industrialiseringens gröna kulturarv€¦ · new thoughts about the importance of nature for the...

INSTITUTIONEN FÖR KULTURVÅRD

Industrialiseringens gröna kulturarv Tre exempel på grönområden med koppling till industrialismen

Lisa Fock Nilsson

Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen med huvudområdet kulturvård med

inriktning landskapsvård

VT 2018, 180 hp

Grundnivå

3

Industrialiseringens gröna kulturarv

- Tre exempel på grönområden med koppling till industrialismen

Lisa Fock Nilsson

Handledare: Eva Gustavsson

Kandidatuppsats: 15 hp

Trädgårdens och Landskapsvårdens hantverk, inriktning Landskapsvård

Göteborgs Universitet

Institutionen för kulturvård

5

UNIVERSITY OF GOTHENBURG

Department of conservation

Box 77

SE-54221 Mariestad, Sweden

Bachelor of Science in Conservation, Landscape management major, 180 hec

Graduating thesis, 2018

By: Lisa Fock Nilsson

Mentor: Eva Gustavsson

Title in original language: Industrialiseringens gröna kulturarv

- Tre exempel på grönområden med koppling till industrialismen

Language of text: Swedish

Number of pages: 37

Green cultural heritage of the industrialization - Three examples of green areas linked

to industrialism

Abstract

New thoughts about the importance of nature for the public health were evoked. In

Stockholm, a new type of park was developed in the so-called "Stockholmsskolans" ideal, a

"natural" park that would benefit public health in an era of noisy industry, overcrowding and

ill health. The parks and green areas would give a structure to the city, provide space for

outdoor activities and recreation, be a place of social and cultural interaction and protect

nature and culture. These are things that are as important today as ever for a sustainable

society, both for the sake of people and for the nature. Much research has been done

regarding the importance of nature experiences for well-being and health. It has also been

concluded that high naturalness in a green area contributes to higher wellbeing than low

naturalness. Parks and green spaces from the early 20th century formed according to

Stockholmsskolan's ideals are therefore valuable.

This essay examines three nature-like parks in western Sweden, which in various ways have a

historical connection with industrialism and reflects on the Stockholmsskolan's idéas:

Mariebergsskogen in Karlstad, Hjulkvarnelund in Trollhättan and Zakrisdal, also in Karlstad.

Of these three places I have performed cultural-historical valuations according to the Cultural-

historical valuation method of Riksantikvarieämbetet, wich is based on distinguishing

different sub-values, and then making a summary of the cultural-historical

values. Mariebergsskogen, Hjulkvarnelund and Zakrisdal are three very different places of

great cultural historical value where the values are visible in different degrees.

Common to all three places is that they still matter today as urban green areas.

Keywords: Parks, green areas, industrialism, Stockholmsskolan

7

Förord

Tack till min handledare Eva Gustavsson för mycket god vägledning genom detta

examensarbete! Jag vill också tacka Centrum för naturvägledning på SLU som var mycket

hjälpsamma och hjälpte mig att hitta ett väldigt intressant uppsatsämne! Och tack till Inger

Olausson som introducerade mig till CNV!

Lisa Fock Nilsson

Mariestad, April 2018

8

Innehållsförteckning

1. Inledning s. 10

1.1 Bakgrund s. 10

1.2 Syfte s. 10

1.3 Frågeställningar s. 11

1.4 Tidigare Forskning s. 11

1.4.1 Industrialiseringen i Sverige s. 11

1.4.2 Stockholmsskolans parkideologi s. 11

1.5 Metod s. 13

2. Resultat s. 14

2.1 Mariebergskogen s. 14

2.1.1 Nulägesbeskrivning s. 15

2.1.2 Historik s. 16

2.1.3 Kulturhistorisk värdering s. 18

2.1.4 Sammanfattande kulturhistorisk bedömning s. 19

2.2 Hjulkvarnelund s. 19





2.3 Zakrisdal s. 24





3. Analys och diskussion s. 30

3.1 Kulturhistorisk konsekvensbeskrivning s. 30

9

3.2 Stockholmsskolan i dagens samhälle s. 31

Sammanfattning s. 33

Källförteckning s. 34

10

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Under industrialismen som tog fart i slutet av 1800-talet, skedde stora framsteg inom tekniken

och stora industrier växte fram. Samtidigt blev jordbruket mer effektivt och det medförde att

överflödig arbetskraft från landsbygden flyttade in till städerna och fick jobb i fabrikerna.

Detta lade grunden till det moderna urbaniserade samhället (Edberg, 2005). Industrialismen

medförde en hel del problem för de nya industriarbetarna, som stress, trångboddhet, dålig

arbetsmiljö och ohälsa. Detta ledde dock i sin tur till nya naturvärderingar och ökad förståelse

för naturens betydelse för folkhälsan (Andersson, 2000).

Industrialismen medförde ett behov av mer tätortsnära grönområden, dels av natur - och

kulturvårdande skäl men också för att människor skulle må bättre. Natursynen i början av

1900-talet påverkade parkerna och närnaturen. Under 20-talet uppstod en ny typ av parkideal,

en naturpark utformad efter den så kallade Stockholmsskolans idéer. De strikta och prydliga

konstparkerna fick ge rum till de mer naturlika (Sernander, 1926). Detta spred sig sedan till

andra städer (Andersson, 2000).

I mitt arbete har jag undersökt tre olika grönområden i två städer, Karlstad och Trollhättan,

som alla tre har koppling till industrialismen på olika sätt. Jag har gjort kulturhistoriska

värderingar av dessa tre områden med nationalromantiken och Stockholmsskolans tankar som

utgångspunkt. Områdena jag valt är en park i Trollhättan som heter Hjulkvarnelund, en

stadspark i Karlstad som heter Mariebergsskogen och ett inhägnat industriområde med

mycket natur som heter Zakrisdal, också i Karlstad. Alla tre har på ett eller annat sätt

influenser från Stockholmsskolan, men det visar sig på olika sätt.

1. 2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att lyfta fram parker och grönområden ur industrialismens

perspektiv; att industrialisering indirekt varit med och påverkat utformningen av parker och

grönområden och bidragit till nya tankar om närnaturens betydelse för det urbaniserade

samhället. Genom att studera 3 fysiska platser utifrån den tidens parkideal med

Stockholmsskolans tankar ska jag ge exempel på hur sådana platser kan vara utformade,

varför de uppkommit och på vilka sätt de är kulturhistoriskt värdefulla. Jag ska också belysa

vilken betydelse sådana parker och grönområden kan ha för dagens samhälle, då idealen som

de formats av är minst lika aktuella idag.

11

1. 3 Frågeställningar

Arbetets centrala frågeställningar är:

• Hur har industrialismen påverkat utformningen av Mariebergskogen, Hjulkvarnelund

och Zakrisdal?

• Vad finns det för kulturhistoriska värden kopplade till industrihistoria,

Stockholmsskolans ideal?

1. 4 Tidigare forskning

1.4.1 Industrialiseringen i Sverige

Sveriges industriella genombrott skedde i huvudsak runt mitten av 1800-talet. Från och med

då började övergången från jordbrukssamhälle till det moderna industrisamhället (Edberg,

2005). Jordbrukstekniken utvecklades och nya redskap började användas. Skördarna blev

större och bättre och fler människor kunde livnäras. Effektiviseringen av jordbruket ledde

dock till att mindre fysisk arbetskraft behövdes, ”muskelarbetet” ersattes av industriteknik och

maskinellt arbete. Många människor flyttade istället till städerna där de behövdes i den

växande industrin (Rosenblad & Söderholm, 2014). Den kraftiga inflyttningen av arbetskraft

till industristäderna gjorde att trångboddheten ökade i de oftast ganska enkla och omoderna

boendemiljöerna. Bostadsförhållandena blev därför besvärliga (Andersson, 2000).

Industrialismen medförde att fabriker, sågverk och andra industrier växte fram på både små

och stora orter. I de mindre bruksorterna bildades en speciell bruksmentalitet, på gott och ont,

sammanhållningen blev stark men samtidigt levde människorna tätt inpå varandra vilket ledde

till social kontroll, det var svårt att sticka ut och många kände sig påpassade av omgivningen.

Man odlade gemensamma intressen som skapade ett rikt föreningsliv. I bruksmiljön ingick

ofta egen skola, sjukstuga, brukshandel, idrottsplats mm.

På 1800-talet växte den egendomslösa lantbefolkningen och för att ge dem möjlighet till egna

bostäder så skapades en ny byggnadslagsstiftning och staten lånade ut pengar, så kallade

egnahemslån. Egnahemsbyggandet spred sig så småningom även till städer och tätorter. Detta

kallas egnahemsrörelsen, (Bra böckers lexikon, 1992).

1.4.2 Stockholmsskolans parkideologi

Under 1800-talet blev man mer och mer medveten om att frisk luft och grönska var viktigt för

både kropp och själ (Andersson, 2000). I hela Sverige anlades grönområden för rekreation på

platser där mycket människor vistades såsom järnvägsstationer, museer, teatrar och sjukhus

(Nolin, 1999).

Inne i städerna, med de bullriga fabrikerna och trångbodda bostadsförhållandena, blev

folkhälsan ett hett ämne i samhällsdebatten (Andersson, 2000). Dålig hygien och ohälsa

12

orsakade hög barnadödlighet och låg medellivslängd. Vid värnpliktsmönstringar fick stora

delar av årskullarna ratas eftersom de unga männens fysiska kondition var för svag.

Till följd av hälsodebatten fick Stockholms stads parkavdelning mer utrymme i

stadsplaneförslagen, då man efter inspiration från utlandet konstaterat att växtlighet i

människors närmiljö var mycket viktigt för hälsan. Nu uppstod en ny typ av stadsbyggnad,

med hälsoriktiga bostäder i funktionalismens tecken; sol, ljus och luft. De nya förorterna till

den befintliga stela innerstaden anpassades mer efter terrängen och tog till vara på naturens

mervärden (Andersson, 2000).

Det skedde en förändring i hur parkerna skulle utformas, vilket i huvudsak tog sin början i

Stockholm. En person som spelade en stor roll i detta var den inflytelserika botanikern och

professorn Rutger Sernander (som även var en av grundarna till Naturskyddsföreningen). Han

var anlitad av Stockholms skönhetsråd som bevakade park- och rekreationsfrågor, för att bidra

till byggandet av den sunda staden. Trots att idén om parkernas betydelse för människors

hälsa inte var ny kom nya tankar om att göra parkerna mer naturlika. De konstparker som var

under konstruktion, fick innan de blivit färdiga ge rum åt en annan typ av park; alltså en mer

friväxande park som skulle bidra till högre levnadsvärden och folkhälsa. Plana, geometriska,

välklippta former i den tyska och franska stilen ersattes av slingrande vägar och lummiga

miljöer mer likt den engelska (Sernander, 1926). Rekreation, kroppsrörelse och mental

naturvägledning var de nya idealen. Utformningen av Ålstensparken i Bromma 1927 - 1935

var en av de första parkerna som till stora delar ändrades från konstpark till naturpark och

blev som en prototyp för de nya parkerna. Detta spred sig till andra orter och även utomlands

(Andersson, 2000).

Tillsammans med stadsträdgårdsmästarna Osvald Almqvist och Holger Blom lade Rutger

Sernander grunden till den så kallade "Stockholmsskolan". Osvald Almqvist och senare

Holger Blom bidrog med en mer social dimension till de nya parkerna. Osvald Almqvist hade

under en studieresa i USA blivit inspirerad av en rörelse kallad: "City Beautiful" som

handlade om att parkerna förutom rekreation och friluftsliv också användes för

kulturarrangemang (Andersson, 2000). Holger Blom färdigställde år 1946 parkprogrammet

som sammanfattade Stockholmsskolans idéer under fyra rubriker:

• Parken luckrar staden

Under denna rubrik fastslås det att parkerna ska ta större plats i stadsbyggandet.

Grönytorna ska utgöra strukturerna i staden, mer som ett nätverk av grönytor än små

utspridda, isolerade ytor. Detta nätverk hade framför allt ett syfte att fungera som

skyddsbälten mot bomber och eld.

• Parken ger plats för friluftsrekreation

Denna punkt handlar om behovet av närnatur, i och med det allt mer urbaniserade

samhällets brist på frisk luft och brist på nyttigt kroppsligt arbete, som man tidigare fått

naturligt i bondesamhället. I och med industriarbetarnas ofta hårda arbetsförhållanden med

monotona och tunga arbetsmoment kunde parkerna bli ett rum för motion, kroppsrörelse

och själslig rekreation.

• Parken är en samlingsplats

Parkerna skulle vara en offentlig plats, till för alla i alla åldrar. En ny typ av stadsliv växte

fram, där parkerna kunde vara värd för konserter, fester och andra evenemang. Scener

anlades i många parker. Parkteatern började under somrarna resa runt från park till park.

Politiska och religiösa manifestationer ägde också numera rum i parkerna.

13

• Parken bevarar natur och kultur

Tillsammans med alla rekreations- och hälsotankar blev Stockholmsskolans idealiska

parkstil av det mer naturlika slaget. Det blev en stiliserad form av Sveriges natur- och

kulturlandskap inne i staden. Vissa parker och grönområden utgjordes av befintlig terräng

och vegetation som sparats ut när nya stadsdelar byggdes upp. Andra parker gjordes om

till att bli mer naturlika. Under denna rubrik redogjordes det också för att parken skulle

vara en plats för kulturyttringar i olika former, som skulpturer och monument

(Andersson, 2000).

1.5 Metod

Litteraturstudier i böcker och artiklar har gjorts om industrialismen, Stockholmskolan och

nationalromantiken. Stockholmsskolans idéer finns bland annat att läsa om i litteratur skriven

av en av Stockholmsskolans grundare; Rutger Sernander, till exempel i boken: Stockholms

natur (1926).

Tre studieområden valdes utifrån kriterierna: industristäder med grönområden inne i staden

eller i anslutning till industrier som anlades eller formades i samband med industrialismen.

Information om platsernas historik har samlats genom litteratur som i de flesta fall funnits på

lokala bibliotek. För helhetsbilden av områdena och underlag till nulägesbeskrivning har

platsbesök gjorts, och sedan återbesök efter litteraturstudier för en kulturhistorisk värdering.

Kulturhistorisk värdering av de tre områdena gjordes utifrån Riksantikvarieämbetets

kulturhistoriska värderingsmodell. Denna värderingsmodell är i grunden framtagen av Axel

Unnerbäck i en skrift från 2002; Kulturhistorisk värdering av bebyggelse. Metoden har sedan

utvecklats för att kunna användas inte bara till bebyggelse utan också till andra typer av

kulturhistoriska miljöer. Detta gjordes i skriften; Kulturhistorisk bedömning av parker och

grönområden av Klara Johansson, Stockholms stadsmuseum 2011. Värderingsmetoden är till

för att definiera kulturhistoriskt värdefulla miljöer och kan till exempel användas vid

urvalsprocesser om vilka platser eller företeelser som är extra värdefulla att bevara. Metoden

kan också användas till skötsel- och vårdplaner för att urskilja de kulturhistoriskt värdefulla

delarna, för att avgöra vilken skötsel som är lämplig.

Processen kan läggas upp så här enligt Johansson (2011): Först görs en platsinventering och

studier av källmaterial. Sedan kan jämförande studier göras med andra liknande platser om

man till exempel vid urvalsprocesser behöver gradera värden mot varandra (något sådant

urval har ej gjorts till detta arbete). Beskrivning av värdena görs genom att först definiera

olika delvärden. Det kan både handla om så kallade dokumentationsvärden, vilket innebär

värden som kopplas till platsens historik, till exempel samhällshistoriska- eller

personhistoriska värden, och det kan också handla om värden som förstärker upplevelsen av

platsen och dess historia, som till exempel autenticitet eller pedagogiskt värde. Av dessa

delvärden görs sedan en sammanvägd bedömning. Nu har man alltså kunnat identifiera om en

miljö eller företeelse är kulturhistoriskt värdefull och på vilket sätt den är det.

Modellen kan alltså anpassas till alla möjliga varianter av kulturmiljöer, beroende på vilka

delvärden man väljer att inkludera. Man behöver alltså inte ha med delvärden som är

irrelevanta för den typ av miljö man undersöker. Däremot är det nog fördelaktigt att man i ett

14

och samma arbete med flera undersökningsobjekt väljer att använda samma delvärden till alla,

trots att det kan handla om mycket olika typer av miljöer.

Till detta arbete har värderingsmetoden använts för att översiktligt beskriva de tre platsernas

kulturhistoriska värden kopplade till industrialismen. Med industrialismen och

Stockholmsskolans värderingar som utgångspunkt har det alltså funnits ett givet tema som

värdena identifierats efter. Värderingen har gjorts av platsernas helhet och inte riktats åt

mindre enskilda detaljer, som exempelvis ett specifikt träd eller en specifik stenmur. Däremot

har mindre enskilda detaljer varit med och bidragit till helhetens värde. Delvärdena har

dokumenterats med hjälp av ett protokoll som också är hämtat ur Johansson (2011). ;

Delvärdena som beskrivs i detta arbete är; samhällshistoriskt värde, kontinuitet,

personhistoriskt värde, autenticitet, pedagogiskt värde, sällsynthet, representativitet och

upplevelsevärde.

Historiska flygbilder över studieobjekten från Eniros kartgenerator, tagna mellan 1955 - 1967,

har jämförts med nutida flygbilder för att se om några eventuella skillnader är synliga mellan

då och nu. Mer skog på det historiska flygfotot är i detta fall relevant eftersom det kan

innebära att området med åren blivit mindre naturlikt. Detta redovisas bara om

Hjulkvarnelund, då de andra områdena inte visade några anmärkningsvärda skillnader mellan

det historiska- och det nutida flygfotot.

2. Resultat

2.1 Mariebergskogen

En plats som formats av industrialismens medfödda nationalromantik, med Skansen som

föredöme, är Mariebergskogen i Karlstad (Edberg, 2005). Mariebergskogen är en mycket

välbesökt stadspark och friluftsmuseum. Det är ett värmländskt Skansen och fokuserar

framför allt på att visa den

värmländska kultur- och

naturhistorien, med växter,

kulturbyggnader, kläder, hantverk

och djur m.m. Naturen är mer eller

mindre bevarad ända sedan

herrgårdsägaren Conrad Höök

donerade området till Karlstad stad

i slutet på 1800-talet. Conrad

skänkte området med krav på att

skogen skulle skonas från

avverkning. Mariebergskogen har

utvecklats till en plats för både

kunskapsförmedling om flora och

fauna och livet från förr och en

plats för rekreation (Edberg, 2005). Bild 1. Kulturbyggnad i Mariebergsskogen (Fock

Nilsson, 2018)

15

Bild 2. Mariebergsskogen och Zakrisdal i förhållande till Karlsstad (Eniro, 2018).

2.1.1 Nulägesbeskrivning

Mariebergskogen är ett område på 75 hektar (Edberg, 2005). Den består mestadels av gammal

skog med mycket grova tallar. Mariebergskogen kan idag delas in i olika delar. En del är ett

stort våtmarksområde som är en del av Klarälvsdeltat. Genom våtmarken tar man sig fram på

spänger och längs vägen finns ett par fågeltorn. En del som kallas Gammelskogen är, som

namnet antyder, gammal skog, mycket tät och hög med extremt grova tallar och en hel del

inslag av diverse lövträd. Genom Gammelskogen går slingrande stigar och lite här och var

står gamla kulturbyggnader i främst mörkbrunt timmer. Det finns bland annat ett par kvarnar,

en marknadsbod, en kolarkoja, timmerkojor och Karl IX:s jaktstuga. Lillskogen kallas den del

av Mariebergskogen där man byggt upp en stor lantgårdsmiljö med inhägnader och byggnader

för massor av olika djur, typiska för en svensk lantgård från 1800-talet. I den resterande delen

av Mariebergskogen finns en stor en stor lekplats, caféer, en kiosk, en stor friluftsscen och

inte minst; Värmlands naturum (Edberg, 2005).

16

Bild 3. Mariebergsskogen (Eniro, 2018)

2.1.2 Historik

Språkforskaren, folkbildaren och läraren Artur Hazelius var en av de som på 1800-talet såg

hotet från industrialismen mot det gamla lantliga natursköna Sverige och agerade ett steg

längre, genom att låta uppföra ett stort friluftsmuseum för att skydda framför allt

allmogekulturen (Bæhrendtz & Biörnstad, 1991). Detta friluftsmuseum kom att bli det

berömda Skansen på Djurgården i Stockholm, det första friluftsmuseet i världen som sedan

inspirerade till liknande företeelser världen över. Skansen slog upp portarna 1891. Här

samlades och bevarades byggnader, växter, redskap, hantverk, musik, sedvänjor m.m. på ett

autentiskt sätt för att disponeras för allmänheten (Bohman, 1997; Bæhrendtz & Biörnstad,

1991).

Karlstads motsvarighet till Skansen blev alltså Mariebergsskogen (Edberg, 2005). Det började

med att Conrad Höök, herrgårdsägare och ägaren av Mariebergsskogen under slutet av 1800-

talet, i sitt testamente skrivit:

"Till mina arftagare!

17

Om Marieberg efter min död försäljes, så låt åtminstone ej skogen komma i afverkares våld.

Skänk den då heldre till staden, mot betryggande garanti för dess framtida bestånd och vård.

Detta är min innerliga bön!"

Karlstads stad fick 1896 ett gåvobrev av Conrad Höök gällande Mariebergsskogen och sedan

dess har Mariebergsskogen vårdats som stadspark.

Senare fick Mariebergsskogen en ytterligare roll som friluftsmuseum. Det var butiksdirektör

Wilhelm Welin som 1915, efter att han inspirerats av Artur Hazelius Skansen, framförde ett

förslag till styrelsen för Värmlands Fornminnes- och museiförening att uppföra ett

värmländskt Skansen. Han ville hitta ett lämpligt ställe i Karlstad och beslutet föll till slut på

Mariebergskogen. Även här var tanken att ta dit kulturbyggnader och efterlikna kulturmiljöer.

Enligt generalplanen som togs fram av Nils Keyland och Sigurd Erixon skulle detta

friluftmuseum framför allt ha fokus på den värmländska finnkulturen med finnvandring och

svedjebruk, den värmländska bondekulturen med säterliv, jakt & fiske, jordbruk och kvarnens

historia, bergsbruk, skogsbruk, de värmländska marknaderna och religionen i Värmland.

Mariebergskogens friluftsmuseum invigdes år 1925 och det blev ett mycket populärt

besöksmål redan från början. För att höja besöksfrekvensen ytterligare byggdes

Friluftsscenen, café och en dansbana, där det bjöds på många olika attraktioner och

anordnades fester och konserter. Likt Sollidensscenen på Skansen har många kända artister

spelat på Mariebergsskogens friluftsscen genom tiderna, bland annat Jimi Hendrix och The

Kinks.

Friluftsmuseet utvecklades efter de ursprungliga idéerna under alla år och i ett avtal från

Mariesbergsskogsutredningen 1956 fastslogs det att verksamheten skulle bestå av: museal

verksamhet, fest- och nöjesplats, allmän park öppen hela året, barnvänliga aktiviteter och djur

som förekommer på svensk lantgård. Naturum Värmland invigdes 2002 och innehåller

utställningar, butik och café. Där hålls också guidningar, föredrag och exkursioner (Edberg,

2005).

Bild 4. Fågeldammen i Mariebergsskogen (Värmlands museum, årtal okänt)

18

2.1.3 Kulturhistorisk värdering

Delvärden Beskrivning

Samhällshistoria Mariebergsskogen är en plats för rekreation och friluftsliv i nära

anslutning till stadens centrum, vilket speglar Stockholmsskolans

värderingar och tankar om viktig tätortsnära natur. I en stor stad som

Karlstad, med mycket industri var en stor naturpark som

Mariebergsskogen av stor betydelse för folkhälsan.

Kopplingen till nationalromantikens tankar är tydliga, då ett av platsens

huvudsakliga syften är att skydda värmländsk kultur- och naturhistoria

genom att bevara natur och kulturbyggnader.

Kontinuitet Mariebergsskogen har följt sin ursprungliga plan om att vara ett

friluftsmuseum, kombinerat med rekreationsplats och nöjespark och har

därför högt kontinuitetsvärde. Det har tillkommit attraktioner och

företeelser genom åren, men allt i linje med ursprungsplanen.

Mariebergsskogen är lika viktig idag som under industrialiseringen för

Karlstads befolkning, genom att bidra med naturupplevelser, rekreation

och motion.

Personhistoria Platsen har stark personhistorisk koppling till mannen som såg till att

det blev möjligt att göra Mariebergsskogen till en stadspark, nämligen

herrgårdsägaren Conrad Höök som donerade området till Karlstad stad.

Utan Conrads vädjan om att skogen skulle stå kvar, hade kanske

Mariebergsskogen sett mycket annorlunda ut idag.

Personhistorisk koppling finns också till Wilhelm Welin som drev fram

Mariebergsskogen till att bli ett friluftsmuseum. Han blev en

värmländsk Artur Hazelius (Skansens grundare). Wilhelm brann för att

bevara den värmländska finn- och bondekulturen, vilket präglar hela

Mariebergsskogens karaktär.

Autenticitet Gammelskogen som skyddats från avverkning bär på ett högt autentiskt

värde. De grova tallarna förstärker känslan av skogens ålder.

De kulturhistoriska byggnaderna står inte på sin ursprungliga plats, det

är mer en konstellation av kulturhistoriska miljöer i idealiserad form,

men detta bär ändå på en viss grad av autenticitet eftersom miljön då är

trogen till den ursprungliga nationalromantiska tanken om ett

friluftsmuseum.

Pedagogiskt

värde

Det pedagogiska värdet ligger främst i förmedlingen av Värmlands

natur- och kulturhistoria. Mariebergsskogen är en plats för pedagogisk

kunskapsutlärning och naturvägledning. Pedagogiskt värde kopplat till

själva industrialismen är inte synligt på samma sätt, de värdena sitter

mer i historiken kring Mariebergsskogens tillkomst.

Sällsynthet Som bekant finns det flera friluftsmuseer i Sverige, utöver Skansen och

Mariebergsskogen. Tätortsnära naturparker är inte heller helt ovanligt.

Däremot finns det nog få friluftsmuseer som fokuserar på just

Värmländsk kultur- och naturhistoria.

Representativt Mariebergsskogen är mycket representativ för nationalromantikens

tankar. Även om friluftsmuseet bildades lite innan Stockholmsskolan

kom på tal, är Mariebergsskogen även representativ för

Stockholmsskolans idéer; friluftsrekreation, samlingsplats och skydd för

natur och kultur.

19

Upplevelse Upplevelsevärdet är uppenbarligen mycket högt. Mariebergsskogens

verksamhet jobbar aktivt med att besökare ska få upplevelser från

platsen i många olika former; naturupplevelser, kunskapsupplevelser,

underhållning osv. Den karaktäristiska miljön bidrar såklart mycket till

upplevelsevärdet. Mariebergsskogen är inte minst en estetiskt tilltalande

plats. Detta är en av många anledningar till platsens popularitet.

2.1.4 Sammanfattande kulturhistorisk bedömning

Mariebergsskogen förmedlar en känsla av hur man levde förr i tiden. Området bevarar

kunskap om den utdöende värmländska finnkulturen, med finnvandring och svedjebruk och

den värmländska bondekulturen med säterliv, jakt & fiske, jordbruk och kvarnens historia, om

värmländskt bergsbruk, skogsbruk, värmländska marknader och värmländsk religion.

Verksamheten i Mariebergsskogen bjuder på många attraktioner för att förmedla denna

kunskap och upplevelser till besökarna. Platsen har alltså högt pedagogiskt värde och

upplevelsevärde, men inte främst i fråga om industrialismen, utan om en idealiserad form av

den värmländska kultur- och naturhistorien. Platsen är inte direkt skapad med

Stockholmsskolan som utgångspunkt, eftersom skolans idéer inte formulerades förrän många

år senare, men utvecklingen av Mariebergsskogen överensstämmer med dessa ideal. Conrad

Höök ville skydda Mariebergsskogen från industrialismen och från skogsindustrin och

Wilhelm Welin ville också bevara värmländsk kultur- och naturhistoria. Stockholmsskolans

idéer om parken som en allmän mötesplats för kulturevenemang kan man också känna igen,

med friluftsscenen och att Mariebergsskogen blev en plats för fester och konserter. Att riktiga

världsartister som The Kinks och Jimi Hendrix har spelat på denna scen förstärker det

immateriella kulturhistoriska värdet.

Mariebergsskogen är en plats som kan vara representativ för Stockholmsskolans parkideal och

den uppfyller alla krav på rekreation, friluftsliv, bevarande av natur och kultur och som

samlingsplats. Det är en plats som är till för alla åldrar.

Karlstad är en stor stad med mycket industri, så ett naturområde som Mariebergsskogen som

ligger i direkt anslutning till centrum, är mycket välbehövligt för invånarna och har varit det

ända sedan industriernas framväxt i staden. Mariebergsskogen har aldrig avvikit från sin

ursprungliga plan och syfte, vilket gör att platsen har ett mycket starkt kontinuitetsvärde.

2.2 Hjulkvarnelund

I Trollhättan finns en park som stämmer in mycket bra på Stockholmsskolans ideal. Denna

park ligger precis nordost om Trollhättans centrum i stadsdelen Hjulkvarn, en av Trollhättans

äldsta arbetarstadsdelar. Området har en stadsplan från 1930-talet med oregelbundna kvarter.

Själva parken heter Hjulkvarnelund. Hjulkvarnelund är Trollhättans stads- och

evenemangspark och kan ta emot 10 000 besökare. Parken är mycket lägligt placerad intill

Göta älv, mitt emellan Stallbackas industriområde och Trollhättans centrum och

arbetarbostäderna i egnahemsområdet intill (Edén, 2015). Parken har dragit till sig många

olika typer av verksamheter, som Folkets park, camping, förskola, minigolf och kanotklubb.

Samtidigt är det en skön och lummig plats för rekreation för Trollhättans befolkning,

ursprungligen kanske särskilt ämnad för industriarbetarna i det intilliggande industriområdet.

20

Bild 5. Hjulkvarnelund (Fock Nilsson, 2018)

Bild 6. Hjulkvarnelund i förhållande till Trollhättan (Eniro, 2018).


Hela grönorådet är ungefär 8,9 hektar, där själva parken utgör ca 5,2 hektar av ytan och resten

utgörs av ett grönområde på 3,7 hektar, som består av enbart skogspartier. Folkets park

avgränsas från resten av parken med ett staket. Parken är av det mer naturlika slaget, med små

slingrande, grusade promenadstigar, ekhagar med mycket grova ekar, bevarade stensträngar,

en slingrande liten bäckfåra och en damm. Intill dammen finns en musikpaviljong. Ekarnas

21

storlek tyder på att viss befintlig vegetation kan ha sparats ut när stadsdelen och parken

anlades. I parken finns ett arboretum där små skyltar satts ut intill träden, men många av

skyltarna saknas eller är i dåligt skick. Parken utgörs av många olika rum, som ändå smälter

samman i en naturlig känsla. En stor del av området är campingplats med öppna gräsytor och

ett fåtal mindre faluröda stugor. Förskolan och kanotklubben ligger precis i anslutning till

parken och likaså minigolfbanan. Mitt i parken finns en vacker gammal tegelbyggnad som

enligt en skylt ska vara ett gammalt pumphus men nu är ett konstgalleri. Runt omkring denna

byggnad finns arboretet och en boulebana. Två lekplatser med gungor finns också i parken.

Folkets park-området som ligger närmast Trollhättans centrum är en asfalterad yta med Scen -

och barackbyggnader i gult trä, med ljusslingor och svart järnstängsel med skylten Folkets

park skrivet i slingrande bokstäver. Längst i norr, närmast industriområdet Stallbacka, ligger

det område i parken som är mest naturlikt.

Bild 7. Hjulkvarnelund med omgivning (Eniro, 2018).

22

2.2.2 Historik

Parken ingick i byggandet av stadsdelen Hjulkvarn, mittemellan det stora industriområdet

Stallbacka och stadens centrum. Egnahemsområdet med arbetarbostäderna i anslutning till

industriområdet fick genom tidens rådande ideal en oregelbunden karaktär, med oregelbundna

kvarter och med många små grönytor lite här och där, och en större mötesplats i form av

Hjulkvarnelund. Här byggdes även Folkets park och en campingplats som båda anlades på 30-

talet (Edén, 2015).

I Trollhättan har industrialismen haft mycket stor betydelse för stadens utveckling. Den

främsta orsaken var läget vid Göta älv och vattenfallen. Innan slussarna byggdes runt år 1800

fanns det ingen stad vid vattenfallen, utan kvarnar och några hundra invånare. I början av

1900-talet tillkom vattenkraftsstationer och på 30-talet bildades de stora industrierna Nohab

Flygmotor, Saab och Vattenfalls kraftstation, vilka alla var hade mycket stor ekonomisk

betydelse för Trollhättan (Johansson, 1987; Olsson, 2014).

Bild 8. Hjulkvarnelund och Folkets park (Jubileumsskrift Folkets park Trollhättan 15 år,

1945)

23

Bild 9. (Eniro, 2018) Ett historiskt flygfoto från 1955 - 1967 visar att området varit mer

beskogat om man jämför med ett nutida flygfoto, och att en del av parken har fått ge vika för

mer industribebyggelse. I och med att man tagit bort så mycket träd och även minskat parkens

yta och i stället anlagt industri, är det osäkert om Trollhättans stad är medveten om parkens

ursprungliga syfte.



Samhällshistoria I en stad som Trollhättan som på en relativt kort tid växt till en stor

industristad har en park som Hjulkvarnelund högt samhällshistoriskt

värde, eftersom den anlades i samband med industrialismen och det

nyfunna behovet av natur inne i staden. Hjulkvarns läge mellan industri

och centrum intill Göta älv, har också en lokalt platshistoriskt betydelse,

då Trollhättan blev en industristad tack vare älven. Hjulkvarnelund har

troligen bidragit mycket till de arbetande Trollhättebornas välmående

under åren. Platsen har använts flitigt för nöjesevenemang.

Kontinuitet Egnahemsområdet i Hjulkvarn och den tillhörande parken var speciellt

ämnade till arbetarna på Stallbackas industriområde, men också till de

som jobbade inne i centrum. Idag är det nog mer blandat med vilka som

bor i stadsdelen och vilka som använder parken, men den fyller

fortfarande samma funktion; rekreation och nöje. Folkets park används

inte lika ofta och är inte lika populärt som under 1900-talet, men ryktet

säger att det ska satsas på nytt, då är frågan om hur mycket förändringar

som kommer göras i parkens utformning.

Personhistoria I källmaterialet som undersökts, har det inte framträtt någon person som

är särkilt kopplad till platsen. Arbetarfamiljerna som levde i Hjulkvarns

egnahemsområde finns inte representerade.

Autenticitet Träden och buskarnas storlek tyder på att utformningen av parken nog

inte förändrats på mycket länge, ekhagarna och stenmurarna är tecken

på att parken från början hade naturparksstilen och att den gjordes

genom att delvis spara ut befintlig natur. De slingriga stigarna stämmer

överens med resten av Hjulkvarns slingriga kvarter och med

Stockholmsskolans ideal. Alla byggnader inom området ser ut att

härstamma från tidigt 1900-tal, vilket bidrar till platsens autenticitet.

Pedagogiskt

värde

Som besökare får man ingen tydlig bild om att platsen har

kulturhistoriskt värde kopplat till industrialismen, förutom om man

möjligen ser kopplingen till parkens omgivning med industriområdet

intill. Det finns ingen information om detta. Däremot finns det en skylt

om hur man spelar boule och ett fåtal små skyltar intill arboretumets

träd.

Sällsynthet Som nämnts är tätortsnära grönområden i naturparksstil inte speciellt

sällsynt, de flesta parker som anlades under denna tid fick den mer

naturlika karaktären. I Trollhättan finns dock inte många andra parker

som verkar stämma lika bra in på Stockholmsskolans ideal.

Representativt Hjulkvarnelund är tydligt representativ för Stockholmsskolans ideal. En

park inne i staden eller i närheten av industrier, som anlades på 30-talet,

samtidigt som arbetarbostadsområdet byggdes intill. Den lummiga

karaktären är som nämnts typisk för parker som anlades under denna

24

tid. Folkets park-anläggningen, konstgalleriet och paviljongen är också

representativt för ett av Stockholmsskolans programrubriker; Parken

som en samlingsplats, liksom de andra verksamheterna som håller till i

Hjulkvarnelund.

Upplevelse Det är parken tillsammans med dess omgivning som bidrar till

upplevelsevärde kopplat till just industrihistoria. Går man en promenad,

först genom den lummiga parken, ut mot Stallbacka och tillbaka längs

älven i riktning mot de höga husen i centrum, får man verkligen känslan

av att parken är en oas mellan grå industri och stadsliv, även på andra

sidan älven är det stora industribyggnader. Folkets park-byggnadernas

retrostil från 30-talet med den karaktäristiska entrén ger känslan av en

svunnen tid.


Genom att läsa om industrialismens påverkan på natursynen och Stockholmsskolans stilideal

kan jag se vilka karaktäristiska drag som stämmer överens med Hjulkvarnelund i Trollhättan.

Det finns inget nämnt, i källmaterialet som studerats, att parken faktiskt är utformad efter

Stockholmsskolans ideal, men parkens karaktär och tiden då parken anlades stämmer mycket

bra överens med den rådande tidens trender, som säkerligen framför allt influerades av

Stockholmsskolans stil. En park i anslutning till industri, som är i naturparksstil och

innehåller olika former av kulturella verksamheter är helt i stil med Stockholmsskolan.

Delen av området som bara består av naturmark är också viktigt i ett kulturhistoriskt

perspektiv. Som Holger Blom hade med i sitt program, kan denna ytas funktion placeras in

under rubriken ”Parken luckrar staden”, det är en grönyta som fungerar som en buffert mot

industriområdet, mot explosioner och eld, och det är en spridningskorridor för fåglar och

småvilt. Den binder också samman andra grönytor i staden. Den skiljer också av parken och

döljer det gråa industriområdet, vilket inte hade varit en önskvärd syn från en naturskön park.

Parkens arboretum tillkom på 80-talet men tillför naturvägledning, vilket också är enligt

Stockholmsskolans syfte. Hjulkvarnelunds omgivning bidrar mycket starkt till helhetsvärdet

och framför allt till ett representativt värde. Placeringen av parken; mellan ett industriområde,

stadscentrumet och arbetarbostadsområdet är verkligen en starkt bidragande orsak till att

Hjulkvarnelund är en park som formats av industrialismens nya behov av grönytor i staden.

Allt detta blir extra tydligt om man ser det från ett perspektiv ovanifrån, från en karta eller

flygfoto. Efter vad jag har kunnat hitta är det inte nämnt någonstans att parken har

kulturhistoriskt värde kopplat till industrialismen, så om man är omedveten om detta kan

dessa värden vara svåra att utläsa.

2.3 Zakrisdal

Zakrisdal är ett tredje exempel på en plats där växtligheten har en koppling till

industrialismen. Detta område skiljer sig mycket från de andra två, eftersom det först och

främst är själva industrin som växtligheten är till för att skydda. Anläggningens hemliga

ammunitionsfabrik som var i bruk mellan 1940 till 1994, använde nämligen vegetationen som

kamouflage. En anledning var för att undvika eventuella flygbombningar (Bylund, 2017).

Däremot kan man konstatera att den gröna kringmiljön även i detta fall var mycket

betydelsefull för de som arbetade där i fråga om rekreation och arbetsmiljö.

25

Bild 10. Zakrisdal, gräsbeklädd industribyggnad i skogen (Fock Nilsson, 2018).

Bild 11. Zakrisdal och Mariebergsskogen i förhållande till Karlsstad (Eniro, 2018).


Zakrisdals industriområde är ca 80 hektar och inhägnat av ett högt järnstängsel. Både innanför

och utanför finns mycket skog med framförallt tall och terrängen är mycket kuperad. Området

kan delas upp i två delar; Zakrisdals centrum och Zakrisdalsslingan. Det är kring

Zakrisdalslingan som de äldsta byggnaderna och den mest karaktäristiska miljön finns. Själva

26

slingan är en smal asfalterad väg som nästan ger en labyrintkänsla, man vet knappt när man

kommer tillbaka på samma ställe som man började. Längs denna smala väg finns de äldsta

fabriksbyggnaderna. Dessa envåningshus med sina betonggjutna fasader är iögonfallande små

till formatet. Det finns dock två lite högre utkikstorn. I denna del av Zakrisdals

industriområde går trädkronorna högt ovanför byggnaderna. Byggnadernas jordnära färger

smälter ihop med den kringliggande vegetationen, de flesta är gröna eller rödbruna och de

slitna och flagiga fasaderna skvallrar om att husen nog aldrig rustats upp utvändigt sedan de

byggdes. Växtligheten ger ett ganska vildvuxet intryck, med grova tallar och en hel del inslag

av björk. I den ojämna steniga terrängen går mycket berg i dagen. Tittar man längre in i

skogen kan man här och där upptäcka diverse rostiga föremål med lite oklar funktion som

sticker upp ur mossan. På flera ställen finns också hyddor med gräsbevuxna ovansidor.

Mindre vägar går in genom skogsbestånden. I delen som kallas Zakrisdals centrum är

byggnaderna nyare och av annan karaktär, de är mycket större och i rött tegel. I denna del har

växtligheten inte lika betydande roll. På många ställen inom Zakrisdals industriområde finns

speciella attribut från tiden då ammunitionsfabriken var i bruk, som rostiga cykelställ och

lyktstolpar, rökrutor och andra rostiga föremål. I sydväst avgränsas området av Vänerns

strand, åt väst finns bostadsområdet Bellevue och åt de andra hållen är det skog.

Bild 12. Zakrisdal, historiskt flygfoto från 1955- 1967 (Eniro, 2018).

27

2.3.2 Historik

Zakrisdals ammunitionsfabrik uppfördes 1940, strategiskt placerat en bit utanför staden i

Karlstad intill Vänern (Bylund, 2017; Sandgren, 1983). Läget vid Vänern innebar att man lätt

kunde bevaka området ut mot vattnet. Många sommarstugeägare fick bereda plats för den nya

fabriken och lämna sina stugor med sina fina sjölägen. Under de första åren bestod fabriken

av många små och låga byggnader längs en slingrande väg kallad Zakrisdalsslingan, många

målade i skogsgrönt med gräsbevuxna tak. Trädkronorna gick ovanför taken så att

anläggningen inte skulle synas så bra från luften och inte heller från marken eller från vattnet.

Fabriksområdets skogsbestånd utgjorde också skydd om explosioner skulle ske.

Zakrisdal var under en period Karlstads största industri, med 1100 anställda.

En ny stadsdel, Bellevue, växte upp intill fabriken, för att de anställda skulle kunna bo i

närheten av sina jobb och det var dessutom bostadsbrist i Karlstad.

På Zakrisdals fabrik skapades en typ av bruksanda. Förutom att många bodde där satsades det

mycket på att aktivera arbetarna till en sundare fritid med en intern frilufts- och

idrottsförening. Rekreerande grönområden fanns det uppenbarligen inte brist på utanför

lokalerna och motionsspår och sportstuga vid vattnet anlades till arbetarnas förfogande.

Friluftssektionen ansvarade för terränglöpning, skidor, orientering och fiske. Andra sporter

man ägnade sig åt var fotboll, hockey-bockey och tennis. Det fanns också en båtklubb, en

fotoklubb och en konstförening och även en speciell avdelning för att se till dovhjortarna

inom området.

Zakrisdals personal hade också tillgång till badplats vid de övergivna sommarstugorna.

Badplatsen var endast öppen för personalen.

Fabriken byggdes ut med åren och större fabriksbyggnader tillkom. Senare tillkom även

lokaler insprängda i berg. Det byggdes en gigantisk anläggning inne i ett bergrum på 11 000

kvm. Att arbeta inne i berg, under mark och i stora fabrikslokaler medförde troligen ännu

större behov av att ta raster i den friska luften, ute i det gröna.

Den sprängtekniska verksamheten avslutades 1994 och Zakrisdal är numera ett område för

annan typ av industri. Området blev fridlyst och stängt för allmänheten, för att det eventuellt

kunde finnas farliga rester från ammunitionsfabriks-verksamheten. Området har dock sanerats

noggrant och fridlysningen upphävdes 1995 och blev därmed öppet för allmänheten (Bylund,

2017; Sandgren, 1983).

Bild 13. Ammunitionsfabrikens verksamhet i lokalerna inne i berget. (Wreime, okänt årtal)

28



Samhällshistoria Att Zakrisdals ammunitionsfabrik en gång var Karlstads största

arbetsplats med ca 1100 anställda innebär ett högt samhällshistoriskt

värde, främst i ett lokalt Karlstadsperspektivt.

Zakrisdals verksamhet kunde liknas med en bruksmiljö vilket är

Industrihistoriskt intressant. Bruksandan innebar bland annat en aktiv

fritid i naturen för de anställda, vilket var i stil med tidens ideal och

Stockholmsskolans grundvärderingar.

Kontinuitet Det finns kontinuitet i att området fortfarande är ett industriområde.

Industribyggnaderna är desamma men ammunitionstillverkning har

ersatts av annan industri. Vegetationen har inte längre någon betydelse

för själva industrin men den har fortfarande stor betydelse för

arbetarnas välmående.

Personhistoria Personhistoriskt värde kan kopplas till de som arbetade på

ammunitionsfabriken. Många hade nog en speciell relation till denna

arbetsplats med tanke på den bruksandan som fanns, speciellt de som

bodde i stadsdelen Bellevue eftersom de då både levde och arbetade vid

Zakrisdal. Ammunitionsfabriken var utåt sett en hemlig militär

verksamhet men många före detta anställda minns livet på insidan av de

höga järnstängslen (Bylund, 2017).

Autenticitet Det är mycket som är autentiskt med Zakrisdal, närapå alla byggnader

är bevarade från ammunitionsfabriken och fasaderna till de mindre

byggnaderna har fått behålla sina jordnära färger som smälter in i den

omringande växtligheten, vilken också har bevarats och har inte behövts

ge vika för några nya industriella aktiviteter. Att många rostiga gamla

föremål, som idag nog inte har någon funktion, lämnats ute i terrängen

och längs slingan bidrar också med mycket autenticitet. Patinan i dessa

föremål och byggnader förstärker det ännu mer. Vissa byggnader är

fortfarande täckta av kamouflerande gräs. Motionsspår genom skogen

och cykelställ finns kvar och även många andra företeelser från den

tiden då Zakrisdals präglades av ammunitionsfabriken.

Pedagogiskt

värde

Tack vare att Zakrisdal är en mycket välbevarad försvarshistorisk miljö

med tydligt karaktäristiska drag, är helheten av miljön ganska

pedagogisk och lätt att avläsa. Dessa pedagogiska värden är inte

anpassade till allmänheten att beskåda, då området inte tycks ha blivit

ett allmänt besöksmål.

Sällsynthet Områden med hemliga försvarsverksamheter använde nog i många fall

vegetation som kamouflage, men ur ett industrihistoriskt perspektiv är

föreningen med naturen nog inget vanligt inslag. Både verksamheten

och de anställdas arbetsmiljö präglades av föreningen med områdets

växtlighet. En plats likt denna med den småskaliga bebyggelsen i

grönbruna nyanser, längs den smala vägslingan genom kuperad

skogmark, som dessutom är såpass välbevarad, är troligen en ganska

unik miljö.

Representativt Zakrisdal har representativa värden för Sveriges försvarsindustri,

29

naturen hade som nämnts en funktionell betydelse för de verksamheter

som hade ett behov av kamouflering, och anställda i sådan industri fick

naturupplevelser och frisk luft som bonus. Stockholmsskolans tankar

om naturens betydelse för industrialismens arbetare besvaras i

Zakrisdal, både i de gröna områdenas faktiska närvaro men också i

fritidsaktiviteterna som utövades. Bruksandan representeras också i

många detaljer; entréns klocka, som fortfarande visar rätt tid och

cykelställen är några exempel.

Upplevelse Zakrisdals industriområde är en mycket speciell, stämningsfull plats

som skulle kunna ha stor potential att bli ett populärt besöksmål. Alla

komponenter som nämnts ovan på flera ställen; bebyggelsen,

vegetationen, vägslingan och de mindre detaljerna, utgör tillsammans

en komplett kulturhistorisk miljö som tack vare autenticitet och patina

bidrar till ett högt upplevelsevärde.


Helhetskaraktären av Zakrisdals industriområde är bevarad från då ammunitionsfabriken var i

bruk. Det var industri klädd i grönska, vilket ger området ett ganska unikt värde, då man nog

oftast ser industriområden och naturområden som raka motsatser till varandra. Placeringen av

de äldre byggnaderna anpassade till vegetation och storlek och färgsättning utgör helheten av

ett område där industri och natur hänger ihop. Växtligheten har haft en funktionell betydelse i

form av kamouflering från luften och även land och vatten. Områdets utformning är inte en

produkt av Stockholmsskolan men det finns viss karaktär som överensstämmer med dess

ideal; nämligen att naturlikheten som en bieffekt utöver kamouflage, bidrog till en grönare

och friskare omgivning för arbetarna. Småskaligheten av byggnaderna och de smala

slingrande vägarna i den kuperade terrängen är de viktigaste komponenterna i denna miljö.

Den ursprungliga tanken som ligger bakom områdets utformning går att utläsa mycket tydligt

eftersom området är mycket välbevarat; byggnaderna är slitna, färgen är kvar, de rostiga

föremålen i kombination med den täta tallskogen gör det till en mycket speciell plats med

trolsk stämning. Hus och mindre föremål med dess patina och skogsbeståndens vildbevuxna

uttryck bidrar till de autentiska värdena och stämningen. Klockan med sina visare vid entrén

är som en symbol för fabrikens bruksanda, alla skulle komma i tid till arbetet. Det gamla

stängslet ramar in området och gör Zakrisdals industriområde till en sammanhängande

kulturhistoriskt värdefull miljö; utan stängslet skulle växtligheten fortsätta ut i intet och

känslan av naturens roll skulle bli svagare. Stängslet stänger fortfarande ute objudna gäster,

nu är det nog framför allt mot eventuella vandaler på kvällar, nätter och helger. Förr var det av

andra skäl, som spioner eller liknande.

Att området fortfarande används till industri och använder sig av samma byggnader bidrar till

ett värde av kontinuitet. Byggnaderna och naturområdena verkar hållas så autentiska som

möjligt trots att ny verksamhet pågår där idag. De mindre detaljerna; cykelställ, rökrutor och

lyktstolpar bidrar till upplevelsevärde, autenticitet, kontinuitet och representativitet, delvis för

ett industriområdes bruksanda. Estetiskt är området speciellt och förmedlar en speciell

stämning.

30

3. Analys och diskussion

3.1 Kulturhistorisk konsekvensbeskrivning

Alla tre områden ska fortsatt hållas så autentiska som möjligt och utformningen ska förbli de

ursprungliga idealen trogna.

Mariebergskogen är redan en mycket komplett plats på många sätt. Den nationalromantiska

känslan speglas i hela området. I ett naturskönt grönområde som Mariebergsskogen, kan

kopplingen till industrihistoria för besökare kännas som en långsökt aspekt, men faktum är att

den spelar en mycket stor roll. Industrialismen var ändå grundanledningen till att det

Mariebergskogen vi ser idag. Conrad Höök såg till att det blev en stadspark, han ville skydda

Mariebergsskogen från avverkning. Wilhelm Welin ville bevara värmländsk kultur som

hotades av industrialismen. Eftersom stadsparken/friluftsmuseet bildades före det att

Stockholmsskolan fick sitt genombrott, kan platsen inte sägas ha några direkta kopplingar till

skolan från första början. Idealen var och är dock desamma. Mariebergsskogen är det enda av

de tre studieområdena som dagligen drivs av en verksamhet som har en direkt uppgift att

bevara och vårda dessa kultur- och naturvärden. Det Mariebergskogens ledning bör fortsatt

följa sin ursprungliga plan och inte låta dess popularitet kommersialisera platsen alltför

mycket. Mariebergskogen är exempel på ett område där kultur- och naturhistorien får

ytterligare liv genom att det sätts i ett skådespel. Precis som på Skansen i Stockholm går

personalen runt i tidstypiska kläder och riktiga hantverkare tillverkar saker med traditionella

metoder. Detta gör att ett besök i Mariebergsskogen blir en upplevelse, särskilt för barnen

som är i extra stort behov av tidig naturvägledning.

Hjulkvarnelund är det exempel av de tre objekten som tydligast ansluter till

Stockholmsskolan. Där har de industrihistoriska kulturvärden parken bär på, potential att

synliggöras mer. För det första är det viktigt att man bevarar de element i Hjulkvarnelund som

är typiska för parker anlagda i början av 1900-talet; lummigheten, de snirkliga vägarna, den

slingrande bäckfåran, dammen, retrokänslan på husen etc. Trollhättans stad kan informera

besökare om parkens ursprungliga syfte med hjälp av skyltar. Att använda sig av

informationsskyltar för att förmedla kunskap om kultur- och naturhistoria, är ett annat bra sätt.

Är skyltarna lagom stora och anspråkslösa i sin design, stör de oftast inte resten av miljön.

Om Hjulkvarnelund fick skyltar, skulle det exempelvis kunna finnas text och bild om

industrialismen, om naturens betydelse för arbetarna, text som visar Hjulkvarnelunds roll i

sammanhanget, med en karta över platsens tydliga läge mellan industri och stadscentrum.

Det kan också stå skrivet om Stockholmsskolans ideal. Dock är det inte alls säkert att

Stockholmskolans idéer medvetet ligger bakom utformningen av just Hjulkvarnelund, men

hur som helst stämmer det bra överens med den tidens trender; den naturlika stilen och en

samlingsplats för kulturella och sociala aktiviteter.

Zakrisdals kulturvärden är mycket tydliga och platsens höga upplevelsevärde skulle kunna

innebära ett potentiellt besöksmål för allmänheten och är kanske lämligt som kulturreservat. I

dagsläget är det inte tänkt som ett besöksmål utan bara som ett industriområde, det är stängt

på kvällar och helger när det inte är arbetstid. Detta gör att Zakrisdal inte är speciellt synligt.

Om man skulle satsa på att göra Zakrisdal till ett besöksmål, skulle informationsskyltar även

här kunna vara ett bra inslag. Zakrisdal är inte en produkt av Stockholmsskolan utan ett

31

område där vegetationen ursprungligen haft ett annat syfte: som kamouflage, men har även

nyttjats för att främja arbetarnas hälsa.

För att bevara karaktären är det mycket viktigt att man inte väljer att avverka träd eller bygga

fler industribyggnader vid Zakrisdalslingan, det ska gå att tydligt urskilja den ursprungliga

tanken med vegetationens kamouflage tillsammans med de naturfärgade små

industribyggnaderna. De mindre attributen, som rostiga cykelställ, lyktstolpar och rostiga rör

inne i skogen är lika viktiga att bevara för helhetskänslan, liksom klockan vid entrén.

Byggnaderna och de mindre föremålen borde inte rustas upp för att snyggas till, man bör

bevara dess patina.

3.2 Stockholmsskolan i dagens samhälle

Det blir mer och mer angeläget med grönområden inne i städerna, eftersom urbaniseringen

ökar mer och mer hela tiden. Alla punkter Stockholmskolan tog upp är lika viktiga, om inte

ännu viktigare, idag än vad de var från början. För människor, och kanske särskilt barn och

unga i dagens samhälle, är naturupplevelser inte en lika självklar del i vardagen som den var

förr, inte minst med tanke på all teknologi och sociala medier som tar upp allt mer av fritiden.

Mycket forskning har under modern tid ägnats åt dessa frågor. Forskningen visar bland annat

på att barn som får vistas mycket ute i det gröna får bättre inlärnings- och

koncentrationsförmåga. Balans, motorik och koordination blir bättre och de håller sig också

friskare. Skolundervisning ute i naturen är åtgärder som prövas (Grahn, 1991). Det är

vetenskapligt bevisat att så gott som alla mår bättre av naturen. Den kan vara ett andningsrum

i stadens buller och brus. Den kan få en att känna sig gladare och starkare, den motverkar

stress, depression, sömnproblem och ångest och den stärker immunförsvaret och hjärtat

(Ottosson, 2006; Grahn, 1991). Naturupplevelser används ofta som verktyg inom helande

behandlingsformer mot till exempel stress eller depressioner.

Organiserad naturvägledning är mycket bra och hjälper urbaniserad befolkning att både

känslomässigt, hälsomässigt och kunskapsmässigt anknyta till naturen. Naturvägledning

innebär bland annat att förmedla kunskap om naturen och kulturlandskapet och att hjälpa

människor att få en känslomässig relation till landskapet. Det handlar också om att bidra till

ökad miljömedvetenhet och kunskap om de ekologiska och kulturbiologiska sambanden.

Detta kan ha en speciell betydelse för tätortsnära miljöer där en ökad medvetenhet för

biologisk mångfald är önskvärd, för att främja en hållbar samhällsutveckling i samklang med

naturens resurser (Arnell, 2009). Exempel på sådan organiserad naturvägledning kan vara

Naturum eller Mulleskolan.

Forskning har gjorts angående effekterna av hög naturlikhet kontra låg naturlikhet i de

tätortsnära grönområdena och parkerna. Undersökningen har då visat på att ju högre

naturlikhet i grönområdet desto högre grad av välmående känner de som vistas där.

Detta har också att göra med platsidentitet, vilket innebär att människor kan få en

känslomässig relation till en fysisk plats; platsen blir en del av ens identitet. Sådana känslor

för platsidentitet har stor koppling till välmående, de urbana naturmiljöerna som finns i närhet

till så många människors boenden, arbeten och vardag spelar därför en extra stor roll för

människans hälsa (Knez et al, 2018).

32

Efter att man konstaterat att högre naturlikhet i parker och grönområden bidrar till ett högre

välbefinnande, kan man också anta att parker och grönområden som utformats i början av

1900-talet, i just den naturlika stilen, kan anses som extra värdefulla. De flesta av dem

uppfyller Stockholmsskolans kriterier, samma kriterier som är aktuella idag fast kanske ännu

viktigare;

Parken luckrar staden

Holger Blom talade om att stadens nätverk av grönytor skulle fungera som skyddsbälten mot

bränder. Idag pratar man mer om grön infrastruktur, att denna framförallt är viktig för

fåglarna och småviltets möjlighet att röra sig i staden, att ta sig fram genom och mellan

biologiska miljöer.

Parken ger plats för friluftsliv

Det digitaliserade samhället har gjort att människor blivit ännu mer stillasittande både i

arbetet och i hemmet. Utrymme för motion och rekreation är mer angeläget än någonsin förr.

Den lättillgängliga närnaturen, samt organiserad naturvägledning uppmuntrar starkt till ett

hälsosamt friluftsliv.

Parken är en samlingsplats

Parkens roll som "samlingsplats i det offentliga rummet" är mycket viktig för att få ut folk i

naturen. Mixen av sociala evenemang och nöjen i naturen är en lockande kombination, som

gör målgruppen större.

Parken bevarar natur och kultur

Biologisk mångfald får allt större betydelse i samhällsplaneringen. Många av de stadsnära

grönområdena utgör värdefulla livsmiljöer för mängder av arter, inte minst de lummiga

parkernas grova ädellövträd och andra bevarade kulturlämningar.

Stockholmsskolans tankar om tätortsnära natur har mycket större betydelse idag än vad dess

grundare säkerligen kunde föreställa sig från början.

Ur det gråa bullriga industrilandskapet växte nya tankar om naturen fram. Många vackra och

värdefulla platser är skapade i industrialismens kölvatten -"industrialiseringens gröna

kulturarv".

33

Sammanfattning

Industrialismen förändrade många människors tillvaro och trängde på många plan undan

natur- och kulturmiljöer, men i industrialismens spår skapades även några nya miljöer, i och

med att det väcktes nya tankar om närnaturens betydelse för folkhälsan. Många parker och

grönområden uppstod i samband med industrialismen. Mer grönytor inne i städerna bidrog till

mental naturvägledning. I Stockholm utvecklades en ny typ av park i den så kallade

Stockholmsskolans ideal, en "naturlik" park som skulle gynna folkhälsan i en tid av bullrig

industri, trångboddhet och ohälsa. Parkerna och grönområdena skulle luckra staden, ge plats

för friluftsliv och rekreation, vara en samlingspalts och bevara natur och kultur.

Det här är saker som man pratar om även idag och som är oerhört viktiga för ett hållbart

samhälle, både för människa och biologisk mångfald. Mycket forskning har gjorts angående

betydelsen av naturupplevelser för välbefinnande och hälsa. Man har också kommit fram till

att hög naturlikhet i ett grönområde bidrar till högre välmående än låg naturlikhet. Parker och

grönområden från tidigt 1900-tal som utformats i linje med Stockholmsskolans ideal är därför

mycket värdefulla.

I denna uppsats undersöks tre grönområden i västra Sverige, som på olika sätt har historisk

koppling till industrialismen och anspelar på Stockholmsskolans idéer:

Mariebergsskogen i Karlstad, en stadspark som på slutet av 1800-talet donerades bort av

herrgårdsägare Conrad Höök till Karlstad stad, med villkoret att skogen skulle skonas från

avverkning,. Skogen blev senare ett nationalromantiskt friluftsmuseum, för att bland annat

skydda värmländsk natur- och kulturhistoria.

Hjulkvarnelund, en park i Trollhättan anlagd på 30-talet i den "naturlika" stilen, i

anslutning till ett arbetarbostadsområde, ett stort industriområde och Trollhättans centrum.

Zakrisdal i Karlstad, ett inhägnat industriområde, tidigare ammunitionsfabrik, vars

bebyggelse anpassats i färg och form efter terräng och växtlighet, och där växtligheten haft en

stor betydelse både för verksamheten, som kamouflage, och för de anställdas välbefinnande.

Av dessa tre platser görs i arbetet översiktliga kulturhistoriska värderingar efter

Riksantikvarieämbetets kulturhistoriska värderingsmodell, som bygger på att urskilja olika

delvärden för att sedan göra en sammanfattande kulturhistorisk bedömning. Litteraturstudier

tillsammans med platsbesök har gett förutsättningar till detta.

Mariebergsskogen, Hjulkvarnelund och Zakrisdal är tre mycket olika platser av stort

kulturhistoriskt värde. Värdena är synliga i olika grad. Mariebergsskogen som är ett

friluftsmuseum är en plats där man aktivt jobbar med att bevara och visa natur- och

kulturvärden. Kopplingen till industrialismen är mindre synlig i fysisk form men finns i

Mariebergsskogens historia och tillkomst, sprungna ur nationalromantiska tankar.

Hjulkvarnelunds utformning stämmer överens med Stockholmsskolans naturparksideal och

kopplingen till industrialismen syns extra tydligt från ett fågelperspektiv, då parken ligger

lägligt placerad mittemellan stora industriområden och stadsmiljöer. I både Mariebergsskogen

och Hjulkvarnelund hålls många kulturella och sociala evenemang och tillställningar, vilket

också överensstämmer med Stockholmsskolans tanke om "parken som samlingsplats".

Zakrisdal har mycket tydliga kulturhistoriska värden, eftersom den speciella bebyggelsen

tillsammans med växtligheten är mycket välbevarad sedan ammunitionsfabrikens verksamhet

startade 1940. De småskaliga byggnadernas flagnande fasader i jordnära färger, längs den

slingrande smala vägen genom kuperad skogsterräng med rostiga föremål här och där, utgör

en mycket speciell miljö.

Gemensamt för alla tre platser är att naturen säkerligen haft en betydande roll för

människors välbefinnande och kommer fortsätta att ha det så länge de finns kvar.

34

Källförteckning

Litteratur

Andersson, Thorbjörn (red.) (2000). Stockholms tekniska historia. 7, Utanför staden : parker i

Stockholms förorter. Stockholm: Stockholmia

Arnell, Anders (2009). Naturvägledning i Sverige: en översikt. Uppsala: Institutionen för stad

och land, Sveriges lantbruksuniversitet

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-863

Bæhrendtz, Nils Erik & Biörnstad, Arne (red.) (1991). Skansen under hundra år. Höganäs:

Wiken

Bohman, Stefan (1997). Historia, museer och nationalism. Stockholm: Carlsson

Bylund, Rolf (2017). Zakrisdal - den hemliga fabriken. Karlstad: Karlstad hembygdsförening

Edberg, Lennart (2005). Då, Nu och Sedan: En berättelse om Mariebergsskogen. Karlstad:

Mariebergsskogen AB

Edén, Lennart (2015). Bostadsområdet Hjulkvarns egnahem. Trollhättan: Trollhätte-gillet

Friesen, Sten von (red.) (1991-1996). Bra böckers lexikon. 4., omarb., aktualiserade och utök.

uppl. Höganäs: Bra böcker

Grahn, Patrik (1991). Om parkers betydelse: parkers möjligheter att underlätta och berika

föreningsverksamhet och arbete på daghem, skolor, servicehus och sjukhus. Diss. Alnarp :

Sveriges lantbruksuniv.

Johansson, Hilding (1987). Trollhättan: Samhälle i expansion. Trollhättan: kommunen

Johansson, Klara (2011). Kulturhistorisk bedömning av parker och grönområden. En

metodutveckling. Stockholms stadsmuseum byggnadshistorisk rapport 2011:4. Stockholm.

35

Knez Igor, Ode Sang Åsa, Gunnarsson Bengt and Hedblom Marcus (2018). Wellbeing in

Urban Greenery: The Role of Naturalness and Place Identity. Front. Psychol. 9:491. doi:

10.3389/fpsyg.2018.00491

Nolin, Catharina (1999). Till stadsbornas nytta och förlustande: den offentliga parken i

Sverige under 1800-talet. Diss. Stockholm : Univ.

Olsson, Henrik (2014). Hållplatser - Händelser som formade staden. Trollhättan: Innovatum

Science Center

Ottosson, Mats & Ottosson, Åsa (2006). Naturen som kraftkälla: om hur och varför naturen

påverkar hälsan. Stockholm: Naturvårdsverket

Sandgren, Sven (1983). Ammunitionsfabrikerna Marieberg och Zakrisdal 1938-1953: en

historik. Komplement. Karlstad: Förenade fabriksverken, Zakrisdalsverken

Sernander, Rutger (1926). Stockholms natur. Uppsala: Almqvist & Wiksell

Unnerbäck, R. Axel (2002). Kulturhistorisk värdering av bebyggelse. 1. [uppl.] Stockholm:

Riksantikvarieämbetets förl.

Elektroniska källor

Rosenblad, Jan-Gunnar & Söderholm, Gundel (2014). 1800-talet och nationalismen i Sverige,

del 6: Industrialismen. SO-rummet.

https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/1800-talet-och-nationalismen-i-sverige-del-6-

industrialismen [2018-04-04]

Bildförteckning

Bild 1. Lisa Fock Nilsson mars 2018.

Bild 2. Eniro - kartor

https://kartor.eniro.se/?c=59.371899,13.492584&z=15&l=aerial&q=%22karlstad%22;geo

[2018-04-30]

36



[2018-04-30]

Bild 4. Värmlands museum (Årtal okänt). Norra fågeldammen med väderkvarnen.



https://kartor.eniro.se/?c=58.292723,12.297134&z=15&l=aerial&q=%22trollh%C3%A4ttan

%22;geo [2018-04-30]


https://kartor.eniro.se/?c=58.292723,12.297134&z=15&l=aerial&q=%22trollh%C3%A4ttan

%22;geo [2018-04-30]

Bild 8. Jubileumsskrift Folkets park Värmland 15 år (1945) Hjulkvarnelund och Folkets park.


https://kartor.eniro.se/?c=58.292723,12.297134&z=15&l=historic&q=%22trollh%C3%A4tta

n%22;geo [2018-04-30]




[2018-04-30]


https://kartor.eniro.se/?c=59.364924,13.441730&z=15&l=historic&q=%22karlstad%22;geo

[2018-04-30]

Bild 13. Wreime, Kurt (årtal okänt). Full verksamhet i monteringshallen inne i berget.

https://nwt.se/karlstad/2017/11/14/hemliga-zakrisdal-i-ny-skrift [2018-03 -27]

Omslagsbild: Lisa Fock Nilsson (2018)

industrialiseringens gröna kulturarv€¦ · new thoughts about the importance of nature for the...

Documents