Examensarbete 15 hp för Magisterexamen i psykologi VT 2018

Den känslomässiga (barn-) offret-effekten: Jag tror på dig mer om du uppträder som förväntat

The emotional child victim effect: i believe in you more if you behave as

expected

Daniel Bertilsson

�1

Författare Daniel Bertilsson

Titel Den känslomässiga (barn-) offret-effekten: jag tror på dig mer om du uppträder som förväntat

The emotional child victim effect: i believe in you more if you behave as expected

Handledare Marcus Johansson

Examinator Peter Jönsson

Sammanfattning

Studiens syfte var att se om ett ledset framfört vittnesmål jämfört med ett argt, glatt, samt neutralt vittnesmål upplevs som mer trovärdigt. Denna studie är en replikering av Wessel et al. (2015) med några undantag, samt

tillägg. Wessel et al. (2015) fick belägg för stora delar av studien men på grund av svårigheter i känslomanipulationen så blev resultaten inte som planerat. Deltagarna i denna studie delades in i fyra grupper. Grupp ett fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som ledsen, grupp två fick läsa ett vittnesmål

där vittnet beskrevs som arg, grupp tre fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som positiv och grupp fyra fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som neutral. Deltagarna slumpades in i respektive grupp. Efter att deltagarna läst vittnesmålet så genomförde de en trovärdighetsbedömning av vittnesmålet. Till skillnad mot

Wessel et al. (2015) så fick deltagarna i denna studie avslutningsvis svara på ett antal frågor för att ta reda på vad varje respondent anser vara normalt förekommande beteende under ett vittnesmål för en person som blivit sexuellt utsatt. Denna studie fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna gällande

trovärdighetsbedömningar, därav inte någon känslomässig offer effekt. Studien fann inte heller någon skillnad mellan grupperna efter att deltagarna delades in i två grupper för att skilja på de respondenterna som har höga respektive låga förväntningar på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt

utsatt. Studien fann inte heller några skillnader mellan grupperna gällande trovärdighetsbedömningar efter att respondenternas totalpoäng på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt utsatt lades in som kovariat i en ANCOVA.

Ämnesord

känslomässiga offret effekten, trovärdighetsbedömningar, avvikelse mot det förväntade, känslor, barn

�2

Den känslomässiga (barn-) offret-effekten: Jag tror på dig mer om du uppför dig som förväntat

Det är vanligt förekommande att teknisk bevisning saknas i en brottsutredning gällande sexuella övergrepp. Det är även sällan man tar någon på bar gärning, speciellt när det handlar om sexuella brott mot barn. Det är kanske inte så konstigt, eftersom sexuella brott mot barn oftast begås av en person i barnets närhet, i en bekant miljö utan vittnen. Vittnesmålet som den drabbade ger har med andra ord stor betydelse för utredningen eftersom offret oftast är det enda vittnet till händelsen (Meyers, Redlich, Goodman, Prizmich, & Imwinkelried, 1999).

I brist på teknisk bevisning så förlitar sig bedömaren på den övriga informationen som finns tillgänglig under vittnesmålet, nämligen hur offret uppträder, samt vilka känslor som offret visar. Det har visat sig bland vuxna vittnen att ett ledset framfört vittnesmål bedöms som mer trovärdigt jämfört med ett neutralt framfört vittnesmål (Ask & Landström 2010; Bargh, Chen & Burrows, 1996; Coolbear, 1992; Hess, Blairy & Kleck, 2000; Hess, Senecal, Kirouac, Herrera, Philippt & Kleck, 2000; Rose, Nadler & Clark, 2006; Shields, 2005; Shields & Cicchetti, 1998). Liknande resultat har även visats bland barn (Landström, Ask, Sommar & Willen, 2015; Wessel et al, 2015) men det är mindre utforskat än för vuxna vilket motiverar till vidare forskning inom området.

Känslor Människan är utrustad med många olika känslor. Vi kan exempelvis vara arga, glada, ledsna

och rädda. Känslor har stor betydelse för våra liv eftersom känslor ger oss information om oss själva i ett visst sammanhang, samt motiverar till handling. Känslor har visat sig påverka många av våra kognitiva funktioner på olika sätt. Detta är beroende på vilken känsla det handlar om, eftersom olika känslor har olika semantiskt innehåll samt skiljer sig i valens och upphetsning (Gable & Harmon-Jones, 2010a). Känslor färgar uppmärksamheten (Gable & Harmon-Jones, 2010b, 2010c; Tamir & Robinson, 2007), minnet (Bower, 1981), samt hur vi tolkar oss själva och vår omgivning (Fredrickson, 1998; Lyubomirsky, King, & Diener, 2005), bedömningar (Lench et al., 2011), och beslut (Loewenstein, Weber, Hsee, & Welch, 2001; Schwarz, 1990). Eftersom känslor är så centrala i våra liv så är det rimligt att anta att de även har betydelse när vi gör trovärdighetsbedömningar av vittnen i rättsliga sammanhang.

Känslor är inte enbart intrapersonella i sin natur, de egna känslorna påverkar inte bara ens egna tankar, känslor och beteenden. Känslor är även interpersonella, vilket innebär att känslor har som funktion att informera den sociala omgivningen (Reis & Collins, 2004; Klinnert et al., 1983). Enligt Emotion as social information modellen (EASI) av Van Kleef (2009) så påverkas vi av andras känslor genom två olika processer. När någon annan uppträder emotionellt så påverkar det våra tankar, känslor och beteende eftersom den andres känslomässiga uppträdande väcker känslor i oss själva, det blir en känslomässig reaktion på den andres känslomässiga agerande. Känslor smittar mellan människor genom exempelvis spegelneuron (härmning) samt afferent feedback i form av till exempel ansiktsuttryck (Dimberg & Söderkvist 2011). Vi påverkas även av andras emotionella uppträdande genom att vi drar slutsatser om den andra personens känslor och inställning i aktuell

�1

situation. Vi upplever alltså inte bara våra egna känslor utan vi visar dem även för vår omgivning i syfte att ge information. Gerben A. Van Kleef (2009) tar vidare upp två viktiga faktorer som påverkar hur vi hanterar informationen från den andres känslor och hur det påverkar oss vidare i beslutsprocessen. Graden av motivation samt förmågan att hantera informationen påverkar huruvida vi kommer förlita oss på den känslomässiga reaktionen eller på den genomarbetade slutsatsen. Desto djupare personen hanterar informationen desto mer troligt är det att det blir en kognitivt genomarbetad slutsats. Medan en person som varken är motiverad eller har resurserna till informationshanteringen kommer förlita sig mer på den känslomässiga reaktionen som vägledande kompass. Van Kleef (2009) tar vidare upp att slutresultatet däremot inte behöver skilja sig åt huruvida det blir den känslomässiga responsen som ligger till grund för beslut och handling eller om den mer genomarbetade strategin ligger till grund för beslutet och handling. Om någon gråter så kan både den intrapersonella känslomässiga reaktionen i en själv som samt den genomarbetade slutsatsen leda till samma resultat i form av ett hjälpbeteende.

Andra viktiga komponenter som påverkar mottagarens genomarbetade slutsats är i vilken kontext mottagaren befinner sig. Faktorer av betydelse är bland annat hur deras relation ser ut, hur den andra personen uttrycker sig känslomässigt i relation till vilken kultur som råder, vilken situation personen befinner sig i, samt vem känslorna är riktade mot (Van Kleef, 2009).

I linje med emotion as information modellen så får Ask och Landström (2010) belägg för både det kalla elaborerade kognitiva och varma affektiva kognitiva perspektivet som förklaringsmodell till varför ett vittnes känslor påverkar oss när vi skall bedöma trovärdigheten på vittnesmålet.

Den känslomässiga offret-effekten Om ett vittnesmål framförs känslomässigt så är det rimligt att anta att det väcker känslor i oss.

När ett offer gråter medans denne framför vad hen varit med om så är det rimligt att det väcker en reaktion av ledsnad och en önskan till att kunna hjälpa och reducera detta tillstånd av ledsnad hos offret. Ett känslomässigt framfört vittnesmål fångar även uppmärksamheten bättre vilket resulterar i att mottagaren minns ett sådant vittnesmål i större utsträckning (Bell & Loftus, 1985; Nisbett & Ross, 1980), vilket däremot inte Landström et al. (2015) fann belägg för i sin studie där kameravinkeln manipulerades för att påverka bedömningen av trovärdigheten.

Om ett vittnesmål istället framförs positivt, argt, eller neutralt så är det rimligt att anta att det minskar chanserna att en ledsen reaktion hos bedömaren aktiveras i samma utsträckning som om offret istället skulle framföra vittnesmålet med känslan ledsnad. Den känslan som för tillfället befinner sig i en person fungerar ofta som vägledande kompass (Loewenstein, Weber, Hsee, & Welch, 2001; Schwarz, 1990; Slovic, Finucane, Peters, & MacGregor, 2002).

Det är inte så konstigt egentligen eftersom det vore kognitivt kostsamt att vid varje ny situation vi befinner oss i göra en noggrann beräkning av personen och situationen, det skulle ta mycket energi av oss i livet och det skulle inte vara funktionellt. Att stereotypera är ett resultat av hur vår kognition fungerar (Bargh, Chen & Burrows, 1996).

Ask och Landström (2010) visar i sin artikel att vid högre kognitiv belastning, vilket innebär färre resurser till en genomarbetad slutsats så förlitar sig respondenterna mer på den känslomässiga

�2

informationen som finns tillgänglig i dem själva. Lite forskning har gjorts inom detta område men Ask och Landström(2010) finner belägg för denna varma kognition.

Människor har egna uppfattningar om vilka beteenden som är lämpliga att offer uttrycker när de utsatts för olika brott och känner av om beteendet avviker från dessa förväntningar (Calhoun et al., 1981; Winkel & Koppelaar, 1991). Modellen avvikelse från den förväntade modellen (Bond et al. 1992) utgår från två antaganden. Det första antagandet är att människor har uppfattningar om vilka konsekvenser olika brott borde resultera i. Det andra antagandet är att människor bedömer trovärdigheten utifrån hur väl offrets beteende är i linje med dessa uppfattningar. När en individ blivit utsatt för ett mindre brott men reagerar extremt starkt, så kan offret trots att den uppträtt känslomässigt förlora trovärdighet. Detta på grund av att offret visat alldeles för mycket känslor i relation till brottets natur. Offrets trovärdighet kan på liknande sätt ifrågasättas när individen blivit utsatt för ett mycket allvarligt brott och uppträder obekymrat (Lens et al., 2014). Denna effekt har visat sig vara extra stark ifall bedömaren haft starka uppfattningar om hur ett offer borde reagera känslomässigt efter att ha blivit utsatt för ett visst brott (Hacket et al., 2008).

Forskning har visat att både lekmän och yrkespersoner har en viss uppfattning om hur ett offer borde uppträda under ett vittnesmål (Melinder, Goodman, Eilertsen & Magnussen, 2004; McAuliff & Kovera, 2012).

Den känslomässiga (barn-) offret-effekten En vanligt uppfattning är att ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp bör visa negativa

känslor under vittnesmålet i form av ledsnad (Myers et al., 1999; Bederian-Gardner & Goldfarb, 2014). Ett vittnesmål som framförs på ett annat sätt avviker från det förväntade vilket påverkar trovärdigheten negativt (Burnham et al., 1988; Pollak, Cicchetti & Klorman, 1998; Quas et al., 2007; Bonanno et al., 2007; ).

När ett barn som blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp exempelvis är positiv i sitt känslouttryck under sitt vittnesmål samtidigt som bedömaren har uppfattningen att ett barn med denna erfarenhet borde gråta och vara mycket ledsen så påverkas trovärdigheten på grund av diskrepansen som uppstår. Att uppträda positivt kan naturligtvis upplevas märkligt om barnet blivit utsatt för sexuella övergrepp vilket också visat sig påverka trovärdigheten negativt på grund av den stora diskrepansen mellan brottets natur och beteendet (Burnham et al., 1988; Pollak, Cicchetti & Klorman, 1998; Quas et al., 2007; Bonanno et al, 2007). Positiva känslor kan dock vara ett sätt för barnet att hantera det trauma som barnet går igenom (Bonanno, 2004; Bonanno et al., 2002; Moskowitz, Folkman & Acree, 2003). Det som är problematiskt och negativt för de barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp men som inte uppträder enligt det förväntade är att dessa barn ännu en gång blir svikna och misstrodda av vuxna, samt av rättsväsendet (Ask & Landström, 2010; Baldry, 1996; Baldry et al., 1997; Nadler & Rose, 2003; Winkel & Koppelaar, 1991).

Forskning har visat att den stereotypa bilden av hur ett sexuellt utsatt barn borde uppträda är kraftigt missvisande. Barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp visar upp massor av olika känslor, exempelvis så har forskning påvisat att det är vanligt för ett utsatt barn att visa förvirring,

�3

ilska, skam, ledsnad och även positiva känslor (Goodman et al., 1992). Det är även vanligt att ett sexuellt utsatt barn inte visar några känslor alls, utan istället uppträder neutralt och balanserat. Forskning har visat att det till och med kan vara lika vanligt förekommande att ett utsatt barn uppträder avslappnat och neutralt som känslomässigt (Sayfan, Mitchell, Goodman, Eisen & Qin, 2008).

Ett vittnesmål kan även presenteras på många olika sätt vilket även visat sig påverka hur vittnesmålet bedöms. Ett vittnesmål kan presenteras live, videoinspelat, ljudinspelat, samt i nedskriven text. De flesta studier använder sig av inspelat material där bedömarna får se en förinspelad video där en barnskådespelare berättar om en händelse och uttrycker olika känslotillstånd under framförandet. Detta är förmodligen så nära sanningen man kan komma bortsett från ett riktigt vittnesmål och ett riktigt offer i verkliga livet vilket är den formen som värderas som mest trovärdig och övertygande (Goodman, Myers, Qin et al., 2006; Goodman, Tobey, Batterman-Faunce et al., 1998; Landström & Granhag, 2010; Landström et al., 2005, 2007, 2015). När vi ser någon framför oss berätta och uttrycka känslor så är vi också under störst påverkan eftersom den känslomässiga reaktionen lättare aktiveras av bilder än av exempelvis en text på grund av en utmärkande effekt (Bell & Loftus, 1985; Nisbett & Ross, 1980; Edwards & Bryan, 1997). När vi ser någon framför oss berätta något och visa känslor så får vi även mycket information från den andra personen i vår bedömning om den andra personen agerar enligt mina förväntningar eller inte. En nedskriven text exempelvis ger inte lika mycket information och påverkar oss förmodligen inte i samma utsträckning som en videoinspelat vittnesmål. Ett nedskrivet vittnesmål bör därför inte vara lika känsligt för det känslomässiga offret effekten som ett videoinspelat vittnesmål.

Aktuell studie Tidigare forskning har visat att ett sexuellt utsatt barn som visar ledsnad under ett vittnesmål

upplevs som mer trovärdigt än ett argt, positivt (Wessel et al., 2013), samt neutralt (Cooper, 2011; Golding et al., 2003; Wessel et al., 2013; Landström et al., 2013) framfört vittnesmål. Anledningen till detta är delvis på grund av att ett ledset framförande startar en känslomässig redaktion i den som skall bedöma trovärdigheten vilket väcker medlidande. En mer etablerad och utforskad förklaring till att ett ledset vittnesmål bedöms som mer trovärdigt än ett argt, positivt, samt neutralt framförande är att den som skall bedöma trovärdigheten har en viss uppfattning om hur en person som utsatts för sexuella övergrepp borde uppträda under ett vittnesmål. Om offret agerar utifrån det förväntade så ökar trovärdigheten. Om offret däremot agerar utanför det förväntade så minskar trovärdigheten. Denna studie är en replikering av Wessel et al, (2015) där det undersöktes hur ett ledset, argt, positivt, samt neutralt framförande av ett vittnesmål där barnet blivit utsatt för sexuellt övergrepp påverkar trovärdighetsbedömningen av vittnesmålet. Wessel et al, (2015) predicerade att ett ledset framförande skulle resultera i högst trovärdighet följt av argt, neutralt, och positivt som minst trovärdigt. Wessel et al. (2015) fann delvis belägg för dessa påståenden. Däremot fann de ingen signifikant skillnad mellan ledset och neutralt tillstånd vilket de förklarar med att det förmodligen var svårt att imitera ett ledset tillstånd för en 11 årig flicka jämfört med att imitera neutralt, glatt, samt ett argt tillstånd. Men efter att Wessel et al. (2015) kombinerat variablerna ledset framförande

�4

och neutralt framförande så fann de en signifikant skillnad mellan denna ihopslagna variabel och ett argt respektive positivt tillstånd. Wessel et al. (2015) undersökte bara om det fanns ett känslomässigt offer effekt, däremot så undersöktes aldrig om denna effekt kunde förklaras med hjälp av de två grundläggande mekanismerna bakom det känslomässiga offret effekten vilka är 1. Att ett ledset vittnesmål väcker ledsnad och medlidande vilket påverkar trovärdigheten av vittnesmålet. 2. Att trovärdigheten grundar sig på om framförandet av vittnesmålet är i linje med vad som förväntas, vilket aktuell studie däremot undersökte. Känslomanipulationen skiljer sig även lite åt mot Wessel et al. (2015). I denna studie fick deltagarna läsa vittnesmålet istället för att se den på film, innehållet var dock detsamma som i Wessel et al. (2015).

Metod

Deltagare Antal deltagare i studien var 145 universitetsstudenter fördelat på 123 kvinnor och 22 män från

en högskola och ett universitet i södra Sverige. Åldersintervall 18-57 (M = 27.4, SD = 7.8). Deltagarna i denna studie valdes inte ut slumpmässigt, utan var i grunden ett bekvämlighetsurval. Deltagarna var lika många för varje grupp initialt som sedan slumpades in i någon av grupperna. När svaren samlades in så visade sig att fördelningen i grupperna var 22 för gruppen ledsen, 44 för gruppen arg, 49 för gruppen glad, samt 30 för guppen neutral.

Material För att se om olika känslomässigt framförda vittnesmål färgar trovärdigheten användes fyra

stycken nedskrivna vittnesmål där en 11 årig flicka berättade i en polisintervju att hon blivit sexuellt utnyttjad av sin fader. De olika nedskrivna vittnesmålen innehöll samma vittnesmål, det som skilde vittnesmålen åt var att de innehöll olika emotionella tillstånd hos flickan under framförandet. De fyra olika känslomässiga tillstånden under framförandet var ledsen, arg, positiv, samt neutral. I det ledsna framförandet så beskrevs flickan vara ledsen vid några tillfällen under intervjun (se Appendix A), i det arga framförandet beskrevs flickan vara arg vid några tillfällen under intervjun (se Appendix B), i det positiva framförandet så beskrevs flickan vara positiv vid några tillfällen under intervjun (se Appendix C), och i det neutrala framförandet så beskrevs flickan som balanserad och neutral vid några tillfällen under intervjun (se Appendix D). De olika beskrivningarna av flickans känslomässiga tillstånd beskrevs på exakt samma ställe i den nedskrivna intervjun. Intervjun mellan polisen och den 11 åriga flickan är direkt översatt från den inspelade intervjun som Wessel et al. (2015) använde i sin undersökning. Till skillnad mot Wessel et al. (2015) där deltagarna fick se en inspelad video från en fiktiv intervju mellan polisen och den 11 åriga flickan, så fick deltagarna i denna studie istället läsa intervjun. Efter att deltagarna läst den versionen som de blivit tilldelade fick deltagarna ange hur trovärdig de bedömer flickans vittnesmål vara (se Appendix E). Vidare fick deltagarna svara på ett test som mäter avvikelse från det förväntade (Bond et al 1992) för att se om trovärdighetsbedömningarna påverkades av deltagarnas förväntade bild av hur en sexuellt utsatt person borde agera (se appendix F). De två sista frågorna om hur vanligt förekommande det är att en

�5

person som blivit sexuellt utsatt visar ilska och aggression samt positiva känslor under ett vittnesmål är frågor utöver ordinarie frågor.

Procedur De tilltänkta deltagarna kontaktades genom e-post. Informationen som tillkännagavs var att

denna magisteruppsats inom psykologi vid högskolan Kristianstad handlar om polisförhör och dess funktion i olika former. Deltagarna informerades om att de kommer få läsa en del av ett längre polisförhör för att därefter svara på några frågor. Deltagarna upplystes tydligt att de skulle vara noggranna när de läste förhöret samt frågorna som följde. Deltagarna fick informationen att de inte kunde backa i undersökningen eftersom det hade påverkat studien negativt. Deltagarna informerades även att det är frivilligt att delta i studien och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande.

Statistiks analys En envägs ANOVA användes för att få svar på om det fanns några skillnader mellan hur grupperna svarat gällande trovärdighetsbedömningarna av vittnesmålet. För att kunna analysera huvud och interaktionseffekt användes en 4 (ledsen, arg, glad, neutral) x 2 (starka uppfattningar hur man bör uppträda som sexuellt utsatt under ett förhör, svaga uppfattningar om hur man bör uppträda som sexuellt utsatt under ett förhör) ANOVA. Avslutningsvis utfördes en ANCOVA för att se om respondenternas totala poäng på hur en sexuellt utsatt person borde uppträda under ett vittnesmål påverkade trovärdighetsbedömningarna för de olika grupperna ledsen, arg, glad, och neutral. Respondenternas totala poäng på hur en person borde uppträda under ett vittnesmål som blivit sexuellt utsatt lades in i analysen som kovariat.

Etik Alla deltagare fick informationen att det var frivilligt att delta och att testet kunde avbrytas när

som helst. Deltagarna fick informationen att inga svar kommer att kunna kopplas ihop med någon som deltagit. Jag lämnade mina kontaktuppgifter ifall någon skulle vilja komma i kontakt med mig för frågor kring studien.

Resultat

Den känslomässiga (barn-) offret-effekten En envägs ANOVA mellangrupp användes för att se vilken påverkan framförandet av ett vittnesmål har på bedömningen av trovärdigheten. Respondenterna delades in i fyra olika grupper där de fick läsa ett slumpmässigt tilldelat vittnesmål för att sedan bedöma vittnesmålets trovärdighet. De fyra olika vittnesmålen framfördes med ledsnad (M = 6.0455, SD = .8985), ilska (M = 5.7727, SD = 1.3954), glädje (M = 5.5102, SD = 1.3089), samt neutralt (M = 5.6667, SD = 1.4463) (se Tabell 1). Datan visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna F (3, 141) = .898, p = .444. En spännande observation var att ordningen på trovärdighetsbedömningarna dock följde tidigare forskning, ett ledset framförande sågs som mest trovärdigt följt av ett argt, neutralt och sist ett positivt framförande.

�6

Tabell 1

Trovärdighetsbedömningar medelvärden och standardavvikelser för ledsnad, ilska, glädje, och neutral ————————————————————————————————————————

————————————————————————————————————————

Eftersom ingen signifikant skillnad kunde avläsas mellan grupperna och därav ingen känslomässig offer effekt så konstruerade jag i linje med Hacket et al. (2008) en ny variabel. Jag delade upp svaren från alla deltagare i två grupper, de som hade extrema förväntningar samt icke extrema förväntningar på hur ett sexuellt offer borde uppträda under ett vittnesmål. Detta för att se om deltagarna med extrema förväntningar på hur ett sexuellt offer borde uppträda bedömde ett ledset framförande som mer trovärdigt än ett arg, positivt, samt neutralt framförande. Analysen av datan visade varken någon huvudeffekt för grupp variabeln, F (3, 145) = .47, p = .71, eller för förväntningar variabeln F (1, 145) = .05, p = .83. Inte heller någon interaktionseffekt mellan grupp och förväntningar var signifikant F (3, 145) = 1.03, p = .38. (se Tabell 2)

Känsloläge M SD N

Ledsnad 6.0455 0.8985 22

Ilska 5.7727 1.3954 44

Glädje 5.5102 1.3089 49

Neutral 5.6667 1.4463 30

�7

Tabell 2

Trovärdighetsbedömningar medelvärden och standardavvikelse för höga förväntningar och låga förväntningar för känsloläge ledsnad, ilska, glädje, och neutral

————————————————————————————————————————

————————————————————————————————————————

En spännande observation, dock ej signifikant, var att de deltagare som hade högst förväntningar på att ett offer borde uppträda med ledsnad var den grupp som bedömde det ledsna framförandet (se Figur 1), samma mönster för gruppen ilska (se Figur 2) och gruppen glad (se Figur 3). Detta kan tyda på att deltagarna påverkades av sin trovärdighetsbedömning och svarade på följdfrågorna utifrån sina tidigare svar, eller att de hade denna uppfattning och bedömde trovärdigheten efter det.

Känsloläge Förväntningar M SD N

Ledsnad Höga 6.0000 0.5000 9

Låga 6.0769 1.1151 13

Ilska Höga 5.6364 1.4974 22

Låga 5.9091 1.3060 22

Glädje Höga 6.0000 0.8770 14

Låga 5.3143 1.4094 35

Neutral Höga 5.5714 0.9759 7

Låga 5.6957 1.5792 23

�8

Figur 1. Medelvärden på frågan hur vanligt förekommande det är att en person som blivit sexuellt utsatt visar ledsnad under ett vittnesmål för känsloläge ledsen (M = 7.0909, SD = .9714), arg (M = 6.7955, SD = 1.2309), glad (M = 6.3265, SD = 1.2810), och neutral( M = 6.7667, SD = 1.0400). Känsloläget ledsen var den gruppen som bedömde ledsnad som vanligast förekommande jämfört med övriga grupper.

Figur 2. Medelvärden på frågan hur vanligt förekommande det är att en person som blivit sexuellt utsatt visar ilska under ett vittnesmål för känsloläge ledsen (M = 2.6818, SD = .7798), arg (M = 3.1818, SD = .8699), glad (M = 2.5714, SD = .7359), och neutral (M = 2.7000, SD = .7497). Känsloläget arg var den gruppen som bedömde ilska som vanligast förekommande jämfört med övriga grupper.

�9

Figur 3. Medelvärden på frågan hur vanligt förekommande det är att en person som blivit sexuellt utsatt visar glädje under ett vittnesmål för känsloläge ledsen (M = 1.8636, SD = .7743), arg (M = 1.7955, SD = .7947), glad (M = 2.0816, SD = .8859), och neutral (M = 1.8000, SD = .7611). Känsloläget glad var den gruppen som bedömde glädje som vanligast förekommande jämfört med övriga grupper. Eftersom varken envägs ANOVAn eller tvåvägs ANOVAn kunde finna några signifikanta skillnader mellan grupperna så användes istället respondenternas totala poäng för hur en person borde uppträda under ett vittnesmål som blivit sexuellt utsatt i en ytterligare analys. Dessa totala poäng användes som kovariat i en envägs ANCOVA. Denna analys är känsligare än tidigare analyser i studien och ökar sannolikheten att finna signifikanta skillnader då dessa skillnader är små och antalet respondenter är färre än önskat. Analysen av datan visade inga signifikanta skillnader mellan gruppernas trovärdighetsbedömningar F (3, 145) = .922, p = .432, partial eta squared = .019. Kovariatet hade obefintligt inflytande på trovärdighetsbedömningarna F (1, 145) = .121, p = .728, partial eta squared = .001

Diskussion Studiens syfte var att se om ett ledset framfört vittnesmål i text, där en 11 årig flicka berättade att hon blivit sexuellt utsatt av sin far upplevdes som mer trovärdig än om vittnesmålet framfördes med känslorna ilska, glädje, samt neutralt tillstånd. Denna studie fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna och därmed så stödjer inte denna studie Wessel et al. (2015) som fick belägg för detta. I linje med Hacket et al. (2008) delade jag in deltagarnas svar i två grupper, de med höga förväntningar på hur ett sexuellt utsatt offer beter sig, och de som inte hade höga förväntningar på hur ett sexuellt utsatt offer beter sig för att se om det är avvikelse mot det förväntade som färgar trovärdighetsbedömningen. Hacket et al. (2008) fann belägg efter denna justering i sin studie, vilket

�10

däremot inte denna studie lyckades med. Att deltagarna fick läsa vittnesmålet kanske bidrog till att offrets känslotillstånd inte tog sig över tröskeln och färgade bedömningen utan det centrala blev berättelsen i sig som påverkade deltagarna. Detta kan tolkas som något positivt att offrets framförande inte påverkade deltagarna i så stor utsträckning så det blev signifikant.

Brister i studien Studien har låg power på grund av brister i antal deltagare. Detta medför att chansen att finna

en effekt om det finns någon är liten och att det är en mellangrupps design gör den ännu svagare och känsligare för lågt deltagarantal. En mellangrupps design med gruppfördelningen 22 för ledsnad, 44 för ilska, 49 för glädje, och 30 för neutral grupp är inte optimalt för att finna ett signifikant resultat, det hade varit önskvärt med minst 50 deltagare i varje grupp för att få tyngd i studien. Den absolut största delen av deltagarna var kvinnor i denna undersökning vilket möjligtvis kan förklara resultatet. Kvinnor har möjligtvis lättare att förstå och tolka en flickas olika känslouttryck som vanligt förekommande i större utsträckning än vad en man kan göra eftersom dom är av samma kön och stereotyperad grupp (Bennet, Sullivan & Lewis; 2005; Bonanno et al., 2002; Sayfan et al., 2008). Det är möjligtvis även lättare för en kvinna att sätta sig in i en flickas situation (Brody, 1997; Hall & Schmid Mast, 2008; Kaplan & Miller, 1978; Quas, Bottoms, Haegerich & Nysse-Carris, 2002) vilket kanske fungerar som ett vaccin mot det känslomässiga offret effekten. En annan brist är att jag inte undersökte hur deltagarna påverkades emotionellt av de olika vittnesmålen vilket skulle ha kunnat förklara varför de olika vittnesmålen bedömdes relativt lika. Brottets natur genererade kanske i medlidande och påverkades inte av den svaga känslomanipulationen från texten. De olika känslomässigt framförda vittnesmålen kanske alla genererade i medlidande pga brottets natur. Vittnesmålets presentation i form av en text är inte optimalt för att finna ett känslomässigt offer effekt, det vore mer lämpligt att använda en presentation som delar med sig av mer information om offret, exempelvis en inspelat video (Wessel et al. 2015; Landström, Ask, Sommar & Willen, 2015). Det mest optimala hade såklart varit om respondenterna hade fått bedöma trovärdigheten av ett offer live eftersom den formen av presentation visat sig vara den mest innehållsrika jämfört med andra presentationsformer (Goodman, Myers, Qin et al., 2006; Goodman, Tobey, Batterman-Faunce et al., 1998; Landström & Granhag, 2010; Landström et al., 2005, 2007, 2015), men det är utanför ramen för vad som är möjligt i denna undersökning. Frågeformuläret som deltagarna svarade på för att mäta deras uppfattning om hur ett vittnesmål borde framföras av ett offer för ett sexuellt brott är inte helt optimalt eftersom det är ett generellt mätinstrument och inte speciellt designad för att mäta hur man förväntar sig att en flicka på 11 år borde uppträda.

Framtida forskning och slutsats Det känslomässiga offret effekten förklaras med två centrala mekanismer. Den starkaste förklaringen är att trovärdigheten påverkas negativt om offret inte uppträder som förväntas, den mindre utforskade förklaringen är att ett känslomässigt ledset offer väcker ledsnad och medlidande hos sin omgivning vilket resulterar i att trovärdigheten ökar. Testet som användes i denna studie för att mäta deltagarnas uppfattning hur en sexuellt utsatt person borde uppträda (Bond et al 1992) är

�11

inte optimalt för detta ändamål. Bond et al. (1992) test mäter generellt negativa känslan ledsnad för en person som blivit sexuellt utsatt och inte specifikt att det handlar om ett barn som blivit utsatt, inte heller vad respondenterna anser som normalt gällande andra typer av känslouttryck under ett vittnesmål som till exempel ilska och glädje. Eftersom forskning visat att ett barn som blivit sexuellt utsatt kan visa en rad olika känslor (Goodman et al., 1992; Sayfan, Mitchell, Goodman, Eisen & Qin, 2008) så borde det konstrueras test som mäter respondenternas uppfattning kring barn och mer diskreta känslor istället för generella antaganden som i exempelvis Bond et al. (1992). Om man bedömer trovärdigheten utifrån uppfattningar så bör dessa uppfattningar kunna mätas mer specifikt i bättre utformade mätinstrument. Ett mer specifikt mätinstrument skulle även då kunna förklara ett uteblivet känslomässigt offer effekt med att deltagarna har bedömt trovärdigheten enligt vad dom anser som lämpligt beteende för en specifik målgrupp och en viss typ av brott och därav en utebliven effekt. Det är även lite problematiskt att i samma test låta deltagarna bedöma trovärdigheten och sedan vad dom anser som vanligt förekommande beteende hos ett offer som blivit sexuellt utsatt. Om man tex bedömer ett ledset, argt, eller positivt offer som trovärdigt i en undersökning så är det inte orimligt att anta att kommande svar kommer färgas och att deltagaren kanske tillfälligt justerar uppfattningen av hur en sexuellt utsatt person borde uppträda för att passa sitt tidigare svar (se tabell 3, tabell 4, och tabell 5). Det vore kanske mer lämpligt att sprida dessa olika delar av testet för att minimera en sådan möjlig effekt. Eftersom denna studie hade färre deltagare, kraftig överrepresentation av kvinnliga deltagare, samt en annan presentation av vittnesmålen gör denna studie svag för att argumentera mot eller för Wessel et als. (2015) studie. Det denna studie visade var att en 11 årig flicka som blivit sexuellt utnyttjad, vars vittnesmål presenterades med olika känslor i textform ej resulterade i någon bias i trovärdigheten där bedömarna till största delen var kvinnor. Detta var ett bra resultat för den 11 åriga flickan som framförde vittnesmålet med ledsnad, ilska, glädje, samt neutralt tillstånd eftersom flickans emotionella tillstånd under vittnesmålet inte blev till hennes nackdel. Att det var en flicka som framförde vittnesmålet kan också ha påverkat resultatet eftersom flickor generellt uppfattas som mer trovärdiga än pojkar, framförallt om det är en bedömare av samma kön. Sammantaget så var det alldeles för många olika faktorer som bidrog till att det känslomässiga offer effekten inte fick fäste. Presentationen i form av en text, bedömarnas könstillhörighet i kombination med offrets könstillhörighet och vilket brott det handlade om kan alla ha hjälpt till för att motverka en känslomässig effekt på trovärdigheten. Detta motiverar till mer specifikt utformade undersökningar i framtiden för att få mer träffsäker data kring olika faktorer som ensamt och i kombination med andra faktorer påverkar trovärdigheten av olika typer av brottsoffer.

�12

Referenslista

Ask, K. & Landström, S. (2010). Why emotions matter: Expectancy violation and affective response mediate the emotional victim effect. Law and Human Behavior, 34, 392–401.

Baldry, A. C. (1996). Rape victims’ risk of secondary victimization by police officers. Issues in Criminology and Legal Psychology, 25, 65︎68.

Baldry, A. C., Winkel, F. W., & Enthoven, D. S. (1997). Paralinguistic and nonverbal triggers of biased credibility assessments of rape victims in Dutch police officers: An experimental study on nonevidentiary bias. In S. Redondo, V. Garrido, J. Perez, & R. Barabaret (Eds.),Advances in psychology and law (pp. 163 ︎174). New York: De Gruyter.

Bargh, J. A., Chen, M., & Burrows, L. (1996). Automaticity of social behavior: Direct effects of trait construct and stereotype activation on action. Journal of Personality and Social Psychology, 71, 230-244. Bedarian-Gardner, D., & Goldfarb, D. (2014). Expectations of emotions during testimony: The role of communicator and perceiver characteristics. Behavioral Sciences and the Law, 32, 829-845.

Bell, B. E. & Loftus, E. (1985). Vivid persuasion in the courtroom. Jour- nal of Personality Assessment, 49, 659–664.

Bennett, D. S., Sullivan, M. W., & Lewis, M. (2005). Young children’s adjustment as a function of maltreatment, shame, and anger. Child Maltreatment, 10, 311–323.

Bonanno, G. A. (2004). Loss, Trauma, and Human Resilience: Have We Underestimated the Human Capacity to Thrive After Extremely Aversive Events? American Psychologist, 59, 20-28.

Bonanno, G. A., Keltner, D., Noll, J. G., Putnam, F. W., Trickett, P. K., LeJeune, J., & Anderson, C. (2002). When the Face Reveals What Words Do Not: Facial Expressions of Emotion, Smiling, and the Willingness to Disclose Childhood Sexual Abuse. Journal of Personality and Social Psychology, 83, 94-110.

Bonanno, G. A., Colak, D. M., Keltner, D., Shiota, M. N., Papa, A., Noll, J. G., Putnam, F. W., & Trickett, P. K. (2007). Context matters: The benefits and costs of expressing positive emotion among survivors of childhood sexual abuse. Emotion, 7(4), 824–837.

Bond, C. F., Omar, A., Pitre, U., Lashley, B. R., Skaggs, L. M. & Kirk, C. T. (1992). Fishy-looking liars: Deception judgment from expec- tancy violation. Journal of Personality and Social Psychology, 63, 969–977.

Bower, G. H. (1981). Mood and memory. American psychologist. Vol. 36, No. 2, 129-148

Brody, L. R. (1997). Gender and Emotion: Beyond Stereotypes. Journal of Social Issues, 53,369-393.

�13

Burnam, M. A., Stein, J. A., Golding, J. M., Siegel, J. M., Sorenson, S. B., Forsythe, A. B., & Telles, C. A. (1988). Sexual assault and mental disorders in a community population. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 56, 843-850.

Calhoun, L. G., Cann, A., Selby, J. W., & Magee, D. L. (1981). Victim emotional response: Effects on social reaction to victims of rape. British Journal of Social Psychology, 20, 17–21.

Coolbear, J. (1992). Credibility of young children in sexual abuse cases: Assessment strategies of legal and human service professionals. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, 33, 151-167.

Cooper, A. (2011). Big kids don’t cry... but what happens when they do? The effects of child witness demeanor, age and gender on jurors’ perceptions in a child sexual abuse case. Unpublished doctoral dissertation. Irvine, CA: University of California.

Dimberg U, Söderkvist S. The voluntary facial action technique: A method to test the facial feedback hypothesis. Journal of Nonverbal Behavior. 2011;35:17–33. doi: 10.1007/s10919-010-0098-6.

Edwards, K. & Bryan, T. S. (1997). Judgmental biases produced by instructions to disregard: The (paradoxical) case of emotional information. Personality and Social Psychology Bulletin, 23, 849–864.

Fredrickson, B. L. (1998). What good are positive emotions? Review of General Psychology,Vol. 2, No. 3,300-319.

Gable, P. A., & Harmon-Jones, E. (2010a). The blues broaden, but the nasty narrows:Attentional consequences of negative affects low and high in motivational intensity. Psychological Science 21(2) 211-215.

Gable, P. A., & Harmon-Jones, E. (2010b). The effect of low versus high approach-motivated positive affect on memory for peripherally versus centrally presented information. Emotion, Vol. 10, No. 4, 599–603.

Gable, P. A., & Harmon-Jones, E. (2010c). Late positive potential to appetitive stimuli and local attentional bias. Emotion, Vol. 10, No. 3, 441–446.

Golding, J. M., Fryman, H. M., Marsil, D. F., & Yozwiak, J. A. (2003). Big girls don't cry: the effect of child witness demeanor on juror decisions in a child sexual abuse trial. Child Abuse & Neglect, 27, 1311-1321.

Goodman, G. S., Myers, J. E. B., Qin, J., Quas, J. A., Castelli, P., Redlich, A. D., et al. (2006). Hearsay versus children’s testimony: Effects of truthful and deceptive statements on jurors’ decisions. Law and Human Behavior, 30, 363–401.

�14

Goodman, G. S., Pyle-Taub, E., Jones, D. P. H., England, P., Port, L. P., Rudy, L., et al. (1992). Emotional effects of criminal court testimony on child sexual assault victims. Monographs of the Society for Research in Child Development, 57, 1–42.

Goodman, G. S., Tobey, A., Batterman-Faunce, J., Orcutt, H., Thomas, S., Shapiro, C., et al. (1998). Face-to-face confrontation: Effects of closed-circuit technology on children’s eyewitness testimony and jurors’ decisions. Law and Human Behavior, 22, 165–203.

Hall, J. A., & Schmid Mast, M. (2008). Are Women Always More Interpersonally Sensitive Than Men? Impact of Goals and Content Domain. Personality and Social Psychology Bulletin, 34, 144-155.

Hackett, L., Day, A. & Mohr, P. (2008). Expectancy violation and per- ceptions of rape victim credibility. Legal and Criminological Psychology, 13, 323–334.

Hess, U., Blairy, S., & Kleck, R. E. (2000). The Influence of Facial Emotion Displays, Gender, and Ethnicity on Judgments of Dominance and Affiliation. Journal of Nonverbal Behavior, 24, 265-283.

Hess, U., Senécal, S., Kirouac, G., Herrera, P., Philippot, P., & Kleck, R. E. (2000). Emotional expressivity in men and women: Stereotypes and self-perceptions. Cognition & Emotion, 14, 609-642.

Kaplan, M. F., & Miller, L. E. (1978). Effects of jurors' identification with the victim depend on likelihood of victimization. Law and Human Behavior, 2, 353-361.

Kim M. E. Lens, Janne van Doorn, Antony Pemberton & Stefan Bogaerts (2014) You shouldn't feel that way! Extending the emotional victim effect through the mediating role of expectancy violation, Psychology. Crime & Law, 20:4, 326-338, DOI: 10.1080/1068316X.2013.777962

Klinnert, M.D., Campos, J.J., Sorce, J.F., Emde, R.N., & Svejda, M. (1983). Emotions as behavior regulators: Social referencing in infants. In R. Plutchik & H. Kellerman (Eds.), Emotion theory, research, and experience: Vol. 2. Emotions in early development (pp. 57–68). New York: Academic Press.

Landström, S., Ask, K., Sommar, C. & Will︎en, R. (2013). Children’s testimonies and the emotional victim effect. Legal and Criminological Psychology. Advance online publication. doi:10.1111/lcrp.12036.

Landström, S., Granhag, P. A. & Hartwig, M. (2005). Witnesses appearing live versus on video: Effects on observers’ perception, veracity assessments and memory. Applied Cognitive Psychology, 19, 913–933.

Landström, S., Granhag, P. A. & Hartwig, M. (2007). Children’s live and videotaped testimonies: How presentation mode affects observ- ers’ perception, assessment and memory. Legal and Criminological Psychology, 12, 333–347.

Landström, S. & Granhag, P. A. (2010). In-court versus out-of-court tes- timonies: Children’s experiences and adults’ assessments. Applied Cognitive Psychology, 24, 941–955.

�15

Landström, S., Ask, K. & Sommar, C. (2015). The emotional male victim: Effects of presentation mode on judged credibility. Scandinavian Journal of Psychology, 56, 99–104.

Landström, S., Ask, K., Sommar, C. & Willen, R. (2015). Children’s testimony and the emotional victim effect. Legal and Criminological Psychology (2015), 20, 365–383

Lench, H. C., Flores, S. A., & Bench, S. W. (2011). Discrete emotions predict changes in cognition, Judgment, experience, behavior, and physiology: A meta-analysis of experimental emotion elicitations. Psychological Bulletin, Vol. 137, No. 5, 834–855.

Loewenstein, G. F., Weber, E. U., Hsee, C. K., & Welch, N. (2001). Risk as feelings. Psychological Bulletin, 127, 267–286.

Lyubomirsky, S., King, L., & Diener, E. (2005). The benefits of frequent positive affect: Does happiness lead to success. Psychological Bulletin, 131, 803-855.

McAuliff, B. D. & Kovera, M. B. (2012). Do jurors get what they expect? Traditional versus alternative forms of children’s testimony. Psychology, Crime & Law, 18, 27-47.

Melinder, A., Goodman, G. S., Eilertsen, D. E., & Magnussen, S. (2004). Beliefs about child witnesses: A survey of professionals. Psychology, Crime & Law, 10, 347-365.

Moskowitz, J. T., Folkman, S., & Acree, M. (2003). Do positive psychological states shed light on recovery from bereavement? Findings from a 3-year longitudinal study. Death Studies, 27, 471-500.

Myers, J. E. B., Redlich, A. D., Goodman, G. S., Prizmich, L. P., & Imwinkelried, E. (1999). Jurors' perceptions of hearsay in child sexual abuse cases. Psychology, Public Policy, and Law, 5, 388-419.

Nadler, J., & Rose, M. R. (2003). Victim impact testimony and the psychology of punishment. Cornell Law Review, 88, 419–456.

Nisbett, R. E., & Ross, L. (1980). Human inference: Strategies and shortcomings of socialjudgment. Englewood Cliffs, NJ: Prentice Hall.

Pollak, S., Cicchetti, D., & Klorman, R. (1998). Stress, memory, and emotion: Developmental considerations from the study of child maltreatment. Development and Psychopathology, 10, 811-828.

Quas, J. A., Bottoms, B. L., Haegerich, T. M., & Nysse-Carris, K. L. (2002). Effects of victim, defendant, and juror gender on decisions in child sexual assault cases. Journal of Applied Social Psychology, 32, 1993–2021.

Quas, J. A., Malloy, L., Melinder, A., Goodman, G. S., D’Mello, M., & Schaaf, J. (2007). Developmental differences in the effects of repeated interviews and interviewer bias on young children’s event memory and false reports. Developmental Psychology, 43, 823– 837.

Reis, H.T., & Collins, W.A. (2004). Relationships, human behavior, and psychological science. Current Directions in Psychological Sci- ence, 13, 233–237.

�16

Rose, M., Nadler, J., & Clark, J. (2006). Appropriately Upset? Emotion Norms and Perceptions of Crime Victims. Law and Human Behavior, 30, 203-219.

Sayfan, L., Mitchell, E. B., Goodman, G., Eisen, M. L., & Qin, J. (2008). Children’s expressed emotions when disclosing maltreatment. Child Abuse & Neglect, 32, 1026–1036.

Schwarz, N. (1990). Feelings as information: Informational and motivational functions of affective states. In E. T. Higgins & R. M. Sorrentino (Eds.), Handbook of motivation and cognition: Foundations of social behavior (2nd ed., pp. 527–561). New York: Guilford Press.

Shields, S. A. (2005). The Politics of Emotion in Everyday Life: "Appropriate" Emotion and Claims on Identity. Review of General Psychology, 9, 3-15.

Shields, A., & Cicchetti, D. (1998). Reactive aggression among maltreated children: the contributions of attention and emotion dysregulation. Journal of Clinical Child Psychology, 27, 381-395.

Slovic, P., Finucane, M., Peters, E., & MacGregor, D. G. (2002). The affect heuristic. In T. Gilovich, D. Griffin, & D. Kahneman (Eds.),Heuristics and biases: The psychology of intuitive judgment (pp. 397–420). Cambridge: Cambridge University Press.

Van Kleef, G. A. (2009). How emotions regulate social life: The emotions as social information (EASI) model. Current Directions in Psy- chological Science, 18, 184–188.

Wessel, E., Magnussen, S. & Melinder, A. M. D. (2013). Expressed emotions and perceived credibility of child mock victims disclosing physical abuse. Applied Cognitive Psychology, 27, 611–616.

Wessel, E., Eilertsen,D. E., Langnes, E., Melinder, A., & Magnussen, S. (2015): Disclosure of child sexual abuse: Expressed emotions and credibility judgments of a child mock victim, Psychology, Crime & Law, DOI: 10.1080/1068316X.2015.1109087

Winkel, F. W. & Koppelaar, L. (1991). Rape victims’ style of self- presentation and secondary victimization by the environment: An experiment. Journal of Interpersonal Violence, 6, 29–40.

�17

Appendix A

P=Polis B=Barnet (En flicka som är 11 år gammal) —————————————————

P: Hur har det varit i skolan den sista tiden B: Det har varit ok P: Är det några speciella lektioner du gillar B: Jag gillar rasterna mest när jag kan leka med mina kompisar P: Om du får välja någon lektion vilken väljer du då som roligast B: Jag gillar naturvetenskap, det är roligt att lära sig om olika djur, läraren är snäll (liten paus i intervjun) P: Jag pratade med din lärare för några dagar sedan och hon säger att du varit trött och haft svårt att koncentrera dig nu på slutet och att ni har pratat med varandra om det. Du berättade för henne att det hade hänt dig något, kan du berätta det för mig. B: Menar du det med pappa och så (flickan gråter och upplevs ledsen och nedstämd) P: Ja berätta om det B: Ok, (barnet tar ett djupt andetag) mamma körde mig till pappa för jag ska vara hos honom i helgen (barnet tar ett djupt andetag). Det har alltid varit kul hos honom, han lagar god mat och han hittar alltid på roliga saker att göra när jag är där(liten paus i intervjun). Men i lördags när jag inte kunde somna (liten paus i intervjun) så gick jag ner till vardagsrummet. Pappa satt i soffan under en filt och kollade på en film och frågade om jag ville sätta mig bredvid honom under filten och kolla på filmen med honom (barnet gråter) (barnet tar ett djupt andetag), då märkte jag att han var naken(barnet gråter och torkar sina tårar). P: Du säger att pappa var naken (liten paus i intervjun) berätta mer om det B: Jo, när jag satt under filten (liten paus i intervjun) då tog han min hand, (barnet gråter), öö (liten paus i intervjun) och la den på hans snopp (liten paus i intervjun). Det var jätteäckligt, jag försökte ta bort handen men han höll kvar den (barnet tar ett djupt andetag). Och, och jag vågade inte ta bort handen. Han rörde sin hand fram och tillbaka (liten paus i intervjun). Öö (barnet gråter) medans han stoppade in sin hand under mina pyjamasbyxor (barnet andas ut).

Appendix B P=Polis B=Barnet (En flicka som är 11 år gammal) —————————————————

P: Hur har det varit i skolan den sista tiden B: Det har varit ok P: Är det några speciella lektioner du gillar

�18

B: Jag gillar rasterna mest när jag kan leka med mina kompisar P: Om du får välja någon lektion vilken väljer du då som roligast B: Jag gillar naturvetenskap, det är roligt att lära sig om olika djur, läraren är snäll (liten paus i intervjun) P: Jag pratade med din lärare för några dagar sedan och hon säger att du varit trött och haft svårt att koncentrera dig nu på slutet och att ni har pratat med varandra om det. Du berättade för henne att det hade hänt dig något, kan du berätta det för mig. B: Menar du det med pappa och så (Flickan skriker och upplevs arg och aggressiv) P: Ja berätta om det B: Ok, (barnet tar ett djupt andetag) mamma körde mig till pappa för jag ska vara hos honom i helgen (barnet tar ett djupt andetag). Det har alltid varit kul hos honom, han lagar god mat och han hittar alltid på roliga saker att göra när jag är där(liten paus i intervjun). Men i lördags när jag inte kunde somna (liten paus i intervjun) så gick jag ner till vardagsrummet. Pappa satt i soffan under en filt och kollade på en film och frågade om jag ville sätta mig bredvid honom under filten och kolla på filmen med honom (barnet visar ilska) (barnet tar ett djupt andetag), då märkte jag att han var naken(barnet höjer rösten och visar ilska). P: Du säger att pappa var naken (liten paus i intervjun) berätta mer om det B: Jo, när jag satt under filten (liten paus i intervjun) då tog han min hand, (barnet visar ilska), öö (liten paus i intervjun) och la den på hans snopp (liten paus i intervjun). Det var jätteäckligt, jag försökte ta bort handen men han höll kvar den (barnet tar ett djupt andetag). Och, och jag vågade inte ta bort handen. Han rörde sin hand fram och tillbaka (liten paus i intervjun). Öö (barnet visar ilska) medans han stoppade in sin hand under mina pyjamasbyxor (barnet andas ut).

Appendix C P=Polis B=Barnet (En flicka som är 11 år gammal) —————————————————

P: Hur har det varit i skolan den sista tiden B: Det har varit ok P: Är det några speciella lektioner du gillar B: Jag gillar rasterna mest när jag kan leka med mina kompisar P: Om du får välja någon lektion vilken väljer du då som roligast B: Jag gillar naturvetenskap, det är roligt att lära sig om olika djur, läraren är snäll (liten paus i intervjun) P: Jag pratade med din lärare för några dagar sedan och hon säger att du varit trött och haft svårt att koncentrera dig nu på slutet och att ni har pratat med varandra om det. Du berättade för henne att det hade hänt dig något, kan du berätta det för mig. B: Menar du det med pappa och så (Flickan skrattar och upplevs glad och positiv) P: Ja berätta om det

�19

B: Ok, (barnet tar ett djupt andetag) mamma körde mig till pappa för jag ska vara hos honom i helgen (barnet tar ett djupt andetag). Det har alltid varit kul hos honom, han lagar god mat och han hittar alltid på roliga saker att göra när jag är där(liten paus i intervjun). Men i lördags när jag inte kunde somna (liten paus i intervjun) så gick jag ner till vardagsrummet. Pappa satt i soffan under en filt och kollade på en film och frågade om jag ville sätta mig bredvid honom under filten och kolla på filmen med honom (barnet skrattar) (barnet tar ett djupt andetag), då märkte jag att han var naken(barnet skrattar och ser glad ut). P: Du säger att pappa var naken (liten paus i intervjun) berätta mer om det B: Jo, när jag satt under filten (liten paus i intervjun) då tog han min hand, (barnet skrattar), öö (liten paus i intervjun) och la den på hans snopp (liten paus i intervjun). Det var jätteäckligt, jag försökte ta bort handen men han höll kvar den (barnet tar ett djupt andetag). Och, och jag vågade inte ta bort handen. Han rörde sin hand fram och tillbaka (liten paus i intervjun). Öö (barnet skrattar) medans han stoppade in sin hand under mina pyjamasbyxor (barnet andas ut).

Appendix D P=Polis B=Barnet (En flicka som är 11 år gammal) —————————————————

P: Hur har det varit i skolan den sista tiden B: Det har varit ok P: Är det några speciella lektioner du gillar B: Jag gillar rasterna mest när jag kan leka med mina kompisar P: Om du får välja någon lektion vilken väljer du då som roligast B: Jag gillar naturvetenskap, det är roligt att lära sig om olika djur, läraren är snäll (liten paus i intervjun) P: Jag pratade med din lärare för några dagar sedan och hon säger att du varit trött och haft svårt att koncentrera dig nu på slutet och att ni har pratat med varandra om det. Du berättade för henne att det hade hänt dig något, kan du berätta det för mig. B: Menar du det med pappa och så (Flickan upplevs neutral och balanserad) P: Ja berätta om det B: Ok, (barnet tar ett djupt andetag) mamma körde mig till pappa för jag ska vara hos honom i helgen (barnet tar ett djupt andetag). Det har alltid varit kul hos honom, han lagar god mat och han hittar alltid på roliga saker att göra när jag är där(liten paus i intervjun). Men i lördags när jag inte kunde somna (liten paus i intervjun) så gick jag ner till vardagsrummet. Pappa satt i soffan under en filt och kollade på en film och frågade om jag ville sätta mig bredvid honom under filten och kolla på filmen med honom (barnet tar ett djupt andetag), då märkte jag att han var naken. P: Du säger att pappa var naken (liten paus i intervjun) berätta mer om det B: Jo, när jag satt under filten (liten paus i intervjun) då tog han min hand, öö (liten paus i intervjun) och la den på hans snopp (liten paus i intervjun). Det var jätteäckligt, jag försökte ta bort handen men

�20

han höll kvar den (barnet tar ett djupt andetag). Och, och jag vågade inte ta bort handen. Han rörde sin hand fram och tillbaka (liten paus i intervjun). Öö medans han stoppade in sin hand under mina pyjamasbyxor

Appendix E

Appendix F

!

�21

�22

�23

�24

�25