nr 3 2018 - biologilararna.se · björn nelehag mitos i rotspets på rödlök prenumeration...

nr 3 2018

Tidskrift från Biologilärarnas förening. Årgång 83.

85-årsjubileum

ERIDOB – European Researchers In Didactics of Biology 2018

Iran - Country of Friendship

85-årsjubileum

ERIDOB – European Researchers In Didactics of Biology 2018

Iran - Country of Friendship

Om tidningen BiologenBiologen ges ut av Biologilärarnas förening med fyra nummer per år. Tidningen har fungerat som medlemsblad sedan 1934.

Ansvarig utgivare: Monica Svensson.Biologen produceras av en redaktionskommitté.AU ansvarar för Biologen.

Kontaktperson för material till Biologen: Monica SvenssonLayout: Martin Lyhagen Annonser: Christina Broman Omslagsbild: Björn Nelehag Mitos i rotspets på rödlök

Prenumeration beställs via BTJ Prenumera-tionsservice, www.btj.se/prenservice. Prenumeration kostar 235 kr/år. ISSN 0345-1127

Tryck: TMG Taberg

Biologilärarnas förening 85Föreningen fortsätter sitt 85:e verksamhetsår genom att inleda en ny treårsperiod för Linnédagar, denna gång i Jönköping/Linköping. I decembernumret får ni läsa mera om innehållet i dagarna som lockar mångt flera skolor och elever än de 50 som får plats. Vi är också mycket glada att se ett stort intresse för föreningens verksamhet, bland annat på vår Facebook-sida och i form av alla nya medlemmar som strömmar in! I detta nummer av Biologen kan ni läsa om vår fina årsmötesresa till Åland i slutet av maj. Ni kan också läsa om Ammie Berglunds erfarenheter av en di-daktisk biologikonferens i Spanien. I Ammies berättelse framstår det tydligt att det är viktigt för lärare att kunna delta vid konferenser om lärande. Ammie reder också ut begrepp som togs upp inom biologisk forskning. Begrepp som genetisk deternimism eller teleologiskt tän-kande. Visste du att elever har svårt för att förklara hur gener påverkar egenskaper eller hur vårt språkval kan styra elevers tänkande? Läs Ammies intressanta och referat från konferensen. Ulrika Wedding har översatt och bearbetat en klargörande text om fåglars evolution ursprungligen utgiven i Science in School. Läs också Ellekari Haralssons text om hur man dissekerar grillade kycklingar! Framgångarna i årets finaler i EUSO och IBO presenteras också. Den nationella biologiolympiaden organiseras helt och hållet av Biologilärarnas förening och i EUSO är BF en av de partners som organiserar uttagningen i Sverige och medverkar i den europeiska finalen. Trevlig läsning där också! Biologi kan också upplevas och ge kunskaper vid publika situa-tioner som den jag själv bevittnade i somras i Lysekil. Havets hus släppte ut unga akvariefödda hajar i frihet och hundratals personer bevittnade denna glädjande händelse. Underhållning, lärande och medvetandegörande i ett!Trevlig fortsättning på hösten!

Minna PanasOrdförande

Årsmötesdeltagarna på väg ut i skogen Foto Britta Pilkvist

Men vänta lite… först måste vi från syd och väst ta oss till huvudstaden, och göteborgarnas årsmötesresa började redan på fredag eftermiddag på stadens centralstation. Resan började muntert och denna sinnesstämning kom att prägla hela helgen. Ett glättigt gäng anlände alltså till Stockholm. Kanske kunde det hinnas med ett restaurangbesök innan det var dags att inta hotellsängen för att orka upp i ottan? Jo det hanns med! Men hur fungerar egentligen tunnelbanan i Stockholm, är det stört omöjligt att köpa biljetter en tidig lördagsmorgon? Är plankning enda alternativet för att hinna till Citytermi-nalen i tid? En och annan morgonpigg urinvånare höjde på ögonbrynen och vi tyckte oss höra ordet ”lantisar” muttras ur mungipan. Det utväxlades många kramar och glada tillrop när fören-ingsmedlemmarna fick syn på varandra i väntsalar och på bussar. Vi noviser uppfattade, att medlemmarna i biologilärarnas för-ening är otroligt sociala och har stenkoll på varandra. Var är den och den och har ni hört...? Föreningsmedlemmarna är inte enbart socialt kompetenta, de är också välorganiserade.

85-årsjubileum och en lärande resa till ÅlandText och foto Lars-Gunnar Johansson, professor i Kemi och kemiteknik, Oorganisk miljökemi och Ing-Marie Johansson PhD | Senior föreläsare på Göteborgs universitet

Vi anslöt från olika väderstreck tidigt på lördagmorgonen för att äntra bussen från Cityterminalen i Stockholm till Kapellskär och båten till Mariehamn och Åland. Några slöt upp i Kapellskär förstås.

Författarna i den Åländska skogen

• BF:s ordförande Minna Panas öppnar mötet

• Vice ordf Ulrika Wedding och sekrete-rare Britta Pilkvist leder mötet i hamn

Årsmötets dagordning betades av i rask takt och centrala personer redogjorde för vad som sig tilldragit under året. Fin-ska laxmackor mättade magarna och när Mariehamn siktades hade årsmötet beviljat styrelsen ansvarsfrihet. I Mariehamn väntade en buss som tog oss till Pensionat Stalldalen, ett f.d. mentalsjukhus. De svunna tiderna, då svårt plågade människor vistades i husen, gjorde sig inte påminda i de nyrenoverade byggnaderna med utsikt över en vacker sjö. Rummen intogs och så bar det av med bussen igen. Färden gick mot Kastellholm och det vackra slottet syntes utanför bussfönstret. Men först skulle vi äta fisksoppa och Ålands-pannkaka på Smakbyn. För flera deltagare var det andra resan

4 Biologen nr 3 • 2018

Kastellholms slott. Foto: Monica Svensson

•Orkidén tvåblad och en liten gulsippa i högerkanten

• Ormbär. Foto: Britta Pilkvist

• Gruppen samlad vid den lilla fiskarstugan. Vår guide Sigbritt Sinne mitt i bilden. Foton: Monica Svensson

till Åland i biologilärarnas förenings regi. De var här på ett tidigare jubileum, då fanns inte Smakbyn förstås men väl Ålandspannkaka.Vad gör då deltagarna i en sådan förening på sin årliga utflykt? Jo studerar naturen i alla dess former så klart, och efter Smakbyns fröjder bar det av med bussen igen. Kosan styrdes till en intressant skog där sällsynta träd kunde studeras, och visst såg vi en sällsynt orkidé där borta? Oh nej sa en upplyst biologilärare, växten heter Ormrot, och det redo-gjordes noggrant för dess kännetecken och hur den omöjligen kan förväxlas med någon orkidéart. Tack och lov för biologilä-rare som kan bringa klarhet i växtrikets mångfald. Det är också fantastiskt att följa ett proffs tätt i spåren och få syn på sådant som ett otränat öga inte förmår upptäcka. Medlemmarna i biologilärarnas förening visade sig vara inte bara vara kunniga i naturkunskap, utan också i diverse hus-morsknep. Inte visste vi att det går att koka god marmelad av resterna efter flädersafttillverkning. Tyvärr sammanföll flä-derblomningen med en hektisk tid i arbetslivet i år så någon safttillverkning hanns inte med. Men nästa år ska det bli både saft och marmelad. Det vi såg av Åland under resan präglades av välmående. Vi passerade vackra hus med välskötta trädgårdar och åt god mat. Därför var det viktigt att påminnas om en annan tid, då krig och hungersnöd rådde. På skogsexkursionen, som givetvis även den leddes av en kunnig guide, tog vi oss till ett litet pör-te, där två syskon hade trängts för att ta tillvara ”havets guld” under den period då tillgång på strömming avgjorde folkets överlevnad. Idag är det en rar stuga som hembygdsföreningen vårdar ömt. Den viktigaste anledningen till Ålandsresan får inte glöm-mas bort, för just i år är det 85 år sedan föreningen bildades,


och detta firades givetvis på ett ståndsmässigt sätt. Fin middag på strandrestaurangen och hyllningar till välförtjänta medlem-mar. De var många och föreningens nuvarande ordförande Minna Seppänen Panas utdelade många varma och uppskat-tande ord och presenter. Vi fick också stifta bekantskap med morgondagens guide Ralf som dock vid tidpunkten inte var helt införstådd i sin centrala roll. Ralf skulle trots detta visa sig vara en mycket initierad, påläst och trevlig guide som tog oss runt på Nåtö biologiska station. Nåtö är en unik och fantastisk plats som vi redan längtar tillbaka till. Vi har aldrig tidigare i våra långa liv sett så många orkidéer. Vilken färgprakt och vilket överflöd av intryck! Ralf undervisade oss tålmodigt både om orkidéernas hemligheter och annat som dök upp på vår vandring.

Den lilla fiskarstugan där de två syskonen bodde Foto: Minna Panas

Söndagens guide Ralf CarlssonFoto: Britta Pilkvist

Småholmskojan på Stornäset ligger vid en naturstig Foto: Monica Svensson


Den vita varianten av Sankt ers nycklar Och den röda. Foto: Monica Svensson och Britta Pilkvist

Majvivan. Foto: Britta Pilkvist

• Hemfärd över ett lugnt Ålands hav. Foto: Monica Svensson

• Nåtö och ett hav av majvivor! Foto: Britta Pilkvist

• Nåtös hamlade björkar Foto: Monica Svensson

Efter toppen-exkursionen på Nåtö var det dags att ta färjan till Kapellskär igen. Kanske skulle det hinnas med en kopp kaffe innan avfärd? Tiden fanns men det var svårare att hitta kaffe i ett söndagsstängt och sömnigt Mariehamn än det var att hitta orkidéer på Nåtö. Vilken tur att det finns mat på bå-ten oavsett veckodag. Havet låg spegelblankt och snart var vi åter vid Kapellskär och där väntade bussar till Stockholm och Uppsala. Tusen tack för en alltigenom trevlig och berikande helg! Vi vill gärna återse Åland, och framförallt vill vi träffa alla trevliga och glada medlemmar i biologilärarnas förening igen.

Ett särskilt tack till styrelsen som ordnat resan och inte minst till dess ordförande Minna som stod för planeringen och som löste alla oförutsedda incidenter galant och proffsigt!


På NA-programmet är Biologi 1 en obligatorisk kurs, medan geo-grafi bara läses av det fåtal elever som läser NA med samhällsin-riktning. Därför är ofta biologiläraren hänvisad till att själv lägga in naturgeografiska bakgrundskunskaper i sin ekologiundervis-ning. Eftersom jag själv har läst både geovetenskap och geografi på universitet är det för mig naturligt att i ekologi- och miljö-undervisningen ta med kunskaper om berggrund, jordarter och klimat. Men många lärare som undervisar i biologi har inte läst nå-gon geografi varken på gymnasiet eller på högskolenivå. Då finns det behov att få lättillgänglig naturgeografisk information för att öka sin förståelse av de geovetenskapliga komponenterna i ekosystemen. Ett sådant material är projektet Fostering Geotourism on Central Baltic Islands som drevs som ett samarbete mellan Estlands geo-logiska undersökningar, Tartu universitet och Uppsala universitet. Projektet syftade till att främja allmänhetens kunskap om vårt geologiska arv. Totalt gavs sex böcker och sex videofilmer ut. Varje bok är inbunden och de omfattar vardera cirka 80 sidor. De finns till salu i en del turistinformationer, men finns lätt tillgängliga att gratis ladda ner som pdf-filer. Videofilmerna har samma titlar som böckerna och kan ses strömmande från sidan Geoturism på hemsidan för institutionen för geoveten-skaper vid Uppsala universitet. Böckerna och filmerna är på lättillgänglig engelska. Som biologilärare har man troligen mest nytta av de delar som handlar om Östersjöns geologi och geoturism, The Baltic Sea – Geology and geotourism highlights, och om fossil och berg-grund, Fossils & Rock. Den geografiska tyngdpunkten i innehållet är centrala Öst-ersjön, men det finns fina kartor som beskriver hela Skandina-viens berggrund. Så även om man bor eller undervisar på en plats som inte ligger vid Östersjön finns det värdefull och in-tressant information att ta del av. Stora delar av Sverige utgör ju också Östersjöns avrinningsområde. Reliefkartan över Öst-ersjöns djup och tillhörande text om vattenutbytet ger grund-läggande förståelse för den känsliga brackvattenmiljön och förutsättningarna för växt- och djurliv runt Sveriges kuster. I min undervisning på gymnasiet i biologi och naturkun-

Geoturism som inspiration till biologistudierText och foto Mikael Wingård, fil. lic., f.d. lektor på Celsiusskolan i Uppsala och universitetsadjunkt på Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet.

Vid studier i ekologi i skolans biologiundervisning är det ofta lättare att förstå sammanhangen om man tar hjälp av naturgeografiska och geologiska kunskaper. I grundskolan finns möjligheten att då samarbeta med SO-ämnet geografi. På gymnasiet är möjligheterna sämre eftersom geovetenskap har litet utrymme i naturkunskapskursen Nk1 och bara ett fåtal elever läser geografi.

skap har jag haft stor nytta av de kunskaper som presenteras i materialet från geoturismprojektet. Uppland, där jag bor och jobbar, har sur urbergsgrund men kalkrika jordar med högt pH. En viktig förklaring till detta fås genom att studera ut-bredningen av bergarter på havets botten. På havsbotten i Bottenhavet finns det stora områden med kambrisk kalksten. Under de nedisningar som skett har isen eroderat bort så-dan kalksten och avlagrat denna längre söderut i stora delar av Uppland. Tack vare det finns de bördiga jordar, som var en förutsättning för att städer som Stockholm och Uppsala kunde anläggas under tidig medeltid.Jag har inte använt filmerna i min undervisning, men jag har som inspiration till undervisningen tittat på filmerna och fått större förståelse för geologiska sammanhang. I mitt andra yrkesliv som geografilärare på Uppsala univer-sitet har jag haft förmånen att ett tiotal gånger tillsammans med professorn i naturgeografi, Jan Boelhouwers, hålla i en kurs med namnet Miljö och Landskap där vi haft fältstudier på Fårö. Där arbetade vi både med kultur- och naturlandskap. Materialet om geoturism kom då till stor nytta. Som avslutande inspiration kommer här ett fotografi taget den 24 april 2016 vid Langhammars på Fårö. Den stora rauken finns

Mikael Wingård. Foto: Monica Svensson


Närbild på nedanstående. Foto: Mikael Wingård

Den stora rauken vid Langhammars på Fårö.

avbildad på 200-kronorssedeln. Raukarna är rester av ett rev från silurperioden. På grund av att revkalkstenen är hårdare än den omgivande lagrade kalkstenen har den eroderats ned lång-sammare av vågorna under den landhöjning som skett under de senaste tusentals åren. Som biolog finns det här också mycket att intressera sig för, såsom den kvävegynnade vägglaven på raukarna, den biologiska

succession som sker på grund av landhöjningen och förändring av ejderpopulationen som finns utanför bildens bränningszoner. En sista reflektion vid betraktandet av denna bild är männis-kans inverkan på naturen. Ansvarsfulla människor bygger inte stentorn som det på stranden till vänster om rauken. Det finns också nedskräpning runt Fårös kuster, men inte så mycket. Det finns organiserad städning, men en bonde på södra Fårö berättade också att ilandflytande skräp har minskat jämfört med 1960-talet.

ReferenserBudd, Graham E. (red.) (2011). Fossils & rock: Geotourism in the central Baltic. Tallinn: NGO GEOGuide Baltoscandia Tillgänglig på Internet: http://www.centralbalticgeotourism.eu/resources/pdfs/fossils_100dpi_web_s.pdfEliason, Sara (red.) (2010). Geotourism highlights of Gotland.Tallinn: NGO GEOGuide BaltoscandiaTillgänglig på Internet: http://www.centralbalticgeotourism.eu/resources/pdfs/gotland_100dpi_web_s.pdfTuuling, Igor (red.) (2011). The Baltic Sea: Geology and Geo-tourism Highlights.Tallinn: NGO GEOGuide BaltoscandiaTillgänglig på Internet: http://www.centralbalticgeotourism.eu/resources/pdfs/baltic_sea_100dpi_web_s.pdfFårö i förändring, http://www.kultgeog.uu.se/utbildning/faro/Geoturism https://www.geo.uu.se/samverkan/geoturism/


Muntliga föredrag och posters som presenterades under kon-ferensen hade placerats inom 11 olika teman. Undervisning om hälsa, miljöfrågor, praktiskt arbete/fältarbete och studier av elevers intresse/motivation samt genusfrågor var till exem-pel fem olika teman. Undervisning och lärande med ”educational technology” var ett annat tema där man presenterade studier av hur ani-mationer och simuleringar påverkade undervisningen. Ett för-vånansvärt litet tema med få presenterade studier var det som kallades ”Research methods and theoretical issues”. Ett problem med parallella seminarier är ju att man är tvungen att välja och därmed välja bort sådant som säkert också skulle vara intressant att lyssna på. Konferensbokens ab-stracts för alla presentationer gav viss ledning i valprocessen, men jag hade gärna velat kunna klona mig vid flera tillfällen! Här presenteras ett urval från några ”stora” teman som inne-höll många studier och sådant som fångade mitt intresse under konferensdagarna.

”Students conceptions and conceptual change”

En serie seminarier handlade om elevers förståelse av biologiska begrepp, modeller och teorier. Här presenterades studier med frågeställningar av typen: ”Hur påverkar elevers uppfattning av begreppen gen och egenskap och relationen mellan dem deras förmåga att förstå genetiska mekanismer?”. Frågor kring genetik och evolution dominerade bland presen-tationerna inom det här området. Ett par begrepp som jag tog med mig var ”genetisk determinism” och ”teleologiskt tänkande”. Genetisk determinism Med genetisk determinism menar man i korthet att elever (och många andra) övertolkar effekten av gener jämfört med vad forskning om genetisk bakgrund till olika egenskaper förutsä-ger. En hypotes som prövas är om förståelsen av kopplingen

ERIDOB – European Researchers In Didactics of Biology 2018Text: Ammie Berglund, Lektor i biologi, Katedralskolan i Uppsala

Efter fem dagar i Zaragoza i norra Spanien och konferensen ERIDOB finns många intryck att sortera. Konferensen samlade ett par hundra delegater från 25 olika länder. Jag som skriver är Ammie Berglund från Katedralskolan i Uppsala och en förväntning som jag hade som lärardeltagare var att få en överblick av aktuella frågeställningar inom det biologididaktiska fältet. Jag var också nyfiken på vilken roll lärare har och tar inom forskningen. Och jag såg fram emot tillfällen att lära mer om de metoder som används för att utforska undervisningen.

Här står jag till vänster i bild tillsammans med Marilar Jiménez-Aleixandre, Christina Ottander och Katarina Ottander innan konfe-rensmiddagen. Christina som är professor vid Institutionen för naturvetenskaper-nas och matematikens didaktik vid Umeå universitet var den som inspirerade mig att åka på konferensen. Vi har ett samarbete kring undervisning utifrån samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll, det forskningsområde som Katarina disputerat inom. Christina och Katarina presenterade tillsammans med två kollegor från England, Ruth Amos och Andri Christodoulou, resultat ifrån ett europeiskt samarbetsprojekt, PARRISE (www.parrise.eu) som gett en forskningsbaserad vidareutveckling av lärarutbildning kring hur elever kan lära naturvetenskap utifrån aktuella och relevanta samhällsfrågor och med ett systematiskt undersökande arbetssätt. Det var superbra att kunna diskutera och bearbeta intrycken under konferensen tillsammans med Christina och Katarina.


mellan gen och egenskap påverkar förekomsten av detta syn-sätt. Det är nämligen ganska vanligt att elever har svårigheter att förklara hur gener kan påverka egenskaper. De säger kan-ske: ”Svart hår finns i generna”…. Men har ingen fungerande förklaringsmodell för hur det går till. Förklaringarna är komplexa och kräver abstrakt tänkande där man hoppar mellan olika organisatoriska nivåer (DNA/protein/cellnivå, organfunktion/individnivå, ärftlighet/gene-rationer). Om en person har en förenklad bild, eller om man så vill, en förenklad mental modell av relationen mellan gen (genotyp) och egenskap (fenotyp) skulle det enligt hypotesen kunna leda till genetisk determinism. Omvänt så tänker man att om en person har förståelse för en mekanistisk förklaring av hur en eller flera gener via RNA/protein (genprodukt) kan påverka en viss egenskap och även hur genuttrycket kan påverkas av miljöfaktorer så minskar den genetiska determinismen. Forskningsläget vad gäller kopp-lingen mellan genetisk determinism och kunskapsnivån i/om genetik är dock inte klarlagd. Niklas Gericke är en svensk fors-kare (professor vid Karlstads universitet) som intresserat sig för den här frågan och som genom internationella samarbeten håller på att kartlägga läget i olika länder. Teleologiskt tänkandeTeleologiskt tänkande innebär att en person tänker att ett visst fenomen är som det är på grund av att det finns ett mål eller syfte. Det kan vara att man tänker att det finns en högre makt (Gud) som ligger bakom eller att det finns en inre visdom hos en levande organism som gör att den fungerar som den gör. Ett exempel är om en elev förklarar att vi har fem fingrar på varje hand ”för att” kunna hålla i olika verktyg på ett smidigt sätt (gud skapade oss så, eller att det gör att vi kan lösa de pro-blem vi behöver på ett smidigt sätt). En av studierna som presenterades lyfte fram att det är vik-tigt att gå vidare med de elever som uttrycker sig på det sät-tet (”för att”) eftersom man sett att elever ibland uttrycker sig språkligt som att det finns ett mål, men när de får förklara lite mer kan en del elever visa sig ha högst adekvata modeller för hur egenskaper utvecklats genom naturligt urval. Det här är något att tänka på om man till exempel valt att använda enbart enkätverktyg som metod för datainsamling. Där kan man alltså få resultat som visar ett en större andel elever än vad som faktiskt är fallet visar teleologiskt tänkande. I undervisningen kan det alltså vara värdefullt att ta upp rent språkligt hur vi kan uttrycka oss och att man kan diskutera tillsammans med eleverna hur formuleringar som ”för att” kan tolkas på olika sätt. En kommentar som kom upp var att även forskare i gene-tik/evolution i vissa sammanhang själva använder uttryck som ”för att” och att läroboksförfattare i vissa stycken kan använda

ett sådant språkval som kan tolkas som att det finns ett syfte trots att de med största sannolikhet inte alls vill få läsaren att tänka så.

Undervisningsstrategier och lärandemiljöerSeminarietemat ”Teaching strategies and teaching environme-nts” innehöll bland annat studier där lärare själva varit aktiva i forskningen genom att utvärdera olika undervisningsmetoder. Ett exempel var en tysk studie i gymnasiet där man utvärderat eventuell effekt på elevers motivation och självkänsla när de fick möjligheten att använda så kallade Promt-cards (ledtrådar) under experimentellt arbete med gråsuggor. Kontrollgruppen man jämförde med fick göra samma laboration som en klas-sisk ”kokbokslaboration”. Resultaten visade att ledtrådskorten användes ytterst sparsamt och att det var eleverna i kontroll-gruppen med väldigt styrda instruktioner som skattade sin motivation och självkänsla högst. Det var ju oväntade resultat, kanske för den lärare som tänkte att ledtrådskorten skulle ge en möjlighet att göra det praktiska arbetet med gråsuggorna mer intressant och spän-nande, eftersom eleverna fick större frihet i att planera och genomföra arbetet. En förklaring till resultaten kan vara att eleverna inte hade någon vana vid att ta hjälp på det sättet som var tänkt med ledtrådskorten. En egen fundering i sammanhanget är hur det skulle bli om kontrollgruppen till ”ledtrådskort-interventionen” istället var en öppen laboration där eleverna får planera själva men utan den hjälpen. Man får väl då fundera en del på hur man som lärare ska agera i de olika grupperna för att utvärdera just ledtrådskorten specifikt som stödmaterial. En annan funde-ring är ju hur det skulle bli om man i tillägg till motivation och självkänsla även studerade om elevernas förmåga till att självständigt planera och genomföra undersökningar påverkas. Bra att man presenterar studier med ”negativa” resultat tycker jag, att komma fram till att en metod inte fungerar som man förväntat sig är ju också ett viktigt resultat som behöver spridas i utforskandet av undervisning. Ett exempel som gav övertygande positiva resultat för en undervisningsmetod var ”story-telling”, en studie gjord på 16-åringar i Grekland. Här hade den som presenterade stu-dien lagt ned möda på att konstruera berättelser utifrån klas-sisk berättarteknik och djupdykningar i vetenskapshistorien. Syftet med dessa berättelser var att ta vissa centrala begrepp och modeller som vi tenderar att bara förklara rakt av inom undervisningen och göra dem till mer levande berättelser med förhoppning att eleverna därmed fick en anknytning till hur de tänkte där och då när bitarna föll på plats för upptäckarna. Ett exempel på en sådan berättelse var den om ”The silent robins” som berättar hur hjälten (forskaren George Wallace) upptäcker orsaken (DDT) till döda fåglar och som anknyter


till fenomenet bioackumulering. Läraren använde en lektion om 45 minuter för att läsa berättelsen och diskutera den i klas-sen. Här hade man valt att två veckor efter lektionen utvärdera elevernas attityder och uppfattning om själva metoden snarare än att mäta lärandet av exempelvis begreppsförståelse. Eleverna var mycket positiva till metoden och lyfte bland annat fram att berättelserna gjorde det lättare att minnas be-grepp och förklaringar och att läraren uppfattades som mer avslappnad och lättare att diskutera tillsammans med. Den här studien ska nu skalas upp så att fler klasser ingår i studien och även fler berättelser prövas. Jag frågade om möjligheten att ta del av berättelserna och eventuellt intresse att de prövas i svenska klassrum, vilket vore väldigt roligt tyckte den som presenterade, men eftersom berättelserna är skrivna på gre-kiska så är det lite knepigt och kräver en del extra jobb med översättning förstås. Men om någon av er som läser är kunniga i grekiska och intresserade av detta – hör gärna av er! Annars kan man förstås leta efter berättelser av liknande ka-raktär på svenska, eller ägna tid åt att skriva berättelser själva. Då finns tips på modeller för hur man kan lägga upp berät-telserna (exempelvis ”pyramidmodellen”) som säkert går att diskutera och få hjälp med av våra språklärarkollegor. När jag läste titeln på den här beskrivna presentationen trodde jag egentligen att den skulle handla om hur man kan använda sto-ry-telling där eleverna är författarna av historierna. Det kanske kan vara en spännande variant också att pröva och utvärdera. Seminarietiteln ”Teaching strategies and teaching environ-ments” innehöll också studier ”på” lärare för att utforska hur lärare resonerar och agerar i olika situationer. I en finsk studie hade man exempelvis intervjuat tio gymnasielärare om hur de tänker när de väljer ut stoff och metoder i undervisning om celler, genetik och bioteknik och särskilt hur de tänkte kring möjligheterna att utgå från samhällsfrågor inom dessa områ-den. Det som dessa lärare ansåg vara viktigast att lägga tid på i undervisningen var hur fenotyper utvecklas, ärftlighet och genfunktion. Lärarna uttryckte att de tyckte att både GMO och kom-plexa mänskliga egenskaper som intelligens var intressanta områden, men att de sällan valde att undervisa med det som kontext. Vissa ”känsliga områden” valdes också aktivt bort, exempelvis frågor om genetisk bakgrund för kognitiva förmå-gor. Undersökningens resultat stärkte tidigare studiers slutsats om att biologilärares undervisning är starkt påverkad av deras identitet som biologer. En vanlig förklaring till varför man valde bort att undervisa utifrån samhällsfrågor och komplexa egenskaper var att man saknade tillräckliga ämneskunskaper. Ett avvikande resultat var att de mindre erfarna lärarna i studien i högre grad var öppna för att diskutera humangenetik i undervisningen. Forskarna lyfte slutligen fram att styrdoku-menten för biologikurserna har en viktig position för att upp-muntra lärare att tillämpa en mer samhällskopplad genetikun-

dervisning. Urvalet av stoff och undervisningsstrategi styrs ju delvis av ett lands styrdokument, men vad händer när ett nytt område inom biologin utvecklas snabbt? Vad ska man ha för undervisningsstrategi då? Ska styrdokument uppdateras? Nya läromedel och stödmaterial tas fram? Bland konferensbidragen som lyfte detta fanns ett om epigenetik från Sverige och ett om nanomedicin från Spanien.

Epigenetik och nanomedicin – nya fält inom biologinNiklas Gericke och Birgitta McEwan från Karlstad presente-rade ett pågående projekt om epigenetik som är ett område där forskningen under de senaste åren gjort många nya land-vinningar. Förenklat kan man säga att epigenetik handlar om genreglering via olika mekanismer och som i vissa fall även kan ge ärftliga effekter trots att DNA-sekvenser inte förändras. De tre epigenetiska mekanismer som beskrevs under föredra-get var metylering, histonmodifikation och miRNA. Tanken med projektet är att ta fram rekommendationer och stöttning till lärare för hur man kan inkludera epigenetik i biologiäm-net. I en sk. Delfistudie har över 40 experter uttalat sig om vad inom epigenitik som kan vara relevant i en skolkontext. Under hösten påbörjas ett spännande samarbete med en grupp lärare i Karlstad med syfte att designa och pröva undervisning inom detta område. Det andra ”spetsområdet”, nanomedicin, presenterades av den framgångsrike forskaren Jesús Martinez de la Fuente som levererade en imponerande mängd exempel på nano-medicinska tillämpningar. Ett fascinerande exempel var hur de kunde skapa prismaformade guld (och även järn tror jag) nano-partiklar som snabbt blev upphettade när de hamnade i magnetfält. Tillämpningen kunde kopplas till andra nanokomponen-ter, exempelvis enzymer som man vill styra aktiviteten hos. En patient kunde då injiceras med ett nanopartikelkomplex och när det bundit till rätt celltyp i rätt organ kunde man styra enzymaktiviteten via en kontrollerad temperaturhöjning i vissa celler/organ med hjälp av magnetfält. Det som framgick var att här krävdes teamwork mellan både biologer, kemister, medicinare, fysiker och teknologer. Föredragshållaren valde en entusiasmerande och teknikop-timistisk linje vilket ledde till att publiken ställde en rad frågor om framförallt risker och begränsningar med nanotekniken. Forskaren visade sig vara mycket insatt i nanoteknologins risk-problematik och han ingår också i EU´s grupp som arbetar med säkerhetsfrågor inom detta område. Han menade att det är en viktig del av själva designen av nanopartiklar att man även väger in miljöeffekter. Inom bioteknik och medicin vill man att nanopartiklar designas så att de inte påverkar immun-system.


Ett exempel som nämndes var att guldnanopartiklar kan ge upphov till inflammationer men att det problemet minskar om man istället väljer järn i designen. Ett problem som fors-karen nämnde var att det finns en tendens att publikationer och finansiering av projekt går åt marknadens håll och att det bidrar till att det görs för lite toxikologiska lång-tidsstudier. Nyttan med användningen av nanoteknik inom medi-cin ska ju också jämföras med alternativa behandlingar. Här nämnde forskaren att i cancerbehandlingar är nanopartiklar-nas koncentration mycket lägre än i vanliga cellgiftsbehand-lingar. Ytterligare en aspekt som lyftes under frågestunden var hur attityder till nanoteknologin som forsknings- och utveck-lingsfält påverkats utifrån vissa studier. Exemplet som togs var de studier som visade att kolnanofibrer kan ge upphov till lungcancer. Forskaren menade att den risken enbart visade sig gälla för långa kolnanofibrer men att budskapet som gått fram i media är att risken gäller alla nanopartiklar, vilket då får kon-sekvenser för människors syn på hela nanoteknologiska fältet. Diskussionen efter föredraget kändes viktig. Framförallt var det intressant att höra hur en tillsynes teknikoptimistisk forskare inte alls duckade för frågor om risker utan verkligen visade engagemang och vilja att förklara hur man resonerar i frågor om säkerhet. Vetenskapligt tänkande och argumentationEtt exempel från seminariet: ”Scientific thinking, nature of science and argumentation” handlade om språkliga stödstruk-turer (scaffolding) för att utveckla förmåga att formulera un-dersökningsbara frågor i biologiundervisningen. Grundpro-blemet som togs upp var att när elever uppmanas att själva ställa frågor inför en undersökning på ett visst tema så är det vanligt att de formulerar sina frågor som ”Hur fungerar…?” eller ”Varför är det så att….?”. Den typen av frågor är i stort sett alltid omöjligt att undersöka i skolan. Däremot är det större chans att frågor av typen ”Vad händer om … ?” och ”Vad är skillnaden mellan…. ?” blir undersök-ningsbara frågor. Det ”scaffolding” ska ge är stöd till eleverna så att de kan omvandla sina frågor till att bli undersöknings-bara. En variant på scaffolding som prövats var ett skriftligt stöd (tabell) med skrivramar som t ex ”Eftersom vi vet att….” och så kunde eleverna fylla i kort bakgrundsfakta, ”Gör det någon skillnad om….” skulle hjälpa eleven att fokusera på vilken faktor som ska varieras.Jordi Domènech-Casal forskar om scaffolding och via sin web-sida delas forskningsresultat och stödmaterial: https://wp.me/p25seH-yn. Eleverna i studien fick formulera frågor först (pre-test), an-vända något av stödverktygen och sedan formulera frågorna igen (post-test). Ett exempel på hur en elev formulerade sig i pre-test (17-åring) var: Varför är vissa växter bättre anpas-

sade till torrt klimat? Eleven var alltså intresserad av växter och hur de påverkas av miljöfaktorer kopplat till klimat. Den undersökningsbara frågan som eleven kom fram till var: Är det någon skillnad mellan hur bra olika sorters bönor gror vid vattenstress och torkstress? I det fallet användes stöd genom något som kallas ”Guided dialogue” där läraren ställer frågor till eleven. En sådan fråga skulle kunna vara: ”Hur skulle man kunna mäta att en växt är bättre anpassad än en annan växt?” Om eleven då börjar fun-dera på det hela mer praktiskt och tänka på hur man kan odla växter (från frön t ex) ökar möjligheten att frågan utvecklas till något som kommer gå att undersöka. En viktig slutsats från den studie som presenterades var att man tydligt märkt att eleverna inte hjälptes så mycket av den scaffolding som erbjöds om de saknade grundläggande fakta om det område de skulle studera. En fråga som ofta ställdes under konferensen och som även presenterades av många forskare var: Vad blir konsekvensen av de fynd ni gjort för undervisningen? I den här studien nämn-des bland annat att en konsekvens för undervisningen är att lärare bör tänka på att noga planera lektioner inför undersö-kande uppgifter för det behövs ofta tid för elever att sätta sig in i ett område, det är en viss startsträcka innan de kan börja formulera frågor.

Forskningsmetoder och lärares roller i forskningenVad var det för forskningsmetoder man använt i de studier jag lyssnade på under konferensen? Många hade använt enkät-verktyg som utvecklats med både kvantitativa och kvalitativa frågor. Vanligt var även olika typer av intervjuer av lärare och elever. Hur själva datat tolkas och analyseras är sedan mycket viktigt och intressant. En av konferensens huvudtalare, María Pilar Jiménez Aleix-andre från universitetet i Santiago de Compostela, pratade på

Att resa är att uppleva. Norra Spanien med snabbtåg gav en inblick i ett spännande landskap.


temat vad som är evidens inom didaktiska studier. Hon gav exempel på hur insamlat kvalitativa data (exempelvis inspel-ningar av elevers samtal) kan och måste omtolkas för att bli till evidens för hur något fungerar inom biologiundervisningen. Inom didaktisk forskning har det funnits en debatt om kvan-titativa eller kvalitativa metoder ska användas. Numera accep-teras alltmer studier som använder ”mixed methods”. Mixed methods innebär att man i forskningens design kombinerar det bästa med kvantitativa metoder (bra för att beskriva ett nuläge, deskriptiva studier, beskrivning av en ”produkt”) med de kvalitativa metoderna (svarar på frågor som varför? Hur? ”process”). Utifrån sin erfarenhet som redaktör och granskare av forsk-ningsstudier pratade hon också om att en vanlig brist i didak-tiska studier (som då refuseras) är en för oskarpt formulerad frågeställning. Kanske med särskild tanke på konferensens lä-rardelegater och doktorander gav hon sedan några exempel på hur man kan omarbeta frågeställningar kring ett tema steg för steg för att närma sig en undersökningsbar fråga. När fråge-ställningen klargjorts ska en forskningsdesign väljas som pas-sar den. Exempelvis kan en design med mixed methods vara lämp-ligt om både kvantitativa och kvalitativa data behövs för att svara på frågeställningen. Maria tog även upp behovet av att konstruera specifika analytiska verktyg för att analysera läran-det i biologi i den situation man studerar. Det innebär exem-pelvis att man för inspelade elevsamtal eller elevsvar på öppna frågeställningar låter datat påverka de kategorier/koder man använder för att göra sina tolkningar. Slutligen togs även upp att diskussionen i de studier som görs måste stödjas av data, men att så inte alltid är fallet i de studier som kommer in till tidskrifter. Det där lät ju lite märk-ligt tyckte jag. Som naturvetare känns det självklart att det är resultaten som ska ligga till grund för de slutsatser som dras. Kanske menade hon att det är svårare att avgöra vad som utgör själva datat och vad som är/blir tolkningar när det gäller just kvalitativa data man samlar in från undervisningssituationer. Vilken roll har och tar lärarna inom den biologididaktiska forskningen? Mitt intryck är att det finns en stor variation i detta: vissa lärare har ”bara” varit objekt i en forskning där man intresserat sig för vad som händer i undervisningen med ett utifrånperspektiv. Andra lärare har själva kommit med forskningsfrågan och ingår i ett team med forskare där man tillsammans utforskar undervisningen. Ett exempel på forskning där de lärare som ingått lyftes fram som ett team var en av studierna som María Pilar Jimé-nez Aleixandre tog upp och som handlade om undervisning där yngre barn tillsammans med sin lärare genom ”purposeful observation” studerar snäckors beteende när de äter och hur den typen av undervisning leder barnen framåt i en diskussion

av hur djurens mun/mundelar ser ut. Meningsfull observation. Vad är det? Det beror ju på sam-manhanget! Purposeful observation är en benämning på en di-daktisk metod där läraren strukturerar och leder eleverna i ett samspel med något som ska observeras. Det finns ett känt citat av Karl Popper: ”Clearly the instruction “observe!” is absurd.Observation is always selective. It needs a chosen object, a definite task, an interest, a point of view, a problem.” (Popper, 1972). I korthet går metoden ut på att man tänker igenom vad man vill att eleverna ska observera, hur de ska observera och varför de ska göra det. Metoden används både med yngre barn och för medicinstudenter: (länktips: https://faculty.londondeanery.ac.uk/e-learning/feedback/files/T-L_through_active_observation.pdf ). Avslutningsvis vill jag varmt rekommendera att delta i kom-mande koferenser i biologididaktik! För mig blev det möjligt genom ett stipendium från Sällskapet för folkundervisningens befrämjande (SFUB) som jag vill passa på att tacka här. Oavsett vilken roll jag har eller tar som lärare i en forsk-ningsstudie tror jag att det ger mig möjligheter att fördjupa förståelsen för lärandets praktik.

Hör gärna av er till mig: [email protected]

Att vara på konferens innebär ju även många trevliga sociala aktiviteter så som gemensamma måltider. Extra roligt var det att äta denna lunchfisk tillsammans med biologer som genast började diskutera vilken art det var, och vad vi skulle titta på när vi skulle göra en ”purposeful observation” av det vi hade på tallriken.


Evolution – från genetisk aktivitet till bildning av nya arterScience in school issue 44 2018. Författare: Jarek BrykÖversatt, förkortad och bearbetad till svenska av Ulrika Wedding

Frågor inom evolution som är svåra att greppa och viktiga att diskutera för en djupare förståelse. Nya upptäckter inom genetik ger nya bevis för evolutionen och förklarar evolutionens mekanismer. Detta är en översättning och omarbetning av artikeln i Sci.

Varför uppkommer nya arter? För att en ny art ska uppkomma krävs någon form av separa-tion mellan populationerna hos existerande arter. Det kan vara en fysisk separation – en geografisk barriär såsom ett bergs-massiv eller isolering på en ö. En isolering kan också utgöras av en ekologisk separation så som olika fördoval eller olika häck-ningsstrategier. Med tiden gör förändringar i dna det omöjligt att vid parning mellan de två populationerna få en avkomma och två nya arter har därmed uppstått. Det finns många ex-empel på detta. När bananflugor odlas för laboratoriebruk i olika behållare uppkommer efter lång tid en situation där bananflugor från olika odlingar inte kan producera en avkomma. Det ultimata darwinistiska exemplet på artbildning där en art splittras be-skrev Darwin i ”The Voyage of Beagle” från Galapagosöarna. I det fallet erhöll finkar olika födoval och olika typ av boplats på olika öar. Det ledde till att näbbarnas form utvecklades på olika sätt på grund av finkarnas individuella fördoval. Idag känner vi till att denna anatomiska skillnad återspeglas av ge-netiska skillnader hos de gener som har betydelse för näbbens form. Men vilken typ av genetisk förändring är det som leder till en artsplittring, så som till exempel för Darwins finkar? Pågå-ende forskning som tillåter forskare att följa genetiska föränd-ringar under tidens gång kastar ljus över frågan. Under den senaste istiden isolerades många djurpopulationer när de tog sin tillflykt till olika varmare regioner, såsom nuvarande Spa-nien och Balkan. När isen smälte för cirka 10 000 år sedan kom populationer som varit separerade i kontakt med var-andra igen eftersom det fanns möjlighet att återgå till gamla häckningsområden. Men eftersom populationerna varit separerade under fle-ra tusen års tid medförde det att olika populationer förvär-vat några genetiska varianter specifika för varje individ, som gjorde det svårare för populationerna att korsas och få en avkomma när de kom i samma miljö igen. Exempelvis när den populationer för den europeiska kråkan (Corvus corone)

splittrades under istiden utvecklades två typer beroende på fjä-derdräkt. Den helsvarta svartkråkan (Corvus corone corone) i väst och den grå-svarta gråkråkan (Corvus corone cornix) i öst. I ett smalt område som sträcker sig från Skandinavien i norr till Italien i söder häckar båda typerna. Arterna kan få en avkomma men med lägre reproduktiv framgång än inom den egna populationen. Forskare har lyckats att identifiera de DNA-sekvenser som inte så lätt överförs mellan de två arterna vid parning. Detta har gjorts genom jämförelser av arternas genom. Dessa DNA-sekvenser i ett genom som är specifika för en population i hybridzonen och som mycket sällan hittas i andra populationer är nyckeln för uppkomsten av nya arter. I detta fall har gener som kodar för skillnader i fjäderdräkt minst be-nägenhet att flytta från hybridzonen. Detta ger belägg för att svartkråka föredrar att para sig med kråkor vars fjäderdräkt lik-nar svartkråka och vice versa. Om denna process fortgår kom-mer sannolikt dessa två grupper slutligen vara åtskilda arter. HybridzonenDen molekylära och demografiska processen som sker hos kråkor, eller Darwins finkar och som forskare observerat och studerat under decennier lyfter fram de allmängiltiga mekanis-merna för evolutionära processer. Dessa är inte annorlunda än de som förekommer hos mikroorganismer såsom till exempel

Darwins Galapagosfinkar, Darwin 1845


när ebola virus utvecklades till en mer patogen stam (se BYK, 2017). Huvudfaktorn som skiljer dessa förlopp åt är tid. Gra-den av genetisk förändring som hos ebola tog ett par år, tog tusentals år hos fåglar vilket också återspeglas av deras mycket längre generationstid. I vilket fall som helst, när en organism anpassas till dess omgivning eller slumpmässiga genetiska för-ändringar inträffar är resultatet att olika populationer blir mer och mer särpräglade. I fallet med kråkor och finkar leder det till reproduktiv isolering och därmed till nya arter. Från fåglar till dinosaurier och sedan tillbaka igenMen hur förhåller det sig med uppkomsten av till synes full-ständigt helt nya typer av organismer – såsom utvecklingen av valar från deras landlevande anfäder eller fåglar från dinosau-rierna? Hur kan vi följa och förstå sådana stora förändringar för livet på jorden, förändringar, som är mycket större än uppkomsten av enstaka arter. Den största utmaningen med att följa denna utveckling är att den pågår under så oerhört långt tidsspann, så att de flesta organismer som funnits på jor-den nu är utrotade. Men fossiler bevaras i hundratals miljoner år och bidrar med mycket detaljerad information om anato-miska förändringar över dessa enorma tidsepoker. De senaste decennierna har man funnit tusentals väl bevarade fossila arter i nordvästra Kina, som i detalj belyser evolutionen från dino-saurier till fåglar. Till exempel så vet vi idag att dinosaurier hade fjärdar långt innan det att några fåglar kunde flyga om den ursprungliga användningen av fjädrar inte var flygning. Isolering, kamouflage och utseende är möjliga alternativa för-delar som fjädrar erbjöd för dessa tidiga befjädrade reptiler (Forth et al., 2014; Zou, 2014). På samma sätt utvecklades inte flygande fåglar plötsligt och fullt utvecklade. Genom att följa olika anatomiska egenskaper som behövs för flygning med vingar – liten storlek, vingar, fjädrar, sammanväxt stjärtpenna, nyckelben och många andra – har visat att den fullständiga fågelkroppen utvecklats under 100 miljoner år. När väl denna kroppsuppbyggnad var färdig genomgick fåglarna en massiv och snabb divergens med en enormt stor variation, som resulterade i nästan 10 000 arter som vi känner till idag. (Brusatte 2015). Evolutionen av fåg-lar från dinosaurier var en kontinuerlig process utan plötsliga förändringar. Det har sagts att om en tidsresande paleontolog skulle luta sig tillbaka och studera evolutionen över 100 miljo-ner år skulle paleontologen inte iaktta något exakt ögonblick eller ens ha möjlighet att ange var dinosaurierna slutade och när fåglarna började. Det är framförallt de omfattande fossil-fynden i Kina under de senaste två årtiondena som gett oss förståelsen för evolutionen av fåglar där de nu är placerade som dinosaurier som medför att en kyckling är en avlägsen kusin till Tyrannosaurus rex. Men inte bara det T-rex anses idag vara mer släkt med kyckling än med många andra dinosaurierarter exempelvis Triceratops.

Bara evolution Sådana stora förändringar kallas makroevolution, i kontrast till genetiska förändringar som kan observeras inom arten som kallas mikroevolution. Detta förespeglar felaktigt att det finns två typer av evolution, eller att evolutionen drivs av olika mekanismer på mikro och makronivå. Denna distinktion ut-nyttjas ofta av grupper som ej vill acceptera evolutionen och som hävdar att enbart mikroevolution pågår. Men denna upp-delning är felaktig eftersom det inte finns några andra meka-nismer än de som förändrar proportionerna av de genetiska variationerna i en population. Det finns bara evolution, som drivs av mutation, migration, selektion och slump. Arbeta vidare med fåglarnas evolution. Här presenteras en övning för klassrummet, där uppgiften är att sortera och gruppera finkar beroende på fågelsångens ka-raktär och näbbens form. https://www.hhmi.org/biointeractive/sorting-finch-species

Film. The origin of birds. Här beskrivs fåglarnas evolution med ett lättfattligt språk. Här finns också grunder för vidare uppgifter. https://www.youtube.com/watch?v=z4nuWLd2ivc

I senaste numret av Bilagan nr 3 2018 beskrivs med flera ex-empel evolutionen och molekylärbiologins möjligheter att nå en djupare förståelse för evolutionens mekanismer. Exempelvis diskuteras betydelsen av förändringar i olika gener.

I mitten av juli 1837 påbörjade Darwin sin anteckningsbok “B” om Transmutation of Species ("arternas omvandling"), och skrev på sidan 36 “I think” ovanför det första evolutionsträdet.


Dissektion light – anatomin hos en grillad kycklingText & bild: Ellekari Haraldson, lärare på Munkagårdsgymnasiet

I årskurs ett på gymnasiet har eleverna ofta varierande erfarenheter av dissektioner. Somliga rynkar på näsan vid blotta ordet, en del har aldrig dissekerat och vissa berättar entusiastiskt om fiskögon och grishjärtan.

Under kursen Djurens Biologi (naturbruksprogrammet) går jag igenom så gott som samtliga organ, och dissektioner blir nödvändiga för att bryta av de annars teorityngda anatomilek-tionerna. Som introduktion och för att förbereda eleverna har jag ta-git fram övningen Dissektion light, där en grillad kyckling dis-sekeras med fokus på muskler, skelett och leder. Avsaknaden av inälvor, blod och huvud gör materialet mindre dramatiskt, och jag får behålla elevernas uppmärksamhet medan vi går ige-nom dissektionens genomförande och de redskap vi använder oss av. Att det luktar mat istället för kadaver underlättar dess-utom situationen för oroliga elever.

TillvägagångssättÖvningen följer samma mönster som de kommande, ”rik-tiga”, dissektionerna: jag skär och berättar, eleverna tittar på och ställer frågor. Bilder får endas tas när tillåtelse ges och de som vill prova att skära själva får möjlighet att göra det i slutet av lektionen. Jag har testat att istället låta eleverna dissekera individuellt och i par, men aldrig blivit riktigt tillfredsställd med resultatet. Det uppkommer ofta många frågor och givande diskussio-ner vid en dissektion, och tack vare att gruppen är samlad får samtliga elever ta del av dessa. Dessutom blir det bättre fokus och mindre stoj med alla runt ett bord. Många elever blir förvånande över hur mycket de kan lära sig av köttbiten utan varken huvud, fötter eller inälvor. Här kommer en sammanfattning av det jag brukar ta upp, medan jag bit för bit plockar isär kycklingen:

∙ Ryggradsdjurens kroppsbyggnad med den gemensamma grundstrukturen

∙ Repetition av hudens struktur och funktion∙ Musklernas infästning i skelettet, stora muskler kräver stora

muskelfästen…∙ … Så varför ser fågelns bröstben ut som det gör? Koppla

ihop rörelsemönster med skelettet. Hur ser pectoralismaski-nen ut på gymmet? Hur flyger en fågel?

∙ Nyckelbenet, furcula, kallas ofta önskebenet. Jämför med våra nyckelben. Vilka djur har nyckelben och varför? Hur rör sig en känguru jämfört med en katt?

∙ Axelled, höftled och knäled. Repetition av ledens uppbygg-nad och ledbroskets funktion. Varför är ledbrosket vitt? Vilken funktion fyller ledvätskan? På vilka andra ställen i kroppen finns det brosk?

∙ Skär man försiktigt bort muskler och ledband runt knät ser man korsbanden fint. Så gott som alla känner någon som har skadat knäleden, vilket ofta leder till sidospår om menisker, ligament och idrottsskador. Huruvida pingviner har knän är för övrigt en av de roligaste anatomifrågor jag fått.

∙ Ryggkotornas utseende och bröstkorgen. Vilka organ är bäst skyddade i kroppen?

∙ Varför lägger sig hunden på rygg när den vill visa sig under-lägsen eller trygg? Varje del av skelettet kan kopplas ihop med hur djuret lever och beter sig.

∙ Olika typer av ben; platta, oregelbundna och rörben. Ihåligt och kompakt ben. Kycklingens ben är ofta för små för att kunna visa på ihålighet, men man kan ändå prata om hur lätt skelettet måste vara för att fågeln ska kunna flyga.

Lektionen anpassas efter åldersgrupp och syfteUtöver dessa punkter brukar jag också ta upp skillnaden mellan en dissektion och en obduktion samt en avslutande genomgång om hur vi hanterar döda djur med avseende på

Författaren Ellekari Haraldsson, en blivande biolog


smittorisk och sterila instrument. Detta blir un-gefär en lektionstimme. Eleverna har då, förutom fördjupade kunskaper i anatomi och fysiologi förstås, på ett kontrollerat sätt lärt sig hur en dis-sektion går till. På sin höjd tycker någon att det ser osmakligt ut, men mest troligt svimmar ingen av att skära i grillat kött. Min erfarenhet är att den här lektionen lägger en god bas för fortsatta dissektioner och avdramati-serar något som annars har potential att bli ett mindre trauma med risk för att snarare avskräcka än intressera. Genom att anpassa genomgången efter elevernas kunskapsnivå kan dissektionen genomföras från lågstadiet upp till gymnasiets fördjupningskurser.

Ryggradsdjuren (samt de tvåbenta och de marina däggdjuren) består i stor utsträckning av samma skelettdelar. Med skalle, ryggrad, bröstkorg, bäcken, bogblad och bakben/framben enligt 1+2+5-modellen kan man ”bygga” nästan vilket fyrbent djur som helst. 1+2+5 syftar på benens byggnad med ett lårben/överarmsben följt av två ben i underbenet underar-men. Därefter kommer någon typ av hand, fot, hov, klöv eller fena som, åtminstone bakåt i evolutionen, har fem fingrar ellertår. Att visa på likheter djur emel-lan blir en naturlig del i att förklara evolutionens gång.

Den 14 juli träffades de fyra eleverna som utgjorde det svenska laget och vi tre ledare på Arlanda, förväntansfulla inför resan till Iran. Vi samman-strålade från olika håll eftersom laget bestod av Ella Östlund från Uppsala, Miriam Rosén från Linköping, Anna Lundgren från Lund och Alexendru Golic från Göteborg, och ledarna Tina Vallbo och Ulf Larsson från Göte-borg och jag, Lena Lundquist från Lund. Resan gick bra, men jag blev lite nervös då jag av misstag packat min sjal i resväskan och inte i handbagaget och därför blev stoppad, vänligt men bestämt, så fort jag klev ut ur planet i Teheran. Som tur var hade Miriam en extra sjal i sitt handbagage så hon kunde hjälpa mig ur den knipan. Tävlingen fungerade mycket bra för eleverna, fantastiskt fina labora-tionslokaler och utrustning enligt de jurymedlemmar som var där som in-spektörer. Vårt arbete som jurymedlemmar fungerade OK, även om det tog mycket lång tid med alla ändringar i frågorna. På måndagen då vi arbetade med att diskutera och översätta de praktiska proven som eleverna skulle genomföra på tisdagen så var vi inte klara förrän klockan 04.00. Så det var med ganska tunga steg man gick tillbaka till juryrummet för att fortsätta arbeta med det teoretiska provet vid 9-tiden på tisdagen.

International Biology Olympiad 2018 I Teheran, Iran.Text och foto Lena Lundquist

Arbetsrummet för juryn

I år var det fyra laborationer med följande tema: Biokemi och molekylärbiologiVäxtsystematik, -anatomi och –fysiologiZoofysiologi, anatomi och systematik Evolution, ekologi och beteende

I biokemilaborationen skulle eleverna först rena ett proteinprov genom af-finitetskromatografi, sen göra en spektrofotometeranalys och dessutom en gelelektrofores, allt på 90 min. Vilket förstås var mycket svårt att hinna med.

Ett av de kvalster stipendiaterna skulle undersöka

De svenska eleverna med sina medaljer. Fotograf: Ulf Larsson

Växtlaborationen var den som eleverna tyckte var svårast. Här skulle de genomföra en tunnskiktskromatografi för att bestäm-ma vilka pigment växterna innehöll, sedan skulle de bestämma CaCO3-innehåll genom titrering, och mäta pH på vattenprover och bladextrakt för att avgöra om växterna var salttåliga eller kött-ätare och dessutom göra egna tvärsnitt av växter för att avgöra om de har C3- eller C4-fotosyntes, jämföra kristaller i nejlik-växter och rita ett fylogenetiskt träd av resultat från en liknande undersökning. Det var inte konstigt att eleverna tyckte det var omöjligt att hinna med allt detta på 90 min. I zoologilaborationen skulle de bestämma kvalster som var monterade på objektsglas och även avgöra vilket levnadssätt de hade genom att studera deras mundelar.

Sen följde en dissektion av en igel, och eleverna hade tränat på att dissekera daggmask på vårt träningsläger så det kändes ganska bra. Dessutom skulle de undersöka vilka fysiologiska föränd-ringar som sker vid träning genom att analysera EKG-kurvor och mäta pH genom titrering på blodplasma och urinprov. Evolution- och ekologilaborationen var den som eleverna tyckte bäst om. Här ingick bildanalys av bakteriepopulatio-ner, datasimulering av populationstillväxt och undersökning av födosöksbeteende hos Drosophila- larver genom analys av filmsekvenser. Man kan verkligen förstå att eleverna var mycket trötta efter denna intensiva heldag med laborationer. Det tog sedan oss jurymedlemmar två dagar att gå igenom de teoretiska proven och översätta nyckelord och svåra ord. De svenska eleverna är ju så duktiga på engelska att vi tycker det är bättre att de läser originalproven på engelska med översätt-ningsstöd där vi tror det behövs, se exempel längre ned. De två teoretiska proven bestod av 48 respektive 52 frågor och eleverna har 3 timmar för varje prov. Varje fråga innehåller en inledande text, bild eller diagram och sedan är det 4-5 på-ståenden som eleverna ska avgöra om de är sanna eller falska.

Poängsättningen bestämdes av juryn att vara enligt följande: Vid fyra påståenden får eleven 0p om de har 0-2 rätt, 0,5p för 3 rätt och 1p för 4 rätt. Vid fem påståenden får eleven 0p om de har 0-2 rätt, 0,25p för 3 rätt, 0,75 för 4 rätt och 1,25p för 5 rätt. Detta innebär att elever som gissar missgynnas och man får en bättre spridning på resultaten men samtidigt känns det naturligtvis tråkigt att eleverna får 0p även om de har hälften rätt på en fråga. Jag tycker det skulle vara svårt att svara på alla dessa frågor på 3 timmar men eleverna brukar inte tycka att det är ont om tid. I år genomfördes proven på läsplattor där eleverna lätt kan bläddra fram och tillbaka bland frågorna. Den sista frågan som Anna skriver om började så här:

Sam is an imaginary single-celled organism. His body is co-vered with cilia (cilier) which enable (gör det möjligt för) him to move. He has two nuclei: housekeeping genes are expressed in the macronucleus, while gene-expression tasks relevant to reproduction are undertaken by the micronu-cleus……Jack is also a parasite and is more aggressive (damages its host) than Sam and his single-celled body is covered by an armor (rustning) made out of protein. This protective layer is jagged (ojämn) and gives Jack a rugged (skrovlig) look……

Vi är stolta över elevernas resultat, Alexandru och Ella fick var sin bronsmedalj och Miriam fick ett hedersomnämnande. Alla fyra gjorde verkligen sitt bästa och kämpade med såväl de praktiska som teoretiska proven! De var också nöjda och tyckte de varit med om en fantastisk upplevelse där de fått många nya vänner och lärt sig en massa. Och det är ju det allra viktigaste!


Först kan jag nämna att något av det första vi märkte var att iranierna inte var vana vid besökare. Som bleka, ljushåriga svenskar blev vi omåttligt populära, särskilt med våra student-mössor på. Vi blev överväldigade av alla fotografer, filmare och intervjuare som följde efter oss, och utöver dem var det väldigt många av guiderna och hotellbesökarna som ville ha bilder med oss. Efter ett tag vande vi oss vid att människor bad om bilder, men en bildincident står ut bland de andra. En dag var det en ung kvinna som bad om bilder på oss tre svenska tjejer. Hon tog några, vi sa thank you thank you som seden var och sen tittade hon på oss och skrek: -It’s because you look so different! Sedan sprang hon iväg och vi fick oss ett gott skratt. Iranierna var kanske inte vana vid oss utlänningar, men de var mycket trevliga och sympatiska och sparade inte på utgif-terna för våran trevnad. Vi hade poliseskort vart vi än begav oss och en ambulans fanns alltid till hands. Sedan bör det ock-så nämnas att religion är en stor del av livet i Iran och männen skulle täcka benen och kvinnorna skulle täcka benen, armarna och huvudet. Kläderna skulle inte heller vara för åtsittande. Ingen av oss var särskilt glad över det, men det visade sig att det var inte iranierna heller. De flesta vi pratade med tyckte att vi borde få klä oss som vi ville, och vissa av de kvinnliga delta-garna hade ingen slöja. En dag såg vi tre biffiga säkerhetsvakter i full mundering stå och spela lufthokey i spelrummet mot en liten asiatisk tjej utan slöja. De verkade ha väldigt roligt. Om resan ska beskrivas lite mer ingående så åkte vi dagen efter öppningscermonin till ”Museum of Fine Arts” och två stora palats där kungarna hållit hus. Vi såg en mycket vacker

orange fjäril, europeisk och persisk konst, en tiger- matta, elefantbetar och elefantfötter, en uppstop-pad havssköldpadda och mycket mer. Palatsen låg i en vacker park och alla trä-

den växte på rad i nedsänkta bäddar där vatten rusade fram. Många av gatorna var uppbyggda på samma sätt, vilket gjorde att det ofta kändes som om man var i en lummig skog med forsande bäckar, även om vi var mitt i öknen. Dagen därpå var det dags för de praktiska proven, som var väldigt svåra. Vi kom överens om att den ab-solut svåraste hade varit den med växter och den lät-taste var den med datasimuleringar. Svårigheten med plantexamen låg till stor del i att det var väldigt lite tid, men också i att det var mycket information. I en annan examen skulle en spektrofotometri och en gelelektrofo-res göras och där var det också ont om tid, men vi hade nog alla lättare för den i och med att vi gjort åtmins-tone någon av delmomenten innan. På kvällen firade vi med en massa mat, lekar och fyrverkerier på universitetets fotbollsplan. Tyvärr åkte drönaren de hade för att filma rätt in i fyrverkerierna och gick sönder. Dagen därpå åkte vi till ett shopping-center, som inte kändes särskilt speciellt. Vi tillbringade tiden med att lära känna vår guide lite bättre och pra-tade mycket om Irans ekonomi. Nästa dag var det teoretiska examina. Frågan jag minns bäst från del A handlade om Adeliépingviners gruppbete-ende. En av delfrågorna var om det skulle vara evolutio-närt fördelaktigt för en pingvin att putta ner en av sina fränder i havet istället för att vänta tills någon hoppade i, för att på så sätt få veta om något rovdjur väntade i vattnet. Jag tyckte att det var en mycket grym fråga. Den sista frågan på del B handlade om den muntra parasiten Sam och den mer ”rugged” parasiten Jack och deras överlevnadsmöjligheter hos olika värdar. Jag re-kommenderar varmt att man läser den om man kan få tag i proven, för den var så mysig. Det var väldigt skönt när proven var över. Alla blev så glada och kramades, och på kvällen åkte vi till Mihad To-wer, Födelsens torn, och firade. I kön till hissen kom en gammal dam fram till oss och skrek: -Welcome to Iran, country of kindness! Vi sa tack så mycket och hon gick till vår guide och pratade med honom. Hon sa det hon

Iran - Country of FriendshipText och foto: Anna Lundgren, IBO-stipendiat 2018, Lund

2018 hölls den Internationella Biologi Olympiaden i Irans huvudstad Teheran. Vi var sju svenskar som åkte dit, varav fyra var tävlande och tre var jury. Miriam Rosén från Linköping, Alexandru Golic från Göteborg, Ella Ostlund från Uppsala och jag, Anna Lundgren från Lund, var de tävlande. Förhoppningsvis har ni redan läst om tävlingarna i Lenas artikel och jag tänkte i den här artikeln berätta lite mer om vår upplevelse av proven och Iran.

Miriam och Alexandru framför den iranska kartan på nationalmuseet

Biologen nr 3 • 2018

hade velat sagt till oss på persiska till vår guide, och när han över-satte det till ”Welcome to Iran, country of friendship” istället, så dängde hon till honom med handväskan. Vår stackars guide såg lite tilltuffsad ut, men repade sig snart. Sedan var det två dagar av väntan framför oss. Vi spenderade den första med att åka till nationalmuséet och då berättade vi också om fenomenet hustomte för vår guide, vilket han tyckte var mycket obehagligt. Där fick vi också se en liten kruka som om den snurrades visade en animation med en hoppande get. Geten var med i årets verision av olympiadens logga. Dagen därpå åkte vi till en moské som var mycket vacker. I och med att det var en helig plats skulle vi kvinnor klä oss som muslimer och detta gick till på så sätt att vi fick enorma tygbi-tar över oss. Lena hade beskrivit sig som Lilla Spöket Labans Mamma, och det var verkligen så man kände sig. Vi träffade också en man som studerade i Stockholm och han introducerade mig för sin familj som också var där. Jag bestämde mig för att bjuda familjen på geléhallonen jag hade i väskan och då blev det full rulle i moskéen. Alla ville smaka på godiset och folk strömmade till så till slut fick vi gå därifrån innan det blev fullt upplopp.

Den australiensiska, vitryska och svenska delegationens kvinnor framför moskéen.

Från vänster: Miriam, Alexandru, Ella, Anna, Sai, Mohammedhossein (Superguiden) och Mohammedhossein (Guiden

Så innehåller ju geléhallon gelatin, som ni nog vet var det kom-mer ifrån. Det var så det gick till när jag icke ont vetande dömde en hel moské till helvetet. Som tur är är det islamska helvetet mer som den kristna skärselden, vilket vår guide glatt förklarade. Bazaaren vi sen gick in på var underbar. Affärerna var små och trånga och det var fullt med folk och i taket satt det små burar med vackra fåglar som sjöng. Vi var inne på flera kryddaffärer, en dukaffär och hade en mycket speciell upplevelse i en mattaffär. Vår guide var så glad efteråt och tackade för att han fått vara med. Sen var det vila, packa och klä upp sig inför avslutningscer-monin. Vi var nog alla fyra lite nervösa, även om den extremt långa upptakten till medaljcermonin fick en del av oss att somna. Ella och Alexandru fick stolt bära den svenska flaggan för att ta emot varsin bronsmedalj. Det var en fantastisk kväll när man fick se vän efter vän motta pris och man kunde sitta och hurra och klappa för dem.

Sedan var det också så att vi hade gett ut små Sverigeflag-gor som visat sig passa perfekt över flaggan som fanns på varje deltagares id-kort. Detta hade gett upphov till en trend och majoriteten av deltagarna hade med dagarnas lopp blivit ”fake-swedes”. Det land som vann absolut flest medaljer var därmed Fejk-Sverige.

Den natt som följde tyckte jag var det bästa med resan. Vi sa hejdå till de olika delegationerna och tog bilder tillsammans, vi gav också en australiensare (Sai) en påse bilar och hon blev så glad att hon började gråta. Vid midnatt letade vi upp vår guide, som lovat oss en sista teträff innan avresan. Teet i Iran är mycket gott och vår guide tyckte att det bästa som fanns var efter maten, när alla satt och drack te och pratade lite lugnt eller rent av somnade. Han gick alltid omkring med en påse te i fickan. Vi drack vårt sista te med honom och hans vän Mo-hammedhossein som tagit hand om oss och som vi döpt till Superguiden, för han tog hand om åtta delegationer. Superguiden, guiden och vi stannade uppe sent den natten och pratade. De var några av de snällaste och vänligaste männ-iskor jag träffat och mot slutet av natten, när vi sa adjö, sa de att vi var den trevligaste delegationen. Men även de bästa tider har sitt slut och det var hemskt att se klockan slå. Vi fick inte många timmars sömn, men på morgonen lyckades vi få varsin kram från guiden. Jag lyckades även få en från Superguiden. Män och kvinnor får inte röra vid varandra i Iran och det var mycket snällt av dem att blunda för sin religion för våran kultur. På så sätt var det bitterljuvt att lämna. Inget var så skönt som att dra av sig den förbannade sjalen och dricka lite hederligt kranvatten, men inget är så hemskt som att ta förväl av goda vänner och nog aldrig mer få se dem.

Alexandru och Miriam i bazaaren


Årets EUSO-final genomfördes i Sloveniens huvudstad Lublijana. Tävlingarna var mycket välorganiserade och allt var mycket väl förberett av värdorganisationen. EUSO genomför-des på samma sätt som tidigare år, med laborativa komplexa uppgifter som eleverna löser i team. Det är ca 50 team med tre elever i varje från 25 europeiska länder som deltar varje år. Uppgifterna som ska lösas kräver samarbete, problemlösnings-förmåga och förmåga att resonera inom alla naturvetenskapliga områden såväl praktiskt som teoretiskt. De ungdomar som på ett mycket fint sätt tävlat sig fram till ett deltagande var Erik Göransson, Helsingborg, Johan Holmberg, Linköping, Julia Mårtensson, Malmö, Felix Nord, Helsingborg, My Pohl, Nacka och Hugo Spencer, Göte-borg. Med sina insatser fick båda teamen bronsmedalj. Stort tack till alla som varit med hela vägen i alla olika led och gjort tävlingarna möjliga.

EUSO-finalen 2018Text: Ulrika Wedding, lärare naturvetenskapsprogrammet, Rudbecksgymnasiet, Örebro

Team A : My Pohl, Erik Göransson, Felix NordTeam B: Johan Holmberg, Julia Mårtensson, Hugo SpencerFoto Ulrika Wedding

• På träningsläger inför Europa-finalen i Slovenien.Foto Suheyla Demir

• Övning under biologidagenFoto Suheyla Demir

22

Sedan 2003 har Havets hus i Lysekil i Bohuslän bedrivit ett framgångsrikt bevarandeprojekt för hajar. Under årets stora hajsläpp den 6 augusti släpptes sammanlagt 25 märkta småfläckiga röd-hajar ut i Västerhavet vid kajen intill Havets hus. Hundratals besökare bevittnade händelsen som leddes av Helen Sköld, akvariechef på Havets hus. Under den första halvtimman släppte personalen i dykardräkter ut tio hajungar. Andra dykare höll koll hur hajarna fann sig i friheten. Helen Sköld berättade samtidigt om bevarandeprojektet med hajarna och lät publiken och särskilt barnen ställa frågor. Två filmteam varav ett från Tyskland, do-kumenterade händelsen och på storbildsskärmen kunde man se besökarnas filmer från Havets hus. Under projektets gång har man fått fem åter-fångster som har rört sig runt omkring i Bohus-län. En av hajarna har simmat ända till Norge. Resultatet svarar bra mot genetikdatan berättar Helen Sköld. Ett nytt bevarandeprojekt med den rödlistade knaggrockan är på försök på Havets Hus. År 2017 föddes fyra knaggrockungar och två av dem har överlevt. För att kunna sätta ut rockor i havet måste man först lära sig att klara rockungarna, säger Helen Sköld i en intervju i Svenska Dagbladet. Det har varit svårt att veta vad de ska äta och de verkar ha varit lite känsliga för det kalla vattnet. Nu hoppas man att de två rockorna ska komma upp i storlek. De vuxna knaggrockorna har lagt ganska myck-et ägg i sommar som Helen hoppas är befruktade. Hajprojektet har varit lärorikt med tanke på andra bevarandeprojekt som hoppas kunna utökas med även havskatt förutom knaggrockor. De märkta småfläckiga rödhajarna kommer en och en i plastbackar och släpps ut i lugn takt. Havets hus firar 25-årsjubileum genom att släp-pa 25 märkta hajar i havet vid Lysekil. Det årliga eventet samlar hundratals besökare på kajen intill Havets hus.

Det stora hajsläppet i LysekilFoto och text: Minna Panas

“Give me five, nej give me haj!” som man säger på Havets hus i Lysekil. Ett lärorikt och roligt besök på det stora hajsläppet vid Havets hus

• Dykarna följer de frisläppta hajungarna i havet

Småfläckig rödhaj är rödlistad men beståndet verkar vara stabilt, arten minskar inte i antal. Landningsförbud och tvång att släppa tillbaka hajar man fångat upp hjälper hajbestånden att klara sig. Forskning från Medelhavet vi-sar att 80% av de som fiskas upp men släpps ut klarar sig. Totalt 16 hajarter finns i Väs-terhavet men de flesta är på tillfälliga besök och simmar förbi. Bara den småfläckiga rödhajen och pigghaj förökar sig regelbundet i de västsven-ska vattnen.

Havets hus ägs av Lysekils Stadshus AB som i sin tur ägs av Lysekils kommun. Havets hus syfte är att visa ett urval av de djur som lever i Gullmarn och i Västerhavet. Huset öppnade 1993. I ca 40 akvarier visas över 100 olika arter i västerhavets olika miljöer. Vattnet i Havets hus tas upp från 23 meters djup i Gullmarsfjorden. Källa Wikipedia.

• Helen Sköld, akvariechef på Havets hus, guidar vant igenom hajsläppet i Lysekil. Publiken och särskilt barnen fick ställa frågor om hajarna.

• Småfläckig rödhaj. Foto Helene Sköld


Biologilärarnas förening

Biologilärarnas förening är en ideell och partipolitiskt obunden intresse- och ämnesförening. Syftet är att stimulera intresset för biologi i hela skolan, fung-era som ett nätverk mellan lärare och verka för en adekvat fortbildning för föreningens medlemmar. Biologilärarnas förening är remissinstans för frågor som rör biologi i skolan.Föreningen ansvarar för Linnédagarna och den natio-nella uttagningstävlingen till Internationella biologiolympiaden (IBO) samt medverkar vid genomförandet av European Science Olympiad (EUSO). Föreningen är representerad i lednigsgruppen för Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik.

Medlem i föreningen blir man genom att sätta in medlemsavgiften på PlusGiro 5 67 20-6. Samma konto används även av medlemmar för att betala medlemsavgiften. Avgiften är 130 kr, två personer i en familj beta-lar 190 kr, pensionärer och studerande 60 kr.Som medlem stöder man föreningens verksamhet och får tidskriften Biologen.

Mer info finns på föreningens hemsida: www.biologilararna.se

Föreningens styrelseOrdförande Minna Panas, [email protected] ordförande Ulrika Wedding, ulrika.wedding@yahoo. comKassör Anders Niklasson, [email protected] Monica Svensson, [email protected]Övriga ledamöter

Britt-Marie Lidesten, Christina Broman, Susanne Fabricius, Lena Lundquist, Britta Pilkvist, Birgitta Sang och Hesti Herbst

Gilla oss på FacebookBiologilärarna (skriv Biologilärarna i sökrutan) är en offentlig grupp på Facebook. Den självklara sidan för dig som är biologilärare. Här delar vi tips, idéer och bilder. Gruppen bildades under årsmötet i april 2014 och vi är nu 1269 medlemmar! Den drivs av Biologilärarnas förening.

Elefanter är nästan immuna mot cancer, trots att de har om-kring hundra gånger fler potentiella cancerceller än vad männ-iskor har. Orsaken är att elefanterna har lyckats väcka upp en gen som är död hos andra däggdjur. Genen dödar effektivt alla cancerceller. Det framgår av en ny studie i USA som publice-ras i tidskriften Cell Reports. Forskarna, som är verksamma vid University of Chicago, har tidigare visat att elefanter har 20 kopior av en gen kallad p53, till skillnad från människor och de flesta andra djur som bara har en. P53 är en så kallad tumörsuppressorgen. Den tar emot sig-naler om genetiska fel i arvsmassan, dna, som kan leda till att en cell omvandlas till en cancercell. Därefter tar den beslut om att döda cellen. Med 20 kopior, istället för bara en, har elefan-terna ett extra starkt cancerförsvar. Det kan behövas. Elefanter blir ungefär lika gamla som människor, cirka 70 år, och är enormt stora vilket medför att de har långt fler celler som kan utveckla cancer än vad andra däggdjur har.

I den nya studien har forskarna upptäckt att elefanterna dess-utom har en gen, kallad LIF6, som aktiveras av p53.LIF6 styr produktionen av ett protein som direkt attackerar mitokondrierna, cellens energikälla. Proteinet sticker hål på mitokondrierna, varpå innehållet läcker ut. I den processen dör cancercellen. Intressant nog är LIF 6 en så kallad zombiegen, det vill säga att den sedan länge är inaktiv – död – hos de flesta däggdjur. Men hos elefanterna blev den funktionell på nytt när arterna inom familjen började utveckla stor kroppsstorlek. Det skedde för 25-30 miljoner år sedan, och sedan dess har elefanterna haft ett dubbelt skydd mot cancer.

Därför får inte elefanter cancer

Ny forskning

www.biologilararna.se

POSTTIDNING B

Vid obeställbarhet skickas tidningen till: Anders Niklasson, Lundbygatan 7B, 418 76 Göteborg

Ledare. Minna Panas ......................................................................... 285-årsjubileum och en lärande resa till Åland Lars-Gunnar Johansson & Ing-Marie Johansson ..................................... 3Geoturism som inspiration till biologistudier Mikael Wingård ................................................................................... 7ERIDOB – European Researchers In Didactics of Biology 2018. Ammie Berglund ....................................................... 9Evolution – från genetisk aktivitet till bildning av nya arter UK. Jarek Bryk, översättning Ulrika Wedding ..................... 14Dissektion light – anatomin hos en grillad kyckling Ellekari Haraldson .............................................................................. 162018 I Teheran, Iran Lena Lundquist ............................................... 17Iran - Country of Friendship Anna Lundgren ..................................19EUSO-finalen 2018 Ulrika Wedding ................................................ 21Det stora hajsläppet i Lysekil Minna Panas ................................. 22Därför får inte elefanter cancer ............................................... 23

Nummer Ansvarig Bokning av annonser UtgivningNr 3, 2018 AU 22 augusti V 40/41Nr 4, 2018 AU 31 oktober V 50/53Nr 1, 2019 AU 28 januari V 11/12Nr 2, 2019 AU 10 april V 21/22

Utgivningsplan Biologen 2018/2019

Lärkrutor hjälper sånglärkor att häcka

Text Minna Panas

Det finns 735 000 par sånglärkor i Sverige idag. De fungerar som indikatorer för den biologiska mångfalden i hela odlingslandskapet eftersom de lever hela sina liv i åkerlandskapet. I Sverige har 3 av 4 sånglärkor försvunnit de senaste 40 åren och i övriga Europa har antalet gått ner med hälften. Orsaken är att odlingslandskapets förändringar med större fält och tätare grödor har minskat på utrymmet för annat liv. Ett 3-årigt forskningsprojekt har visat att man kan med vända på trenden genom osådda partier, så kallade lärkrutor. Antalet sånglärkor har då ökat med 60% på fält med lärkrutor enligt Birdlife Sverige, WWF, SLU och Lantmännen. Fler lärkor häckar och tro-ligen överlever fler ungar också. Lärkrutor är ett av kriterierna i Lantmän-nens hållbara odlingskoncept, Klimat & Natur. Att värna om sånglärkor är att värna om naturens motståndskraft och ekosystemen vilka har stor betydelse för vår livsmedelsproduktion.

”Lärkan slår i skyn sin drill”Foto: Monica Svensson

Källor: Rapport Lärkrutor 2018: Lantbrukare för lärkor Unikt samarbete ska vända trenden för en hotad art

Evolutionary Knowledge for Everyone

Fostering the public’s understand-ing and acceptance of evolutionWe at EvoKE (Evolutionary Knowledge for Every-one) seek to contribute to a world where peo-ple understand evolution and can use scientific knowledge and skills to make informed decisions that address societal problems thereby contrib-uting to an inclusive, sustainable and resilient future. EvoKE is a diverse, open community that was seeded at the EvoKE 2017 meeting that took place in Porto, Portugal. The meeting brought together a selection of almost 100 people from 15 different countries, each with diverse stakes in evolution education and outreach (e.g., research-ers in biology and education, science journalists and communicators, artists, and teachers), and had its content was streamed live over the in-ternet for those who could not attend in person. Everyone with an interest in this subject is welcome to join. Want to become involved and join the growing EvoKE community? Sign up to our listserv and/or help out with one of our on-going projects on the work platform Ryver.

nr 3 2018 - biologilararna.se · björn nelehag mitos i rotspets på rödlök prenumeration...

Documents