LINKÖPINGS  UNIVERSITET,  INSTITUTIONEN  FÖR  KULTUR  OCH  KOMMUNIKATION,  IKK  

I  bilderböckernas  värld  -­‐ en  analys  av  text  och  bild  i  Sven  Nordqvists  

böcker    

In  the  world  of  picturebooks  –  an  analysis  of  text  and  pictures  in  Sven  Nordqvist´s  books  

9/1/2012    

 

                                                                                                                     

”Där  satt  nu  morfar,  en  liten  gubbe  på  en  stor  sommaräng...”  

En  uppsats  av  Terése  Masar,  Konstvetenskap  3,  Linköpings  Universitet,  Handledare:  Karolina  Nilsson  

2    

Linköpings universitet Linköping University

Filosofiska fakulteten Faculty of Art and Science

Institutionen för kultur och kommunikation Department of Culture and Communication

Konstvetenskap och visuell kommunikation History Art and Visual Communication

Projekt: Project:

C-uppsats i ämnet konstvetenskap och visuell kommunikation Bachelor Thesis in History of Art and Visual Communication

Titel: Title:

I bilderböckernas värld – en analys av text och bild i Sven Nordqvists böcker In the world of picture books – an analysis of text and pictures in Sven Nordqvist’s books

Författare/ Author:

Terése Masar

Handledare/ Supervisor:

Karolina Nilsson

Språk: Language:

Svenska Swedish

Sammanfattning:

Uppsatsen syftar till att lyfta fram bilderboksillustratören som konstnär och framförallt peka på Sven Nordqvists stil. Detta görs genom tre olika analyser. Först en ikonotextuell analys där text-och bildsamspelet undersöks i Nordqvists böcker.En bildanalays försöker utröna speciella stildrag i böckernas illustrationer och ytterligare en analys försöker se sambandet mellan omslag, försättsblad, titelsida och själva berättelsen.

Abstract:

The essay aims to highlight the picture book illustrator as an artist and above all indicate the style of Sven Nordqvist. This is implemented througt three different analyses. First an ikonotexual analysis where the text and picture interaction in Nordqvist’s books is investigated. An image analysis hightlights the specific style of the books illustrations and an additional analysis is trying to see a connection between the book cover, flyleaf, title-page and the actual story.

Nyckelord: Keywords:

Bilderboksillustrationer, Sven Nordqvist, ikonotextuell analys, bildanalys Picture book illustrations, Sven Nordqvist, ikonotextual analysis, image analysis

3    

Innehållsförteckning

1. Inledning..................................................................................................... 5

1.1 Syfte och frågeställning........................................................................... 5

1.2 Avgränsningar......................................................................................... 6

1.3 Teori och metod...................................................................................... 7

1.4 Källmaterial och källkritik...................................................................... 8

1.5 Tidigare forskning................................................................................... 9

1.6 Definitioner............................................................................................. 10

1.6.1 Bilderbokens problematik.................................................................... 10

1.6.2 Ordförklaring....................................................................................... 12

1.7 Presentation av studieobjekten............................................................... 13

1.8 Disposition............................................................................................... 14

2. Studie........................................................................................................... 15

2.1 Bilderbokens historia............................................................................... 15

2.2 Sven Nordqvist........................................................................................ 16

3. Analys.......................................................................................................... 18

3.1 Ikonotextuell analys.................................................................................... 18

3.1.1 Miljöskildringar.................................................................................... 18

3.1.2 Personskildringar.................................................................................. 20

3.1.3 Berättarröst och synvinkel.....................................................................23

3.1.4 Syllepser............................................................................................... 24

3.1.5 Tid och rörelse...................................................................................... 26

3.1.6 Sammanfattning av ikonotextuell analys............................................. 30

4    

3.2 Bildanalys................................................................................................... 31

3.2.1 ”Stackars Pettson”................................................................................ 31

3.2.2 ”När Findus var liten och försvann”.....................................................34

3.2.3 ”Hattjakten”.......................................................................................... 37

3.2.4 Sammanfattning av bildanalys............................................................. 41

3.3 Analys av bilderböckernas ram.............................................................. 42

3.3.1 ”Stackars Pettson”................................................................................ 43

3.3.2 ”När Findus var liten och försvann”.................................................... 46

3.3.3 ”Hattjakten”......................................................................................... 49

3.3.4 Sammanfattning av ramanalys.......................................................... 51

4. Sammanfattning och slutdiskussion......................................................... 53

5. Förslag till vidare forskning...................................................................... 58

Efterord...................................................................................................... 58

Käll- och litteraturförteckning...................................................................... 59

5    

1.Inledning

Jag vet inte hur många gånger min mamma och pappa fick höra ”läs Hattjakten!” eller

”Stackars Pettson vill jag höra!” när jag växte upp. Jag tröttnade aldrig på historierna eller de

fanstastiskt fanstasieggande bilderna i Sven Nordqvist böcker, bilder som gjorde att man

kunde förlora sig i varje detalj oavsett hur många gånger man sett dem.

Frågar jag mamma idag säger hon att ”Pettsonböckerna”, liksom ”Hattjakten”, gav henne

nästan lika mycket glädje att läsa som jag fick av att lyssna. Sven Nordqvist böcker är

folkkära och har fängslat fler barn och vuxna genom åren och mycket på grund av de vackra

illustrationerna han smyckat sina böcker med. Att mina föräldrar valt att spara böckerna, 20 år

efter att jag först hörde dem, säger också något om hur omtyckta de var och är. Jag känner

fortfarande samma fascination för böckerna nu som jag gjorde när jag var barn. Därför känns

det naturligt att välja Sven Nordqvist böcker när jag nu ska titta närmare på

barnboksillustrationer och hur text och bild tillsammans skapar en fängslande berättelse. Att

Nordqvist också valt att gå utanför ramarna med sitt användande av syllepser, mindre figurer,

tycker jag också är en intressant aspekt.

I Sverige har det skrivits en del om just barnboksillustrationer och bilderböcker och det har

självklart gjort mitt arbete lättare. Det finns dock en lucka inom ämnet då det allt som oftast är

ur en litteraturvetenskaplig synvinkel som texter, böcker och avhandlingar skrivits och inte ur

en konstvetenskaplig. Just Sven Nordqvist böcker är inte heller behandlade i någon större

utsträckning och det är där jag vill att min uppsats ska fylla denna kunskapslucka. Jag önskar

lyfta fram ett konstnärskap som ofta hamnar i skymundan, bilderboksillustartörens.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att titta närmare på hur Sven Nordqvist skapar sina berättelser

med text och bild, hur miljöskildringarna är skapade samt användandet av syllepser. För att nå

mitt syfte kommer jag arbeta efter följande frågor:

1. Hur förhåller sig text och bild till varandra i Nordqvists böcker?

2. Hur är böckernas illustrationer utformade och finns det några genomgående stildrag?

3. Hur har författaren/ illustratören valt att utforma böckernas illustrationer på omslag,

försättsblad och titelsidor och är de koherenta med böckernas berättelser?

4. Tillför syllepserna berättelsen något?

6    

1.2 Avgränsningar

Jag har valt att avgränsa mig till Sven Nordqvist böcker för att lyfta fram den speciella stil jag

anser att han har i sina berättelser, både på det verbala och visuella planet. Eftersom jag valt

att titta närmare på hur han använder text och bild i samverkan finns det flera ingångsvägar att

studera detta. Jag har dock valt bort de pedagogiska och psykologiska vägarna, hur barn

uppfattar och tar till sig budskap, då det dels redan skrivits betydligt mer om dessa ämnen och

dels för att det inte ger min uppsats rätt vinkling då den har en konstvenskaplig riktning.

Litteratur kring hur barn tar till sig faktaböcker och läromedel i skolan har inte heller

behandlats då det är fiktiva och narrativa böcker jag valt att behandla. Det har skrivits böcker

kring andra typer av barnböcker som exempelvis pekböcker, de lämnas utanför min uppsats

då Nordqvist böcker inte hamnar i den kategorin av barnböcker.

Det är tre olika böcker jag har valt att titta närmare på ur Sven Nordqvist produktion;

”Stackars Pettson”1, ”Hattjakten”2 samt ”När Findus var liten och försvann”3. Att jag inte valt

att behandla fler böcker beror på att Sven Nordqvist har en väldigt utpräglad stil i sitt

skapande och böckerna liknar varandra i sitt utförande. Jag vill därför koncentrera mig på den

stilen och anser att analysera fler böcker enbart bidrar till förvirring och tillför inget extra till

uppsatsen. Att det är två ”Pettson och Findusböcker” och en mer fristående bok, som ej ingår i

en serie med samma karaktärer, är för att visa på just den stil jag menar att Nordqvist har. De

tre böckerna har samma formspråk och ungefärligt samma karaktärer, både huvudkaraktärer

och bifigurer. I det ena fallet en äldre man med talande katt och mindre bifigurer samt talande

djur, i det andra en äldre man med talande hund, mindre bifigurer och talande djur. Just på

grund av den speciella stil Nordqvist har har jag funnit hans böcker utmärkta för en närmare

studie då de skiljer sig från den ”typiska” bilderboken, miljöerna är myllrande av liv och

absurditeter och hur detta återges i text och bild är mitt mål att kartlägga.

Jag har inte heller behandlat de böcker där Nordqvist enbart är illustratören och inte

författaren, som i fallet med till exempel ”Mamma Muböckerna”, trots att det är en intressant

studie då Nordqvist stil där skiljer sig mycket från de böcker han själv har skrivit.

                                                                                                                         1  Sven  Nordqvist,  Stackars  Pettson,  Bokförlaget  Opal  AB  Stockholm,  1987  2  Sven  Nordqvist,  Hattjakten,  Rabén  och  Sjögren  Stockholm,  1987  3  Sven  Nordqvist,  När  Findus  var  liten  och  försvann,  Bokförlaget  Opal  AB  Stockholm,  2001  

7    

1.3 Teori och Metod

Jag kommer utgå från Maria Nikolajevas4 teorier kring bilderbokens kategorisering och hur

man bör se på text och bild i samverkan. Hennes teori innefattar ett bredare grepp på

bilderböckernas kategorisering och hon menar att bilderböckernas indelning behöver flertalet

undergrupperingar och att en bok kan ingå i flera olika grupper (se 1.6.1 Bilderbokens

problematik). Jag kommer att stötta min bildanalys på Gustaf Cavallius bildanalysschema5 då

hans teori är att en bilderbok måste analyseras i sin helhet, inte en enstaka bild i taget, för att

ge en korrekt bild av bilderbokens natur.

I uppsatsen kommer en biografisk metod finnas för att kort presentera Sven Nordqvist som

person och hans karriär. En kort historisk del tar upp hur man sett på bilderböcker genom

tiderna och hur de har utvecklats fram till idag. Jag kommer också titta närmare på text/bild-

samspelet i en ikonotextuell analys, där man tittar på den syntes av ord och bilder som

bilderboken består av. Då kommer jag, enligt Maria Nikolajevas modell6, titta på hur

miljöskildringar, personskildringar, berättarröst och tid och rörelse skildras i text samt bild för

att kunna placera in Nordqvist böcker i en eller flera av Nikolajevas kategorier för

bilderböcker (se 1.6.1 Bilderbokens problematik). För att utröna detta undersöker man vad

som sägs i text och hur det sedan beskrivs i bild, om de säger samma saker, kompletterar

varandra eller motsätter varandra. Då detta tillhör en litteraturvetenskaplig metod är

narratologin central i den ikonotextuella analysen. Narratologin syftar på studiet av

berättarkonsten och själva handlingen i böckernas berättelser.

Vidare i analysdelen görs en bildanalys då jag kommer stötta mig på Gustaf Cavallius

analysschema7, hans schema för bilder specifikt, som tittar på kompositon, formala

egenskaper, rytmik, associationer, enskilda bilder och bildsekvenser, genomgående drag och

stil och slutsatser om boken i helhet. Cavallius analysschema är från 1982 och varför jag valt

att använda mig av den något äldre modellen är för att det inte uppkommit några passande och

heltäckande ”nya” analysmodeller för bilderböcker. Cavallius syftar till att se och skapa en

helhetsuppfattning av flertalet bilder vilket saknas i de flesta andra analysmodeller. Oftast

tittar man annars på enstaka bilder vilket bilderböcker inte har, utan där handlar det snarare

                                                                                                                         4  Maria  Nikolajeva,  Bilderbokens  pusselbitar,  Studentlitteratur  AB  Lund,  2000,  s.22  5  Gustaf  Cavallius,  Bilderbok  och  bildanalys  /  Bilden  i  barnboken,  (Lena  Fridell  red.),  Förlagshuset  Gothia  Göteborg,  1982,  s.32  6  Nikolajeva,  2000  7  Cavallius  (Fridell  red.),  1982,  s.32  

8    

om en bildföljd där helhetsperspektivet går förlorat genom att analysera endast en bild i

boken. Detta vill jag undvika och jag kommer därför ta exempel på bilder från böckerna och

sedan försöka skapa en helhetssyn på hela bildberättelserna. Jag kommer också väga in

typiska stildrag och färg och form när jag tittar på format, omslag, titelsidor och försättsblad.

Där har jag använt mig av Maria Nikolajevas forskning8 samt Ulla Rhedins idéer kring

bilderbokens estetik9 men också försökt se ett sammanhang mellan bokens ”ram” och

innehållet. Då jag använder mig av litteraturvetenskapliga teorier och metoder samt

konstvetenskaplig bildanalys blir således uppsatsen tvärvetenskaplig men med tonvikten på

det konstvetenskapliga.

1.4 Källmaterial och källkritik

Här presenteras den litteratur uppsatsen stödjer sig mot och som har använts för empirin,

samt hur uppsatsförfattaren förhållit sig till materialet på ett källkritiskt plan.

Som jag redan berört i inledningen har tidigare forsking rört den litteraturvetenskapliga linjen

med en del mindre kapitel med en konstvetenskaplig inriktning. Två böcker som varit mycket

användbara är Ulla Rhedins bok ”Bilderboken- på väg mot en teori”10 samt Maria Nikolajevas

”Bilderbokens pusselbitar”11. Båda böckerna grundar sig i en litteraturvetenskaplig synvinkel

då Rhedin är doktor i ämnet och Nikolajeva professor i detsamma. Nikolajeva har dock en

konstvetenskaplig del i sin bok som fokuserar på miljöskildringar liksom i sin tidigare skrivna

bok ”Barnbokens byggklossar”.12 Båda författarna tittar även närmare på bilderbokens estetik

och mycket av min undersökning grundar sig på deras forsking och deras terminologi och

framförallt i min studie kring text/bild-samspelet. Det finns de som kritiserat Nikolajevas

modell för text/bild-samspelet. Både Perry Nodelman och David Lewis anser bland annat att

Nikolajeva koncentrerar sig på hur bilderböcker förmedlar sitt budskap men inte vad för

budskap eller varför.13 Trots denna kritik anser jag Nikolajevas forskning tillförlitlig och

vetenskaplig och därför kommer jag använda mig av den.

                                                                                                                         8  Nikolajeva,  2000,  s.63-­‐74  9  Ulla  Rhedin,  Bilderboken-­‐på  väg  mot  en  teori,  Alfabeta  Bokförlag  AB  Stockholm,  1992,  s.145-­‐148  10  Rhedin,  1992  11  Nikolajeva,  2000  12  Maria  Nikolajeva,  Barnbokens  byggklossar,  Studentlitteratur  Lund,  1998  13  Anna-­‐Maija  Koskimies-­‐Hellman,  Inre  landskap  i  text  och  bild-­‐dröm,  lek  och  fantasi  i  svenska  och  finska  bilderböcker,  Åbo  Akademis  förlag,  Åbo,  2008  

9    

Vivi Edströms bok ”Barnbokens form”14 har bidragit med lite historik kring bilderbokens

framväxt liksom Nikolajevas två böcker. Om författaren och illustratören själv har det varit

betydligt svårare att hitta fakta. Trots sin popularitet har väldigt lite skrivits om honom, om

man bortser från intervjuer i tidningar och teve, och då har ”8 författare för dig som är

bokslukare”15 av Ulla Forsén hjälp mig mycket. Där framgår Sven Nordqvist egna tankar på

ett sätt som jag inte hittat någon annanstans. I ”Författare och illustratörer för barn och

ungdom”16 skriver Stefan Mählqvist, docent inom konstvetenskapen, kort om Sven Nordqvist

men denna text har en mer subjektiv ingång och därför har jag valt att vara mer selektiv i mitt

användande av den.

När det kommer till hur man analyserar illustrationer i bilderböcker är materialet aningen

tunnare då en del forskare anser att det inte behövs en specifik analysmodell för den här typen

av bilder. Jag har valt att förhålla mig till Gusatv Cavallius modell från ”Bilden i

barnboken”17 när jag analyserar illustrationerna. Att det finns andra modeller för analys är jag

medveten om men de saknar ofta en helhetssyn på böckerna och behandlar istället bild för

bild enskilt vilket jag anser opassande för en bok. Därför har jag valt bort dessa.

Det källmaterial som behandlats har varit både avhandlingar och böcker tänkta som läromedel

och därför bedömts som tillförlitliga. De har dock en litteraturvetenskaplig grund och inte en

konstvetenskaplig vilket jag också tagit med i beräkning under arbetets gång med

källmaterialet. Stefan Mählqvist text har jag som tidigare påpekat behandlat mer selektiv än

de andra böckerna då mycket kan uppfattas som subjektiva antaganden och spekulationer, där

informationen känts väl underbyggd har jag däremot använt mig av den.

1.5 Tidigare forskning

I detta avsnitt tas litteratur som fungerat som inspirationskällor för uppsatsen upp. Även

material som kan fungera som bra komplementläsning presenteras. I det fallet handlar det om

böcker som inte behandlats i uppsatsen.

Inom det ämne jag har valt att behandla har jag funnit en inspirationskälla i Jenny Berggrens

C-uppsats ”Bland mucklor och kor – analys av text och bild i Sven Nordqvist bilderböcker om

                                                                                                                         14  Vivi  Edström,  Barnbokens  form,  Norsteds  Förlag  Stockholm,  1980  15  Ulla  Forsén,  8  författare  för  dig  som  är  bokslukare,  Bibliotekstjänst  Lund,  1993  16  Stefan  Mählqvists  kapitel  i  Författare  och  illustartörer  för  barn  och  ungdom,  Bibliotekstjänst  Lund,  2000  17  Cavallius,  (Fridell  red.),  1982,  s.32  

10    

Pettson och Findus”18. Det är visserligen en uppsats inom det litteraturvetenskapliga området

men ändå intressant och bra komplementläsning till denna konstvetenskapliga uppsats.

Berggrens arbete grundar sig mycket på Nikolajevas böcker och mycket av det man läser i

Berggrens uppsats återfinns i ”Bilderbokens pusselbitar”.19 Som tidigare nämnts har

Nikolajeva skrivit ytterligare en bok inom ämnet, ”Barnbokens byggklossar”,20 som denna

uppsats inte fokuserat på men som ändock är värd att uppmärksamma.

Är man intresserad av de pedagogiska bitarna och hur barn uppfattar läromedel, något som

den här uppsatsen inte kommer beröra, rekommenderas ”Bildens tysta budskap – interaktion

mellan bild och text”21. Bokens huvudsakliga syfte är att lyfta fram hur vi kommunicerar med

bild och text ur ett pedagogisk perpektiv och ur ett genus- och etnicitetsperpektiv. En annan

bok jag stött på under arbetets gång är ”Inre Landskap i text och bild-dröm, lek och fantasi i

svenska och finska bilderböcker”22 som går in i inre karaktärsskildringar och inre

sinneslandskap. Ämnet är intressant och skulle kunna fungera som ett komplement till denna

uppsats då den berör karaktärerna i en mer omfattande utsträckning.

1.6 Definitioner

1.6.1 Bilderbokens problematik

Hur man väljer att kategorisera barnböcker och bilderböcker är aningen omdebatterat. Det har

under årens lopp uppkommit ett antal olika indelningar bland barnböcker och då framförallt

bilderböcker. Jag har valt att förhålla mig till Nikolajevas modell men vill visa på hur andra

kategoriseringar sett och ser ut och vad som lett Nikolajeva fram till sin slutsats.

En av de första kom 1974 i en dansk artikel skriven av Torben Gregersen. Han kategoriserade

bilderböcker i följande kategorier:

a) Pekbok, som inte har någon berättelse

b) Bildberättelse, helt utan ord eller med ytterst få ord

c) Bilderbok, där ord och bild är lika viktiga

                                                                                                                         18  Jenny  Berggren,  Bland  mucklor  och  kor-­‐  Analys  av  text  och  bild  i  Sven  Nordqvists  bilderböcker  om  Pettson  och  Findus,  C-­‐uppsats  i  Litteraturvetenskap,  Umeå  Universitet,  2003  19  Nikolajeva,  2000  20  Nikolajeva,  1998  21  Yvonne  Eriksson,  Bildens  tysta  budskap-­‐interaktion  mellan  text  och  bild,  Norstedts  Akademiska  förlag,  Falun,  2009  22  Koskimies-­‐Hellman,  2008  

11    

d) Illustrerad småbarnsbok, där texten även kan fungera utan bilder23

Kristin Hallberg är även hon en av de forskare som lyfts fram i ”Bilderbokens pusselbitar”24

och har bidragit med en definition av bilderboken. Både Hallberg och Nikolajeva anser att

Gregersens indelning är för vag. Hallberg definerar bilderboken som en bok med minst en

bild på varje uppslag vilket Nikolajeva inte anser är en korrekt definition. Nikolajeva menar

att det snarare är text/bild-samspelet som borde vara avgörande för om det är en bilderbok

eller ej, inte bildtätheten.25

Ulla Rhedin har också försökt med en egen indelning;

a) episk, eller illustrerad bok

b) expanderande bilderbok

c) den genuina bilderboken26

Även här handlar det om relativt vaga och subjektiva kategorier, då en bok egentligen skulle

kunna falla under alla tre. Det breda spektrum som krävs när man ska se på text/bild-

samspelet saknar Rhedin.

Det finns också en semiotisk-narratologisk studie av Joanne Golden som föreslår en annan

kategorisering;

a) ord och bilder är symmetriska, d.v.s. upprepar varandra

b) orden är beroende av bilderna för förklaring

c) bilden förstärker, preciserar orden

d) orden förmedlar huvudparten, bilderna kompletterar

e) bilderna förmedlar huvudparten, orden kompletterar27

Nikolajeva anser att både Rhedins och Goldens indelningar är bra utgångspunkter men att det

krävs fler underavdelningar. Självklart finns de två extremerna ; text utan bilder eller med

                                                                                                                         23  Nikolajeva,  2000,  s.16  24  Ibid  25  Ibid  26  Rhedin,  1992,  s.  81-­‐103    Den  episka  bilderboken  syftar  till  en  bok  där  texten  redan  är  komplett  och  står  på  egna  ben,  där  bilderna  inte  ”behövs”  utan  vanligtvis  tillkommit  i  efterhand.  Den  expanderande  bilderboken  är  en  bok  där  handlingen  inte  är  komplett  utan  bilder  och  är  skriven  med  tanke  på  att  den  inte  är  klar  utan  bilderna.  Den  genuina  bilderboken  syftar  till  när  text  och  bild  är  lika  viktiga  och  strukurellt  beroende  av  varandra  att  den  ena  delen  inte  fungerar  utan  den  andra  om  handlingen  ska  förstås.  27  Nikolajeva,  2000,  s.17  

12    

bara några få bilder kontra bild utan ord eller med några få ord, som pekböcker.28 Där emellan

krävs en större indelning och det är Nikolajevas indelningen jag kommer använda mig av för

att undersöka text/bild-samspelet i Nordqvist böcker, då jag anser att indelningen ger en

rättvisare bild av innehållet i böckerna då flera av punkterna kan verka ihop under berättelsens

gång. Nikolajeva preciserar underavdelningarna såhär:

• Symmetrisk bilderbok: två parallella berättelser, en verbal och en visuell, som i princip säger samma sak och därmed skapar en redundans (överflödig information)

• Kompletterande bilderbok: ord och bilder kompletterar varandra, fyller varandras luckor, kompenserar varandras otillräckligheter

• ”Expanderande” eller ”förstärkande” bilderbok: bilderna förstärker och stödjer orden; den verbala berättelsen är starkt beroende av bilderna och går inte att förstå utan dem. Eventuellt kan förhållandet vara det omvända, att det är orden som förstärker bilderna

• ”Kontrapunktisk” bilderbok: ord och bilder står i kontrapunktiskt förhållande till varandra, de ifrågasätter varandra på ett spännande och kreativt sätt; varken ord eller bilder är förståliga utan varandra

• Motstridig eller ambivalent bilderbok: kontrapunkten övergår till konflikt, ord och bilder stämmer inte med varandra, det skapas förvirring och osäkerhet29

Jag anser alltså att om man ska göra en rättvis kategorisering kring vad som är bilderbok och

vad som är något annat måste man titta på samverkan mellan text och bild. En bilderbok

skulle kunna vara en pekbok för den ena personen medan den andra anser att det måste finnas

en syntes mellan ord och bild. Jag tillhör den andra gruppen människor och kommer inte

beröra varken pekböcker eller den typen av böcker där illustrationerna enbart fungerar som

dekoration till en verbal historia. Den här typen av debatt är viktig då barnbokslitteraturen

bara varit aktuell för forskningsstudier de senaste 30 åren.

1.6.2 Ordförklaring

Jag har nu definerat vad jag anser är en bilderbok men det finns ytterligare en definition jag

vill göra kring ett ord som kommer att användas i uppsatsen.

Syllepser: Är visuella historier som introducerar bipersoner som inte nämns med ord. De kan

vara spatiellt eller tematiskt bundna till primärhistorien.30 Jag kommer använda ordet

                                                                                                                         28  Nikolajeva,  2000,  s.17-­‐21  29  Ibid,  s.22  30  Ibid,  s.226  

13    

syllepser när jag talar om de mindre figurer som syns i Nordqvist illustrationer. Varken

Pettson, Findus eller Morfar berörs av vad som händer bifigurerna men bifigurerna berörs av

vad som händer i primärhistorien (avvikelser från detta finns i ”När Findus var liten och

försvann” 31vilket jag återkommer till senare i uppsatsen). Oftast har syllepserna en egen

berättelsenivå.32 Nordqvist själv kallar dessa mindre figurer ”mucklor”33 men jag kommer

alltså hålla mig till termen syllepser.

1.7 Presentation av studieobjekten

Här presenteras kort berättelserna i den primärlitteratur, studieobjekten, som använts för

uppsatsarbetet för att ge en inblick i vilken handling som utspelas i de olika böckerna.

”Stackars Pettson”

”Stackars Pettson” (1987) börjar en förmiddag i gubben Pettsons kök. Pettson är på dåligt

humör och vill inte göra någonting. Han tänker bara sitta vid köksbordet hela dagen, titta ut på

det hemska höstvädret, och tjura. Findus däremot är full av energi och vill definitivt hitta på

någonting och kan varken sitta still eller hålla tyst vilket gör Pettson på ännu sämre humör.

Efter att ha rytit till ordentligt åt Findus blir Pettson än mer deprimerad och Findus bestämmer

sig då för att rycka upp honom och föreslår att de ska gå och fiska, något som Pettson brukar

älska. Findus försöker på alla sätt och vis att få den motvillige Pettson med ner till sjön och

till slut efter lite list och lurendrejeri ger Pettson med sig. När Pettson väl kommer ut och

möter stillheten och den kyliga luften blir han på betydligt bättre humör. Och när första fisken

är fångad är lyckan gjord. På väg hem igen är Pettson glad och uppåt och Findus väldigt nöjd

med sig själv.

”Hattjakten”

”Hattjakten” (1987) har precis som ”Pettson- och Findusböckerna” en äldre man som

huvudkaraktär, vid namn Morfar. Morfar bor ihop med en stor, lat hund, Blixten. Historien

börjar en morgon när Morfar vaknar och inte kan hitta sin hatt, den hatt som han alltid har på

sig. Han blir då väldigt arg och efter att Morfar druckit sitt morgonkaffe berättar Blixten att

han drömde att Morfars hatt flugit iväg till Hönans hus. Så Morfar börjar sin färd efter sin

favorithatt. Färden leder honom genom trädgårdar, Hönans hem, skräpfyllda rum, skrädderiet

                                                                                                                         31  Nordqvist,  2001  32  Nikolajeva,  2000,  s.227  33  Rabén  &  Sjögren,  hämtades  2011-­‐10-­‐07  

14    

och så till sist till en lumphandlare. På sin väg hittar han andra små saker som senare i

berättelsen får honom att minnas sin barndom. Det är just efter besöket hos lumphandlaren,

och efter en galen färd på en motorcykel, som Morfar hamnar på en äng där barndomsminnen

dyker upp och han minns hur livet var när han var sju år gammal. Det är också där på ängen

som han beslutar sig för att avsluta hattjakten och gå hem istället, för det finns ju andra hattar.

”När Findus var liten och försvann”

”När Findus var liten och försvann” börjar med att Findus ber gubben Pettson berätta om den

gången Findus försvann, han vill höra hela berättelsen! Pettson berättar om hur ensam han var

i sin lilla stuga och hur grannen Beda Andersson tyckte att gubben behövde lite sällskap.

Därför kom Beda en dag med en kattunge i en finduskartong till gubben så han skulle slippa

vara så ensam. På grund av kartongen blev kattens namn Findus och han flyttade in hos

gubben som blev mycket gladare och pratade med den energiska katten. En dag svarade

katten och bad om ett par byxor. Findus väckte alltid Pettson på morgonen för att leka men en

dag var Findus borta. Findus hade gått på upptäcksfärd då ett odjur (en grävling) skrämt

honom så han inte vågade gå hem igen. Istället satt han och grät i en trälåda där han träffade

två konstiga små djur (mucklor). Till slut hittade Pettson Findus, med mucklornas hjälp enligt

Findus, och skrämde iväg grävlingen så Findus kunde fortsätta sin uppäcksfärd under Pettsons

övervakning. Boken avslutas med att Findus berättar att han numera är kompis med

grävlingen men att Pettson är Findus bästa kompis.

1.8 Disposition

Uppsatsen presenterar under kapitel 2 först bilderbokens historia sedan en kort

sammanfattning av Sven Nordqvist liv och karriär. Kapitel 3 innefattar tre analyser som inleds

med en ikonotextuell analys där miljöskildringar, personskildringar, berättarröst och

synvinkel, syllepser samt tid och rörelse inom de tre böcker som uppsatsen behandlar tas upp.

En kort sammanfattning av detta görs också. Efter detta följer en bildanalys, baserad på

Gustaf Cavallius analysmodell, där varje bok analyseras enskilt. Slutligen avslutas kapitel 3

med en analys av böckernas ram där gemensamma stildrag diskuteras men även hur väl

böckernas omslagsbilder, försättsblad och titelsidor speglar böckernas berättelser och upplägg

av bilderna inom dem. Som avslutning av uppsatsen görs en sammanfattning och

slutdiskussion där frågeställningen besvaras och uppsatsförfattaren diskuterar olika tolkningar

och stildrag som kan utläsas av de analyser som gjorts.

15    

2. Studie

2.1 Bilderbokens historia

Trots att berättelser funnits i alla tider och böcker skrivits var det först sent på 1700-talet och i

början av 1800-talet som barnlitteraturen växte fram. Det var då man ”upptäckte” denna

publik och målgrupp och också accepterade den som just en publik att vända sig till.34

Barnböckerna användes till en början för att undervisa och utbilda den yngre publiken, ett

pedagogiskt redskap med andra ord. Det finns de som även i modern tid anser att det är det

enda en barnbok är, pedagogisk, och borde därför inte behandlas på något annat sätt. Det finns

självklart pedagogiska aspekter i de böcker som vänder sig till barn, liksom i böcker som

vänder sig till vuxna, men en barnbok kan också ha ett estetiskt syfte, kanske till och med ett

eget estetiskt språk.35

Tittar man på historien ser man att den konstnärliga aspekten i barnböckerna haft en

underordnad roll och det är pedagogiken man har fokuserat på.36 Det var först vid sekelskiftet

1900 som barnbokslitteratur började betraktas som konst, eller åtminstone diskussionen kring

ämnet uppstod. Det var också då som barnböcker började ges ut i större utsträckning.37 I

Sverige kring sekelskiftet började konstsagor ges ut och Elsa Beskows sagor tog ett nytt grepp

om bilderbokskonceptet. Nationalromantiken präglade sagoböckerna och det blomstrade om

bilderbokskonsten. Det skapade också början för den typ av text/bild-samspel som återfinns i

dagens bilderböcker.38

Under efterkrigstiden i Sverige blev bilderboksillustrationerna mer återhållsamma och fyllde

en mer stöttande funktion för texten än innan. De blev också mer realistiska, skildrade

vardagen, och mer pedagogiska.39 Först under 70-talet vaknade intresset för mer fantasifulla

och utrycksfulla miljöer i böckerna till liv igen och fantasi och saga sågs som något positivt.40

Under 80-talet började man se tendenser till ett mer komplicerat text/bild-samspel i böckerna

och också fler expanderande illustrationer. Böckerna följde inte längre en och samma mall

utan kunde vara pedagogiska, fantasieggande eller komplexa och psykologiska och inre

                                                                                                                         34  Nikolajeva,  1998,  s.19  35  Ibid,  s.20  36  Edström,  1980,  s.177  37  Ibid,  s.178  38  Nikolajeva,  2000,  s.46  39  Ibid,  s.47  40  Edström,  1980,  s.197  

16    

processer kunde börja skildras på ett annat sätt än tidigare.41 Det blev ett mer friare skapande

och idag finns flera olika genrer inom barnbokslitteraturen.

2.2 Sven Nordqvist

Här följer en kort presentation om författaren och illustratören till de böcker som behandlas i

uppsatsarbetet.

Sven Nordqvist föddes 1946 i Helsingborg men växte upp i Halmstad med sin mamma,

mormor och morfar, efter föräldrarnas skilsmässa när han var två år gammal. Tecknandet

hade alltid varit ett stort intresse men efter att ha fått avslag från både Konstfack i Stockholm

och Slöjdföreningen i Göteborg började han istället läsa till arktiekt.42 Han studerade i Lund

men slutade inte teckna utan gjorde detta på sin fritid. Efter avslutade studier jobbade han som

arkitekt under ett år men insåg då att arbetet inte passade honom och började istället frilansa

som tecknare.43 De flesta jobb han fick var att illustrera läroböcker, affischer och julkort44

men också tre stycken pekböcker år 197845 och det var inte förren han 1982 såg en annons

angående en tävling om bästa bilderbok som idén kring att göra bilderböcker skapades.

Nordqvist skickade in ett bidrag, ”Agaton Öman och alfabetet”, och vann tävlingen.46 Boken

blev en succé vilket öppnade upp för en karriär som bilderboksförfattare och idén om en

gubbe med en talande katt föddes47 och ”Pannkakstårtan” från 1984 blev den första i en rad av

”Pettson och Findusböcker”. Sven Nordqvist säger att Finduskaraktären är baserad på hans

äldste son som alltid ”störde” pappa i arbetet vilket ger Pettsons och Findus relation en far och

son ”känsla”.48

”Pettson och Findusböckerna” blev och är omåttligt populära men Nordqvist är rädd för att

upprepa sig och väljer därför att jobba med andra typer av böcker och illustrationer som

”Nasseböckerna” eller Mamma Muböckerna”49. En av Nordqvist egna favoriter bland sina

egna böcker är ”Hattjakten”50 och även om han väljer att jobba tillsammans med andra

                                                                                                                         41  Nikolajeva,  2000,  s.47-­‐48  42  Mählqvist,  2000,  s.130  

43  Forsén,  1993,  s.53  44  Ibid,  s.54  45  Mählqvist,  2000,  s.130  46  Forsén,  1993,  s.54  47  Ibid,  s.56-­‐57  48  Mählqvist,  2000,  s.132  49  Forsén,  1993,  s.59  50  Mählqvist,  2000,  s.134  

17    

författare tycker han bäst om när han själv får bestämma, utan tvång och oberoende av

andra,51vilket också syns i de böcker där han fått fritt spelrum , alltså sina egna. Den senaste

boken Nordqvist illusterat men inte författat är ”Mamma Mu läser” från 2011.52 Den senaste

”Pettson och Findusboken”, 2011, är en pekbok för de mindre barnen; ”Hemma hos Pettson

och Findus”53. ”Pettson och Findusböckerna” har resulterat i både filmer och en julkalender

samt ett antal datorspel.54 Det verkar inte heller som om Nordqvist tänker sluta producera

böcker, filmer eller datorspel om de älskade karaktärerna.

Sedan 2002 bor Sven Nordqvist med familj i Stockholm efter sjutton år på landet.55 Att

Nordqvist bott på landet så länge kan vi också se i de böcker han producerat som ofta

illustrerar lantliga landskap med naturen som inspirationskälla. Man kan också finna en

parallell mellan Nordqvist själv och Pettsonkaraktären, både utseendemässigt och i

personligheten.56 Kanske är det just så att Nordqvist lagt en bit av sig själv i den karaktär som

gett honom berömmelse?

Sven Nordqvist har också vunnit och fått ett antal stipendium och priser för sitt arbete. Bland

annat Elsa Beskow-plaketten 1989, Astrid Lindgren-priset 2003 och Augustpriset 2007 för att

bara nämna några.57

                                                                                                                         51  Forsén,1993,  s.59  52  Adlibris,  hämtades  2011-­‐10-­‐04  53  Ibid  54  Wikipedia,  hämtades  2011-­‐10-­‐04  55  Rabén  &  Sjögren,  hämtades  2011-­‐10-­‐04  56  Forsén,  1993,  s.52  57  Wikipedia,  hämtades  2011-­‐10-­‐04  

18    

3. Analys

3.1 Ikonotextuell analys

Här kommer jag titta närmare på hur text och bild samverkar i de tre böcker som valts ut för

studie. Tanken är att kunna placera in Nordqvist böcker i en eller flera av Nikolajevas grupper

(se 1.6.1 Bilderbokens problematik) baserat på närläsning av berättelserna och

illustrationerna. Jag kommer göra detta genom att titta på flera olika delar av bilderboken som

miljöskildringar, personskildringar, berättarröst och synvinkel samt tid och rörelse. Detta ska

då leda fram till en kategorisering av Nordqvist böcker. Eftersom sidorna i böckerna inte är

numrerade kommer jag istället referera till ”uppslag”, då första uppslaget är när berättelsen

verbalt börjar och alltså inte titelsidan eller försättsbladet.

3.1.1 Miljöskildringar

Man kan skilja på integrerad miljö och bakgrundsmiljö. Den integrerande miljön innebär att

miljöskildringarna är oumbärliga för handlingen och att det är enbart i den miljö som

berättelsen kan äga rum. En bakgrundsmiljö är däremot inte oumbärlig för handlingen men

kan bidra med andra funktioner som att visa på årstider, tidsåldrar och klass. Miljön kan också

skapa förväntningar och genreindelningar, som till exempel att ett slott innebär

sagoförväntningar.58 Miljön kan också vara avskalad och enkel men så är inte fallet i de

böcker av Nordqvist som behandlas här.

Nordqvist böcker har en myllrande miljö med växter, hus, hönor, redskap och saker men allt

som ofta är dessa överdrivna eller absurda. I och med att karaktärerna lever i en realistisk

verklighet, Pettson och Findus i sin lilla röda stuga på landet liksom Morfars liv i sitt hus,

också på landet, gör att miljön kan bidra med humor och fantasi.

I det tredje uppslaget i ”Hattjakten” ser vi ett gigantiskt jordgubbsträd och på nästa uppslag

hittar vi en hårkam längre än Morfar själv. Dessa absurditeter bidrar till en typ av

bakgrundsmiljö som kanske inte nödvändigtvis är drivande för handlingen men som

expanderar texten. I frågan om jordgubbsträdet benämns det i text :” Under ett stort hål i taket

växte höga sviskonpalmer, krysantemer, jordgubbsträd och sockerrör.”59 Här har Nordqvist

varit trogen sin text och illustrerat det som beskrivs i texten och ett myller av de beskrivna

                                                                                                                         58  Nikolajeva,  2000,  s.117-­‐118  59  Nordqvist,  1987,  tredje  uppslaget  

19    

växterna syns i bilden samt den låda som Morfar letar efter, även den benämnd i text. Här

bildas en symmetrisk text/bild-samspel där vi får se det som kort beskrivs i text. Men är det

inte så att vi har lättare att föreställa oss ett jordgubbsträd när vi får se en bild av ett?60

Den jättelika hårkammen benämns inte i texten. Istället får vi följa Morfar vidare i ladan där

de jättelika växterna blommar. Detta beskrivs följande: ”Morfar gick vidare till skräphögen i

ena hörnet av ladan”61. Varken hårkammen eller det övriga skräpet, flertalet saker i orealistisk

storlek, beskrivs i texten. Här skulle jag vilja påstå att Nordqvist använder sig av ett

kompletterande text/bild-samspel, att bilden fyller i de otillräckligheter texten har, i text skulle

det aldrig gå att beskriva varenda sak i skräphögen utan att få en väldigt lång bok. Det går att

förstå berättelsen utan bilderna, vi skulle få en mental bild av en skräphög med hjälp av enbart

orden. Man kan också se illustrationen som en förstärkning av texten men vi kan ändå inte

kategorisera den i Nikolajevas ”expanderande eller

förstärkande bilderbokskategori” då texten är

förstålig utan det visuella.

I ”När Findus var liten och försvann” kan vi på

femte uppslaget se en jättelik kaffekopp under

Pettsons säng.62Kaffekoppen nämns inte i texten

och karaktärerna uppmärksammar den inte i

illustrationerna heller. Den fyller ingen egentlig

funktion och driver inte handlingen vidare utan det

handlar snarare om en humoristisk och

fantasieggande, absurd miljöskildring som inte

passar in i någon av Nikolajevas fem kategorier.

Fig. 1: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2011 (2011 års utgåva)

femte uppslaget,höger sida, Bokförlaget Opal AB, (bilden är beskuren)

I just ”Pettson och Findusböckerna” finns det otaliga objekt i illustrationerna som inte

omnämns i texten och man kan då se det som en bakgrundsmiljö som bidrar till att beskriva

karaktärernas liv. Pettsons snickarbod är ett återkommande exempel i berättelserna där vi får

en bild av gubben Pettsons röriga och ostädade hem. I texten beskrivs detta inte alls utan här

fungerar bilderna som ett komplement. Att Pettsons hem är fyllt av diverse ting och                                                                                                                          60  Bild  finns  på  s.  38  i  denna  uppsats  61  Nordqvist,  1987,  tredje  uppslaget  62  Nordqvist,  2001,  femte  uppslaget  

20    

annorlunda saker bidrar till att läsaren skapar sig en bild av gubben som person, detta gäller

även för berättelsen om Morfar, och det behövs inte uttryckas i text.

3.1.2 Personskildringar

I Nordqvists böcker beskrivs inte karaktärerna särskilt mycket i ord. Man får ingen direkt

inblick i vare sig Pettsons eller Morfars personlighet, vart de kommer ifrån eller varför de är

där de är. Det är ofta bilderna som bidrar till denna karaktärsskildring samt hur karaktärerna

uttrycker sig och beter sig.

Morfar är väldigt ilsken på

det första uppslaget63, detta

sägs i texten och beror på

att han inte kan hitta sin

hatt men också minspel och

kroppshållning gör att man

som läsare förstår att

Morfar nog alltid är lite

vresig. Morfars hund

Blixtens personlighet

beskrivs inte i ord men med

hjälp av bilderna förstår

man att han är stor, brun

och lat.Varför då namnet

Blixten?

Fig. 2: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), första uppslaget,vänster sida , Rabén & Sjögren, (bilden är beskuren)

Hunden själv säger att han är en sällskapshund men av bilderna att döma verkar han inte vara

mycket till sällskap. Inte heller de andra bikaraktärernas personligheter beskrivs i texten utan

med bildernas hjälp och vad de säger förstår man karaktärernas personligheter. Skräddaren på

femte uppslaget i ”Hattjakten” uppfattas som virrig och mycket speciell. Hela hans

uppenbarelse pekar på detta: för korta byxor, rufsigt hår, okontrollerade kroppsrörelser och

                                                                                                                         63  Nordqvist,  Hattjakten,  1987,  första  uppslaget  

21    

kisande blick. Detta förstärks av texten där dialogen går ut på att skräddaren varken lyssnar

eller förstår och han uttrycker sig märkligt som: ”Skrik inte gode man, jag är inte blind...”64

Pettson pratar om sig själv i dåtid i ”När Findus var liten och försvann”. Där får läsaren en

kort översikt av hur Pettson hade det innan Findus kom in i bilden:

”Det var en gång en gubbe som hette Pettson. Han bodde i sitt lilla hus på landet och han hade det nästan så bra en gubbe kan begära. Det enda felet var att han ibland kände sig ensam. Han hade ju för all del några grannar som han kunde prata med om det blev nödvändigt, men de hade ju sitt att tänka på. Och så hade han ju sina hönor, de var lite sällskap. Men de var så vimsiga[...]Det blev aldrig några djupare samtal. När mörkret föll och hönsen hade gått och lagt sig kändes det ofta väldigt tomt och tyst i det lilla huset. Då var det som om ingenting var roligt längre”65

Denna text ackompanjeras av en bild, på första uppslaget, av gubben Pettson sittandes ensam i

sitt kök, sparsmakat inrett, i skum belysning tittandes ut genom fönstret. Här säger texten mer

än vad bilden gör. Utan texten hade det varit svårt att förstå vad bilden handlar om, med

texten som bas förstärker bilden texten och siduppslaget blir både ”förstärkande” och

”kompletterande” enligt Nikolajevas indelning.Texten beskriver det som Pettson kände,

bilden kan få oss att känna känslan av ensamhet som läsare.

Fig. 3: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”,2001 (2011 års utgåva), första uppslaget,höger sida, Bokförlaget Opal AB, (bilden är beskuren)

                                                                                                                         64  Nordqvist,  1987,  femte  uppslaget  65  Nordqvist,  2001,  första  uppslaget  

22    

Vidare i boken, när Findus anlänt, är bilderna ljusare, saker fyller hemmet och Pettson

avbildas som lycklig med ett leende på läpparna. Texten säger: ”Nu blev dagarna mycket

lättare för Pettson. Huset var inte tomt längre”. 66Här kompletterar bilderna textens

otillräckligheter, utan bilder på ett ljust och ombonat hem och en glad Pettson hade vi inte

som läsare kunnat skapat oss en förståelse för hur stor påverkan Findus hade för Pettsons liv.

Findus i sin tur beskrivs både i text och bild som ett pratglatt energiknippe, lite som ett mindre

barn, vilket kan ha sin bakgrund i fader och son ”känslan” som Pettson och Findus påstås ha

(se 2.2 Sven Nordqvist). I

”Stackars Pettson” kommer

Findus energifyllda och

mycket bestämda personlighet

fram extra tydligt. På första

uppslaget ser vi hela tretton

stycken ”Findusar” då Findus

rörelser avbildas. Texten

säger:

”Han kunde inte sitta still ett ögonblick och det ville han inte heller. Han for runt på stolen, bet sig i svansen, upp på bordet,tog en slurk kaffe, iväg med en sockerbit, efter den ner på golvet, upp i soffan, tillbaka till bordet...”67

Här har Nordqvist avbildat

exakt det texten beskriver med

humor och små detaljer . Till

exempel ser vi hur Findus biter

”den andra Findus” i svansen.

Här är bild och text

symmetrisk till stor del, det

som beskrivs verbalt sker

också i bilden, men även sådant som inte beskrivs i text går att se i bilderna.

                                                                                                                         66  Nordqvist,  2001,  tredje  uppslaget  67  Nordqvist,  1987,  första  uppslaget  

Fig. 4: Bild: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva) första uppslaget,vänster sida, Bokförlaget Opal AB (bilden är beskuren)

23    

Bokens handling går ut på att Findus vägrar låta Pettson sitta och sura hela dagen, de ska fiska

istället. Findus är inte en katt som ger upp utan kämpar för att muntra upp Pettson, och lyckas.

Man ser ofta just denna bestämdhet hos Findus och även här handlar det om hur text och

bild kompletterar varandra för att skapa karaktärsskildringar utan att inleda varje bok med en

verbal beskrivning av varje karaktär. Utan bilderna skulle karaktärernas personligheter gå

förlorad och utan texten skulle karaktärerna kännas platta. På grund av det kan vi placera in

Nordqvist karaktärer i kategorin ”kontrapunktisk bilderbok”.

3.1.3 Berättarröst och synvinkel

Inom narratologin68 kan man göra skillnad på vem som ser (synvinkel) och vem som talar

(berättarröst), där orden visar vem som har berättarrösten och bilderna vems synvinkeln det

är. Detta gäller generellt men det kan också vara tvärtom69 När det kommer till dialoger i

bilderböckerna handlar det oftast om en verbal dialog då bilderna har svårt att illustrera detta

och oftast är berättarrösten verbal, exempelvis ”Nu ska jag berätta en saga för er...”, där

bilderna fungerar som ett komplement till texten.70 Nikolajeva delar in berättarröst och

synvinkel i något hon kallar ”fokalisering” där fokaliseringen kan delas in i tre delar; icke-

fokaliserad (allvetande), externt fokaliserad (objektiv) samt internt fokaliserad (gå in i

personens tankar och känslor).71 När man ska utröna vem som är berättaren ser man på vilken

position berättaren har och om berättelsen berättas i första eller tredje person.72

I berättelserna om Pettson och Findus växlar den verbala berättarrösten och synvinkeln

mellan alla karaktärer, å ena sidan är det Pettson som driver historien framåt, å andra sidan är

det Findus eller någon bikaraktär. Likadant är det med Morfar och bikaraktärerna i

”Hattjakten”. I ”Pettson och Findus” gör växlandet mellan vems synvinkel och berrättarröst

man får följa att man tydligt kan urskilja ett vuxenperspektiv, nämligen Pettson, och ett

barnperspektiv, Findus, och därför kan nog både vuxna och barn känna igen sig i berättelsen. I

”Hattjakten” är det ett klarare vuxenperspektiv men bikaraktärerna är lustiga och speciella på

ett sätt som säkerligen lockar till barnens fantasi och humor.

I ”Stackars Pettson” och ”Hattjakten” byggs berättelserna upp mestadels av dialoger och

bilder har ofta svårigheter med att gestalta en dialog, men i ”När Findus var liten och

                                                                                                                         68  Narratologi  är  studiet  av  berättarkonsten,  alltså  själva  handlingen  i  en  berättelse  69  Nikolajeva,  2000,  s.177  70  Ibid,  s.178-­‐179  71  Ibid,  s.178  72  Berggren,  2003  

24    

försvann” finns en större del av flytande berättelse som även den växlar mellan Pettsons

upplevelser och Findus, dock är det Pettson som tydligt skapar berättelsen i helhet och därför

skiljer sig denna bok något från de andra. När det kommer till att placera in berättarrösten och

synvinkeln ur ett verbalt perspektiv i Nikolajevas modell så förstärker orden bilderna, ett

expanderande och förstärkande perspektiv.

På det visuella planet porträtteras också här både Pettsons, Findus och Morfars synvinklar. I

”Stackars Pettson” får vi genom bilderna följa både Pettsons sinnesstämning och Findus

sinnesstämning, likaså i ”När Findus var liten och försvann” visar bilderna detta. ”Hattjakten”

har ett större fokus på Morfar och hur han upplever bikaraktärerna. Att det även på det

visuella planet finns ett vuxenperspektiv och ett barnperspektiv stämmer väl överens med den

verbala sagan. Något man kan poängtera är att Findus verkar vara den som med sin visuella

synvinkel binder ihop den visuella berättelsen. Han knyter ihop Pettsons vuxna perspektiv

med sitt egna och han är även den enda som verkar uppmärksamma de mindre figurerna,

syllepserna, i rummet. I ”När Findus var liten och försvann” för Findus till och med en dialog

med ett par av dem. Syllepserna återfinns i ”Hattjakten” men Morfar som vuxen man ser dem

inte eller uppmärksammar dem inte, det gör inte heller bikaraktärerna som alla är vuxna. Så

vem är syllepserna till för och vad är deras bidrag till berättelsen?

Visuellt är Nordqvist böcker både expanderande och förstärkande men också kompletterande,

bilderna förstärker orden och viceversa men de fyller även ut där orden är otillräckliga för att

skapa en komplett bild av berättarröster och synvinklar.

3.1.4 Syllepser

Användandet av syllepser är nästan som Nordqvist signatur. De finns i förgrunden på de flesta

uppslagen, eller så syns de i tavlorna i karaktärernas hem, där bilderna ändrar sig och verkar

följa primärhistorien med spänning.

I ”Stackars Pettson” och i ”Hattjakten” nämns inte syllepserna i text alls. På uppslag tre i

”Hattjakten”73 utspelar sig en mindre konsert i förgrunden som inte uppmärksammas visuellt

av karaktärerna eller av texten, inte heller de vindsurfande grodorna på uppslag elva i

”Stackars Pettson”74 ges någon uppmärksamhet, för att bara ta ett par exempel. De verkar ha

en egen bihistoria som kan anses onödig och som att den inte tillför något till berättelsen.

                                                                                                                         73  Nordqvist,  1987,  tredje  uppslaget  74  Nordqvist,  1987,  elfte  uppslaget  

25    

Verbalt gör de inte heller det men visuellt kan vi se hur Nordqvist vänder sig till barnets

synvinkel. Små barn som hör en vuxen läsa berättelserna tittar på bilderna och att då ha en

egen bihistoria inbakad i primärhistorien kan bidra till en förhöjd sagoupplevelse.

Syllepserna passar inte in i Nikolajevas kategorisering utan har en egen historia som enbart är

visuell, där tid och rörelse separeras från primärhistoriens tid och rörelse. Undantaget hittar vi

i ”När Findus var liten och försvann”. Här kliver syllepserna in i primärhistorien och slutar då

vara syllepser utan blir istället bikaraktärer. I början av berättelsen syns flertalet syllepser,

som kossorna i tavlorna i Pettsons kök på första uppslaget och figurerna i kökslådan på tredje

uppslaget. På uppslag sju, åtta och nio blir syllepserna en del av primärhistorien när vi får

följa Findus på hans upptäcksfärd

och det är också två av dem som

hjälper Pettson, utan att han själv

är medveten om det, att hitta

Findus. Här beskrivs

småfigurerna både verbalt och

visuellt och vi får också veta att

Findus brukar se syllepserna

kontinuerligt:

”Det var två såna där djur som bodde i huset. Findus hade träffat såna förut. De kunde dyka upp var som helst, så han tyckte inte det var konstigt att de plötsligt stod i hans låda.”75

Det är ett intressant skiftande av

användandet av syllepser från de

tidigare böckerna av Nordqvist

och hur eller om syllepserna

kommer få en mer framträdande roll i kommande böcker återstår att se.

                                                                                                                         75  Nordqvist,  2001,  åttonde  uppslaget  

Fig.5: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års

utgåva),åttonde uppslaget,höger sida, Bokförlaget Opal AB, (bilden är

beskuren). Notera att trots att två av figurerna numera är bikaraktärer så

syns ändå i bl.a. nedre högra hörnet en sylleps.

26    

3.1.5 Tid och rörelse

Det finns flera olika sätt att avbilda tid och rörelse i bilder som med rörelselinjer,

perpektivförvrängring, avsiktlig suddighet eller simultansuccesion. Med

simultansuccessionens modell innebär det att man avbildar samma figur i en följd av bilder

som då skildrar rörelse och vill tvinga oss till att läsa bilden på ett visst sätt.76 Ett sådant

exempel har redan tagits upp tidigare i uppsatsen under personskildringar då Findus rörelse i

”Stackars Pettson” diskuterats. Det är ett utmärkt exempel på simultansuccesion och man har

som läsare inga större svåigheter med att läsa bilden som rörelse. Vissa barnboksforskare

anser att simultansuccesion inte passar sig i barnböckers bilder då barn inte kan läsa bilderna

som en rörelse.77 Varken Nikolajeva eller jag själv anser att det är så.78 Vi västerlänningar

läser från vänster till höger i text och i bild och i fallet med Findus i ”Stackars Pettson” görs

det klart i både text och bild att det är Findus rörelse vi får följa.79

Ytterligare ett exempel på simultansuccesion visar Nordqvist i ”Hattjakten” på uppslag åtta,

där tre stycken Morfar avbildats under en motorcykelreparation. Även här är det tydligt att det

handlar om rörelse både i text och bild: ”Han skruvade och bankade och skvätte olja så

kaninen blev alldeles imponerad”80 Att Morfar skvätter olja syns i bild, men att han gör det på

”tredje” Morfar är inte verklighetstroget, liksom att Findus biter i ”nästa Findus” svans i

”Stackars Pettson”, men bidrar till humorn och till att uppfatta rörelsen som ivrig, det går fort

för Morfar när han lagar motorcykeln.

När vi får följa Pettsons jakt efter Findus i ”När Findus var liten och försvann”81 är nio

Pettsons avbildade på samma sida. Här bryter dock Nordqvist mot den traditionella ”vänster

till höger läsningen”. Här följer texten en viss ordning:

”[...]han letade under täcket, under kudden, under sängen, i skorna. Ut i hallen, ut i köket![...]Barfota sprang han ut i snickarbon och vedbon och in till hönsen.”82

Skulle vi läsa rörelsen, som beskrivs ovan, i bilderna efter den verbala ordningen skulle vi

stöta på problem direkt. Enligt bilderna skulle det vara: under täcket, under kudden, ropa ut

genom fönstret, under mattan o.s.v. Här väljer Nordqvist, medvetet(?), att blanda runt bilderna

                                                                                                                         76  Nikolajeva,  2000,  s.202  77  Ibid  78  Ibid,  s.203  79  Nordqvist,  1987,  första  uppslag    80  Nordqvist,  1987,  åttonde  uppslaget  81  Nordqvist,  2001,  sjätte  uppslaget  82  Ibid  

27    

samt inte beskriva allt som Pettson gör i bilderna, vart han letar. Här handlar det om både

kompletterande och motstridig fakta i text/bild-samspelet. Överlag är det svårt att veta hur

man bör läsa Nordqvist bilder då det finns så mycket att se på varje uppslag, finns det ett

”rätt” sätt?

Fig. 6: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), sjätte uppslaget,vänster sida, Bokförlaget Opal AB, (bilden är beskuren)

28    

Andra sätt att skildra rörelse förekommer också i Nordqvist böcker. På det åttonde uppslaget i

”Stackars Pettson” avbildas Findus med fiskespöt med darriga ben, rörelselinjer och avsiktlig

suddighet i spöt. Hela Findus vibrerar när han försöker gå med det långa spöt. Texten

beskriver detta också. Findus är vinglig och kommer knappt någonstans vilket Nordqvist

lyckas fånga med hjälp av dessa sätt att avbilda rörelse.83

På sjätte uppslaget i ”Hattjakten” är det också rörelselinjer som får visa hur Morfar hoppar

högt när Kanini skrämmer honom.84

Ska man titta på tiden i böckerna kan självklart texten vara tydlig. Står det att karaktären

lämnar huset klockan tre i berättelsens början och kommer hem klockan sex i slutet vet vi att

tre timmar förflutit under berättelsens gång. Ofta lämnas inte dessa tydliga klockslag eller

tider. I ”Stackars Pettson” vet vi att berättelsen börjar på förmiddagen och avslutas innan

middagen. ”Hattjakten” börjar en morgon och vi antar att han kommer hem samma dag trots

att detta inte uttryckligen står i texten. ”När Findus var liten och försvann” baseras ju på att

Pettson återger en händelse, där tiden för berättandet inte tar särskilt lång tid, men det han

återger sträcker sig under en betydligt längre period.

När det kommer till att läsa av tid i bilder blir det svårare. En bild är statisk och avbildar

enbart ett ögonblick i berättelsen vilket enligt Nikolajeva innebär att ”bildens historietid är

lika med noll, medan dess berättelsetid är obestämd lång”.85 Däremot kan bilden bidra till en

förståelse av rörelsen så text och bild kan här komplettera varandra och tillsammans skapa en

känsla för tid och rörelse.

När man tittar på tid i bilderböcker kan man stöta på anakronier86 och jag tänkte ta upp ett par

exempel där text och bild samverkar för att läsaren ska förstå ”tidsbrottet”.

På det tionde uppslaget i ”Hattjakten” ser vi hur Morfar sitter på en äng på vänstersidan och

enligt texten kommer ihåg något som utspelade sig för länge, länge sedan. På högersidan

utspelar sig sedan en analeps, flashback, där Morfar som ung byter bort några småsaker för att

få en igelkott.87 Första bilden håller sig till Nordqvist karaktäristiska tecknarstil och är statisk

men högersidan är mer realistiskt målad samt i en annan färgskala, sepia, och är en

simultansuccession. Analepsen fortsätter på nästa uppslag i samma stil. Här är text och bild

                                                                                                                         83  Nordqvist,  1987,  åttonde  uppslaget  84  Nordqvist,  1987,  sjätte  uppslaget  85  Nikolajeva,  2000,  s.217  86  Anakroni  är  avvikelser  från  den  kronologiska  ordningen  i  bokens  berättelse  87  Nordqvist,  1987,  tionde  uppslaget  

29    

relativt symmetriska, kanske för att underlätta för de yngre läsarna att förstå att det är dåtiden

som utspelar sig i bilderna.

Större delen av ”När Findus var liten och försvann” är en analeps. Detta görs klart i texten på

första uppslaget när Findus ber om att få höra berättelsen och Pettson säger att han ska berätta.

Att analepsen sedan tar slut görs också det klart på uppslag elva då Pettson avslutar med:

”Sen...ja, sen levde de lyckliga i alla sina dagar, avslutade Pettson sin saga.”88

Traditionellt sätt anser man att anakronier inte passar sig i barnboksformatet då mindre barn

inte förstår ”tidsbrottet”89 och det är kanske också därför Nordqvist är noga med att

komplettera anakronierna med en tydlig text och hålla text och bild relativt symmetriska med

varandra?

Att rörelser från vänster och höger också kan ha en viss innebörd har lagts fram i Ulla

Rhedins bok ”Bilderboken- på väg mot en teori”.90 Den vänstra sidan anses vara

”hemmasidan” och ska symbolisera det trygga medan den högra sidan är ”bortasidan” och kan

symbolisera äventyr och fara. En ankomst från vänster anses god och positiv medan en

ankomst från höger upplevs som hotfull.91 Detta är inte alltid något som efterföljs såklart men

stämmer ofta med hur vi västerlänningar läser bilder.

I Nordqvist fall kan jag inte se ett konsekvent användande av detta. Det finns exempel på det

trygga hemmet på vänster sida och att man ger sig av åt höger när man är på väg bort, som på

uppslag åtta i ”Stackars Pettson” som går mot höger på väg bort till sjön.92 På samma sätt

försvinner den skrämmande grävlingen ur bild, till höger, i ”När Findus var liten och

försvann”.93 Trots dessa exempel, det finns flera, så finns det lika många exempel som

motsäger Rhedins teori om vänster kontra höger sida i bilderboken. Den ovan nämnda

grävlingen anländer nämligen från vänster sida94 och i ”Stackars Pettson” må de gå åt höger

när de ska till sjön men även när de ska hemåt går de åt höger.95

Det är framförallt i ”Hattjakten” jag kan se ett mer konsekvent förhållningssätt till teorin. På

åtta uppslag utav tolv tar Morfar sin färd längre bort från hemmet genom den högra sidan eller

                                                                                                                         88  Nordqvist,  2001  89  Nikolajeva,  2000,  s.222  90  Rhedin,  1992,  s.180-­‐184  91  Ibid  92  Nordqvist,  1987,  åttonde  uppslaget  93  Nordqvist,  2001,  tionde  uppslaget  94  Ibid,  åttonde  uppslaget  95  Nordqvist,  1987,  elfte  uppslaget  

30    

genom att gå till höger och när Kanini skrämmer honom kommer Kanini från höger.96

Eftersom ”Hattjakten” handlar om en färd, vilket de andra två böckerna inte gör i samma

utsträckning, så är det antagligen ett mer naturligt grepp för Nordqvist att använda sig av

vänster = hemma och höger = borta i den boken. Annars verkar denna teori inte vara standard

i Nordqvist verk utan det verkar snarare vara en slump ifall bilderna följer Rhedins teori eller

ej.

3.1.6 Sammanfattning av ikonotextuell analys

Självklart finns det flertalet exempel i de böcker uppsatsen behandlar att titta närmare på och

se hur text och bild samverkar och de som tagits upp här är enbart ett axplock för att kunna

dra generella slutsatser om var man kan placera in Nordqvist böcker i Nikolajevas

kategorisering.

När det kommer till miljöskildringarna är de i Nordqvist fall bakgrundmiljöer det handlar om,

miljön i sig driver inte handlingen framåt. Exempel på symmetriska och kompletterande

miljöskildringar med förstärkande inslag har tagits upp. Likaså när det handlar om hur

Nordqvist använder text och bild i personskildringar finns exempel på förstärkande,

kompletterande och symmetriska skildringar men också kontrapunktiska exempel har

behandlats.

Det är expanderande och förstärkande perspektiv som Nordqvist använder sig av när det

kommer till böckernas berättarröster och synvinklar men även här kompletterande visuella

bilder. Både tid och rörelse har kompletterande vinklar. Exempel på motstridiga text/bild-

samspel inom rörelse har tagits upp samt symmetriskt inom tidsaspekterna. Även syllepsernas

funktion och anakronier i böckerna har lagts fram i detta kapitel

                                                                                                                         96  Nordqvist,  1987,  sjätte  uppslaget  

31    

3.2 Bildanalys

Enligt Gustaf Cavallius är det viktigt att både se till text och bild i bilderböckers analys97 och

ovan har text och bild tillsammans få ta plats. Nu följer en analys mer inriktad på bilden i

böckerna. Cavallius menar att man då bör dela upp analysen i följande tre delar:

• Analys av sidan med hänsyn till bilden eller relationerna till bilderna på sidan • Analys av uppslaget med hänsyn till relationen mellan sidorna och enstaka bilder (om inte uppslaget

består av en enda bild) • Analys av sidorna med hänsyn till bildväxlingen från sida till sida (som en filmisk sekvens eller serie)98

Den sista punken anser han vara särskilt viktig när man analyserar den här typen av böcker.

Cavallius lägger sedan fram ett analysschema99 där jag valt att stötta mig mot den del som

avses för bilderna då textaspekten redan diskuterats ovan. Jag kommer av utrymmesskäl inte

ha möjlighet att analysera alla bilder i de tre böckerna och har därför valt ut ett antal bilder

som jag anser är representativa för böckerna och sedan försöka skapa en generell bild av

bokens kompositionella uttryck och innehåll. Jag kommer utgå från en bild och sedan se på

bokens helhet. Självklart hade andra bilder kunna ha valts och det är enbart mina personliga

tankar och mitt tycke som avgjort mina val av bilder för analysen.

Analysen kommer ta upp färg och form liksom bildernas komposition. Miljö och

personskildringar kommer också tas upp. Hur den seriella sekvensen byggs upp i böckerna

kommer också diskuteras för att till slut komma fram till en ”stil” som genomsyrar boken.

Vad boken handlar om på ett djupare plan, än det som lagts fram i 1.7 Presentation av

primärlitteraturen, kommer jag försöka utröna, självklart är denna del mycket subjektiv och

andra tolkningar kan göras men enligt Cavallius modell är även detta ett steg i bildanalysen.

3.2.1 ”Stackars Pettson”

På första uppslaget i ”Stackars Pettson”100 finner vi att vänster sida och höger sida binds

samman av Findus rörelser, ändå handlar det om två olika perspektiv vi får se Pettsons kök

ifrån. Köksmöbeln och Pettson är avbildade från två olika håll på de olika sidorna.

Vänstersidans färgsättning är lugn i tonerna, med beiga färgskalor på väggar och golv och ett

gråbeiget landskap utanför fönstret. Detta bryts av med knalligt orange gardiner, en färgglad

trasmatta på golvet samt den ljusblå köksmöbeln. Pettson är klädd i blårandig skjorta, brun

                                                                                                                         97  Cavallius,  (Fridell  red.),  1982,  s.31  98  Ibid  99  Ibid,  s.32  100  Nordqvist,  1987,  första  uppslaget,  se  bild  på  s.  21  i  denna  uppsats  (endast  vänstra  sidan  )  

32    

väst, grå byxor och ljusbrun hatt och Findus har sina grönrandiga byxor på sig och gröna

mössa. Färgsättningen i bilden känns genomtänkt och harmoniskt symmetrisk. Även

formmässigt är bilden relativt balanserad, dock gör kökssoffan med Pettson sittandes i den

bilden aningen ”tyngre” åt den högra sidan. Fönstret är centrerat, liksom bordet och det som

dukats fram på det. Radion på väggen balanseras upp av en kruka i fönstrets vänstra del och

mattan och gardinerna ger ett inramande intryck.

Det som stör det annars lugna och balanserade i bilden är Findus rörelse. Medan Pettson är

ihopsjunken och tittar ut genom fönstret så far Findus runt med väldig energi, det är som två

världar inom samma rumsliga miljö; Pettsons mellankoliska och Findus energiska. Detta

förstärks av att Findus är avbildad i förgrunden och Pettson bakom honom samt Findus klara,

gröna byxor i förhållande till Pettsons brunklädda gestalt. Det är inte förren på högersidan av

uppslaget som Pettsons ”värld” integreras med Findus. Att Findus rörelse binder samman

uppslaget gör att en relation mellan bilderna skapas och inte förren man tittar närmare på

bilderna uppfattas de som separata. Att uppslaget är en och samma bild eller sammanfogade

på något sätt händer fler gånger under berättelsens gång.101 Att använda sig av uppslag som

knyts samman mellan vänster och höger bild skapar även det ett driv i berättelsen. Uppslag

fem och elva är två exempel när detta sker.102 I det första fallet är det köksmattan som binder

samman vänster bild med höger. I det andra exemplet är det ett metspö som går från vänster

sida till höger.

Findus rörelse skapar den seriella ordning Cavallius pratar om, vi får följa Findus framfart

genom hela första uppslaget103 och även under de nästkommande två uppslagen i boken

fortsätter Findus energi skildras. Detta skapar en rytmisk växling som avstannar något på

uppslag fyras vänstersida då Findus stannar upp när han ser gubbens deprimerande uppsyn.

Findus fortsätter avbildas i förgrunden på nästintill alla bilder i boken och det är på så vis

Findus som för bildsekvenserna vidare genom berättelsen. Större delen av boken utspelar sig i

ovan nämnda kök men också ett par bilder skildrar snickarboden och vedboden, som båda är

avbildade i bruna skalor men där Findus är i centrum och i förgrunden.104 Det är Findus som

är centrum i berättelsen och miljön är enbart bakgrund.

                                                                                                                         101  Exempel  på  detta  finns  bl.a.  på  tredje,  femte,  sjätte  och  tionde  uppslaget  102  Nordqvist,  1987  103  Ibid,  första  uppslaget  104  Exempel  på  sjunde  uppslaget  

33    

Jag skulle vilja säga att överlag skildrar den här boken två personliga ”världar”, Pettsons och

Findus, där Findus till slut binder samman dessa världar till en. Uppslag tio är väl värt att

nämnas då den utomhusmiljö vi i början av boken såg genom fönstret nu skildras mycket

vackert när Pettson och Findus ses fiska på sjön.105 Här är färgsättningen och det rumsliga i en

fin balans och påminner om en akvarellmålning i sitt uttryck. Här har de två skilda

”världarna” sammanfallit både på ett känslomässigt plan och ett rumsligt och färgmässigt

plan.

Fig. 7: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva), tionde uppslaget,vänster sida, Bokförlaget Opal AB,

(bilden är beskuren)

                                                                                                                         105  Nordqvist,  1987,  tionde  uppslaget  

34    

Boken utspelar sig i hemmamiljö samt utomhus på landsbyggden. Känslomässigt och rumsligt

börjar berättelsen i disharmoni men avslutas i harmoni. Det är en helt vanlig dag som

Nordqvist skildrar som många kan känna igen sig i. Bilder på en arg, deprimerad och orkeslös

Pettson utvecklas till bilder på en glad och harmonisk Pettson. Jag kan själv associera till

berättelsen, vem har inte funnit grått och trist väder deprimerande? På en djupare nivå skulle

budskapet kunna vara att man kan vända något negativt till något positivt och att genom att

lyssna på de man älskar ,Findus i det här fallet, kan man åstakomma detta. Liksom att om man

ser någon man tycker om som är deprimerad så kan man göra sitt yttersta för att göra

personen ifråga glad igen. Jag skulle vilja påstå att bildernas berättelse handlar om att vara en

god vän.

Trots att färgskalan är dov och relativt grå rakt genom boken uppfattas den form- och

färgmässigt genomtänkt och stundtals mycket balanserat vackert.

3.2.2 ”När Findus var liten och försvann”

”När Findus var liten och försvann” tar precis som ”Stackars Pettson” sin början i Pettsons

kök.106 Första bilden har dock en betydligare lättare färgskala. Vi får se en mindre del av

köket där Findus sitter i Pettsons knä. Även här är de formala egenskaperna balanserade, dock

på ett betydligt ”rörigare” sätt. Köksbordet visar fler saker där Pettsons korsord ramas in av

thékoppar på båda sidor, thékanna, socker i en kastrull samt en vetelängd ovanför korsordet.

De ljusblå köksmöblerna är kvar och till vänster i bild samma gardiner som beskrevs ovan.

Här formar färgen i gardinerna en treenighet tillsammans med hatten, aningen mer orange än i

”Stackars Pettson”, till höger i förgrunden samt en inramad tavla i bakgrunden till höger, även

den i samma färgskala. Att Findus sitter i Pettsons knä gör att ränderna i Findus byxor går

parallellt med Pettsons ränder i skjortan vilket bidrar till en känsla av samhörighet och

gemenskap. Att rummet vi får se är avgränsat till enbart en mindre del av köket skapar

intimitet och hemtrevnad. Här finns inga större rörelser eller rytmik i den bemärkelse att en

seriell struktur skapas, endast Pettsons skrivande hand och Findus uppsträckta tass är i rörelse,

utan bilden är relativt statisk och i harmoni.

                                                                                                                         106  Nordqvist,  2001,  första  uppslaget  

35    

Fig. 8: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), första uppslaget, vänster sida,

Bokförlaget Opal AB, ( bilden är beskuren)

Högersidans bild påminner om den i ”Stackars Pettsons”107 första uppslag. Här sitter Pettson

själv vid köksbordet, färgskalan är dov och dämpad, köksbordet mer spartanskt dukat och

tavlan på väggen visar en ensam ko i ett grått landskap. På den vänstra bilden syns istället fyra

kor samlade på en äng i soluppgången på tavlan, så alltså ändras tavlans motiv i samband med

känslostämmningen. Att Pettson är ensam förstärks av den stol vid bordet som är utdragen

men tom och att vi nu får se en större del av köket. Bilden är ändå balanserad både form- och

färgmässigt men den är ännu mer statisk än vänstersidan.108

Färgmässigt är denna bok annars mycket skarpare och färggrannare än ”Stackars Pettson”.

”När Findus var liten och försvann” utspelar sig på sommaren, gräset är grönt, växterna

prunkar och solen skiner.109 Det är enbart första uppslagets högersida som bryter denna stil.

Det är en grön färgton som dominerar genom boken, kanske på grund av att boken fokuserar

på Findus ankomst till Pettson då Findus karaktäriseras av sina gröna byxor.

                                                                                                                         107  Nordqvist,  1987,  första  uppslaget  108  Bild  av  högersidan  finns  på  s.  20  i  denna  uppsats  109  Exempelvis  på  andra  och  åttonde  uppslaget  

36    

I början av boken är uppslagens bilder separerade från varandra men mot slutet av berättelsen

finns fler hela uppslagsbilder och övergångar mellan bilderna.110 Berättelsen äger rum inne i

huset, då handlar det om separata bilder, och i utomhusmiljön utanför huset, då i större

utsträckning skildras detta genom hela uppslagsbilder eller övergångar mellan vänster och

höger sida.

Under stora delar av berättelsens gång fokuseras det på Pettsons och Findus relation till

varandra och därför avbildas de ofta tillsammans och med vänskap och glädje mellan dem.111

Man får följa deras vardagsliv tillsammans och detta bildar en sekvens av bilder där deras

vänskap utvecklas. Det är när Findus försvinner man kan se seriella strukturer inom separata

bilder. På sjätte uppslaget avbildas Pettson när han letar efter Findus. Här finns hans rörelser

skildrade på vänster sida medan högersidan visar hönsens skrämda rörelser då Pettson rusar in

i hönshuset. Här finns en väldig energi och orolighet i bilderna som den annars mycket lugna

Pettson inte brukar visa. Färgsättningen ändras inte, inte heller balansen i det formmässiga,

istället är det det dramatiska i bilderna som skapar känslan av oro och stress. Här går

berättelsen från att skildra vardagsbilder med värme och glädje till att tvärt svänga om till

kaos. Här blir den rytmiska växlingen stor och påtaglig.112

På det sjunde uppslaget får vi följa Findus upptäcksfärd genom mindre trärum där små djur

lever. Det är en hel uppslagsbild där vänstersidan avbildar ett nyfiket lugn från Findus sida

men högersidan avbildar Findus rädsla. I förgrunden ser vi till höger något mörkt och hårigt

vilket Findus, som är centrerad i bild, reagerar på genom att hoppa högt upp i luften med håret

rest och ett skrämt ansiktsuttryck. Under berättelsens gång på det här uppslaget byggs en

rytmisk förväntan upp när man får följa Findus färd och man undrar vad han ska stöta på för

något i trärummen. Högersidans rädsla är slutet på upptäcksfärden och den rytmiska

sekvensen avslutas med en känsla av både rädsla och nyfikenhet på vad det är som är så

skrämmande.113

Boken börjar i harmoni och under berättelsens gång kulminerar det till spänning och rytmiska

växlingar för att sedan avslutas i harmoni. Upplägget känns tydligt och är igenkännbart från

många böcker och filmer. Att Pettson och Findus avbildas tillsammans i harmoni i början av

berättelsen förstärker den rädsla både Findus och Pettson känner när Findus helt plötsligt är

                                                                                                                         110  Jämför  till  exempel  tredje  uppslaget  med  det  åttonde  111  Exempel  på  tredje  uppslaget  112  Nordqvist,  2001,  sjätte  uppslaget,  se  bild  på  s.  26  i  denna  uppsats  113  Ibid,  sjunde  uppslaget  

37    

borta. Här finns igenkänningsfaktorn tydligt för både barn och vuxna läsare. Ingen vill förlora

sina närmaste, vad vore läskigare än att gå vilse och inte hittas? Samtidigt kan det handla om

att växa upp. Vi får följa bilder på ett tryggt vardagsliv som abrupt förvandlas när Findus

måste klara sig själv. I slutet av berättelsen får Findus gå på upptäcksfärd med Pettson på nära

avstånd och på så vis klara sig själv och växa som person, eller katt i det här fallet.114 Detta

görs ännu tydligare på den sista bilden där Findus och Pettson åter är i köket, Findus är

fullvuxen, och återigen är det harmoni och lugn mellan både Pettson och Findus men kanske

också i Findus själv?115

Berättelsen tar läsaren bakåt i tiden och har en genomgående färgsättning och balanserade

rum. Även när Findus är borta och Pettson är orolig behåller Nordqvist en balans i bilderna

där innehållet väger upp åt båda håll och skapar en typ av stilmässig kontinuitet.116 Trots att

det är kaos som skildras och avbildas blir aldrig själva kompositionen självt kaosartad, vilket

är förvånansvärt då flertalet prylar och miljöer avbildas på väldigt liten yta.

Bilderna i den här boken upplevs, om man jämför med ”Stackars Pettson”, mycket gladare

och lättare trots att även denna bok skildrar något som är aningen deprimerande, ett

försvinnande, och det kan bero på Nordqvists val av färgsättning. Det händer också mer i

denna boks bilder vilket antagligen bidrar till den gladare och lättsammare känslan.

3.2.3 ”Hattjakten”

Jag skulle vilja påstå att ”Hattjakten”117 skiljer sig något från de ovan nämnda böckerna. Den

har en tydlig ”Nordqvist-stil” men här finns ett annat typ av flyt i berättelsen och ett tydligare

budskap än i de andra. ”Hattjakten” är en resa och därför känns rytmen i boken naturlig då

Morfar rör sig bort från hemmet och ut i grannskapet. Som tidigare diskuterats i uppsatsen är

Morfars färd åt höger ett exempel på hur tempot följer upptäcksfärden bort från hemmet.

Här börjar berättelsen hemma hos Morfar och avslutas också där. Under berättelsens gång

kulminerar spänningen och når sin höjdpunkt under den motorcykelfärd118 Morfar och Kanini

företar sig. Det är ett klassiskt upplägg men till skillnad från ”När Findus var liten och

försvann” så börjar ”Hattjakten” i disharmoni och avslutas i harmoni.

                                                                                                                         114  Nordqvist,  2001,  elfte  uppslaget  115  Ibid,  tolfte  uppslaget  116  Exempel  på  nionde  uppslaget  117  Nordqvist,  1987  118  Avbildas  på  uppslag  åtta  och  nio  

38    

Bilderna har en ljus och färgstark skala och på andra uppslaget syns det tydligt att det är på

sommaren berättelsen utspelar sig. Morfar har gått raka vägen från sängen i endast ljusblå

nattsärk och orange tofflor på sig vilket vi ser på höger sida av uppslag två. På den vänstra

sidan ser vi Morfar sittandes i dessa kläder på en mindre pall, drickandes kaffe som serveras

på stolen till vänster om honom. Bordet används inte som bord utan där ligger istället hunden

Blixten och sover. Här är det bland annat de gröna köksmöblerna som binder samman bildens

färgkomposition men tittar man närmre ser vi att Blixtens färg och tofflornas påminner om

varandra liksom Morfars blårandiga nattsärk går igen i en blårandig kaffekopp mittemot

honom. Tennsoldatens färg speglas av syllepsen och den rutiga köksdukens mönster återfinns

i de rutiga tofflorna och överlag känns då bilden färgmässigt balanserad.119

Fig. 9: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), andra uppslaget, vänster sida, Rabén & Sjögren, (bilden är

beskuren)

                                                                                                                         119  Nordqvist,  1987,  andra  uppslaget  

39    

Uppslaget binds samman av ett äppelträd placerat i ett vattenglas och högersidan visar

Morfars anskomst till Höna. Här ser vi de gröna ängarna, pruknande blommor, cricketspel och

blå himmel, samt en mindre iggloo (!) i höger framkant, och känslan av sommar är påtaglig.

De många sakerna vi kan se samt deras absurditet känns typiskt Nordqvist, även färgmässigt

känns stilen igen. Det är klara primärfärger och påminner inte Morfars ljusblå nattsärk om

Pettsons ljusblå skjorta? Den högra sidan är inte fullt lika harmoniskt balanserad som den

vänstra och känns ”tyngre” på dess högra del. Detta skulle kunna vara ett sätt att föra Morfar

och berättelsen åt det högra hållet men kan lika gärna vara oavsiktligt.120

De klara färgerna är dominanta genom hela

boken. Endast på uppslag tre och fyras

högersidor har Nordqvist valt en dovare

färgskala. Uppslag tre skildrar den gamla

ladan vars enda ljuskälla kommer från ett

hål i taket. Här är Morfar avbildad längst

bort i bilden, i bakgrunden, vilket bidrar

ytterligare till att ladan upplevs lite skum

och oändligt stor då Morfar nästan

försvinner i sin litenhet. Här passar den

dova färgskalan överens med de

formmässiga bitarna av bilden och med

texten. Hade färgerna varit i samma grälla

skala som tidigare hade spänningen i bilden

inte varit lika påtaglig.121

Fjärde uppslaget skildrar skräphögen och

den gråa ton den är avbildad i känns som ett

naturligt val av färg att använda till skräp.122

Något som är värt att påpeka angående upplägget av bilderna i denna bok är att alla uppslag

är hela uppslag eller sammanbundna123.

                                                                                                                         120  Nordqvist,  1987,  andra  uppslaget  121  Ibid,  tredje  uppslaget  122  Ibid,  fjärde  uppslaget  123  Detta  gäller  inte  sista  uppslaget  där  endast  vänster  sida  är  illustrerad  

Fig. 10: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), tredje uppslaget, höger sida, Rabén & Sjögren, (bilden är beskuren)

40    

Detta bidrar till det driv som finns i ”Hattjaktens” bilder och som ibland saknas i ovan

nämnda böcker. Här finns prylar och syllepser precis som i ”Pettson och Findusböckerna” och

de lyfter Morfars äventyr till ytterligare en nivå av nyfikenhet och spänning. Uppslag sju är ett

utmärkt exempel på hur en bild kan innehålla så många prylar och absurda miljöer men ändå

bibehålla fokus på huvudkaraktären. För om det är något Nordqvist lyckats med i

”Hattjaktens” bildsekvenser så är det att bibehålla Morfar i fokus, trots alla dessa avbildade

ting runt honom. Uppslag sju visar Kaninis ,vars mössa starkt påminner om Findus byxors

färg, lumpaffär fylld med saker och bakgårdens övervuxna trädgård där, förutom motorcykeln

hittas, finns trumpeter, stegar, handfat, fönster och ett omkullvält bord, för att bara nämna

några saker.124

”Hattjakten” känns rakt igenom som en Nordqvistbok och det är miljön som bakgrund,

absurda ting, syllepser i förgrunden och färgsättningen som känns igen från även de två andra

böckerna som diskuterats i denna uppsats.125 Men även den portion av stillhet som Nordqvist

kan avbilda finns i ”Hattjakten”. Morfars färd tar honom till en äng och uppslag nio och elva

är fria från alla ting och syllepser.126 Här finns bara Morfar på den gröna ängen. Det får mig

att tänka på det tionde uppslaget i ”Stackars Pettson” då de fiskar, 127samma stillhet

porträtteras av Nordqvist i ”Hattjakten”. Även den allra sista bilden i berättelsen har ett

fridfullt intryck. Morfar har kommit hem och lägger saker på sin byrå som är välstädad, med

fotografier uppställda i ordning och det är en leende Morfar vi ser.128

Det är också där budskapet på något vis kommer fram i bokens bilder. Morfar avbildas som

en riktigt sur gubbe i början av boken men kommer hem nöjd och belåten. Ibland måste vi

stanna upp och se det vi har, det som betyder något, och uppskatta det, inte söka efter det

obetydliga.

                                                                                                                         124  Nordqvist,  1987,  sjunde  uppslaget  125  Uppslag  fyra  är  ett  mycket  bra  exempel  på  detta  126  Nordqvist,  1987,  nionde  samt  elfte  uppslaget  127  Nordqvist,  ”Stackars  Pettson”,  1987,  tionde  upslaget  128  Nordqvist,  1987,  tolfte  uppslaget  

41    

Fig. 11: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), elfte uppslaget, höger sida, Rabén & Sjögren, (bilden är beskuren)

3.2.4 Sammanfattning av bildanalys

I denna bildanalys har jag utgått från ett fåtal bilder i vardera bok och sedan försökt skapa en

generell uppfattning om bildernas stildrag genom hela böckerna. Jag har tittat närmare på färg

och form för att utröna balansen i bilderna och vilket intryck som skapas. Vilka

tempoväxlingar som skapar bokens handling och vilka möjliga budskap bilderna och

böckerna har är också undersökta.

Något som är genomgående konsekvent i de tre böckerna är att färg- och formmässigt är de

balanserade och genomtänkta. ”Stackars Pettson” har en dovare färgskala än ”När Findus var

liten och försvann” och ”Hattjakten” som har klarare och starkare färger. Detta kan ha sin

förklaring i att den första boken utspelas på hösten och de två andra på sommaren. Ofta ser vi

42    

också att Nordqvist använder sig av hela uppslag eller sammanbundna uppslag. Detta sker

mer i ”Hattjakten” än i de andra två berättelserna och detta kan vara ett sätt att visa på den

färd Morfar gör, liksom det faktum att hans färd går mot högersidan och det flyt som finns i

bokens bildberättelse.

Att Nordqvist även är duktig på att avbilda stillsamma stunder och inte enbart de bilder fyllda

med ting han är känd för är också något man ser i alla tre böcker. I ”Stackars Pettson” syns

detta när de är ute och fiskar, i ”När Findus var lite och försvann” börjar och slutar boken

med fridfulla bilder och i ”Hattjakten” är Morfar mycket fridfullt avbildad på en äng.

”Stackars Pettson” och ”Hattjakten” börjar i disharmoni och avslutas i harmoni medan ”När

Findus var liten och försvann” börjar och slutar i harmoni.

3.3 Analys av bilderböckernas ram

När man pratar om att analysera bilderböcker får inte själva ramen till boken glömmas bort.

Med ram menar jag omslag, även baksidan, försättsblad och titelsidan som faktiskt både

ramar in berättelsen men också ofta avgör om vi köper eller väljer att läsa boken

överhuvudtaget, för vi dömer faktiskt boken efter dess omslag. På många sätt börjar

berättelsen redan på omslagsbilden, vi kan få en inblick i vad man kan förvänta sig av

berättelsen, och många författare och illustratörer använder sig av just omslagsbilden för att

locka läsare.129 Därför vill jag titta närmare på om det går att se vissa stildrag även här hos

Nordqvist och om berättelsen inne i boken är koherent med omslag, försättsblad och titelsida

eller om de enbart är dekorativa bilder utan kopplingar till berättelsen. Att omslagsbilder och

försättsblad samt titelsidornas utformning kan ändras i och med nyutgåvor är jag fullt

medveten om.130

Det vanligaste formatet för moderna bilderböcker är den stående bilderboken i A4-format

samt den liggande formen. Minst vanlig är den helt kvadratiska.131 Ofta använder sig

bilderboksskaparen av samma format till alla sina böcker, om det beror på pedagogiska

aspekter eller enbart konstnärliga är ett ämne för diskussion och antagligen mycket

                                                                                                                         129  Rhedin,  1992,  s.147  130  De  böcker  vars  omslag  jag  analyserat  är  ”Stackars  Pettson”,  1991  års  utgåva,  ”När  Findus  var  liten  och  försvann”,  2011  års  utgåva,  samt  ”Hattjakten”,  1991  års  utgåva.  Att  det  föll  på  dessa  val  av  utgåvor  är  p.g.a.  att  det  är  dem  jag  äger.  Omslagsbilden  till  ”Hattjakten”  vet  jag  har  ändrats  i  en  nyare  utgåva.  Den  omslagsbilden  är  inte  analyserad  här  men  har  en  av  bokens  bilder  som  omslagsbild,  nämligen  bilden  på  andra  uppslagets  högersida.    131  Rhedin,  1992,  s.147  

43    

subjektivt.132 Nordqvists böcker har ett stående A4-format och sällar sig alltså till den

vanligaste bilderboksutformningen. Något som Nikolajeva påpekar och som känns viktigt att

fundera över är ; ”[...]vad händer med Sven Nordqvist oerhört detaljrika uppslag om de

reduceras till 12x15 centimeters bild? ”133

De tre böcker som behandlas i denna uppsats har som sagt det vanligaste bilderboksformatet.

Omslagen har också en inramande efftekt och upplevs därför avlägsnande vilket även det är

mycket vanligt hos bilderböcker. Bilden på framsidan ramas in av bokens titel, författarnamn

och förlagsnamn och bidrar till att skapa en känsla av boken som ett estetiskt föremål.134 I alla

tre fallen är titeln och författarnamnet högst upp på omslagen och förlagsnamnen längst ner.

Alla tre har samma typsnitt, enbart storleken på texten skiljer dem åt samt att ”Hattjakten” står

skrivet i en halvcirkel medan ”Stackars Pettson” och ”När Findus var liten och försvann” är

skrivet rakt över sidan.

Titeln i sig är även den viktig när det kommer till att välja bok för läsaren. Det är inte enbart

bilden på framsidan, eller baksidan, som är avgörande utan en spännande titel kan vinna

läsare liksom en ointressant titel kan få läsare att välja bort boken.135 Titeln kan också avslöja

vad det är vi kommer få läsa om och kan väljas med tanke på dess funktion. ”Hattjakten”

avslöjar just att det är en jakt vi kommer få följa, en resa, vilket kan locka till sig en viss sorts

läsare. ”När Findus var liten och försvann” är också den rätt tydlig i vad bokens berättelse

handlar om, nämligen just det titeln säger. ”Stackars Pettson” är inte tydlig på samma sätt men

istället kan nyfikenhet väckas; vad är det som hänt som gör att det är så synd om Pettson?

Det är som sagt bokens titel tillsammans med bokens omslagsbild som lockar läsare, eller

avskräcker dem. Så hur är bilderna utformade på Nordqvist omslag?

3.3.1 ”Stackars Pettson”

”Stackars Pettson”-omslagsbilden136 är som titeln antyder relativt dov i ton och enkel i sin

utformning. Bilden är mycket statisk med Pettson centrerad i bild och han lutar huvudet i sina

händer. Pettson sitter vid sitt köksbord med en kaffekopp med en bulle i och en kaffekanna

framför sig. Både hans kroppshållning och minspel visar tydligt på nedstämdhet och det

faktum att det över honom, längst upp på omslaget, syns ett regnmoln vars regn faller över                                                                                                                          132  Rhedin,  1992,  s.147  samt  Nikolajeva,  2000,  s.64  133  Nikolajeva,  2000,  s.64  134  Ibid,  s.68  135  Ibid,  s.65  136  Nordqvist,  1987  

44    

Pettson förhöjer denna känsla. På Pettsons rygg står Findus som håller ett fiskespö med en

lipande fisk på kroken över Pettsons huvud. Findus har ett glatt ansiktsuttryck och svansen

visar hur uppspelt han är, Pettson verkar dock inte se fisken eller märka att Findus klättrat upp

på hans rygg. Bakgrunden utgörs av en grön granskog som endast lämnar ett par centimeter i

överkanten av omslaget för en molnig himmel där Pettsons regnmoln också syns. Något som

är anmärkningsvärt är att solen bryter sig fram bakom detta moln och skiner ner på Findus. På

omslagets framkant syns en sjö med vass och näckrosblad samt en mindre ö med granar på

och en liten båt med fyra grodor med

metspön, syllepser, alla med samma

intetsägande uttryck.

Färgskalan är tydligt nedtonad med dova

gröna och beiga färgskalor och det enda i

bilden som visar på någon som helst glädje

eller rörelse i denna statiska bild är Findus.

Detta stämmer mycket väl överens med

bokens innehåll. Pettson är ju otroligt

nedstämd och Findus försöker muntra upp

honom med att gå och fiska. Att gubben

sitter vid köksbordet på omslaget är

naturligt då första uppslaget i boken

utspelar sig just vid detta bord och med

samma nedstämda Pettson. Att det är

Findus som står för energin på omslaget

stämmer även det med narratologin i

boken. Regnmolnet över Pettson, som kan

ses som både en beskrivning över det

dåliga höstväder som råder utomhus i berättelsen men även för Pettson inre känslor, återfinns

även inne i boken.137Också granskogen och sjön på omslaget hittar vi inne i berättelsens

bilder.138

Det är en mycket balanserad omslagsbild

som är trogen berättelsen både i färg och

                                                                                                                         137  Nordqvist,  1987,  fjärde  uppslaget  138  Ibid,  tionde  uppslaget  

Fig.12: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva),

omslagsbild, Bokförlaget Opal AB

45    

form men också på ett narratologiskt plan. Utan Findus närvaro hade omslagsbilden varit

ytterst dyster och kanske inte särskilt spännande. Här lyfter även syllepserna nyfikenheten

med deras närvaro redan på framsidan. Syllepserna återfinns på bokens baksida där man

längst ner i framkant kan se en groda i samma typ av hatt som Pettson sitta på ett näckrosblad

med samma kroppshållning och minspel som Pettson har på framsidan.

Här hittar man också ett litet hus på en ö med en liten båt förtöjd vid öns brygga till höger om

grodan samt tre mindre fiskar som hoppar glatt till vänster om grodan. Parallellerna till

omslagets framsida är tydliga men utspelas i mindre format och på en annan berättelsenivå.

Annars är det till största del en baksidetext med utdrag av dialogen från berättelsen, på vit

bakgrund, som dominerar baksidan samt samma granskog vi sett på framsidan.

Till bokens ram hör förutom omslagets fram och baksida även försättsblad och titelsidor. De

flesta bilderböcker har vita eller neutrala försättsblad139 vilket är fallet med ”Stackars Pettson”

där dessa är helt vita. När det kommer till titelsidan inne i boken är det vanligast med bokens

titel, författaren och / eller illustratörens namn, förlagets namn samt en mindre bild.140 Även

här följer ”Stackars Pettson” den mallen. Titelsidan består av namnet Sven Nordqvist, under

det titeln sedan en mindre bild av Findus som hoppar med armarna uppsträckta och med ett

mycket glatt ansiktsuttryck och längst ner på sidan hittar vi förlagsnamnet. Sidan är helt vit

utan bakgrundsfärger. Även här är det alltså Findus som står för energin i bilden, även om

Findus glädje kan kännas något malplacerad under titeln ”Stackars Pettson”. Bilden av Findus

på titelsidan återfinns även den under berättelsen i boken.141

Överlag känns denna boks ram genomtänkt och parallell med berättelsen man får läsa. Titeln

ökar nyfikenheten, bilden är lugn men ändå smått humoristisk och framsida, baksida och

titelsida känns sammanhängande. Bokens berättelse lever upp till den berättelse man kan

avläsa av omslagets text och bild.

                                                                                                                         139  Nikolajeva,  2000,  s.69  140  Ibid,  s.72  141  Nordqvist,  1987,  elfte  uppslaget  

46    

3.3.2 ”När Findus var liten och försvann”

Omslagsbilden till ”När Findus var liten och försvann”142 skiljer sig mycket från den till

”Stackars Pettson”. Här är det, istället för en statisk bild, energi och rörelse som står i fokus.

Bilden innehåller också mer saker, miljöer och karaktärer. Här är det ett rött trähus som är

centrerat i bild och till vänster om det står Pettson och ropar med ett förskräckt ansiktsuttryck.

Här syns också delar av hemmets insida till vänster om gubben och det är mot detta håll han

också ropar, ryggen vänder han mot den övervuxna utomhusmiljö som avbildas där Findus

sitter rädd och ihopkurad i en trälåda, centrerad längre ner på omslaget. Vid trälådan står två

små figurer och kikar på Findus med glada miner. Till höger i bild syns en överdimensionerad

grävling som även han kikar på Findus med stirrande blick. Här kan man dra paralleller med

den teori som tidigare lagts fram angående ”hemmasidan” och ”bortasidan”143 då den vänstra

delen visar hemmet och Pettson, det trygga, medan den högra bjuder på övervuxna växter och

faran från en enorm grävling. Att huset står i mitten kan man anta pekar på att berättelsen

utspelar sig kring hemmet. I framkanten av omslaget ser vi också en blågrå socka liggandes

på marken, på ”hemmasidan” av bilden.

Färgmässigt är omslaget trogen berättelsens bilders färgsättning, det är mycket gröna toner

som dominerar bilden samt en stark gul färg på den övre delen. Dessa färger används också

konsekvent genom berättelsens gång och det känns harmoniskt med bokens inre. Rent

formmässigt upplevs även omslaget göra berättelsen rättvisa. ”När Findus var liten och

försvann” har den typiska ”Nordqviststilen” med absurda miljöer och överdimensionerade

saker och växter i ett enda myller, omslagsbilden är ett enda myller av saker och karaktärer

liksom resten av bilderna inne i boken också är.

Det här omslaget är mycket känslomässigt starkt då vilsenhet, rädsla, ledsamhet, glädje och

nyfikenhet blandas på en enda bild. Det Nordqvist lyckats med är att skapa en sorts spänning i

bilden, både på ett narratologiskt plan men också på ett konstnärligt plan. Den nästan

hermeneutiska cirkel144 Nordqvist skapat med Pettson, huset, grävlingen och Findus gör att en

estetisk spänning också ger en effekt till bilden, en extra dimension. Här växer den

individuella tolkningen fram genom en cirkulär rörelse där varje enskild sekvens bidrar till

förståelsen av nästa sekvens och på så sätt skapas ett helheltsintryck av berättelsen.

                                                                                                                         142  Nordqvist,  2001  143  Rhedin,  1992,  s.  180-­‐181  144  Hermeneuntik  är  läran  om  tolkning  och  där  den  egna  personliga  tolkningen  är  central,  (NE,  hämtades  2012-­‐01-­‐06)  

47    

Användandet av denna cirkel gör att omslagets berättelse blir sluten och därför skapas

spänning. Var börjar och slutar berättelsen? Det är tydligt av omslaget att det är en spännande

historia man borde få läsa och på den punkten är omslaget troget berättelsen, för visst händer

det massor av spännande och lite läskiga saker under berättelsens gång. Det som däremot inte

är tydligt på omslagsbilden är hur berättelsen ska sluta. Vad kommer hända egentligen? Blir

det ett lyckligt slut? Sådana frågor väcks av omslagsbilden men besvaras inte förren i slutet av

berättelsen. Att Nordqvist använt sig av denna cirkel i utformandet av omslagsbilden är

ytterligare en parallell till

bilderna i boken. Just den

uppbyggnaden av bilder

återfinns på flera ställen145 och

precis som på omslaget läses

dem av oss västerlänningar från

vänster till höger.

Fig. 13: Sven Nordqvist, ”När Findus var

liten och försvann”, 2001 (2011 års

utgåva), omslagsbild, Bokförlaget Opal AB

Det som kan upplevas som

positivt på omslaget är de två

små figurerna, syllepserna, som

tittar på Findus och ser glada ut,

något måste ju göra dem glada

så då kan det väl inte sluta

olyckligt? Annars är det oro och

letande som är det mest

påtagliga och detta är ju också

vad resten av boken handlar om

så det finns ett mycket tydligt samband mellan omslaget och berättelsen. Här är omslaget som

en trailer som visar små bitar av en hel historia, och det är de mest spännande och

fantasieggande bilderna som visas.

Baksidan är som på ”Stackars Pettson” sammanbunden med framsidan genom det som

utspelas längst ner på sidan. Här ser vi hur ytterligare en socka och även ett par hängslen                                                                                                                          145  Detta  sätt  att  avbilda  rörelse  och  händelseförlopp  kan  man  se  på  femte,  sjätte,  sjunde  och  elfte  uppslaget  

48    

ligger på marken samt en sko som en höna sticker ner huvudet i. En annan höna sitter i en

mindre fotölj och läser tidningen men för ögonblicket tittar hon bort mot framsidans

aktiviteter. Något som upplevs emfatiskt både på framsidan och baksidan är ögonen på

Pettson, grävlingen, Findus och hönorna, till och med en av växterna på baksidan har ögon,

vilket kan tolkas som om de tittar, letar, efter något eller någon. Annars är baksidan vitfärgad

med en kort sammanfattning av bokens berättelse, precis som ”Stackars Pettsons”

baksidesbild.

Nordqvist följer samma mönster som tidigare när det kommer till försättsbladen som är helt

neutrala och vita medan titelsidan innehåller titel, författare / illustratör, en bild och

förlagsnamnet. Även här är det en bild av Findus vi ser som står framför en märklig växt där

ett djur ( tidigare sylleps) med glasögon och en tidning sitter högst upp, de verkar prata med

varandra. Det är ingen bakgrund utan sidan är helt vit. Den bild som finns på titelsidan

återfinns inte på någon annan bild i boken. Jag skulle däremot inte säga att den är enbart

dekorativ då denna bok är den första där Nordqvist låter syllepserna delta i primärhistorien

och det visar sig att Findus både ser och kan prata med dem. Att då välja denna bild till

titelsidan ger läsaren en föraning om både Findus förmåga att prata med dessa märkliga

varelser men också om syllepsernas ökade inflytande på historien.

Denna bok har också i slutet, på det allra sista uppslaget, en kort presentation av Sven

Nordqvist med tillhörande bild på författaren samt en översikt över de ”Pettson och

Findusböcker” som getts ut.

Nordqvist verkar ha en bestämd åsikt kring hur omslagsbilden ska återspegla berättelsen och

liksom i fallet med ”Stackars Pettson” är omslaget troget den följande berättelsen. Det vi ser

på omslaget är också det berättelsen handlar om men också färg- och formmässigt håller sig

omslagsbilden och övriga bilder koherenta och i en typisk ”Nordqviststil”.

Fig. 14: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva),

detalj av titelsida, Bokförlaget Opal AB, (bilden är beskuren)

49    

3.3.3 ”Hattjakten”

När det kommer till ”Hattjaktens”146 omslagsbild ser man en tydlig skillnad från de två

tidigare omslagsbilderna. Både färg- och formmässigt är de olika och bilden utstrålar ett

tydligt lugn som inte vanligtvis brukar dominera i Nordqvists miljöer. Här syns vare sig

absurda miljöer eller märkliga figurer utan istället är bilden mycket statisk, till och med mer

så än ”Stackars Pettsons” omslag. Färgskalan går i samma ton över hela bilden.

Bakgrundsfärg, detaljer och Morfar själv har alla en rödorange ton vilket bidrar till det lugn

som omger bilden. Det enda som skiljer sig i färg är en grön växt och en grön bok liksom alla

små hattar i olika färger som verkar flyga i en cirkel kring själva centerbilden.

Centrerad i bild är en orangebrun träsäng där man ser Morfars huvud sticka upp under ett rött

täcke, han sover. Ovanför sängen hänger två tavlor, ett fotografi och en landskapsbild, samt

den gröna växten. Dessa bildar en halvcirkel runt och över sängen. Till vänster om sängen står

ett nattduksbord med ett inramat fotografi, ett glas, ett par glasögon och ovan nämnda bok. På

bordet finns också en brun hatt upphängd på något som verkar vara en bordslampa. På sidan

av bordet hänger en flugsmälla och på golvet ligger en röd matta med ett par röda- och

orangerutiga tofflor på. För att vara en berättelse av Sven Nordqvist känns bilden ovanligt

städad och i ordning men precis som på ”Stackars Pettsons” omslagsbild så använder sig

Nordqvist av en enkelhet som kan föda nyfikenhet.

Att Morfar ligger och sover på omslaget samtidigt som titeln avslöjar att det är en jakt vi ska

få följa gör att omslagsbilden tycks motsägelsefull och ambivalent147 då jakt och sömn känns

motstridiga. Att en hatt också syns, i säkert förvar i Morfars sovrum, verkar även det märkligt

eftersom det är en jakt efter en hatt titeln antyder att vi ska få följa. Här kan man självklart

tolka bilden på ett flertal sätt. Att Morfars hatt ännu inte är borta är en tolkning, eller att han

faktiskt hittat hatten och att det är berättelsens slut vi bevittnar. Eller är det Morfar som

drömmer om en hattjakt? Då de flygande hattarna runt bilden och den sovande Morfar känns

som ett typiskt sätt att visa på drömvärldar kan detta också vara en tolkning.148 Frågan är om

                                                                                                                         146  Nordqvist,  1987  147  Här  kan  man  placera  in  omslaget  i  Nikolajevas  indelning  av  text/bild-­‐sampelet  inom  bilderböckernas  värld  (se  1.6.1)  148  Detta  sätt  att  visa  på  att  berättelsen  enbart  utspelas  i  huvudkaraktärens  dröm  diskuteras  i  Nikoljeva,  2000  samt  Koskimies-­‐Hellman,  2008  

50    

berättelsen i sig verkligen kan vara en dröm enbart? Det är ju en mycket märklig resa Morfar

gör i boken. Att öppna upp för olika tolkningar kan vara ett smart sätt att locka läsare.149

Bilden på framsidan återkommer inte inne i boken men däremot får vi se Morfars sovrum

redan på första uppslaget och det ger inte alls samma lugna och fridfulla känsla som

omslagsbilden ger. Istället är det kaos som uppenbarar sig med tusen prylar och upp- och

nedvända tavlor och kläder på

golvet. På det här uppslaget

känns Nordqvists stil som

illustratör tydligt igen, men

varför välja att avbilda

sovrummet annorlunda på

omslaget? Tittar man på sista

sidan i boken kan man dra ett

par paralleller. Här är Morfar

nöjd och glad igen och det hem

han kommer hem till är städat

och mycket prydligt, liksom det

på omslaget. Kan omslaget visa

slutet av berättelsen? Däremot

så hittar han ju aldrig hatten så

varför är den då med på

omslaget?

Det är dessa avvikelser som gör

att omslagsbilden till

”Hattjakten” skiljer sig från de

övriga två. Dess ambivalenta budskap är förvirrande och känns icke-typisk för Nordqvist.

Även färgskalan skiljer sig från de grönare ”Pettson och Findusomslag” som tidigare

analyserats. Omslagsbilden skildrar inte den resa som Morfar gör i boken och den är inte

heller tydlig i sitt budskap.150

                                                                                                                         149  Vilka  metoder  olika  författare  och  illustratöer  använder  sig  av  för  att  locka  läsare  tas  upp  i  Nikolajeva,  2000,  s.65-­‐74  150  Vid  en  nyare  utgåva  av  boken  är  det  istället  bilden  på    andra  uppslagets  högersida  som  används  som  omslagsbild,  kanske  för  att  frångå  det  ambivalenta  budskapet?  

Fig. 15: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), omslagsbild,

Rabén & Sjögren

51    

Baksidan ger inte mer information då den enbart består av ett par rader kring boken på samma

orange bakgrund som framsidan har och med samma flygande hattar. Utöver detta bidrar inte

baksidan till att avslöja historien. Att baksidetexten inte är skriven på vit bakgrund utan

istället orange skiljer sig även det från de två ”Pettson och Findusböckerna” i analysen.

Försättsbladen bryter även dem mönstret genom att vara mörkt blåfärgade med ljusgula hattar

flygandes över sidorna, vilket görs tydligt med hjälp av rörelselinjer. Titelsidan däremot har

samma upplägg som tidigare med titel, bild, författare / illustratör samt förlagsnamn på vit

bakgrund. Här visar bilden en igelkott som kikar fram under en grå hatt med gräs och växter i

bakgrunden. Bilden återfinns inte inne i boken men igelkotten har däremot en viktig roll att

spela under Morfars hattjakt.151 Återigen använder sig Nordqvist av titelsidan för att ge

läsaren en subtil fingervisning till vad som komma skall.

”Hattjaktens” omslagsbild bryter ett mönster som kunnat anas tidigare under anlaysen men

ändå håller Nordqvist sig till att skapa en typ av nyfikenhet kring bokens intrig med omslaget

och titelsidan. Här finns ingen spänning som det finns med omslaget till ”När Findus var liten

och försvann” men ändå skapar titel och bild tillsammans en nyfikenhet likt det till ”Stackars

Pettson”. Att färger och former är genomtänkta är, trots avvikelsen från mönstret, uppenbart.

Det finns en balans i bilden som Nordqvist kan skapa i både lugna och harmoniska miljöer,

liksom i röriga och absurda, och färgtonen på omslaget skulle kunna symbolisera Morfar som

person då hans rödorange tofflor syns på alla uppslag, utom ett, i boken. Den här berättelsen

handlar om Morfar och likså tycks omslagsbilden göra det och kanske är avvikelsen från

”Pettson och Findus” ett sätt för Nordqvist att säga just det; att det inte är en ”Pettson och

Findusbok”.

3.3.4 Sammanfattning av ramanalys

Analysen har fokuserat på bilderböckernas omslagsbilder, försättsblad och titelsidor,

böckernas ram, för att se om man kan se ett samband mellan ramen och bokens innehåll och

handling. Nordqvist använder sig av det vanligaste bildebokformatet, stående A4.

Både ”Stackars Pettson” och ”När Findus var liten och försvann” har omslag som stämmer

väl överens med bokens handling men också färg- och frommässigt. ”Stackars Pettsons”

omslagsbild har en dov färgskala, är balanserad och enkel och titel och bild visar bokens

handling. Omslagsbilden till ”När Findus var liten och försvann” har en klar grön och gul

                                                                                                                         151  Igelkotten  dyker  upp  på  tionde  uppslaget  då  Morfar  minns  tillbaka  på  sin  tid  som  ung  pojke  

52    

färgsättning som stämmer överens med bokens övriga bilder och titeln är tydlig liksom det

som visas i bilden. Här är det rörelse och energi som skildras vilket är koherent med

handlingen och omslagsbilden kan läsas som en hermeneutisk cirkel.

”Hattjakten” skiljer sig däremot från de övriga böckernas omslagsbilder. Den är statisk och

titel och bild är ambivalenta. Omslagsbilden är inte heller koherent med bokens handling och

öppnar upp för olika tolkningar. Den skiljer sig även färgmässigt. Detta kan vara ett sätt för

Nordqvist att särskilja ”Hattjakten” från ”Pettson och Findusböckerna”.

Något analysen också visar är att Nordqvists titelsidor följer samma mönster liksom

baksidesbilderna. ”Hattjaktens” försättsblad är de enda som är färgade och baksidan inte lika

bildrik.

53    

4.Sammanfattning och slutdiskussion

Mitt mål med den här uppsatsen var att lägga fokus på en ofta bortglömd del av konstvärlden,

nämligen bilderboksillustrationer. Jag valde Sven Nordqvist för detta ändamål just på grund

av den speciella stil jag tror många förknippar med honom. De tre böckerna jag valde för

studien var två ”Pettson och Findusböcker” samt ”Hattjakten”, som jag alla tre själv ägde, och

jag valde att inte behandla fler böcker då de flesta, speciellt ”Pettson och Findus”, av

Nordqvist böcker påminner om varandra stilmässigt. Jag ville lyfta fram denna stil som

Nordqvist förknippas med och valde därför bort pedagogiska, psykologiska- och genusteorier

i mitt arbete. Istället är det konstvetenskapen och litteraturvetenskapen jag stöttat mig mot

både forskningsmässigt och i terminologin.

Det är mot Maria Nikolajevas kategorisering av bilderböcker152 jag försökt placera in

Nordqvists böcker i. Efter en kort presentation av bilderbokens historia och Sven Nordqvist

var det just denna aspekt av arbetet jag försökte åstadkomma i den ikonotextuella analysen.

Här ville jag svara på frågan: ”Hur förhåller sig text och bild till varandra i Nordqvist

böcker?” som ställdes i början av uppsatsen. Under analysen tittade jag på hur texten beskrev

bilden och vice versa när det kom till miljöskildringar, personskildringar, berättarröst och

synvinkel, tid och rörelse samt syllepserna. Att titta närmare på hur mycket texten säger om

bilden och hur mycket man förstår av bilden utan texten var utgångspunkten för att kunna

kategorisera böckerna.

Något som blev tydligt var att Nordqvist använder sig enbart av bakgrundsmiljöer, miljöerna

för inte berättelsen framåt men kompletterar berättelsen. Överlag fanns många exempel på

kompletterande aspekter inom alla undersökningsområden men även exempel på de andra av

Nikolajevas kategorier togs upp. Precis som jag skrev under ”Bilderbokens problematik”

skulle en bok kunna tillhöra flera olika kategorier. En bok är enligt mig inte bunden till att

vara enbart kompletterande eller enbart kontrapunktisk o.s.v. Jag anser att den ikonotextuella

analysen pekar på just det då de tre böcker som studerats har alla fallit i olika kategorier under

berättelsernas gång. Att använda sig av flera olika sätt att presentera och föra handlingen

framåt anser jag är positivt. Tidigare kategoriseringar har velat stoppa alla böcker i ett och

samma fack men att en bok kan tillhöra olika fack samtidigt tycker jag är tydligt.

                                                                                                                         152  Nikolajeva,  1998  samt  2000  

54    

Nordqvist böcker är bra exempel på hur text och bild tillsammans kan skapa spännande

miljöer, händelser och karaktärer. Text och bild jobbar tillsammans i alla tre böckerna. Ibland

kompletterar de varandras otillräckligheter, som faktiskt både text och bild har, genom att till

exempel texten beskriver en känsla och bilden skapar känslan eller texten beskriver ett lantligt

hem och bilden visar alla hemmets pinaler, något som inte får plats i texten. Ibland förtydligar

text och bild varandra genom att vara symmetriska, vilket vi sett kan vara ett bra sätt att

tydliggöra anakronier. Även förstärkande drag är diskuterade i uppsatsen då text eller bild

måste ha den andra parten för att förstås. Spänning kan skapas i och med kontrapunktiska

förhållanden, något Nordqvist också använder sig av i text och bild.

Något som däremot inte lika frekvent använts av Nordqvist är det ambivalenta greppet. Ett par

exempel har tagits upp när det kommer till hur rörelse avbildats men inte beskrivits i text på

samma sätt och på omslagsbilden till ”Hattjakten”. Att inte Nordqvist använder sig särskilt

ofta av just ambivalenta grepp i sina böcker kan självklart vara en fråga om personlig smak

men jag tror att det även kan handla om att det faktiskt frångår Nordqvist sätt att bygga upp

berättelserna. I hans böcker är berättelserna spännande och enkla att följa just genom att han

ofta använder sig av kompletterande och förstärkande text/bild-samspel. Detta skulle kunna

störas av ambivalenta budskap och kanske är det därför Nordqvist använder dessa så sällan.

Hur text och bild förhåller sig till varandra är alltså olika i olika situationer i berättelsen men

sammantaget får jag lov att säga att det ena inte dominerar det andra. Trots den otroliga miljö

Nordqvist avbildar så kan den inte stå utan text liksom texten skulle vara fattig utan bilderna.

När det kommer till Nikolajevas kategorier så passar de alla in på Nordqvist böcker. Böckerna

är symmetriska, där text och bild beskriver samma sak, och kompletterande liksom

expanderande när bild och text förstärker varandra. Även kontrapunktiska, ifrågasättande,

förhållanden finns och enstaka ambivalenta budskap.

Under den ikonotextuella analysen tittade jag även närmare på syllepsernas funktion och hur

de passade in i text/bild-sampelet. Jag kunde inte placera in dem i Nikolajevas kategorier utan

ansåg att de hamnade utanför hennes modell. Det är typiskt för Nordqvist att använda sig av

syllepser, en egen historia i primärhistorien. De varken beskrivs eller uppmärksammas i text

men de finns alltid där i förgrunden av bilderna. De påverkar inte den verbala historien men

kan däremot rikta sig till barnets synvinkel och bidra med en extra dimension i läsandet. I

”När Findus var liten och försvann” upphör de vara en bihistoria och ingå i primärhistorien

vilket är mycket intressant då detta är första gången det sker. Boken är också en av de senare

55    

och kanske ville Nordqvist helt enkelt göra något nytt med berättelserna om Pettson och

Findus. Något man kan fundera över är vad som händer med barnets synvinkel när syllepserna

upphör att vara just syllepser?

Att syllepserna tillför berättelserna ytterligare en dimension och ofta ännu en berättelse i

berättelsen, som gissningsvis talar till barnen, är svar på frågan : ”Tillför syllepserna

berättelsen något” som ställdes i uppsatsens början. Visst finns det exempel på där syllepserna

har en sorts symmetrisk och förstärkande funktion till primärberättelsen som i fallet med

omslaget till ”Stackars Pettson” där Pettsons värld härmas av en groda på baksidan av

omslaget. Trots detta är syllepser just syllepser, visuella historier som inte nämns med ord och

med en alldeles egen berättelsenivå. Kanske det inte enbart är barnens synvinkel som

attraheras av syllepserna utan också de vuxnas, trots att de är mer medvetna om deras

funktion?

När det kommer till böckernas illustrationer och hurvida det finns några genomgående

stildrag i dem togs det upp i bildanalysen. Att Nordqvist använder sig av relativt starka och

klara färger i ”När Findus var liten och försvann” och i ”Hattjakten” kan man anta beror på

den årstid de utspelas i. ”Stackars Pettsons” mer dova färgton kan bero både på höstvädret

liksom Pettsons sinnestämmning. Genomgående för böckernas illustrationer är att de alltid är

färg- och formmässigt balanserade och genomtänkta i sitt utformande. Nordqvist är duktig på

att trots absurda miljöer aldrig låta miljöerna ta överhand och skapa kaos utan karaktärerna

står i fokus i alla tre böcker. Det finns ett driv och ett tempo i dem men som är extra tydligt i

”Hattjakten” vilket jag tror kan bero på den färd Morfar gör. Användandet av hela uppslag

och sammanbundna uppslag är också mycket vanligt i alla böckerna vilket även det bidrar till

handlingens tempo. Jag skulle säga att Nordqvist har en mycket tydlig stil i sina illustrationer

som känns igen på färg, form, miljöer och typer av karaktärer. Hans förmåga att skapa både

röriga rum och stillsamma stunder inom samma berättelse är ytterligare något som

kännetecknar denna konstnär.

Den sista anlaysen i uppsaten tog upp hur illustrationerna på böckernas omslag, försättsblad

och titelsidor är utformade och hur väl de stämde överens med resten av böckernas berättelser,

är de koherenta? Både ”Stackars Pettson” och ”När Findus var liten och försvann” har en

tydlig koppling till själva berättelsen även om de illustrerar två vitt skilda känsloyttringar.

Medan ”Stackars Pettson” omslag är mer statiskt, enkelt och nedtonat är omslaget till ”När

Findus var liten och försvann” istället fyllt av rörelse och mycket känslor. Men de är båda

56    

trogna berättelserna. Både färg- och formmässigt finns tydliga paralleller till själva

berättelserna och omslagens illustrationer verkar i samförstånd med böckernas titlar, man får

en inblick till vad man kan förvänta sig av berättelserna. Baksidornas illustrationer är även de

likadant uppbyggda med syllepser i förgrunden och vita bakgrunder där korta utdrag från

boken är skrivna. Försättsbladen är i båda fallen helt neutrala.

Att de båda böckernas omslagsbilder är så trogna berättelserna vi får följa tror jag kan peka på

den ovannämnda enkelheten Nordqvist använder sig av. Berättelserna är enkla att följa men

ändå lite spännande och humoristiska. Omslagen följer samma linje och håller sig till det

välkända enkla. Titeln beskriver böckernas handling, kanske inte direkt men på ett spännande

sätt, vilket gör att tillsammans med omslagsbilderna kan man skapa sig en bra uppfattning om

vad för sorts berättelse man kommer få följa. Även humoristiska inslag hittas på omslagen.

Det verkar som om Nordqvist har en idé kring hur ”Pettson och Findusböckernas” omslag ska

vara uppbyggda och stilen på dem är densamma som inne i böckerna. Just därför kanske

”Hattjaktens” omslag skiljer sig från de andra två i utformandet, för att det inte är en ”Pettson

och Findusbok”. Bilden är mycket statisk och med enbart orange toner, inga syllepser syns till

och försättsbladen är färgade och illustrerade. Att titeln och bilden är ambivalenta är också det

annorlunda från de två andra böckerna. Visst finns det genomtänkta även här när det kommer

till färg- och formval. Färgtonerna är balanserade och kan vara en parallell till Morfar som

person och berättelsen är mycket fokuserad på just Morfar, liksom omslagsbilden är.

Enkelheten på omslaget känns igen från ”Stackars Pettson” och illustrationerna i boken är

mycket typiska för Nordqvist. Det som gör ”Hattjaktens” omslag speciellt är att det inte

återspeglar berättelsen på samma sätt som ”Pettson och Findusböckerna” gör. Kanske är det

som sagt ett sätt för Nordqvist att skilja böckerna åt eller kanske vill han skapa ett ambivalent

uttryck med den här boken, något han oftast inte gör, och få igång läsarens fantasi. Att

”Hattjakten” ändå skiljer sig åt från de andra två böckerna är tydligt men denna känsla

försvinner när man öppnar boken och illustrationerna är mycket typiska för Nordqvist.

Något som Nordqvist verkar göra konsekvent däremot, i de böcker som analyserats här, är att

använda titelsidans illustration för att ge en fingervisning om berättelsens handling. Detta görs

i alla tre böckerna och därför anser jag inte att dessa illustrationer är enbart dekorativa. Jag

tycker man kan se den glimt av humor Nordqvist ofta visar i sina böcker redan på titelsidan.

Illustrationerna är ett subtilt sätt att visa på böckernas handling utan att avslöja för mycket.

57    

Med andra ord finns det tydliga stilmässiga likheter mellan ”Pettson och Findusböckernas”

omslag och titelsidor men detta är inte alls lika tydligt med ”Hattjaktens” omslag. ”Pettson

och Findusböckernas” omslagsillustrationer är koherenta med berättelserna medan

”Hattjaktens” omslag inte är det.

Överlag anser jag ändå att Sven Nordqvist har en mycket speciell och utpräglad stil som syns

i alla tre böckerna. Den här studien har gett mig en större förståelse för hur mycket text och

bild tillsammans spelar roll för hur berättelserna upplevs. Att bilderböcker är komplexa och

intressanta att studera är ytterligare en lärdom liksom hur viktig ramen till böckerna är. Sven

Nordqvist lyckas med att balansera text med bild liksom att balansera färg- och formval i

illustrationerna och tillsammans bildar de en fantasifylld helhet.

58    

5.Förslag till vidare forskning

Eftersom den här uppsatsen fokuserat på böcker som Sven Nordqvist både författat och

illustrerat skulle det vara mycket intressant att jämföra dem med böcker där han inte är

författaren. Som tidigare nämnts i uppsatsen skiljer sig Nordqvists stil mellan de böcker han

själv både skriver och illustrerar och de som har en annan författare. Pedagogiska och

psykologiska vinklingar vore intressanta att undersöka samt genusteorier. Vart är alla kvinnor

i Nordqvist böcker? Och varför är de kvinnofigurer som är med alltid lite udda och

neurotiska?

Att ”Hattjakten” skiljer sig från ”Pettson och Findusböckerna” är även det intressant och det

vore kanske givande att se om trenden även gäller för andra böcker som inte ingår i ”Pettson

och Findusserien” och om ambivalenta text/bild-samspel är mer utbredda i dessa. Likaså om

Nordqvist använder sig av titelsidans illustrationer på samma sätt som i studiens böcker även i

andra böcker.

Då bildanalysmodeller för bilderböcker är mycket begränsade kanske det är på tiden att någon

ny modell tas fram. Det här gäller inte enbart för Nordqvists böcker utan skulle gynna hela

bilderboksvärlden. Kanske man skulle kunna vända sig mot teater- och filmvärlden och deras

analysmodeller just för att kunna skapa en helhetsuppfattning av böcker och den rytm de har?

Efterord

Något som berikat denna uppsats är dess bilder från de böcker som analyserats och för

bildrättigheterna vill jag tacka Bokförlaget Opal AB samt Rabén & Sjögren med

förlagssekreteraren Karin Larsson. Ett stort tack till Eva M Ålander och framförallt Sven

Nordqvist själv.

59    

Käll- och litteraturförteckning

Bildförteckning

Bilden på titelsidan är från Sven Nordqvists ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), detalj av

tionde uppslaget (beskuren), Rabén & Sjögren, Stockholm. Citatet kommer från samma bok,

elfte uppslaget.

Fig. 1: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), femte

uppslaget, Bokförlaget Opal AB, Bromma,

Fig. 2: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), första uppslaget, Rabén &

Sjögren, Stockholm

Fig. 3: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), första

uppslaget, Bokförlaget Opal AB, Bromma,

Fig. 4: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva), första uppslaget,

Bokförlaget Opal AB, Bromma,

Fig. 5: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), åttonde

uppslaget, Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 6: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), sjätte

uppslaget, Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 7: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva), tionde uppslaget,

Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 8: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva), första

uppslaget, Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 9: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), andra uppslaget, Rabén &

Sjögren, Stockholm

Fig. 10: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), tredje uppslaget, Rabén &

Sjögren, Stockholm

Fig. 11: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), elfte uppslaget, Rabén &

Sjögren, Stockholm

60    

Fig. 12: Sven Nordqvist, ”Stackars Pettson”, 1987 (1991 års utgåva), omslagsbild,

Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 13: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva),

omslagsbild, Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 14: Sven Nordqvist, ”När Findus var liten och försvann”, 2001 (2011 års utgåva),

titelsida, Bokförlaget Opal AB, Bromma

Fig. 15: Sven Nordqvist, ”Hattjakten”, 1987 (1991 års utgåva), omslagsbild, Rabén &

Sjögren, Stockholm

Internetkällor

Adlibris, sökning på Sven Nordqvist, < www.adlibris.com >, hämtades 2011-10-04

NE, sökning på hermeneutik, < www.ne.se >, hämtades 2012-01-06

Rabén&Sjögren, sökning på Sven Nordqvist, < www.rabensjogren.se >, hämtades 2011-10-07

Wikipedia, sökning på Sven Nordqvist, < www.wikipedia.org >, hämtades 2011-10-04

Primärlitteratur

Nordqvist, Sven, Hattjakten, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1987 (min utgåva är från 1991)

Nordqvist, Sven, Stackars Pettson, Bokförlaget Opal AB, Bromma, 1987 (min utgåva är från

1991)

Nordqvist, Sven, När Findus var liten och försvann, Bokförlaget Opal AB, Bromma, 2001

(min utgåva är från 2011)

Tryckta källor

Berggren, Jenny, Bland mucklor och kor- analys av text och bild i Sven Nordqvists

bilderböcker om Pettson och Findus, C-uppsats i litteraturvetenskap, instutitionen för

litteraturvetenskap och nordiska språk, Umeå Universitet, 2003

Cavallius, Gustaf, Bilderbok och bildanalys / Bilden i barnboken, (Fridell, Lena red.),

Förlagshuset Gothia Göteborg, Göteborg, 1982

Edström, Vivi, Barnbokens form, Norstedts Förlag, Stockholm, 1980

61    

Eriksson, Yvonne, Bildens tysta budskap-interaktion mellan text och bild, Norstedts

Akademiska Förlag, Falun, 2009

Forsén, Ulla, 8 författare för dig som är bokslukare, Bibliotekstjänst, Lund, 1993

Koskimies-Hellman, Anna-Maija, Inre landskap i text och bild-dröm, lek och fantasi i svenska

och finska bilderböcker, Åbo Akademis förlag, Åbo, 2008

Mählqvist, Stefans kapitel i Författare och illustratörer för barn och ungdom 6 Mo-Pr,

Bibliotekstjänst, Lund, 2000

Nikolajeva, Maria, Barnbokens byggklossar, Studentlitteratur, Lund, 1998

Nikolajeva, Maria, Bilderbokens puselbitar, Studentlitteratur, Lund, 2000

Rhedin, Ulla, Bilderboken-på väg mot en teori, Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm, 1992