skolbakgrund hos rättspsykiatriska patienter anna jonasson.pdfhjärnblödning. i skolan kan en elev...
Post on 06-Oct-2020
3 Views
Preview:
TRANSCRIPT
Malmö högskola Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Självständigt arbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå
Skolbakgrund hos rättspsykiatriska
patienter - dömda enligt lagen om rättspsykiatrisk vård
Educational background in forensic psychiatric patients
- judged according to the act on forensic psychiatric care
Anna Jonasson
Masterexamen i Specialpedagogik, 120 hp
Slutseminarium 2015-09-28
Examinator: Ola Fransson
Handledare: Anna Henningsson
Yousif
2
3
Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Vårterminen 2015
ABSTRACT
Jonasson Anna (2015). Educational background in forensic psychiatric patients –
judged according to the LRV and LRV: sup. School Improvement and Leadership,
Master, Learning and Society, Malmö University.
The intention of the research in forensic psychiatry and special education is an
improvement of psychiatric care, but also to contribute knowledge to prevention work
in the community that lead to benefits for individuals` health and by extension
economic gains.
The aim of this study was to investigate forensic psychiatric patients´ needs of
special education. The first question was how forensic psychiatric patients’ preschool
and school background looked like. The second question was, wherein sessions of
information, which would give possibilities to increase the patients´ information
comprehension by special education during their treatment process. The theoretical base
is socio-cultural perspective. By using a qualitative approach two qualitative studies
were developed. In the first study a content analysis was conducted regarding pre-
school and school background on 102 forensic psychiatric examinations. In the second
study, the reader can follow a fictional patient through the forensic psychiatric treament
process. The results show that 50 % of patients documented to have family-related
problems. The most common measures were contact with BUP, Swedish child and
adolescent psychiatry, and measures among the Care of Young Persons. 65 % attended
at least 9 years of school and half of the patients have, received some form of grades.
The enrollment, change of ward, distributing folders are some of the sessions of
information, which would give possibilities to increase the patients´ information
comprehension by using special education during the treatment process.
Special education support involves consideration of the literacy level. The
importance of the patients to have a realistic self-image regarding their cognitive
abilities is emphasized. Tailor-made training programs in information literacy are
proposed, also the importance of training non-cognitive abilities are recognized. Access
to illustrative pictures and follow-up discussions at information sessions are also
proposed as special education support.
Keyword: educational background, forensic psychiatric, literacy, special education,
Anna Jonasson Supervisor: Anna Henningsson
Yousif
Examiner: Ola Fransson
4
5
Innehåll
Sida
1 Inledning 7
1.1 Bakgrund 8
1.2 Rättspsykiatri 9
1.2.1 Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö 10
1.2.2 Vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö 11
1.2.3 Information och delaktighet 12
1.2.4 Problemområde 13
2 Syfte och frågeställningar 15
2.1 Studiens syfte 16
2.2 Frågeställningar 16
3 Tidigare forskning 17
3.1 Sökproceduren av forskning och dess avgränsningar 17
3.2 Läs- och skrivsvårigheter hos intagna 18
3.2.1 Att utveckla läs- och skrivförmåga hos elever på särskilda
ungdomshem 19
3.2.2 Läs- och skrivsvårigheter hos rättspsykiatriska patienter 20
3.2.3 Bilder som språk 22
3.3 Slutsatser av genomgången forskning 22
4 Teoretisk förankring 24
4.1 Sociokulturellt lärande 24
4.2 Kognitiva och icke-kognitiva förmågor 26
4.3 Centrala begrepp 29
5 Metod 33
5.1 Vetenskaplig ansats och metod 32
5.2 Urval 32
5.3 Genomförande 33
5.3.1 Undersökningsmaterial 34
5.3.2 Formuläret 34
5.4 Analysförfarande 36
5.5 Tillförlitlighet 37
6
5.5.1 Reliabilitet och validitet 37
5.6 Etik 38
6 Resultat och analys 40
6.1 Sammanställt resultat under förskole- och skolåldern 40
6.1.1 Dokumenterad problematik 41
6.1.2 Dokumenterade åtgärder och diagnoser 44
6.1.3 Antal skolår och betyg 48
6.1.4 Gymnasie- och eftergymnasial utbildning 50
6.2 Huvuddiagnos 51
6.3 Sammanfattning av resultaten 52
6.4 Analys av patienternas förskole- och skolbakgrund 52
6.4.1 Lucas 54
6.5 Resultat och analys av informationstillfällen i vårdprocessen 56
7 Diskussion 63
7.1 Metoddiskussion 63
7.2 Resultatdiskussion 65
7.3 Personliga reflektioner 67
7.4 Fortsatt forskning 69
7.5 Konklusion 69
Referenslista 71
Bilaga 1 75
Bilaga 2 79
Bilaga 3 84
Bilaga 4 85
Bilaga 5 86
Bilaga 6 90
Bilaga 7 92
7
1 Inledning
För 62 år sedan var Tage Erlander statsminister i Sverige och Sveriges första manliga
sjuksköterska utexamineras. Mora-Nisse vinner Vasaloppet för nionde och sista gången.
I USA är Eisenhower president och Sovjetunionens ledare Stalin dör i sviterna av en
hjärnblödning. I skolan kan en elev få stora A som är det bästa betyget, och stora C
betyder att eleven blivit underkänd. En skolelev betygssätts även i flit och uppförande.
Året är 1953 och ett av de barn som föds detta året kommer 62 år senare att befinna sig
på Rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Å andra sidan föds ett barn, som samtidigt
kommer att befinna sig på kliniken, år 1996. Samma år införs betygsystemet Godkänd,
Väl godkänd, Mycket väl godkänd, samt Icke godkänd. När detta barn är 15 år och ska
få sitt betyg i årskurs 9, byter man åter betygssystem där A är högsta betyg och F
betyder att du inte blivit godkänd. Barnet som nu blivit tonåring får betyg i 9:an, men
livsomständigheterna har gjort att det råder en osäkerhet i vilka ämnen och vilka betyg
som uppnåddes. Redan vid skolstart sattes specialpedagog, assistent och grupprelaterade
insatser in, och i årskurs 1 fick barnet en diagnos. Under förskoletiden hade BUP varit
inkopplad och anpassningar gjorts till en mindre grupp. Den här tonåringen påbörjade
aldrig några gymnasiestudier. ”Livsomständigheterna” gjorde att tonåringen fyra år
senare befann sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. De här två personerna
tillsammans med 100 andra i åldrarna mellan 19 år och 62 år, sammanlagt 102 personer,
har gemensamt att de under samma fyraveckorsperiod befann sig på Rättspsykiatriska
regionkliniken i Växjö.
8
1.1 Bakgrund
I rapporten Nationell psykiatrisamordning (2007) står det skrivet att syftet med vård
enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, är att minimera risken för återfall i
brottslighet av allvarlig art som orsakats av patientens psykiska störning. Syftet med
vården är även att förbättra hälsan och öka livskvaliteten genom att vården främjar ett
självständigt liv ute i samhället. I delrapporten går det att läsa att många dömda till vård
har språksvårigheter och/eller stora kunskapsluckor. Rapporten poängterar vikten av att
kunna föra sin egen talan i olika sociala sammanhang. Förmågan att aktivt förstå,
värdera och ta ställning till företeelser i världen ökar genom en god språkförmåga
(Nationell psykiatrisamordning, 2007). Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö har
byggt upp en skolverksamhet och det är där jag, Anna Jonasson, är verksam
specialpedagog. I dagsläget är ytterligare en specialpedagog anställd, samt en SFI-
lärare. Skolverksamheten gör utredningar, bedriver undervisning och är delaktiga i
vårdprocessen med tillgång till elevers journaler, samt har dokumentationsskyldighet.
Inledningsvis skriver läkaren en remiss för ett startsamtal och en pedagogisk
kartläggning. Utifrån startsamtalet och den pedagogiska kartläggningen struktureras
sedan interventionerna tillsammans med eleven, som formulerar långsiktiga och
kortsiktiga mål. I dagsläget är det långt ifrån alla patienters språkförmåga som kartläggs
och det är svårt att uppskatta hur många patienter med en låg språkförmåga som ges en
möjlighet att utvecklas. Det är patienters språkförmåga och hur språkförmågan påverkar
patientens vård och behandling som den här uppsatsen kommer att gå närmare in på.
Ett av klinikens mål är ”En god vård baserad på evidensbaserad metodik”
(Rättspsykiatriska regionkliniken, 2012). Då det har varit mycket svårt att finna
forskning om rättspsykiatrisk vård och konsekvenser för individer, behövs det bedrivas
mer forskning för att kunna bygga upp en välgrundad metodik. I den rättspsykiatriska
vårdprocessen möter man patienten i ett tvärprofessionellt behandlingsarbete. Även
aktörer som polis, kriminalvård, socialtjänst och domstolar möter de rättspsykiatriska
patienterna. I Nationell psykiatrisamordning (2007) står det att en god språkförmåga
ökar förmågan att ta ställning till företeelser i världen. Oavsett språkförmåga möter
rättspsykiatriska patienter olika professioner under sin vårdtid och informationstillfällen
som rör patienternas vård och behandling uppstår. För att patienten ska kunna förstå den
information som ges vid dessa tillfällen är det viktigt att alla möten inom den
rättspsykiatriska vårdprocessen grundas på patientens språkförmåga. Det skapar en ökad
9
förståelse av den kontext man befinner sig i, en känsla av sammanhang, och som kan
förbättra förutsättningarna för patientens delaktighet i vårdprocessen (Antonovsky,
2005). Den här uppsatsen kommer att handla om patienternas språkförmåga och de
informationstillfällen som rör patienternas vård och behandling under den tiden de
befinner sig inom rättspsykiatrin.
1.2 Rättspsykiatri
I Sverige, i likhet med många andra länder, är det möjligt att göra en rättslig åtskillnad
för de individer som gjort sig skyldiga till brott i samband med psykisk sjukdom. I det
nationella rättspsykiatriska kvalitetsregistret RättspsyKs årsrapport 2013 går det att läsa
att beslut om ett psykiatriskt underlag för den påföljd som ska utdömas, fattas av
dömande instans, vilket vanligtvis är tingsrätten (Nationellt rättspsykiatriskt
kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Det psykiatriska underlaget är en rättspsykiatrisk
bedömning som i de flesta fall sker enligt följande; ett läkarutlåtande som går under
namnet § 7-intyg begärs och fungerar som en screening för vilka som ska fortsätta
vidare i bedömningsprocessen och genomgå en RPU, rättspsykiatrisk undersökning (se
bilaga 6 angående förklaringar av förkortningar och lagar). Dock ska en rättspsykiatrisk
undersökning endast göras i de fall det föreligger klara bevis för att den tilltalade är
skyldig och där fängelse ingår i straffskalan för den åtalade gärningen. Årligen görs
cirka 500 rättspsykiatriska undersökningar i Sverige och enligt Årsrapport 2013 dömdes
592 individer till rättspsykiatrisk vård mellan åren 2009 – 2013 (Nationellt
rättspsykiatriskt kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Lars Lidberg beskriver tillsammans
med Nils Wiklund lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, och lagen om rättspsykiatrisk
vård med särskild utskrivningsprövning, LRV: sup (Lidberg & Wiklund, 2000) (se
bilaga 7 angående förklaringar av förkortningar och lagar). De beskriver även lagen om
psykiatrisk tvångsvård, LPT, där intagning för tvångsvård ska grunda sig på två läkares
bedömning. Beslutet av intagning kräver specialistkompetens inom någon gren av
psykiatrin och konvertering från frivillig vård till tvångsvård kan enbart förekomma då
det föreligger fara för patienten att skada sig själv eller någon annan (Lidberg &
Wiklund, 2000).
Rättspsykiatrisk vård och psykiatrisk tvångsvård bedrivs idag av den offentliga
hälso- och sjukvården. Rättspsykiatrisk vård syftar bland annat till att den psykiska
hälsan ska förbättras, vilket innebär att symtomen mildras och att funktionsnivån ökar.
10
Risken för återfall ska på så vis minskas. I Årsrapport 2013 redovisas den djupgående
psykiatriska problematik som de rättspsykiatriska patienterna har och förutom den
huvuddiagnos som patienten skrivits in under kan en patient ha flertalet andra diagnoser
(Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Schizofreni är den
dominerande huvuddiagnosen hos både män och kvinnor. Flertalet av patienterna
uppvisar en psykisk störning med psykotiska drag och patientgruppen med
neuropsykiatriska störningar beräknas vara cirka 13 %. Årsrapport 2013 redovisar att
drygt 50 % av de manliga och strax under 30 % av de kvinnliga rättspsykiatriska
patienterna var påverkade då brottet begicks (kortfattade beskrivningar av diagnoserna
går att läsa i bilaga 6).
I Sverige finns 25 enheter som erbjuder rättspsykiatrisk vård, varav fem är
rättspsykiatriska regionkliniker och har förhöjd säkerhet för att kunna vårda de sjukaste
och mest vårdkrävande patienterna (Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister,
Rättspsyk 2014).
1.2.1 Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö
Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö är en av de fem regionklinikerna, och kliniken
i Växjö erbjuder högspecialiserad psykiatrisk vård för särskilt vårdkrävande och
frihetsberövade patienter på samtliga säkerhetsnivåer, det vill säga säkerhetsnivåerna
mellan 1 och 3. Säkerhetsklass 1 är den högsta säkerhetsklassen av slutna anstalter samt
vårdinrättningar och har utrustats för att klara de mest riskfyllda intagna. Detta innebär
bland annat hög personaltäthet, övervakningsteknik, larm- och skyddsteknik (Strand,
Holmberg & Söderberg, 2009). Vårdbyggnaden består av höga murar och
gallerförsedda rökburar. Efter utevistelse för patientens del, och för personalens del
varje arbetsdag, är det obligatoriskt att alla som ska in på kliniken i Växjö passerar
genom en metalldetektorbåge. Reglerna för hur patienter inom rättspsykiatrisk vård får
använda elektronisk kommunikation, till exempel mobiltelefoner, datorer och
surfplattor ändrades den 1 oktober 2014. På rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö
innebar det att sex avdelningar inte har elektronisk kommunikation på sina avdelningar.
I dagsläget finns det 118 vårdplatser på kliniken i Växjö och där vårdas patienter som
dömts enligt LRV, LRV: sup, LPT, men också kriminalvårdpatienter som insjuknat
under häktningsperioden eller under fängelsevistelsen. Avgiften som betalas för vården
beror på avtal och vilken region som patienten tillhör. I stora drag kan man säga att för
slutenvården betalar respektive region/landsting 6300 kronor/vårddygn.
11
Kliniken har cirka 380 anställda med olika professionaliteter. På avdelningarna
arbetar yrkeskategorier som psykiatrisjuksköterskor, sjuksköterskor,
behandlingspedagoger och skötare med psykiatrisk kompetens. På kliniken finns en
utrednings- och behandlingsenhet som är en klinikövergripande resursenhet med
kompetenser som arbetsterapeuter, behandlingspedagoger, psykologer, rehabassistenter,
sjukgymnaster, socionomer och specialpedagoger.
1.2.2 Vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö
Vårdprocessen inleds med att en uppdragsgivare, som vanligtvis är ett landsting eller en
anstalt, via telefon kontaktar Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och gör en
förfrågan om intag av aktuell patient. Klinikens intagningskoordinator sammanställer
informationen om patienten och kontaktar chefsöverläkaren, som beslutar om
inläggning ska ske eller inte. Patienten förflyttas till kliniken och inskrivning av
patienten sker enligt ledningssystemets rutin, i vilken upprättande av vårdplan ingår. I
samband med inskrivningen görs foto- och textregistrering av patienten och
hans/hennes tillhörigheter i händelse av olycka, försvinnande eller motsvarande.
Avdelningspersonal visar den nyanlände patienten runt på avdelningen och
informerar om klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet samt dagliga rutiner på
avdelningen. Vidare ges information gällande patientnämnden samt rätten till
stödperson och tillhörande informationsbroschyr delas ut. De patienter som har rätt till
tolk informeras om möjligheten att använda sig av tolktjänst. Vårdlaget, 3 - 4 ur
avdelningspersonalen som är knutna till patienten, utformar en omvårdnadsplan och
planerar en omvårdnadspresentation.
Vårdplaneringen ska inledas i anslutning till beslutet om intagning.
Standardvårdplanen, SVP, är ett dokument som ska ligga till grund för behandlingen av
patienten och ska utgå från patientens aktuella vårduppdrag. Vårduppdraget uppdateras
sedan efter varje vårduppföljning som sker regelbundet var 6:e månad.
Vårdkonferensen utgör mötesforumet för att upprätta patientens SVP och sedan för
att regelbundet följa upp samt utvärdera vidtagna åtgärder. Vårdkonferensen utgör
också forum för att besluta om nya åtgärder, vilka också ska formuleras i SVP: n.
Patientens delaktighet i och inflytande över vården ska tillgodoses i vårdplaneringen.
Vårdlagsmöten hålls minst varannan vecka och patienten träffar då personal ur
vårdlaget. Patienten har möjlighet att berätta om önskemål av innehållet i vården som
12
sedan kan tas upp på ronden med läkaren. Patientens mående eller behov av att
strukturera upp exempelvis samtal under veckan kan också diskuteras.
Vårduppföljning syftar till att säkerställa samverkan mellan uppdragsgivare och
kliniken, samt att vårduppdraget utvärderas och uppdateras. På vårduppföljningen
medverkar representanter för hemlandsting, oftast chefsöverläkare och
verksamhetschef. Eventuellt medverkar patientens förvaltare till den del av
vårduppföljningen då patienten deltar. Från klinikens sida medverkar patientansvarig
läkare, socionom, sektionsledare och patient. Övriga yrkesgrupper från utrednings- och
behandlingsenheten närvarar efter beslut av läkare vid medicinsk rond.
1.2.3 Information och delaktighet
Socialstyrelsen är en statlig myndighet som värnar om hälsa och välfärd, och att alla ska
ha samma tillgång till god vård och omsorg. De arbetar för att personer med psykisk
ohälsa ska ha tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god
kvalitet. Regeringen har tagit fram en plan för riktade insatser inom området psykisk
ohälsa. I planen får Socialstyrelsen i uppgift att bland annat utveckla grunddata och
indikatorer för den vård som erbjuds personer med psykisk ohälsa. Det har visat sig att
ett patientcentrerat arbetssätt och en delaktig patient genererar en positiv inverkan på
vårdens resultat (Socialstyrelsen, 2015). En välinformerad patient är en patient som
bland annat är trygg i det som sker, och har fått individuellt anpassad information
utifrån patientens förutsättningar och kognitiva förmågor. En välinformerad patient har
också fått en dialog som grundar sig i en öppen och lyhörd kommunikation där
individen upplever sig respekterad och tagen på allvar. Informationsutbytet sker då i en
dialog mellan patienten och personalen, en dialog där patienten genom kunskap och
insikt blir delaktig och aktivt medveten i sin vård. Under vårdprocessen behöver
informationen förtydligas, fyllas på, upprepas och följas upp. Enligt lagen ska patienten
få individuellt anpassad information om bland annat sitt hälsotillstånd och de metoder
för undersökning, vård och behandling som finns. Vid individuell information ska i
möjligaste mån språket, media och andra kommunikationsmedel anpassas till varje
patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell
funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Huruvida patienten har uppfattat
informationen och vad patienten har tagit med sig därifrån är ett led i individuellt
anpassad information. Socialstyrelsen lyfter fram vikten av att verkligen arbeta med
13
skapandet av rutiner och användandet av dem för att öka den enskilda individens
delaktighet. Hela informationsprocessens delar behöver därför identifieras, analyseras
och beskrivas. Vårdgivaren ansvarar för att ledningssystemet omfattar lagar gällande
bemötande, information och delaktighet. Bemötande och kommunikation är en
ledningsfråga och en del i kvalitets- och säkerhetsarbetet, vilket ska säkerställas av
rutinerna ledningssystemet. Rutiner kan ge vägledning för hur information och besked
ska ges, om informationen ska ges muntligt, både muntligt och skriftligt eller på annat
sätt (Socialstyrelsen, 2015).
1.2.4 Problemområde
Skolverket beskriver specialpedagogik som ett tvärvetenskapligt ämne som har
utvecklats ur pedagogik med nära kopplingar till filosofi, psykologi, sociologi och
medicin. I ämnet ingår människors olika villkor för lärande och utveckling i samverkan
med samhället (Skolverket, 2015). För att erhålla specialpedagogexamen ingår det,
enligt högskoleförordningen (1993:100), bland annat att visa förmågan att identifiera,
analysera och medverka i förebyggande arbete samt i arbetet med att undanröja hinder
och svårigheter i olika undervisnings- och lärandemiljöer. Det ingår också att
genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp-
och individnivå.
I mitt dagliga arbete ingår det möten med patienter som jag i uppdrag från
remitterande läkare ska utreda genom en pedagogisk kartläggning. I den pedagogiska
kartläggningen ingår bland annat kartläggning av förmågor som läsflyt/läsförståelse,
hörförståelse, begreppsförståelse och rättstavning. Detta gör att jag under tre års tid som
anställd på Rättspsykiatriska kliniken har skaffat mig en bild av patienternas förmågor
på individnivå och en bild av hur varierande patienternas förmågor kan vara. När jag
som specialpedagog analyserar slutenvårdsmiljön på Rättspsykiatriska regionkliniken i
Växjö som en lärandemiljö för att undanröja hinder och svårigheter, uppstår frågor som
jag önskar finna svar på. Mot bakgrund av socialstyrelsens skrift om patienters rätt till
information utifrån individuella behov (Socialstyrelsen, 2015), och att det idag inte
finns någon grunddata och kvalitetsindikatorer angående rättspsykiatriska patienters
skolbakgrund (Nationell psykiatrisamordning, 2007), skapades en vilja hos mig att
undersöka rättspsykiatriska patienters skolbakgrund. Bakomliggande kunskaper genom
14
mina tidigare uppsatser som har handlat om literacy, vilket brukar förklaras som läs-
och skrivförmåga, ökade min vilja att skapa bättre förutsättningar för patienters
förståelse av information (Hemström & Jonasson, 2008, 2011).
När jag betraktar Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö som en lärandemiljö
utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där lärandet sker genom social kommunikation och
genom föremål som stimulerar människans tänkande och handling (Jakobsson, 2012),
ser jag ett behov av att även på organisatorisk nivå analysera rutiner i vårdprocessen för
att förebygga hinder och öka patienternas förståelse av den information som ges.
Rättspsykiatriska forskningsområdet är mycket brett eftersom rättspsykiatrin befinner
sig i skärningspunkten mellan en rad olika discipliner. Specialpedagogik är välkänt
inom handikapp- och habiliteringsverksamhet, men har på senare tid spridit sig till
rättspsykiatrin där den har visat sig vara användbar (Nationell psykiatrisamordning,
2007). Det står även att den rättspsykiatriska vården ska bedriva egen forskning. De
större klinikerna, i vilka Rättspsykiatriska regionkliniken ingår, har också ett ansvar
som kunskapsförmedlare mot andra vårdgivare och myndigheter. Som anställd
specialpedagog på en av de större klinikerna bär jag en del av ansvaret.
15
2 Syfte och frågeställningar
Socialstyrelsen (2015) skriver att information i möjligaste mån ska anpassas till varje
patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell
funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Då rättspsykiatrisk vård och
behandling är väldigt lite beforskad finns det idag inga grunddata och
kvalitetsindikatorer kring rättspsykiatriskt vårdade patienter och inte heller några
grunddata angående rättspsykiatriska patienters skolbakgrund (Svensson, 2010,
Nationell psykiatrisamordning, 2007). Mot bakgrund av socialstyrelsens skrift om
patienters rätt till information utifrån individuella behov och bristen av grunddata
angående rättspsykiatriska patienters skolbakgrund, finns det ett behov av att undersöka
skolbakgrunden. Undersökning skulle kunna bidra med grunddata om patienters
kognitiva förmågor och erfarenheter under skoltiden. Den kan också ge information om
en eventuell funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Således skapar
undersökningen av skolbakgrunden bättre möjligheter till att kunna individanpassa
information.
Medianvårdtiden för en rättspsykiatrisk patient är 3,5 år (Nationellt rättspsykiatriskt
kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Den långa vårdtiden gör att vården består av olika
delar i en vårdprocess som inleds med intag och slutenvård, och avslutas med
utslussning och öppenvård. Socialstyrelsen (2015) skriver att delaktighet genererar en
positiv inverkan på vårdens resultat. De poängterar att patientens inflytande ska grundas
i delaktighet och därför bör hela informationsprocessens delar identifieras, analyseras
och beskrivas. För att patienten ska kunna tillgodogöra sig och vara delaktig i vården,
behöver patienten förstå informationen som ges vid informationstillfällena i
vårdprocessen, från att intag av patienten görs tills att slutligen utslussning sker flera år
senare. I den här uppsatsen innebär ett informationstillfälle ett tillfälle där patienten får
information om varför patienten befinner sig inom den rättspsykiatriska vården. Vid
detta tillfälle ges information om vilka rättigheter och skyldigheter den rättspsykiatriska
patienten har, vilka utredningar och behandlingar, samt rättsliga processer som är
nödvändiga innan patienten kan slussas ut till öppenvården. Identifiering och analys av
informatiostillfällen i vårdprocessen skulle kunna ge bättre förutsättningar till
individuellt anpassad information. Tillsammans med ökade kunskaper om
16
rättspsykiatriska patienters skolbakgrund skulle det kunna bidra till bättre
förutsättningarna att komma fram till specialpedagogiska insatser som ökar patienters
möjligheter att förstå den information som ges under deras tid inom slutenvården.
Patientens delaktighet skulle på så vis öka och vården blir då effektivare, vilket skulle
kunna leda till en kortare vårdtid inom slutenvården.
2.1 Studiens syfte
Syftet med denna studie är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov
av specialpedagogiskt stöd.
2.2 Frågeställningar
- Hur ser rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ut?
- Vid vilka informationstillfällen skulle specialpedagogiska insatser kunna öka
patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid
inom slutenvården?
17
3 Tidigare forskning
Då rättspsykiatrisk vård är väldigt lite beforskad, både nationellt och internationellt
(Svensson, 2010), har det satt sin prägel på kapitlet och jag har gjort avgränsningar som
är viktiga att belysa. Databassökningar i olika databaser med sökorden rättspsykiatri och
specialpedagogik gav mig inga resultat, varken på svenska eller översatta till engelska.
Jag kommer därför i kapitlets inledning beskriva vilken forskning jag sökt efter och hur
jag har resonerat i valet av forskning. Efter inledningen följer sedan den forskning jag
har funnit.
3.1 Sökproceduren av forskning och dess avgränsningar
Jag började mitt sökande efter vetenskapliga artiklar, avhandlingar och rapporter i
databaser för att finna forskning i specialpedagogik som gjorts i samband med
rättspsykiatrisk vård. Jag sökte i databaserna ERIC via Ebesco, ERIC via ProQuest,
Google Scholar och PsycINFO. Socialstyrelsen (2015) skriver att information i
möjligaste mån ska anpassas till varje patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet,
kognitiva förmågor, eventuell funktionsnedsättning och kulturell språklig bakgrund.
Därför sökte jag dels om det fanns någon forskning angående rättspsykiatriska
patienters skolbakgrund och dels om det fanns någon forskning som handlade om
rättspsykiatriska patienters läsförståelse. Jag använde sökorden rättspsykiatri och
specialpedagogik, rättspsykiatri och skolbakgrund, samt rättspsykiatri och läsförståelse.
Jag använde de olika sökorden på både svenska och engelska utan något resultat.
Parallellt gjorde jag efterforskningar på min arbetsplats. Jag fick rekommendationer
om en opublicerad vetenskaplig artikel skriven av lektor och docenten Idor Svensson.
Artikeln är en sammanställning av svensk och nordisk forskning om läs- och
skrivsvårigheter inom kriminalvård, ungdomsvård och rättspsykiatri (Svensson, 2010).
Utifrån artikelns referenslista granskade jag de två vetenskapliga artiklar som handlade
om läs- och skrivsvårigheter inom rättspsykiatri. Den ena artikeln var skriven av
Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) och den andre var skriven av Selenius,
Dåderman, Meurling och Levander (2006). Från Svenssons (2010) sammanställning
granskade jag även en forskningsrapport som handlar om att utveckla läs- och
skrivförmåga hos elever på särskilda ungdomshem, vilken Idor Svensson också har
18
skrivit (Svensson, 2009). I en sökning på google, träffade jag även på artikeln som
handlar om digitala bilder som språk. Artikeln är skriven av Danielsson och Jönsson
(2001) innehåller en litteraturöversikt som enligt författarna visar svårigheterna med att
hitta vetenskapliga artiklar i ämnet.
3.2 Läs- och skrivsvårigheter hos intagna
Svensson (2010) sammanställer i en artikel svensk och nordisk forskning angående läs-
och skrivsvårigheter i kombination med kriminalvård, ungdomsvård, samt forskning
inom svensk rättspsykiatri. I sin artikel konstaterar Svensson att forskning har visat att
det finns en överrepresentation av läs- och skrivsvårigheter bland intagna på
ungdomsinstitutioner och fängelser (Svensson, 2010). Hans syfte med artikeln är att se
över publikationer från nordiska länder, framför allt från Sverige, under det senaste
decenniet när det gäller förekomsten av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Svensson
konstaterar att den angivna förekomsten av svårigheter varierar mellan 6 och 70 %.
En av orsakerna till den enorma skillnaden skulle kunna vara olikheterna i
definitionerna av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Svensson anser att det är viktigt
att göra åtskillnad mellan dessa två begrepp eftersom det påverkar
behandlingsförfarandet. Han menar att dyslexi kräver omfattande och ihållande
pedagogiska insatser. Elever med dyslexi behöver i sin behandling insatser gällande
avkodning och lässtrategier, läslusten och läsvanor (Svensson, 2010). För de som har
läs- och skrivsvårigheter av andra skäl, exempelvis långa perioder av skolk, anser
Svensson att behandlingsproceduren borde ha en annan inriktning. Då bör insatserna
riktas mot meningen och syftet med att läsa, samt mot att ändra läsvanor. I de fall där
för lite tid har ägnats åt läsning och läsflyt inte har uppnåts, är det viktigt att avsetta tid
till läsning (Svensson, 2010). Fel insatser riskerar att läsmotivationen och tilliten till sin
förmåga sänks ytterligare. För elever med läs- och skrivsvårigheter som till större delen
har orsakats av missgynnande hemförhållande och besvärlig skolgång, är det inte
nödvändigt att i samma utsträckning fokusera på avkodningen (Svensson, 2010).
Med anledning av behandlingsprocedurens inriktning, försöker Svensson i sin
granskning få svar på hönan eller äggetproblematiken. Är lässvårigheter ett handikapp
som leder till uppförandestörning eller är det en uppförandestörning som senare orsakar
lässvårigheter, eller är det möjligen så att det finns en ömsesidig underliggande faktor
som orsakar dem båda? Svensson menar att beroende på vilken definition som används
19
kan det generera olika svar. Om det breda begreppet läs- och skrivsvårigheter används
hävdar Svensson att det är ett faktum att det finns en omfattande överrepresentation av
individer med läs- och skrivsvårigheter i fängelser och ungdomsinstitutioner. Av den
anledningen skulle det gå att dra slutsatsen att det är möjligt att dessa svårigheter kan
komma först och orsaka beteendeproblem som senare leder till kriminalitet. Däremot
om en fonologisk definition av dyslexi används är förekomsten av dyslexi i nivå med
slumpvist utvalda ur befolkningen och det finns troligen andra faktorer som orsakar det
höga antalet av läs- och skrivsvårigheter. En instabil hemmiljö och brister i
föräldraskapet kan vara orsaker till beteendeproblem och som då skulle kunna leda till
en besvärlig skolgång. Stämmer detta betyder det, enligt Svensson, att antalet intagna
med läs- och skrivsvårigheter kan vara effekten av tidiga emotionella- och
beteendeproblem som redan finns där innan barnet går i skolan. Samtidigt resonerar han
vidare att det finns forskare som av den anledningen hävdar att det går att dra slutsatsen
att det existerar underliggande faktorer som orsakar både läs- och skrivsvårigheter och
uppförandestörning. Enligt ett par av de studier som Svensson har granskat, är AD/HD
en sådan faktor. Svensson avslutar med att problematiken är komplex. Därmed är det
svårt att belysa vad som orsakar läs- och skrivsvårigheterna bland internerna och kunna
dra generella slutsater angående behandlingsprocedurens inriktning (Svensson, 2010).
3.2.1 Att utveckla läs- och skrivförmåga hos elever på särskilda ungdomshem
Svensson (2010) har även granskat artiklar om studier som gjorts för att utveckla läs-
och skrivförmågan hos elever på särskilda ungdomshem i de nordiska länderna. Han
fann få studier i sin sökning och förklarar att det låga antalet skulle kunna bero på
metodologiska svårigheter. Ytterligare en förklaring skulle, enligt Svensson, kunna vara
att det råder olika villkor inom olika länders lagstiftning när det gäller ungdomsvård. I
ett par artiklar var antalet deltagare för lågt för att dra några slutsatser, men de
sammanlagt sex elever som deltog i de systematiska läsinterventionerna uppnådde ökad
läsförmåga. Svensson hänvisar även till sina egna studier från två SiS-finansierade
projekt som gjorts på särskilda ungdomshem (Svensson, 2009). De båda projektens
huvudsakliga syfte var att förbättra ungdomarnas läsförmåga, samt att öka deras läslust
och intresse för att läsa. Ett tillvägagångssätt för att uppnå syftet var att försöka
implementera användningen av kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen. De
kompensatoriska hjälpmedlen var syntetiskt tal, stavningsprogram, elektroniskt lexikon,
ett tankekartsprogram och Daisy-spelare. Det andra tillvägagångssättet var att försöka
20
öka pedagogers och behandlares möjligheter att stimulera läs- och skrivförmågan hos
eleverna. De båda projekten hade ytterligare syften, vilka var att se hur många som hade
läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, samt hur elevernas förmåga utvecklades över
tiden. Det Svensson bland annat kom fram till, efter att ha genomfört interventionerna,
var att en betydande andel av eleverna hade svårigheter med att läsa och stava
(Svensson, 2009). De flesta eleverna hade svårt med läsförståelsen och särskilt elever
med annan språklig bakgrund. Ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi.
Flertalet av de elever som ansågs ha stora svårigheter med att läsa och skriva tyckte att
de hade stor hjälp av de kompensatoriska hjälpmedel som erbjöds. Däremot visade inte
lästesten några effekter av interventionerna på gruppnivå (Svensson, 2009). Den grupp
elever som fick båda typerna av interventioner, alltså både kompensatoriska hjälpmedel
och lässtimulerande insatser, visade inga större mätbara effekter än de två grupper som
fått antingen lässtimulerande interventioner eller kompensatoriska interventioner.
Emellertid visade resultaten från intervjuerna med både elever och personal, att intresset
för att läsa hade ökat. Svensson anger att den största orsaken till de uteblivna
kvantitativa effekterna av interventionerna var att på de flesta av institutionerna
genomfördes interventionerna sporadiskt eller inte alls (Svensson, 2009).
3.2.2 Läs- och skrivsvårigheter hos rättspsykiatriska patienter
Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) genomförde en studie med syftet att undersöka
förekomsten av dyslexi och AD/HD bland rättspsykiatriska patienter som blivit dömda
för våldtäkt. De ville också undersöka samförekomsten av de båda diagnoserna med
målet att kunna diskutera vikten av att dyslexi- och AD/HD-diagnosen ställs. I studien
deltog tio män, i åldrarna 30 till 50 år. De hade i medelsnitt gått 9,8 år i skolan.
Deltagaren med lägst antal skolår hade gått 7 år i skolan och deltagaren med högst antal
skolår hade gått 15 år i skolan. Författarna kom fram till att sju testresultat hamnade
inom kriteriet för dyslexi och sex av de tio deltagarna hamnade inom kriteriet för
AD/HD. Fyra av dessa deltagare diagnostiserades med både dyslexi och AD/HD. I
studien användes DSM-IV kriterier (American Psychiatric Association, 2000).
Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) begränsar generalliseringsmöjligheterna av
resultatet eftersom det endast var tio deltagare. Trots många år inom vården hade endast
en av deltagarna diagnostiserats med dyslexi och en annan av deltagarna hade
genomgått en undersökning för ett ställningstagande angående AD/HD. Dock menar de
21
att resultatet indikerar att det är viktigt att diagnoserna dyslexi och AD/HD ställs tidigt
inom den rättspsykiatriska vården. Saknaden av korrekt ställda diagnoser kan ha en
negativ påverkan på val av behandlingar inom den rättspsykiatriska vården (Dåderman,
Lindgren & Lidberg, 2004).
Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) genomförde en studie på 23
män med invadrarbakgrund, vilka genomgick en rättpsykiatrisk undersökning. 13
deltagare hade växt upp och gått i svensk skola, 14 hade fått betyg efter nioårig
grundskola och 5 hade slutat skolan i årskurs 7 eller årskurs 8. Männens medelålder var
27 år. I sin studie skriver de att det är allmänt känt att brottslingar med
invandrarbakgrund är överrepresenterade inom kriminalvården och inom rättspsykiatrin.
De skriver vidare att förekomsten av dyslexi är högre bland kriminella med svenska
som modersmål än övriga befolkningen i Sverige. Syftet med studien var att bedöma
förekomsten av dyslexi för att kunna diskutera lämpligheten med att använda
bedömningsproceduren i enlighet med DSM-IV (American Psychiatric Association,
2000), och för att kunna diskutera de praktiska och lagliga konsekvenserna av
odiagnostiserad dyslexi. Deltagarna genomförde läs- och skrivtest, samt intelligens- och
neuropsykologiska test. I resultatet framkom det att 39 % hamnade inom kriteriet för
dyslexi (Selenius, Dåderman, Meurling och Levander, 2006).
Författarna kommer fram till att studien ger indikationer på att dyslexi och AD/HD
oftast förblir ouppmärksammat på rättspsykiatriska patienter och att de därmed inte får
adekvat behandling. Vanligtvis presterar dyslektiker bra i psykologiska test inom icke-
verbala förmågor, och sämre i test inom verbala förmågor, dock med undantag för
verbal förståelse. De föreslår att en dyslexiutredning alltid görs på patienter som
indikeras ha inlärningssvårigheter, även när lässvårigheter inte explicit har rapporterats.
Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) drar slutsatsen att förutom
bedömningar enligt kriterierna i DSM-IV, borde bedömningsprocessen utökas med
fonologiska test. Författarna poängterar att i Sverige är dyslektiker berättigade
specialpedagogiskt stöd, inlästa texter, muntliga prov och rättstavningsprogram. Därför
borde alla dömda som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning oberoende av deras
bakgrund, få hjälp med den rättsliga processen, till exempel borde polisundersökningen
läsas högt för dem (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander, 2006). De menar att
kunskapen om dyslexi även skapar bättre förståelse för socialarbetare, lärare och
domstolar att dyslektiker ofta blir frustrerade i situationer som kräver god läs- och
skrivförmåga. Dessutom uppmärksammar de behovet av att utveckla metoder inom läs-
22
och skrivförmågor för dyslektiker som begått brott under sin tid på fängelser eller sin
tid inom den rättspsykiatriska vården.
3.2.3 Bilder som språk
Danielsson och Jönsson (2001) skriver att det allt mer används digitala bilder i särskola,
omsorgsverksamheter, autismsammanhang och psykiatri. De berättar att det utvecklats
ett tekniskt/pedagogiskt koncept som baseras på bilden som språk. De tillägger att
konceptet har gett stora effekter för personer med bland annat affasi och psykiska
störningar. En slående effekt har varit ansatsens förmåga att ge drastiska och långvariga
effekter på lärandet hos människor med kognitiva funktionshinder (Danielsson &
Jönsson, 2001). Artikeln innehåller en litteraturöversikt som visar svårigheter med att
hitta underlag i etablerad vetenskap, vilket ska vara i åtanke när artikeln används som
referens.
3.3 Slutsatser av genomgången forskning
Svenssons (2010) sammanställning av nordisk forskning angående läs- och
skrivsvårigheter i kombination med kriminalvård, ungdomsvård och svensk
rättspsykiatri det senaste decenniet, innehöll endast två artiklar som handlade om
rättspsykiatrin. Den ena artikeln var skriven av Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004)
som i sin studie kom fram till att sju av tio rättspsykiatriska patienter hamnade inom
kriteriet för dyslexi, sex av de tio deltagarna hamnade inom kriteriet för AD/HD och
fyra av dessa deltagare diagnostiserades med både dyslexi och AD/HD. Trots många år
inom vården hade endast en av deltagarna diagnostiserats med dyslexi och en annan av
deltagarna hade genomgått en undersökning för ett ställningstagande angående AD/HD
(Dåderman, Lindgren & Lidberg, 2004). Den andra artikeln var skriven av Selenius,
Dåderman, Meurling och Levander (2006). I studiens resultat framkom det att 39 % av
23 män som genomgick en rättpsykiatrisk undersökning, hamnade inom kriterien för
dyslexi. I likhet med Dåderman, Lindgren och Lidbergs (2004) studie indikerade även
denna studie på att dyslexi oftast förblir ouppmärksammat på rättspsykiatriska patienter
och att patienterna därmed inte får adekvat behandling. Författarna drar slutsatsen att
förutom bedömningar enligt kriterierna i DSM-IV, borde bedömningsprocessen utökas
med fonologiska test (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander, 2006). Svenssons
(2009) studie, som genomfördes på särskilda ungdomshem, visade att en betydande
23
andel av eleverna hade svårigheter med att läsa och stava, och att de flesta eleverna hade
svårt med läsförståelsen. Ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi. I
studien användes fonologiska test som Selenius, Dåderman, Meurling och Levander
(2006) kom fram till i sina slutsatser.
Sammanlagt är detta endast tre studier, där två studier enligt kriterierna i DSM-IV
indikerade att dyslexi var vanligt förekommande bland rättspsykiatriska patienter
(Dåderman, Lindgren & Lidberg, 2004), (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander,
2006). I den tredje studien, i vilken undersökningen genomfördes på särskilda
ungdomshem, användes istället fonologiska test (Svensson, 2009). Resultatet visade att
ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi. Svensson (2010) diskuterar de
tre studiernas resultat och menar att om fonologiska test använts i undersökningarna på
de rättspsykiatriska patienterna, hade även deras resultat kunnat påvisa höga resultat
angående allmänna läs- och skrivsvårigheter och antalet dyslektiker hade hamnat på ett
resultat i enlighet med övriga befolkningen i Sverige. Svensson (2010) hävdar att elever
med läs- och skrivsvårigheter som till större delen har orsakats av dyslexi kräver
omfattande och ihållande pedagogiska insatser som tränar avkodning och lässtrategier,
samt utvecklar läslusten och läsvanor. För elever med läs- och skrivsvårigheter som till
större delen beror på missgynnande hemförhållanden och besvärlig skolgång handlar det
om att öka läslusten och att ägna mer tid åt läsningen (Svensson, 2010).
Det har varit mycket svårt att finna studier som gjorts om rättspsykiatrin i
kombination med specialpedagogik. Därför valde jag att även ta med forskningen som
gjordes på särskilda ungdomshem (2009). De få studier som framkommit är svenska
och således saknas internationella studier i den tidigare forskningen. Avsaknaden av
internationell forskning gör att den här uppsatsens studie kommer att bli svår att dra
några generella slutsatser kring. Dock kommer studien att kunna peka på områden som
skulle kunna vara relevanta att arbeta och forska vidare inom.
24
4 Teoretisk förankring
I kapitlet presenteras sociokulturella perspektiv som är uppsatsens teoretiska
utgångspunkt. Studiens syfte är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters
behov av specialpedagogiskt stöd. Enligt den sociokulturella teorin utgörs grunden för
lärandet i samtal och lärandet omfattas av all mänsklig verksamhet (Säljö, 2000).
Rättspsykiatriska kliniker är en form av mänsklig verksamhet där många samtal förs
och information ges. Ur ett sociokulturellt perspektiv uppstår då lärandesituationer.
Sociokulturella teorins största inspirationskälla är Lev Vygotskij. Jakobsson (2012)
menar att man vanligtvis utgår från en enhetlig och gemensam sociokulturell teori när
man talar om lärandet. Han anser att det är mer korrekt att utgå ifrån benämningen
sociokulturella perspektiv som en övergripande beteckning på några närliggande teorier
om människors lärande och utveckling.
Kapitlets senare del fördjupar sig i människors lärande och utveckling genom
betydelsen av kognitiva och icke kognitiva förmågor. Avslutningsvis förklaras centrala
begrepp som är återkommande i uppsatsen.
4.1 Sociokulturellt lärande
Det sociokulturella lärandet bygger på att psykologiska fenomen och processer bara kan
förstås i sina historiska och sociala sammanhang (Vygotskij, 2007). Alla högre mentala
funktioner som uppnås sker på två plan, först på det sociala planet och sedan på det inre
planet. Utan social kommunikation sker varken språkets eller tänkandets utveckling,
och utveckling sker enligt Vygotskij i relationer genom dialog med andra människor.
Vygotskij ser språket som tänkandets redskap och anser att det hänger ihop med
individens utveckling. Viktigt är hur psykiska processers olika funktioner inom
medvetandet förhåller sig till varandra. Olika funktioner inom medvetandet är
exempelvis perception, uppmärksamhet och minnet. Vygotskij har studerat just
relationen mellan olika funktioner och nivåer inom medvetandet. Han betonar att det
inte är utvecklingen av de enskilda funktionerna i sig, utan det handlar om ett komplext
förhållande. Han hävdar att språkutvecklingen är beroende av miljön man befinner sig i
och därför är det viktigt att det finns många och varierande möjligheter till att
kommunicera. Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen beaktar de
25
undervisningsmetoder som används i förhållande till inlärningspotentialen. Pedagogen
ska utgå från två utvecklingsnivåer, den aktuella utvecklingsnivån samt den potentiella
utvecklingsnivån. Det är avståndet mellan dessa två nivåer som är den proximala
utvecklingszonen (Vygotskij, 2007).
Jakobsson (2012) beskriver att lärandet sker i situationer där barn eller vuxna
samarbetar eller interagerar tillsammans i specifika sammankomster. Vanligtvis är en
eller flera av deltagarna mer insocialiserade i samhällets intellektuella eller praktiska
praktiker eller ärenden än de andra deltagarna. På så vis skapas en grund för lärande.
Jakobsson hävdar att mycket tyder på att alla deltagarnas kunskaper och kompetenser
utökas eftersom samarbetet många gånger bygger på att man omformulerar,
argumenterar och tänker om. Han påpekar att flera forskare har uppmärksammat
utvecklingspotentialen i liknande samtal och dialoger. En situationsbaserad förmåga att
tala, agera och uppträda kan utvecklas inom specifika grupper, föreningar eller
institutioner, genom att deltagarna tillägnar sig speciella betydelser av ord, begrepp eller
handlingar, i en dialog där parterna ömsesidigt intar tala-lyssnarollen och där man
tillsammans formulerar tankar, idéer och kunskap.
Säljö (2000) menar att en av utgångspunkterna för lärandet är hur enskilda individer
och grupper använder kognitiva och fysiska resurser. Lärandet omfattas av all mänsklig
verksamhet enligt Säljö. Vad som anses väsentligt lärande är en social fråga i olika
kulturella miljöer. Den kommunikativa processen skapar nya tankesätt och via
interaktion ges mening, kunskap och förståelse. Säljö (2000) framhåller att det handlar
om att se till individens inneboende kapacitet och förmåga och han anser att
omgivningen bör kartläggas i frågan om vilka resurser den erbjuder och kraven den
ställer på individen. Fokus för honom är vad individen lär sig av de situationer han/hon
ingår i.
Jakobsson (2012) beskriver sociokulturella teorier som teorier där tanken,
medvetandet och den materiella världen är en helhet. Enligt Jakobsson innebär det att
den materiella världen och kulturella produkter är i ömsesidig kontakt med oss. Denna
ömsesidiga kontakt påverkar och möjliggör tänkandet hävdar Jakobsson. Materiella
produkter som har ett sådant inflytande på beteende och sociala relationer benämns som
artefakter och är föremål som exempelvis TV, datorer och mobiltelefoner. De kulturella
produkterna förmår att stimulera tänkandet och handlingen framåt (Jakobsson, 2012).
Inom sociokulturella perspektiv benämner man samverkan mellan människornas
tänkande och handling och de kulturella artefakterna med begreppet mediering.
26
Jakobsson framhåller att en av de sociokulturella perspektivens centrala tankar är att
fokusera och förstå hur människor i sitt lärande interagerar med tillgängliga kulturella
artefakter och hur dessa påverkar och driver lärprocesser.
Säljö framhåller att skriften har andra egenskaper än det talade språket (Säljö,
2000). Exempelvis gäller det skriftens beständighet i tid och rum, samt möjligheten att
lagra information i obegränsad omfattning. Skriften erbjuder ett bredare socialt och
kulturellt utbud genom att ge nya upplevelser och referensramar till de som har
förmågan att se relationen mellan texter och den verklighet texterna refererar till. Många
barn i vår kultur socialiseras tidigt in i en textbaserad verklighet med hjälp av
pekböcker. Förhoppningsvis tar sedan varierande typer av skönlitterära böcker vid,
vilkas struktur och innehåll ger upphov till nya tolkningar och budskap. Säljö hävdar att
skriften har påverkat vårt tänkande och vårt sätt att lära. De kommunikativa villkor som
finns vid tolkning av den lästa textens budskap är inte de samma som de villkor som
finns vid tolkning av interaktion emellan människor. Skriften är en konstgjord form av
kommunikation. Det krävs intellektuella verktyg för att kunna delta i skriftens
kommunikation, verktyg som går att finna i de sociala och kulturella praktiker vi deltar i
(Säljö, 2000).
4.2 Kognitiva och icke-kognitiva förmågor
Information ska i möjligaste mån anpassas till bland annat patientens mognad och
erfarenhet, kognitiv förmåga och eventuell funktionsnedsättning (Socialstyrelsen,
2015). Därför behöver de rättspsykiatriska patienternas kognitiva förmågor beaktas vid
informationstillfällena. I forskningssammanställningen, Skolverkets analys 2013, lyfts
betydelsen av kognitiva, men också icke-kognitiva förmågor fram (Skolverket, 2013).
Rapporten ger indikationer om hur resurser bör satsas för att vara mer effektiva och
bidra till mer likvärdiga villkor för olika grupper. Frågan som ställs är vilka faktorer det
är som gör att människor lyckas. Analysen görs på studier som tagit fram vilka
egenskaper och kompetenser det är som utbildning bidrar till och vilka av dessa som ger
framgång i livet, både gällande utbildningssammanhang och på arbetsmarknaden.
Vanligtvis utgår forskningsstudier gällande elevers prestationer från kognitiva
förmågor, vilka mäter det som många benämner som intelligens och främst har med
olika former av tankeverksamhet att göra. Men det finns även forskningsstudier på icke-
kognitiva förmågor, det vill säga beteendemässiga, sociala och emotionellt betonade
27
förmågor. Levin (2011) understryker att kognitiva och icke-kognitiva färdigheter går in
i varandra. Det saknas fortfarande en omfattande konsensus kring begreppsliga
definitioner, de icke-kognitiva förmågorna anses ofta mer komplexa och metodiken att
mäta dem är långt ifrån lika utvecklad som när det gäller kognitiva förmågor
(Skolverket, 2013). Mätfel och kausalitet är något som forskningen arbetar vidare med.
Forskningssammanställningens avslutas med att icke-kognitiva förmågor kan ha till och
med ha större betydelse för framgång i studier och på arbetsmarknaden än kognitiva.
Som exempel tar Skolverket upp skolor i olika länder som arbetat med att främja icke-
kognitiva förmågor och som gett positiva utfall långt upp i åldrarna (Skolverket, 2013).
Enligt Levin (2011) handlar det om att utveckla attityder, socio-emotionell reglering
och relationsskapande som senare i livet har en positiv inverkan på studier och
arbetsvanor, men också på hälsa och kriminellt beteende.
Förmågor formas ofta tidigt och familjen spelar en stor roll vid den formningen
(Carneiro, Crawford & Goodman, 2007). Därför kan tidiga stödinsatser ha en avgörande
betydelse och särskilt om de utformas så att de kompletterar familjen och att någon
form av uppföljning görs i ett senare skede. Personlighetsdrag hos individer har en viss
stabilitet, men de är inte beständiga utan kan ändras i samband med andra erfarenheter
eller ändrad omgivning (Skolverket, 2013). Däremot har studier visat att icke-kognitiva
egenskaper är mer formbara över livscykeln jämfört med kognitiva och att den relativa
IQ:n stabiliseras runt tioårsåldern. Lindqvists och Vestmans (2011) forskning tyder på
att förskolor som antas främja icke-kognitiva förmågor kan påverka positivt långt upp i
vuxen ålder, och särskilt för barn från mindre gynnade hemförhållanden. Det vill säga
vad förskolor och skolor gör ifråga om att utveckla arbetsvanor, attityder, socio-
emotionell reglering och relationer har visat sig ha en betydelse för individ, ekonomi
och samhälle (Lindqvist & Vestman, 2011). Satsning på utbildning ses många gånger
som ett politiskt verktyg för att ge individen möjligheter att påverka sin framtid, men
har också betydelse för samhällsutveckling och ekonomisk utveckling. I samband med
att humankapitalteorier utvecklats har också utbildningens växande bidrag till den
ekonomiska utvecklingen erkänts och analyserats (Lindqvist & Vestman, 2011). Tyvärr
hamnar betydelsen av icke-kognitiva förmågor i skymundan eftersom debatter och
utvärderingar många gånger handlar om mätningar av kunskaper inom olika
ämnesdomäner (Skolverket, 2013).
Några av forskningsstudierna som refereras i skolverkets rapport tar sin
utgångspunkt i personlighetspsykologi och grundläggande dimensioner i personligheten
28
(Skolverket, 2013). Jägerfeld (2011) skriver i en artikel om ett projekt som
hjärnforskaren Torkel Klingberg genomförde under flera år på 350 barn och ungdomar i
Sverige. Klingberg ville ta reda på orsaker till varför inte alla barn lyckas i skolan.
Forskare i pedagogik har ställt sig frågan i många år, men nu ville Klingberg angripa
problemet ur ett neurovetenskapligt perspektiv. Slutsatserna visar på nya samband
mellan hjärnans mognad, utvecklingen av minnet, barnens miljö och deras
skolprestationer. Klingberg menar att den kritiska faktorn för lärandet är arbetsminnet. I
arbetsminnet äger de medvetna tankeprocesserna rum, och där hålls relevant
information under den tiden det tar för oss att lösa problem. I de neuropsykiatriska
diagnoserna ADHD och ADD ingår det stora nedsättningar i arbetsminnesförmågan
(Jägerfeld, 2011). Mathé påtalar den senaste tidens forskning kring växelverkan mellan
gener och miljö (Mathé, 2012). Han hänvisar till forskning som visar att förändringar i
tidig psykosocial miljö och omhändertagande, och att direkt biokemisk påverkan på
hjärnan kan förstärka eller dämpa genuttryck och på så vis förändra individens
beteende, stressårbarhet, hormonella system och så vidare. Inom kognitiv
neurovetenskap studerar man samband mellan hjärnans aktiviteter och kognitiva
funktioner.
Nyberg (2009) beskriver studier av hjärnan där det framgår att talspråket är nyckeln
in i skriftspråket. Dessutom indikerar resultaten att träning i att läsa och skriva kan
påverka hur hjärnan processar talat språk. Enligt Nyberg verkar det som att olika slags
erfarenheter av språk, samt kulturella influenser samverkar och tillsammans påverkar
hur väl vi löser olika språkuppgifter och hur hjärnan medierar språkfunktioner. Han tar
också upp studier som verkar påvisa att personliga erfarenheter kan inverka på hur
relativt tidigt perceptuella regioner aktiveras. Det innebär att personliga erfarenheter kan
göra skillnad i fråga om vilken strategi man använder vid problemlösning. Vidare
konstaterar Nyberg att genetiska faktorers bidrag till individuella skillnader gällande
förmågor och benägenhet att drabbas av sjukdom är väl dokumenterat. Samtidigt tar
Nyberg upp det komplicerade begreppet personlighet som dels har en genetisk grund
och dels är ett resultat av individens livserfarenhet. Intressant i sammanhanget är de
träningsstudier som Nyberg nämner och som ger starkt stöd för att hjärnan strukturellt
kan omorganiseras i vuxen ålder (Nyberg, 2009).
29
4.3 Centrala begrepp
Socio-kulturella perspektiv är den teoretiska utgångspunkten, med stöd av kognitiva och
icke-kognitiva förmågor i lärandet. Begreppet literacy ligger sedan till grund för
analysen av det sammanställda resultatet av patienternas skolbakgrund och vid analysen
av de identifierade informationstillfällena under patientens vårdtid inom slutenvården.
Begreppen socio-emotionell, literacy och akademisk självbild återkommer i studien och
genomsyrar arbetet. Begreppens betydelse i studien förklaras nedan.
Psykologiguiden förklarar att begreppet socio-emotionell handlar om barns och
vuxnas utveckling och förmåga att relatera på ett adekvat känslomässigt sätt till andra i
olika sociala situationer (Psykologiguiden, 2015).
Begreppet literacy översätts många gånger med läsförmåga eller läskompetens.
Enligt Nationalencyklopedin översätts engelskans literacy till svenskans litteracitet, ett
begrepp som används för verksamheter som är relaterade till läsande och skrivande
(Nationalencyklopedin, 2015). Men börjar man titta på all den forskning som bedrivs
får man en inblick i vilket omfattande och innehållsrikt begrepp literacy har blivit.
Svensson (2011) hävdar i sin avhandling att det engelska begreppet literacy används när
läs- och skrivkompetenser tas upp i ett samhällsperspektiv. Svensson (2011) förklarar
hur barn redan i spädbarnsåldern kan upptäcka böckernas litterära värld genom den
intresseöverföring som sker i en nära relation när man sitter tillsammans och tittar och
läser i böcker. Intresseöverföringen benämner hon som litterär amning. Hon har ur ett
sociokulturellt perspektiv analyserat fyra lärarstudenters läsning från barndomen tills de
börjat på lärarutbildningen. Läsningen beskrivs som en relationell process tillsammans
med så kallade viktiga andra, vilka visar sig vara personer som föräldrar, syskon,
kamrater, kamraters föräldrar, lärare och livspartners. Viktiga andra betraktas som
vägledare, både i positiv och i negativ bemärkelse, de bekräftar och bjuder in till läsning
och skapar stödstruktur.
Svenssons (2011) beskrivning av hur barn och ungdomar utvecklar sin literacy är
den bild som jag själv utgår ifrån i den här uppsatsen. I den bilden kan alltså individens
literacy påverkas både i positiv, men också i negativ riktning beroende på hur de viktiga
andra i hemmet och i skolan fungerar som vägledare till läsning. I den här uppsatsen
betonar jag den del av literacyn som handlar om förmågan att förstå innehållet och att
förstå de ord och begrepp som förekommer i dagens samhälle. Jag betonar den del av
30
literacy som handlar om huruvida individen kan förstå och koppla det den läser eller
det den får uppläst och återberättat till sitt eget liv. Vygotskij (2007) ser högläsningen
som ett sätt att stimulera det lärande som finns inom den proximala utvecklingszonen
eftersom individen därigenom träffar på texter som de själva så småningom kommer att
kunna klara av. Norberg (2003) hävdar att genom att först lyssna till det skrivna språket
blir det senare lättare att själva läsa skriftspråk. Viktigt är att utrymme ges för samtal om
innehållet i texten utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck
förklaras. Chambers (1994) är övertygad om att man genom att lyssna, oavsett ålder,
både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade varit svårt att läsa tyst på egen
hand. I uppsatsen utgår jag ifrån att utvecklingen av individens literacy kan ske genom
hela livet och således även under den tiden rättspsykiatriska patienter befinner sig inom
slutenvården.
Westby (2005) tar upp olika nivåer av begreppet literacy. Basic literacy är den
grundläggande nivån där man läser genom att avkoda en text. Critical literacy innebär
att man kan använda sig av inferenser, det vill säga läser mellan raderna för att förstå,
tolka, analysera och beskriva den lästa texten. Hon menar att med hänsyn till dagens
samhälle behöver läskompetensen uppnå nivån Dynamic literacy, vilket innebär att
läsaren kombinerar olika läsförmågor (Westby, 2005).
Literacy begreppet är komplext och Lankshear och Knobel (2011) presenterar
begreppet New literacies och hur literacy utvecklas genom de sociala interaktioner som
sker på olika typer av sociala medier idag. De ger även förslag på hur man i dagens
undervisning kan använda sociala medier för att eleverna ska få möjlighet att bli en del
av new literacies.
Shavelson, Hubner och Stanton (1976) förklara självbild som personens perception
av sig själv. Enligt författarna formas personens perceptioner genom upplevelser i
miljön och influeras av miljömässiga förstärkningar och viktiga andra. De delar upp
självbild i två huvuddimensioner; akademisk sjävlbild och icke-akademisk självbild.
Utifrån den akademiska självbilden bildas underdimensioner av olika akademiska
ämnen som matte eller bild. Marsh (2006) framhåller betydelsen av en positiv självbild i
skolan för elevernas utvecklande av framgångar. För att maximera effektiviteten borde
därför förstärkning av självbild ha en central roll inom utbildning (Marsh, 2006).
Rosman, Mayer och Krampen (2015) har forskat inom literacy med inriktning mot
information och informationssökning, och de använder sig av begreppet
informationsliteracy. I sin forskning utgår de ifrån att mänsklig utveckling är en
31
funktion av objektiva färdigheter, så som intelligens, och subjektiva färdigheter, som
innefattar akademisk självbild. De har kunnat påvisa att elevens självbild av akademisk
förmåga är avgörande för förverkligandet av sin intellektuella potential. De menar
därmed att en adekvat självbild av akademiska förmågor främjar inlärning av komplexa
färdigheter, t.ex. informationssökande färdigheter. Det är när eleven känner igen sina
faktiska förmågor, oavsett brister eller styrkor, som eleven anstränger sig mest. Rosman,
Mayer och Krampen (2015) konstaterar att hög akademisk självbild tillsammans med
låg intelligens till och med kan vara skadlig för elevens informationslitercy eftersom det
ofta leder till en uppgivenhet och att eleven undviker studiearbete. Därför förespråkar de
utbildningar inom informationsliteracy som är skräddarsydda efter elevens förmågor. I
utbildningen ingår det att man parallellt återkopplar elevens prestanda för att skapa en
realistisk självbild hos eleven. Genom en realistisk bild av sina förmågor kan studenten
kompensera sina brister och utveckla sina personliga styrkor (Rosman, Mayer &
Krampen, 2015).
32
5 Metod
I kapitlets inledning går det att läsa om studiens kvalitativa ansats och om de kvalitativa
metoder som används för att uppnå studiens syfte, vilket är att få ökade kunskaper om
rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd. Först beskrivs planerandet
och genomföradet av studien som handlar om hur patienternas förskole- och
skolbakgrund ser ut. Därefter beskrivs tolkningsförfarandet och tillvägagångssättet vid
den andra studien där vi följer en fiktiv patient genom den rättspsykiatriska
vårdprocessen. I kapitlet presenteras även undersökningsgruppen, bestående av patienter
dömda enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, och lagen om rättspsykiatrisk vård
med särskild utskrivningsprövning, LRV: sup. Avslutningsvis förs ett resonemang kring
studiens tillförlitlighet och dess etiska aspekter.
5.1 Vetenskaplig ansats och metod
Enligt Alvesson och Sköldberg (2008) ska val av metod ställas till forskningsproblemet
och därför har jag utifrån studiens syfte och frågeställningar valt att använda kvalitativ
ansats. Jag använder mig av kvalitativ metod i den första studien om hur
rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ser ut eftersom jag tolkar
innehållet i de 102 rättspsykiatriska undersökningarna. Även i den andra studien
använder jag mig av kvalitativ metod. Jag utgår då från de resultat som framkommer ur
den första studien och genom att använda resultatens genomsnitt skapas den fiktiva
patienten Lucas. Sedan kommer jag att beskriva Lucas vårdtid inom rättspsykiatrin och
de tillfällen där Lucas får information om vad som ska hända honom under den
rättspsykiatriska vården. På så vis använder jag mig av mina tolkningar för att komma
fram till vilka informationstillfällen i vårdprocessen som specialpedagogiska insatser
skulle kunna öka patienternas förståelse av informationen som ges under deras vårdtid
inom slutenvården.
5.2 Urval
Den första studien är utförd på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, vilket är min
arbetsplats och det är förklaringen till valet av klinik för studien. Rättspsykiatriska
regionkliniken i Växjö är en av landets fem regionkliniker och kliniken erbjuder
33
högspecialiserad psykiatrisk vård för särskilt vårdkrävande och frihetsberövade
patienter på samtliga säkerhetsnivåer. I dagsläget finns det 118 vårdplatser på kliniken.
Här vårdas patienter som dömts enligt LRV, LRV: sup och LPT, men också
kriminalvårdpatienter som insjuknat under häktningsperioden eller under
fängelsevistelsen. Det är sekretessbelagt vem som befinner sig på kliniken och
patienterna kommer från olika delar av Sverige. De patienter som är dömda enligt LRV
och LRV: sup har genomgått en rättspsykiatrisk undersökning, RPU, i vilka det är
vanligt förekommande att information gällande skolbakgrund förekommer. Då jag ville
få ökade kuskaper om patienternas skolbakgrund, insåg jag tillsammans med klinikens
forskningskoordinator, att det var möjligt att få genom att sammanställa dokumenterad
information från RPU. Därför blev den tilltänkta undersökningsgruppen patienter
dömda enligt LRV och LRV: sup och som befann sig på kliniken under den
fyraveckorsperiod jag granskade och samlade information från RPU.
5.3 Genomförande
Den första studien började med att jag fyllde i ansökan till Region Kronobergs
forskningsetiska råd (se bilaga 2) och att jag fick ansökan godkänd (se bilaga 3). Jag
arbetade fram analysinstrumentet, det avidentifierade formuläret, vilket dåvarande
verksamhetschef granskade och godkände (se bilaga 4). Verksamhetschefens och
forskningsetiska rådets godkännande gjorde att jag fick tillgång till samtliga RPU som
annars hade varit sekretessbelagda. Jag genomförde en metodisk innehållsanalys på
sammanlagt 102 RPU. Därefter sammanställde jag formulärens uppgifter om den
dokumenterade informationen kring förskole- och skolbakgrunden i en SPSS-databas.
Efter att jag tagit fram resultaten i tabeller och diagram kunde jag sedan påbörja att göra
tolkningar av resultaten gentemot Rättspsykiatriska regionklinikens vårdprocess och de
specialpedagogiska insatserna.
I den andra studien granskade jag vårdprocessen som finns beskriven i klinikens
ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). Jag använde det analyserade resultatet
av de 102 rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund genom den fiktiva
patienten Lucas. Vi följer Lucas genom vårdprocessen och de informationstillfällen han
möter på vägen enligt klinikens ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). Vid
identifieringen av informationstillfällena använde jag även mina erfarenheter av
34
vårdprocessen som jag fått under de tre och ett halvt år jag varit verksam
specialpedagog på kliniken.
5.3.1 Undersökningsmaterial
Undersökningsmaterialet består av rättspsykiatriska undersökningar, RPU, gällande
patienter som befann sig under en fyraveckorsperiod på Rättspsykiatriska
regionkliniken i Växjö och som var dömda enligt LRV och LRV: sup. Totalt kom det
att röra sig om 102 patienter, 16 kvinnor och 86 män i åldrarna 19 år till 62 år.
Rättspsykiatrisk undersökning, utförs vanligtvis efter att en rekommendation har gjorts i
en § 7-undersökning. Det som krävs är att rätten skall vara övertygad om att den åtalade
är skyldig. Den åtalade flyttas då från häktet till en rättspsykiatrisk
undersökningsavdelning. Där undersöks den åtalade av ett rättspsykiatriskt team,
bestående av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator och representanter för
vårdpersonalen. Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade,
genomgång av tidigare sjukhistoria, psykologiska test, kartläggning av
levnadsomständigheterna, vilket ofta även omfattar samtal med anhöriga och
observation av beteendet på undersökningsavdelningen. Vid behov görs
specialundersökningar som till exempel blodprover, eller magnetkameraundersökning
av hjärnan. Delutredningarna ligger sedan till grund för huvudutlåtandet, vilket utgör
den formella bedömningen om huruvida det föreligger någon allvarlig psykisk störning
eller inte (Lidberg & Wiklund, 2000). För att ge läsaren en inblick i hur en RPU är
utformad, samt vilka svårigheter som kan förekomma i de fall där man behöver tolka
det som har skrivits, framför allt det som inte har skrivits, går det att läsa i bilaga 5 hur
delar ur en RPU kan se ut där information om förskole- och skoltid finns dokumenterad.
Delarna är tagna ur olika RPU som sedan vävts samman i en och samma text, i ett
försök att spegla information som kan framkomma ur en RPU. I Socialstyrelsens
föreskrift SOSFS 1996:14 Rättspsykiatrisk undersökning står det noggrant beskrivet om
RPU: ns syfte, utförande, kompetenser och lämplighetskrav, för den som önskar få
fördjupad information.
5.3.2 Formuläret
Jag behövde arbeta fram ett formulär som skulle möjliggöra en sammanställning av den
större mängd information jag önskade få fram från innehållsanalysen av RPU angående
patienternas skolbakgrund. Då jag avsåg att göra en bred undersökning, tog jag hänsyn
35
till Patel och Davidssons (2011) rekommendationer vid analys av en större mängd data
och lät ifyllnadsalternativen vara fasta och ha en hög grad av strukturering. Ordningen
på formulärets variabler utgick från utformning av en RPU och för att tidseffektivt
samla in informationen behövdes en hög grad av standardisering och strukturering
(Patel & Davidsson, 2011). Exempelvis fastställs huvuddiagnosen, som är den
nuvarande diagnosen, i början av RPU och därför kommer den allra först i formuläret
(se bilaga 1). Nuvarande diagnos är väsentlig eftersom det bland annat kan innebära en
påverkan på förmågan att tolka och analysera information, förmågan att tänka logiskt,
samt en påverkan på planeringsförmågan (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).
Informationen, vilken strukturerat har sammanställts från RPU, motsvarar därmed den
första delen av studien.
Eliasson (2006) betonar vikten av förberedelse eftersom en undersökning knappast
går att komplettera efteråt. Därför förberedde jag undersökningen noga och tog först
fram variabler som jag ville mäta och därefter formulerade jag innehållet i formuläret.
En variabel jag ville undersöka var om patienten uppmärksammats vara i behov av stöd
under sin förskole- och skoltid. Om så var fallet ville jag även veta ungefär i vilken
ålder och vilken form av stöd. Stöd och specialpedagogiska insatser som fungerat under
skoltiden skulle kunna vara fungerande lösningar även i vuxenålder. Jag ville också
mäta om behovet verkade luta sig mot kognitiva svårigheter och/eller icke-kognitiva
svårigheter med anledning av att kunna analysera vilka specialpedagogiska stöd som är
lämpligast. Enligt tidigare forskning kan det finnas en betydelse av att känna till
förskole- och skolbakgrund i kombination med familje- och uppväxtförhållanden
eftersom stressande och traumatiska upplevelser i hemmet och/eller i skolan, som
exempelvis fysisk och psykisk misshandel i hemmet eller mobbing i skolan, påverkar
utvecklingen av kognitiva och icke kognitiva förmågor (Levin, 2011).
Andra variabler jag ville undersöka var i vilket land patienten gått i skola och hur
länge patienten gått i skolan. Om patienter inte har gått i skolan under högstadiet
och/eller gymnasiet är det undervisning i de senare åldrarna som fyller den stödjande
funktionen. Har patienten inte gått i svensk skola, är det SFI-undervisning som är i
fokus under behandlingen. För att öka möjligheterna att kunna analysera
tillgodogörandet av kunskap under skoltiden ville jag även få reda på om patienten fått
något slutbetyg och i vilken/vilka årskurser. Ett problem Bergström och Boréus (2012)
tar upp är att skillnader över tid inte syns i kodschemat. I den här studien är frågan om
betyg ett sådant problem, eftersom betygssystemet har förändrats under tiden de 102
36
personerna har levt och gått i skolan. Därför är det viktigt att poängtera att frågan om
betyg behandlats genom grov kategorisering kring begreppen godkända och
genomsnittliga betyg, och under eller över.
För att arbeta mig fram till ett fungerande analysinstrument gjorde jag en pilotstudie
på 10 stycken RPU. Pilotstudie är något Eliasson (2006) rekommenderar eftersom det
möjliggör ändringar så att formuläret svarar på det man vill ta reda på och en chans till
att formulera om eller lägga till det som borde finnas med. Det var under pilotstudien
som jag kom fram till att det i många fall fanns en hel del information som var
dokumenterad redan från förskoletiden, oavsett om man gått i förskolan eller inte -
därav anledningen till att förskoletiden också finns med i studien. Det fanns även en
förekomst av olika typer av familjerelaterad problematik hos ett och samma barn, därför
kändes det viktigt att sammanställa vilka olika familjerelaterade problem som blivit
dokumenterade. Under pilotstudien förstod jag även vikten av att dokumentera om
någon form av LVU trätt i kraft eftersom det var återkommande under många patienters
uppväxt. Därför tillkom LVU som en åtgärd efter det att pilotstudien var gjord.
5.4 Analysförfarande
I den här studien handlade analysen om 102 patienters dokumenterade information från
förskole- och skoltiden ur RPU, vilket är en stor mängd material. Bergström och Boréus
(2012) menar att innehållsanalys är en lämplig metod när man vill finna mönster i en
större mängd material. Därför valde jag innehållsanalys och analysinstrumentet var det
avkodade formuläret.
När de 102 RPU: na analyserats utifrån innehållsanalysens tillvägagångssätt,
sammanställdes resultatet i en SPSS-databas och frekvenser av kodningsenheter
räknades fram. Resultaten redovisades sedan i tabeller och diagram. Därefter återstod
det att tolka resultatet i undersökningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv gentemot
informationstillfällen i vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionklinikens i Växjö
(Landstinget Kronoberg, 2015). Tolkningarna och analysen redovisas i gestaltningen av
Lucas, en fiktiv patient som vi följer genom den rättspsykiatriska vårdprocessen för att
kunna få en uppfattning om rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt
stöd. Den fiktiva rättspsykiatriska patienten har fått sitt namn efter det mest populära
pojknamnet 2015. Hans förskole- och skolbakgrund bygger på genomsnittliga värden
från resultatssammanställningen av de 102 rättspsykiatriska patienternas förskole- och
37
skolbakgrund. Hade tanken med studien varit att undersöka på individnivå skulle en
intervju med en rättspsykiatrisk patient kunnat vara aktuell. Dock grundar studiens syfte
i att undersöka ett större antal patienters skolbakgrund och därför analyserade jag de
genomsnittliga resultaten.
5.5 Tillförlitlighet
Eftersom jag utförde studien på en tillgänglig grupp innebar det ett hundraprocentigt
deltagande. Av de 102 RPU jag granskade var det endast två som saknade uppgifter om
skolbakgrunden.
Bergström och Boréus (2012) tar upp vikten av att materialet bedömts likartat vid en
innehållsanalys. Som ensamkodare kan man låta någon annan koda av ett visst antal
RPU för att se om man tolkar lika (Elisasson, 2006). Detta gjorde jag inte. Däremot lät
jag klinikens forskningskoordinator granska formuläret. Väsentligt var att medvetet
arbeta med tolkningsfrågor. Bergström och Boréus (2012) skriver att explicit
textinnehåll fokuserar bara på det som endast är uttalat och fördelen med att göra det
manuellt är att försöka få med det outtalade genom mer avancerade bedömningar och
tolkningar. Nackdelen med manuell kodning är att du inte kan ändra så mycket på
upplägget under studiens gång efter att så mycket tid redan lagts ner. För att uppnå en
högre tillförlitlighet har jag varit noggrann med att vara konsekvent i bedömningarna,
med samma avgränsningar i bedömningarna inom varje fråga. Det är stora
kategoriseringar som gjorts och fördjupande studier skulle behövas göras inom varje
område för att ge noggrannare och mer exakta siffror. Tanken med resultaten är att få en
bild av hur rättspsykiatriska patienters skolbakgrund ser ut och att i framtida studier
kunna gå på djupet i de frågor som ringats in. Studiens syfte är att få ökade kunskaper
om rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd, och mot det syftet
behövs inte exempelvis exakta betyg utan det är en helhetsbild över patientgruppen som
är det viktiga i den här studien.
5.5.1 Reliabilitet och validitet
I samband med tillförlitligetsfrågan förekommer det emellanåt att begreppen reliabilitet
och validitet nämns för att specificera tillförlitligheten. Reliabilitet är instrumentets
tillförlitlighet (Patel & Davidsson, 2011). Kritik har riktats mot att innehållsanalys sätter
reliabilitet före validitet, dock handlar det om varje enskilt fall och hur väl studiens
38
upplägg svarar mot forskningsfrågan enligt Bergström och Boréus (2012). För att visa
vikten av att se resultaten från flera av frågorna samtidigt, kan patienternas antal år i
skolan ges som exempel. Många gånger är det så att 12 år i skolan tolkas som att man
har gått 9 år i grundskolan och genomfört ett 3-årigt gymnasieprogram, eftersom det
tillsammans utgör 12 år. Men en elev som har gått om ett år och sedan gått ett
förberedande gymnasieprogram under två års tid, hamnar också på 12 års skolgång, men
uppnådde kanske aldrig motsvarande årskurs 9-nivå.
Bergström och Boréus (2012) tar också upp problematiken kring ord som är vaga,
ord som har skiftande men inte klart avgränsande innebörder. Som ensam kodare så är
det enbart mina avgränsningar och bedömningar som gjorts vid tolkningsbar
information. I stävan att nå så hög validitet som möjligt har jag varit konsekvent i
avgränsningarna i innehållsanalysen och i de fall där uppgifter saknades eller orden var
för vaga för att kunna tolkas, fyllde jag i att informationen saknades. Validiteten är lika
viktig i studiens kvalitativa del, där jag utifrån det sammanställda resultatet ville belysa
de informationstillfällen, som genom specialpedagogiska insatser skulle öka
patienternas möjlighet till förståelse av information. Enligt Patel och Davidsson (2011)
handlar validiteten i kvalitativa studier om huruvida forskaren lyckas skaffa underlag
för att göra en trovärdig tolkning till det som studerats och om forskaren lyckas fånga
det som är mångtydigt och motsägelsefullt gentemot exempelvis mellan det normala,
typiska och speciella.
5.6 Etik
När det gäller studiens etiska aspekter har jag följt Region Kronobergs Forskning- och
Utvecklingsenhetens forskningsetiska råd. Jag fyllde i deras ansökan, vilket jag sedan
skickade in till FoU Kronoberg (se bilaga 2). Ansökan godkändes (se bilaga 3).
Eftersom RPU är sekretessbelagt material gjordes dokumenterandet av mig själv. Inga
personuppgifter så som förnamn, efternamn, samt personnummer antecknades i
formuläret. Datainformationen sammanställdes i tabeller och redovisades i diagram.
Eftersom uppgiftsunderlaget angående kvinnliga patienters skolbakgrund var färre än 30
i antalet redovisades både män och kvinnors skolbakgrundsinformation i en och samma
grupp. Eftersom inga personuppgifter såsom förnamn, efternamn eller personnummer
samlades in och undersökningsgruppen överskred 100 patienter, gjordes ingen tillfrågan
och inhämtning av samtycke. Då det är skolbakgrundsinformationen från patienternas
39
RPU som ingår i datainsamlingen kommer inga relationella etiska problem t.ex.
beroendeförhållanden att uppstå. Projektet påverkar inte de personer som ingår i
studien. En person med en skolbakgrund som urskiljer sig drastiskt från övriga personer
i undersökningsgruppen, skulle kunna känna sig utpekad trots anonymitet. Därför är det
av största vikt hur resultatet statistiskt redovisas så att ingen enskild individ pekas ut.
Verksamhetschefen godkände och skrev under datainsamlingsformuläret (se bilga 1).
Därmed godkändes det att jag fick tillgång till RPU även för patienter jag inte har
kontakt med i mitt dagliga arbete. Efter studiens slut kommer materialet förvaras inlåst i
arkivet på kliniken.
40
6 Resultat och analys
I kapitlet presenteras resultaten av information som går att finna i Rättspsykiatriska
undersökningar, RPU, som gjorts på 102 personer dömda enligt lagen om
rättspsykiatrisk vård, LRV, samt LRV: sup. Den Rättspsykiatriska undersökningen görs
av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator samt representanter från vårdpersonalen.
Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade, genomgång av
tidigare sjukhistoria, psykologiska test, kartläggning av levnadsomständigheterna, vilket
ofta även omfattar samtal med anhöriga och observation av beteendet på
undersökningsavdelningen (Lidberg & Wiklund, 2000). Resultatet nedan bygger alltså
på den information som framkommer ur samtal och tidigare dokumentationer från bland
annat BVC, skola och socialtjänst. Resultatet är en sammanställning av vad som finns
dokumenterat under förskole- och skolåldern. Sedan identifieras de
informationstillfällen där specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas
förståelse av informationen som ges under slutenvårdstiden. Presentationen av
informationstillfällena och analysen gestaltas genom den fiktiva rättspsykiatriska
patienten Lucas.
6.1 Sammanställt resultat under förskole- och skolåldern
Undersökningsgruppen bestod av 102 personer som dömts enligt lagen om
rättspsykiatrisk vård, LRV, eller lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild
utskrivningsprövning, LRV: sup. Nedan följer information som dokumenterats i de
rättspsykiatriska undersökningarna under den tiden patienterna var i förskole- och
skolåldern. Resultatet visar att 16 personer, 15,7 %, är födda i något annat land, 12 av
dem, 11,8 %, är födda i ett icke europeiskt land. Då 16 personer är kvinnor, av gruppens
totala 102, utgör även de 15,7 %. I redovisningen av resultatet kommer ingen större
åtskillnad att göras gällande ålder, kön eller födelseland.
6.1.1 Dokumenterad problematik
Gällande förekomst av problematik i förskoleåldern, var det 20 RPU som saknade
uppgifter. I övriga 82 RPU framkommer det att 52 personer har haft någon form av
41
problematik under förskoleåldern, det vill säga hälften av den totala
undersökningsgruppen. För 30 personer har det inte funnits några indikationer på
problematik i förskoleåldern.
Svårigheter med sociala kontakter är den problematik som har dokumenterats mest i
jämförelse med överaktivitet, bristande språklig förmåga eller inlärningssvårigheter (se
tabell 6.1). 22 % av de 82 som hade dokumentation i förskoleåldern, bestod av
svårigheter med sociala kontakter. Svårigheter med sociala kontaktar innefattar även
aggressivt beteende. Snittåldern för dokumentationen ligger mellan 2- och 3 år.
Tabell 6.1 Problematik under förskole- och skolålder.
Förskoleålder Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Svårigheter m. sociala
kontakter
18 (22,0) 64 (78,0)
2,3 år
Överaktiv
4 (4,9) 78 (95,1) 2,4 år
Bristande språkliga
förmågor
8 (9,8) 74(90,2) 2,0 år
Inlärningssvårigheter
3 (3,7) 79 (96,3) 2,5 år
Skolålder
Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Svårigheter m. sociala
kontakter
44 (44,0) 56 (56,0) 8,0 år
Överaktiv
19 (19,0) 81 (81,0) 7,4 år
Bristande språkliga
förmågor
8 (8,0) 92 (95,0) 9,0 år
Matematiska förmågor
5 (5,0) 95 (95,0) 10,8 år
Inlärningssvårigheter
15 (15) 85 (85,0) 7,1 år
Den mest väldokumenterade informationen är dock familjerelaterad (se tabell 6.2). 60
% av de 82 som det fanns dokumentation på i förskoleåldern var familjerelaterade.
Snittåldern för dokumentationen ligger mellan 1- och 2 årsåldern, vilket skulle kunna
tala för att så gott som halva undersökningsgruppen, 49 av de 102 personerna, har fötts i
en familj eller miljö med familjerelaterad problematik som kan röra sig om en eller flera
av följande; fysisk eller psykisk misshandel, missbruk hos vårdnadshavaren, sexuella
42
övergrepp och/eller annan brist i omvårdnaden. Annan brist i omvårdnaden kan
exempelvis vara förståndshandikapp eller egen psykisk ohälsa hos vårdnadshavaren.
Några få fall handlar också om uppväxt i krigsmiljö och boende på gatan eller i
flyktingläger. Fysisk och psykisk misshandel, samt missbruk ligger högst - 35,4 %
respektive 31,7 % av de 82 där det finns dokumenterad problematik i förskoleåldern (se
tabell 6.2). Ingen mobbing är nämnd eller registrerad på förskolenivå.
Tabell 6.2 Familjerelaterad problematik under förskole- och skolåldern.
Förskoleålder Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Familjerelaterad
problematik
49 (59,8) 33 (40,2)
1,4 år
Fysisk eller psykisk
misshandel
29 (35,4) 53 (64,6) 1,9 år
Missbruk hos
vårdnadshavaren
26 (31,7) 56 (68,3) 1,4 år
Sexuella övergrepp
4 (4,9) 78 (95,1) 2,0 år
Annan bristande
omvårdnad
13 (15,6) 69 (84,1) 1,8 år
Skolålder
Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Familjerelaterad
problematik
50 (50,0) 50 (50,0) 8,6 år
Fysisk eller psykisk
misshandel
21 (30,4) 79 (79,0) 7,2 år
Missbruk
40 (40,0) 60 (60,0) 11,6 år
Sexuella övergrepp
16 (16,0) 84 (84,0) 10,2 år
Annan bristande
omvårdnad
24 (24,0) 76 (76,0) 9,1 år
I 86 patienters RPU fanns det information om problematik som dokumenterats under
förslole- och skolåldern. I 14 patienters RPU fanns det inga uppgifter om någon
problematik, utan uppväxten har verkat ske under sedvanliga omständigheter. I två RPU
hänvisade man till tidigare RPU som gjorts angående en problematisk uppväxt. Tyvärr
fanns inte de tidigare RPU: na på kliniken under den tid som var kvar av
granskningsperioden och de två fick hamna under saknade uppgifter. Den totala
gruppen gällande dokumentation under skolåldern hamnade därför på det jämna talet
100 patienter.
43
Under skolåldern hade 44 % benämnts ha någon form av sociala svårigheter, en
fördubbling från förskoleskoleåldern (se tabell 6.1). Patienter med svårigheter inom
språkliga förmågor hamnade på 8 % och ligger kvar på samma procent som
förskoleåldern. Problem inom matematik visade sig vara 5 % under skolåldern.
Generella inlärningssvårigheter hade ökat sedan förskoleåldern från 3,7 %, till 15 % (se
tabell 6.1). När det gäller dokumenterad familjerelaterad problematik fanns denna i 50
% av de förekomna RPU: na. Här började också faktorer som eget missbruk
dokumenteras, som lägst var det i början av årskurs 2, men vanligast var att missbruket
började strax innan eller i samband med högstadiet. Även sexuella övergrepp som
orsakats av någon annan än en familjerelaterad person, exempelvis granne eller en äldre
ungdom har dokumenterats. I de fallen har jag inte fyllt i problematiken som
familjerelaterade utan endast som missbruk eller sexuella övergrepp. Bakom siffran 40
% missbruk är det både familjemedlemmars och eget missbruk. Det samma gäller för de
16 % som utsatts för sexuella övergrepp, som består av både övergrepp inom och utom
familjen (se tabell 6.2).
I figur 6.1 går det att utläsa att 24 % av patienterna blivit mobbade under sin skoltid.
En person utsatte andra för mobbing.
Figur 6.1 Förekomst av mobbing i den totala gruppen 102 patienter.
En registrerad hög frånvaro bygger på att man förväntas delta i någon form av
regelbunden verksamhet. Utifrån mina tolkningar av RPU: nas dokumentation hamnade
39 personer med nämnd hög frånvaro. Traditionellt skolk var den vanligaste orsaken,
Mobbare 1%
Mobbad 24%
Ej förekomst av mobbing
57%
Saknas 18%
44
men även frånvaro orsakad av sjukdom som ätstörning och ångest finns dokumenterad
(se figur 6.2).
Figur 6.2 Frånvaroorsak i procent hos de 39 personer som dokumenterats med hög
frånvaro.
Under övrigt fanns orsaker som mobbing, ta hand om förälder, tvungen att arbeta och
att undvika den aga som läraren utsatte eleven för. Medelåldern för hög frånvaron var
12 år och de flesta av barnen eller ungdomarna som hade hög frånvaro började skolka
mellan 9 och 15-årsåldern. Lägst noterad ålder var 7 år, vilket betyder att frånvaron var
hög redan i årskurs 1.
6.1.2 Dokumenterade åtgärder och diagnoser
När det gäller dokumenterade åtgärder som skett i förskoleåldern fanns det på 19
patienter. I 42 RPU fanns det inte några dokumenterade åtgärder i förskoleåldern.
Övriga saknade information som säkerställde att åtgärder gjorts eller inte. Det man
måste ha i åtanke är att informationen kan ha kommit fram i efterhand. Ur några RPU
framkommer det först information om en välfungerande familj, men efter några år
kommer problemen upp till ytan och vårdnadshavaren/vårdnadshavarna (både
biologiska- och i fosterfamiljer) kan inte längre dölja problematiken och/eller att
omgivningen inte kunnat undgå att lägga märke till problematiken. En annan viktig
faktor är om patienten gått på förskola eller inte, eftersom vissa av åtgärderna,
exempelvis assistent, grupprelaterade åtgärder och resurslärare, endast görs i
förskolesammanhang.
Skolk 64%
Sjukdom 15%
Övrigt 18%
Saknas 3%
45
Tabell 6.3 Förekomst av dokumenterade åtgärder som skett i förskole- och skolålder.
Åtgärder förskoleålder Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Specialpedagog/Speciallärare 0 (0,0) 61 (100,0)
Grupprelaterade åtgärder 2 (3,3) 59 (96,7) 4,5 år
Assistent 2 (3,3 ) 59 (96,7) 4,0 år
Resurslärare 1 (1,6) 60 (98,4) 6,0 år
Stödfamilj 2 (3,3) 59 (96,7) 2,0 år
BUP 12 (19,7) 49 (80,3) 3,8 år
LVU 11 (18,0) 50 (82,0) 1,7 år
Åtgärder skolålder
Ja
n (%)
Nej
n (%)
Snittålder
Specialpedagog/Speciallärare 12 (12,0) 82 (82,0) 10,0 år
Grupprelaterade 15 (15,0) 85 (85,0) 12,0 år
Assistent 8 (8,0) 92 (92,0) 9,1 år
Resurslärare 1 (1,0) 99 (99,0) 8,5 år
Särskola 5 (5,0) 95 (95,0) 12, 3 år
Stödfamilj 4 (4,0) 96 (96,0) 12,3 år
BUP 35 (35,0) 65 (65,0) 11,9 år
LVU 30 (30,0) 70 (70,0) 13, 7 år
Bland de 102 patienterna, i åldrarna 19 år till 62 år, framkommer det att 25 av dem har
gått i förskola. De dokumenterade åtgärder som är förskolerelaterade går att utläsa ur
tabell 6.3. Snittåldern ligger mellan 4 - 6 år. Det finns ingen dokumenterad kontakt med
en specialpedagog/speciallärare under förskoletid, utan i så fall har det skett i kontakten
med BUP och då aldrig blivit omnämnd som insats från specialpedagog/speciallärar.
De vanligaste åtgärderna under förskoleåldern har varit kontakt med BUP och att
någon form av åtgärd inom LVU har använts. Båda åtgärderna hamnade på 18 % eller
strax över (se tabell 6.3). Snittåldern för LVU var innan 2-årsåldern och åtgärderna i
form av kontakt med BUP skedde oftast innan 4-årsåldern. Andra åtgärder under
förskoletiden som inte fanns med i formuläret, som jag noterade i form av anteckningar,
var fall där barn efter uppstådd problematik fått sluta på förskolan och vara hemma, i
hem med olika former av familjerelaterad problematik. I andra fall sattes medicinering
in och det noterades även fall där barn började gå till dagmamma istället för förskola,
med syftet att det skulle vara färre antal barn och vuxna omkring barnet. Av de 25 barn
som gått i förskola var det 18, 72 %, som hade någon form av dokumenterad
problematik.
När det gäller dokumenterade åtgärder som skett i skoleåldern fanns det på 86
patienter. Under skolåldern är fortfarande BUP, tätt följt av LVU, de vanligaste
åtgärderna. De ligger på 35 % respektive 30 % (se tabell 6.3). De båda åtgärderna
46
skedde genomsnitt i 12 till 13 årsåldern. Många av de 30 barn och ungdomar som
omhändertogs enligt LVU placerades sällan i en och samma fosterfamilj eller
familjedaghem under resterande tid av sin uppväxt. Fortsatt missbruk och/eller
misshandel hos flertalet gjorde att nya omplaceringar gjordes eller placering tillbaka i
sitt gamla hem för att sedan placeras om igen. Högre upp i åldrarna handlade många av
omplaceringarna om behov av nya åtgärder, exempelvis om ungdomen hamnat inom
drogrelaterad problematik behövs vård på särskilt ungdomshem med högre säkerhet.
Den vanligaste åtgärden i skolan var grupprelaterade, vilket 15 % fick som insats.
Till grupprelaterade åtgärder räknade jag undervisning som har skett i en grupp med
färre antal elever, men även hemundervisning och enskild undervisning.
Specialpedagog-/speciallärarinsatser skedde under skoltiden hos 12 % av barn och
ungdomarna. Före diagnos var det 5 barn och ungdomar som enligt dokumentationen
placerades i särskola.
När det handlar om diagnoser fick 7 barn en diagnos i förskoleålder, eller egentligen
6 eftersom för 1 av barnen kom man aldrig fram till en specifik diagnos.
Tabell 6.4 Dokumenterad diagnos i förskole- och skolålder.
Diagnos förskoleålder Ja
n (%)
Nej
n (%)
Neuropsykiatrisk störning 2 (2,4) 80 (97,6)
Mental retardation 1 (1,2) 81 (98,8)
Sen språkutveckling 2 (2,4) 80 (97,6)
Allvarlig beteendestörning 1 (1,2) 81 (98,8)
Kom inte fram till diagnos 1 (1,2) 81 (98,8)
Diagnos skolålder Ja
n (%)
Nej
n (%)
Neuropsykiatrisk störning 6 (6,0) 94 (94,0)
Mental retardation 6 (6,0) 94 (94,0)
Sen språkutveckling 2 (2,0) 98 (98,0)
Inlärningssvårigheter 1 (1,0) 99 (99,0)
Ångest problematik 7 (7,0) 93 (93,0)
Ätstörning 1 (1,0) 99 (99,0)
Beroende 6 (6,0) 94 (94,0)
Annat 6 (6,0) 94 (94,0)
Medelåldern för diagnos i förskoleålder var 4 år, äldst 6 år och yngst 1 år. Det är sen
språkutveckling som har diagnostiserats redan efter 1 års ålder. Förutom diagnosen sen
språkutveckling förekom diagnoser inom neuropsykiatrisk störning, mental retardation
och allvarlig beteendestörning (se tabell 6.4).
47
I skolåldern fick 34 barn en diagnos. Medelåldern för diagnos i skolålder var strax
över12 år, den äldste var 19 år och den yngste 7 år. Under skolåldern förekom också
diagnoserna uppförandestörning, personlighetsstörning, asocialt beteende, aggressiv
neuros samt anpassningsstörning. Vanligaste diagnosen var ångestproblematik, vilket 7
personer dokumenterades med (se tabell 6.4). Nästan lika vanligt var diagnoserna
neuropsykiatrisk störning, mental retardation och beroende, med 6 personer vardera.
Diagnosen sen språkutveckling var det endast 2 personer som diagnostiserats med och 1
person med diagnosen inlärningsstörning.
De 7 barn som fått en diagnos i förskoleåldern hade också fått någon form av åtgärd.
Ingen åtgärd utmärker sig som mer vanligt förekommande (se tabell 6.5). Det var 2 barn
som fick ha fortsatt kontakt med BUP. Något barn fick fler av de olika insatserna
specialpedagog/speciallärare, grupprelaterade, assistent, resurslärare, särskola,
stödfamilj, BUP och LVU.
Tabell 6.5 Dokumenterade åtgärder efter diagnos i förskole- och skolålder.
Åtgärder förskoleålder efter diagnos Ja
n (%)
Nej
n (%)
Specialpedagog/Speciallärare 1 (14,2) 6 (85,7)
Grupprelaterade 1 (14,2) 6 (85,7)
Assistent 1 (14,2) 6 (85,7)
Resurslärare 1 (14,2) 6 (85,7)
Särskola 1 (14,2) 6 (85,7)
Stödfamilj 1 (14,2) 6 (85,7)
BUP 2 (28,6) 5 (71,4)
LVU 1 (14,2) 6 (85,7)
Åtgärder skolålder efter diagnos
Ja
n (%)
Nej
n (%)
Specialpedagog/Speciallärare 2 (5,7) 33 (94,2)
Grupprelaterade 8 (22,9) 27 (77,1)
Assistent 6 (17,1) 29 (82,9)
Resurslärare 0 (0,0) 100 (100,0)
Särskola 7 (20,0) 28 (80,0)
Stödfamilj 4 (11,4) 31 (80,0)
BUP 8 (22,9) 27 (77,1)
LVU 23 (65,7) 12 (34,3)
I skolåldern var det 3 barn eller ungdomar som inte hade någon dokumenterad insats
trots diagnos. För övriga 32 finns det en dokumenterad åtgärd som satts in efter att
barnen och ungdomarna diagnostiserats. Den åtgärd som varit vanligast är någon form
av LVU (se tabell 6.5). Att siffran blev så hög skulle kunna förklaras med
48
informationen ur tabell 6.2 och att det var 49 respektive 50 barn som hade någon form
av dokumenterad familjerelaterad problematik. Grupprelaterade åtgärder fanns
dokumenterade i 8 RPU och samma antal gäller för åtgärder med koppling till BUP (se
tabell 6.5). Det rör sig om psykologkontakter men också fall där ungdomen har behövt
bli inlagd på BUP. 7 barn och ungdomar blev överskrivna till särskolan, men ur tabell
6.4 framkommer att det bara var 6 barn och ungdomar som diagnostiserats med mental
retardation. Tabell 6.5 visar även att det är flera barn och ungdomar som har berörts av
inte bara en åtgärd utan fått flera av de olika åtgärderna. De som fått LVU har också fått
någon mer skolrelaterad insats, bestående av grupprelaterad åtgärd, assistent,
specialpedagog/speciallärare och/eller särskola. Ingen dokumentation har gjorts kring
insatt resurslärare i skolåldern.
6.1.3 Antal skolår och betyg
Något som har varit svårt att urskilja ur RPU: är antal år barnen och ungdomarna har
gått i skola. Det jag har dokumenterat är hur många år barnen och ungdomarna har
ingått i någon form av skolsammanhang, ibland rör det sig om ett ämne i taget, i några
andra fall handlar det om att personen har läst två olika individuella program i ett försök
att komma vidare och studera på gymnasiet. I det senare av fallen skulle det gå att tolka
antal skolår som om det är en individ som har läst 9 år i grundskolan och gått ut
gymnasiet efter ett 2-årigt program. Detta skulle vara att feltolka figur 6.2. Resultaten ur
diagrammet behöver avläsas tillsammans med figur 6.3 och figur 6.4 för att få ett mer
talande resultat, eftersom 68 patienter, 2/3 av den totala gruppen, aldrig har påbörjat
eller fullföljt gymnasiestudier. För 10 personer saknas det uppgifter om antal skolår i
RPU:n eller så gick det inte att räkna ut antal skolår på egen hand eftersom årtal inte
dokumenterats.
Av gruppens 100 personer är det 66 personer, 66 %, som har gått minst nio år i
svenska skolsystemet. Detta gäller alltså grundskolan, särskolan, eller med hjälp av
anpassad skolgång eller anpassad skolverksamhet, exempelvis elevhem och internat. Av
dessa 66 personer har 51 personer, hälften av den totala undersökningsgruppen,
dokumenterats med någon form av snittbetyg - medel, över eller under (se tabell 6.6).
De övriga 31 saknar dokumentation kring vilka betyg som uppnåddes.
49
Figur 6.3 Antalet patienter som gått ett visst antal år inom svenskt skolsystem, antal år i
skolan i annat land samt antal patienter som gått i skola både i något annat land och i
Sverige.
Medelåldern på de 102 patienterna är 40 år och flertalet är i åldrarna mellan 29 år och
51 år. Skolverket (2015) skriver på sin hemsida gällande betygshistorik, att de som gick
i skolan under 1900-talets andra hälft har upplevt tre olika betygssystem. Detta kan
alltså gälla flertalet av de 102 patienter i undersökningsgruppen. Beroende på om, när
och hur länge de gått i skolan kan de ha betygssatts enligt det absoluta, det relativa och
eventuellt enligt dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem. Därför är det svårt
att sammanställa exakta genomsnitt, antal G eller IG och så vidare. Jag redovisar istället
begrepp som slutbetyg, ja eller nej, och om det är godkända/snittbetyg, över eller under.
I de 100 RPU: na är det olika fraser som har använts, vilka jag i min tur har tolkat för att
kunna sammanställa uppgifterna. Sett till hela gruppen saknades uppgifter om betyg på
hälften av patienterna. Här går det att lägga in olika tolkningar. Det kan vara så att det
råder en stor osäkerhet kring deras betyg, att de helt enkelt inte fått några betyg, eller så
är det en kombination av båda tolkningarna. 19 % hade hamnat klart under godkänt, 24
% kring godkänt och 7 % över godkänt. Sammanställningen av informationen om
betygssättningen är ingen statistisk sanning utan en tolkning som sammanställts för att
ge en fingervisning i stora drag. I figur 6.3 visas sammanställningen av betygen.
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
20
4 e
l fär
re 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
el ö
Skolgång, antal år iSverige
Skolgång, antal år i annatland
Skolgång, antal år både iSverige och utomlands
50
Figur 6.4 Betygsfördelning i procent i den totala undersökningsgruppen, 102 patienter.
6.1.4 Gymnasie- och eftergymnasial utbildning
Ur RPU: na framkommer det att 27 patienter har fullföljt gymnasiet i förväntad ålder.
68 personer, 2/3 av den totala gruppen, har aldrig påbörjat eller fullföljt
gymnasieutbildningen. I 7 RPU saknas uppgifter eller så framkommer det inte säkert
om de fullföljt eller inte.
Figur 6.5 Antal patienter som fullföljt gymnasieutbildning.
Över G 7%
Under G 19%
Godkänd 24%
Ej slutbetyg 20%
Saknas 30%
0
10
20
30
40
50
60
70
80
Fullföljt Ej fullföljt Uppgift saknas
51
Av de 27 patienter som fullföljt gymnasiet var det 13 patienter som fick i närheten av ett
godkänt/medelbetyg. 2 patienter hade goda betyg eller över genomsnittet. 6 personer
hade ofullständiga eller icke godkända betyg. I 6 patienters RPU saknades uppgifter om
betygen. När det gäller eftergymnasialutbildning var det 3 patienter som hade
dokumenterad information i RPU att de har gått ut med examen efter högskolestudier.
6.2 Huvuddiagnos
Tabell 6.6 visar inom vilken kategori de 102 patienternas huvuddiagnos hamnade i.
Huvuddiagnos är den diagnos som är mest framträdande, vilket innebär att de flesta
hade fler än en diagnos, många två eller tre, många med beroende inblandat (Nationellt
rättspsykiatriskt kvalitetsregister, Rättspsyk 2014).
Tabell 6.6 De 102 patienternas huvuddiagnos enligt RPU.
Huvuddiagnos vuxen ålder
n (%)
Neuropsykiatrisk störning 15 (14,7)
Schizofrenispektrum 56 (54,9)
Mental retardation 3 (2,9)
Beroendediagnos 7 (6,9)
Personlighetsstörning 21 (20,6)
Nuvarande diagnos är väsentlig vid informationsgivandet eftersom det är under
nuvarande förhållanden informationen ska ges. Psykossjukdomar inom
schizofrenispektrum innebär att den drabbades verklighetsuppfattning under ett
psykotiskt skov inte är som andras (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009). Förmågan
att tolka och analysera information har då havererat och en oförmåga att tänka logiskt är
vanligt förekommande. Förutom frekvensen av skov varierar även svårighetsgraden.
Därför är resultatet, att över hälften av patienternas huvuddiagnos var inom
Schizofrenispekrum, också av grundläggande betydelse vid planeringen av
informationstillfällena. Övriga diagnoser ställer också krav vid informationstillfället,
vilket man ska ta hänsyn till vid all typ av kommunikation (Strand, Holmberg &
Söderberg, 2009). Över hälften har en diagnos inom schizofrenispektrum och 1/5 av den
totala gruppen hade någon typ av personlighetsstörning (se tabell 6.6). Därefter
hamnade neuropsykiatrisk störning på nära 15 %. Diagnos inom kategorin beroende låg
på 7 % och slutligen mental retardation på 3 %.
52
6.3 Sammanfattning av resultaten
Den första studien genomfördes för att besvara den första frågeställningen om hur
rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ser ut och studien ger en generell
bild av rättspsykiatriska patienters erfarenheter av förskola, skola, och kulturell språklig
bakgrund. Vid en sammanställning av både förskoleålder och skolålder var det 50 % av
patienterna som dokumenterats ha någon form av familjerelaterad problematik och de
vanligaste åtgärderna var kontakt med BUP och någon form av åtgärd inom LVU. Flera
av de 30 barn och ungdomar som omhändertogs enligt LVU placerades sällan i en och
samma fosterfamilj eller familjedaghem, utan omplacering förekom många gånger
under uppväxten. Resultatet pekar mot att ingen patient haft kontakt med en
specialpedagog/speciallärare under förskoleåldern. Resultatet behöver betrakas i
sammanhanget av att undersökningsgruppen var i åldrarna 19 år till 62 år och att det var
25 patienter som gått i förskola. Under skoltiden fick 15 % grupprelaterade åtgärder och
12 % fick specialpedagog-/speciallärarinsatser.
Det var 66 patienter som hade gått minst nio år i skolan, varav 51 patienter, hälften
av den totala undersökningsgruppen, dokumenterats någon form av snittbetyg. 24 %
hamnade kring godkänt och 7 % över godkänt. 19 % hade hamnat klart under godkänt.
Ur resultatet framkom det att 27 patienter hade fullföljt gymnasiet i förväntad ålder
och 68 patienter, 2/3 av den totala gruppen, hade aldrig påbörjat eller fullföljt
gymnasiestudierna. När det gäller gymnasiebetyg var det 13 patienter som hamnat i
närheten av ett godkänt/medelbetyg. Det var 2 patienter som hade goda betyg eller över
genomsnittet. 6 patienter hade ofullständiga eller icke godkända betyg. Enligt resultatet
hade 3 patienter gått ut med examen efter högskolestudier.
6.4 Analys av patienternas förskole- och skolbakgrund
Syftet med studien är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov av
specialpedagogiskt stöd. Ur första studiens resultat framkommer en generell bild av
rättspsykiatriska patienters erfarenheter av förskola och skola.
Svensson (2010) skriver att forskning har visat att det finns en överrepresentation av
läs- och skrivsvårigheter bland intagna på ungdomsinstitutioner, fängelser och
rättspsykiatriska kliniker. I de studierna som Svensson har granskat framkom det att
resultaten angående antalet dyslektiker varierade mellan 6 till 70 %. Svensson förklarar
att huvudanledningen till resultatens stora variation handlar om vilken definition på
53
dyslexi forskaren använder. I de studier där resultatet hamnar högt omfattar resultatet
inte bara dyslektiker utan även allmänna läs- och skrivsvårigheter. Han skriver vidare
att det är viktigt att veta de bakomliggande orsakerna eftersom det är avgörande för
vilka insatser som ska sättas in. Svensson betonar vikten av att behandlingen av
patientens psykiska mående behöver fortgå parallellt med behandlingen av patientens
literacy (Svensson, 2010). Då syftet med den här studien är att öka kunskaperna om
rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd lämnas behandlingen av
patienternas psykiska mående helt åt sidan. Specialpedagogiskt stöd är ett brett begrepp
och jag kommer fortsättningsvis fokusera patienternas literacy och på det
specialpedagogiska stöd som skulle kunna öka patienternas möjligheter att förstå den
information som ges under den rättspsykiatriska vården. Genom att lyfta fram
patienternas literacy framkommer patienternas förutsättningar att förstå den information
som handlar om deras vård och de rättsliga processer som de går igenom inom
rättspsykiatrin. På så vis skapas ett underlag till den andra studien som undersöker vid
vilka informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle kunna öka
patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid inom
slutenvården.
Utvecklingen av literacy är gynnsammare om det har funnits viktiga andra i
uppväxten (Svensson, 2010, Svensson, 2011). Svensson (2010) hävdar att för patienter
med allmänna läs- och skrivsvårigheter, som till större delen har orsakats av
missgynnande hemförhållande och besvärlig skolgång, är det bristen på lästid som är
orsaken till läs- och skrivsvårigheterna. Insaterna bör då riktas mot att öka lästiden
genom högläsning och textsamtal av texter som motiverar individen och ökar
förståelsen (Svensson, 2010). Handlar läs- och skrivsvårigheterna däremot om dyslexi
anser Svensson att insatserna ska riktas mot att träna avkodning, olika strategier och att
ta stöd av kompensatoriska hjälpmedel. I analysen av patienternas förskole- och
skolbakgrund betraktas därför patienternas literacy, om det förkommer höga resultat
gällande dyslexidiagnos eller om det förekommer höga resultat angående missgynnade
hemförhållanden och besvärlig skolgång (Svensson, 2010).
För att kunna få en uppfattning om rättspsykiatriska patienters behov av
specialpedagogiskt stöd ska vi nu följa den fiktiva rättspsykiatriska patienten Lucas.
Hans förskole- och skolbakgrund bygger på genomsnittliga värden från
resultatssammanställningen av de 102 rättspsykiatriska patienternas förskole- och
skolbakgrund.
54
6.4.1 Lucas
Lucas är en 40-årig man som fötts i Sverige och som har växt upp i en miljö med
familjerelaterad problematik. I hemmiljön förekom både missbruk och verbal
misshandel. I resultatet i studien hamnade information om familjerelaterad problematik
på så gott som 60 % i förskoleåldern och 50 % i skolåldern. Säljö (2000) skriver att
många barn i vår kultur socialiseras tidigt in i en textbaserad verklighet med hjälp av
pekböcker, som sedan förhoppningsvis övergår till varierande typer av skönlitterära
böcker. Med avseende till patientens literacy är det viktigt att veta om det har funnits
utrymme för läsning och möjlighet till samvaro med viktiga andra (Svensson, 2011).
Enligt Svensson (2011) är det på så vis den litterära amningen sker, att det redan efter
födseln finns litterära vägledare i hemmet. Vygotskij (2007) ser högläsningen som ett
sätt att stimulera lärandet inom den proximala utvecklingszonen eftersom barnet på så
vis möter texter som det senare själva kommer att klara av. I hemmiljöer där högläsning
inte förekommer stimuleras inte heller barnets literacy i samma utsträckning.
Lucas utvecklade en god avkodning men på nivån Basic literacy, den grundläggande
nivån där man läser genom att avkoda en text, och ingen uppmärksammade
svårigheterna inom förståelsen (Westby, 2005). Lucas undvek olika typer av
skönlitterära böcker, vilkas struktur och innehåll ger upphov till nya tolkningar och
budskap, och därmed uppnådde han varken Critical literacy eller Dynamic literacy. Han
lärde sig aldrig göra inferenser eller tolka en text. Enligt Westby (2005) behöver
läskompetensen uppnå nivån Dynamic literacy med hänsyn till dagens samhälle.
Jägerfeld (2011) framhåller att den kritiska faktorn för lärandet är arbetsminnet. I
arbetsminnet äger de medvetna tankeprocesserna rum, och där hålls relevant
information under den tiden det tar att bearbeta och lösa problem. Träningsstudier som
Nyberg (2009) nämner ger starkt stöd till att hjärnan strukturellt kan omorganiseras i
vuxen ålder, vilket medför att Lucas i vuxen ålder kan stimulera utvecklingen av sina
förmågor och sin läskompetens. Både Norberg (2003) och Chamber (1994) förespråkar
textsamtal och att utrymme ges för samtal om innehållet i texter. De lyfter vikten av att
textsamtalen sker utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck
förklaras. Chamber (1994) är övertygad om att man genom att lyssna, oavsett ålder,
både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade varit svårt att läsa tyst på egen
hand.
Mathé (2012) hänvisar till forskning som har kommit fram till att förändringar i tidig
psykosocial miljö och omhändertagande, och att direkt biokemisk påverkan på hjärnan
55
kan förstärka eller dämpa genuttryck och på så vis bland annat förändra individens
beteende och stressårbarhet. I studien framkom det att 30 % av de rättspsykiatriska
patienterna upplevt åtgärder inom LVU under sin skoltid och 50 % hade upplevt
familjerelaterad problematik i skolåldern., vilket påvisar förekomsten av missgynnade
hemförhållanden hos patienterna. Enligt Svensson (2010) bör därför de
specialpedagogiska insatserna handla om lästid, läsmotivation och läsförståelse.
I skolan hade de fullt upp med att arbeta med Lucas sociala svårigheter. Levin (2011)
lyfter fram betydelsen av de icke kognitiva förmågorna, attityder, socio-emotionell
reglering och relationsskapande, och deras inverkan på studier och arbetsvanor. Det är
av stor betydelse, för såväl för individ som för ekonomi och samhälle, att förskolor och
skolor utvecklar dessa förmågor hos elever (Lindqvist & Vestman, 2011). Resultatet
från studien visade att 44 % hade svårigheter med sociala kontakter under sin skoltid
och 39 % av patienterna dokumenterats med hög frånvaro. Hos över hälften av dessa
patienter var orsaken traditionellt skolk. Levin (2011) betonar icke- kognitiva förmågor
som bland annat socio-emotionell reglering och beteende och deras betydelse på senare
framgång i livet. Hög frånvaro innebär även att man inte har närvarat på lektionerna. Ur
ett socio-kulturellt perspektiv skapar den kommunikativa processen nya tankesätt och
det är via interaktion som mening, kunskap och förståelse ges. Patienter med hög
frånvaro har inte deltagit i undervisningen i full utsträckning och därmed inte heller
varit med i de kommunikativa processerna i samma utsträckning (Säljö, 2000).
När Lucas var 12 år började skolan uppmärksamma hans höga frånvaro. Samtidigt
började han att prova sig fram mellan olika droger. Några år senare gick Lucas ut 9-årig
grundskola och fick trots sin höga frånvaro strax under genomsnittet i betyg. Resultatet
visade att halva undersökningsgruppen, 51 personer, gick ut årskurs 9 med någon form
av snittbetyg – medel, över eller under. Säljö (2000) hävdar att skriften har påverkat vårt
tänkande och vårt sätt att lära. Eftersom Lucas hade hög frånvaro och inte utvecklades i
literacy-nivå, utvecklades aldrig hans skriftliga språk, vilket också påverkade hans
tänkande och han hade svårt att föra muntliga och skriftliga resonemang på abstrakt
nivå. Han påbörjade gymnasieprogrammets estetiska linje, men fullföljde aldrig det
första året. I resultatet framkom det att 2/3 av den totala gruppen aldrig hade påbörjat
eller fullföljt gymnasiestudier.
Nu hade drogerna börjat ta över Lucas liv. Ångestproblematik diagnostiserades i 16-
årsåldern och ett år senare var han omhändertagen enligt LVU. Så fortsatte Lucas liv
inom olika lagar och paragrafer.
56
6.5 Resultat och analys av informationstillfällen i vårdprocessen
I den andra frågeställningen efterfrågades de informationstillfällen där
specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas möjligheter att förstå
informationen som ges under deras vårdtid inom slutenvården. För att kunna identifiera
dessa informationstillfällen kommer vi att följa den fiktiva patienten Lucas genom den
rättspsykiatriska vårdprocessen. Denna studiens utgångspunkt är resultatet och
analysen från den första studien angående rättspsykiatriska patienters förskole- och
skolbakgrund. Studien bygger även på mina erfarenheter som jag som specislpedagog
har fått inom den rättspsykiatriska vårdprocessen och ledningssystemets rutiner.
Illustrationen av Lucas grundas i en vårdprocess som är tagen ur Rättspsykiatriska
regionklinikens ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). I ledningssystemet går
det även att finna de rutiner som omnämns i resultatet och analysen nedan.
För fem år sedan kontaktade en uppdragsgivare Rättspsykiatriska regionkliniken i
Växjö och gjorde en förfrågan om intag av Lucas (se enligt figur 6.6). Klinikens
intagningskoordinator sammanställer informationen om den LRV: sup dömde patienten
som har ett uppenbart beroende och psykotiska symptom. Intagningskoordinatorn
kontaktade chefsöverläkaren som beslutade att inläggning av Lucas kunde ske på
kliniken. Lucas förflyttades till kliniken och inskrivning av Lucas sker enligt
ledningssystemets rutin. I samband med inskrivningen gjordes ett foto- och
textregistrering av Lucas och hans tillhörigheter i händelse av olycka, försvinnande eller
motsvarande. Lucas skrev under att han samtycker till att tillhörigheterna
förrådsplaceras och att fotona arkiveras. Lucas är under intaget psykotisk och har svårt
att förstå varför han fotograferas och vad det är han skriver under. Genom att följa
Lucas i inledningen av vårdprocessen har inskrivningen kunnat identifieras som ett
informationstillfälle där specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters
möjligheter att förstå informationen bättre.
57
Figur 6.6 Figuren illustrerar rättspsykiatrisk vårdprocess från det att vårdförfrågan görs
och patienten skrivs in i slutenvården tills patienten ska påbörja utslussningsprocessen.
Källa: Hämtad den 4 april från http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-
regionkliniken-i-Vaxjo/Ledningssystem-test/Vardprocess/
Sedan visade avdelningspersonal runt Lucas på avdelningen och förde en dialog med
honom om hur vården är utformad och vad som förväntas av personalen och patienten.
Personalen informerar om klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet samt dagliga
rutiner på avdelningen. Socialstyrelsen (2015) påpekar att det är viktigt att det finns ett
inbokat möte för återkoppling av informationen och möjlighet för Lucas att ställa
följdfrågor. Rosman, Mayer och Krampen (2015) har kunnat påvisa att elevens självbild
av akademisk förmåga är avgörande för förverkligandet av hans intellektuella potential.
Rosman, Mayer och Krampen (2015) konstaterar att hög akademisk självbild
tillsammans med låg intelligens kan leda till en uppgivenhet som påverkar elevens
informationslitercy i negativ riktning. De förespråkar utbildningar inom
informationsliteracy som är skräddarsydda efter elevens förmågor och där det ingår i
utbildningen att man parallellt återkopplar elevens prestanda för att skapa en realistisk
58
självbild hos eleven. Genom en realistisk bild av sina förmågor kan studenten
kompensera sina brister och utveckla sina personliga styrkor (Rosman, Mayer &
Krampen, 2015). Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) anser att det är viktigt att
diagnoserna dyslexi och AD/HD ställs tidigt inom den rättspsykiatriska vården.
Saknaden av korrekt ställda diagnoser kan ha en negativ påverkan på val av
behandlingar inom den rättspsykiatriska vården (Dåderman, Lindgren & Lidberg,
2004). Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) föreslår att en
dyslexiutredning alltid görs på patienter som indikeras ha inlärningssvårigheter, även
när lässvårigheter inte explicit har rapporterats. I förskoleåldern hade 6 av patienterna
fått en diagnos och under skoltiden var det 35 av patienterna som blev diagnostiserade.
Lucas befinner sig på avdelning 59. Avdelning 59 har sina trivselregler som bygger
på klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet. Avdelningsreglerna är skrivna i
punktform på cirka tre sidor och omfattar allt ifrån var man får röka till regler om privat
mobiltelefon, surfplatta, dator eller annan elektronisk kommunikationsutrustning.
Danielsson och Jönsson (2001) skriver om bilders värde som kommunikationsmedel
och effekterna på personer med psykiska störningar. Eftersom avdelning 59 är en
avdelning i anslutning till där intaget sker, finns det vissa regler som är specifika för
avdelningen. Andra regler är lika över hela kliniken. Vid flytten till avdelning 63 fyra
veckor senare, får Lucas nya avdelningsregler på tre sidor, där många egentligen bygger
på samma som 59:an, men layouten är annorlunda och meningarna är annorlunda
formulerade. Eftersom Lucas befinner sig på en Basic literacy nivå och har psykotiska
symtom, har han svårt att tolka och själv dra parallellen att reglerna är nästan desamma
på båda avdelningarna (Westby, 2005, Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).
Resultatet visade att 55 % av de rättspsykiatriska patienterna blivit diagnostiserade inom
schizofreni. Under ett psykotiskt skov havererar förmågan att tolka och analysera
information (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009). Med hänsyn till resultatet i den
första studien angående rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund, är det
många patienter som kan behöva stöd i att tolka och analysera information. Vid byte av
avdelning informerar personalen om de nya avdelningsreglerna. Vid dessa
informationstillfällen skulle specialpedagogiska insatser kunna öka rättspsykiatriska
patienters möjligheter att förstå informationen om avdelningsreglerna.
Men ännu har inte Lucas flyttat utan han är kvar på avdelning 59. Han får också
information gällande patientnämnden samt rätten till stödperson och tillhörande
informationsbroschyr delas ut. Enligt Svensson (2010) är det viktigt att göra åtskillnad
59
mellan de två begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi eftersom det påverkar
behandlingsförfarandet. Dyslektiker kan kompenseras genom tekniska hjälpmedel,
exempelvis Daisy-spelaren som kan läsa upp texter (Svensson, 2009). En dyslektiker
skulle således få stöd av att få informationsbroschyrer inlästa och lyssna sig till
informationen. Säljö (2000) hävdar att skriften har påverkat vårt tänkande och vårt sätt
att lära. De kommunikativa villkor som finns vid tolkning av den lästa textens budskap
är inte de samma som de villkor som finns vid tolkning av interaktion emellan
människor eftersom skriften är en konstgjord form av kommunikation. Det krävs
intellektuella verktyg för att kunna delta i skriftens kommunikation (Säljö, 2000).
Informationsbroschyren är på en för abstrakt nivå förhållande till Lucas språkliga nivå.
Lucas har som tidigare nämnts en god avkodning, men svårigheter att tolka texter och
har därmed svårt att överföra informationen till sitt eget liv och efter hans egna
förutsättningar. Lucas förstår därför inte på vilket sätt en stödperson skulle kunna stödja
just honom, utan tycker det är en förolämpning att bli erbjuden en stödperson och
slänger broschyren. Norberg (2003) påtalar vikten av att utrymme ges för samtal om
innehållet i texter, utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck
förklaras. Även Chamber (1994) förespråkar textsamtal och är övertygad om att man
genom att lyssna, oavsett ålder, både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade
varit svårt att läsa tyst på egen hand. Vid utdelning av broschyrer uppstår
informationstillfällen. Specialpedagogiska insatser skulle kunna öka rättspsykiatriska
patienters möjligheter att förstå informationen i broschyrerna.
Lucas träffar även för första gången personal ur sitt vårdlag som består av ett antal
personer ur avdelningspersonalen och som är knutna till patienten. Vårdlaget har ett
extra vårdansvar, exempelvis är det Lucas vårdlag som ansvarar för utformningen av en
omvårdnadsplan och planerar en omvårdnadspresentation (se figur 6.6). Antalet
personer i vårdlaget varierar beroende på vilken avdelning patienten befinner sig på. I
klinikens ledningssystem finns en rutin hur ett vårdlag ska arbeta. Vid första mötet med
ett vårdlag uppstår ett informationstillfälle där specialpedagogiska insatser skulle kunna
öka patienternas förståelse av hur ett vårdlag arbetar.
Lucas vårdplanering ska inledas i anslutning till beslutet om intagning (se figur 6.6).
Standardvårdplanen, SVP, är ett dokument som ska ligga till grund för behandlingen av
patienten och ska innehålla huvuddragen i planeringen av den fortsatta vården. SVP: n
ska utgå från patientens aktuella vårduppdrag. Vårduppdraget uppdateras sedan efter
varje vårduppföljning som sker regelbundet var 6:e månad (se figur 6.6). Redan här är
60
det för många liknande ord för patienter som har svårt att tolka och förstå information;
vårdplanering, standardvårdplan, vårdlag, vårduppdrag och vårduppföljning. Begreppen
handlar om den fortsatta vårdtiden på kliniken och ligger till grund för den fortsatta
planeringen av vården. Specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas
förståelse av innebörden i vårdbegreppen.
Vårdkonferensen utgör mötesforumet för att upprätta patientens SVP och sedan för
att regelbundet följa upp samt utvärdera vidtagna åtgärder. Vårdkonferensen utgör även
forum för att besluta om nya åtgärder, vilka också ska formuleras i SVP: n. Med på
vårdkonferensen är avdelningsansvarig sjuksköterska, eller patientansvarig
sjuksköterska, vilken ska ha förberett och planerat vårdkonferensens genomförande.
Ansvarig läkare, socionom och personal ur vårdlaget, vanligtvis en behandlingspedagog
och skötare, är också med under vårdkonferensen. Inga professioner som utreder och
behandlar, exempelvis psykolog eller specialpedagog, deltog vid Lucas vårdkonferens
eftersom ingen ännu hunnit påbörja någon utredning eller behandling. Trots det blev det
ändå för många människor omkring Lucas och det var inte mycket Lucas förstod. I
rutinen ingår det att avdelningsansvarig sjuksköterska, eller patientansvarig
sjuksköterska, följer upp och återkopplar resultatet av vårdkonferensen till berörd
patient vid nästkommande vårdlagsmöte. Tack vare detta återkopplande möte
tillsammans med bara sjuksköterskan kunde Lucas förstå vad läkaren hade svarat. Hade
det varit brist på personal den dagen hade mötet blivit inställt och Lucas hade fått vänta
i ovisshet ytterligare några dagar innan han kunnat få informationen anpassad till sina
förmågor. Vid vårdkonferenser uppstår informationstillfällen, där specialpedagogiska
insatser skulle kunna öka patienters förståelse av beslut som tas under konferenserna.
Det har nu gått nästan sex månader sedan Lucas skrevs in och han har hunnit byta
avdelning tre gånger. Förutom ”nya” avdelningsregler är det ny personal, nya
medpatienter och ny ansvarig läkare. Lucas första vårduppföljning är om en vecka, men
eftersom han nyss flyttade till en ny avdelning och avdelningspersonalen knappt hunnit
sätta sig in i Lucas vårdplan, informeras Lucas kort om vårduppföljningen. Lucas
blandar ihop vårduppföljning med en vårdkonferens. Vårduppföljningen syftar till att
säkerställa samverkan mellan uppdragsgivare och kliniken, samt att vårduppdraget
utvärderas och uppdateras. På vårduppföljningen medverkar representanter för
hemlandsting, oftast chefsöverläkare och verksamhetschef, eventuellt medverkar
patientens förvaltare i den delen av vårduppföljningen då patienten deltar. Från
klinikens sida medverkar patientansvarig läkare, socionom, sektionsledare och patient.
61
Övriga yrkesgrupper från utrednings- och behandlingsenheten närvarar efter beslut av
läkare vid medicinsk rond. Lucas har tillsammans med avdelningspersonal tränats in i
hur han kan hantera stressande situationer, en betydelsefull icke-kognitiv förmåga enligt
Levin (2011), och vårduppföljningen fortlöper väl. Under vårduppföljningen förs
diskussionen om Lucas ska byta till en avdelning utanför klinikens murar, fortfarande
slutenvård men under öppnare former. Vid vårduppföljningar uppstår
informationstillfällen, där specialpedagogiska insatser kunna öka patienters förståelse av
beslut och resonemang som förts under mötet. 7 veckor senare i förvaltningsrätten fattas
beslutet att Lucas ska flyttas till Kastanjebacken, en avdelning utanför klinikens murar.
Lucas får informationen anpassad efter sina förutsättningar, en- till-en situation, och han
förstår att han fortfarande tillhör slutenvården trots att avdelningen Kastanjebacken
ligger utanför murarna.
Figur 6.7 Figuren illustrerar rättspsykiatrisk vårdprocess i skedet där patienten befinner
sig inom slutenvården och hur patienten i vårdprocessen slussas ut i slutenvård under
öppnare säkerhetsförhållanden tills patienten är utskriven. Källa: Hämtad den 4 april
från http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-
regionkliniken-i-Vaxjo/Ledningssystem-test/Vardprocess/
62
I figur 6.7 går det att utläsa att Kastanjebacken tillhör det som är blåmarkerat, vilket
avser slutenvården. I detta skede är det oerhört viktigt med tydlig information, muntlig
och skriftlig samt med återkoppling. Dock är det tyvärr patienter som tolkar avsaknaden
av murar som öppenvård. Då uppstår missförstånd angående vården och rådande
säkerhetsrutiner, vilket medför en sämre delaktighet i vården. Vid flytt till
slutenvårdsavdelningar som finns utanför murarna uppstår informationstillfällen, där
specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters möjligheter att förstå
informationen om att det är fortfarande slutenvård som bedrivs. För Lucas del blev det
snabbt så att drogerna blev tillgängligare och han kunde inte motså frestelsen när han
var ute på frigång. Lucas fick därför omgående placeras på en avdelning innanför
murarna igen. Liknande försök gjordes under några års tid, men tyvärr slutade det alltid
med att Lucas återigen hamnade innanför murarna. När det efter fyra års tid dök upp en
ledig plats på ett behandlingshem, också inom slutenvården (se figur 6.7), bedömdes en
vårdplats på behandlingshemmet vara den bästa vården för Lucas och remiss skrevs till
behandlingshemmet. Vården har inneburit att Lucas inte har haft tillgång till medierande
artefakter liknande mobiltelefoner och datorer under fyra års tid, vilket har försvårat
hans utveckling inom new literacies (Lankshear & Knobel, 2011, Jakobsson, 2012).
Detta skulle kunna vara en orsak som kan komma att försvåra framtida delaktighet i
samhället (Lindqvist & Vestman, 2011).
63
7 Diskussion
Syftet med studien var att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov av
specialpedagogiskt stöd. I resultatet och analysen ville jag uppnå syftet genom att
besvara frågeställningarna hur rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund
ser ut, samt identifiera de informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle
kunna öka rättspsykiatriska patienters möjligheter att förstå informationen som ges
under deras vårdtid inom slutenvården. Kapitlet inleds med en metoddiskussion där
bland annat trovärdigheten och tillförlitligheten diskuteras. Resultatdiskussionen följs
av personliga reflektioner och mina förslag på vidare forskning.
7.1 Metoddiskussion
Studien utfördes av mig på min nuvarande arbetsplats. Valet av att genomföra studien
på min egen arbetsplats har att göra med att sekretess och säkerhet genomsyrar
rättspsykiatrin och det är inte vem som helst som får tillträda klinikerna. Genom att jag
som redan anställd utför undersökningen behövde inte det inledande arbetet bestå av
juridiska frågetecken, byråkrati och etiska ställningstaganden angående att få tillträda en
annan klinik. Dessutom står det i en delrapport till Nationell psykiatrisamordning att
regionklinikerna har ett särskilt ansvar att bedriva forskning på sina arbetsplatser
(Nationell psykiatrisamordning, 2007). Förutom att själva byggnaderna är förbjudna att
tillträda, undantag i de fall där besöket godkänts av chefsöverläkaren, är även RPU: na
sekretessbelagda. I RPU finns det en stor mängd information som har dokumenterats för
att ligga till grund för ställningstaganden angående diagnos. Det är bland annat
information som patienten och nära anhöriga uppgivit. Uppgifterna är inte alltid
fullständiga eftersom det kan förekomma minnesluckor och att personen minns fel.
Min grundtanke med studien var att undersöka hur rättspsykiatriska patienters
skolbakgrund såg ut. Jag hade kunnat göra undersökningen på individnivå och
exempelvis intervjuat Lucas och personal. Dock sker mitt nuvarande patientarbetet på
individnivå och i mitt arbete genomför jag strukturerade intervjuer angående patientens
skolbakgrund. Min egen nyfikenhet att fördjupa mig på individnivå var därför inte
tillräckligt stark eftersom jag sedan tre år har arbetat utifrån varje patients individuella
64
förmåga. Däremot har jag som specialpedagog inte arbetat på gruppnivå och kunnat
genomföra organisatoriska förbättringar.
Ur pilotstudien som jag genomförde inför den första studien, framkom det en mängd
dokumenterad information redan i förskoleåldern. Mot bakgrund av Levin (2011) som
poängterar hur viktig utvecklingen av attityder, socio-emotionell reglering och
relationsskapande är redan i förskoleåldern, ansåg jag att det blev relevant att även
sammanställa information från förskoleåldern. Jag hade kunnat hållit kvar vid min
grundtanke och bara sammanställt information från skoltiden. En fördel med det hade
varit att jag då hade kunnat fördjupa mig mer i det som uppkom under skoltiden, till
exempel betyg och mobbing.
I formuläret fanns möjligheten att fylla i om svårigheter med språket hade noterats,
liksom svårigheter inom matematik. Det fanns ingen möjlighet till att fylla i de fall där
generella inlärningssvårigheter förekom. Hade jag kunnat arbeta om formuläret idag
hade jag haft med inlärningssvårigheter som en egen variabel. Det hade underlättat
bearbetningen och analysen. Eftersom jag inte hade med inlärningssvårigheter i
formuläret antecknades det som svårigheter både inom språk och matematik. Vid en
ombearbetning av formuläret hade jag även haft med eget missbruk som en egen
variabel för att tydligt kunna särskilja eget missbruk och missbruk inom familjen. I
frågan om missbruk i skolåldern råder det därför en låg reliabilitet.
När det kommer till studiens validitet är det viktigt att tänka på att jag har valt
metoden innehållsanalys, vilket medför problematik kring ord som är vaga, ord som har
skiftande men inte klart avgränsande innebörder (Bergström & Boréus, 2012). Som
ensam kodare är det enbart mina avgränsningar och bedömningar som gjorts vid
tolkningsbar information, vilket medför en lägre validitet. Jag hade kunnat följa
Bergström och Boréus (2012) råd och säkerställt en högre validitet genom att låta någon
annan genomföra några av innehållsanalyserna och sedan jämföra resultaten. Eftersom
RPU: na är sekretessbelagda och innehåller känslig och integritetskränkande
information om patienterna, valde jag att inte involvera ytterligare en person.
Jag identifierade informationstillfällen i vårdprocessen som genom
specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters förståelse av informationen. Här
hade jag kunnat gå in mer på djupet genom att granska de olika rutinerna som
vårdprocessen innehåller och analyserat på detaljnivå. Dock hade det inneburit en större
mängd material att bearbeta och att presentera, vilket det inte fanns utrymme för i denna
uppsats. Det fanns heller inte utrymme att göra textanalys av informationsbroschyrerna
65
som patienter blir tilldelade under vårdprocessen till exempel informationsbroschyren
om stödperson. Detta är ett arbete som skulle behöva göras på kliniken och där
resultatet från studien skulle vara ett stöd för att arbeta fram specialpedagogiska
insatser.
7.2 Resultatdiskussion
Den mest väldokumenterade informationen i både förskole- och skolåldern var
familjerelaterad, 60 % respektive 50 %. Jag ifrågasatte emellanåt mitt val att följa
patienterns förskole-, grunskole- och gymnasietid eftersom det sträckte sig över så
många år. Ibland ifrågasatte jag även mängden variabler inom dokumenterad
problematik, åtgärder, diagnoser och dessutom åtgärder efter ställd diagnos. I efterhand
känns det som mycket relevant information då en och samma patient i många fall hade
varit med om många olika former av åtgärder. Valet att följa patienterna både under
förskoleåldern och skolåldern gjorde det möjligt att utläsa att problematiken fanns kvar
trots de åtgärder som satts in.
Dokumentationen kring svårigheter inom språkliga förmågor hamnade på 8 % både i
förskoleålder och skolålder. Här hade jag trott att det skulle finns mer dokumentation,
liksom inom generella inlärningssvårigheter. Kanske var det så att de flesta hade
kognitiva förmågor och förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Det kan
också ha varit så att egentligen hade fler behövt skolinriktade åtgärder. Ett tredje och
nog så viktig möjlig orsak, är att hela studien handlar om dokumenterad information.
Fler kan ha fått skolinriktade åtgärder i form av specialpedagogiskt stöd, men det har
inte dokumenterats vidare.
Gällande mobbing framkom det att 26 barn och ungdomar blivit mobbade och att ett
barn varit mobbare. Den höga siffran påtalar att många av barnen och ungdomarna har
påverkats av faktorn att de blivit mobbade. Det samma gäller de 39 patienterna som
hade antecknats med hög frånvaro, där skolk var den vanligaste orsaken. Hög frånvaro
innebär att patienterna missat en hel del undervisning vilket kan påverka
kunskapsinhämtning och träning av icke kognitiva förmågor (Skolverket, 2013).
När det gäller åtgärder fanns det ingen dokumenterad kontakt med en
specialpedagog/speciallärare under förskoleåldern. De vanligaste åtgärderna under
förskoleåldern var kontakt med BUP och någon form av åtgärd inom LVU. Min
förhoppning är att fler barn i förskolan idag är i kontakt med
66
specialpedagog/speciallärare. Med tanke på att skolverket framhåller de skillnader som
förskolor kan göra för de barn som far illa i hemmet, pekar studiens resultat på att
förskolorna fyller en viktig funktion i frågan (Skolverket, 2013).
Positivt tyckte jag var att alla de 86 som det fanns dokumenterad information på
hade fått någon form av åtgärd under skoltiden. Dock var det tre som inte fick insatt
åtgärd efter diagnosen. Förhoppningsvis var de redan insatta åtgärderna tillräckliga. I
det stora hela kan man också fråga sig är om det var tillräckligt med åtgärder och/eller
om det var rätt åtgärder. Denna fråga tycker jag man kan lyfta upp på samhällsnivå.
Tittar man på dygnskostnaden för en rättspsykiatrisk patient, där priset är 6300 kr/dygn,
finns det även en samhällsekonomisk fråga med i bilden när det kommer till effektiv
vård, dels för nu varande men också för den framtida samhällsekonomin. Det diskuteras
mycket om värdet av tidigare insatser under förskole- och skoltiden och att det skulle
spara samhället framtida kostnader (Skolverket, 2013). Rosman, Mayer och Krampen
(2015) tar upp vikten av att ha en adekvat akademisk självbild och hur den kan stärkas
genom en skräddarsydd utbildning i informationsliteracy. Om rättspsykiatrin redan i
inledningen av slutenvården hade börjat arbeta med patienters akademiska självbild
genom en skräddarsydd utbildning i informationsliteracy, hade förmodligen flera
missföstånd kunnat undvikas och vården hade förbättrats och vårdtiden hade kunnat
förkortas.
I den första studien besvarades frågeställningen hur rättspsykiatriska patienters
förskole- och skolbakgrund ser ut. Studien visade att 50 % av patienterna hade haft
någon form av familjerelaterad problematik och de vanligaste åtgärderna var någon
form av kontakt med BUP och någon form av årgärd inom LVU. 24 % av patienterna
hamnade kring godkända betyg i årskurs 9 och 19 % hamnade klart under godkänt. 68
patienter hade aldrig påbörjat eller fullföljt några gymnasiestudier. Det framkom även
att 26 patienter hade blivit mobbade och att 39 patienter hade hög frånvaro under
framför allt den senare delen av skoltiden. I den andra studien besvarades
frågeställningen vid vilka informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle
kunna öka patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid
inom slutenvården. Den fiktiva patienten Lucas följdes då genom den rättspsykiatriska
vårdprocessen. De informationsfällen som identifierades var vid inskrivningen, samt vid
byte av avdelning då patienterna fick information om avdelningen och
avdelningsreglerna. De informationstillfällen som uppstod vid utdelning av
informationsbroschyrer som rör den rättspsykiatriska vården, vid första mötet med
67
vårdlaget, under vårdkonferenser och under vårduppföljningar, samt vid beslut som
fattas i förvalningsrätten framkom också som tillfällen där specialpedagogiskt stöd
skulle kunna öka patienters möjlighet att förstå informationen som ges.
7.3 Personliga reflektioner
I studien presenterades den information som dokumenterats i de rättspsykiatriska
undersökningarna om förskole- och skolbakgrund, alltså information om en liten del av
alla de ”livsomständigheter” som kan påverka en människas personlighet och mående
(Skolverket, 2013). Information som enligt min mening skulle kunna utvärderas i
framtida sammanställningar kring förskole- och skolbakgrund och som skulle kunna bli
en del av grunddatan och indikatorer som regeringen efterlyser och har gett
Socialstyrelsen i uppgift att samordna. Svenska rättspsykiatrins värdegrund lyder:
Att se människan bakom brottet och ha modet att finnas kvar i alla situationer. Detta utgår från mellanmänsklig kärlek, äkthet och ur godhetsprincipen. Att som vårdare se sig själv som ett verktyg i uppbyggandet av vårdrelationen, där tid, tillit och trygghet utgör basen, så att patienten ges möjlighet till försoning. (Region Kronoberg, 2015).
I värdegrunden står det att vårdaren själv är ett verktyg i uppbyggandet av
vårdrelationen. Enligt socialstyrelsen handlar det mycket om kommunikation där båda
parter förstår vad den andre kommunicerar såväl muntligt som kroppsligt och skriftligt
(Socialstyrelsen, 2015). Socialstyrelsen skriver att i möjligaste mån ska språket, media
och andra kommunikationsmedel anpassas till varje patients hälsotillstånd, mognad och
erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell funktionsnedsättning och kulturell språklig
bakgrund. Att personalen vet vilka patienter det är man möter gällande tidigare
skolgång genom dokumenterad information om kognitiva- och icke-kognitiva förmågor,
samt att det finns hjälpmedel och rutiner tillhanda på rättspsykiatriska kliniker kan bli
ett viktigt stöd i uppbyggandet av vårdrelationen enligt min mening. Jag anser att om
kliniken bygger upp rutiner och stöd i vårdprocessen för de patienter som har behov av
att utveckla sina kognitiva- och icke-kognitiva förmågor, ges patienten en möjlig chans
att lyckas i framtiden.
Literacybegreppet är komplext och Lankshear och Knobel (2011) presenterar
begreppet new literacies och hur literacy utvecklas genom de sociala interaktioner som
sker på olika typer av sociala medier idag. De ger även förslag på hur man i dagens
68
undervisning kan använda sociala medier för att eleverna ska få möjlighet att bli en del
av new literacies. Viktigt i en miljö med hög säkerhet anser jag också vara att identifiera
avsaknaden av artefakter, hur man kompenserar avsaknaden av de materiella ting som
gör att patienten inte är med om den sociokulturella processen av lärandet med hjälp av
artefakter som Jakobsson (2012) samt Lankshear och Knobel (2011) beskriver. I
dagens samhälle är TV, datorer och mobiltelefoner några av de kulturella produkter som
förmår att stimulera tänkandet och handlingen framåt (Jakobsson, 2012). Enligt
säkerhetsregler får inte mobiltelefoner, datorer eller surfplattor förekomma på flertalet
av kliniken avdelningar. Om vi då tar Lucas som befunnit sig på Rättspsykiatriska
regionkliniken under en fyraårsperiod, och jämför med vad som hänt inom teknikens
värld med surfplattor och mobiltelefoner under de senaste fyra åren, är det många
tekniska kunskaper som han har gått miste om. En person som redan kommit utanför
samhället blir i sin vård ännu mer utesluten och ett större glapp till övriga samhället
skapas. Lägger man då till det som Lankshear och Knobel (2011) skriver om, när det
gäller utvecklingen av new literacies som sker på olika typer av sociala medier idag, blir
det ytterligare en avsaknad av literacynivå. För att vården inte ska öka ett utanförskap
till det övriga samhället anser jag att det är viktigt att kliniken skapar kompenserande
rutiner. Till exempel skulle en läkare kunna göra individuella bedömningar gällande
användningen av datorer, surfplattor med tillhörande appar, och att göra individuella
bedömningar där patienten tillsammans med personal, till exempel inom
skolverksamheten på Utrednings- och Behandlingsavdelningen, erbjuds att träna på att
använda nya tekniska hjälpmedel. En patient med dyslexi skulle kunna ha stor nytta av
att få texter från försäkringskassan uppläst, men har patienten varit under
rättspsykiatrisk vård under många år har patienten inte haft möjlighet till de elektroniska
hjälpmedel som finns ute i samhället. Avdelningarna har idag enligt läkarens
bedömning, individuell och övervakad datortid för vissa patienter. I ett sociokulturellt
perspektiv är det av största vikt att denna individuella bedömning kan fortsätta ske på
kliniken.
Jag anser att det finns ett behov av förbättringsarbete gällande rutiner för hur
information och besked ska ges. Ska informationen ges muntligt, skriftligt eller en
kombination av dem båda, och finns tid för uppföljning? Det är viktiga delar som
Socialstyrelsen trycker på eftersom en välinformerad patient är en förutsättning för en
effektiv vård (Socialstyrelsen, 2015). En effektivare vård medför att vårdtiden inom
slutenvården kortas ner, vilket leder till en samhällsekonomisk vinst. Ur mitt perspektiv
69
finns det framförallt en medmänsklig vinst. Studien handlar om vikten av att känna till
tidigare skolbakgrund, förskola i kombination med familjen, uppväxtförhållanden och
om det har funnits viktiga andra och indikationer kring den litterära amningen
(Svensson, 2011). Att stressande och traumatiska upplevelser i hemmet och/eller i
skolan, som exempelvis mobbing faktiskt påverkar utvecklingen av kognitiva och icke
kognitiva förmågor, i kombination med en eventuell medfödd känslighet har påverkat
individens förmågor (Carneiro, Crawford & Goodman, 2013, Nyberg, 2009). Enligt
Svensson (2010) ska innehållet i behandlingen av läs- och skrivsvårigheterna avgöras
om de orsakats av ogynsamma hemförhållanden eller om de beror på dyslexi.
7.4 Fortsatt forskning
Studien är en bred studie som pekar på olika områden som det skulle kunna göras
fördjupade studier i. Exempelvis visade studien på höga siffror gällande mobbing och
att det rörde sig om att patienterna blivit mobbade under sin skoltid. Skolk påvisades
ligga högt i studien, även det en möjlig fråga att fördjupa sig inom. Eftersom språkliga
förmågor och läs- och skrivproblematiken engagerar mig, skulle det vara intressant att
undersöka hot och våldssituationer på en rättspsykiatrisk klinik relaterat till språket. En
sådan undersökning skulle kunna handla om likheter och skillnader inom diagnoserna
språkstörning/ADHD och om hur förekommande de två diagnoserna är på en
rättspsykiatrisk klinik.
Framför allt hoppas och tror jag att inom några år kommer det att finnas fler
tillgängliga artiklar för studenter, forskare och andra ute i samhället som har ett intresse
och nytta av forskning om specialpedagogik i den rättspsykiatriska vården. Det behövs
metodutveckling inom specialpedagogisk verksamhet som bedrivs där.
Något som skulle vara av stor betydelse vore att jämföra rättspsykiatriska patienter
med kriminalvårdspatienter för att vetenskapligt fastställa likheter och skillnader. På så
vis skulle forskare veta huruvida den forskning som bedrivits inom kriminalvården går
att överföra till rättspsykiatrin.
7.5 Konklusion
Enligt min mening bekräftar den här studien vikten av att det bedrivs forskning om
specialpedagogik i den rättspsykiatriska vården. Som specialpedagog har jag genom den
breda sammanställda informationen angående patienternas förskole- och skolbakgrund,
70
fått indikationer på att det finns mycket mer specialpedagogiskt arbete att göra inom
vårdprocessen och dess informationstillfällen. Bakom den beskrivna vårdprocessen
finns en mängd olika rutiner som skulle behöva gås igenom ur ett sociokulturellt och
specialpedagogiskt perspektiv. Inte minst för att förhindra att klyftan mellan patienten
och samhället ökar ytterligare när samhällsskyddet träder i kraft i form av avdelningar
utan datorer, mobiltelefoner, surfplattor och avsaknad av andra framtida medierande
artefakter.
71
Referenslista
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi
och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
American Psychiatric Association (2000). Mini-D IV diagnostiska kriterier enligt DSM-
IV-TR. Malmö: Pilgrim Press.
Antonovsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2012). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskapligt text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur.
Chambers, Aidan (1994). Böcker omkring oss – Om läsmiljö. Stockholm: Rabén &
Sjögren.
Carneiro, Pedro, Crawford Claire & Goodman Alissa (2007). The Impact of Early
Cognitive and Noncognitive Skills on Later Outcomes. CEE Discussion Paper 0092.
Danielsson, Henrik & Jönsson, Bodil (2001). Language and Visualisation. Artikel
presenterad på konferens i Stockholm 8-9 november. 2001.
Dåderman, Anna, Lindgren, May & Lidberg, Lars (2004). The prevalence of dyslexia
and AD/HD in a sample of forensic psychiatric rapists. Nordic Journal of Psychiatry.
No.58. May 2004. ISSN 0803-9488.
Eliasson, Annika (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.
Hemström, Marianne & Jonasson Anna (2008). Läslust och Läsförståelse – ett
läsprojekt i skolår 6 och 7. Malmö högskola: Enheten för skolutveckling och
ledarskap.
Hemström, Marianne & Jonasson Anna (2011). Läslust och Läsförståelse – en
longitudinell studie över 3 år. Malmö högskola: Enheten för skolutveckling och
ledarskap.
Jakobsson, Anders (2012). Sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling.
Pedagogisk forkning i Sverige. Nr 3-4 2012 ISSN 1401-6788 Malmö högskola.
Jägerfeld, Jenny (2011). Ge hjärnet i skolan. Modern psykologi. Nr 2 mars 2011.
Landstinget Kronoberg, (2015). Ledningssystemet. Tillgänglig på Internet:
http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-
regionkliniken-i-Vaxjo/ (24.05.2015).
72
Lankshear, Colin & Knobel, Michele (2011). New literacies: everyday practices and
social learning. ISBN-13: 978-0-33-524216-0 Mc Graw Hill.
Levin, Henry (2011). The utility and need for incorporating non-cognitive skills in large
scale educational assessments. Presented at ETS invitational Conference on
International Large-Scale Assessment, Princeton.
Lidberg, Lars & Wiklund, Nils (Red.) (2000). Psykisk störning, brott och påföljd. Lund:
Studentlitteratur.
Lindqvist, Erik & Vestman, Roine (2011). The Labor Market Returns to Cognitiv and
Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment. American economic
Journal: Applied Economics. No. 3. 2011.
Marsh, Herb (2006). Self-concept theory, measurement and research into practice: The
role of self-concept in educational psychology. Vernon-Wall Lecture: British
Psychological Society.
Mathé, Aleksander (2012). Depression och bipolär sjukdom. I: Olsson, Lars &
Josephson (Red.) Hjärnan. Karolinska Institutet University Press.
Nationalencyklopedin (2015). Literacy. Tillgänglig på Internet: www.ne.se. (29.06.2015).
Nationell psykiatrisamordning (2007). Innehållet i den rättspsykiatriska vården.
Delrapport till Nationell psykiatrisamordning.
Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister (RättspsyK 2014). Årsrapport 2013. ISSN
2001-3698 Västra Götalandsregionen.
Norberg, Inger (Red.) (2003). Läslust och lätt läst. Lund: Bibliotekstjänst AB.
Nyberg, Lars (2009). Kognitiv neurovetenskap – Studier mellan hjärnaktivitet och
mentala ptocesser. Lund: Studentlitteratur.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder. Lund:
Studentlitteratur.
Psykologiguiden (2015). Neuropsykiatriska diagnoser. Tillgänglig på Internet:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=137 (15.03.2015)
Psykologiguiden (2015). Socio-emotionell. Tillgänglig på Internet:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=socioemotionell (10.10.2015)
73
Region Kronoberg (2015). Värdegrund. Tillgänglig på Internet:
http://www5.ltkronoberg.se/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-
regionkliniken-i-Vaxjo/Till-dig-som-soker-jobb/
(11.03.2015)
Rosman, Tom, Mayer, Anne-Kathrin & Krampen, Günter (2015). Intelligence,
academic self-concept, and information literacy: the role of adequate perceptions of
academic ability in the acquisition of knowledge about information searching.
iRinformationresearch. VOL.20 NEJ. 2015.03.01.
Rättspsykiatriska regionkliniken (2012). Introduktion för studerande. Tillgänglig på
Internet:
http://www5.ltkronoberg.se/upload/Introduktion%20f%C3%B6r%20studerande%20
ver3.pdf (11.10.2015)
Selenius, Heidi, Dåderman, Anna, Meurling, Ann & Levander, Sten (2006). Assessment
of Dyslexia in a group of male offenders with immigrant backgrounds undergoing a
forensic psychiatric investigation. The journal of Forensic psychiatry & Psychology.
No. 17 March. 2006.
Shavelson, Richard, Hubner, Judith & Stanton, George (1976). Self-Concept: Validation
of Construct Interpretations. Doi: 10.3102/00346543046003407.
Skolverket (2013). Betydelsen av icke-kognitiva förmågor: Forskning m.m. om
individuella faktorer bakom framgång. ISBN: 978-91-7559-026-4. Rapport
Skolverkets analyser 2013.
Skolverket (2015). Betygshisorik. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/bedomning/betyg/betygshistorik-1.46885 (22.05.2015).
Skolverket (2015). Ämne – Specialpedagogik. Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-
kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/spc?tos=gy&subjectCode=spc&lang=sv
(11.03.2015)
Socialstyrelsen (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig –
Handbok för vårdgivare, chefer och personal. Artikelnr 2015-4-10 ISBN 978-91-
7555-307-8 Socialstyrelsen.
Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 1996:14 Rättspsykiatrisk undersökning.
74
Strand, Susanne, Holmberg, Gunnar & Söderberg, Erik (2009). Den rättspsykiatriska
vården. Lund: Studentlitteratur.
Svensk författningssamling (1993:100). Högskoleförordning. Stockholm:
Utbildningsdepartementet.
Svensson, Anna-Karin (2011). Lärarstudenters berättelser om läsning. Malmö
Högskola. Malmö Studies in Educational Sciences No.58. Doktorsavhandling.
Svensson, Idor (2009). Att utveckla läs- och skrivförmågan bland elever på särskilda
ungdomshem – Ett forsök med särskilda insatser. Forskningsrapport nr 2. Statens
institutions styrelse SiS FOU.
Svensson, Idor (2010). Reading and writing disabilities among inmates in correctional
settings. A Swedish perspective, Learning and Individual Diffrences. Doi:
10.1016/j.lindif.2010.08.02.
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken, ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm:
Prisma.
Vygotskij, Lev (2007). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos AB.
Westby, Carol E. (2005). Assessing and Remediating Text Comprehension Problems. I:
HW, Catts. & AG, Kamhi, (eds.) Language and Reading Disabilities, 157-232.
Pearson Education Inc.
1177 Vårdguiden (2015). Schizofreni. Tillgänglig på Internet:
http://www.1177.se/Kronoberg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Schizofreni/ (11.03.2015)
75
Bilaga 1.
RPU formulär nr Uppgifter saknas = u.s. man kvinna ålder
1. Huvuddiagnos
RPU:_____________________________________________________
2. Information om problematik i förskoleålder:
Ja Nej
Gått i förskola:
Ja Nej
Svårigheter med sociala kontakter: Ålder:_________________
Överaktiv: Ålder:____________________________
Förekom mobbing: Ålder:________________________
Mobbare/mobbad
Frågetecken inom språkliga förmågor: Ålder:_________________
Frågetecken inom matematik: Ålder:_______________________
Familjerelaterade: Ålder:________________________________
- Fysisk/psykisk misshandel:
Ålder:______________________________
- Missbruk: Ålder:______________________________
- Sexuella övergrepp:
Ålder:______________________________
- Brister i omvårdnad: Ålder:__________________________
Annat:
_______________________________________________________________
76
Åtgärder:
Ja Nej
Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Ålder:________________
Grupprelaterade: Ålder:_________________
Assistent: Ålder:_________________
Resurslärare: Ålder:_________________
Särskola: V Ålder:_________________
Stödfamilj: Ålder:__________________
BUP: Ålder:_________________
LVU: Ålder:_________________
Annat:________________________________________________________________
3. Specifika svårigheter/diagnos under förskoleåldern:
Vilken:_________________________ Ålder:_______ Ja Nej
Åtgärder:
Ja Nej
Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Ålder:_________________
Grupprelaterade: Ålder:_________________
Assistent: Ålder:_________________
Resurslärare: Ålder:_________________
Särskola: Ålder:_________________
Stödfamilj: Ålder:__________________
BUP: Ålder:_________________
LVU: Ålder:_________________
Annat:________________________________________________________________
77
4. Skolgång i Sverige (antal år, årskurser):________________________________
Skolgång i annat land (antal år, årskurser):______________________________
Vilket/vilka länder:_________________________________________________
Fullföljt skola t.o.m. årskurs:_______ I förväntad ålder:
Ja Nej
5. Hög frånvaro:
Ja Nej
Orsak:_____________________________ Årskurs:____________________
6. Slutbetyg årskurs 9: Betygsnitt/IG i något ämne:______
Slutbetyg gymnasiet: Betygsnitt/IG i något ämne:______
Högskoleexamen: Betygsnitt/IG i något ämne:______
Ja Nej
7. Information om problematik under skolåldern: Ja Nej
Svårigheter med sociala kontakter: Årskurs:_________________
Överaktiv: Årskurs:_________________________
Förekom mobbing: Årskurs:__________________ Mobbare/mobbad
Frågetecken inom språkliga förmågor: Årskurs:__________
Frågetecken inom matematik: Årskurs:________________
Familjerelaterade: Årskurs:_________________________
- Fysisk/psykisk misshandel: Årskurs:_________________________
- Missbruk: Årskurs:________________________
- Sexuella övergrepp: Årskurs:_________________________
- Brister i omvårdnad: Årskurs:________________________
Annat: _________________________________________________________
78
Åtgärder:
Ja Nej
Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Årskurs:_______________
Grupprelaterade: Årskurs:_______________
Assistent: Årskurs:_______________
Resurslärare: Årskurs:_______________
Särskola: Årskurs:_______________
BUP: Årskurs:_______________
LVU: Årskurs:_______________
Annat:___________________________________________________________
8. Specifika svårigheter/diagnos under skolåldern:
Ja Nej
Vilken:_________________________ Ålder:_______
Åtgärder:
Ja Nej
Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Årskurs:_______________
Grupprelaterade: Årskurs:_______________
Assistent: Årskurs:______________
Resurslärare: Årskurs:_______________
Särskola: Årskurs:_______________
BUP: Årskurs:______________
LVU: Årskurs:_______________
Annat:___________________________________________________________
79
Bilaga 2.
Ansökan om forskningsetiskt råd
Ansökan inges i ett original till FoU Kronoberg, Region Kronoberg, Box 1223,
351 12 Växjö
Använd det specificerade textutrymmet, textboxarna är låsta i storlek. Om utrymmet ej
är tillräckligt bifoga vidare kommentarer separat.
Huvudansvarig sökande (titel och namn)
Telefon
Specialpedagog, Anna Jonasson 0470-589776, 0708-954872
Adress Arbetsplats och telefon Johan Allgullins väg 1
352 57 Växjö
Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö
Utredning & Behandlingsenheten 0470-58
97 76 Ansvarig verksamhetschef Anita Åkesson
Andra medverkande
Uppgifter om projektet
Projekttitel och sammanfattande beskrivning av forsknings- eller utvecklings-projektet Skolbakgrund hos rättspsykiatriska patienter dömda enligt LRV och LRV: sup.
Bakgrund:
I ”Delrapport nationell psykiatrisamordning” (2007) står det skrivet att syftet med vård
enligt LRV är att minimera risken för återfall i brottslighet av allvarlig art som orsakats
av patientens psykiska störning. Syftet med vården är även att förbättra hälsan och öka
livskvaliteten genom att vården främjar ett självständigt liv ute i samhället. I
delrapporten går det att läsa att många dömda till vård har språksvårigheter och/eller
stora kunskapsluckor. Rapporten poängterar vikten av att kunna föra sin egen talan i
olika sociala sammanhang. Förmågan att aktivt förstå, värdera och ta ställning till
företeelser i världen ökar genom en god språkförmåga. På Rättspsykiatriska
regionkliniken i Växjö har man byggt upp en skolverksamhet och det är där jag,
huvudansvarig sökande, är verksam specialpedagog. I dagsläget är ytterligare en
specialpedagog anställd, samt en SFI-lärare. Skolverksamheten gör utredningar,
bedriver undervisning och är delaktiga i vårdprocessen med tillgång till elevers
journaler, samt har dokumentationsskyldighet. Inledningsvis skriver läkaren en remiss
för ett startsamtal, samt en pedagogisk kartläggning. Utifrån startsamtalet och den
80
pedagogiska kartläggningen struktureras sedan interventionerna upp tillsammans med
eleven, som formulerar långsiktiga, samt kortsiktiga mål. Målen utvärderas sedan vid
interventionsperiodens slut. Tillvägagångssättet inom skolverksamheten har vuxit fram
efter att beprövade erfarenheter fortlöpande har utvärderats. Även ett läs-och
skrivprojekt som bedrivits i samarbete med Linnéuniversitet har påverkat kliniklednings
och personals synsätt på hur skolverksamheten bör organiseras och bedrivas. I dagsläget
är det långt ifrån alla patienters språkförmåga som kartläggs och det är svårt att
uppskatta hur många patienter med en låg språkförmåga som ges en möjlighet att
utvecklas. Ett av klinikens mål är ”En god vård baserad på evidensbaserad metodik”. Då
det har varit mycket svårt att finna forskning som gjorts på skolverksamheter på
rättspsykiatriska kliniker, behövs det bedrivas mer forskning för att kunna bygga upp en
välgrundad metodik. I den rättspsykiatriska vårdprocessen möter man patienten i ett
tvärprofessionellt behandlingsarbete. Även aktörer som polis, kriminalvård, socialtjänst
och domstolar möter de rättspsykiatriska patienterna. I ”Delrapport nationell
psykiatrisamordning” framhölls det att en god språkförmåga ökar förmågan att aktivt
förstå, värdera och ta ställning till företeelser i världen. Oavsett språkförmåga möter
rättspsykiatriska patienter olika professioner under sin vårdtid. Det är viktigt att möten
inom den rättspsykiatriska vårdprocessen grundas på patientens språkförmåga, vilket
skapar en ökad förståelse av den kontext man befinner sig i, KASAM, och som kan
förbättra förutsättningarna för patientens delaktighet i vårdprocessen. Att öka
medvetenheten kring patienters skolbakgrund kopplat till vårdprocessen skulle kunna
förbättrar vården för patienter på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och
förhoppningsvis även för patienter på andra rättspsykiatriska kliniker i landet.
Projektet kommer att genomföras som en masteruppsats i specialpedagogik vid Malmö
Högskola.
Syfte med projektet
Projektet syftar till att beskriva skolbakgrund och psykisk ohälsa hos rättspsykiatriska
patienter, för att därigenom kunna bidra till att förbättra den rättspsykiatriska
vårdprocessen. Aktuell frågeställning är:
På vilket sätt kan kunskaperna om skolbakgrund och diagnos, enligt RPU och § 7-intyg,
bidra till en adekvat vård för patienter dömda enligt LRV och LRV: sup?
81
Ange vilken typ av studie detta är (För att markera ett alternativ, klicka i rutan)
☐ Forskningsprojekt
☐ Utvecklingsprojekt
☐ Kvalitetsprojekt
☒ Studentarbete
Ange vilken utbildning: Specialpedagogik: självständigt arbete 2 Kurs-avancerad
nivå-15hp Malmö högskola
Ange handledare (namn, befattning samt arbetsplats) Anna Henningsson Yousif, fil.dr. Universitetslektor i utbildningsvetenskap med
inriktning mot skolutveckling på Malmö högskola
Stödjande funktion utifrån ett rättspsykiatriskt perspektiv: Märta Wallinius,
forskningskoordinator Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö)
Redogör översiktligt för undersökningsprocedur, datainsamling, metod och eventuella statistiska överväganden
Under en fyraveckorsperiod kommer huvudansvarig sökande att gå igenom de
rättspsykiatriska undersökningarna (RPU) och/eller § 7-intyg, för patienter dömda enligt
LRV/ LRV: sup och som befinner sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Data
om kön, skolbakgrund och psykisk ohälsa kommer att samlas in i ett fullkomligt
avidentifierat formulär för varje patient. Det kommer alltså inte vara möjligt att i
efterhand ”spåra” vilka patienter som har deltagit i studien. Deskriptiva data kommer
sedan sammanställas i tabeller och redovisas i diagram. Är uppgiftsunderlaget angående
kvinnliga patienters skolbakgrund färre än 30 i antalet kommer både män och kvinnors
skolbakgrundsinformation redovisas i samma grupp.
De avidentifierade datainsamlingsformulären kommer efter studiens slut att förvaras
inlåst i FoU-arkivet på Rättspsykiatriska regionkliniken.
Uppgifter om de personer som projektet avser
Hur görs urvalet av de personer som projektet avser
Studien kommer att göras på de patienter som under en och samma fyraveckorsperiod
befinner sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och är dömda enligt LRV/
LRV: sup.
82
Ange relationen mellan forskare och de som deltar i projektet
☒ Behandlare (forskaren) – forskningspersonen (patient)
☐ Arbetsgivare – anställd
☐ Annan relation
Beskriv: Information och samtycke
Beskriv proceduren för och innehållet i den information som lämnas på då personer tillfrågas om deltagande i projekt Eftersom inga personuppgifter såsom förnamn, efternamn, personnummer eller ålder
kommer att samlas in och undersökningen beräknas överskrida 100 patienter, är ingen
tillfrågan planerad.
Hur och från vem inhämtas samtycke
Inhämtning av samtycke är inte planerad, eftersom inga personuppgifter så som
förnamn, efternamn, personnummer eller ålder kommer att samlas in och
undersökningen beräknas överskrida 100 patienter.
Forskningsetiska överväganden
Redogör för den nytta och de ev. risker som finns för de personer som ingår i projektet Projektet påverkar inte direkt de patienter som ingår i studien då det ej kommer att
påverka deras behandling samt att de ej kommer att vara möjliga att identifiera. Särskild
hänsyn kommer att tas vid presentation av resultat för att patienter med en skolbakgrund
som urskiljer sig drastiskt från övriga patienter i undersökningsgruppen, inte ska kunna
känna sig utpekade trots anonymitet.
Projektet kan bidra med viktig kunskap till personal kring bemötandet vid behandling
av rättspsykiatriska patienter under deras vårdtid på en rättspsykiatrisk klinik och även
bättre anpassad öppenvård.
Identifiera och precisera vilka etiska problem, t ex beroendeförhållanden, som kan uppstå inom eller projektet
83
Då det är skolbakgrundsinformationen från patienternas RPU som ingår i
datainsamlingen kommer inga relationella etiska problem t.ex. beroendeförhållanden att
uppstå. De patienter där huvudansvarig sökande har en behandlingsrelation, har
huvudansvarig sökande redan tillgång till de uppgifter som kommer att samlas in i
studien, varför det ej kommer att påverka deras vård.
Projektets resultat
Redogör för hur projektets resultat ska presenteras. Vem får ta del av resultatet?
Resultatet kommer att presenteras i en masteruppsats. Masteruppsatsen kommer sedan
att finnas tillgänglig på Malmö högskolas register över studentuppsatser, Malmö
University Electronic Publishing (MUEP) samt på Rättspsykiatriska regionkliniken i
Växjö.
Ort………………………… Datum…………………………
…………………………………………………………………
Underskrift av sökande
………………………………………………………………….
Underskrift av chef/arbetsgivare samt dennes kompetens
Handledarens godkännande
”Undertecknad handledare har granskat projektansökan och tagit del av underlaget till
ansökan. Jag anser att det är möjligt att genomföra projektet och påtar mig därför ansvaret som
handledare”.
……………………………………………………
………..……..……………………………
Underskrift av handledare samt
förtydligande
Till denna ansökan bifogas nedanstående
☒ Ifylld egengranskning av projekt inför forskningsetisk ansökan
☐ Informationsbrev till deltagarna och skriftligt samtycke
☐ Frågeformulär/enkäter och intervjuguide
84
Bilaga 3.
85
Bilaga 4.
86
Bilaga 5. Nedan följer en avidentifierad och kombinerad RPU, från olika individers RPU och av
delar som berör skolbakgrunden och uppväxten. Alla namn, platser och årtal är alltså
slumpmässigt valda av mig. Då det handlar om en stor mängd sidor med text, samt för
att kringgå etiska dilemman, sammanfattar jag de texter som inte berör eller berör
skolbakgrunden någon enstaka gång.
Rättspsykiatriskt utlåtande
Olle Johansson är en tidigare ostraffad 20-årig man som bor hemma hos modern. Han
har under hela sin uppväxt varit föremål för resurser från samhällets sida och har
återkommande uppvisat ett avvikande beteende. Johansson är åtalad för XX.
Vid § 7-undersökningen bedömde psykiater Karl Svensson att Johanssons kända
funktionshinder ingav misstanke om en allvarlig psykisk störning varför en
rättspsykiatrisk undersökning förordades.
Rörande bakgrunden framkommer det att Johansson växte upp med föräldrar och yngre
syster. Johansson uppvisade tidigt beteendeavvikelser som föranledde neuropsykiatrisk
utredning och han inledde farmakologisk behandling mot ADHD redan i barndomen.
Hans sociala samspelssvårigheter har varit påtagliga. Familjesituationen har varit svår
med uppgifter om våld mellan flera familjemedlemmar samt skadegörelse i hemmet.
Föräldrarna separerade 2012 varefter systern och fadern bott för sig och Johansson
bott kvar med modern, systern har också blivit allt mer rädd för honom. Johansson har
inte klarat undervisning i större grupp och familjen flyttade till en annan kommun för
att bereda honom anpassad skolundervisning. Trots detta blev Johansson avstängd från
undervisning efter våld med elever och personal, varför han fullgjort grundskolan på
deltid genom enskild undervisning på specialskola. Hans gymnasiestudier avbröts efter
ett par veckors tid, Johansson kunde inte sova och överkonsumerade sömntabletter.
Bindningen till modern har varit stark och det förekommer uppgifter om sexuella
övergrepp samt överkonsumtion av läkemedel. Situationen förfaller under senare år
ytterligare ha försämrats. Johansson har ställts inför förändringar och högre krav, som
har eskalerat och utmynnat i nu aktuella gärning.
Därefter beskrivs den aktuella gärningen. En klinisk bedömning görs under den
rättspsykiatriska undersökningen som följs av den sammanvägda rättspsykiatriska
bedömningen där förutom den medicinsk-psykiatrisk utredningen ligger till grund, även
de tre övriga utredningarna; socialutredning, psykologutredning och
omvårdnadsutredning, vägs in. Sammanlagt följer 1,5 sidor skriven text.
Socialutredning
Socialutredningen baseras på fyra utredningssamtal med Johansson, referenssamtal,
rättegångshandlingar samt inhämtade uppgifter.
Levnadsbeskrivning
Johansson uppger i socialutredande samtal att han är uppvuxen tillsammans med sina
biologiska föräldrar och en yngre syster i norra Dalarna. En äldre halvbror från
fädernet har delvis också vistats i familjen. Johansson beskriver sin uppväxt som svår
och tillägger att det varit mycket problem i familjen samt att han själv varit svår att
hantera. Johansson själv har problem, systern och fadern har ADHD och modern
psykiska problem. Föräldrarna bråkade mycket och Johansson, som blev rädd och
började gråta, gick från späd ålder emellan dem. Fadern brukade ”sticka” hemifrån
och vägrade komma hem. Fadern drack också mycket alkohol och var både impulsiv
87
och våldsam. Modern har också slagit både fadern och Johansson. Johansson tillägger
att han har en morbror som är väldigt aggressiv.
Johansson hade redan som lite problem med aggressivitet och fick sluta på dagis för att
vara hemma istället. Han har ofta hamnat i konflikter och har också fått byta skola.
Även hemma var han aggressiv. Enligt Johansson har fadern, modern, och mormodern
ätit mediciner, men det är han och modern som har missbrukat medicin.
Enligt Johansson utsatte modern honom för sexuella övergrepp för ca fem år sedan
under en treårsperiod. Han vågade inte berätta för något eftersom han var orolig för
vad som skulle hända, bland annat var han rädd att den yngre systern skulle
omhändertas. Johanssons mående har försämrats och han har blivit mer aggressiv.
Sedan två år tillbaka, när Johansson satte stopp för övergreppen har bråken handlat
mycket om att han känt sig kränkt och modern har hotat med att ta livet av sig.
Johansson berättar vidare att han har haft det svårt och att fadern stack och att
Johanssons situation blev sämre. Systern var rädd för honom och valde att flytta med
pappan.
Sedan följer ett textavsnitt kring fester, hot, våld och alkoholmissbruk.
Johansson har påbörjat gymnasiestudier med samhällsinriktning. Han har dock mått
dåligt på grund av sin hemsituation och har haft hög frånvaro på grund av att han varit
sjukskriven. Han blev ovän med modern och hon lämnade honom ensam i tre veckor
utan mat och pengar. Han hade inget busskort och hemma var det smutsigt och mörkt,
då lamporna hade gått sönder efter hans senaste fest.
Enligt handlingar från socialtjänst framkommer det att Johansson var utagerande på
daghemmet och andra barn var rädda för honom. När han var i mindre grupp och
kunde leka. Johansson gick i förskoleklass bestående av tre elever med två personal.
Johansson var aggressiv hemma, och situationen blev allt mer kaotisk varför Johansson
beviljades avlastning i form av korttidsvistelse. Johansson har också beviljats LSS-stöd
i form av personlig assistans och ledsagarservice.
Enligt handlingar från Barn och ungdomspsykiatrin utreddes Johansson neurologiska
utredningsteamet, 1998 och 2001. Han bedömdes vara normalbegåvad, vars
svårigheter i form av aggressivitet, konfliktbenägenhet och koncentrationssvårigheter
kunde förklaras genom neuropsykiatrisk funktionsstörning. Familjen flyttar för att
Johansson ska kunna få en bra skolform. Han kände sig dock kränkt i den första skolan
och slog sönder inventarier och skrämde andra elever varför han fick sluta där.
Johansson hade ingen skola och var hemma i ett år. Föräldrarna hade stora
svårigheter att hantera Johansson aggressiva utbrott och familjen fick hjälp av
neuropsykiatriska familjecentrum. Modern var sjukskriven och mormodern avlastade
familjen. År 2006 började Johansson en annan skola, deltid med tydlig planering.
Johansson hade stöd av en kontaktperson genom LSS och av en specialpedagog.
Johansson blev mer självständig och verkade trivas.
Sedan följer 1,5 A4 text om uppgifter från Barn- och ungdomspsykiatrin och
Socialtjänsten om hot- och våld inom familjen, ekonomisk problematik och
orosanmälningar från polisen.
Privatpraktiserande läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri Rosa Sandström
informerar närmare om Johanssons sociala situation. Han aktualiserades 2005 hos
Sandström som skriver att Johansson var stresskänslig med risk för ökad aggressivitet.
Johanssons hemsituation hade under flera år präglats av stress då fadern och systern
hade ADHD och modern ångestproblematik. Johansson stängdes av specialskolan 2006
efter återkommande våldsamt beteende mot andra elever och personal. Johansson hade
under sin skoltid övervägande korta dagar och enskild undervisning och det gick inte
att förlänga hans dagar på grund av aggressivitet. Johansson hade återkommande
88
remitterats till barn- och ungdomspsykiatrin för behandling av hans aggressivitet, men
detta hade inte fungerat. Johanssons aggressivitet under våren 2011 ledde till kontakt
med BUP-akuten och anmälan till socialtjänsten med en längre tids uppföljande
kontakt. Johanssons skolsituation förbättrades i en snabb takt under 2011 och 2012 då
han slutade med avgångsbetyg från grundskolan. Han arbetade målmedvetet med
skolarbetet och skaffade sig fritidsintressen på eget initiativ. Johansson arbetade tre
veckor under sommaren på ett hotell vilket fungerade bra och han började hösten 2014
i en ordinarie gymnasieskola.
Sedan följer ytterligare 1,5 A4 text om våld, hot och handlingar ur SLSO,
Beroendecentrum samt den information som framkommer från ett telefonsamtal med
fadern. Därefter görs en gärningsbeskrivning som baseras på rättegångshandlingar och
utredningssamtal. Socialutredningen avslutas med en sammanfattning och bedömning.
Psykologutredning
Psykologutredningen inleds med en kort bakgrundsbeskrivning vad Johansson står
åtalad för erhållet stöd i skolan som framkommer i socialutredningen ovan, i en del
RPU kan nya uppgifter angående förskole- och skolbakgrund förekomma. Därefter
sammanfattas tidigare psykologbedömningar utan att nämna skolbakgrund.
Frågeställningen presenteras, om allvarlig psykisk störning kan föreligga. Sedan följer
psykologens anteckningar om kliniskt intryck. Den allmänintellektuella och
neuropsykologiska funktionen beskrivs och en personlighetsbeskrivning/bedömning
görs i vilken några rader från förskoletiden nämns i en sammanfattande mening.
Avslutningsvis tas diagnosiska överväganden upp, psykologiska aspekter på aktuell
gärning samt återfallsrisk och behandlingsbehov.
Medicinsk-psykiatrisk utredning
Utredningen baseras på samtal samt genomgång av tillgängliga handlingar.
1. Medicinsk betydelse för den undersökte av förekomst i släkten av psykiska
störningar, alvarligare kroppsliga sjukdomar, kriminalitet och missbruk.
Vilket sedan följer i en kortfattad text på tre-fyra rader om som det har förekommit.
2. Allvarligare kroppsliga sjukdomar eller skador hos den undersökte.
Vilket det sedan även här följer en kortfattad text på tre-fyra rader om det som har
förekommit.
3. Tidigare psykiska störningar.
Denna del innehåller sammanfattningar från förskole- och skoltiden ur dokumentation
från neurologiska utredningsteamet, förskolan, privatpraktiserande barn- och
ungdomspsykiater samt BUP. Texten är på två sidor och innehåller, precis som
socialutredningen, återkommande och viktig information från förskole- och skoltiden.
Sedan följer ett textavsnitt angående det psykiska tillståndet vid gärningen samt efter
gärningen vilket omfattar två sidor. Ytterligare fyra sidor text tillkommer med psykiskt
status vid undersökningen, sjukdomskänsla och sjukdomsinsikt, somatisk status vid
undersökningen, behov av behandling under utredningstiden, diagnosisk bedömning
och brottsanalys.
Omvårdnadsutredning
För utredningsavdelningen: Kent Eklund, utredande rättspsykiatrisk kontaktperson.
89
I omvårdnadsutredningen dokumenteras observationer och händelser som skett på
utredningsavdelningen, från det att individen anländer från häktet och under tiden
utredningen görs. Inga uppgifter om skolbakgrund finns med i denna utredning.
90
Bilaga 6.
Diagnoser och psykisk ohälsa
Beroende/Missbruk
Går under klassifikationen Substansrelaterade störningar enligt DSM-IV.
Substansrelaterade störningar delas in i två kategorier,
substansberoende/substansmissbruk och substansbetingade störningar. Varje substans
har sedan sina kriterietexter, exempelvis Amfetaminrelaterade störningar och
Alkoholrelaterade störningar (American Psychiatric Association, 2000).
Mental retardation
Den intellektuella funktionsnivån ligger klart under genomsnittet, det vill säga ett IK-
värde på 70 eller lägre vid individuell testning (American Psychiatric Association,
2000). Dessutom förekommer brister i personens förmåga att uppfylla den kulturella
gemenskapens ålderanpassade krav i minst två av följande avseenden; kommunikation,
ADL-färdigheter (aktiviteter i det dagliga livet), boende, socialt, nyttjande av offentliga
resurser, målinriktning, studier, arbete, fritid, hälsa och personlig säkerhet (American
Psychiatric Association, 2000).
Neuropsykiatrisk diagnoser
Till gruppen neuropsykiatriska diagnoser räknas Uppmärksamhets- och
hyperaktivitetsproblem (ADHD), Aspergers syndrom, autismoch Tourettes. Även
generella och specifika inlärningsstörningar brukar ingå i gruppen. Dessa tillstånd
behöver inte nödvändigtvis utgöra sådan problematik att de kallas störningar eller
sjukdomar. De medför däremot en förhöjd sårbarhet för utveckling av alla andra typer
av psykiska symptom. (Psykologiguiden, 2015)
Personlighetsstörningar
När individens sätt att fungera och reagera socialt, känslomässigt och tankemässigt är så
påtagligt avvikande att den faller långt utanför vad som kan betraktas som normalt. Det
finns olika typer av personlighetsstörningar till exempel Borderline
personlighetsstörning och Antisocial personlighetsstörning (American Psychiatric
Association, 2000).
91
Schizofreni och andra psykotiska syndrom
En psykos är ett tillstånd i vilket verkligheten uppfattas på ett annat sätt än i jämförelse
med andra människor. Schizofreni är en form av psykos och det finns olika former av
schizofreni (American Psychiatric Association, 2000). Vanliga symptom vid schizofreni
kan vara att man blir inåtvänd och drar sig undan familj och vänner, sömnsvårigheter
eller plötsliga vredesutbrott, hallucinationer och besynnerliga vanföreställningar, som
att man är förföljd eller övervakad utan att vara det. Schizofreni orsakas av
kombinationerna från personens arv och miljö. Den genetiska känsligheten gör att det
finns en ökad risk för att få en psykos när man utsätts för påfrestningar, men risken ökar
också om man till exempel röker cannabis eller är med om svåra upplevelser.( 1177
Vårdguiden, 2015)
Ångest/Depression
Depressioner med olika kriterier benämns under förstämningssyndrom och de innebär i
stora drag att personen är nedstämd större delen av dagen under en längre period
(American Psychiatric Association, 2000). Här finner man även motsatsen till
depression som är mani. Maniska personer startar ofta stora projekt som de flesta andra
direkt inser saknar alla förutsättningar att lyckas. De kan också inneha en helt
omotiverad optimism och övertro på sin egna förmågan (American Psychiatric
Association, 2000).
Ätstörning
En av ätstörningarna är Anorexia nervosa, och personen vägrar hålla kroppsvikten på
eller över gränsen för sin normalvikt enligt ålder och längd (American Psychiatric
Association, 2000). Det finns även Bulimia nervosa, som innebär att personen har
återkommande episoder av hetsätning, och Ätstörning UNS, vilket används vid
ätstörningar som inte uppfyller kriterierna för någon av de specifika ätstörningarna
(American Psychiatric Association, 2000).
92
Bilaga 7.
Förkortningar, lagar och paragrafer
LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, där intagning för tvångsvård ska grunda sig på
två läkares bedömning. Konvertering från frivillig vård till tvångsvård kan enbart
förekomma då det föreligger fara för att skada sig själv eller någon annan (Lidberg &
Wiklund, 2000).
§7-undersökningen, undersökning enligt 7 § personutredningslagen, utförs som ett
första steg i den rättsliga processen. Undersökningen går till så att den misstänkte
personen samtalar med en läkare som har tillgång till förundersökningen och kan
beställa kopior på sjukjournaler. En § 7-undersökning leder antingen till en
rekommendation till rätten att genomföra en fullständig rättspsykiatrisk undersökning,
RPU, eller till att den inte är nödvändig (Lidberg & Wiklund, 2000).
RPU, rättspsykiatrisk undersökning, utförs vanligtvis efter att en rekommendation har
gjorts i en §7-undersökning. Det som krävs är att rätten skall vara övertygad om att den
åtalade är skyldig. Den åtalade flyttas då från häktet till en rättspsykiatrisk
undersökningsavdelning. Därefter undersöks den åtalade av ett rättspsykiatriskt team,
bestående av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator och representanter för
vårdpersonalen. Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade,
genomgång av tidigare sjukhistorien, psykologiska test, kartläggning av
levnadsomständigheterna, vilket ofta även omfattar samtal med anhöriga och
observation av beteendet på undersökningsavdelningen. Vid behov görs
specialundersökningar som till exempel blodprover, eller magnetkameraundersökning
av hjärnan. Delutredningarna ligger sedan grund för huvudutlåtandet, vilket innehåller
den formella bedömningen om huruvida det föreligger någon allvarlig psykisk störning
eller inte (Lidberg & Wiklund, 2000).
LRV, lagen om rättspsykiatrisk vård. Den åtalade kan, efter en rättspsykiatrisk
undersökning som har kunnat påvisa en allvarlig psykisk störning, dömas att
överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Den åtalade förs då till en låst psykiatrisk
avdelning för att få vård (Lidberg & Wiklund, 2000).
93
LRV: sup, lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Om
rätten har bedömt att det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i
brottslighet av allvarligt slag, kan den rättspsykiatriska vården vara förenad med så
kallad särskild utskrivningsprövning. Detta innebär att alla friförmåner som exempelvis
frigång, permission och utskrivning måste godkännas av förvaltningsrätten i en särskild
förhandling. Den ansvarige läkaren kan därmed inte på egen hand skriva ut eller ge
permission (Lidberg & Wiklund, 2000).
LVU, lagen om vård av unga, gäller barn och unga människor som far illa på grund av
bristande hemförhållanden eller eget beteende. Vården kan ske frivilligt om det finns ett
tillförlitligt samtycke från vårdnadshavare och den unge själv om han eller hon är 15 år
eller äldre. Då finns det inte förutsättningar för tvångsvård utan istället handlar det om
behövlig vård enligt LVU. Vård enligt LVU omfattar bland annat placering på hem för
vård eller boende, HVB-hem, familjehem eller särskilda ungdomshem. Även placering
på sjukhus eller i det egna hemmet förekommer (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).
top related