000 invånare och mindre än 40 000 invånare i

kommunens största tätort, denna klassificering ligger till grund för urvalet av fallstudierna. För

en fulltalig sammanställning av dessa kommuner, se bilaga 3. Nästa steg i urvalsprocessen var

att utröna vilka kommuner av dessa 29 kommuner som har en påtaglig bostadsbrist och som

antas ha det även om fem år eftersom frågan om bostadsbrist är en grundpelare i denna uppsats.

Valet baseras på Boverkets enkät Läget på bostadsmarknaden och bostadsbyggandet 2016. Det

fastslås att 18 av de 29 kommunerna har och kommer ha ett underskott på bostäder om fem år,

denna sammanställning återfinns i bilaga 3.

Följande steg utgjordes av en jämförelse av överklagandestatistik av antagna detaljplaner från

åren 2009–2015, för att få en uppfattning om hur missnöjesfrekvensen ser ut i olika kommuner.

Överklagandestatistiken bygger visserligen inte på just detaljplaner kopplade till bostadsprojekt

men precis som Björnberg (2014) menar kan det finnas en viss överklagandekultur, vilket ger

fog för att tro att överklagas planer generellt gäller detta även bostadsprojekt (vilket även

bekräftades av arbetets respondenter). Tidsspannet 2009–2016 valdes med hänsyn av

tillgänglighet, datan som använts i detta urvalssteg har publicerats under Boverkets

statistikdatabas Öppna data (Boverket 2016c) och i en rapport som publicerats av

Fastighetsägarnas branschorganisation år 2014 Inte på min bakgård (Björnberg 2014).

Tidspannet baseras även på den förändring som väntas kunna utläsas innan och efter

lagändringen i plan- och bygglagen år 2015. Den totala mängden överklagande under dessa år i

de 18 kvarvarande kommunerna multiplicerades sedan med 10 000 för att få en rättvisare

bedömning, där kommunens befolkningsantal inte skulle utgöra en avgörande faktor. Utifrån

28

detta sista urvalssteg så valdes sedan Skövde och Varberg ut, då de till befolkningsmängd är

jämförbara och där Varberg har en hög överklagandefrekvens, 9,7 överklagande per 10 000

invånare och Skövde en låg frekvens med 1,8 överklagande per 10 000 invånare (för fulltalig

sammanställning, se bilaga 3). Att välja två kommuner som skiljer sig så markant trots liknande

befolkningsmängd är ett medvetet val för att kunna göra en intressant komparativ analys. Att

jämföra två kommuner som är geografiskt belägna på olika ställen i Sverige, där Varberg ligger

strategiskt placerat vid havet och med närhet till Göteborg och Malmö och där Skövde ligger i

inlandet beläget mellan Göteborg och Stockholm skapar möjligheter för att kunna utröna

skillnader och likheter. Därav kan studien ämna att påvisa om det geografiska läget har betydelse

för hur kommunerna hanterar och arbetar med frågor kring bostadsbrist, medborgardeltagande

och överklagande av detaljplaner. Även kommunernas varierande karaktär, Skövde som en

industri- och högskolestad och Varberg som en turist- och kuststad, ger även detta fog till att

studera två olika kommuner. Urvalsprocessen är därmed noggrant uttänkt för att stärka

replikerbarheten som bygger på ovannämnda steg. Andra urvalskriterier som medvetet valdes

bort är politisk styrning av kommuner, arbetsmarknad och befolkningssammansättning eftersom

dessa inte har anknytning till våra frågeställningar.

4.4 Textanalys av kommunala dokument

En kvalitativ innehållsanalys beskrivs av Boréus och Bergström (2012) som en strukturerad

process som syftar till att på ett systematiskt sätt beskriva textinnehåll, vilket är något som i

denna studie är relevant för att förstå hur kommunerna arbetar kring bostadsbrist och

medborgardeltagande. I denna studie har därför en innehållsanalys av Skövdes och Varbergs

översiktsplaner, kommunikationsstrategier och bostadsstrategiska program genomförts. Dessa

dokument har valts ut för att de är offentliga dokument som styr kommunens arbete i frågorna

och som kan kopplas till uppsatsens dilemma inflytande kontra bostadsbrist. Översiktsplanen i

de båda kommunerna redogör för kommunens framtida utveckling, vilket ses som ett relevant

dokument att analysera. De bostadsstrategiska programmen behandlar problematiken kring

bostadsbrist och dess utmaningar, vilket är ett betydelsefullt dokument för att studera de två

kommunernas visioner om bostadsbyggande. Kommunikationsstrategierna anses relevanta där

kommunernas förhållningssätt till dialog kan utläsas, vilket studien ämnar undersöka. Varberg

och Skövde hade inte några dokument som behandlar medborgardeltagande och strategier för

detta tillgängliga digitalt, vilket annars hade varit intressanta dokument att analysera. Ett

urvalskriterium var att dokumenten skulle finnas tillgängliga på hemsidan och på så vis vara

29

offentligt tillgängliga handlingar. Avsikten med detta är att de som läser denna uppsats ska

kunna ta del av originalmaterialet om så önskas.

4.4.1 Tillvägagångssätt och analys

Syftet med analysen var att utröna hur mycket utrymme olika teman (bostadsbrist och

medborgardeltagande) får och vad som sägs om dessa. Dokumenten har lästs kritiskt och med ett

öppet sinne, vilket innebär att vi som författare både vill försöka förstå innebörden av

dokumenten samtidigt som innehållet ifrågasätts. Frågorna som väckts har sedan legat till grund

för intervjutillfällen men har även kunnat användas för att förklara respondenternas svar. Vi har

inte utfört en diskursanalys som Boreus och Bergström (2012) menar handlar om att finna

underliggande meningar och undersöka språkliga aspekter, vilket skulle kunna gjorts för att

exempelvis påvisa maktrelationer i texterna. Istället har vi utfört en kvalitativ innehållsanalys för

att överskådligt kunna beskriva de olika dokumenten. Vi har efter identifierade teman

bostadsbrist, kommunala verktyg, medborgardialog, effektivitet, kommunikation, dialog,

delaktighet, demokrati och tillväxt beskrivit mer ingående hur kommunerna använder sig av

begreppen för att som innan nämnt kunna koppla tidigare teori och övrig empiri till de olika

dokumenten.

4.5 Intervjuer

Fyra respondenter har intervjuats, två respondenter i Skövde och två i Varberg, för att utröna hur

kommunala offentliga aktörer valt att tackla frågan bostadsbrist kontra medborgardeltagande.

Datainsamlingsmetoden intervju var ett medvetet och lämpligt val för att söka svar på syfte och

frågeställningar, eftersom det krävs en mer djupgående förståelse för syftesuppfyllelse som kan

vara svårt att fånga via exempelvis enkäter (Valentine 2005). Den kvalitativa intervjuns styrka är

att respondenten i fråga får en rättvis chans att uttrycka sig och även att vi som frågeställare kan

fördjupa oss i ämnet och ställa följdfrågor som kan leda vidare till annars oupptäckta

sammanhang och diskussioner (Valentine 2005).

4.5.1 Urval

Urvalet av respondenter har gjorts medvetet och strategiskt. Valentine (2005) poängterar att

urvalet av respondenter till en kvalitativ intervju inte behöver vara representativt när valet av

respondenter är välmotiverat med en teoretisk grund. Vidare menar Valentine (2005) att ett

material är mättat när ny kunskap inte förväntas framkomma om fler respondenter tillfrågats. Ett

urval har gjorts med en geografisk avgränsning, eftersom Varberg och Skövde utgör fallstudier,

30

föll det naturligt att utgå ifrån dessa kommuner. Just eftersom vi har riktat oss mot offentliga

aktörer och hur valda kommuner arbetar i frågan hade det inte varit av intresse (vad gäller

syftesuppfyllning) att utföra intervjuer med andra aktörer, så som privata byggherrar och

intresseorganisationer. Vi inriktade oss på nyckelpersoner som är ansvariga för kommunala

planeringsprocesser för att kunna bidra med så rättvis information som möjligt, ett slumpmässigt

urval hade i arbetets fall inte varit lämpligt. Fyra nyckelrespondenter har valts ut. Två från

Varberg, där respondent ett är planeringsstrateg och bland annat målansvarig för

bostadspolitiken på samhällsutvecklingskontoret. Respondent två är planarkitekt samt

tillförordnad planchef och arbetar med planfrågor och medborgardialog. Respondent tre och fyra

återfinns i Skövde, där respondent tre arbetar som stadsarkitekt och bygglovschef. Respondent

fyra är planarkitekt med lång erfarenhet av planarbete. Just eftersom respondenterna har god

kunskap inom huvudområdena anses dem ge oss som skribenter ett mättat material.

Respondenterna kontaktades inledningsvis via mail, för att påminna om våra mail togs även

kontakt via telefon. Intervjuernas teman skickades till Varberg och till Skövde skickades även

frågorna då detta var ett önskemål från respondenternas sida. Vid sammanställningen av empirin

har respondenterna benämnts som respondent ett, två, tre och fyra, då deras namn inte var av

betydelse för resultatet. Däremot har vi fått godkännande att använda arbetsbefattning på

respondenterna, vilket är något som presenteras i urvalet. Detta är ett medvetet val, för att stärka

reliabiliteten och replikerbarheten.

4.5.2 Tillvägagångssätt

Intervjuerna var semistrukturerade och ordnade under olika teman: bostadsbrist,

medborgardeltagande, överklagande, lagstiftning och effektivitet. Respondenterna har genom

denna intervjuform haft möjlighet att utveckla sina svar, vilket även bidrog till att vi som

frågeställare har haft chans att ställa följdfrågor (Johannessen & Tufte 2003). Intervjuguiden (se

bilaga 4) anpassades utifrån respondenternas varierande befattning, men tog i stora drag upp

likartade frågor och gemensamma teman. Den statistiska redovisningen och innehållsanalyser av

dokument var viktiga att studera innan intervjuerna, vilket medförde att frågor som uppkom när

statistik studerades kunde ifrågasättas under själva intervjun. I Varberg utfördes intervjuerna på

plats, i Skövde skedde intervjuerna per telefon, då detta ansågs smidigare för båda parter

avståndsmässigt. Intervjuerna har spelats in, detta med respondenternas samtycke. Att

intervjuerna spelas in har många fördelar, det bidrar till att fokus kan läggas på dialogen och

respondentens svar istället för att behöva analysera utifrån enbart anteckningar. En inspelning

medför även att intervjun kan lyssnas på flera gånger där nya fynd kan upptäckas som kan vara

viktiga för studiens resultat (Johannessen & Tufte 2003). Det har även varit till fördel när

31

intervjuerna har transkriberats, för att säkerställa att all data som genererats från varje intervju

har bearbetats.

4.5.3 Bearbetning av data

Respondenternas svar har att genererat viktiga data till uppsatsens analys. Bearbetningen av data

har genomförts utifrån transkriberingar efter avslutade intervjuer var för sig. För att kunna tolka

och analysera de transkriberade intervjuerna så har analysmetoden analys av meningsinnehåll

använts, där intervjuguiden låg till grund för analyskategorier. Johannessen och Tufte (2003)

menar att vid en sådan typ av analys så är det respondenternas svar och själva informationen som

är viktigast, därför har inte fokus lagts vid konstpauser, skratt och andra språkliga aspekter vid

själva transkriberingen. Ett första steg i analysmetoden var att skapa sig en helhetsbild över

datamaterialet. Teman har baserats på intervjuguidens övergripande rubriker och irrelevant data

sorteras bort. Steg två handlar om att hitta betydelsefulla element i datamaterialet (Johannessen

& Tufte 2003), kodord och kategorier utkristalliserades för att bearbeta materialet inom varje

tema. De kodord vi har använt oss av är bland annat sakägarkrets, planprogram, konjunktur och

dialog. Viktigt att påpeka är att kodningen inte kan ersätta den viktiga tolkningsprocessen utan

snarare är ett verktyg för att kunna finna meningssamband (Johannessen & Tufte 2003).

Kondensering av datamaterial, steg tre, handlar om att utifrån kodord skapa mer övergripande

begrepp och förklaringar för att abstrahera meningsinnehållet och dessa är bland annat

effektivitet i planprocesser, demokratisk funktion och kommunikation. Det avslutande steget i

analysprocessen syftar till att hitta mönster och samband som kan förmedlas vidare. Detta sista

steg är även det som ska knyta ihop säcken och generera ny kunskap inom studerat område. En

betydande aspekt i frågan om reliabilitet, är att korrekt information och meningsanalys

presenteras i förhållande till det ursprungliga datamaterialet för att undvika felkällor

(Johannessen & Tufte 2003). Viktigt att påpeka är att intervjuerna har analyserats kommun för

kommun för att på ett tydligt vis redogöra skillnader och likheter både inom kommunerna

respondenterna emellan, men även mellan kommunerna. Vi har alltså utfört två analyser av

meningsinnehåll där resultaten kommunerna emellan sammanfogas i analyskapitlet.

4.6 Statistikredovisning

För att kunna jämföra kommunerna Varberg och Skövde och kunna söka svar på främst

frågeställningen rörande överklagandefrekvens, har statisk baserad på sekundärdata från SCB

(Sveriges Statistiska Centralbyrå), Boverkets statistikdatabas och rapporten inte på min bakgård

av Björnberg (2014) redovisats. Statistiken utgör även en viktig bakgrundsbeskrivning till

32

kommunernas utveckling befolkning- och bostadsmässigt. Det tidsspann (åren 2005–2016) som

valts kopplat till befolkningsökning och nyproduktion baserar sig på den bostadspolitiska

förändring som skedde år 2006. Förändringen resulterade i att allmännyttiga bostäder kunde

börja ombildas till bostadsrätter, därmed finns ett intresse för att se förändring över tid innan och

efter denna avreglering. Vad gäller statistik om överklagande är detta tidsintervall (2009–2016)

baserat på tillgänglig data från Boverket och rapporten Inte på min bakgård (Björnberg 2014).

Den statistiska redovisningen sker i eget avsnitt just för att enkelt kunna jämföra kommunerna.

4.7 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Alla studier bör sträva efter att vara valida i den mening att studiens empiriska data verkligen

ämnar säga något som leder forskaren närmare svar på uppsatta frågeställningar. Validitet kan

också ses som en process, något som ska genomsyra alla delar av uppsatsen. De teoretiska

begrepp som används ska kunna återfinnas och stämma överens med de begrepp som används

för att skildra verkligheten, vilket kan illustrera den inre validiteten (Mälardalens högskola

2014). Ett första steg mot en hög sådan validitet är att skapa en bred kunskapsbas inom

studieområdet medborgarinflytande och bostadsbrist, vilket är viktigt för att kunna ställa

relevanta frågor vid intervjutillfällena. Dessa frågor kommer på så sätt vara förankrade i dels

tidigare studier och litteratur men även induktivt med stöd i uppsatta frågeställningar, vilket ökar

den inre validiteten som säkerställs genom att det dilemma som ska studeras verkligen undersöks

(Mälardalens högskola 2014). Ett öppet och transparent arbetssätt med tydliga motiveringar och

argument stärker även det validiteten, då läsaren bjuds in till att förstå och själv kunna utföra

liknande studier (Johannessen & Tufte 2003). Detta stärker den yttre validiteten som riktar sig

mot hur väl det som framkommer ur studien stämmer överens med verkligheten. Att denna

studie är transparent motiveras bland annat genom ett tydligt metodkapitel och en uppsats med

hög språkmässig läsbarhet.

Urvalet av respondenter och variabler är betydande parametrar för studiens validitet

(Johannessen & Tufte 2003), i vårt fall är det viktigt att strategiskt välja ut respondenter som har

kunskap inom området för att kunna generera valid empiri. Reliabiliteten kan kopplas till den

kvantitativa datainsamlingsmetoden och handlar om att studien har utförts på ett tillförlitligt sätt,

samma eller liknade resultat ska gå att inhämta om studien skulle utföras på samma sätt igen. I

den kvalitativa metoden handlar reliabilitet om att låta läsaren förstå hur data har insamlats och

analyserats (Mälardalens högskola 2012). Att kunna återskapa en intervjusituation med exakt

samma förutsättningar, respondenter och svar är näst intill omöjligt, denna studiens reliabilitet

33

när det kommer till den kvalitativa delen handlar istället om att i metodkapitlet tydligt redogöra

för hur urval, intervju och analys gått till. Vidare kommer transkriberingar och intervjuguide att

finnas till förfogande om så önskas. Vad gäller generaliseringsgrad så vill vi som skribenter

snarare skapa överförbar kunskap än att generalisera i ett större perspektiv, något som

Johannessen och Tufte (2003) argumenterar för som utmärkande för just den kvalitativa

metoden, vilket utgör grunden för denna uppsats empiriinsamling. Överförbarheten handlar om

att kunskap, begrepp och tolkningar som genererats i ett visst projekt kan användas i andra

sammanhang (Johannessen & Tufte 2003).

4.8 Etik

Att ha ett etiskt förhållningssätt inom vetenskaplig forskning och metod är viktigt. Att etiskt

reflektera över hur forskningen direkt påverkar människor, vid exempelvis intervjuer är därför

relevant och viktigt (Johannessen & Tufte 2003). Individskyddskravet syftar till att skydda den

individ som studeras. Detta krav ligger till grund för fyra vetenskapsetiska principer;

informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav som alla syftar till att

säkerställa att individskyddskravet tas i beaktande. Innan och vid intervjutillfällena kommer

syftet med studien och att deltagandet är frivilligt tydligt redogöras, vilket kännetecknar

informationskravet. Detta krav kommer att tas till hänsyn under hela undersökningen, där

avsikten med studien kommer redovisas tydligt för att få ut så mycket relevant information som

möjligt (Johannessen & Tufte 2003). Samtyckeskravet syftar till att respondenterna ska

samtycka om deltagande i studien och att de på deras villkor har möjlighet att avsluta sitt

deltagande utan negativa följder. Valentine (2005) poängterar vikten av att tydliggöra att

respondenten kan hoppa över att svara på en viss fråga och att inte tvinga respondenten att svara

om frågan är stötande eller känslig. Det framstår även som viktigt att respektera individens

integritet och anonymitet som utgör konfidentialitetskravet (Valentine 2005). Det fjärde kravet

är nyttjandekravet som syftar till att insamlad empiri om individer enbart får användas för

forskningsändamål, vilket är något som tas i beaktande i denna studie (Johannessen & Tufte

2003). Vid olika kvalitativa metoder uppstår ofta en maktobalans (Valentine 2005) där

respondenten i vårt fall kommer ha ett yrkes- och kunskapsmässigt övertag, vilket är något som

kan påverka vilka svar som ges och inte. Detta kommer tas i beaktning och att redan vid en

första kontakt skapa förtroende är viktigt, ett förtroende kan skapas som innan nämnt och

kopplas till informationskravet genom att tydligt informera om studiens syfte och användning.

34

4.9 Metoddiskussion

Den kvalitativa textanalysen har gett oss en grund inför vidare analys och har varit viktig att

genomföra för att se vart kommunerna ställer sig officiellt i olika frågor kopplade till

medborgardeltagandet och bostadsbristen. De kvalitativa intervjuerna har fördjupat, förklarat

och nyanserat dessa kommunala dokument men har även bidragit till att vi som skribenter kan

förstå den komplexitet som råder i frågan. Att respondenterna varit pålästa och förberedda har

bidragit till smidiga intervjuer, dock märks att respondenterna själva är tränade i liknande

situationer. Även om intervjuerna går på djupet så har vissa frågor undvikits, vilket såklart är en

nackdel om än oundviklig då vi ser just det frivilliga deltagandet som en självklarhet. Urvalet

statistikmässigt (tidsramen) beror på tillgänglighet, vilket utgör en begränsning för oss som

skribenter som är svår att överbrygga. Även om vi hade önskat en längre tidsram, har statistiken

sett till syftesuppfyllning genererat ett godtagbart material. Som i alla studier så kan urvalet

utökas för att ge mer empiriskt material, vad gäller kvalitativa intervjuer anser vi som skribenter

att vårt material är mättat då vi har intervjuat respondenter som väl kan svara för sina områden.

Fler intervjuer med andra kommuner hade kunnat berika studien, så även en längre tidsram

longitudinellt. Den tidsram som valts är dock beroende av lagändringen år 2015. Allt som allt,

ses den kvalitativa metoden som god för syftesuppfyllelse och genererar valid empiri. Vad gäller

struktur och upplägg i det teoretiska och empiriska kapitlen är vi medvetna om att tidigare teori

och forskning väl hade kunnat sammanvägas så även de olika empiriska resultaten. Vi har valt

den struktur vi har eftersom vi anser att detta ökar läsbarheten, det är enkelt att orientera sig i

texterna och strukturen är tydlig. Dock finns det nackdelar med detta upplägg då vissa delar hade

framkommit tydligare i sitt sammanhang exempelvis redovisad statistik kopplat till

respondenternas svar. En uppsats ska förstås innehålla alla obligatoriska delar men hur dessa

struktureras är vidare en smaksak, denna diskussion var dock nödvändig för att förklara vårt val

av struktur och uppbyggnad. Under uppsatsens gång har frågans komplexitet framstått och en

tidig avgränsning mot exempelvis endast överklaganden eller medborgardeltagande hade

medfört att studiens material inom just det området hade blivit mer djupgående. Detta har dock

inte varit av intresse från vår sida då vi finner mening i att studera dessa aspekter tillsammans, då

de samspelar och påverkar varandra i ett bredare perspektiv.

35

5. Empiri I detta avsnitt redogörs det resultat som framkommit i studien. Avsnittet börjar med en

redogörelse av bakgrundsfakta om de två valda kommunerna. Analyserade kommunala

plandokument redovisas först, följt av en statistiköversikt som visar befolkningsläget,

bostadsbyggandet och överklagandefrekvensen. Därefter redogörs det empiriska materialet

baserat på intervjuerna utifrån de olika temana medborgardeltagande, överklagande och

bostadsbrist resulterat i.

5.1 Varberg

Varberg är en turist- och kuststad beläget vid Hallands kust med närhet till städerna Göteborg

och Halmstad. De borgerliga partierna Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna,

Liberalerna och Miljöpartiet har majoritet i Varberg och styr stadens utveckling och politik.

Varberg har idag (år 2017) cirka 61 800 invånare och har en positiv befolkningsökning

(Lagström 2017), vilket ställer kommunen inför utmaningar men även möjligheter. För att

tydliggöra Varbergs förhållningssätt kring bostadsfrågan och medborgardeltagande följer nedan

en redogörelse av olika typer av kommunala strategiska dokument.

5.1.1 Varberg - Vision 2025

Varberg ska utvecklas i linje med deras Vision 2025: Varberg- västkustens kreativa mittpunkt,

där tillväxt ligger i fokus. Det finns två förhållningssätt som kommunen strävar efter att följa,

hållbarhet och delaktighet. Hållbarhetsaspekten syftar till att “tillgodose dagens behov utan att

äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov socialt, ekonomiskt och

ekologiskt” (Larsson 2017). Delaktighet syftar till “. ett öppet klimat och ett inkluderande

förhållningssätt som kännetecknas av mångfald, inflytande och omtanke. Tänk, tyck, fråga!

Delaktighet är en av visionens viktigaste beståndsdelar” (Larsson 2017). Detta citat framhäver

en ambition av att involvera medborgarna i stadens utveckling.

5.1.2 Översiktsplan Varberg

I översiktsplanen tydliggörs de områden som är intressanta att bebygga, där kommunens roll för

att ta fram planer och säkerställa god marktillgång framhävs som viktig. Det är privata och

enskilda aktörer som utifrån ett marknadsperspektiv påverkar takten på nybyggnation i

kommunen, där efterfrågan är störst i centrala Varberg och intill kusten. Kommunen har en

positiv befolkningsutveckling, vilket kräver ett aktivt bostadsbyggande där en variation av

bostäder krävs för att komplettera det befintliga utbudet och säkerställa den sociala dimensionen

36

(Översiktsplan Varbergs kommun 2010). Det framhävs att “för att kunna tillgodose framtidens

bostadsbehov i hela kommunen innebär det att planen ska ge möjligheter till byggande av i

genomsnitt 300–350 bostäder per år fram tills 2030” (Översiktsplan Varbergs kommun 2010,

s.10). Demokrati- och jämställdhetsaspekter har utelämnats i planen. I framtagandet av

översiktsplanen kan utläsas att delaktigheten har varit stor och att synpunkterna bidragit till ett

bättre helhetsperspektiv (Översiktsplan Varbergs kommun 2010).

5.1.3 Bebyggelsestrategi

Varbergs kommun har på uppdrag av kommunstyrelsen tagit fram en bebyggelsestrategi som

syftar till att påvisa Varbergs riktning för bostadsbyggande. Det framkommer att

bostadsbyggandet inte har legat i linje med det förväntade behovet vilket har medfört en

bostadsbrist. Bostadsbristen framhävs som problematisk då tillväxten kan minska och goda

boendemiljöer kan ses som svårt att upprätthålla. En nybyggnadstakt på 350–400 bostäder samt

att detaljplaner som tillgängliggör för minst 400 bostäder per år antas krävas för att tillfredsställa

det förväntade bostadsbehovet. En utmaning för kommunen är en ojämn exploateringsvilja där

befolkningen koncentreras till vissa delar, där efterfrågan är stor. För att kunna ta sig an

utmaningen med en hög bostadsproduktion och planberedskap krävs det enligt kommunen en väl

genomtänkt planering, med ett hållbart förhållningssätt i fokus. Att prioritera detaljplaner med

bostäder som syftar till förtätning och som ligger i strategiska lägen med närhet till service och

kommunikation är av vikt för att tillgodose bostadsförsörjningen. Delaktighet och dialog i tidigt

skede lyfts i strategin fram som viktiga faktorer att förhålla sig till för att säkerställa hög kvalité

och en effektiv process (Bebyggelsestrategi 2013). Det framkommer att välfärd och tillväxt

gynnas av ett högt bostadsbyggande med mångfald i beaktande som syftar till att främja

varierande upplåtelseformer och storlekar på bostäder. Att sträva efter en blandning bidrar till att

individer med varierande förutsättningar får möjlighet till en god bostad, det lyfts exempelvis

fram att det finns ett behov av bostäder för ungdomar, studenter och äldre (Bebyggelsestrategi

2013).

5.1.4 Kommunikationsstrategi

Varberg har utarbetat en kommunikationsstrategi som lyfter fram inriktningar och prioriteringar

för hur kommunen ska kommunicera internt och externt. Kommunikation framhävs som en

process som syftar till att öka delaktighet, där nyckelorden öppet, enkelt och aktivt belyser

kommunikationens hörnstenar. Strategin lyfter fram olika målgrupper där invånare utgör en av

dessa och poängterar att det krävs olika insatser för att nå alla kommunmedborgare. Varberg har

flera stora projekt på gång som kräver att medborgare ska kunna ta del av information på ett

37

lättillgängligt sätt och ha möjlighet att vara med och påverka utvecklingen (Varberg

kommunikationsstrategi 2016).

5.2 Skövde

Skövde är en industri- och högskolestad belägen mellan Vänern och Vättern i Västra Götalands

län, en kommun med ett läge mitt emellan Göteborg och Stockholm. Skövde har idag (år 2017)

ungefär 55 000 invånare i kommunen och växer stadigt (Torstensson 2016). Kommunen styrs

under perioden 2015–2018 av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna

(Skövde kommun u.a). Nedan följer en redogörelse för vad olika typer av kommunala

strategiska dokument tar upp i frågan om bostad och medborgarinflytande.

5.2.1 Vision Skövde

Citatet från visionen “Skövderegionen är känd i landet som en välkomnande och växande region

där människor möts, verkar och mår bra” (Vision Skövde 2025, s. 3) tydliggör ett tillväxtfokus

där Skövde ska utgöra centralort. För att konkretisera visionen har Skövde sammanfattat viktiga

prioritetsområden där kategorin tillsammans återfinns. Tillsammans handlar för Skövde om att

hitta nya arenor för möten och samverkan, för alla samhällsgrupper på alla nivåer. Mångfald,

tolerans och nyfikenhet är värdeord som används för att beskriva den framtida dialogen.

Attraktiva boendemiljöer är ett annat prioriteringsområde, där dessa miljöer ska vara anpassade

till individers behov och intressen. Att skapa goda förutsättningar för nybyggnation och locka

intressenter till investering är andra åtgärder som återfinns under rubriken som rör de attraktiva

boendemiljöerna (Vision Skövde 2025).

5.2.2 Översiktsplan - ÖP 2025 Skövde kommuns översiktsplan

Inledningsvis beskriver Skövde några övergripande trender som även påverkar kommunens

arbete där ökad konkurrenssättning, urbanisering som medför ökat invånarantal i centralorten

och individualisering där fokus numera läggs på individen omnämns. Dessa trender sätter

ramarna för vad som är viktigt att sträva efter där attraktiva livsmiljöer, tillväxt och ett ökat

fokus på platsmarknadsföring kan utläsas (ÖP 2025 Skövde kommuns översiktsplan 2012). Vad

gäller medborgarinflytandet och de mjuka värdena i planeringen menar Skövde att jämställdhet

och en välkomnande attityd är viktigt, inte minst för tillväxten men även för sammanhållningen.

Citatet “Vi bör sätta människan mer i fokus i planeringen. Människan har olika behov i olika

åldrar. Folkhälsan, jämställdhet och människors sociala förutsättningar ska också beaktas och

vara en del i den fysiska planeringen.” (ÖP 2025 Skövde kommuns översiktsplan 2012, s. 34)

38

återfinns under översiktsplanens övergripande planeringsinriktning. Bostadsfrågan behandlas i

översiktsplanen och kommunen påpekar att utbudet har varit mindre än efterfrågan när det

kommer till bostäder, där en utebliven nyproduktion kopplat till en ökande befolkning anges som

orsak till denna obalans.

5.2.3 Boendestrategiskt program

I det boendestrategiska programmet framgår att det krävs en nybyggnadstakt på 300 bostäder per

år för att nå invånarmålet 60 000 invånare fram tills år 2025. För att påverka bostadsbyggandet

har kommunen ett antal redskap till sitt förfogande som presenteras i programmet. Verktygen är

bland annat mark och exploateringsavtal som reglerar former på bebyggelsen och AB

Skövdebostäder, kommunens allmännyttiga bostadsbolag. Trots dessa verktyg uppger

kommunen att det är marknaden som styr om det i slutändan byggs eller inte där privata aktörer

agerar när efterfrågan bedöms finnas (Boendestrategiskt program 2012). Utmaningarna på

bostadsmarknaden i Skövde är enligt kommunen främst den bostadsbrist som råder, bristen leder

i sin tur till låg rörlighet i befintligt bestånd. Grupper med låg betalningsförmåga har svårt att

hitta bostad och att det finns för enhetliga ägandeformer i vissa områden kopplat till en brist på

mark och byggbara tomter i attraktiva områden anges som andra utmaningar. Vad som råder

brist på och således behövs tillkomma är små och billiga hyreslägenheter, stora hyreslägenheter

(>5rum) och boende för äldre. Två övergripande bostadspolitiska mål har preciserats, välfärd

och tillväxt. Där välfärdsmålet bland annat handlar om trygga och tillgängliga boendemiljöer,

valfrihet och mångfald bland beståndet och förmedling av bostäder. Tillväxtmålet handlar bland

annat om en kraftig nyproduktion, god mark- och planberedskap och attraktiva boendemiljöer

(Boendestrategiskt program 2012).

5.2.4 Kommunikationspolicy

Skövde har utarbetat en kommunikationspolicy som bland annat anger kommunens

förhållningssätt för kommunikation med medborgare för att stärka demokratin. Öppenhet och

delaktighet i demokratiska processer förespråkas och detta ska ske genom att kommunkoncernen

själva ska ta initiativ till att informera stadens invånare. Fem huvudfunktioner för

kommunikation anges där bland annat funktion ett, stärka dialogen och främja demokratin som

handlar om medborgares rätt till delaktighet tidigt i olika processer, där kommunkoncernen ska

erbjuda arenor för dialog presenteras (Kommunikationspolicy 2015).

39

5.3 Sammanfattning kommunala plandokument

Båda kommunerna strävar efter att växa, tillväxtfokus kan utläsas i samtliga dokument även om

detta fokus främst preciseras i visionerna. Bostadsfrågan behandlas ingående och båda

kommunerna har ett utarbetat bostadsstrategiskt program. Både Varberg och Skövde skriver

uttalat att en bostadsbrist finns och är väl medvetna om varför och vad som bör byggas.

Liknande trender, billiga mindre lägenheter, större hyreslägenheter och boende för äldre kan

utläsas. Förtätning, variation och hållbart byggande är andra återkommande teman vad gäller

nybyggnation och stadsutveckling. Frågor som rör medborgarinflytandet är inte behandlade i

stor utsträckning i de strategiska dokumenten. Kommunikationsstrategierna däremot är mycket

liknande i de båda kommunerna som båda fastslår att dialog är en demokratisk rättighet. Hur

kommunen arbetar med dialog och inflytande i plandokument framgår inte. Efter denna

inledande empiri följer nu en statistikredovisning över hur kommunernas utveckling har sett ut

vad gäller bostadsbyggande, befolkning, överklagande och antagna detaljplaner.

5.4 Statistikredovisning

5.4.1 Befolkningsutveckling

Både Skövde och Varberg uppger att det idag i kommunerna som helhet råder bostadsbrist och

att bristen även kommer bestå över en femårsperiod (Boverket 2016b). Diagrammet nedan

(diagram 1) visar hur valda kommuner utvecklats befolkningsmässigt över en tolvårsperiod

(2005–2016). Vad som kan utläsas är att de båda kommunerna har en stadig befolkningsökning

sedan år 2014, vilket naturligt medför ett ökat behov för nya bostäder om inte de nytillkomna

invånarna ämnar flytta från kommunen.

Diagram 1- Befolkningsökning i Skövde och Varberg, åren 2005–2016 (SCB, 2017,

Folkmängden i Sveriges kommuner 1950–2016 enligt indelning 1 januari 2017)

479

642 655

559

766

645

492

610

750

486

608

838

124173

44

413374

418359

451

647

275

421

578

0

100

200

300

400

500

600

700

800

900

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Befolkningsökning antal personer, år 2005-2016

Varberg Skövde

40

5.4.2 Nybyggnation

Generellt har nybyggnadstakten i de båda kommunerna varit ojämn beroende på årtal. Totalt

antal färdigställda lägenheter är generellt högre i Varberg än i Skövde. Undantaget är år 2012 där

Skövde och Varberg byggde lika många lägenheter. Sedan, åren 2012–2015, ses en minskning

av nybyggnation, denna trend har dock vänt år 2016 i de båda kommunerna. I diagram 2 och

diagram 3 nedan presenteras en redogörelse över nybyggnationsåren 2005–2016. Åren 2005–

2008 och år 2014 producerades en stor andel hyresrätter i Varberg, äganderätter har utgjort en

stadig del av nybyggnation under hela tidsperioden. Byggandet av bostadsrätter har ökat under

de senare åren. Skövde hade under åren 2006–2007 en hög produktion av hyresrätter, vilket

totalt avsaknas de kommande åren fram till år 2012 då totalt 220 stycken hyresrätter

färdigställdes. Byggnadstakten av hyresrätter har sedan dess haft en tydlig avstanning där endast

17 stycken producerades år 2015. År 2016 var dock produktionen av hyresrätter högre än både

bostads- och äganderätter. Jämförs befolkningsökningen mellan åren 2009–2016 med hur

mycket som har byggts, har det i Varberg byggts 3511 nya bostäder och befolkningsökningen

har resulterat i 7530 nya invånare under samma tidsspann. I Skövde är förhållandet 1834

nyproducerade bostäder och en befolkningsökning på 4277 personer.

Diagram 2 - Färdigställda lägenheter, åren 2005–2016 i Varberg. (SCB, 2017, Färdigställda

lägenheter i nybyggda hus efter upplåtelseform, region och år)

121 126

245

194

8

32

8973

114

48

117

85

54 48

22

56

88

182

22

93

150134

167 167179

152134

105

153

6879

100 106

0

50

100

150

200

250

300

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Färdigställda lägenheter i nybyggda hus efter

upplåtelseform, åren 2005-2016 i Varberg

Hyresrätt Bostadsrätt Äganderätt

41

Diagram 3 - Färdigställda lägenheter, åren 2005–2016 i Skövde (SCB, 2017, Färdigställda

lägenheter i nybyggda hus efter upplåtelseform, region och år)

5.4.3 Detaljplanering i Skövde och Varberg

Statistiken nedan visar förhållandet mellan antagna och överklagade detaljplaner årsvis 2009–

2016. Vad som främst kan utläsas är skillnaden i överklagandefrekvens där Varberg har en högre

andel överklagande än Skövde. Från åren 2009–2016 har Varberg haft 75 överklagade

detaljplaner totalt i kontrast till Skövde som har 10 överklagade planer. Förhållandet mellan

antagna detaljplaner är 162 i Varberg och 65 i Skövde. 46% av antagna planer har överklagats i

Varberg och 15% i Skövde, vilket tyder på en klar skillnad i överklagandefrekvens.

Diagram 4 - Överklagade och antagna detaljplaner, åren 2009–2016. (Björnberg 2014,

Boverket 2016 c).

179

211

6

220

118

86

17

84

38

6456 59

26

504933

6379

2839

6253

30

74

43

67

0

50

100

150

200

250

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Färdigställda lägenheter i nybyggda hus efter

upplåtelseform, åren 2005-2016 i Skövde

Hyresrätt Bostadsrätt Äganderätt

928

824

621

1124

1022

819

816

159

210

102

73

10

4

9

38

7

0 5 10 15 20 25 30

Överklagande 2009

Överklagande 2010

Överklagande 2011

Överklagande 2012

Överklagande 2013

Överklagande 2014

Överklagande 2015

Överklagande 2016

Överklagade och antagna detaljplaner, åren 2009-2016

Skövde Varberg

42

5.4.4 Övrig statistik

Tidigare statistiska undersökningar pekar på att fritidshusandelen och medelinkomsten spelar

roll för överklagandefrekvensen (Björnberg 2014). I Varberg återfanns år 2016, 4610 fritidshus

och i Skövde 983 stycken (SCB, 2017, Antal fritidshus efter region och år). Medelinkomsten var

år 2015, 276 000 kr och i Skövde samma år 269 000 kr (SCB, 2017, Sammanräknad

förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året efter region, kön, ålder, inkomstklass,

tabellinnehåll och år).

5.5 Intervjuredovisning Varberg

5.5.1 Lagändringen i plan- och bygglagen år 2015

Varbergs kommun har inte i någon större utsträckning börjat arbeta med det begränsade

planförfarandet. De andra förfaranden (standardförfarandet och utökat förfarande) används på

samma sätt som innan lagändringarna år 2015. Respondent två menar att det begränsade

förfarandet kan användas när sakägarkretsen är liten och positivt inställd, då det krävs ett

skriftligt godkännande av planen. Det begränsade förfarandet fungerar troligen inte i

bostadsprojekt som ofta påverkar flera sakägare då det är svårt att nå konsensus. Om det

begränsade förfarandet ska fungera så tror respondent två att en annan typ av arbetsprocess

behövs där planen är förankrad innan den tas upp för samråd i detaljplaneprocessen. Vad gäller

medborgardeltagandet tror inte respondent två att det begränsade förfarandet inverkar negativt,

snarare positivt då en annan typ av dialog kommer att krävas när ett godkännande av planen ska

inhämtas. Respondenterna diskuterar planprogrammens betydelse och tror att dessa kan skapa

förutsättningar för att tillämpa det begränsade förfarandet, då nya ideer och tankar redan är

förankrade i ett tidigt skede. Respondent två anser att plan- och bygglagen som instrument har en

viktig demokratisk funktion och menar att ändringar mot en effektivare planprocess inte får ge

avkall på denna funktion. Överklagandeprocessen och dess handläggningstid och instansordning

bör dock ses över för att kunna skapa en mer effektiv planprocess, då överklagande idag ses som

en fördröjande faktor.

5.5.2 Överklagande detaljplan

Bostadsprojekt anses vara de projekt som överklagas mest, ett generellt högt överklagande på

alla planer kan dock utläsas i Varberg. Båda respondenterna tror att detta beror på att vissa

invånare vill bevara stadens unika värden och är rädda för att dessa ska gå till spillo vid

utvecklingsprojekt. Det blir ofta en diskussion om vilken nivå ett projekt ska hamna på snarare

än att utvecklingen i sig är negativ. Respondent ett menar att kommunen kan tackla denna fråga

genom att vara tydligare i sina visioner och ger deras förtätningsstrategi som exempel.

43

Respondenten poängterar att det är viktigt att vara ärlig i sin kommunikation, staden kommer

förändras men Varbergs unika värden ska tas tillvara, det finns ett bevarandeintresse även från

kommunens sida. Att medborgardialog leder till färre överklaganden hoppas respondenterna på,

men har själva inte upplevt detta i Varbergs fall och har svårt att ge exempel på planer som inte

har överklagats. Respondent ett menar att det krävs en tydligare kommunikation i kommunens

visioner som visar på alla positiva samhällsnyttiga följder, exempelvis underlag för en ny skola

eller matvarubutik, som kan genereras av ett bostadsprojekt. Respondent ett resonerar vidare att

medborgarna inte kan förväntas se helheten och den långsiktiga planen, vilket är något som leder

till överklagande som kanske hade kunde motverkats om kommunen varit tydligare i sin

kommunikation.

5.5.3 Bostadsbrist

Respondent ett menar att bostadsbristen generellt har flera orsaker där en efterverkning från

1990-talet kopplat till en befolkningsökning som stegrat de senaste åren tydligt kan avläsas i

statistik. 2008 års börskrasch syns även den tydligt i en avtagande nybyggnadstakt, även de

uteblivna flyttkedjorna ses som en orsak till bostadsbristen. De bostadspolitiska målen har de

tidigare åren inte nåtts i Varberg, detta kan förklaras genom att kommunen inte äger så mycket

mark och har förlitat sig på initiativ från privata exploatörer. Att hyresrätter är de första

besittningsformerna som avstannar i nyproduktion uppger respondent två, då dessa inte är

tillräckligt lönsamma att bygga. I den bygghögkonjuktur som råder är det dyrt att bygga,

eftersom de privata byggherrarna strävar efter vinst byggs ofta bostadsrätter som ligger i den

övre prisklassen. Intresset från den privata exploatörssidan har inte legat i takt med kommunens

ambitionsnivå men börjar nu komma ikapp även om de flesta byggherrar hellre investerar i den

närliggande storstadskommunen Göteborg. Den största utmaningen kommunen står inför är

enligt respondenterna att växa hållbart och kvalitativt, att bevara det som är unikt men samtidigt

kunna tillgodose kommande behov.

En annan orsak till bostadsbristen just i Varberg menar respondent ett handlar om att kommunen

själva inte har haft den planeringsberedskap som behövts. Kommunen har en viktig roll i att

skapa förutsättningar för ett aktivt bostadsbyggande något som båda respondenter understryker.

Respondent ett menar att det handlar om att ligga steget före och visa utvecklingspotentialen för

byggherrar vad gäller mindre eftertraktade områden, samt att utöka planberedskapen under

lågkonjunktur då möjlighet ges för att ligga i framkant när konjunkturen vänder. Båda

respondenterna menar att detaljplaneprocessen blivit allt mer komplicerad då det idag krävs fler

typer av utredningar exempelvis miljö- och sociala konsekvensbeskrivningar samt bland annat

44

buller- och dagvattenutredningar som gör att processen i sig tar längre tid. Gällande de

kommunala bostadsbolagen menar respondent ett att möjligheten bör utredas för dem att gå in

och stötta upp olönsamma projekt som är socialt viktiga. Detta ansvar vilar således på det

kommunala bostadsbolaget som idag dock lyder under affärsmässiga principer. Ansvaret till att

det byggs ligger samordnat, men kommunen kan aldrig tvinga fram nybyggnation. Marknaden

har här en viktig roll, respondent två menar att marknaden i sig har ett slags ansvar i och med

den makt som marknaden besitter, men sedan om detta ansvar tas eller inte lämnas outtalat.

5.5.4 Medborgardeltagande

Respondent ett menar att medborgardeltagandet är något som allt mer uppmärksammats de

senare åren och att intresset för frågan blir större och större. Medborgardeltagande kan handla

om att som medborgare få information och om att bli hörd och sedd. Från kommunalt håll är det

viktigt att kunna motivera varför man valt att gå en viss väg och att kunna förmedla att det inte

alltid går att gå allas intressen till mötes. Respondent två menar att det finns dialoger som

uppfattats negativt från medborgarnas sida, där medborgare känt sig förbisedda just eftersom det

i slutändan är politikerna som väljer att bortse eller ta tillvara på invånarnas synpunkter.

Balansgången mellan att följa de mål som satts upp från politiskt håll men samtidigt vara lyhörd

för medborgarnas åsikter, blir viktig som kommunal tjänsteman. När det kommer till form för

dialog så arbetar Varbergs kommun med samråd gällande detaljplaner samt planprogram,

programmen kan även arbetas fram med hjälp av fördjupade dialoger. För översiktsplaner,

fördjupade översiktsplaner och visionsarbete har kommunen en mer omfattande

medborgardialog, där det finns möjlighet att lämna sin åsikt via digital media. Ett exempel på en

sådan dialog ges där respondent ett ser positivt på de reaktioner som dialogen medfört, där

positivt inställda medborgare övertygade sina negativt inställda grannar.

Tidig dialog ses som något som kommunen bör arbeta med för att minska missnöje senare i

planprocessen och programarbeten kan vara ett exempel på detta. Respondent ett menar att

dialog bidrar till att kunna visa den långsiktiga samhällsnyttan, även om processen innebär att

vissa värden måste försakas, att “… bearbeta och visa, jag menar ibland känns det som att

allmänheten tror att vi hittar på saker för att förstöra och vi försöker ju bygga den bästa

verklighet vi kan” (Respondent ett, 2017-05-12) och tydliggör vikten av att kommunicera.

Projekt som har ett högt deltagande är ofta projekt där allmänheten är negativt inställd,

deltagande beror på ett flertal faktorer exempelvis sakägarkrets, inställning och nyhetsintresse.

För att nå ut till medborgare arbetar kommunen med fokusgrupper och att skapa intresse för

kommande projekt, även att finnas på sociala medier uppges som viktigt. Respondent ett uppger

45

dock att det kan vara svårt att innan veta hur man som medborgare kan påverka. kommunen

arbetar därför exempelvis med att bjuda in olika grupper till kommunhuset för dialog och

information. Respondenterna ser inget negativt i medborgardeltagandet.

5.5.5 Effektivitet

Respondent ett menar att effektiva planprocesser och medborgardeltagande är beroende av

varandra och framhäver att “Jag tror att dom är avhänger varann jag tror att du får en effektiv

planprocess genom ett högt medborgarinflytande eller medborgardeltagande. Det tror jag

faktiskt. Särskilt då från ett tidigt skede” (Respondent ett, 2017-05-12). Att ha tydlig intern

kommunikation, där olika förvaltningar med skilda kunskaper om medborgares behov samverkar

anses även som viktigt. Samarbete nämns som en faktor till en effektiv process. Ingen av

respondenterna tror att effektivitet och medborgardeltagande står i motsats. Dock uppger

respondent ett att det finns blandade åsikter på kommunen kring just deltagandet som effektivt,

där vissa hävdar motsatt mot respondent ett och två. Respondent två tror dock inte att

medborgardeltagandet och effektivitet är avhängt av varandra utan menar att det finns fler

faktorer som påverkar den effektiva planprocessen. Exempelvis om ett planprogram har

upprättats för området som ska exploateras kan detta bidra till en effektivare process då viktiga

frågor redan är utredda samt att dialog redan har hållits.

5.6 Intervjuredovisning Skövde

5.6.1 Lagändringen i plan- och bygglagen år 2015

I Skövde har det begränsade förfarandet använts i fyra planer, dessa planer har rört bland annat

justeringar och ombyggnationer. I dessa fall där det begränsat förfarandet fungerat, har det

funnits en begränsad och samstämmig sakägarkrets som gjort att godkännande kunnat inhämtas.

Respondent fyra tror inte att det begränsade förfarandet kan användas vid nybyggnation av

bostäder då sådana planer bedöms vara av större allmänt intresse. Respondenterna tror inte heller

att detta förfarandet kan inverka negativt på medborgardeltagandet, istället nämns länsstyrelsen

som en förlorande part då de inte hinner handlägga ärendet. Vad gäller de övriga lagändringarna

berättar respondenterna att de använder sig av det utökade förfarandet (det tidigare

standardförfarandet) och att lagändringarna inte bidragit till någon effektivare process. Snarare

har ändringarna i alla fall inledningsvis, bara försvårat arbetet då det krävs tid att sätta sig in i

vad ändringarna innebär och tolka lagtexten. De ifrågasätter förändringstakten av plan- och

bygglagen och menar att osäkerhet i kommunikation och beslutsfattning kan uppstå när lagen

genomgår förändring. Respondent fyra menar vidare att lagändringen snarare har stoppat upp

46

produktionen av detaljplaner. Även att lagändringarna skapar snedvridna uppfattningar hos

exploatörer och politiker diskuteras: ”…det skapas förväntningar ska vi säga, det skapar ett

onödigt orealistiska förväntningar hos byggherrar och exploatörer och hos politiken och så om

att nu kommer det att gå mycket, mycket fortare.” (Respondent tre, 2017-05-17). Även diskurser

gällande lagstiftningen som hinder för bostadsbyggande ställs kritiskt till, då de snarare ser lagen

som ett hjälpmedel som ska tas till för att skapa en god samhällsbyggnad. Dessa diskurser om

lagstiftningen som hinder, sägs påverkas från politiskt håll och sätter agendan för hur människor

uppfattar lagstiftningen.

5.6.2 Överklagande detaljplan

Att överklagandefrekvensen är låg i Skövde tror respondent tre handlar om att det har funnits

möjlighet att ha tidiga samråd där planen inte har varit låst. Kommunen har även varit tydliga i

sina visioner och det har funnits ett förtroende för att planen ska löpa ut tillfredsställande från

medborgarnas sida. Sedan finns det en allmän acceptans för förändring i Skövde där medborgare

är vana vid att staden förändras. Något som respondent fyra framhåller som ytterligare en orsak

till få överklagande är att Skövde som stad inte har de högsta kulturhistoriska värdena, även om

staden har många andra goda kvaliteter. De överklaganden som väl sker handlar om enskilda

intressen som inte har tillgodosetts samt de som redan från start har bestämt sig för att överklaga

och är negativt inställda, vilka är svåra att nå ut till. Genom att lyssna på medborgarna och

försöka komma till roten med problemet som gett upphov till överklagandet kan

överklagandefrekvensen minskas. Överklagande ses generellt som en viktig rättighet, dock kan

det i enskilda projekt vara en fördröjande faktor. Respondenterna menar att omfattningen om

vilka som får överklaga kan ses över, då överklagande trots allt är en process som kostar tid och

pengar. Respondenterna vill tro att en god dialogprocess resulterar i mindre överklaganden och

har själva upplevt detta. Dialogen ska vara en del i hela processen där varje projekt är unikt och

som respondent fyra belyser att “…både frågorna och de som berörs av dom, det är ju

människor vi har att göra med och dom är ju unika” (Respondent tre, 2017-05-17). Respondent

fyra är öppen för att planprogram kan minska överklaganden.

5.6.3 Bostadsbrist

Respondent tre ställer sig tveksam till begreppet bostadsbrist och menar att alla projekt som

byggs i Skövde inte säljs vilket tyder på att efterfrågan inte möter utbudet. I Skövde talas även

om en trångboddhet som ett resultat av uteblivna flyttkedjor. Det som saknas är bostäder för

unga, nyanlända och billiga lägenheter, men det som oftast byggs är för dem som redan har ett

tillfredsställande boende men vill bo lite bättre. Det byggs för dem som kan betala som

47

respondent fyra uttrycker det. Det kommunala bostadsbolaget anses som ett bra verktyg för att

kunna balansera bostadsmarknaden då de bygger diversifierat. AB Skövdebostäder har länge

dominerat bostadsmarknaden och har haft en 3–4 års cykel på sin nybyggnadsprocess, vilket har

bidragit till en ojämn nybyggnadstakt i Skövde. Respondenterna menar dock att det idag finns

flera aktörer på marknaden som kan bygga blandade upplåtelseformer och att statistiken

framöver kommer se annorlunda ut. Bostadsmålet, 300 nybyggda bostäder om året är ett

politiskt mål som tidigare inte har haft något underlag befolkningsmässigt. De kommande åren

uppger respondenterna att det dock finns underlag för att nå detta mål och de bostadspolitiska

målen förväntas uppnås. Kommunens roll på bostadsmarknaden anses vara att ge goda

förutsättningar för byggnation tidigt i processen. Exempelvis kan kommunen gå in och

markförbereda potentiella områden och genom marknadsföring visa upp bilden av Skövde som

generellt billigt att bygga i och att en efterfrågan finns. På detta sätt kan kommunen locka

intressenter att bygga i Skövde. Men det framhävs även att kommunen inte kan tvinga fram

nybyggnation. Privata aktörer drivs av vinstintresse, vilket gör att dessa aktörer omöjligt kan

företräda det allmänna intresset och kan därför inte ta ansvar över bostadsmarknaden. Från

kommunalt håll ligger ansvaret i att företräda de allmännas intresse vilket respondent fyra

tydliggör.

5.6.4 Medborgardeltagande

Att medborgare ska få vara delaktiga i processen menar respondenterna är kärnan i en lyckad

planering, de belyser vikten av lokal kännedom och menar att kommunen får synpunkter på och

för sitt arbete genom medborgardialog. Medborgare ska få vara med och påverka i beslut som

berör deras vardag, vilket är viktigt för att invånare inte ska känna sig förbisedda.

Medborgardeltagande i bostadsprojekt följer plan- och bygglagens förfaranden med samråd och

kungörelse. I översiktsplanering och programarbeten arbetas det med en annan typ av dialog,

exempelvis workshops och områdesguider. Deltagandet är generellt lågt, dock beroende av plan

och projekt. Planer som påverkar många får ibland ingen uppmärksamhet medan mindre lokala

planer kan väcka stor uppståndelse. Samråden ses ibland som en bristfällig form för att nå ut till

alla samhällsgrupper och detta är ett problem som laboreras med i bland annat planprogram. Att

berörda invånare inte deltar ses som ett problem. Medborgardeltagandet är i grund och botten

positivt, men respondenterna menar att det finns medborgare som är negativt inställda till planen

redan från början och dessa medborgare blir då svåra att nå. Dessa negativt inställda medborgare

anses även vara dem som överklagar i senare skeden.

48

5.6.5 Effektivitet

Den högkonjunktur som råder nu (år 2017) ger möjlighet till kommuner att utvecklas och att ta

tillvara på denna konjunktur är av vikt. En genomarbetad kvalitativ process ses dock som minst

lika viktig, planering måste få ta tid för att kunna fungera. Det talas om rätt instrument vid rätt

tillfälle, att göra avvägningar och beslut inom planprocessen, vilket respondent tre poängterade

med hjälp av en metafor ”du kan ju inte använda brödkniven när du ska tranchera - då kanske

du behöver en annan kniv” (Respondent tre, 2017-05-18). Respondenterna känner krav från

externa aktörer att vara snabba i sina processer exempelvis från exploatörens håll, men brukar

kontra med att lagprocessen måste följas. Alla steg måste genomföras annars kan överklaganden

uppstå, vilket brukar skapa förståelse från privata aktörer som annars beskyller en långsam

planprocess. Att lyssna och ge rum för diskussion kan i stunden ta tid men resulterar i en bättre

slutprodukt. Respondent tre tror att det går att kombinera en effektiv planprocess och ett högt

deltagande om man börjar i tid, resurser till detta kan dock vara svårt att hitta. Respondent fyra

menar att just ett högt deltagande inte alltid är positivt, vad som bör läggas fokus på är att

medborgarna är nöjda, inte antalet som dyker upp vid dialogtillfällen.

49

6. Analys I detta kapitel analyseras studiens insamlade data gentemot tidigare forskning och teori.

Analysen kommer belysa syfte och frågeställningar ur ett kritiskt förhållningssätt och ämnar

jämföra de två kommunerna för att utröna likheter och skillnader.

6.1 Bostadsbristen och medborgardeltagandet

Bostadsbristen kontra medborgarinflytandet har varit ett övergripande tema som behandlats i

denna uppsats. Både Varberg och Skövde har enligt statistik bostadsbrist och denna trend antas

fortgå. Enligt Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (SFS 2000:1383) har

kommuner ett ansvar för bostadsförsörjning. De båda kommunernas bostadsprogram är ett led i

denna lagreglering. De bostadspolitiska målen som är preciserade i de boendestrategiska

programmen, har under de senaste åren inte uppnåtts, vilket är något som kommer förändras

framöver menar samtliga respondenter. Vad detta beror på, varför det inte har byggts i studerade

kommuner diskuteras senare. Först är en diskussion om hur bostadsbristen uppfattas och

benämns i de olika kommunerna nödvändig eftersom den varierar. I Varberg talas det om

bostadsbristen i mer generella termer. Respondenterna i Varberg lägger även större fokus på

kommunens egna insats i bostadsplaneringen, där en orsak till bostadsbristen anses vara en något

bristfällig planberedskap. I Skövde bedöms inte bostadsbristen vara akut i den bemärkelsen som

uppfattas i Varberg. Resonemangen från respondenterna i Skövde handlar snarare om att det

finns en bostadsmarknad där efterfrågan inte matchar utbudet, där det som byggs är för dem som

kan betala och vill bo lite bättre. Respondenterna i Skövde talar även om bostadsbristen kopplat

till en trångboddhet och uteblivna flyttkedjor.

Det sista resonemanget kring uteblivna flyttkedjor återfinns i Söderbergs rapport från år 2013,

där han benämner hyressättningen som en bov i dramat, där låga bruksvärdeshyror förhindrar

omflyttning. Något belägg för att hyran skulle påverka de uteblivna flyttkedjorna är inget som

framkommit i vår studie då vi inte har undersökt denna problematik. Intressant är dock att lyfta

fram att bostadsbristen kan te sig på andra vis än enbart en avsaknad av bostad som ofta nämns i

diskussioner kopplade till bostadsbristen. För att återgå till diskussionen kring bostadsbristens

orsaker talas det i bägge kommuner om en tidigare ovilja att exploatera från privat håll. Denna

trend verkar nu ha vänt i och med den högkonjunktur som råder. Vad gäller byggherrars tidigare

ovilja att investera kan kopplas till Lund Hansen et al. (2016) som uttrycker att byggherrar har

en ovilja att exploatera när ekonomisk vinst inte förväntas, vilket i sin tur skapar låsningar på

bostadsmarknaden och bidrar till en utebliven nyproduktion. Detta kan kopplas till Varberg, där

50

det framkommer att det finns en ojämn exploateringsvilja i kommunen som kan ge upphov till

en ojämn befolkningsfördelning. Detta kan förklaras med hjälp av Lund Hansens et al. (2016)

resonemang, att byggherrar helst exploaterar platser som är attraktiva vinstmässigt.

6.1.1 Kommunens roll

Vad gäller kommunens roll i bostadsfrågan menar samtliga respondenter att det handlar om att

skapa förutsättningar för byggnation, exempelvis genom marksanering, exploateringsavtal eller

påvisande av potential för ett visst område. Ett tydligt fokus mot marknadsföring till privata

intressenter kan utläsas i Skövdes vision, något som även återspeglas i respondenternas svar och

är något som kan bidra till ökat bostadsbyggande. Det talas om att marknadsföra kommunen som

attraktiv från ett exploateringsperspektiv, där exempelvis billiga markpriser och attraktiva lägen

kan användas för att locka intressenter. Att det är marknaden som i slutändan styr om det byggs

eller inte är en uppfattning som delas av de båda kommunerna, i Skövdes fall presenteras denna

diskussion tydligt i det boendestrategiska programmet. När marknaden får styra eller rättare sagt

avgöra när och vad som byggs, ses ofta en avstanning av de besittningsformer som är

efterfrågade men olönsamma att bygga exempelvis hyresrätter. Detta trots en önskan från

medborgarnas, kommunala politikers och tjänstemäns håll om fler hyresrätter vilket är något

som preciseras i de boendestrategiska programmen. Hyresrätten är även något som Christophers

(2013) diskuterar. Christophers menar att den nyliberala bostadsmarknaden negligerar

hyresrätten och bygger för ekonomisk vinning. En avsaknad av hyresrätter bidrar till den

orättvisa bostadsmarknad som Christophers (2013), Harvey (2011) och Fainstein (2010) talar

om, där samhällsgrupper som blir förlorare på den nyliberala marknaden är de grupper som

redan är utsatta.

Att detta är fallet att hyresrätten får stå tillbaka uppger respondent två (vilket även återspeglas i

statistik), där det i Varberg tydligt ses en avstanning i nybyggnadstakten av hyresrätter i och med

den lågkonjunktur som rådde runt år 2008. I Skövde ser statistiken något annorlunda ut och

beror enligt respondenterna på den cykel som det kommunala bostadsbolaget AB

Skövdebostäder har i sin byggprocess och detta förtydligar även resonemanget respondenterna i

Skövde för om en avsaknad av konkurrerande aktörer på bostadsmarknaden. Christophers (2013)

resonemang om att hyresrätten får stå åt sidan kan dock ifrågasättas, då det i Skövdes fall

generellt byggts fler hyresrätter än bostadsrätter trots den nyliberala styrningen som kommuner

anses vara inordnade under (Montin 2007). Om helt marknadsmässiga nyliberala principer hade

varit rådande, så skulle hyresrätten antagligen helt avstannat i produktion. Att detta inte är fallet

att bostadsmarknaden fortfarande styrs av både statliga och privata influenser verkar vara ett

51

faktum. Christophers (2013) och Brenners et al. (2010) hybrid verkar i allra högsta grad vara

närvarande i studerade kommuner, där offentliga aktörer delar makten över bostadsfrågan med

den privatiserade byggbranschen. Respondenterna i Skövde och Varberg nämner de kommunala

bostadsbolagen som viktiga aktörer i att balansera upp tillgången vad gäller andra typer av

boenden. Dock menar respondent ett att även de kommunala bostadsbolagen idag ska drivas

vinstmässigt, vilket även tydliggörs i det teoretiska ramverket. Christophers (2013) menar att det

borgerliga styret har fört bostadsmarknaden mot en mer nyliberal ordning, båda studerade

kommuner har borgerligt styre, trots detta finns skillnader i Varberg och Skövde vad gäller

nybyggnadstakt och besittningsformer. I Skövde har det trots borgerligt styre byggts

övervägande hyresrätter medan bostadsmarknaden ser annorlunda ut i Varberg, där hyresrätten

stundtals har fått stå åt sidan. Hyresrättsproblematiken (varför det inte byggs hyresrätter) kan

därför inte sägas kopplas endast till politiskt styre utan fler faktorer spelar in. Något som mycket

väl stärker Peck & Tickells (2002) resonemang om att nyliberalismen får sägas bero av ett antal

faktorer och är mer än ett politiskt projekt. Plats och rum får betydelse för hur nyliberalismen har

tagit sig uttryck, vilket kan förklara skillnaderna i nybyggnation i Varberg och Skövde. Dock får

politiken ses av betydelse för just bristen på hyresrätter generellt i och med de lagändringar

(stopplagen och lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och minskade

subventioner till hyresrättsprojekt) som har genomförts. Vilket bland annat resulterade i att

hyresrätter har kunnat ombildas till bostadsrätter, samtidigt som de kommunala bostadsbolagen

ska styras affärsmässigt. Det är svårt att endast skylla på politiken, vilket tydligt visar att

ansvaret i bostadsfrågan är delat och visar återigen problematiken med det allt mer NPM- styrda

samhället där flertalet aktörer är med och både påverkar och får ses ha ansvar för bostadsfrågan.

Ovanstående resonemang ger en förståelse för marknadens betydelse i bostadsfrågan. Statistik,

respondenter och även tidigare forskning tyder på att marknaden i slutändan har en avgörande

roll för vad som byggs och även när. Därmed inte sagt att kommunerna står handlingsförlamade

i en tid av bostadsbrist, de kommunala bostadsbolagen, god planberedskap, marknadsföring och

visionsarbete är alla exempel på verktyg kommunen kan använda sig av för att stimulera

nybyggnation.

6.1.2 Ansvar

Detta för oss in på en diskussion om ansvar, respondent två menar att marknaden har ett ansvar i

och med den makt som marknaden besitter över bostadsbyggandet, men om ansvaret tas eller

inte lämnas osagt. I en renodlad kapitalistisk världsordning sägs marknadens logik kunna lösa

diverse samhälleliga problem, bland annat då bostadsbristen. I Skövde menar respondent tre att

ansvaret för en god samhällsbyggnad inte kan ligga hos vinstdrivande företag och trots att

52

marknaden kanske bör ta ett ansvar så finns det från marknadens sida ofta inget intresse av detta,

då det nyliberala systemet snarare tenderar till att avsäga sig ansvar. I frågan om ansvar nämner

respondenterna från Skövde att kommunens ansvar är att företräda allmänintresset eftersom

marknaden ofta inte har detta intresse. Att Skövde just nämner allmänintresset är intressant då

exempelvis Sager (2016) och Stenberg (2010) talar om allmänintresset som de facto

problematiserat i och med den nyliberala diskursen. Att allmänintresset har blivit allt mer

komplext att ta hänsyn till, vilket kan ses som ett led i NPM-styrningen, där fler aktörer är

inblandade på bostadsmarknaden med ett privat vinstintresse (Montin 2007). En uppfattning som

genom analyserad empiri kan kopplas till verkligheten, där det i Varbergs fall har handlat om att

förhålla sig även till privata och politiska intressen genom att stimulera företagande och

nybyggnation. Ett allmänintresse skulle kunna likställas med medborgarnas åsikt, vilket för

analysen vidare till medborgardeltagandet och dess roll i en tid av bostadsbrist. Respondent ett

uttrycker nästan identiska ord med Nyström & Tonell (2012) som poängterar att

medborgardeltagandet idag allt mer och mer uppmärksammas och ses som fördelaktigt. Inte

minst för att få en god lokalkännedom och för att medborgare ska ha en chans att kunna påverka

sin närmiljö. Detta resonemang fastställs även i Skövdes översiktsplan där människans behov

ska ligga i fokus. Denna aspekt utelämnas i Varbergs översiktsplan men dyker upp i samtliga

intervjuer och förankras också i tidigare litteratur (Innes & Booher 2003) och även i Hamdis

(2010) studier om deltagande, där en god lokalkännedom var helt avgörande för projektets

resultat då färdigställd byggnation var tvungen att omarbetas på grund av att invånarna inte

tidigare involverats.

6.1.3 Medborgardeltagande

Men är ett högt deltagande nyckeln till framgång? Intressant att belysa är att projekt som oftast

genererar ett högt deltagande är sådana projekt där allmänheten är negativt inställd som

respondent tre uttrycker det. I Skövde menar respondenterna även att ett högt deltagande inte

alltid är ett gott deltagande. Det viktigaste är att planera för nöjda medborgare, där antalet

invånare som är involverade i dialogprocessen inte spelar någon roll. Resonemang som även

framkommer hos respondent två i Varberg som uttrycker att ett lågt deltagande inte behöver

betyda något negativt, då de som är positivt inställda ofta inte reagerar på planer. Belägg för

denna tes återfinns hos Irvin och Stansburys (2004) resonemang som poängterar att när

medborgare generellt är nöjda med de politiska besluten och tidigare planprocesser, är

dialogprojekt onödigt så även om medborgarviljan anses gå i linje med beslutfattarnas vilja.

Dessa resonemang får sägas stå i motstånd till den kommunikativa planeringens kärna som

handlar om inkludering och engagemang från alla parter, där en god kommunikation ska uppstå

53

genom mångfald hos deltagarna (Loit 2014, Healy 1996). Om en god kommunikativ planering

bygger på ett högt deltagande så verkar den kommunikativa planeringen i sin yttersta spets inte

ha fått genomslag i Varberg eller Skövde, därmed inte sagt att medborgare inte får vara med och

tycka till, men att dessa former för dialog ofta är begränsade och styrda. Att så är fallet, att

dialogprocessen i detaljplaner följer ett likartat mönster ges bland annat uttryck för i Skövde, där

samråd erkänns som en mindre attraktiv form för att nå ut till alla samhällsgrupper.

Kommunerna ger båda exempel där dialog ingår och menar att i bostadsprojekt är det plan- och

bygglagens samrådskrav som följs. Dessa samråd kan liknas vid Arnsteins steg av symbolisk

deltagande karaktär, där det ges möjlighet till påverkan dock inom ordnade former eftersom

planen ofta är långt gången i sin process. I SKL:s modell hamnar detta lagstyrda deltagande på

steg 1–3, men når inte riktigt upp till inflytande. Dessa symboliska dialoger menar Morrison &

Xian (2016) tyder på avsaknad av egentlig dialog något som i förlängningen kan skapa missnöje

hos medborgare som känner sig förbisedda. Att sådana fall förekommit i Varberg menar

respondent två och ger fog för att tro att dialogerna i vissa fall ses som något positivt men även

rutinbaserat. Dialog som tillämpas i planprocesser är den vanligaste formen att arbeta med

delaktighet enligt respondenterna i både Varberg och Skövde. En motstående teori som vi inte

funnit belägg för hos våra respondenter är att delaktighet enbart skulle innebära informativa

möten, vilket Khakee (2006) och Fung (2006) belyser. Detta stärker tesen om

medborgardeltagandet som positivt och viktigt (Nyström & Tonell 2012, Stenberg 2013,

Velasquez 2005, Raco & Flint 2001) inte minst för att samråda och genomföra en mer hållbar

stadsplanering. Belägg för detta, att dialog är en vanlig form av delaktighet, ses i Skövdes fall

där respondenterna uppger medborgardeltagandet som en flexibel dialogprocess, aktiv i alla steg

av planeringsprocessen. Detta är även något som skulle kunna liknas med Fungs (2006)

tredimensionella kub som förklarar deltagandet som komplext och beroende av ett flertal

faktorer genom hela planeringsprocessen. Detta kan sägas stå i kontrast (att Skövde skulle arbeta

mer aktivt med dialogarbete) till vad vi som författare uppfattade, då vi såg en tydligare tendens

till ett aktivt dialogarbete i Varberg, där frågan verkar vara på agendan.

Respondenterna i Skövde och Varberg lyfter båda fram vikten av dialog, men ger inte uttryck för

att arbeta annorlunda i frågor rörande bostadsprojekt, trots att dessa projekt ofta är mest

kontroversiella. Respondenterna i Varberg uppger inga negativa uppfattningar kring

medborgardeltagandet. Medan respondenterna i Skövde däremot framhäver att det visst finns

svårigheter med deltagandet, exempelvis med utgångspunkt från de som redan från start är

negativt inställda. Vikten av god kommunikation för att komma till roten med missnöjet från

medborgarnas håll framhävs som viktig. I Skövdes kommunikationsstrategi framgår det att

54

kommunen ska arbeta med att utveckla nya arenor för dialog. Även i Varbergs

kommunikationsstrategi tas liknande resonemang upp, vid intervjutillfällena uppgav dock

respondenterna i Varberg att det kan vara svårt som medborgare hitta rätt kanaler för påverkan. I

Skövde menade respondenterna att man inte arbetar aktivt för att nå alla grupper. Att de

strategiska dokumenten nämner vikten av allas rätt till påverkan går emot respondenternas svar

om att alla samhällsgrupper faktiskt inte nås. Dialoger som inte har en jämn representation

befolkningsmässigt, kan på så vis riskera att bli elitbaserade där endast ett fåtal aktörer hörs.

Något som i slutändan också är ett av medborgardeltagande kärnproblem, representativiteten och

vem som faktiskt deltar. Flertalet är de forskare som belyser denna problematik (Papadopoulos

& Warin 2007, Velasquez 2003, Gilljam 2006). Denna diskussion kan även kopplas med tidigare

resonemang om att nöjda medborgare inte alltid betyder engagerade medborgare, vilket belyser

medborgardeltagandets komplexitet.

6.2 Lagändringen

Ett aktivt bostadsbyggande eftersträvas och krävs för att råda bot på den utmaning med

bostadsbrist som Sveriges kommuner idag lider av. Lagändringen som genomfördes i plan- och

bygglagen (SFS 2010:900) år 2015 resulterade i nya planförfarande, med syftet att främja och

frambringa effektiva planprocesser. Denna förändring kan ses som ett led av de nyliberala

strömningarna som Wacquant (2010) och Brenner et al. (2010) definierar, där effektivitet länge

har varit ett ord som kopplas till marknadens logik. Författarna menar vidare att offentliga

aktörer allt oftare får se sig konkurrerande, något som gör att även kommuner måste börja agera

företagsmässigt. Effektivitet är en faktor som talas om med alla respondenter. En mer effektiv

plan- och bygglag efterfrågas men effektivitet för vem? Dilemmat effektivitet kontra demokrati i

en tid av bostadsbrist, har varit ett övergripande tema i denna studie vilket kräver en diskussion.

Har förändringen i plan- och bygglagen i praktiken resulterat i snabbare processer och har detta

påverkat möjligheterna till delaktighet? Hur ser Skövde och Varberg på denna förändring i deras

roll som samhällsbyggare?

Effektivitet har hög prioritet när det gäller beslutsfattning, den statliga utredningen från år 2013

framhävde att medborgarinflytande ökar byråkratin och att nyckeln till godtyckliga beslut ligger

i effektiva och snabba processer (SOU 2013:34). Ambitionen från politiskt håll var att

effektivisera planprocesserna, där målet är att planerna ska vinna laga kraft snabbare, detta

ifrågasätts och kritiseras dock i både Varberg och Skövde. I Skövde påpekas det att

lagförändringen snarare har resulterat i minskad effektivitet, detta med stöd i argument så som

55

att det krävs arbete för att på nytt tolka lagtexten, osäkerhet i kommunikationen och att det

behövs en ny typ av arbetsprocess för att skapa samstämmighet. Detta är något som stärker

Agger & Larsens (2009) resonemang som förs kring att det finns svårigheter med att finna en

balans. En balans mellan å ena sidan den effektivitet som eftersträvas i planeringen och

beslutsfattningen och å andra sidan det som Hassan et al. (2011) poängterar som bromsande

faktorer för effektivitet nämligen resurser, tid, organisatoriska ansträngningar och hur väl

kommunikationen utförs. Vilket kan kopplas till hur Skövde upplever lagändringen, något som

tar tid och häver effektiviteten. Respondenterna i Varberg för inte samma diskussion, utan menar

att trots en vilja mot effektiva planprocesser, så är det viktigt att bibehålla den demokratiska

funktion som lagen faktiskt ger fog till och menar snarare att det är av vikt att se över den del av

lagen som behandlar överklagande. Denna del menar då respondenterna i Varberg är mer

effektivitetsdämpande än själva detaljplaneprocessen i sig och att man bör utreda möjligheten till

färre överklagandeinstanser och kortare handläggningstid, vilket är något som kan ifrågasättas då

denna del av lagen uppdaterades i juni år 2016. Huruvida överklagande ses diskuteras senare,

men hur lagändringen påverkat kommunerna leder oss vidare i analysen.

Det råder en samstämmighet i både Varbergs och Skövdes syn kring lagändringen, där de nya

planförfarandena inte har medfört någon större förändring i hur arbetssättet för att ta fram

detaljplaner ser ut. Kommunerna uttrycker att de använder de nya förfarandena i den gamla

skepnaden. En av de förändringar som uppdateringen av lagen resulterade i var ett begränsat

förfarande där processen förenklas, där enbart ett godkännande av samrådskretsen krävs för ett

antagande av planen (SFS 2010:900). Huruvida kommunerna börjat tillämpa detta förfarande

skiljer sig åt, i Varberg har det begränsade förfarandet inte tillämpats till skillnad från Skövde

som har använt detta förfarande i några planer. Dessa planer riktar sig mot justeringar och

ombyggnationer. I Skövde ser man positivt på detta nya förfarande och medger att det ser som

lyckosamt just eftersom det i dessa planer funnits en begränsad och samstämmig sakägarkrets.

Att använda det begränsade förfarandet vid bostadsprojekt ses inte som lämpligt, vilket alla

respondenter tillstyrker. Detta eftersom det ofta finns många sakägare som gör det svårt att nå

den samstämmighet som krävs, då bostadsplaner ofta är av allmänintresse. Ett förändrat

arbetssätt krävs för att arbeta med det begränsade förfarandet poängterar respondenterna i

Varberg, där en tidig förankring möjliggör en smidig process inför det lagreglerade samrådet.

Resonemang kring tidig förankring belyses av Stenberg (2013) och Khakee (2000), där de båda

forskarna påpekar att ett förarbete som kräver både tid och resurser i stunden, kan i ett senare

skede av detaljplanearbete vara en förutsättning till att kontroverser undviks. Samtalet och

processen lyfts fram av Loit (2013) som avgörande.

56

Varberg lyfter fram planprogram som ett sätt att arbeta för att i ett tidigt skede förankra och

förbereda inför ett begränsat detaljplaneförfarande, där en annan typ av dialog kan användas. Att

programarbeten skulle leda till en smidigare dialogprocess tror våra respondenter. Något belägg

för att så är fallet har inte kunnat hittas i tidigare litteratur, däremot att dialoger i tidigare skeden

leder till mer resurseffektiva projekt både ekonomiskt och tidsmässigt (Eriksson & Nylander

2016). Med detta resonemang kan därmed Varbergs ståndpunkt om att det begränsade förfarande

egentligen ser ut att främja medborgardeltagandet stämma, vilket även Skövde hävdar. Intressant

att nämna är att Skövde anger länsstyrelsen som förlorande part, något som i denna studies

grundtes om medborgare rätt till inflytande, inte ens togs i beaktning. Det finns alltså belägg att

tro att andra aktörer än just medborgarna blir lidande av ett begränsat förfarande. Vad kan detta

leda till i förlängningen? Länsstyrelsen ska säkerställa en god långsiktigt hållbar planering, är det

detta som görs avkall på när planprocessens effektiviseras? - en fråga som får lämnas obesvarad

inom denna uppsatsens ramar.

Vidare anser Boverket att avsaknaden av detaljplanelagda marker kan vara en begränsande

faktor till varför bostadsbyggandet inte lever upp till det behov som finns (Boverket 2015a).

Respondent fyra påpekar att lagändringen i Skövde snarare har stoppat upp arbetet med

detaljplaner i och med den förvirring som uppdateringen resulterat i, vilket kan ses som

problematiskt då detaljplanelagda marker skapar förutsättningar för bostadsbyggandet. Som

innan nämnt ser alla respondenterna kommunen som en förutsättning för ett aktivt byggande,

men om regelverket i detta fall inte fungerar och resulterar till sämre utdelning kan förändringar

i fortsättningen ifrågasättas. Varbergs respondenter poängterar även den komplexitet som plan-

och bygglagen frambringar kring framtagande av detaljplaner, då det idag är många intressen

som ska tas till hänsyn och utredningar som måste genomföras för att säkerställa olika värden.

De båda kommunerna framhäver att lagen bör se som ett hjälpmedel snarare än som ett hinder

för bostadsbyggandet som ska visa vägen till en god samhällsbyggnad.

6.2.1 Vikten av dialog

Det finns en tvetydighet i dagens forskning huruvida om effektivitet och demokrati kan

samspela, där Arnstein (1969), Johansson & Khakee (2009), Falleth et al. (2010) och Morrison

& Xian (2016) framhäver att strävan efter effektivitet kan åsidosätta medborgardeltagande

medan Gilljam (2006) påpekar att det är två motstående delar av samma mynt som båda är

viktiga att beakta. Eriksson & Nylander (2016) poängterar vikten av dialog för att förkorta

genomförandetiden, vilket kan antas effektivitetshöjande. Det senare resonemanget kan

konkretiseras, respondenterna ett och tre i Skövde och Varberg menar att effektiva planprocesser

57

och medborgardeltagande är beroende av varandra och inte är något som står i motsats. Dock var

respondenterna i Varberg noga med att belysa att det är just deras syn på dilemmat och kan

därav underförstått utsägas att det även finns de tjänstemän som höjer röster för att demokrati

och effektivitet inte kan samspela, vilket även det stärker forskningens polariserade slutsatser.

Som tidigare nämnt ämnar lagförändringarna till att effektivisera planprocessen, enligt

respondent tre i Skövde har detta resulterat i att denna vision om effektivitet och dess påverkan

från politiskt håll, färgar av sig på aktiva aktörer som är med i samhällsbyggandet.

Förväntningarna för allt snabbare planprocesser är därmed höga, detta tillsammans med

föreställningar om att planprocessen och lagen ofta ses ett som hinder som påverkar

bostadsbyggande. I Skövde menar respondenterna att detta är något som även påverkar hur

medborgare tolkar och uppfattar lagen, vilket i detta fall kan utgöra en bild av att lagen är bov

till långsamma processer.

Detta ställer krav på kommunen, planprocesserna ska genomföras snabbt men kan kommunerna

verkligen leva upp till de förhoppningar och förväntningar som finns? Henecke (2006)

poängterar att måttet på effektivitet kan utläsas i längden på planprocessens genomförande, men

menar att en skyndsam planprocess kan ge fog till en längre genomförandetid. Vilket är något

som Skövde kommun kan sägas ha anammat i sitt sätt att förhålla sig till effektivitet kontra

planprocessen, där det hävdas att lagen är något som måste följas och att alla delar av processen

är minst lika viktiga. Respondenterna i Skövde poängterar att de ofta måste förklara för privata

aktörer att en genomarbetad plan är något som tar tid, med avsikten att minska risken för

kontroverser i ett senare skede precis som Henecke (2006) uppmärksammar. Att planering får ta

den tid som behövs framhävs i Skövde som betydelsefullt, där man sätter kvalitét framför

kvantitet. Detta synsätt färgar även Varbergs respondenter som uttrycker att planering med

kvalitet är av vikt, exempelvis belyses det i översiktsplanen att nybyggnation ska ske i närhet till

övrig service och helst genom förtätning för att säkerställa en hållbar planering. Stenberg (2013),

Fung (2006) och Hassan et al. (2011) belyser vikten av kompetens, att bristfällig kompetens kan

påverka utfallet negativt vilket respondent tre även poängterar. Med rätt kompetens vet du som

tjänstemän vilket planförfarande som anses passa bäst i varje unikt fall och vilka metoder och

former av dialog som ska användas. Detta skapar möjligheter för en mer genomarbetad process

vilket Henecke (2006) betonar är av vikt för att undvika kontrovers.

58

6.3 Överklaganden

Att överklagande av detaljplaner försenar byggprojekt fastställs av tidigare forskning (Henecke

& Olander 2003) och så även från Varbergs sida. I Skövde tas dock inte detta problem uttalat

upp, utan respondenterna belyser själva rättidsprövningen som tidskrävande. Kan detta bero på

att Skövde har en relativt låg överklagandefrekvens och inte upplever den fördröjande faktorn

lika påtagligt som i Varberg? Bägge kommunerna tar upp instansordningen och vem som ska få

räknas till sakägarkrets, samt vad som ska få överklagas som andra aspekter i frågan som bör ses

över för att få en effektivare planprocess. Både Skövde och Varberg fastslår dock att

överklaganden är en demokratisk rättighet, vilket mycket väl kan ställas i likhet med Lasker &

Gundry (2009) tankar om medborgares rätt till medbestämmande om sitt vardagsliv. Trots

medborgares rätt till påverkan så drivs tesen speciellt från privat håll (då våra respondenter inte

verkar dela denna uppfattning) om att medborgardeltagandet och överklagande i sin tur är ett

hinder för en snabb process (Henecke 2006, Hassan et al. 2010). Några belägg för att en

skyndsam planprocess skulle motverka överklaganden kan inte hittas i läst litteratur, däremot

motsatsen att välgrundade processer med noggrant övervägda alternativ leder till mindre

konflikter (Henecke 2006).

Varför det överklagas mer i Varberg än i Skövde kan bero på befolkningens inställning, där det i

Varberg finns en rädsla mot förvanskning av närmiljön och där det ofta uppstår diskussion om

på vilken nivå utvecklingen ska landa. Respondent tre menar att det i Skövde finns en vana från

medborgares sida att staden förändras och att medborgare har tilltro till att projekten ska löpa väl

ut. Vidare diskuteras Skövdes relativt låga kulturhistoriska värden som anledning till få

överklagande, medan överklagande av detaljplaner i Varberg ofta är inriktade på överklaganden

som berör kulturhistoriskt intressanta miljöer. Trots detta uttrycker respondenterna i Varberg att

man från kommunens sida har en vilja och intresse av att bevara det som är unikt för just staden.

Detta kan ifrågasättas eftersom dessa miljöer ibland överklagas. Vem som överklagar menar

respondenterna i Skövde ofta är dem som redan är negativt inställda till planen, dessa

medborgare är svåra att komma till rätta med då inställningen är svår att förändra. Från bland

annat politiskt håll benämns dessa överklaganden som okynnesöverklaganden och dessa vill

Åberg (2015) genom en motion till riksdagen upphäva. Okynnesöverklaganden menar Åberg

inte kan anses som en demokratisk rättighet och ska därför inte heller få förekomma i vårt

demokratiskt grundade samhälle. Att okynnesöverklagande skulle vara någon avgörande faktor

har inte framkommit i denna studie, mer att negativt inställda medborgare är en utmaning.

59

Gällande varför detaljplaner överklagas skiljer sig en aning. Respondent två i Varberg framhäver

att planer som inverkar negativt på enskilda intressen ofta överklagas, vilket även

respondenterna i Skövde påpekar. Kan överklagandefrekvensen bero på en väl genomarbetad

dialog i Skövde eller bara allmänt negativt inställda invånare i Varberg? Frågan är svårbesvarad.

Khakee (2006) menar att den nyliberala planeringsmodellen kräver dialog då det idag inte finns

en konsensus om en gemensam värdegrund, kanske att denna gemensamma värdegrund är

tydligare i Skövde än i Varberg? Trots att de båda kommunerna arbetar med medborgardialog på

liknande sätt, som annars är ett av argumenten för mindre överklaganden (Henecke 2006) så

skiljer sig överklagandefrekvensen markant. Att säga att i Varberg används inte dialog därför

överklagas det - är att förvanska. Däremot finns ett mer uttalat fokus mot en genomarbetad,

utredande planprocess i Skövde, vilket skulle kunna spela roll. Skövde gav exempel på en

dialogprocess som fungerat bra och menade då att planen inte var låst utan öppen i sin karaktär

innan den ställs ut på samråd, vilket för oss mot de högre stegen på delaktighetstrappan och

Fungs tredje dimension om omhändertagande av synpunkter. De högre stegen på de olika

modellerna skulle teoretiskt sätt generera en nöjdare invånarskara och således mindre

överklaganden. Svaret kan dock även antas finnas i den statistik som redovisats där Varberg i

snitt har antagit dubbelt så många detaljplaner som Skövde. Vilket gett befolkningen i Varberg

mer att reagera på generellt och som respondenterna i Varberg uttrycker det överklagas nästan

varje detaljplan och speciellt bostadsprojekt. Det byggs även mer generellt i Varberg och att

överklaganden kan kopplas till nybyggnation verkar kunna antas. Även de belägg för

överklagande som Björnberg (2014) påvisar i sin rapport från år 2014 stämmer, där Varberg har

högre medelinkomst, större andel fritidshus och lång kustremsa, faktorer som tillsammans bidrar

till den överklagandekultur Björnberg diskuterar.

För att dra diskussionen till sin spets så kan citatet i Varbergs visions “Tänk, tyck, fråga!

Delaktighet är en av visionens viktigaste beståndsdelar” (Larsson 2017) visa på en vilja från

kommunens sida att engagera medborgarna, finns denna vilja finns det fog för att tro att

medborgarna oftare bjuds in för att just delge sin åsikt. Hur denna åsikt sedan hanteras menar

respondenterna ofta hamnar på politikernas bord i slutändan, där medborgare då kan känna sig

överkörda när deras överklagande får avslag. I Skövde utläses i visionen ett fokus på en

planering tillsammans med kommuninvånarna, vilket även återspeglas i respondenternas svar

som ger exempel på processer som styrs av kommunikation i alla steg. Överklagandefrekvensen

antas bero på ett flertal faktorer och får ses i ett rumsligt sammanhang där fysiska, kulturella och

demografiska aspekter sägs spela in.

60

7. Slutsatser I detta avslutande avsnitt kommer studiens slutsatser att belysas samt syfte och frågeställningar

besvaras. Slutligen lyfts rekommendationer till framtida forskning fram.

Syftet med arbetet har varit, i en tid av bostadsbrist i Sverige, undersöka om det går att

kombinera ett aktivt bostadsbyggande och ett högt medborgardeltagande i planprocesser som rör

nybyggnation i två olika geografiska kontexter där Skövde och Varberg utgör fallstudier.

Slutsatserna kan sägas problematisera själva ordet högt deltagande då respondenterna ger uttryck

för att ett högt deltagande inte alltid betyder ett positivt deltagande, vilket går emot den

kommunikativa planeringens grundtanke om delaktighet från samtliga parter. Dock vill våra

respondenter tro att det går att kombinera en effektiv planprocess som resulterar i nybyggnation

med medborgarinflytande - att dessa är beroende av varandra, något som även stöds i tidigare

forskning (Eriksson & Nylander 2016). Detta kan då sägas gå emot det nyliberala

skuldbeläggandet av medborgardeltagandet som ineffektivt. Slutligen kan sägas att dialog ses

som nödvändigt om än problematisk (att nå alla invånare), en god dialog ses som en viktig

förutsättning för att undvika konflikt. Även för att samtala, förankra och diskutera kommande

projekt, som i förlängningen kan leda till ett ökat byggande med mindre överklaganden som

resultat, vilket stärker Stenberg (2013) resonemang.

7.1 Hur har de valda kommunerna arbetat för att lösa bostadsbristen?

Bostadsbyggandet är avhängt av marknaden, vilket även förtydligas av bland annat Christophers

(2013). Kommunen har dock ett ansvar att främja ett intresse för byggnation genom exempelvis

god planberedskap, marknadsföring och markförberedande åtgärder. En annan slutsats som kan

dras av denna studie är att det politiska styret inte är avgörande för vad som byggs och när. Det

åligger även från kommunens sida att företräda det allmänna intresset, vilket kan sägas gå emot

teorier om NPM-styrning av kommuner som försvårar för det allmänna intresset i och med

kommunens förhållningskrav till andra intressenter. Dialog är därför ett viktigt inslag, inte minst

för att undvika kontrovers vilket även belyses av Henecke (2006). Intressant att belysa är att de

projekt som resulterat i flest överklaganden är bostadsprojekt, studerade kommuner menar att

endast samrådskravet följs i detaljplaner. Kanske att dessa planer skulle kräva en annan typ av

dialog för att resultera i mindre överklaganden och således smidigare nybyggnation.

61

7.2 Varför skiljer sig överklagandefrekvensen åt mellan valda kommuner?

Överklagandefrekvensen antas vara beroende av ett flertal faktorer och är med stöd i tidigare

studier (Björnberg 2014) högre i Varberg eftersom Varberg har längre kustremsa, fler andel

fritidshus och högre medelinkomst. Våra respondenter i Varberg uttrycker en rädsla från

befolkningens sida att stadens unika värden kan förvanskas. I Skövde menar respondenterna att

medborgarna är vana vid förändring, vilket kan tyda på en viss “överklagandekultur” som

Björnberg (2014) talar om i sin rapport och som kan ses tydligare i Varberg. I Skövde uppgavs

även kulturmiljön som en faktor till överklagande där Skövde har få kulturhistoriskt intressanta

värden medan Varberg har höga sådana, vilket kan antas vara ännu en faktor till fler

överklagande i Varberg. Även antalet totalt antagna planer är högre i Varberg, vilket ger fog till

att anta att medborgarna har mer att reagera på.

7.3 På vilket sätt har lagändringen i plan- och bygglagen år 2015, som

resulterat i nya planförfaranden, påverkat valda kommuners arbete med

medborgardeltagandet i bostadsfrågor?

Att lagändringen år 2015 skulle resultera i effektiva planprocesser var ett mål från statligt håll

(SOU 2013:34). Detta är något som samtliga respondenter ställer sig tveksamma till, då de

snarare anser att förändringen har hävt effektiviseringen. Detta med argument att på nytt tolka

lagen och utarbeta nya arbetssätt. Att lagändringen har påverkat kommunerna är sant, men ett

begränsat förfarande och således en kortare planprocess verkar inte ha påverkat

medborgardeltagandet negativt. Vilket går emot resonemang om att en kortare planprocess är

negativt för medborgarinflytandet (Henecke 2006). Det begränsade förfarandet verkar snarare

tvärtom ha påverkat deltagandet positivt då detta förfarandet kräver en annan typ av förankring

och dialog som leder till ett mer kvalitativt medborgardeltagande. Bostadsfrågor kräver ofta ett

utökat förfarande där samråd är lagstadgat, vilket gör att det begränsade förfarandet inte kan

användas i dessa situationer. Dock finns det andra förlorande parter, där exempelvis

länsstyrelsens hantering av ärenden kan komma att påverkas negativt. Respondenterna i Skövde

och Varberg påpekar även att de nya planförfarandena inte har tillämpats i stor mån utan

används på liknande sätt som tidigare, vilket kan ifrågasätta lagändringens egentliga syfte.

Slutsatsen är att bostadsbristen, lagstiftning, överklagande och medborgardeltagande hänger ihop

och påverkar varandra. Vårt svenska samhälle står inför många olika förändringar exempelvis

mot ett allt mer nyliberalt och urbaniserat samhälle. Att studera frågor rörande bostadsbrist

kräver ett helhetsgrepp. Medborgardeltagandet ses som viktigt för att kunna uppnå effektivitet,

62

dessutom är deltagandet ett krav i samtliga detaljplanerprocesser vilket gör att dialogarbete

måste utföras. Effektiviteten är avhängt av ett flertal faktorer där lagstiftningen i sig inte är ett

hinder, men dock leder inte lagförändringen till ökad effektivitet. Överklaganden är en

demokratisk rättighet, trots detta bör vem som ska få överklaga ses över och så även

handläggningstid och instansordning för att effektivisera överklagandeprocessen som kan stoppa

upp nybyggnation av bostäder. Vad som stoppat upp byggnation i de valda kommunerna är den

lågkonjunktur som rått. Marknaden har alltså en avgörande roll i bostadsbyggandet i dagsläget

och ett miljonprogram 2.0 verkar inte vara genomförbart. Dilemmat som studerats, effektivitet

kontra demokrati, tycks valda kommuner prioritera likartat och menar att dessa hänger samman.

Detta ger belägg för att tro att den gyllene medelvägen som Lanevi efterlyser kanske är

överdriven. Tillfrågade respondenter menar att planprocesser måste få ta tid för att nå en

kvalitativ stadsutveckling, vilket då sätter den effektiva processen åt sidan, effektivitet kan dock

innefatta mer än just en snabb process där helheten och slutprodukten måste vägas in.

7.4 Rekommendationer för fortsatt forskning

Under uppsatsens gång har komplexiteten i bostadsfrågan uppmärksammats vilket har medfört

att ett antal intressanta frågeställningar väckts. Exempelvis framkom i vår intervjustudie att

länsstyrelsen får ses som förlorande part i och med lagändringarna år 2015. Hur deras arbete har

påverkats och hur en god samhällsplanering ska granskas om inte länsstyrelsen hinner handlägga

ärenden, hade varit intressant att undersöka närmare även ur ett kulturgeografiskt perspektiv, där

en hållbar samhällsutveckling är ett vanligt studieområde. Även planprogrammens betydelse för

smidigare detaljplanearbete diskuterades med respondenterna, detta är något som hade kunnat

studerats nämnare. Planprogrammens betydelse för exempelvis medborgarinflytande och

överklagandefrekvens hade varit av intresse att belysa, då dessa program idag är ett vanligt

inslag i våra svenska kommuner. Så även vem som överklagar och vart, sett till exempelvis

etnicitet, kön, ålder för att kunna utröna om dessa faktorer spelar roll för

överklagandefrekvensen.

Under arbetets gång väcktes även frågor kring marknadshyra då marknadshyrornas för- och

nackdelar diskuteras i bland annat Söderbergs (2013) rapport. Efterforskningar i frågan visar att

det finns få studier som studerat marknadshyrans effekter, speciellt i en småstadkontext. Att

belysa problematiken ur en kulturgeografisk vinkel hade varit intressant då bosättning, ekonomi

och plats samspelar där hyran kan vara en viktig faktor för var människor väljer att bosätta sig.

Detta skulle vara nödvändigt, då det verkar vara en fråga som är uppe för diskussion både på

63

lokal och nationell nivå. Respondenterna i Skövde uppgav även att ett flertal mellanstora

svenska kommuner (bland annat Örebro och Kristianstad) nu kommit till rätta med sin

bostadsbrist och intressant hade varit att studera hur dessa kommuner gått tillväga. Att uppsatsen

ämnar studera två kommuner med borgerligt styre, hade i fortsatt studie kunnat nyanserats

genom att studera och jämföra kommuner som har varierande politiskt styre, socialistiskt och

borgerligt styre. Detta är något som hade kunnat berika det dilemma som studeras i denna

uppsats, då politiken är en grundpelare inom bostadspolitiken.

I denna uppsats har en problematik och spänningsfält återfunnits mellan offentlig verksamhet

beroende av politiska intressen, privata aktörer styrda av ekonomiska intressen och medborgare

med demokratiska rättigheter. På grund av uppsatsens tidsram, krävdes en avgränsning mot det

offentliga perspektivet, vilket framförallt är den största planeringsaktören. Den komplexitet som

råder i frågan, hade varit intressant att belysa utifrån alla de olika aktörernas syn på dilemmat

effektivitet kontra demokrati. Detta hade gett en mer fördjupad förståelse för hur de olika

aktörerna agerar och uppfattar det delade spänningsfältet.

64

Författarnas ord En ambition som har löpt genom hela uppsatsen är att samförfatta i den mån som går utan att

göra avkall på effektivitet, vilket innebär att viss uppdelning av rubriker har gjorts. Arbetet har

sedan gemensamt lästs igenom, diskuterats och omförfattats för att få en likartad språklig nivå.

Under arbetets gång har frågans komplexitet framstått och alla aspekter är inte belysta. Vår

ambition har dock varit att utreda frågan så grundligt som möjligt i studerad kontext, vilket har

medfört ett rikt material omfångsmässigt både teoretiskt och empiriskt. Eftersom vi valt att

angripa problematiken genom en komparativ studie blir dessutom materialet dubbelt i sin

utformning. Vi vill inte att längden på arbetet ska avskräcka, utan hoppas snarare att uppsatsen

ger en god helhetsbild inom avgränsat område där intressanta resonemang och diskussioner tas

upp och som förhoppningsvis kan leda till fortsatta intresseväckande kulturgeografiska studier

inom området.

Att studien stundtals färgats av våra personliga åsikter i frågan återspeglas inte minst i valt

studieområde, då vi ser medborgardeltagandet som positivt och viktigt, vilket är något som lyser

igenom både problemformulering och frågeställningar. Att dock försöka spegla en nyanserad

bild och vrida på diskussionen genom att presentera motstående teorier och föra en analys som

fångar in ett flertal aspekter har varit vår ambition. Analysen är dock vår tolkning av insamlad

empiri och teori, vilket ger fog för att tro att tolkningarna kan skiljas från skribent till skribent.

Detta är en kvalitativ studie beroende av samtida diskurser och som är beroende av den kontext

som studien utförs inom, exempelvis med bostadsbrist och högkonjunktur. Vilket gör att svaren

som ges av respondenterna antagligen inte hade sett likadana ut i en annan kontext. Studiens

syfte har inte heller varit att generalisera mindre städer utan mer att belysa våra fallstudiers

hantering i frågan, vilket förhoppningsvis kan väcka intresse och diskussion även i andra

kommuner med liknande förutsättningar. Kanske även att uppsatsen kan väcka politisk debatt då

frågor, exempelvis rörande effektivitet kopplat till lagförändring verkar utebli och ifrågasätts i

både Skövde och Varberg.

65

Referenslista Agger, A. & Norvig-Larsen, J. (2009). Exclusion in Area-based Urban Policy Programmes.

European Planning Studies, 17(7), ss. 1085–1099.

Arnstberg, K. & Bergström, I. (2010). Bostaden i staden: Europa planerar för stadsboende och

stadsliv. Stockholm: Formas.

Arnstein, S-R. (1969). A Ladder Of Citizen Participation. Journal of the American Planning

Association, 35(4), ss. 216–224.

Barthel, S., Berghauser, Pont, M., Colding, J., Gren, Å., Legeby, A. & Marcus, L. (2016). Nytt

miljonprogram – unik chans att lösa flera frågor. Dagens Nyheter, 2 maj. Tillgänglig:

http://www.dn.se/debatt/nytt-miljonprogram-unik-chans-att-losa-flera-fragor/ [2016-04-

05]

Bengtsson, B. (2013). Housing and Housing Policy in Sweden. I Lundström, M.-J., Fredriksson,

C. & Witzell, J. (red.) Planning and sustainable urban development in Sweden.

Stockholm: Swedish Society for Town & Country Planning, ss. 167–178.

Bergström, G. & Boréus, K. (2012). Innehållsanalys. I Bergström, G. & Boréus, K. (red.).

Textens mening och makt - metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3:1.

uppl. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 49–90.

Björnberg, D. (2014) Inte på min bakgård - en rankning över kommunerna med flest

överklagade plan och bygglov. Fastighetsägarna. Tillgänglig:

http://www.fastighetsagarna.se/gfr/aktuellt-opinion/rapporter/specialrapporter/inte-pa-min-

bakgard [2017-04-09]

Blücher, G. (2006). 1900-talet - det kommunala planmonopolets århundrade. I Blücher, G. &

Graninger, G. (red.). Planering med nya förutsättningar Ny lagstiftning, nya värderingar.

Linköping: Linköping University Electronic Press, ss. 133–156.

Boverket. (2015a). 2016 års analyser i korthet. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsplanering/regionala-

bostadsmarknadsanalyser/slutsatser/ [2017-04-17]

Boverket (2015b). Lagändringar, ikraftträdande 1 och 2 januari 2015.

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/nyheter-pbl-kunskapsbanken/andringar-i-

pbl-ikrafttradande-1-och-2-januari-2015/ [2017-04-10]

Boverket. (2016a). Reviderad prognos över behovet av nya bostäder till 2025. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2016/reviderad-prognos-

over-behovet-av-nya-bostader-till-2025.pdf [2017-04-04]

Boverket. (2016b). Öppna data - bostadsmarknadsenkäten. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/oppna-

data/bostadsmarknadsenkaten/ [2017-04-25]

Boverket. (2016c). Öppna data - Plan- och byggenkäten. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/oppna-data/plan--och-

byggenkaten/ [2017-03-12] Hämtat enkäter från år 2013–2016

66

Boverket. (2017a). Tillgänglig:

http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsplanering/bostadsmarknaden/bostads

marknadsenkaten-i-korthet/ [2017-05-09]

Boverket. (2017b). Delaktighetstrappan beskriver grad av inflytande. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/kommunal-planering/medborgardialog1/vad-

ar-medborgardialog/delaktighetstrappan-beskriver-grad-av-inflytande/ [2017-04-26]

Brenner, N., Peck, J. & Theodore, N. (2010). After Neoliberalization?. Globalizations, 7(3), ss,

327–345.

Cars, G. & Thune Hedström, R. (2006). Nya villkor för den kommunala planeringen. I Blücher,

G. & Graninger, G. (red.). Planering med nya förutsättningar Ny lagstiftning, nya

värderingar. Linköping: Linköping University Electronic Press, ss.157–175.

Carlsson, M. (2014). Effektivitet i organisationer och personlig effektivitet. Tillgänglig:

http://atheragram.se/las-bloggen/items/effektivitet-i-organisationer-och-personlig-

effektivitet.html [2017-06-10]

Castell, P. (2013). Stegen och trappan – olika syn på deltagande. I Stenberg, J. (red.). Framtiden

är redan här - Hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling. Forskningsrådet

Formas. Göteborg: Chalmers tekniska högskola, ss. 36–41.

Christophers, B. (2013). A Monstrous Hybrid: The Political Economy of Housing in Early

Twenty-first Century Sweden. New Political Economy, 18(6), ss. 885–911.

Clark, E. (2013). Boendets nyliberalisering och sociala polarisering i Sverige. I Grelsson

Almestad, E., Mukhtar-Landgren, D. & Fumarola Unsgaard, O. (red.). Fronesis – Hemmet

och bostaden nr 42–43. Malmö: Tidskriftsföreningen Fronesis, ss. 151–170.

Cloke, P.J., Philo, C. & Sadler, D. (1991). Approaching human geography: an introduction to

contemporary theoretical debates. London: Chapman.

Corkhill, E. (2013). Stegen och kuben - vad döljer sig bakom medborgardialogen?. I Stenberg, J.

(red.). Framtiden är redan här - Hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling.

Forskningsrådet Formas. Göteborg: Chalmers tekniska högskola, ss. 42–46.

Duckett, D., McKee, A., Sutherland, L., Kyle, C., Boden, L., Auty, H., Bessell, P. &

McKendrick, I. (2016). Scenario planning as communicative action: Lessons from

participatory exercises conducted for the Scottish livestock industry. Technological

Forecasting & Social Change, (114), ss. 138–151.

Eriksson, B.J. (2016). Reviderad prognos över behovet av nya bostäder till 2025. Karlskrona:

Boverket. Tillgänglig:

http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2016/reviderad-prognos-

over-behovet-av-nya-bostader-till-2025.pdf [2017-02-08]

Eriksson, J. & Nylander, O. (2016). Mer dialog med fler: verktyg för snabb planprocess.

Göteborg: Chalmers tekniska högskola.

Fainstein, S. (2010). The just city. Ithaca, N.Y.: Cornell University Press.

67

Falleth, E. I., Hanssen, G. S., & Saglie, I. L. (2010). Challenges to Democracy in Market-

Oriented Urban Planning in Norway. European Planning Studies, 18(5), ss. 737–753.

Fiskesjö, A-L. (2013). Huvudrapport från utredning 2012/7257/SFÖ. Stockholm: Näringslivets

regelnämnd.

Forsberg, G. (2005). Ett demokratiskt förhållningssätt till planeringsuppdraget. I Forsberg, G.

(red.). Planeringens utmaningar och tillämpningar. 1. uppl. Uppsala: Konsultförlaget

/Uppsala Publishing House, ss. 204–305.

From, L. (2011). Forskningsöversikt - hållbar stadsutveckling. Stockholm: Forskningsrådet

Formas. Tillgänglig: http://www.formas.se/PageFiles/3972/Hallbar_stadsutveckling.pdf

[2017-02-07]

Fung, A. (2006). Varieties of Participation in Complex Governance. Public Administration

Review. 66, ss. 66–75.

Gilljam, M. (2006). Demokratisk samhällsplanering klämd mellan sköldar - Om avigsidorna

med medborgardialog och expertinflytande. I Blücher, G. & Graninger, G. (red.).

Planering med nya förutsättningar - Ny lagstiftning, nya värderingar. Linköping:

Linköping University Electronic Press, ss. 25–37.

Graham, E. (2005). Philosophies underlying human geography research. I Flowerdew, R. &

Martin, D. (red.) (2005). Methods in human geography: a guide for students doing a

research project. 2. Uppl. Harlow: Prentice Hall, ss. 8–32.

Gutzon Larsen, H., Lund Hansen, A., MacLeod, G. & Slater, T. (2016). Introduction: The

Housing Question Revisited. An International Journal for Critical Geographies. 15(3),

ss. 580–589.

Habermas, J. (1996). Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle. 2.

uppl. Göteborg: Daidalos.

Hamdi, N. (2010). The Placemaker's Guide to Building Community. London: Earthscan.

Harvey, D. (2011). Ojämlikhetens nya geografi: texter om stadens och rummets förändringar i

den globala kapitalismen. Stockholm: Atlas.

Hassan, F.G., El Hefnawi, A. & El Refaie, M. (2011). Efficiency of participation in planning.

Alexandria Engineering Journal, 15(2), ss. 203–212.

Healey, P. (2006). Collaborative planning: shaping places in fragmented societies. (2. ed.)

Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Healey, P. (1996). The communicative turn in planning theory and its implications for spatial

strategy formation. Environment And Planning B: Planning And Design, 23(2), ss. 217–

234.

Hedin, K., Clark, W., Lundholm, E. & Malmberg, G. (2012). Neoliberalization of housing in

Sweden: gentrification, filtering and social polarization. Annals of the Association of

American Geographers, 102(2), ss. 443–463.

68

Henecke, B. & Olander, S. (2003). Missnöjda medborgares säkerhetsventil: en studie av

överklagade detaljplaner. Lund: Institutionen för Byggande och arkitektur, Avdelningen

för Byggnadsekonomi, Lunds Tekniska Högskola.

Henecke, B. (2006). Plan & protest: en sociologisk studie av kontroverser, demokrati och makt i

den fysiska planeringen. Diss. Lund: Lunds universitet.

Hermelin, B. (2005). Samhällsplanering och dess praktik i förändring. I Forsberg, G. (red.).

Planeringens utmaningar och tillämpningar. 1. uppl. Uppsala: Konsultförlaget /Uppsala

Publishing House, ss. 306 – 316.

Innes, J-E. & Booher, D-E. (2003). Collaborative policymaking: governance through dialogue. I

Hager, M-A. & Wagenaar, H. (red.). Deliberative Policy Analysis: understanding

governance in the network society. Cambridge: Cambridge University Press. ss 33–59.

Irvin, R. A. Stansbury, J. (2004) Citizen participation in decision making: is it worth the effort?.

Public Administration Review, 64(1), ss. 55–65.

Johannessen, A. & Tufte, P. A. (2003). Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl.

Malmö: Liber AB.

Johansson, M. & Khakee, A. (2008). Etik i stadsplanering. Lund: Studentlitteratur AB.

Kaplan, M. & Corell, M. (2015). Proposition 2015/16:55. En kortare instanskedja för

detaljplaner och områdesbestämmelser. Stockholm: Näringsdepartementet.

Khakee, A. (2006). Medborgardeltagandet i samhällsplaneringen. I I Blücher, G. & Graninger,

G. (red.). Planering med nya förutsättningar - Ny lagstiftning, nya värderingar.

Linköping: Linköping University Electronic Press. ss. 11–22.

Khakee, A. (2000). Samhällsplanering - nya mål, perspektiv och förutsättningar: Lund:

Studentlitteratur AB.

Lag som stoppar försäljning av hyresrätter tas bort i sommar (2007). Granath. S

[Radioprogram]. Sveriges radio, 24 januari. [2017- 04-22]

Lagström, H. (2017). Befolkning. Varbergs kommun. Tillgänglig:

https://www.varberg.se/kommunpolitik/kommunfakta/befolkning.4.12d3b98d13f7ba71e5a

9c0.html [2017-04-25]

Lanevi, A. (2016). Bostadsdilemmat: med eller för människor?. Hållbar stad, Stadens

utmaningar [blogg], 3 februari. http://hallbarstad.se/stadens-utmaningar/bostadsdilemmat-

med-eller-for-manniskor/ [2017-02-07]

Lasker, R., & Guidry, J. (2009). Engaging the community in decision-making: Case studies

tracking participation, voice and influence. Jefferson, NC and London: McFarland and

Company.

Loit, J. (2014). En stad i världsklass – hur och för vem? en studie om Stockholms sociala

stadsplanering. Diss. Uppsala: Uppsala universitet.

69

Lucas, D. & Sprängs, T. (2015) Därför är det kris på Sveriges bostadsmarknad. Dagens Nyheter,

19 augusti. Tillgänglig: http://www.dn.se/ekonomi/darfor-ar-det-kris-pa-sveriges-

bostadsmarknad/ [2017-04-04]

Lundström, M. J. (2010). Planering och hållbar bebyggelseutveckling i ett energi- och

klimatperspektiv. Lic.-avh. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan.

Magnusson, L. (2016). Vad är marknaden? (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Montin, S. (2007). Moderna kommuner. 3 upp. Malmö: Liber AB.

Morrison, N. & Xian, S. (2016). High mountains and the faraway emperor: Overcoming barriers

to citizen participation in China’s urban planning practices. Habitat international, 57(1), ss.

205–214.

Mukhtar-Landgren, D & Grelsson Almestad, E. (2013). Det affärsmässiga hemmet. I Grelsson

Almestad, E., Mukhtar-Landgren, D. & Fumarola Unsgaard, O. (red.). Fronesis – Hemmet

och bostaden nr 42–43. Malmö: Tidskriftsföreningen Fronesis, ss. 8–23

Mälardalens högskola. (2014). Validitet. Tillgänglig:

http://www.mdh.se/student/minastudier/examensarbete/omraden/metoddoktorn/metod/validi

tet-1.29071 [2017-03-12]

Mälardalens högskola. (2012). Reliabilitet. Tillgänglig:

http://www.mdh.se/student/minastudier/examensarbete/omraden/metoddoktorn/metod/reliab

ilitet-1.29074 [2017-03-11]

Nordström, S. (2008). Illusionernas harmoni: samhällsplanerandets tankestil och dess

kraftfullaste topos: diskrepansförnekandet. Diss. Karlstad: Karlstads universitet.

Nybyggarkomissionen. (2014). En bostadspolitisk agenda för Sverige 63 förslag till ökat

byggande. Tillgänglig:

https://nybyggarkommissionendotse.files.wordpress.com/2016/02/rapport_nybyggarkommis

sionen_webb.pdf [2017-04-05]

Nyström, J. & Tonell, L. (2012). Planeringens grunder - en översikt. 3:2 uppl. Lund:

Studentlitteratur AB.

Orrenius, A. (2002). Marknadshyra ger värdar miljarder. Dagens Nyheter, 14 mars. Tillgänglig:

http://www.dn.se/bostad/marknadshyra-ger-vardar-miljarder/ [2016-05-18]

Papadopoulos, Y. & Warin, P. (2007). Are innovative, participatory and deliberative procedures

in policy making democratic and effective?. European Journal of Political Research, 46(4),

ss. 445–472.

Patel, R. & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. 3, uppl. Lund: Studentlitteratur AB.

Peck, J. & Tickell, A. (2002) Neoliberalizing Space. Antipode, 34, ss. 380–404.

Power, M. (2012). Words apart: Global difference and inequality. I Daniels, P.W. (red.). An

introduction to human geography. (4th ed.) Harlow, England: Pearson. Ss. 178-198.

70

Raco, M. & Flint, J. (2001). Communities, places and institutional relations: assessing the role of

area-based community representation in local governance. Political Geography, 20 (5), ss.

585–612.

Sager, T. (2011). Neo-liberal urban planning policys: A literature survey 1990–2010. Progess in

Planning, 76 (4), ss. 147–199.

Sager, T. (2016). Activist planning: a response to the woes of neoliberalism?. European

Planning Studies, 24(7), ss. 1262–1280.

Sahlin, I. (2013). Bostadslöshet som politiskt resultat. I Grelsson Almestad, E., Mukhtar-

Landgren, D. & Fumarola Unsgaard, O. (red.). Fronesis – Hemmet och bostaden nr 42–43.

Malmö: Tidskriftsföreningen Fronesis, ss. 53–64.

SFS 1986:223. Förvaltningslagen. Stockholm. Justitiedepartementet.

SFS 2000:1383. Lag om kommunernas bostadsförsörjningskrav. Stockholm:

Näringsdepartementet.

SFS 2010:900. Plan- och bygglagen. Stockholm: Näringsdepartementet.

SFS 2010:879. Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Stockholm:

Näringsdepartementet.

Skövde kommun. (u.a). Skövde kommun. Tillgänglig: http://www.skovde.se/Kommun-Politik/

[2017-04-25]

SOU 2013:34. En effektivare plan- och bygglovsprocess. Betänkande av

Plangenomförandeutredningen. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Stenberg, J. (2010). Partnerskap för trygghet: Stadsutveckling eller social exkludering?. I Sahlin,

I. (red.). I trygghetens namn. Göteborg: Diadalos. 185–210.

Stenberg, J. (2013). Citizens as Knowledge Producers in Urban Change: Participation Changing

Procedures and Systems. Footprint – Participatory Turn in Urbanism. 7(2), ss. 131–142.

Söderberg, B. (2013). Bostadsbristen och hyressättningssystemet -ett kunskapsunderlag.

Boverket, Tillgänglig:

http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2013/marknadsrapport-nov-

2013.pdf [2017-04-04]

Söderqvist, L. (2005) Att läsa staden. I Forsberg, G. (red.). Planeringens utmaningar och

tillämpningar. 1. uppl. Uppsala: Konsultförlaget/Uppsala Publishing House, ss. 93–107.

Tyrens. (2015). Diskussion om samhällsekonomiska effekter av marknadshyra. Tillgänglig:

http://www.sabo.se/aktuellt/nyheter_s/2016/jun/Documents/Diskussion%20om%20samh%

C3%A4llsekonomiska%20konsekvenser%20av%20marknadshyra.pdf [2017-05-18]

Valentine, G. (2005). Tell me about…: using interviews as a research methodology. I

Flowerdew, R. & Martin, D. (red.). Methods in human geography: a guide for students

doing a research project. 2. uppl. Harlow: Prentice Hall, ss. 110–127.

71

Velasquez A. J. (2005). Förankring och dialog: kraftspelet mellan planering och demokrati.

Diss. Stockholm: Stockholms universitet.

Wacquant, L. (2010). Crafting the Neoliberal State: Workfare, Prisonfare, and Social Insecurity.

Sociological Forum, 25(2), ss. 197–220.

Åberg, B. (2015) Överklagandeprocessen vid detaljplaneärenden och bygglov. Stockholm.

Civilutskottet. Motion 2015/16:1120.

Åhlvik, K. (2017). Kommungruppsindelning 2017. Sveriges kommuner och landsting.

https://skl.se/tjanster/kommunerlandsting/faktakommunerochlandsting/kommungruppsinde

lning.2051.html [2017-03-03]

Överklagade detaljplaner ger försenade byggstarter. (2016). Norberg, S. [Radioprogram].

Sveriges radio, P4 Sörmland, 18 november. Tillgänglig:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6565765 [2017-04-02]

Plandokument och strategier

Bebyggelsestrategi. (2013). Varberg kommun. Tillgänglig:

https://www.varberg.se/download/18.239af7831430048d8531435/1389097028162/Bebygge

lsestrategi+strategi.pdf [2017-04-25]

Boendestrategiskt program. (2012). Skövde kommun. Tillgänglig:

http://np.netpublicator.com/np/n88328611/boendestrategiskt_program_webb.pdf [2017-

04-25]

Kommunikationspolicy. (2015). Skövde kommun. Tillgänglig:

http://www.skovde.se/globalassets/forfattningssamling/01.-

kommunfullmaktige/kommungemensamma-

styrdokument/policy/kommunikationspolicy.pdf [2017-04-25]

Larsson, J. (2017). Vision Varberg 2025. Tillgänglig:

https://www.varberg.se/kommunpolitik/visionvarberg2025.4.e6cd67914102d1013071a.html

[2017-04-26]

Varberg kommunikationsstrategi. (2016). Varberg kommun. Tillgänglig:

https://www.varberg.se/download/18.70aae65915385321fb071d09/1459768955295/Kommu

nikationsstrategi+2016-2017.pdf [2017-04-25]

Vision Skövde 2025. (2010). Skövde kommun. Tillgänglig:

http://www.skovde.se/globalassets/forfattningssamling/01.-

kommunfullmaktige/kommungemensamma-styrdokument/vision/vision-2025.pdf [2017-05-

08]

ÖP 2025 Skövde kommuns översiktsplan. (2012). Skövde kommun. Tillgänglig:

http://www.skovde.se/globalassets/naringslivetablering/dokument-op2025/op-lagakraft-

2025/beskrivning-laga-kraft.pdf [2017-04-25]

72

Översiktsplan Varbergs kommun (2010). Varberg kommun. Tillgänglig:

https://www.varberg.se/download/18.42e2e0a7143003c9eed68e3/1391705173520/OP_kom

munen_antagen_100615.pdf [2017-04-25]

Statistik Tabeller SCB (statistiska centralbyrån) 2017

Folkmängden i Sveriges kommuner 1950–2016 enligt indelning 1 januari 2017

Färdigställda lägenheter i nybyggda hus efter upplåtelseform, region och år.

Antal fritidshus efter region och år

Sammanräknad förvärvsinkomst för boende i Sverige hela året efter region, kön, ålder,

inkomstklass, tabellinnehåll och år

Figurkällor

Figur 1 – Arnsteins delaktighetsstege och SKL:s delaktighetstrappa. Castell, P. (2013). ss, 37.

Figur 2 – Fungs ”kub”. Corkhill, E. (2013). ss, 46.

Bilagor

Bilaga 1 – Planförfarandet - Faming, H. & Norlin, M. (2014). Vad händer med planprocessen

efter årsskiftet. Boverksbloggen. Tillgänglig: http://blogg.boverket.se/2014/11/14/vad-hander-

med-planprocessen-efter-arsskiftet/ [2017-05-29]

Bilaga 2 – Utdrag ur PBL - SFS 2010:900. Plan- och bygglagen. Stockholm:

Näringsdepartementet. Kap 13 §1-18.

73

Bilagor

Bilaga 1 - Planförfarande

Faming & Norlin (2014)

74

Bilaga 2 - Utdrag ur PBL

13 kap. Överklagande Överklagande av kommunala beslut

1 § Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 10 kap.

kommunallagen (1991:900):

1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,

2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller

områdesbestämmelser,

3. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare

att betala kostnader för gator och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,

4. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller

områdesbestämmelser,

5. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut om grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator

och andra allmänna platser och om generella villkor för sådan betalning,

6. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämnden,

7. ett kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om regionplan, och

8. kommunens beslut om riktlinjer för exploateringsavtal. Lag (2014:900).

2 § Kommunala beslut enligt denna lag får inte överklagas i den del de avser

1. avbrytande av ett planarbete,

2. planbesked enligt 5 kap. 2 §,

3. andra frågor om gatukostnader än de som avses i 1 § 5,

4. villkorsbesked enligt 9 kap. 19 §,

5. förlängd handläggningstid enligt 9 kap. 27 §,

6. behovet av kontrollansvarig, särskilt sakkunnig, tekniskt samråd eller slutsamråd,

7. ingripandebesked enligt 11 kap. 7 §, eller

8. en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan, områdesbestämmelser eller ett förhandsbesked.

Att tvister rörande gatukostnader prövas av mark- och miljödomstol framgår av 15 kap. 10 §.

2 a § Kommunala beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser får överklagas till

mark- och miljödomstolen. Lag (2016:252).

3 § Andra kommunala beslut enligt denna lag än de som avses i 1-2 a §§ får överklagas till länsstyrelsen. Lag

(2016:252).

Överklagande av länsstyrelsens och andra statliga förvaltningsmyndigheters beslut 4 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 10 § i frågan om att överpröva kommunens beslut får inte överklagas.

Detsamma gäller länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 12 § om att överprövningsbestämmelserna också ska gälla lov

eller förhandsbesked inom ett visst geografiskt område eller att ett lov eller förhandsbesked inte ska gälla förrän en

överprövning har avslutats.

5 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 11 § att helt eller i en viss del upphäva kommunens beslut om detaljplan,

områdesbestämmelser, lov eller förhandsbesked får överklagas hos regeringen.

6 § Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som avses i 4 och 5 §§ och andra beslut av en statlig

förvaltningsmyndighet enligt denna lag får överklagas hos mark- och miljödomstol.

7 § Om ett ärende som har överklagats hos en mark- och miljödomstol rör en fråga som har särskild betydelse för

Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, ska domstolen

överlämna målet till regeringen för prövning.

Rätten att överklaga 8 § Bestämmelser om vem som får överklaga beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§ finns i 22 § förvaltningslagen

(1986:223). Lag (2016:252).

9 § Enbart det förhållandet att någon har underrättats eller ska ha underrättats enligt denna lag ger inte denne rätt att

överklaga beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§. Lag (2016:252).

10 § Ett beslut som gäller staten i egenskap av fastighetsägare eller innehavare av en särskild rätt till en fastighet får

överklagas av den statliga myndighet som förvaltar fastigheten.

11 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser får överklagas endast av den

som före utgången av granskningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda.

Den inskränkning i rätten att överklaga som följer av första stycket gäller inte om

1. beslutet har gått emot sakägaren genom att förslaget ändrats efter granskningstiden, eller

75

2. överklagandet grundas på att beslutet inte har tillkommit i laga ordning.

12 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga ett

beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på grund av att

planområdet får tas i anspråk för verksamheter eller åtgärder som anges i 4 kap. 34 § denna lag.

13 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken eller en sådan ideell

förening som avses i 16 kap. 14 § miljöbalken får överklaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan

som innebär att ett område inte längre ska omfattas av strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken.

14 § Ett beslut om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 9 kap. 13 § får

överklagas av

1. Transportstyrelsen, om beslutet rör en civil flygplats,

2. Strålsäkerhetsmyndigheten, om beslutet rör en kärnkraftsreaktor eller annan kärnteknisk anläggning, och

3. Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i andra fall än de som anges i 1 och 2.

15 § Ett beslut om startbesked får överklagas endast av sökanden eller anmälaren i ärendet. Lag (2015:668).

Överklagandetid m.m. 16 § Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 2 a, 3, 5 och 6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen

(1986:223).

Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas

dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens

anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 23-25 §§ förvaltningslagen gäller i

fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.

Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt

9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Lag

(2016:252).

Prövningen av ett överklagande 17 § Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller

områdesbestämmelser ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som

klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna.

Om myndigheten vid en prövning enligt första stycket finner att beslutet strider mot en rättsregel, ska beslutet

upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att

felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller

ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.

Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklagade beslutet i sådana delar som uppenbarligen

inte berörs av överklagandet får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande

får inte överklagas.

18 § Om länsstyrelsen enligt 11 kap. 12 § har beslutat att överpröva en kommuns beslut om ett lov eller

förhandsbesked, får länsstyrelsen besluta att ett överklagande av samma kommunala beslut inte ska prövas förrän

ärendet om överprövning enligt 11 kap. är slutligt avgjort. Lag (2016:252).

76

Bilaga 3 - Urval av kommuner

Mindre städer/tätorter Enligt SKL:s kommungruppsindelning 2017

Kommunens bostadsmarknadsläge år 2016 I kommunen som helhet

Kommunens bostadsmarknadsläge om fem år? I kommunen som helhet

Norrtälje Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 4,20*

Ljungby Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 1,07*

Kalmar Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 2,55*

Karlskrona Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 2,44*

Karlshamn Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 4,60*

Ystad Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 4,40*

Kristianstad Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 3,70*

Hässleholm Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 1,30*

Falkenberg Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 6,10*

Varberg Obalans - underskott på bostäder

Obalans - underskott på bostäder. 9,70*

Lidköping Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 1,10*

Skövde Obalans - underskott på bostäder

Obalans - underskott på bostäder. 1,80*

Falköping Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 2,10*

Karlskoga Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 2,60*

Avesta Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 0,70*

Örnsköldsvik Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 2,10*

Skellefteå Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 1,20*

Kiruna Obalans - underskott på bostäder Obalans - underskott på bostäder. 6,50*

Nyköping Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Katrineholm Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Värnamo Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Oskarshamn Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Västervik Balans på bostadsmarknaden Balans på bostadsmarknaden

Gotland Balans på bostadsmarknaden Obalans - underskott på bostäder

Mariestad Balans på bostadsmarknaden Balans på bostadsmarknaden

Falun Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Hudiksvall Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Härnösand Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

Piteå Obalans - underskott på bostäder Balans på bostadsmarknaden

*= Överklagandefrekvens

77

Bilaga 4 - Intervjuguide

Intervjuguide - Planprocessen och bostadsfrågan Vi studerar nu sista året vid samhällsplanerarprogrammet i Karlstad och skriver nu en

kulturgeografisk inriktad C-uppsats om medborgares rätt till inflytande kontra bostadsbristen.

Syftet med arbetet är att undersöka hur en skyndsam planprocess påverkar medborgares

möjlighet till inflytande. Främjar den snabba planprocessen ett aktivt bostadsbyggande med den

sociala dimensionen som ett medborgarinflytande innebär.

Bakgrundsfrågor • Berätta om din roll här på XXX kommun?

• Finns det någon fråga du brinner extra mycket för som planerare?

• Hur stor är er planeringsavdelning? Hur många kvinnor/män?

• Vad är det enligt dig i egenskap av planerare är den största utmaningen för XXX

kommunen

PBL Lagändring (Att utröna: har förändringen påverkat kommunernas arbete och är

lagstiftning ett hinder för “snabbt” bostadsbyggande) • Lagändringen 2015 resulterade i nya planförfaranden. har ni börjat tillämpa dessa

förfaranden? Vi tänker speciellt på det begränsade förfarandet?

• Kan ett begränsat förfarande hjälpa bostadsbyggandet på traven tror ni?

• Finns det några nackdelar med ett begränsat förfarande?

• Tycker ni att förändringarna i plan- och bygglagen förenklar ert arbete?

Om nej, varför?

Om ja på vilket sätt?

• Tycker du att det finns fog för att ändra PBL?

• Tycker ni att PBL är ett bra instrument i er verksamhet?

• Röster har höjts om att lagstiftningen är ett hinder för ett ökat bostadsbyggande hur ser ni

på detta?

Bostadsbrist (Att utröna: Hur arbetar kommunen med bostadsbristen och vilka faktorer

påverkar byggandet i kommunen) • Vilka är de största orsakerna till bostadsbristen idag?

• Påverkar bristen på bostäder planarbetet? I så fall på vilka sätt?

• Kan er planeringsverksamhet vara med och påverka ett mer aktivt bostadsbyggande?

Om ja, på vilket sätt?

• Som ni kanske är medvetna om är att det finns ett glapp mellan vad som byggs och era

visioner, vad är orsaken till detta tror ni?

• Varför ser statistiken ut som den gör? Varför har det byggts mycket under vissa år och

nästan inget under andra?

• Finns det några bestämmelser hur mycket era kommunala bostadsbolag kan förvalta av

det totala beståndet? Hur mycket är det i så fall?

• Varför ökar inte kommunala bostadsbolag bostadsbyggandet?

• Vem anser ni ha ansvar över bostadsbyggandet?

• Många påpekar att marknaden styr bostadsbyggandet i Sverige. Vilken roll anser du att

marknaden ska ha?

• Hur bedömer ni viljan bland privata byggherrar att investera i XXX kommun?

• Tar ni hänsyn till debatten, det som skrivs om bostadsbristen i lokala dagstidningen, på

vilket sätt?

om inte, varför inte?

78

Medborgarinflytande (Att utröna: Hur kommunen arbetar med medborgardialog i

planeringsprocessen, samt dess styrkor och svagheter) • Vad innebär medborgarinflytande för er?

• Hur arbetar ni med medborgarinflytande när det gäller bostadsprojekt?

• När i planeringsprocessen brukar medborgarna engageras?

• Är det generellt högt deltagande vid dialogtillfällen riktat mot bostadsprojekt?

• Vem deltar vid olika dialog tillfällen? Finns det några speciella grupper som utmärker

sig?

• Hur arbetar ni för att fånga alla målgrupper?

• Vilka fördelar finns det med att involvera medborgare?

• Vilka nackdelar finns det med att involvera medborgare?

• Det finns dom som tycker att medborgarinflytandet försvårar bostadsbyggandet, vad

anser du om detta?

• Har ni någon kännedom om den lokala debatten om medborgarinflytande som framhävs i

lokala dagstidningar?

Om ja, påverkas ert arbete av den?

Om nej, varför inte?

Överklagande av detaljplaner (Att utröna: är överklagandet ett problem och hur kan man

i så fall arbeta för att förhindra överklagande) • Vad är de främsta anledningarna till att överklagande sker tror ni?

• Ser ni något mönster i vad och vem som överklagar, i så fall vad?

• Är överklagandet ett problem vad gäller bostadsfrågan?

Om ja, hur?

• Hur jobbar ni för att minska överklagandefrekvensen?

• Hur ser ni på att planer överklagas i ert arbete?

Effektivitet (Att utröna: är effektiviteten viktig och går det att kombinera ett aktivt

bostadsbyggande med ett högt deltagande) • Vad är effektivitet för dig? Hur arbetar du med effektivitet i din yrkesroll?

• Är det viktigt att vara effektiv? - Varför?

• Kan du ge exempel på hur en effektiv planprocess kan se ut?

• Hur ser du på förhållandet mellan å ena sidan medborgarnas inflytande och å andra sidan

kravet på tids- och kostnadseffektivitet?

• Går det att kombinera ett effektivt planprocesser och ett högt medborgardeltagande?

Om ja, på vilket sätt?

Om nej, varför inte?

79

Intervjuguide - Medborgardialog i fokus

Vi studerar nu sista året vid samhällsplanerarprogrammet i Karlstad och skriver nu en

kulturgeografisk inriktad C-uppsats om medborgares rätt till inflytande kontra bostadsbristen.

Syftet med arbetet är att undersöka hur en skyndsam planprocess påverkar medborgares

möjlighet till inflytande. Främjar den snabba planprocessen ett aktivt bostadsbyggande med den

sociala dimensionen som ett medborgarinflytande innebär.

Bakgrundsfrågor • Berätta om din roll här på XXX kommun?

• Finns det någon fråga du brinner extra mycket för i din yrkesroll?

• Hur stor är er planeringsavdelning?

• Vad är enligt dig i egenskap av din yrkesroll den största utmaningen för XXX

kommunen?

Bostadsbrist • Vilka är de största orsakerna till bostadsbristen idag?

• Påverkar bristen på bostäder ert arbete med medborgarkommunikation? Isåfall på vilket

sätt?

• Som ni kanske ni är medvetna om är att det finns ett glapp mellan vad som byggs och era

visioner, vad är orsaken till detta tror ni?

• Kan er verksamhet vara med och påverka ett mer aktivt bostadsbyggande?

Om ja, på vilket sätt?

• Vem anser ni ha ansvar över bostadsbyggandet?

• Finns det någon som skulle kunna ta mer ansvar?

• Många påpekar att marknaden styr bostadsbyggandet i Sverige. Vilken roll anser du att

marknaden ska ha?

Medborgarinflytande • Vad innebär medborgarinflytande för er?

• Hur arbetar ni med medborgarinflytande när det gäller bostadsprojekt?

• När i planeringsprocessen brukar medborgarna engageras?

• Är det generellt högt deltagande?

• Vem deltar vid olika dialog tillfällen? Finns det några speciella grupper som utmärker

sig?

• Hur arbetar ni för att fånga alla målgrupper?

• Hur upplever ni stämningen generellt på olika typer av dialoger?

• Vilka fördelar finns det med att involvera medborgare?

• Vilka nackdelar finns det med att involvera medborgare?

• Det finns dem som påstår att medborgarinflytandet kan försvåra bostadsbyggandet, hur

ser ni på detta?

• Vilka typer bostadsprojekt får flest positiva reaktioner

• Vilka typer av bostadsprojekt får flest negativa reaktioner?

• Har ni utvecklat några “nya” modeller eller tankesätt för att involvera medborgare?

• Har ni någon kännedom om den lokala debatten om medborgarinflytande som framhävs i

lokala dagstidningar?

Om ja, påverkas ert arbete av den?

Om nej, varför inte?

Överklagande av detaljplaner • Vad är de främsta anledningarna till att överklagande sker tror ni?

• Ser ni något mönster i vem som överklagar?

80

• Tror ni att en väl fungerande dialogprocess resulterar i mindre överklaganden?

Om ja, har ni upplevt detta själva?

Hur arbetade ni då?

Om nej, varför inte?

• Är överklagandet ett problem vad gäller bostadsfrågan?

Om ja, hur?

• Hur jobbar ni för att minska överklagandefrekvensen?

• Hur ser ni på att planer överklagas i ert arbete?

Effektivitet • Är det viktigt att vara effektiv? - Varför?

• Kan du ge exempel på hur en effektiv dialogprocess i bostadsprojekt kan se ut?

• Hur ser du på förhållandet mellan å ena sidan medborgarnas inflytande och å andra sidan

tids- och kostnadseffektivitet?

• Går det att kombinera ett effektivt planprocesser och ett högt medborgardeltagande?

• Om ja, på vilket sätt?

• Om nej, varför inte?

Lagändring • Lagändringen 2015 resulterade i nya planförfaranden. har ni börjat tillämpa dessa

förfaranden? Vi tänker speciellt på det begränsade förfarandet?

• Kan ett begränsat förfarande inverka negativt på medborgardeltagandet tror ni? - Varför?

• Tycker ni att förändringarna i plan- och bygglagen förenklar ert arbete?

• Om nej, varför?

• Om ja på vilket sätt?

• Tycker du att det finns fog för att ändra PBL?