1

Självständigt arbete (15 hp)

Författare Program/Kurs Sara Limberg OP SA 12-15 Handledare Antal ord: 11981 Ingvar Sjöblom Beteckning Kurskod Gunilla Eriksson 1OP147

RYSK VILSELEDNING – ETT GAMMALT KONCEPT I NY UNIFORM? ABSTRACT:

The Russian operation on the Crimean peninsula has been referred to as a victory enabled

by the operationalization of the concept of New Generation Warfare. According to some

military theorists, this concept and its operationalization cannot be characterized in terms

of the traditional wars waged up to this point. It is, however, also argued that this new

generation of warfare is primarily a new approach to strategy, a new way of applying

traditional methods to achieve political goals. The purpose of this study is to discern

whether Russia employed strategic deception in its operation in Crimea and if this is the

case; what methods and principles were used and if these can be explained using a

traditional view of deception. The application of theories on deception by Michael Dewar

and Barton S. Whaley respectively on the Russian operation in Crimea finds that the

foundation for conducting deception operations has not changed fundamentally and that

the methods and principles originally formulated within the concept of ‘maskirovka’ in

the Soviet Union still applies to this day, even within the context of the New Generation

Warfare.

Nyckelord: Ryssland, vilseledning, Krimkrisen, Nya generationens krigföring, Maskirovka, Ukraina.

  2

Innehållsförteckning

1.   INLEDNING ..................................................................................................................... 3  1.1   PROBLEMFORMULERING ...................................................................................... 3  1.2   SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................... 4  1.3   TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................ 5  1.4   AVGRÄNSNINGAR ................................................................................................... 7  1.5   DISPOSITION ............................................................................................................. 7  

2.   METOD ............................................................................................................................. 8  2.1   INLEDNING ................................................................................................................ 8  2.2   TEORIKONSUMERANDE FALLSTUDIE ................................................................ 8  2.3   KVALITATIV TEXTANALYS .................................................................................. 9  2.4   KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK .................................................................................. 10  2.5   SAMMANFATTNING .............................................................................................. 12  

3.   TEORI ............................................................................................................................. 13  3.1   INLEDNING .............................................................................................................. 13  3.2   VAL AV TEORIER .................................................................................................... 13  3.3   BARTON S. WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING .......................................... 14  3.4   MICHAEL DEWARS TEORI OM VILSELEDNING .............................................. 17  3.4   OPERATIONALISERING ........................................................................................ 19  

4.   ANALYS AV KRIMKRISEN ....................................................................................... 21  4.1   REDOGÖRELSE FÖR HÄNDELSERNA MELLAN 20 FEBRUARI – 21 MARS 2014 ..................................................................................................................................... 21  4.2   REDOGÖRELSE FÖR RYSSLANDS NYUPPSATTA SPECIALFÖRBAND ........ 25  4.3   HUR BESTOD RYSSLANDS AGERANDE AV VILSELEDNING ENLIGT WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING? ....................................................................... 26  4.3.1   De  gröna  männen  .........................................................................................................................................  26  4.3.2   Övningsverksamheten  ................................................................................................................................  27  4.3.3   Resultat  .............................................................................................................................................................  28  

4.4   HUR BESTOD RYSSLANDS AGERANDE AV VILSELEDNING ENLIGT DEWARS TEORI OM VILSELEDNING? .......................................................................... 29  4.4.1   De  gröna  männen  .........................................................................................................................................  29  4.4.2   Övningsverksamheten  ................................................................................................................................  31  4.4.3   Resultat  .............................................................................................................................................................  33  

5.   AVSLUTNING ................................................................................................................ 34  5.1   SLUTSATSER ............................................................................................................ 34  5.2   DISKUSSION ............................................................................................................ 35  5.3   REFLEKTION ........................................................................................................... 36  5.4   RESULTATENS BETYDELSE FÖR YRKESUTÖVNINGEN ................................ 37  5.5   FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ............................................................ 37  

LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING ......................................................... 39  

  3

1. INLEDNING

1.1 PROBLEMFORMULERING

Utifrån ett samtidshistoriskt perspektiv där den tidigare forskningen utgör en bakgrund till

huvudfrågeställningen har artiklar som behandlat vilseledning under Krimkrisen lett fram till

uppsatsens problem.

Stephen J. Cimbala påstår i artikeln Sun Tzu and Salami Tactics? Vladimir Putin and Military

Persuasion in Ukraine att Rysslands metoder på Krim 2014 visade prov på dolt uppträdande,

vilseledning och minsta möjliga användande av våld för att mobilisera den allmänna

opinionen i östra Ukraina och slutligen annektera Krim.1

Sovjetunionen utvecklade begreppet maskirovka, vilseledandet och döljandets konst, vilket

kom att placeras i centrum för såväl sovjetisk som rysk krigskonst. Lars Ulfving skriver i Den

stora maskeraden: Sovjetrysk militär vilseledning att maskirovka – ”Konsten att säkerställa

framgång i strid, bestående av ett komplex av åtgärder för att vilseleda avseende läge och

stridsförmåga hos förband och objekt och stridsplaner” 2 – och dess grundprinciper har varit

och fortfarande är grundelement i ryskt tänkande. 3

Överste S.G. Chekinov och generallöjtnant S.A. Bogdanov skriver i artikeln The Nature and

Content of a New-Generation War från 2013 att de flesta ryska militära teoretiker och högt

uppsatta militärer bestämt hävdar att ett framtida krig inte i något avseende kommer att likna

tidigare krig, eller krig som nyligen pågått.4

Chekinov och Bogdanov skriver vidare att angriparen i en framtida internationell väpnad

konflikt kommer att planera för en ny generations krigföring långt i förväg samt genomföra

omfattande åtgärder i syfte att dölja förberedelserna, både för ett angrepp och operationens

natur.5 Vilseledande åtgärder vidtas i form spridning av falsk information, desinformation,

genom diplomatiska kanaler, militära myndigheter samt media. Högt uppsatta tjänstemän och

                                                                                                               1 Cimbala S. J., Sun Tzu and Salami Tactics? Vladimir Putin and Military Persuasion in Ukraine, 21 February–18 March 2014, The Journal of Slavic Military Studies, vol. 27, no. 3, pp. 359-379 (2014), s 372-373 2 Ulfving, L., Överraskning och vilseledning - Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred, svenskt militärhistoriskt bibliotek, Hallstavik, 2006, s 101 3 Ulfving, 2006, s 145 4 Chekinov, S., Bogdanov, S., 2013, The Nature and Content of a New-Generation War, Military Thought, 10/2013, vol. 22, no. 4 (2013), s 12 5 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 18

  4

officerare kommer även att genomföra officiella uttalanden för att öka effekten på

desinformationen.6

Jānis Bērziņš skriver i artikeln Russia’s New Generation Warfare in Ukraine: Implications

for Latvian Defence Policy från april 2014 att Rysslands operation på Krimhalvön var en

seger som åstadkommits av operationaliseringen av vad ryska militära tänkare refererar till

som den nya generationens krigföring.7 Enligt Bērziņš kan denna operationalisering av den

nya generationens krigföring på Krim inte karakteriseras i termer av traditionell krigföring likt

krig vi tidigare sett.8

Mot bakgrund av den nya generationens krigföring blir det relevant att undersöka om

metoderna för att genomföra sådana krig går att förklara med redan etablerade teorier, där

vilseledning med sin genom historien centrala roll i rysk krigföring blir av särskilt intresse.

Kan Rysslands agerande under Krimkrisen förklaras med de teorier om vilseledning som

innefattar principer och metoder för maskirovka på strategisk nivå? Om så är fallet kan det

därmed påvisas att strategisk vilseledning inom den nya generationens krigföring i Ryssland

är densamma som tidigare men i en ny kontext. Kan Rysslands agerande inte förklaras utifrån

dessa teorier stärks den forskning som argumenterar för att det ryska agerandet inte kan

karakteriseras i termer av traditionell krigföring.

Den övergripande frågeställningen är således: Nyttjade Ryssland strategisk vilseledning under

Krimkrisen och i så fall hur?

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med studien är att undersöka huruvida Ryssland genomförde strategisk vilseledning i

samband med Krimkrisen och hur den vilseledningen i så fall genomfördes; vilka metoder

och principer som användes, samt undersöka om dessa metoder i så fall var nya eller kan

förklaras med ett tidigare synsätt på vilseledning, och således sprungna ur gamla principer.

För att undersöka detta används Michael Dewars samt Barton S. Whaleys teorier om

vilseledning då de inrymmer de generella metoderna, principerna och huvuduppgifterna för

maskirovka.

                                                                                                               6 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 18 7 Bērziņš, 2014, s 5 8 Ibid, s 7  

  5

Den övergripande frågeställningen besvaras utifrån följande frågeställningar:

1. Hur bestod Rysslands agerande av vilseledning enligt Whaleys teori om vilseledning?

2. Hur bestod Rysslands agerande av vilseledning enligt Dewars teori om vilseledning?

1.3 TIDIGARE FORSKNING

Den tidigare forskningen består av två delar. Forskning som behandlar vilseledning specifikt

och den forskning som behandlar nya generationens krigföring. Ingen tidigare forskning har

påträffats där begreppet vilseledning enskilt varit föremål för undersökning i kontexten

Krimkrisen. Dock behandlas vilseledning i samtligt material som återfunnits rörande

Rysslands agerande i Ukraina 2014. Dock finns det ej möjlighet att nämna samtliga. Nedan

följer de forskare som är av särskild vikt för uppsatsens syfte och den forskningsfråga som

undersöks.

Lars Ulfving har i böckerna Den stora maskeraden från 2000 samt Överraskning och

vilseledning: Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred från 2006 skrivit om

huruvida rysk vilseledning, maskirovka, även i framtiden kommer att vara ett bärande

politiskt och militärt verktyg i framtidens Ryssland och om principerna förändras med den

teknologiska utvecklingen. Slutsatserna är, i båda böckerna, att vilseledningens

grundprinciper nu och i framtiden är grundelement i ryskt tänkande och den teknologiska

utvecklingen har ökat chansen för överraskning och vilseledning då de medfört fler

möjligheter till massiva informationsoperationer.9

Överste S.G. Chekinov och generallöjtnant S.A. Bogdanov har i artikeln The Nature and

Content of a New-Generation War från 2013 analyserat publikationer utgivna av ryska

försvarsministeriet samt material skrivet angående rysk säkerhetspolitik i syfte att skapa en

inblick i nya generationens krigföring, dess natur och beståndsdelar.

De skriver att de flesta ryska militära teoretiker och högt uppsatta militärer bestämt hävdar att

ett framtida krig inte i något avseende kommer att likna tidigare krig, eller krig som nyligen

pågått.10 En av dessa är generalstabschefen General Valery Gerasimov som skriver att krigets

                                                                                                               9 Ulfving, 2006, s 145 Ulfving, L., Den stora maskeraden, Försvarshögskolan, Stockholm, 2000, s 97 10 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 12

  6

spelregler signifikant har förändrats. Han menar att moderna krig inte deklareras. De börjar

med militära aktioner av beväpnade grupper i fredstid. Det är en process som obemärkt

påbörjas och fortsätter långt innan dess.11

Chekinov och Bogdanov skriver vidare att angriparen i en framtida internationell väpnad

konflikt kommer att planera för en ny generations krigföring långt i förväg samt genomföra

omfattande åtgärder i syfte att dölja förberedelserna, både för ett angrepp och operationens

natur.12 Vilseledande åtgärder vidtas i form spridning av falsk information, desinformation,

genom diplomatiska kanaler, militära myndigheter samt media. Högt uppsatta tjänstemän och

officerare kommer att genomföra officiella uttalanden för att öka effekten på

desinformationen.13

Enligt Chekinov och Bogdanov kommer den militära fasen av operationen börja med

omfattande underrättelseinhämtning och subversiv verksamhet i skuggan av

informationsoperationer. Alla former av metoder och förband, inkluderat specialförband

används. Alla tillgängliga resurser, militära och civila, används för att hitta högvärdiga

militära och civila mål som senare blir föremål för ett angrepp.14 Vidare skriver de att det är

sannolikt att angriparen når sina politiska och militära mål innan markförbanden officiellt tas i

anspråk.15

Jānis Bērziņš har skrivit artikeln Russia’s New Generation Warfare in Ukraine: Implications

for Latvian Defence Policy från april 2014 som behandlar Rysslands agerande i Ukraina och

vad det får för konsekvenser för Lettlands försvarspolicy. Bērziņš menar att Rysslands

operation på Krimhalvön var en seger som åstadkommits av operationaliseringen av vad ryska

militära teoretiker refererar till som den nya generationens krigföring.16

Den ryska synen på modern krigföring är enligt Bērziņš att minska behovet av att sätta in

militära stridskrafter till ett absolut minimum och få motståndarens militär och

civilbefolkning att stötta angriparen, till nackdel för egen regering och nation.17 Bērziņš

skriver vidare att inflytelse är centralt i Rysslands syn på nya generationens krigföring och

                                                                                                               11 Bērziņš, 2014. s 4 12 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 18 13 Ibid, s 18 14 Ibid, s 20 15 Ibid, s 21 16 Bērziņš, 2014, s 5 17 Ibid, s 5

  7

ingår i den operativa planeringen och alla tillgängliga medel och metoder används för att

uppnå inflytelse, inkluderat vilseledningsoperationer.18

Avslutningsvis skriver även Bērziņš att Rysslands operationalisering av den nya

generationens krigföring på Krim inte kan karakteriseras i termer av traditionell krigföring likt

krig vi tidigare sett.19

I artikeln Crimea and Russia’s Strategic Overhaul undersöker Kristin Ven Bruusgaard vad i

Rysslands agerande i Ukraina som var det nya sättet att föra krig på. Var det Rysslands

strategi som var ny eller dess militära doktrin (det vill säga hur det militära medlet

används)?20 Bruusgaard argumenterar för att även om Ryssland demonstrerade nya principer

för krigföring på Krim var huvuddelen av den taktik och doktrin som uppvisades snarare

traditionellt ryska, eller sovjetiska, krigföringsprinciper anpassade till ett modernt krig. Dess

strategi visade på förändring, dock inte i det doktrinära uppträdandet.21

1.4 AVGRÄNSNINGAR

Uppsatsen kommer endast att avhandla Rysslands agerande i samband med Krimkrisen under

perioden mellan 20 februari och 21 mars 2014 och behandlar ej de folkrättsliga aspekterna

kring Rysslands agerande under denna period.

Eftersom strategisk vilseledning till sin natur består av hemlighållande av information

avgränsas materialet i undersökningen till öppna källor som till huvuddelen är på engelska

och svenska. Studien syftar inte till att undersöka huruvida eventuell rysk vilseledning var

lyckad eller ej.

1.5 DISPOSITION

I det inledande kapitlet presenteras uppsatsens problem utifrån tidigare forskning, syfte och

frågeställningar. Därefter presenteras den tidigare forskningen ytterligare och kapitlet avslutas

med uppsatsens avgränsningar och disposition.

I kapitel två presenteras uppsatsens forskningsdesign efterföljt av källkritik och insamling av

data.

                                                                                                               18 Bērziņš, 2014, s 6 19 Ibid, s 7 20 Ven Bruusgaard, K., Crimea and Russia's Strategic Overhaul. Parameters, vol. 44, no.3, pp. 81-90 (2014). s 81 21 Bruusgaard, 2014, s 89

  8

I kapitel tre redogörs de två teorier som ligger till grund för att besvara den övergripande

forskningsfrågan, med motiv, och avslutas med operationaliseringen av teorierna.

Kapitel fyra inleds med en redogörelse för Krimkrisen i kronologisk ordning samt en kort

redogörelse för Rysslands nyligen uppsatta specialförband. Därefter analyseras

forskningsfrågorna efterföljt av resultat.

I det avslutande kapitlet presenteras slutsatserna som sedan diskuteras i förhållande till

tidigare forskning.

2. METOD

2.1 INLEDNING

Detta kapitel behandlar den forskningsdesign som ligger till grund för hur studiens data

samlats in, bearbetats och kopplats samman med de frågeställningar som ska undersökas.

Vidare förklaras arbetssättet och motiv till valda metoder med innefattande beskrivning och

redogörelse för risker med och kritik mot vald metod.

2.2 TEORIKONSUMERANDE FALLSTUDIE

Enligt Robert Yin är fallstudier den metod som föredras då frågor som hur och varför ställs

och utgör en empirisk undersökning som studerar en företeelse i dess verkliga kontext,

framförallt då gränserna mellan företeelsen och kontexten är oklara.22 Vilseledning består av

att visa och framhäva för att dölja en verksamhet eller intention och är komplext med flertalet

subtiliteter vilka kräver noggrann detaljanalys för att se helheten i kontexten av händelserna.

Fallstudien möjliggör detaljstudier och är i denna undersökning därför ett lämpligt

tillvägagångssätt när en fråga ska undersökas på djupet. 23

Valet av metod inom ramen för forskningsdesignen stod mellan teorikonsumerande och

teoriprövande studie. Skillnaden mellan teoriprövande och teorikonsumerande studier är att i

den teorikonsumerande studien är valet av fall det primära för studien; valet av

förklaringsfaktorer är således sekundärt. I den teoriprövande studien är valet av den teori som

                                                                                                               22 Yin R. K., Fallstudier: design och genomförande, Liber, Malmö, 2007 s 31 23 Denscombe, M., Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna (2:a uppl.), Studentlitteratur, Lund 2009, s 62

  9

skall granskas det avgörande beslutet; valet av undersökningsfall motiveras därefter utifrån

vilken prövning teorin skall genomgå.24

I teorikonsumerande studier står således det enskilda fallet i centrum. 25 Uppgiften är att med

hjälp av existerande teorier och förklaringsfaktorer inom området vilseledning undersöka

Rysslands agerande under Krimkrisen. Sedan kriget i Georgien 2008 har Rysslands

genomfört en omfattande reform av sin försvarsmakt och studier har genomförts för att

jämföra deras utveckling med Krimkrisen. Forskare menar att Rysslands agerande på Krim

och dess närhet visar på en ny typ av krigföring och att fallet är unikt i sitt slag.26 Därmed föll

valet på den teorikonsumerande studien eftersom Krimkrisen skiljer sig från tidigare fall av

rysk intervention och i sig är relevant att studera på djupet. Även om designen inbegriper ett

fall är inte avsikten att i första hand analysera enbart en enskild händelse, utan istället att söka

efter mönster, regelbundenheter och återkommande samband som kan stärka de argument och

slutsatser som framförs.27 För att möjliggöra detta inbegriper studien två analysenheter.

2.3 KVALITATIV TEXTANALYS

De två frågeställningar som används i analysen för att besvara problemformuleringen kräver

att fallet analyseras på djupet utifrån teoriernas ingående variabler. Vilseledning av sin natur

försvårar möjligheten att komma fram till den klar bild av vad som egentligen ägt rum. Det

eftersökta innehållet i texten kan ligga dolt under ytan och samband kan därför endast kan tas

fram genom en intensiv läsning av texten.28 Inom ramen för fallstudiedesignen har därför

metoden kvalitativ textanalys använts. Eftersom fallstudien medför möjlighet till ingående

analys passar designen även väl med den kvalitativa ansatsen.

Ett alternativ till kvalitativ textanalys är kvantitativ innehållsanalys. Den kvantitativa ansatsen

skulle möjligen ge ett bättre övergripande svar på vissa av de variabler som teorierna ställer

upp. Däremot är det svårt att mäta motsättningar och tvetydigheter kvantitativt. 29 Putins

tacktal till armén för dess insatser på Krim efter att ha förnekat rysk inblandning i konflikten

är ett exempel på en typ utav motsättning och tvetydighet som varit föremål för textanalys.

                                                                                                               24 Esaiasson, P., Gilljam M., Oscarsson H,. Wägnerud L., Metodpraktikan, Norsteds Juridik, Stockholm, 2012, 2012 s 42  25 Ibid, s 41 26 Bērziņš, 2014, s 7 27 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 27 28 Ibid, s 210 29 Ibid, s 210

  10

Detta är återkommande i vilseledning då syftet är att skapa en bild av verkligheten som

förefaller riktig men som egentligen är falsk för att dölja verksamhet eller intentioner. I denna

undersökning lämpar sig därför en kvalitativ metod bättre.

Valet av kvalitativ textanalys medför emellertid vissa svårigheter. Uppsatsskrivarens identitet,

bakgrund och egna övertygelser kan påverka urvalet av material och analysen av densamma

vilket medför en större utsatthet för ”jagets” inblandning i studiens resultat. Jaget är i detta

fall påverkat av västvärldens syn och rapportering av händelserna i Ukraina vilket riskerar att

påverka undersökningens validitet och reliabilitet.

Vidare finns det risk för att vissa analyser tas ur sin kontext och de samband som finns kan

följaktligen ges en felaktig tolkning. Därtill finns det risk att slutsatser förenklas då

tvetydigheter och alternativa förklaringar kan ses som ett hinder för en klar och tydlig slutsats

- trots att de i verkligheten är naturliga inslag.30 Detta påtvingar en större försiktighet i

samband med resultat och slutsatser.31

I valet av analysmetod för denna undersökning överväger ändå fördelarna nackdelarna,

samtidigt som medvetenhet om de hinder och fallgropar som finns relaterade till valet

möjliggjort hantering av dem, vilket utvecklas i nästföljande stycke.

2.4 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK

Vid insamling av det material som ligger till grund för uppsatsen har följande frågeställningar

ställts till källorna i syfte att granska dess tendens, oberoende, samtidighet och äkthet: 32

1. Vem står som utgivare av materialet?

2. Är materialet granskat av experter (peer-reviewed)?

3. Är förlaget ett universitetsförlag och/eller är förlaget känt sedan tidigare?

4. Är materialet en andra eller senare upplaga och/eller har det publicerats flera gånger?

5. När och i vilket syfte skrevs materialet?

6. Vilken bakgrund har författaren (organisation, myndighet, nationstillhörighet,

universitet)?33

                                                                                                               30 Denscombe, 2009 s 400 31 Ibid, s 399  32 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 279 33 Denscombe, 2009, s 301-302

  11

Då samtliga frågor inte kunnat besvaras vid insamlingen av material har en samlad

helhetsbedömning gjorts utifrån dessa frågor som avgjort huruvida materialet fått ingå i

undersökningen eller ej. Ett antal artiklar och böcker har varit föremål för utsållning medan

andra fått ingå i undersökningen. Materialet som valts ut finns att nå i litteratur- och

referensförteckningen i slutet av undersökningen.

Samtidigheten i fallet som skall analyseras medför att det är aktuellt och det finns därför en

stor mängd data i ämnet från och med 2014 till idag att göra ett urval från vilket är en styrka

för denna undersökning, men det faktum att konflikten till del fortfarande pågår och närheten

till händelserna fallet behandlar medför att en stor mängd av den information som sökts efter

är dold – och kan mycket väl förbli så även i framtiden. Således avgränsas materialet naturligt

till öppen information som undersökts inom det forskningsfält som är aktuellt för Rysslands

agerande under Krimkrisen.

Av den analys som gjorts av det utvalda materialet har ingen indikator på brist i kravet för

äkthet uppvisats. Däremot finns det brister avseende tendens och oberoende.

I denna uppsats kan källorna mycket väl ha ett intresse av att återge en snedvriden och färgad

bild av verkligheten med avsikt, tendens, eller utan avsikt, oberoende.34

Västvärldens syn på Krimkrisen skiljer sig från Rysslands. Det faktum att endast källor på

engelska och svenska använts, då författaren av uppsatsen inte behärskar det ryska språket,

resulterar i ökad risk för att västvärldens syn påverkar analys och slutsatser.

För att reducera problematiken avseende tendens men även oberoende består det material som

ligger till grund för uppsatsen av artiklar, rapporter och böcker som aktivt valts ut för att

representera både västvärldens och Rysslands syn på Krimkrisen.

Inom ramen för oberoende och tendens har datatriangulering använts. Det vill säga att flera

källor nyttjats vid insamling av data till respektive analysenhet där både tidsaspekten, när

materialet skrevs, och dess kulturella samt geografiska aspekt varit åtskild.35 Detta i syfte att

öka tilliten och reducera risken för felaktig analys och sedermera slutsatser.36 Exempelvis har

rapporter från Totalförsvarets forskningsinstitut använts37 då objektiviteten hos erkända

                                                                                                               34 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 284-285 35 Denscombe, 2009 s 186 36 Ibid, s 189 37 Franke, U., War by non-military means: Understanding Russian information warfare, FOI-R--4065--SE, Totalförsvarets forskningsinstitut, Stockholm, 2015. Furustig, H., Ljunggren, B., Unge, W., Skydd mot strategisk vilseledning. Del 1: Definitioner, metoder, diskussioner, FOI-R--0294--SE, Totalförsvarets forskningsinstitut, Stockholm, 2001.

  12

forskningsinstitut är av stor vikt för att upprätthålla legitimitet och tillförlitlighet. Vidare har

material använts där författare Vera Efron själv varit på plats under Krimkrisen38, samt

material utgivet av ryskt förlag39 och andra ryska källor har använts40 i syfte att inte endast

delge den västliga synen på fallet. Viss problematik kvarstår, men det finns en medvetenhet

om dem och tendensproblematiken är i detta fall ofrånkomligt. Dock är undersökningen av

relevans då ämnet fortfarande är aktuellt och studien kan tillföra ännu en pusselbit till

samtidshistorien ur ett vilseledningsperspektiv.

2.5 SAMMANFATTNING

Designen för undersökningen är en teorikonsumerande fallstudie med två analysenheter där

de två teoriernas givna variabler operationaliserats för att kunna ställas mot ett urval ur

empirin. Detta på grund av att teorierna används för att undersöka fallet, som står i centrum,

till skillnad från en teoriprövande studie där fallet strategiskt valts för att utveckla eller pröva

den valda teorin. Operationaliseringen av teorierna framförs i slutet av nästkommande kapitel.

Metoden kvalitativ textanalys har använts framför kvantitativ innehållsanalys då den

möjliggör detaljerade studier där motsättningar och tvetydigheter är närvarande och endast

kan tas fram genom intensiv läsning av texten. Materialet för studien har källkritiskt granskats

utifrån äkthet, oberoende, samtidighet och tendens med hjälp av fastställda frågeställningar i

samband med insamlingen av data. Kapitlet avslutades med att problematisera de källkritiska

brister som uppsatsen uppvisar. Tabellen nedan åskådliggör avslutningsvis vald

forskningsdesign:

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Franke, U., Norberg, J., Westerlund, F., The Crimea Operation: Implications For Future Russian Military Interventions, I A Rude Awakening: Ramifications of Russian Aggression Towards Ukraine, Granholm, N., Malminen J., Persson, G., FOI-R--3892--SE, Totalförsvarets forskningsinsitut, 2014. Furustig, H., Militär vilseledning – Några grunder, FOA-R--96-00365-5.2--SE, Försvarets forskningsanstalt, Stockholm, 1996. 38 Efron, V., Baltikum nästa!, Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2014. 39 Barabanov, M., Boldenkov, D., Denisentsev, S., Kashin, V., Lavrov, A., Nikolsky, A., Tseluyko, V., Brothers Armed: Military Aspects of the Crisis in Ukraine, East View Press, Moskva, 2014. 40 ”Vladimir Putin answered journalists’ questions on the situation in Ukraine”, Upplagd 2014-04-04 kl: 15.40, http://en.kremlin.ru/events/president/news/20366, (Hämtad 2015-05-08 kl: 20.34). Putin acknowledges Russian military serviceman were in Crimea, Russia Today, Publicerad 17 april Kl: 09.28 http://rt.com/news/crimea-defense-russian-soldiers-108/ (Hämtad 2015-05-12 Kl: 18:22).  

  13

Tabell 1: Forskningsdesign 3. TEORI

3.1 INLEDNING

Följande kapitel redogör inledningsvis för hur teorierna valts och i vilket syfte. Därefter

redogörs Whaleys teori efterföljt av Dewars teori om vilseledning. Kapitlet avslutas med

operationaliseringen av de två teorierna och hur operationaliseringsverktyget nyttjats för att

analysera Krimkrisen.

3.2 VAL AV TEORIER

Teorierna har valts då de omfattar de i maskirovka ingående grundprinciper, huvuduppgifter

och generella metoder i syfte att möjliggöra svar på den övergripande forskningsfrågan och

syftet med undersökningen. Lars Ulfving har i boken Överraskning och vilseledning -

Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred redovisat de huvuduppgifter,

metoder och principer som maskirovka innefattar. Nedan redogörs för de generella metoderna

då de återfinns i båda teorierna. Huvuduppgifterna i maskirovka samt grundläggande

principer redogörs för inom ramen för respektive teori.

De generella metoderna för maskirovka innefattar:

− Döljande, dvs noggrann maskering, utnyttjande av terräng och säkerhetsskydd vid

utarbetandet av planer med mera.

− Demonstrativa skenoperationer och verksamhet, såsom exempelvis skenbekämpning och

skenanfall.

− Imitation, så som uppsättande av skenförband, utförande av skensignalering med mera.

KONTEXT Vilseledning

FALL Krimkrisen

De gröna männen

Rysslands övningsverksamhet

  14

− Desinformation, spridande av falsk information via massmedia, sambandsmedel och

ryktesspridning. 41

3.3 BARTON S. WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING

Barton S. Whaleys teori för vilseledning beskrivs i termer av att dölja det verkliga och att

framhäva det falska. Det som enligt honom kan utsättas för vilseledning är mönster, aktörer,

avsikter, bedömningar, styrka, tid, plats, metod och kanal.42 Teorin har en systematisk ansats,

är generell och därmed relevant för vilseledning på alla nivåer. Förutom exempel från

slagfältet diskuteras även politik. Teorin återfinns både som enskild artikel43 och i böckerna

Stratagem: Deception and Surprise in War44 samt Cheating and Deception45. Inom ramen för

denna undersökning har främst Whaleys artikel använts då den har en särskilt stark betoning

på den vilseledning som genomförs i en militär kontext.

Enligt Whaley är vilseledning förvrängning av hur verkligheten uppfattas. Detta sker genom

att förändra mönstret hos de utmärkande dragen, den karakteristika, hos ett objekt eller en

händelse som upptäcks eller kan upptäckas av motståndarens sensorer.46

Varje vilseledningsoperation eller vilseledningsmanöver består enligt Whaley av två

grundläggande delar; dissimulering, att dölja det verkliga och simulering, att framhäva det

falska. Dessa grundläggande delar är alltid närvarande vid all typ av vilseledande verksamhet.

Han menar att inget någonsin är enbart dolt, det är alltid någon del som visas i kombination.

Enligt Whaley finns det tre sätt att dissimulera respektive simulera. Dissimulering innefattar

att maskera, förändra och förvirra. Simulering innefattar att imitera, nyskapa och locka (se

Tabell 2, s. 20).47 Nedan följer en redogörelse för innebörden av dissimulering respektive

simulering och dess ingående delar. Samtliga exempel som följer är Whaleys i syfte att

förtydliga innebörden av respektive enhet.

Dissimulering innebär i Whaleys teori att hemlighålla samt försvåra för motståndaren att se

sanningen och är således den del av vilseledningen som avses hållas dold från motståndaren                                                                                                                41 Ulfving, 2006, s 102 42 Bell, B., Whaley, B., Cheating and Deception, Transaction Publishers, New Brunswick, 1982, s IX-X 43 Whaley, B., Toward a general theory of deception, Journal of Strategic Studies, vol. 5 no. 1, pp.178-192 (1982). 44 Whaley, B., Stratagem: Deception and Surprise in War, Center for International Studies, Massachusetts Institute of Technology, 1969. 45 Bell, Whaley, 1982. 46 Whaley, 1982 s 182 47 Ibid, s 183

  15

eller målet genom att dölja en eller flera karakteristika som skapar ett tydligt mönster av en

verklig händelse.

Maskering döljer det verkliga genom att osynliggöra i syfte att dölja det ursprungliga

mönstret eller för att smälta in i en rådande normalbild.48 Som exempel kan högt uppsatta

statstjänstemän ge sken av ett diplomatiskt normaltillstånd för att dölja statens intentioner att

invadera eller föra krig mot en annan stat.49

Förändring döljer det verkliga genom att modifiera det egna utseendet och uppträdandet, att

lägga till eller ta bort karakteristika för att skapa ett nytt mönster som liknar något annat än

det ursprungliga. Som exempel kan ett nytt uppsatt förband bära utmärkande symboler för ett

annat eller gammalt förband i syfte att dölja övergången till det nya. Det kan även göras

genom att lägga till attribut till ett krigsfartyg som får det att se ut som ett ofarligt

fraktfartyg.50

Förvirra döljer det verkliga genom ett till synes slumpartat, oberäkneligt agerande i syfte att

förbrylla och minska säkerheten kring den verkliga karaktären av en sak eller händelse. Det

kan även ske genom att på olika sätt dölja egenskaper hos ett objekt eller uppträdande.

Exempel på det sistnämnda kan vara position, storlek, färg, tidpunkt och/eller arbetssätt med

mer i syfte att sudda ut och otydliggöra särskiljande mönster.51

Simulering innebär att framhäva det falska och är därmed den del av vilseledningen som är

öppen, till skillnad från dissimulering som är dold. Det innebär att information, olika signaler

och avsikter presenteras för motståndaren eller målet, om än falska sådana. Detta genomförs

genom att visa en eller flera egenskaper som skapar ett falskt mönster.52

Imitering visar det falska genom att kopiera en eller flera tydliga karakteristika av det som

skall imiteras för att närma sig dess distinkta mönster. Att låta ett objekt eller en händelse

imitera en annan.53

Nyskapa visar det falska genom att framhäva en annan, ny, verklighet. Till skillnad från att

imitera det verkliga innebär nyskapa att någonting helt nytt produceras, om än falskt. Det görs

                                                                                                               48 Whaley, 1982, s 183 49 Ibid, s 184  50 Ibid, s 184 51 Ibid, s 184 52 Ibid, s 183 53 Ibid, s 185

  16

genom att skapa en eller flera nya karakteristika för att konstruera ett helt nytt mönster. Det

kan vara allt från att tillverka skenmål till att låta hela förband byta till en ny typ av uniform.54

Locka visar det falska genom att avleda uppmärksamheten och är därför en fråga om

skenmanövrar och avledning. Det görs genom att skapa alternativa egenskaper och/eller

mönster som skapar en större övertygelse och säkerhet för målet eller motståndaren än det

verkliga.55

Samtidigt som de två kategorierna dissimulering och simulering är överlappande är de

varandras motsatser. Därför har maskera sin motsvarighet i att imitera. Förändra i att nyskapa

och förvirra i att locka.56 Enligt Whaley kan de tre sätten att dölja det verkliga både i

praktiken och teorin ackompanjera de tre sätten för att visa det falska i alla tänkbara

kombinationer.57

För att kunna härleda hur huvuduppgifterna inom maskirovka återfinns i Whaleys teori

redogörs dessa nedan:

− Maskera en förstärkning eller omgruppering av styrkor samt vapen som motståndaren

upptäckt.

− Avleda motståndarens uppmärksamhet från annan, viktig verksamhet.

− Skapa en illusion av styrka där det finns svagheter, inge respekt hos motståndaren eller

fokusera hans uppmärksamhet på ett område där verklig fara inte hotar.

− Inge motståndaren en känsla av säkerhet genom att skapa en bild av svaghet, där det

egentligen finns styrka.

− Vänj motståndaren vid ett bestämt handlingsmönster för att inte upptäcka offensiva

förberedelser.

− Förvirra begreppen för motståndaren så att denne misstolkar eget uppträdande och

därmed inte finner de rätta motmedlen.58

Teorin har som tidigare nämnts valts då det finns starka kopplingar till de huvuduppgifter som

ges inom ramen för maskirovka, vilket tydligt framgår av dessa strecksatser.

                                                                                                               54 Whaley, 1982, s 185 55 Ibid, s 185 56 Ibid, s 186 57 Ibid, s 186 58 Ulfving, 2000, s 65

  17

3.4 MICHAEL DEWARS TEORI OM VILSELEDNING

År 1989 arbetade Dewar fram en teori om militär vilseledning som syftar till analys och

förståelse kring vilseledning i krig och konflikter i en för den tiden mer samtida kontext.

Dewar skriver att de flesta teorier i ämnet fram till 1989 har haft en stark anknytning till andra

världskriget men vill med sin teori finna nya och bredare perspektiv på ämnet på framförallt

den strategiska och operativa nivån.59 Enligt Dewar består en stor del av vilseledningen av

överraskning och menar att strategisk överraskning kan uppnås: när en nation ej kan

identifiera när, var, hur och om motståndaren skall genomföra ett anfall.60

Dewar delar in vilseledningen i sex principer vilka krävs för att möjliggöra vilseledningen. 61

Dessa är presenterade nedan utan inbördes ordning.

En vilseledningsoperation måste noga kontrolleras och koordineras genom en centraliserad

ledning. Kontroll utövas alltid på högsta nivå, annars riskerar okoordinerade vilseledande

åtgärder att äventyra varandra, planen och avslöja vilseledningen.

Vilseledning kräver noggranna underrättelser och förberedelser. För att lyckas behöver den

som vilseleder ha mycket goda kunskaper om motståndaren och dennes rutiner. Detta innebär

detaljplanering som även innefattar motståndarens bedömda reaktion och åtgärd under alla

faser av vilseledningen.

För att vilseledning skall lyckas får den ej vara ologisk eller inkonsekvent med nuvarande

läge och motståndarens förväntning. När detta ej är möjligt bör falsk information

tillhandahållas motståndaren direkt på att sådant sätt att han kan räkna ut de egna

konsekvenserna själv. Slutsatser som härrör från felaktig information genom deduktiv analys

medför en större övertygelse om den betraktas av motståndarens underrättelseanalytiker som

ett resultat av sitt eget analysarbete.

Falsk information måste delges motståndaren genom så många kanaler som möjligt.

Informationen får ej skapa en helhetsbild eller innehålla för många avslöjande delar för att

skapa misstänksamhet. Tvärtom måste den vara tillräckligt övertygande för motståndaren att

denne går på informationen. Den som har för avsikt att vilseleda måste emellertid ha

tillräckligt öppet sinne för att kunna överge eller förändra planen utan att avslöja målet med

vilseledningen.

                                                                                                               59 Dewar, M., The Art of Deception in Warfare, David & Charles, Devon, 1989 s 7-8 60 Ibid, s 10-11 61 Ibid, s 18-19  

  18

Vilseledning är tidskritisk. Tillräcklig tid måste ges för att låta motståndaren agera utefter

given information utan att han hinner analysera den djupare och avslöja vilseledningen.

Vilseledning kräver mycket hög operationssäkerhet. Även om vilseledning innebär

offentliggörande av fruktlös/tom information till motståndaren bör principen om säkerhet

alltid tillämpas. Informationen måste lämnas ut till motståndaren så att avsaknaden av

normala säkerhetsåtgärder inte väcker misstankar. Självklart måste det vilseledande syftet

med informationen döljas från fienden. Därför är det nödvändigt att begränsa tillträdet till

planeringsprocessen genom att bara sätta dem som behöver veta in i bilden.62

För att tydliggöra kopplingen till de generella principerna för maskirovka redogörs dessa

nedan:

− Kunskap om motståndaren och dennes troliga reaktion.

− Centraliserad ledning, noggranna förberedelser och kontroll från högsta nivån.

− Flexibilitet då radikala förändringar i planen kan krävas.

− Planen skall genomföras logiskt och med realism och vara samstämmig med den verkliga

planen.

− Motståndaren skall ges förväntade men otydliga indikationer i syfte att undvika

misstankar.

− Motståndarens underrättelsearbete skall försvåras genom att dess underrättelseorgan

matas med så mycket information som möjligt.

− Kräver mycket hög sekretess.

− Kräver noggrant val av tidpunkt. Motståndarens underrättelsetjänst skall ges tid att

bearbeta den falska informationen utan att hinna avslöja den som falsk. 63

Avslutningsvis kan likheterna med Dewars sex principer för vilseledning och de generella

principerna för maskirovka tydligt utläsas ur ovanstående strecksatser.

                                                                                                               62 Dewar, 1989, s 14-15 63 Ulfving, 2006, s 103-104

  19

3.4 OPERATIONALISERING

Hans Furustig har i rapporten Militär vilseledning – några grunder64 samt Skydd mot

strategisk vilseledning, Del 1: Definitioner, metoder, diskussioner65 operationaliserat Whaleys

teori om vilseledning och översatt indikatorerna till svenska. Denna översättning har varit en

utgångspunkt för operationaliseringen av teorierna. Dock är Furustigs operationalisering

otillräcklig för att använda i denna uppsats. Efter genomförd kvalitativ textanalys av Whaleys

teori har Furustigs operationalisering utvecklats i syfte att förtydliga teorin och dess ingående

delar.

Under rubriken maskera har den operationella indikatorn anpassa omgivningen ändrats med

anledning av vad Whaley beskriver i sin vetenskapliga artikel Toward a general theory of

deception: ”[Masking]…integrates with its environment so it is unnoticed, blending into its

background.”66 Därför har denna indikator ändrats till ”anpassa till omgivningen” eftersom

omgivningen inte anpassas utan det är den som vilseleder som anpassar sig till omgivningen.

Vidare har de operationella indikatorerna under rubriken imitera varit föremål för ändring.

Indikatorn ”Kopiera den andres karaktär” har lagts till med anledning av att det inte är endast

omgivningens karaktär som imiteras, utan även den andres karaktär. Exempelvis organisation

och person.67

Operationaliseringen av Dewars teori för vilseledning har genomförts genom att skapa

operationella indikatorer över vad som kännetecknar respektive princip. Försök har gjorts för

att korta ned dess ingående delar till värdeord vilket medförde att tydligheten i innebörden av

respektive princip föreföll otydlig och inte tillräckligt precis för att utgöra ett

analysinstrument. Således består de operationella indikatorerna av meningar för att göra teorin

och undersökningen rättvisa samt undvika systematiska fel i tolkningen av principerna.

I tabellen nedan har respektive teori efter genomförd textanalys tilldelats en övergripande

rubrik som operationaliserats genom att studera vad respektive teori har för perspektiv. Dewar

har ett tydligt fokus på vad vilseledningen kräver och kan ses som en form av

instruktionsmanual, medan Whaley fokuserar på dess ingående delar, det vill säga vad

                                                                                                               64 Furustig, 1996, s 13 65 Furustig, Ljunggren, Unge, 2001 s 69 66 Whaley, 1982, s 183  67 Ibid, s 185

  20

vilseledning innefattar och kan ses som verktygslådan. Detta har genomförts i syfte att

kategorisera vilseledningen utefter de generella metoder och principer som maskirovka

innefattar.

Tabell 2: Studiens analysverktyg Tabellen visar studiens analysverktyg. Ett antal indikatorer har identifierats genom

operationaliseringen, vilka kommer att användas som frågor eller kategorier i analysen.

Vad gäller vilseledning är det som vid en första anblick syns det som framhävs. Således har

Whaleys indelning i simulering använts vid en första analys. Sedan har det som dolts varit

föremål för vidare undersökning. Slutligen har Dewars sex principer för vad vilseledning

kräver analyserats utifrån Krimkrisens händelseförlopp samt resultat utifrån Whaleys teori om

vad vilseledning innefattar. Resultatet har sedermera varit föremål för diskussion.

  21

4. ANALYS AV KRIMKRISEN

Nedan följer inledningsvis ett försök att i kronologisk ordning redogöra för händelserna i

Ryssland och Ukraina mellan 20 februari och 21 mars 2014 samt det nyligen uppsatta ryska

specialförbandet som lyder direkt under generalstabschefen. Den inledande ambitionen var att

dela upp händelserna för respektive analysenhet, detta var emellertid svårt då händelserna är

komplexa och flertalet av dem skedde parallellt med varandra och helheten hade därmed inte

tydliggjorts. Efter denna redogörelse genomförs analysen av respektive analysenhet utifrån

inledningsvis Whaleys och därefter Dewars teori om vilseledning. Analysens resultat framgår

i slutet av respektive forskningsfråga.

4.1 REDOGÖRELSE FÖR HÄNDELSERNA MELLAN 20 FEBRUARI – 21 MARS 2014

Ryska försvarsministeriet lät i slutet av mars tillverka medaljer för återtagandet av Krim med

ingraverade datum för början och slutet av operationen satt till 20 februari till 18 mars 2014.68

Det sistnämnda datumet dagen då avtalet signerades för att formellt acceptera Krim som en

del av Ryssland vilket verkställdes den 21 mars. 69 Det förstnämnda har dock inte någon

tydlig förklaring.70 Utifrån de öppna källor som studien grundar sig på råder det viss

osäkerhet kring när Ryssland tidigast påbörjade sin operation då tidpunkten för användandet

av Ryska Svartahavsflottans bas för att stärka närvaron på halvön med anledning av

oroligheterna i Ukraina innan andra platser nyttjades inte är officiell.71

Det tidigaste datumet för när operationen på Krim kan ha påbörjats är, enligt Anton Lavrov i

boken Brothers Armed, den 22-23 februari då vissa ryska förband mottog marschorder.

Involverade förband var 45.Spetsnazregimentet (VDV) och enheter ur 16.Spetsnazbrigaden.

Enheter ur 3.Spetsnazbrigaden sattes i högsta beredskap tillsammans med

7.Luftlandsättningsdivisionen i Novorossiisk i närheten av Krim.72 Enheter stationerade

längre bort flögs in till Anapa flygfält vilket Lavrov skriver användes som en logistisk

knutpunkt för kommande operation med anledning av närheten till östra Krim (70 km) samt

                                                                                                               68 McDermott, R. N., Brothers Disunited: Russia’s Use of Military Power in Ukraine, The Foreign Military Studies Office, Fort Leavenworth, Kansas, 2015, s 9 Lavrov, 2014, s 159 69 Ibid, s 159 McDermott, 2015, s 12 70 Lavrov, 2014, s 159 71 McDermott, 2015, s 11 72 Ibid, s 16 Lavrov, 2014, s 160

  22

hamnen i Novorossiisk (50 km) varifrån ryska trupper den 23 februari bordade

landstigningsfartyg på väg till halvön.73 Den 25 februari nådde landstigningsfartyget Nikolai

Filchenkov Sevastopol, Svartahavsflottans bas.74

Den 26 februari 2014 beordrade president Putin en icke förannonserad beredskapsövning i

Rysslands västra och centrala militärdistrikt med ett bortre datum satt till 3 mars. 75 Rysslands

försvarsminister Sergej Kuzjugetovitj Sjojgu meddelade att 150 000 man var inblandade och

övningen var således den näst största av sitt slag i det moderna Rysslands historia.76 Utöver

dessa var upp till 90 flygplan, över 120 helikoptrar, 880 stridsvagnar, över 1200 stridsfordon

och 80 fartyg inblandade.77 Omkring 40 av flygplanen var transportflygplan av typen IL-76

och lämnade Ulyanovsk flygbas 26-27 februari. Fler än tio av dessa landade i Anapa, cirka

100 mil från östra Krim, och minst åtta landade på Gvardeiskoye flygfält nära Simferopol 28

februari.78 Enligt försvarsminister Sjojgu skulle övningsverksamheten som var förlagd vid

Ukrainas västra, norra och östra gräns inte förknippas med konflikten i Ukraina.79 De facto

var övningsområdet för ett flertal av förbanden förlagt långt från Ukrainas gränser, inklusive

norra Ryssland.80

Tolv timmar efter att dessa övningar påbörjats inleddes ytterligare militära övningar i Svarta

havet.81 Denna typ av övning var på intet sätt en ny företeelse då liknande storskaliga

beredskapsövningar genomförts i landet sedan 2013, inkluderat även Svartahavsflottan och

det södra militärdistriktet. 82

Skillnaden mot tidigare övningar låg i de långa avstånd förbanden transporterades, upp till

100 mil, samt att förbanden skulle öva i ett för dem nytt operationsområde. De stod helt till

generalstabens förfogande som gav order och kartor till förbandscheferna i förslutna kuvert.83

                                                                                                               73 Lavrov, 2014, s 160 74 Ibid, s 162 75 Efron, 2014, s 105 Efron, 2014, s 50 Lavrov, 2014, s 162 Franke, U., Norberg, J., Westerlund, F., The Crimea Operation: Implications For Future Russian Military Interventions, I A Rude Awakening: Ramifications of Russian Aggression Towards Ukraine, Granholm, N., Malminen J., Persson, G., FOI-R--3892--SE, Totalförsvarets forskningsinsitut, 2014, s 41  76 Efron, 2014, s 51 Franke, Norberg, Westerlund, 2014, s 41 77 Efron, 2014, s 107 78 Lavrov, 2014, s 163, 165 79 Efron, 2014, s 105 80 Lavrov, 2014, s 162  81 Efron, 2014, s 52 82 Ibid, s 105 83 Ibid, s 105

  23

Förbanden kom bland annat från Pskov, Barentsregionen, Kaliningrad, Samara, Sankt

Petersburg, Kursk, Voronezj, Lipetsk samt Nizjnij Novgorod och hade två dagar på sig att nå

sina övningsområden. Detta medförde i sin tur att väg- och järnvägskommunikationerna i hela

västra delen av det europeiska Ryssland påverkades.84

Civilbefolkningen underrättades efter hand genom media och förflyttningen av

förbandsmassorna ägde rum utan större anmärkningar, till skillnad från den liknande

övningen 2008 där stora förbandsmassor förflyttades till Sydossetien i samband med kriget

mellan Georgien och Ossetien.85

Tidigt på morgonen den 27 februari intogs parlamentsbyggnaden i Simferopol av beväpnade

”gröna män” utan gradbeteckning eller andra kännetecken.86 Dock var samtliga inblandade i

ockupationen väldigt tungt beväpnade med bland annat prickskyttegevär, nyproducerade

ryska kulsprutan Pecheneg med mörkerriktmedel som bland annat tilldelats

spetsnazförbanden, automatkabiner med mörkerriktmedel, granatsprutor och raketgevär

bedömt av typen MRO-A. De bar av ryska armén tilldelad skyddsutrustning och utgav sig för

att vara ”de rysktalande självförsvarsstyrkorna på Krim”. 87

Anton Lavrov skriver i Brothers Armed att ockupationen troligen genomfördes av det nyligen

uppsatta specialförbandet men även involverade delar ur 45.Spetsnazregementet,88 till vilka

uppsatsen återkommer till senare. Operationen genomfördes snabbt och effektivt och den

ryska flaggan hissades på taket av byggnaden.89 Senare samma dag anslöt medlemmar ur

Krims parlament och valde Sergej Aksjonov till ny premiärminister.90 Samtidigt beslutades

att en folkomröstning skulle genomföras om Krims självständighet och införlivning med

Ryssland den 25 maj 2014 (ändrades slutligen till 16 mars).91

Vidare upptäckte Ukrainas största telekomleverantör Ukrtelecom att flertalet av landets

telefon- och internetkablar saboterats – dock utan större effekt.92

                                                                                                               84 Efron, 2014, s 105 85 Ibid, s 107 86 Oldberg, I, Putins revansch. Rysk maktpolitik i Ukraina, Utrikespolitiska Institutet 2014 s17-18 87 Lavrov, 2014, s 163 88 Ibid, s 164 89 Ibid, s 164 90 Efron, 2014, s 54 91 Lavrov, 2014, s164 McDermott, 2015, s 12 Oldberg, 2014, s 17-18 92 Efron, 2014, s 56

  24

Den 28 februari fortsatte de gröna männen att ta kontroll över den militära flygplatsen i

Belbek, den civila flygplatsen i Simferopol93 och den statliga tv-stationen, och flera militära

baser blockerades 94 När dagen var över hade de gröna männen intagit eller omringat alla

byggnader och baser på halvön av särskild strategisk vikt.95

I Moskva gav den övre kammaren i det ryska parlamentet, Duman, sitt godkännande till Putin

den 1 mars att använda rysk trupp på ukrainskt territorium.96 Duman röstade enhälligt för

hans förslag.97

Roger M. Mcdermott skriver i sin artikel Brothers Disunited att samma dag hade 60 procent

av de ukrainska luftvärnsresurserna på Krim blivit tillfångatagna.98

Den 3 mars ändrade Krims parlament datumet för folkomröstningen till 30 mars för att den 6

mars ändra det till den 16 mars.99

Den 5 mars anlände ytterligare ryska styrkor till Krim.

Den 9-12 mars föll den ukrainska marinflygbasen och den ryska 12.Motoriserade

skyttebrigaden anlände till halvön via Kerch.

Den 16 mars hölls folkomröstningen med en överväldigande pro-rysk majoritet (vilken har

varit omtvistad internationellt).

Den 18 mars hölls en ceremoni i Kreml för att skriva under avtalet om att Krim och staden

Sevastopol införlivas i Ryssland.100

Den 21 mars 2014 blev Krim en del av Ryssland.101

President Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu förnekade att rysk trupp varit inblandande

i händelserna på Krim.102 I en intervju den 17 april 2014 med den statligt finansierade ryska

                                                                                                               93 Lavrov, 2014, s 164 94 McDermott, 2015, s 12 95 Efron, 2014, s 62 96 Lavrov, 2014, s 166 Efron, 2014, s 56 97 Lavrov, 2014, s 167 Efron, 2014, s 56 98 McDermott, 2015, s 12 99 Ibid, s 12 100 Lavrov, 2014, s 173 101 McDermott, 2015, s 12 102 Franke, Norberg, Westerlund, 2014, s 43 Cimbala, 2014, s 378 Karagiannis, E., The Russian Interventions in South Ossetia and Crimea Compared: Military Performance, Legitimacy and Goals, Contemporary Security Policy, vol.35, no. 3, pp. 400-420 (2014), s 408

  25

nyhetskanalen Russia Today bekräftade Putin att de gröna männen som befann sig på Krim

bestod av rysk trupp: “Crimean self-defense forces were of course backed by Russian

servicemen… They acted very appropriately, but as I’ve already said decisively and

professionally”.103

4.2 REDOGÖRELSE FÖR RYSSLANDS NYUPPSATTA SPECIALFÖRBAND

Varje ryskt militärdistrikt har en spetsnazbrigad som sedan 2013 står under den regionala

GRU-chefens direkta befäl. Dess huvudsakliga uppgift är spaning på djupet av motståndarens

gruppering till stöd för reguljära förband. GRU (Rysslands militära underrättelsetjänst) är en

del av generalstaben. 104

2011 bildades ett nytt specialförband som i ledningsstruktur och personal liknar GRU-

Spetsnaz, men vars uppgifter är högrisk-uppdrag med nära kontakt med motståndaren och har

influerats av amerikanska, tyska och andra västerländska nationers specialförband.105

Personalen tjänstgör inom spetsnazförbanden innan de handplockas. 106 Enheterna uppträder

självständigt och står i ständig beredskap för operationer inom och utanför Ryssland i spektrat

antiterroristbekämpning till stridsaktioner och är utöver detta reserverade för uppdrag av

särskild politisk betydelse.107 Specialförbandet lyder direkt under generalstabschefen General

Valery Gerasimov.108

                                                                                                               103 Putin acknowledges Russian military serviceman were in Crimea, Russia Today, Publicerad 17 april Kl: 09.28 http://rt.com/news/crimea-defense-russian-soldiers-108/ (Hämtad 2015-05-12 Kl: 18:22) 104 Nikolsky, A., Little, Green and Polite – The Creation of Russian Special Operation Forces, I Brothers Armed, Howard, C., Pukhov, R. (ed.), Centre for Analysis of Strategies and Technologies, Moskva, 2014, s 124 105 Nikolsky, 2014, s 125 McDermott, 2015, s 8 106 Nikolsky, 2014, s 125 107 Ibid, s 126-127 108 Ibid, s 125-126

  26

4.3 HUR BESTOD RYSSLANDS AGERANDE AV VILSELEDNING ENLIGT

WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING?

4.3.1 De gröna männen

Ockupationen av parlamentsbyggnaden på Krim 27 februari genomfördes av män iklädda en

blandning av civil och militär utrustning, likt många andra väpnade rebellgrupper i Ukraina

vid tiden för händelserna. De utgav sig även för att vara ”de rysktalande

självförsvarsstyrkorna på Krim”. 109 Männens fordon saknade även registreringsskyltar och

andra utmärkande symboler.

De gröna männens klädsel och namn visade prov på vad Whaley anger som imitation genom

att kopiera och härma rebellgruppernas karaktär och egenskaper i form av civil-militär klädsel

och namn som passade för en rebellgrupp i Ukraina vid tidpunkten för Krimkrisen.

Enligt Whaley har imitera har sin motsats i maskera. Genom att dölja förbandstecken,

nationstillhörighet, grad och utmärkande symboler på fordon maskerades de särskiljande

dragen hos männen i syfte att blända in i rådande läget och därmed reducera risken för att

omvärlden i ett tidigt stadium reagerade och agerade mot den egentliga tillhörigheten.

Dock väcktes tidigt starka misstankar om att de gröna männen tillhörde olika ryska

specialförband, då personalen var tungt beväpnad med till huvuddel ryska vapen som är

svårtillgängliga för rebellgrupper och även lokala proryska polistrupper. Putins förnekande

om rysk inblandning tjänade dock till att omvärlden och den ukrainska försvarsmakten inte

kunde formulera en lämplig strategi för att agera mot händelserna. Det var helt enkelt svårt att

särskilja de gröna männen från proryska rebeller, självförsvarsstyrkor och ryska soldater.

Förbanden som sattes in på Krim bestod av välövad, disciplinerad och professionell personal,

och deras agerande medförde därmed mycket liten blodspillan. Arbetssättet och deras

framtoning var sällan aggressiv vilket skiljde sig från tidigare ryska operationer i bland annat

Georgien 2008 och Tjetjenien 2000110, vilket sammantaget visar på att Ryssland tagit an ett

nytt angreppssätt i form av avskräckning för att få sin vilja igenom utan strid med dödlig

utgång – återhållsamhet - och utan hot mot befolkningen.111 Således skapades nya mönster

och egenskaper, i enlighet med Whaleys kategori nyskapa som tidigare inte varit synliga i

tidigare konflikter men även förändra genom att dra ifrån tidigare kända egenskaper. Genom

                                                                                                               109 Lavrov, 2014, s 163 110 McDermott, 2015, s 18 111 Ibid, s 18

  27

att göra detta försvårades möjligheten att dra paralleller och finna samband till tidigare

operationer där rysk trupp varit inblandad. Vilket leder oss till Whaleys indikator förvirra.

Analysen visar att det finns indikationer på att detta var ett sätt att förvirra både Ukraina och

västvärlden om vad som pågick och vem som var ansvarig. 112 Genom att maskera personalen

och materielen, imitera proryska rebeller och liknande enheter i landet - skapa nya mönster

och förändra gamla - ökade osäkerheten hos beslutsfattare eftersom det föreföll otydligt vad

som skett, vem som agerat och på vems order.

Avslutningsvis var den ryska regeringen och Putins förnekande om att rysk trupp fanns på

plats på Krim ett sätt att skapa falsk säkerhet kring händelserna eftersom de gröna männen

inledningsvis inte utgjorde ett lika stort hot mot Ukraina som erkänd rysk trupp hade gjort.

De gröna männens insatser utfördes snabbt och effektivt och det var inte förrän efteråt som

effekten och det verkliga hotet uppdagades.

4.3.2 Övningsverksamheten

Den storskaliga beredskapsövningen som beordrades av president Putin den 26 februari

bestod av ett antal nya komponenter som inte varit förekommande vid tidigare övningar. I

enlighet med Whaleys indikator nyskapa innebar övningsverksamheten under Krimkrisen att

förbanden transporterades längre sträckor till okänd övningsterräng, fler inblandade förband

och ökad grad av ovisshet hos förbandschefer till följd av strängare operationssäkerhet. Det

som även var nytt var att en stor del av verksamheten var förlagd längs Ukrainas gräns samt i

Svarta havet, något som inte genomförts i samma omfattning tidigare.

Dock var denna typ av övningsverksamhet i sig inte ett nytt fenomen då den pågått sedan

2013 och ännu längre bakåt i tiden, men inte i lika stor omfattning. Enligt indikatorn förändra

innebar den succesivt ökande frekvensen på övningarna sedan 2013 att ett nytt mönster

skapades och gjorde övningsverksamheten till något allt mer vedertaget vilket i sin tur kan ha

varit ett sätt att skapa falsk säkerhet. Emellertid finns det desto starkare indikationer på att

detta var ett försök att skapa nyfikenhet eftersom övningsverksamheten sammanföll med

händelserna i Ukraina och mer specifikt på Krim. Övningarna satte press på Kiev och lockade

till sig uppmärksamhet från omvärlden vilket i sin tur skapade förvirring eftersom Ryssland

påstod att det som skedde inte hade någonting att göra med händelserna i Ukraina och mer

specifikt på Krim. Det finns dock argument för att den stora transporten av förband som

                                                                                                               112 McDermott, 2015, s 15

  28

skedde inom ramen för övningarna dolde förflyttningar av förband som inte ingick i

övningsverksamheten. Ett antal spetsnazförband mottog enligt Anton Lavrov i Brothers

Armed marschorder samt beordrades högsta stridsberedskap redan 22-23 februari. Flera av

dessa förband transporterades sedan till Krim. Övningarna i Svarta havet och längs Ukrainas

gränser medförde därmed att ett stort antal militära förband kunde förflyttas utan att väcka

större uppmärksamhet113, vilket för oss till maskering. Sammantaget finns det indikationer på

och argument för att det var ett sätt att locka till sig uppmärksamhet i syfte att dölja, maskera,

den parallellt pågående militära operationen på Krim.114 De mycket stora trupprörelserna kan

ha använts som en rökridå för införseln av flera tusen spetsnazstrupper på Krim för att gradvis

öka den ryska militära närvaron i regionen.115

4.3.3 Resultat

Analysen av de gröna männens närvaro utifrån Whaleys teori innefattar samtliga sex

underkategorier inom ramen för dissimilering och simulering. Genom att maskera personalen

och materielen, imitera proryska rebeller och liknande enheter i landet - skapa nya mönster

och förändra gamla - ökade osäkerheten hos beslutsfattare eftersom det föreföll otydligt vad

som skett, vem som agerat och på vems order. De gröna männen agerade effektivt men

återhållsamt och professionellt och ingav tillsammans med nekandet om att de var rysk trupp

till en början en falsk säkerhet innan effekten av insatserna och det verkliga hotet uppdagades.

Analysen av övningsverksamheten utifrån Whaleys teori resulterade i att fem av sex

kategorier var närvarande. Nyskapande av vissa komponenter i övningen, förändring genom

succesiv ökning av antalet övningar vilka i sin tur skapade nyfikenhet då övningarna

sammanföll med händelserna i Ukraina och mer specifikt de gröna männens insatser på Krim

men även förvirring då Putin och försvarsministern förnekade sambandet emellan dem.

Analysen visar att detta sammantaget syftade till att genom maskering dölja händelserna som

skedde parallellt på Krim.

                                                                                                               113 Efron, 2014, s 49  114 Lavrov, 2014, s 162 115 Ibid, s 163

  29

4.4 HUR BESTOD RYSSLANDS AGERANDE AV VILSELEDNING ENLIGT

DEWARS TEORI OM VILSELEDNING?

4.4.1 De gröna männen

Enligt Dewar måste en vilseledningsoperation noga kontrolleras och koordineras genom

centraliserad ledning. De förband som sänts till Krim bedöms tillhöra GRU-Spetsnaz som

lyder under GRU tillhörande generalstaben, samt det nyligen uppsatta specialförbandet direkt

underställt generalstabschefen. De gröna männens insatser mot strategiskt viktiga och politisk

känsliga objekt genomfördes systematiskt, snabbt och effektivt116 vilket sammantaget

indikerar att insatserna var välplanerade och koordinerade.

För att vilseledning skall lyckas får den enligt Dewar inte vara ologisk eller inkonsekvent med

nuvarande läge och motståndarens förväntning.

Ryssland hade god kännedom om hur de proryska rörelserna uppträdde och såg ut och de

gröna männens existens var på så sätt inte något oväntat i samband med oroligheterna i landet.

Därmed var de gröna männen en del av Ukrainas förväntning och passade in i det rådande

läget i landet.117 Vidare kräver vilseledningen noggranna underrättelser och förberedelser

samt god kunskap om motståndaren och dennes rutiner, vilket innebär detaljplanering som

även innefattar motståndarens bedömda reaktion och åtgärd under alla faser av

vilseledningen. De gröna männens närvaro väckte till en början ingen större protest i Kiev

där oroligheter fortgått sedan slutet av 2013. 118 De gröna männen upplevdes inte som en ny

företeelse och uppmärksamheten riktades istället åt den oannonserade beredskapsövningen

längs Ukrainas gränser. 119 De gröna männen kan ha varit ett verktyg för högsta ledningen att

utöva kontroll över Krim och samla in ytterligare underrättelser och förbereda stridsfältet för

en fortsatt operation i skuggan av den pågående övningsverksamheten.120

Dewar menar även att vilseledning kräver mycket hög operationssäkerhet och att det

vilseledande syftet med informationen måste döljas från fienden. Det är därför nödvändigt att                                                                                                                116 Franke, 2015, s 47 117 Efron, 2014, s 51 Franke, 2015, s 47 118 Efron, 2014, s 51 Franke, 2015, s 47 119 Efron, 2014, s 51 Franke, 2015, s 47 120 Franke, Norberg, Westerlund, 2014, s 44 Efron, 2014, s 47

  30

begränsa tillträdet till planeringsprocessen genom att bara sätta dem som behöver veta in i

bilden. De gröna männen var mycket förtegna om sin identitet, undvek att visa sina ansikten

och var mycket trevliga mot lokalbefolkningen121 vilket tyder på att de fått strikta order från

högre chef om hur de skulle uppträda för att inte äventyra den eventuella vilseledningen,

eskalera situationen och avslöja Rysslands intentioner.

Under händelserna som utspelade sig i parlamentsbyggnaden 27 februari fick Moskva det

regionala parlamentet att snabbt välja en ny premiärminister som sedan kunde ansöka om

medlemskap i Ryska federationen efter genomförd folkomröstning.122 Åtminstone någon av

de proryska politikerna bör därmed ha delgetts information om de gröna männens tillhörighet

och därmed ingick i den skara av personer som behövde ha kännedom om Moskvas

intentioner.123

Fortsatt anger Dewar att falsk information måste delges motståndaren genom så många

kanaler som möjligt, utan att skapa en helhetsbild eller innehålla för många avslöjande delar

för att skapa misstänksamhet eftersom den måste vara tillräckligt övertygande för

motståndaren att denne går på informationen.

Under hela händelseutvecklingen på Krim förnekade den ryska regeringen, inklusive Putin,

att de oidentifierade männen bestod av rysk trupp. Detta var emellertid inte tillräckligt för att

övertyga utländska underrättelse- och säkerhetstjänster eller militära experter som såg deras

vapensystem, avancerade utrustning och fordon. Förnekandet kan dock ha tjänat ett syfte: tack

vare detta blev Rysslands intentioner, hur långt de hade för avsikt att gå och hur länge det

skulle pågå, fortsatt oklart fram till dagen för folkomröstningen. Vilseledning är enligt Dewar

tidskritisk. Tillräcklig tid måste ges för att låta motståndaren agera utefter given information

utan att den hinner analyseras djupare och intentionen med vilseledningen avslöjas.

Denna osäkerhet försvårade för Ukraina och västvärlden att planera och genomföra en

effektiv samordnad insats i gensvar.124 Åtgärder vidtogs för att försvåra för utomstående att se

vad som skedde genom en hög operationssäkerhet och tid gick åt på att analysera händelserna

och vilka de gröna männen var. Tid som enligt U. Franke i FOI-rapporten War by non-

military means: Understanding Russian information warfare, användes av Ryssland för att

öka övertaget på Krim och slutligen annektera halvön.125

                                                                                                               121 Efron, 2014, s 48 122 Franke, 2015, s 47 123 Lavrov, 2014, s 164 124 Ibid, s 173  125 Franke, 2015, s 46

  31

4.4.2 Övningsverksamheten

Enligt Dewar kräver vilseledning noggrann kontroll och koordinering genom centraliserad

ledning, noggranna förberedelser och mycket hög operationssäkerhet. President Putin

beordrade beredskapsövningen och de inblandade förbandscheferna stod helt till

generalstabens förfogande. De fick order och direktiv i slutna kuvert i takt med att övningarna

fortskred innehållande var och hur förbanden skulle förflyttas, hur ombaseringarna skulle ske

samt vilka järnvägar och flygplatser som skulle tas i anspråk. 126 Detta visar på goda

förberedelser. Dessutom fick förbandscheferna väldigt knapphändig information och delgavs

nya order och direktiv inför varje nytt skede i övningen. Detta samt order via brev visar på

vikten av sekretess. Dock är ovisshet, operationssekretess och noggrann planering inte enbart

karakteristiskt i övningar i kombination med vilseledning utan något som är gemensamt med

övningar generellt. Det som däremot är intressant är den trupptransport till Krim och baser i

närområdet som pågick parallellt med övningen. Genom hög sekretess och begränsad insikt i

planering och genomförande minskade risken för utomstående både inom och utanför

verksamheten att uppmärksamma de förband som transporterades och ej ingick i övningen.

Vilseledning är enligt Dewar tidskritisk. Tillräcklig tid måste ges för att låta motståndaren

agera utefter given information utan att den hinner analyseras djupare och därmed avslöja

vilseledningen. Putin beordrade övningsverksamheten 26 februari med ett bortre datum satt

till 3 mars. Mycket uppmärksamhet riktades mot ledningen i Moskva som valde tidpunkten

för detta i samband med oroligheterna i Ukraina och dessutom placerade stora delar av

övningarna längs Ukrainas gränser. Dagen efter intogs parlamentsbyggnaden på Krim och de

flesta strategiskt viktiga objekten på halvön kontrollerades av de gröna männen 3 mars,

samma datum som övningen officiellt avslutades. Putin hade dessutom dagarna innan fått

godkännande av Duman att sätta in rysk trupp officiellt på halvön. Valet av tidpunkt var

väsentligt för att kunna dölja annan verksamhet. Övningsverksamheten var satt mellan två

datum och sammanföll med händelser av strategisk betydelse för Ryssland.

Dewars sex principer om vilseledning innefattar även principen om att vilseledning inte får

vara ologisk eller inkonsekvent med nuvarande läge och motståndarens förväntning.

                                                                                                               126 Efron, 2014, s 105

  32

Övningsverksamheten i sig var inget ovanligt även om situationen som sådan var ovanlig, inte

heller att de valde att genomföra den nära ett grannland hörde till ovanligheterna. Att

Ryssland agerade som det gjorde var således i sig inte någon överraskning i sig. Övningens

storskalighet med 150 000 man som till stor del pågick längs Ukrainas gränser var dock stor

nog att göra hotet om en kommande invasion trovärdigt och satte press på Kiev.127 Övningen

var den näst största i moderna Rysslands historia och förväntades med all säkerhet bringa

uppmärksamhet från både Ukraina och omvärlden.

Även närheten till landet hade betydelse. Ryssland gränsar till Ukraina och ligger nära Krim.

Ryssland kunde på eget territorium transportera stora förbandsmassor nära Ukraina och Krim

vilket sammantaget ökade hotet om en förestående invasion.128

Dewar skriver även att falsk information måste delges motståndaren genom så många kanaler

som möjligt.

Försvarsminister Sjojgu försökte i en nyhetssändning lugna journalister och militärattachéer

genom att säga att övningarna inte skulle förknippas med konflikten i Ukraina. 129 Även Putin

gav i en presskonferens 4 mars 2014 ett liknande budskap.130

Emellertid var det få som trodde på informationen då indikationer finns på att det som sades

inte stämde. Att övningsområdet för ett flertal av förbanden även var förlagt långt ifrån

Ukrainas gränser, inklusive norra Ryssland131 innebar inte att Rysslands fokus låg någon

annanstans än just i Ukraina och på Krim. Det kan dock ha varit ett sätt att få

övningsverksamheten att framstå som ett mindre hot, även om hotet var närvarande, i syfte att

undvika allt för stora motåtgärder från Ukraina och omvärlden. Analysen visar på att

övningarna fungerade som ett tillräckligt stort hot för att sätta press på Kiev, dra till sig

uppmärksamhet och samtidigt dra bort uppmärksamheten från Krim och de stora

trupptransporterna som inte ingick i övningen. Det försvårade för omvärlden att ges en tydlig

bild om vad som skedde och höll på att hända och var ett distraherande alternativ till de gröna

männen på Krim.

                                                                                                               127 Franke, Norberg, Westerlund, 2014, s 41 128 Ibid, s 45 129 Efron, 2014, s 105 130 ”Vladimir Putin answered journalists’ questions on the situation in Ukraine”, upplagd 2014-04-04 kl: 15.40. http://en.kremlin.ru/events/president/news/20366, (Hämtad 2015-05-08 kl: 20.34). 131 Lavrov, 2014, s 162  

  33

4.4.3 Resultat

Analysen av de gröna männens närvaro och verksamhet visar på samtliga av Dewars sex

principer om vilseledning. Valet av förband, GRU-Spetsnaz som var direkt underställda

generalstaben visar på att dessa leddes och kontrollerades centralt. Deras uppträdande var

vidare en logisk företeelse i Ukraina då de uppvisade många likheter med de proryska rörelser

som fanns i landet. Att de kunde uppträda i likhet med dessa tyder även på att det genomförts

noggranna förberedelser och att underrättelseläget avseende situationen i Ukraina var mycket

bra. Vidare så visar analysen på att kravet på hög operationssäkerhet också uppfyllts, då de

gröna männen vidtog åtgärder för att dölja sin egen identitet samt uppträdde på ett sådant sätt

som inte äventyrade vilseledningen. Den med deras verksamhet samtidiga övningen tyder

också på att tidpunkten för de gröna männens insats var kritisk. Att hela den ryska regeringen,

inklusive presidenten, förnekade de gröna männens koppling till Ryssland, visar på

delgivningen av falsk information genom flera kanaler.

Analysen av övningsverksamheten visar på samtliga av Dewars principer. Det faktum att

ordern att genomföra övningen kom från president Putin och order till övade förband gavs

från generalstaben visar på ett centraliserat genomförande med goda möjligheter till kontroll

och koordinering. Övningsverksamheten var konsekvent med tidigare övningsverksamhet och

var således inte ologisk, även om omfattningen var större än tidigare. Det samtidiga

genomförandet av övningsverksamheten och de gröna männens operationer i Krim tyder på

en noggrann samordning i tid, vilket stämmer med principen om att vilseledning är tidskritisk.

Order gavs via brev och även förbandschefer erhöll endast knapphändig information, vilket

tyder på att en hög operationssäkerhet eftersträvades och hölls. Vidare delgavs information

om hur övningsverksamheten skulle ses som isolerad från konflikten i Ukraina från flera

källor, bl.a. presidenten och försvarsministern.

  34

5. AVSLUTNING

5.1 SLUTSATSER

Undersökningen syftar till att undersöka om Ryssland genomförde strategisk vilseledning

under Krimkrisen utifrån Dewars och Whaleys teorier om vilseledning, vilka innefattar de

generella metoderna, principerna och huvuduppgifterna inom maskirovka och i så fall hur

denna vilseledning genomfördes.

Analysen av de två analysenheterna utifrån Dewars och Whaleys teorier visar sammantaget

att samtliga kategorier och principer var närvarande under Krimkrisen, om än inte i varje del

av analysenheterna. I fallet med Whaleys teori fanns fem av sex underkategorier på

analysenheten övningsverksamhet, medan samtliga sex fanns på den andra analysenheten, de

gröna männen. Enligt Whaley krävs dock inte samtliga kategorier för klassificering av

vilseledning. Det som däremot krävs är att både simulering och dissimulering är närvarande,

vilket resultatet av analysen med bestämdhet medger. Att endast en kategori, imitera,

saknades är således inte avgörande för huruvida Ryssland enligt Whaleys teori genomförde

vilseledning under Krimkrisen eller inte. Det faktum att endast en kategori saknas resulterade

is